Senaste kommentarerna i forumet

@miss lyckad Grattis till 6 år som nykter, och på 59-årsdagen! 🥳🥳🥳 Mäktigt att du valde att sluta på din födelsedag, den blir ju så mycket mer värd att fira då på något sätt.

Kram 🐘

6 år❤️Idag är det exakt 6 år sedan, jag slutade att dricka på riktigt. Hela mitt liv blev annorlunda, och lättare. Minnena börjar blekna, om hur jävligt det kunde kännas.All vånda och skam, som jag orsakade mig själv, och mitt liv. Framförallt självföraktet, började ta stor plats då. Jag minns att jag fortfarande hade hyfsat självförtroende. Men min goda självkänsla hade börjat vittra sönder, ju mer jag drack. Jag har aldrig druckit på dagtid, jag har aldrig tagit återställare, jag var borta 1 dag från jobbet för att jag var bakfull. Det finns många som inte tyckte att jag hade så stora a-problem, för att dom inte hade den insynen i mitt liv. Men när jag hade druckit så mycket, och så ofta, så att jag fick minnesluckor, fysiska krämpor, som högt blodtryck, näsblod, kramper i fingrar och tår, svullen kropp, vinmage, yrsel mm mm. Och alla besvär försvann, när jag valde bort alkoholen ur mitt liv, då förstår man hur illa det var. Jag var på väg att förstöra livet. Vad jag inte visste den födelsedagen dagen, 2015, var att det enda som gäller är att inte ta första klunken. Så enkelt, egentligen.🍃❤️🍃. Och så enorm betydelse det skulle få för mitt liv. Att hålla på och laborera med en substans, som förstört och dödat( dödar) så många människor på vår jord, var jättesvårt. Att ge fan i den, och att täppa till alla fällor där jag kunde hamna med giftet, blev min räddning. Idag är det min 59- års dag🌺..dagen jag alltid firat. Dom senaste 6 åren glad och nykter. Det är inte bara jag som är stolt och lycklig för denna livsstilsförändring. Även mina 4 barn fick ett fint och helt liv. Utan rädsla och ångest, för att mamma skulle drunkna i alko- träsket. Tack universum, och högre makter, tack alla på Forumet som peppat och hjälpt mig, ❤️, tack mina nära och kära. 🥰. Ja Andrahalvlek, var sak har sin tid. Att bli mormor t ex. 💕 Att leva ett liv som man trivs med. Det gör man inte med Alkoholen som ständig följeslagare. Vilken tur att vi kan sluta göra idiotiska saker, som förstör våra liv. Kram från en 59-årig Miss Lyckad 😘

Haft en helg med upp och ner. Stressig som bara den- fredag, sen iväg på konsert med middag + vänner. Hann knappt kamma mig men trasslade på mig ett par skinnbyxor och vit skjorta och rött läppstift- vilket jag hört är det som hjälper mest mot svarta ringar under ögonen, haha.
Sen åkte vi till landet, lagade boeuf på älg och glass på hallon. Åt godis och somnade framför tvn.
Påväg hem från konserten passserade vi Riche Sturehof, ställen jag och min man hängt på genom åren, verkligen inte ofta men om vi varit ute och ofta liksom slunkit in bara han och jag, innan hem.
När vi promenerade sa han; att en enda sak som jag saknar med att du inte dricker är de där tillfällena när vi gick ut och tog en drink på stan.
Ja, jag kan nog också sakna det sa jag. Men fördelarna överväger.
Ja, det förstår han. Verkligen. Men han har liksom inte fattat vilken stor fråga det har varit för mig. Han har också sett mig INTE dricka så många tillfällen att det skulle vara svårt rent objektivt att slå fast att jag slutade dricka för att det gav mig problem. Med mig själv.
Jag tänkte på det i helgen. Att vissa saker går inte att kompensera. Men det är okej. Det är som det är. Livet blir annorlunda.
För min längtan att glida in på Riche klockan 23:30 och ta en cola. Är noll.
Han får traska hem med sin nyktra fru och jag med mig själv.
Idag har jag satt upp 8 adventsstjärnor/ 7 av glödlamporna hade klarat vintern.
Klippt ner och sagt godnatt till pelargonerna. Ställt in alla krukor, klappat om alla pallkragar. Blivit lite känslo-svag kring sommarlovet. Grävt upp en stor höstanemon som står så illa placerad men kan inte med att gräva upp sånt som börjat växa på våren.
Vi åkte hem, lämnade hund, åkte förbi mamma. Åt rester på rostat bröd, tog en lång dusch och såg en konstig serie.
Löftet om nya rutiner för att komma isäng har gått sådär. Jag är otroligt tacksam över att jag orkade igenom det första nyktra året, snart två.
Ska fundera lite över vad som varit lätt och svårt. Vad som blivit enklare. Vad som fortfarande är svårt- men det har inte med alkoholen utan själva livet att göra.
Saknar min pappa mycket mer än jag trodde. För ett år sedan hade han just klarar coviden. Den 26 december träffade jag honom på hans boende som vi hade fått ordna fram för han var för dålig för att flytta hem. Jag läste högt ur DN, och Vi. Jag tvekade i pressbyrån om jag skulle köpa engelska The Economist som han läst många år. Jag avstod.
Jag läste högt en artikel om. Karin Smirnoff? Han tittade ut över mörkret på parkeringsplatsen. Han var bra på att hålla mig hårt i handen.
Sen åkte han in ett par dagar senare och efter det kunde vi inte prata mer. Snart är det hans födelsedag. Jag kan fortfarande inte fatta att han inte finns för mig.
Han trodde på mig och allt jag gjorde. Han gav i princip aldrig beröm. Han bara var som en stark rauk i blåsten och höll sig alltid bakom mig som skydd för vinden. Jag tror att han, och min man är de enda människorna som skyddat mig från någonting, för det mesta har jag bara gått rätt ut i regnet utan paraply.
Kram och godnatt alla kämpar. Ni är faktiskt bäst. 🙏🏻🥰

Tack @sisyfos tar till mig varje ord 🥰

@Andrahalvlek Det du beskriver här är så oerhört viktigt. Det borde vara första stoff i söndagsbilagan som låg på hela landets frukostbord. Det hade hjälpt många. Det är jag övertygad om.

Idag var det julavslutning med linedancen. Vilket skönt gäng 😍 Jag har känt mig så otroligt välkommen, trots att jag inte kände någon innan i princip. Jag har ju dansat tidigare, för 8 år sedan, så några eldsjälar känner jag igen från den tiden. Det är verkligen en gåva att hitta en ny flock att hänga med ❤️ Vi kommer inte att bli bästisar, men vi har väldigt trevligt när vi träffas - och att dansa är verkligen livslust i sin finaste form. Kropp, knopp och hjärta förenat till musik.

En annan flock jag gärna hänger med är min fantastiska kör 😍 Vi har julavslutning med uppträde kommande lördag och det ska bli så kul att sjunga ihop och visa publiken den enorma sångglädje vi alla känner. Sen blir det julvila från båda aktiviteterna innan det drar igång igen i februari - och jag har redan anmält mig till båda aktiviteterna!

Kram 🐘

Imorgon inleder jag den sista veckan med nedtrappning av venflaxin. En medicin som jag började ta i samband med att jag blev utmattningsdeprimerad år 2007. Hade jag fortsatt hade det blivit 15 år i slutet av mars. Jag tar en enda tablett på torsdag, 37,5 mg. Det blir fjärde veckan med den ytterst blygsamma dosen. Funderar på om jag ska köra varannan vecka ytterligare en månad eller två, men det är nog överdrivet.

Jag har ju läst mig till att det är väldigt svårt att trappa ut just venflaxin, att man får utsättningssymptom i form av ångest väldigt lätt. Tydligen funkar det bäst att minska i början, men på slutet ska man vara väldigt försiktigt. Och väldigt försiktig kan man nog säga att jag har varit. Det har tagit mig totalt 1,5 år att trappa ut från 75+37,5 mg/dag till 0. Jag har använt dosett och ritat uttrappningsschema, har minskat stegvis med endast 37,5 mg/vecka och har sedan legat kvar på den nivån i fyra veckor. Den enda tabletten som jag tar nu per vecka kan bannemej varken göra till eller ifrån.

Under hela den här perioden har jag mått bra. Ingen ångest, ingen överdriven oro, inte värre sömnbesvär än vanligt. (Min sömn svajar hit och dit, så är det bara.) Vid något nedtrappningssteg kände jag lite ”fladder” i bröstkorgen. Ångest är väldigt fysisk för mig. Den bränner och svider i huden, vandrar liksom. Men jag oroade mig inte massor för det, jag tänkte bara ”okej, nu reagerar jag på utsättningen av medicinen men jag ligger kvar på den här nivån, det går över”. Och det gick över. Det kan ha varit förra hösten, minnet är kort.

Just nu känner jag mig så stabil psykiskt att det känns fullständigt obegripligt att jag tidigare har fått diagnosen kronisk depression. Och det känns också obegripligt att jag inte tidigare förstod att alkoholen påverkade mitt psykiska mående så oerhört mycket. Jag trodde jag drack delvis för att hantera ångest och oro, men i själva verket skapade alkoholen ångest och oro.

Jag får minnesbilder från min pappas enormt dåliga mående. Han var också kroniskt deprimerad, även om han nog aldrig fick just den diagnosen. Han levde upp på sommaren, men mådde dåligt höst, vinter och vår. År efter år. Hans panikångest var enormt fysisk. Han kunde ligga i sängen och gallskrika: ”Jag dör, jag får ingen luft, jag har fått en hjärtinfarkt.” De första gångerna ringde mamma ambulansen, men de tog inte ens med honom alltid. Till slut stängde hon bara dörren och gick och la sig i soffan, så han fick ligga och skrika sig trött. Så jävla tragiskt.

Jag blev deprimerad första gången i nian, och jag började dricka i åttan. I nian drack jag nästan varje helg, åtminstone under skolterminerna. Jag hade typisk så kallad årstidsbunden depression. Reagerade väldigt starkt på hösten, allra helst november var en skitmånad. Reagerade lika starkt på våren, blev helt orkeslös när allt började spira i naturen. Pressen att göra saker blev liksom övermäktig. Jag orkade inte, jag orkade ingenting. Jag ville bara sova. Hela gymnasiet var jag deprimerad, och jag drack jättemycket då varje helg. Jag gick knappt ut gymnasiet, hade bottendåliga betyg. Skolkade 1-3 dagar per vecka.

När jag fick barn fick jag en paus från depressionerna. Konstigt 🤔 Kan det finnas ett samband med att jag var nykter under graviditet och amning? Men sen kom depressionerna tillbaka regelbundet. Oftast i form av nedstämdhet och orkeslöshet, hade ingen initiativkraft alls. Två gånger urartade det till utmattningsdepression och sjukskrivning (2007, 2018) och då var jag verkligen under isen, till och med suicidal.

När jag fick diagnosen kronisk depression år 2018 blev jag förstås helt knäckt. Skulle jag få leva med det här, precis som min pappa gjorde? Vad är det för liv? Om någon hade berättat för mig att nykterhet var nyckeln till att slippa mitt dåliga psykiska mående så hade jag kanske hoppat på det tåget tidigare. Kanske. Jag tror ju att man måste uppleva det själv för att verkligen förstå det.

Och finns det någon som känner igen sig nu så vill jag bara säga - prova att vara helt nykter i minst tre månader, helst sex månader. Vad har du att förlora? Du kanske precis som jag får ditt liv tillbaka ❤️

Kram 🐘

Ikväll känner jag mig lyckligt lottad. Frisk för första gången på flera veckor. Jag har haft en långdragen influensa. Värst under 1 vecka, men hängt i så jag känt mig småkrasslig länge. Nu känns det som att krafterna äntligen har kommit tillbaka. Något som man ofta tar för givet, men att vara frisk, är också något man bör jobba på, med mat, rörelse, och att må så bra man kan. Där ingår goda relationer. Har man det så blir livet lättare. Inte alltid så enkelt om det handlar om släktingar. Men man kan ha väldigt lite kontakt och på sina egna villkor som man mäktar med. 🍃💫🍃

@miss lyckad Mysigt ❤️ Jag ser fram emot barnbarn, men det kan vänta några år. Var sak har sin tid, och just nu är det enbart MIN tid. På ett sätt var ju livet med yngsta dottern som att ha en femåring hemma i 22 år, så jag kan behöva rätt mycket egen tid känner jag. Du kan snart räkna in norska bland dina språk!

Kram 🐘

Jag har varit i Norge som barnvakt åt barnbarnen. Tiden går verkligen fort..❤️..Barnen pratar mer norska nu, så ibland får jag försöka klura ut vad barnen menar. Lär mig nya ord var gång. Täppe= filt, Dyna= Täcke. 😅..Det var mörkt när jag körde hem. Det tar alltid längre tid då. Tur att det inte var halt iallafall. Riktigt koslig helg hade vi i alla fall.. Det blev lite mutor, som föräldrarna hade sagt att jag fick ge barnen. Lite roligare när mamma och pappa är bortresta på så sätt, och då blir mormor lite poppis. 🥰

Nu har det gått en hel vecka, men jag fick många svar och har haft lite tid att fundera. Så nu är det dags för lite reflektioner.

@Andrahalvlek skrev:"Det jobbiga uppstår när folk generellt tror att man kan uppleva happyhappylycka hela tiden. Det är då man avverkar relationer, jobb, prylar, inredning, kläder etc på löpande band. Samtidigt som man är avundsjuk på instagramvännerna. Och fuskar däremellan med att framkalla en fejklycka med hjälp av alkohol. Så tror jag."

Jag tycker att du fångar essensen av vad jag funderar på, på ett perfekt sätt här. Jag tror att alkoholen definitivt var en genväg till att uppnå de här topparna på konstgjord väg och det gjorde att man sökte efter topparna ännu mer. Det där med att avverka relationer på löpande band. Lite av inspirationen till mina tankar har jag fått från senaste samtalet Sam Harris har med Paul Bloom där Paul berättar om en psykolog som har skrivit en bok med råd och hans råd är just precis det där. Är nyförälskelsen slut? Skilj dig och skaffa en ny etc. och gör allt för att uppleva nästa kick. Dåliga råd konstaterar de i podden och förvånande att någon tror att beteendet skulle ge någon varaktig lycka.

@miss lyckad Du tar också upp något intressant. Med materiell välfärd har vi inte blivit lyckligare utan vi uppskattade kanske saker mer förr. Det måste vara en ännu storslagnare sak för att det ska ha någon effekt. Tänk hur vi om vi hade växt upp en annan tid hade blivit överlyckliga för att få en penna. Idag betyder en penna ingenting. Om en inte fungerar fullgott, släng den och ta en ny istället för att fundera på om man kan göra något åt den. Men egentligen behöver vi inte ens en penna för att vara lyckliga.

@Sattva skrev:" Eller så är det tillfredsställelse." Det kanske är ett bättre ord än lycka. Jag förstår precis vad du menar när du säger det.

@Soffi skrev:"Jag kan vara tillfreds till och med i riktigt svåra stunder, har jag upptäckt..." Roligt att du skriver igen! Och det du säger är väl i princip nästa steg i resonemanget. Även vid avsaknad av yttre orsaker till att vara lyckliga kan vi känna detta, vad vi nu väljer att kalla det. Jag tror att det är enklast att förklara genom att säga att man kan vara glad för något litet vardagligt som man gör varje dag som den där koppen kaffe man dricker varje dag som inte är något speciellt. Men även utan den går det. Kanske behöver vi flera ord för det, som du säger, men med det riskerar vi ju också kanske att tala om olika saker när vi säger samma ord.

@Torn Det är ju absolut inget fel att ha saker att se fram emot. Tvärtom! Det är bra att planera och se till att vi har mål i livet och händelser som ger oss de där större känslorna av lycka. Vi ska inte sluta söka det, tänker jag, men däremot får det inte gå ut över vår förmåga att bara vara i stunden och vara tillfreds med det.

@Se klart skrev:"Men när det landar i att jag skulle vara dålig - liksom som idé om chef- det kan jag inte gå med på. "
Usch, du beskriver verkligen den jobbigaste jobbiga situationen i möte med människor. Jag tänker och tror att du verkligen har analyserat och jag är helt säker på att du nu måste leda. Visa vägen framåt och det kanske gör ont hos vissa, men det gör ont för andra att stanna och de är kanske viktigare i det här sammanhanget. Det gör väldigt ont när man kommer på kant med människor, särskilt när man är en ”alla ska med”-person, som jag tror att du är. Då stör det enormt om det gnisslar. Jag tror inte att alla ser och hör gnisslandet. Men jag tror att förmågan att se och höra också är en tillgång - i det ligger en reflektion som är viktig. Nu har du reflekterar, lyssnat in och analyserat. Du landar i att din bedömning är bra, du har beaktat deras synpunkter. Nu har du en plan. Du kan lägga upp problemet på bordet med en analys gjord. Du har landat i varför. Ibland får man bara acceptera att alla inte kommer med. Som inkluderande och empatisk person är det svårt. Skitsvårt. Men utifrån vad du beskriver här också så tänker jag att du har gjort din del i att lyssna. Lycka till nu, det är såna här typer av utmaningar som också kommer att göra dig starkare och klokare.

Grattis Pilla! Till 2 år och jobb.
Tänker att det där med att våga uttrycka sig dels har samband med att skamkänslorna inte finns, dels har att göra med att man faktiskt också är mer skärpt, mer närvarande. Vi vet vad vi pratar om. Det är väl egentligen det jag uppskattar mest - närvaron och initiativförmåga. Hoppas du kom ut att solen.

@Andrahalvlek skrev:"men jag försöker att inte göra för stor affär av det. Acceptans. Nu är det så här"
Det är så skönt att acceptera sådant som man ändå inte kan förändra. Vad är det för mening med de, inte blir det bättre av att älta saker iallafall. Förut ältade jag väldigt mycket i olika saker, oftast i negativa tankar.
Kram 💕sländan

Precis lagt mig ner i dotterns säng. Rejält trött, har handlat och julpyntat i hennes lägenhet. Plötsligt slår det mig som en blixt: Stegen!? Jag tog en lite längre runda vid lunchtid och efter det hade jag fått ihop cirka 9000 steg. Hade planerat en kortare runda ikväll också, men min MiFit visar 12.587 steg. Pust. Jag slipper ge mig ut i mörker och regn just nu. Handla och julpynta genererar också steg 🤣

Sov till 10.33 idag. Ovanligt länge. Det är bra, jag behöver all sömn jag kan få. Jag har sovit så dåligt i så många år att jag hade kunnat sova 20 tim/dygn och ändå aldrig komma ikapp. På vardagar får jag aldrig ihop 6 tim/natt ens, men jag sover generellt väldigt mycket bättre sen jag blev nykter. Jag kommer in i sämre perioder, nästan alltid pga stress, men jag försöker att inte göra för stor affär av det. Acceptans. Nu är det så här. Det går över. This too shall pass.

Kram 🐘

@Pilla Härligt! Gott med positivt besked på jobbfronten.🤗 Hoppas det går bra på ”lopp-fronten” också! 😉

Kram

@Sattva Härligt! 😍 Det kommer göra dig riktigt gott att vara ledigt på måndagar! Det är jag övertygad om. Pengar är långt ifrån viktigast här i livet.

Kram

Tack för era reflektioner kompisar!🥰 Jag mådde ju jättebra förra året också, nåja när det värsta var över efter ca 6 månader.😅 Men det behövdes gott och väl 1 år för att träna och vänja mig vid att vara nykter. Inte konstigt alls med tanke på att alkohol hade präglat mitt liv sedan tonåren. Jag har ju inte på något sätt tappat lusten för att tex renovera eller fiska nu. Men det är liksom lugnare nu. Jag behöver inte träna mer. Och det har varit värt allt jobb så det står härliga till! 😍

Kram

@Torn så skönt att läsa att det blir ännu bättre. Jag kan tänka mig att det behövs en längre tid än ett år, att ändra många år av invant beteende med alkohol.
Det blir min andra Jul i år utan alkohol, förra året var jag väldigt ny i nykterheten och tänkte mycket på hur jag skulle göra utan alkohol.
Nu inför den här Julen tänker jag inte ens på att jag ska vara nykter. Det är ju inget konstigt, det är jag alltid numera. Så skönt att bara fokusera på god mat, julgodis och julmust som jag älskar. Umgås med min fina familj och bara njuta 🎄 ❤️

Så sant @andrahalvlek men du vet som jag hur mycket utrymme en missnöjd minoritet kan ta. Nåväl- möte inbokat, actionplan nedplitad- min chef briefad (för info). Så nu har jag en plan. Tack för pepp! Kram 🥰

@Sattva Nä, hon har nog inga krav på sig alls som praktikant. Men hon verkar avancera snabbt i sitt yrkesliv ändå. Jag gillar verkligen att hon funderar och agerar för att få ett hållbart yrkesliv. Hennes mentor, som närmar sig pension, sitter kvar på övertid varje dag. Han är ett avskräckande exempel för henne.

De har PTP-träffar för alla praktikanter i regionen månatligen. På senaste träffen pratade de just om hållbart yrkesliv, vikten av att skapa förebyggande rutiner. Lära sig att säga nej, eller säga ”okej, jag gör det där men då måste någon annan göra det här”. Väljer man ett yrke där ett stort hjärta är en tillgång så måste man lära sig att freda sitt hjärta. Precis som med syrgasmasken när flygplanet störtar.

Lediga måndagar låter också guld 🤩 Jag har ju en idé om att jag och min kollega ska vara lediga varannan måndag, men då jobbar vi ju längre de andra dagarna. En sådan måndag hade kanske varit viktig återhämtning för mig. Vi kan inte ta med oss pengarna i graven, så det är sunt att välja att gå ner i arbetstid om man har möjlighet. I mitt tidigare jobb hade jag då bara försökt att göra ett heltidsjobb på deltid, så det hade inte varit någon lösning. I mitt nuvarande jobb hade det funkat bättre, för om jag är borta får någon annan göra nästa dags tidning.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det blir måndagar, så skönt på söndagen att slippa planera för arbetsveckan, både mentalt o praktiskt m matlådor etc. Älskar lediga måndagar, har haft varannan måndag nu under hösten men minskar nu ytterligare i tjänst.
Precis så har vi det också. Alla på enheten bokqr i varandras kalendrar. Har man då missat att "blocka" en tid man eg behöver för administration/ förberedelse/ telefon etc så kan man få det rejält pressat. Jättebra att din dotter jobbar proaktivt med förveredelser etc! Har hon ett visst antal patientet hon måste komma upp i varje vecka/ månad?

@Sattva Ledig en dag i veckan låter kanon! Vilken dag? Onsdagar hade ju varit perfekt, då får du två ”fredagar” 😍 Fredagskänsla när man drack var typ ”nu blir det party” 🎉 Fast man bara satt hemma själv och söp. Nu är fredagskänslan mer att jag drar ner på tempot radikalt och känner att ”nu är det helg och allt får gå lite långsammare”. Lika njutbar känsla, och så mycket hållbarare.

Skönt att du kunde prata med din chef om hur du upplever det, och att hon verkligen lyssnade och ansträngde sig för att tillmötesgå dig.

Min äldsta dotter berättade att alla kan boka in saker i varandras kalendrar. Märkligt system. Hon har tagit för vana att boka in tid för förberedelse, så att ingen annan kan boka något då. Hon har ju en praktikplats, så hon både behöver och måste förbereda sig inför varje besök. Hennes äldre kollegor tar besöken mer på studs eftersom de har erfarenhet att luta sig på. Men jag tror att det ändå är klokt att boka in lite ställtid här och där. Admintid om inte annat, för att komma ikapp.

Kram 🐘

Hade ett samtal m min chef i veckan där jag tog upp stressen jag känner. Det blev bra. Känner att jag fick bra bemötande. Hon vill verkligen att alla ska må bra, samtidigt är vår verksamhet spretig o det går ju inte att trolla bort. Hon bad mig ha tålamod.
Så det jobbet jag tänkte söka i grannstaden har jag släppt. Jag vill ju få det att fungera där jag är. Tålamod, tålamod, tålamod.
Har iaf nu beslutat att gå ner i tjänst, ledig en dag i veckan från nästa år. Ska bli väldigt skönt!

@Andrahalvlek Vilken fin vän du är som ringde upp direkt vid beskedet, trots fredag em o tidspress! Det uppskattade hon säkert jättemycket❤🌷🌼