Senaste kommentarerna i forumet

@Sländan Stort grattis till 1 år i frihet! 😍 Det har varit en ynnest att ha fått följa din resa, och igenkänningsfaktorn har varit stor från hur jag själv upplevde det första året!

Kram

@Sländan Grattis på årsdagen!

@Sländan skrev:"Det kändes så BRA att säga att jag inte dricker alkohol 💪🏻😃"

Visst är det en frihetskänsla? Det är du värd! :)

@Sländan Så fint att läsa ditt inlägg, ger mig hopp om framtiden! Det behövs för just nu är det trögt för mig... Det är bara att se tiden an o försöka göra det bästa!!! Tror inte jag skrivit till dig tidigare? Men jag blev verkligen hoppfull av ditt inlägg. Lycka till med fortsättningen!
Kram 🤗

För precis ett år sedan 16 nov bestämde jag mig för att nu är det slut på alkohol. Trots att jag drack alkohol en gång på påskdagen så är det här datumet jätteviktigt för mig.
Jag kan inte bara strunta i månaderna innan jag var nykter, det är helheten för mig som räknas.
Tiden har gått väldigt fort och det har hänt så mycket på det här året, lite som att börja om att leva på nytt.
Alla upplevelser har jag fått göra om som nykter, det har varit en spännande resa. Jag trodde aldrig att det skulle vara sådan skillnad, det är som om man värderar allt på ett annat sätt.
Jag saknar inte alkohol alls, för mig att bara dricka 2 glas vin är helt ointressant eftersom det är effekten jag vill uppnå när jag dricker, och när jag fick den så ville jag inte få slut på ruset utan fortsatte dricka betydligt mer än vad som var tänkt.
Det som varit lite jobbigt är min ADHD som givetvis känts värre, jag tror att jag har självmedicinerat med alkohol vilket är väldigt vanligt. Idag pratade jag med min psykiatriker om att Prova en låg dos av Concerta som är en ADHD medicin. De kanske kan hjälpa mig med min impulsivitet, hyperaktivitet, inre stress mm
Jag måste ta en del prover först innan jag får prova. Förhoppningsvis hjälper det, som det är nu så arbetar jag på tills jag går in i vägen, sjukskriven ett tag och så börjar det om igen. Nu kommer jag att vara halvtids sjukskriven till 31/12
Hon frågade mig om alkohol, eftersom man inte ska kombinera medicinen med alkohol. Det kändes så BRA att säga att jag inte dricker alkohol 💪🏻😃
Ikväll ska jag fira min dag med god middag med min man och min älskade son, som hjälpte mig att få upp ögonen för mitt alkoholproblem ❤️

Hej @Lyckan65 ! Va bra att du är här igen 👍🏻😀 jag är inte inne i forumet så mycket längre, men tittar in lite då och då och skriver ibland.
Kram 💕 sländan

Fastnade såklart i din tråd, AndraHalvlek. Man får så många tankar om det du skriver. Kul att det blev ett fint samtal med din mamma ändå. Jag tänker att det var ett väldigt viktigt samtal på nåt sätt.
Tror ni får ordning på jobbet du och din kollega till slut. Tänker att man inte förändrar med skäll, det är ett som är säkert. Eller ilska. Så bra att pröva olika vägar.

Nä skam och skuld för att man är som man är tycker jag att man ska hoppa över. Många är säkert också lite avundsjuka på en del av dina goda egenskaper. Det behövs lite av varje tänker jag om det ska bli en bra mix. På mitt jobb satte vi en gång ihop en helt underbar arbetsgrupp. Doers, strateger, analytiker, administratörer. Jäklar vad vi fick mycket gjort. Och ingen av oss hade klarat det med personer som bara hade samma goda egenskaper som en själv.
Fördelen med att vara alkoholfri i de där lägena är ju också att du kan analysera lite varför det är viktigt för dig med ordning… eller det är nog så för många, men jag tänker att vissa (inte jag) har lite lättare för det där med en bit i taget. Medan andra är mer långsiktiga och då behövs det lite mer ordning… ja jag svamlar lite nu, men jag tror att det är viktigt att se sig själv i sammanhanget. Och acceptera sig själv som man är. Det är både känslor och grundläggande egenskaper man har att identifiera.

Spännande med aktier. Har några stycken men inget ISK-konto. Måste nog skaffa det. Jag är inte aktiv med mina aktier, men de säljer ibland sig själva. Splitar och håller på. Är sjukt jobbigt att deklarera. Ovh inga pengar att tala om, oftast bara tvåsiffrigt.

10 flaskor vin på 6 personer. Det är faktiskt galet mycket. Även om det är många timmar. Usch, det dricks verkligen alldeles för mycket helt oreflekterat. Minns första gången när en kompis berättade att de druckit ca 1 flaska var under en kväll. Jag fattade inte då hur hon pallade, men sen blev det vanligare och vanligare med de mängderna i de olika kretsar som jag umgicks i. En gradvis ökning hos alla kändes det som under de senaste 15 åren. Å till slut är det ”normalt” med drygt 1 flaska per person. Eftersom jag ibland har varit tvungen att googla typ ”nykter nog att köra” så kan jag berätta att med den mängden (10 flaskor på 6 personer) har man petar i sig en dryg kvarting sprit per person. Det tar ca 20 timmar att förbränna alkoholen. Några drack kanske mer och några mindre, så häller man på lite till dagen efter och dagen efter det… å så tänker jag på de alkoholmarkörer som signalerar även när man formellt sett är nykter, undrar hur de påverkar. Ibland är det så galet skönt att ha slutat med alkohol. Det var så jobbigt att räkna på när man kunde köra igen när man var uppe i mycket hög konsumtion.

Min kollega vill att vi testar lite till att skruva till arbetet, bli ännu tydligare i vårt urval och ställa tydligare krav. Jag är beredd att ge det en chans till. Efter att jag kräkts i hennes knä i morse kändes det mycket bättre. Hon höll med till hundra procent. Och det är ju inte hennes fel, det är ingens fel. Det är så många olika led som ska klaffa - och samtidigt så många ställen där det kan hänga upp sig.

Alla gör förstås så gott de kan, att skälla och gorma på mina chefskollegor (som är steget innan mig) är nog helt fel. Inte ens nog, det är fel. Jag tror ju inte på det egentligen, jag tror på positiv förstärkning. Så istället bemödade jag mig med att berömma det som jag tyckte var bra gjort i helgen. Det finns ju alltid saker som blir bra gjorda också. Efter omständigheterna. Man måste höja blicken och sikta mot det man vill uppnå istället för att grotta ner sig i det man upplever som fel. Jag behövde bara bli påmind om det.

Man måste också ha good enough med sig som en ständig ledsagare, sätta ner foten och markera sina gränser och sedan bevaka dem noga. Arbetet fortskrider. Klar blir man aldrig. Jo, när man är död.

Idag kompade jag ut fredagens två övertidstimmar och slutade kl 15 och hann med höneblund, handla till min mamma med efterföljande besök, och ha ett lååångt samtal med min äldsta dotter. Min stora kloka tjej ❤️ Våra samtal är verkligen så berikande, så långt ifrån väderprat man kan komma, sånt som jag brukar ha med min egen mamma.

Så nu mår jag toppen igen 😍 Hoppas inte nattsömnen blir allt för lidande av höneblunden bara för klockan ringer 5.45 😱 De bygger ju om infartsleden till min gamla jobbstad, så man får vara beredd på långa bilköer. Och imorgon är det min kollega som ska sluta kl 15. Vi får ge varandra lite spejs om ingen annan gör det. Köra lite växelvis.

Kram 🐘

Ja @torn, samma här- inte någon förmögenhet för det har jag ingen, men skojigt att använda sin egen omvärldsspaning och applicera på företagsvärlden. Omvärldsspaning 2 är att när man går upp tidigt tidigt för att åka hem från landet blir man trött-trött redan vid lunch… Kram 🤗

Kom på en sak till. Jag ringde min mamma igår. Vi har en vad jag brukar kalla väder-och vind-relation. Våra samtal ligger på nivån snacka väder. Vi brukar prata om 1) vad jag har gjort sen vi hördes senast, 2) vad hon läst i tidningen, 3) tv-program hon sett, 4) vad någon annan sagt eller gjort på stan när hon varit ute och handlat, 5) läkarbesök, hemtjänsten eller annan specifik händelse. (Nu var det ett bankkort som strulade och hon fick beställa ett nytt.)

Igår när hon ringde frågade jag om hennes liv ihop med min pappa och om hur hennes liv har varit efteråt. Vi redde ut att han dog när han var 64 år och att det i januari blir 20 år sedan han dog. Bra fakta att börja med att reda ut. Sen berättade hon och sen grät hon i omgångar, men vi fortsatte prata. Jag berättade hur jag upplevde vissa situationer och hon berättade hur hon hela tiden försökte mörka och hålla tyst. Hemligheten fick inte komma ut. Hon flydde till jobbet, där lyckades hon distrahera sig. Hon jobbade den dagen han dog, och fick skjuts av en kollega till sjukhuset. Två dagar senare jobbade hon igen.

Det var ett bra samtal. Det är sorgligt att vi inte har orkat ha den här typen av samtal oftare under årens lopp. Men jag har inte varit intresserad och hon har verkligen visat att hon inte heller har varit intresserad. Så är hon uppfostrad - familjehemligheter hänger man inte ut på vädring. Så är jag också uppfostrad, även om jag har ventilerat och vädrat byken i alla möjliga andra sammanhang. Men jag har inte gjort det med henne så mycket tidigare, inte efter den första tiden då han dog. Det är inte farligt att någon gråter, tvärtom.

Kram 🐘

Efter peth-test på vårdcentralen, så har min man minskat sin alkoholkonsumtion. Skönt.

@TappadIgen Jag har följt resonemanget här i din tråd och tycker det är intressant och viktiga saker som du tar upp. Jag förstår nog helt och hållet vad du menar. Själv har jag landat i att både njuta av små saker i vardagen, men samtidigt gillar jag att ha lite större saker att se fram emot. Typ en inplanerad fisketur efter en ny art tex. Det i sig ger ju lite extra glädje i vardagen eftersom det krävs planering, fixande av utrustning mm. Men som jag gjorde i dag när solen kikade fram en stund, satte mig ner och lät solens strålar värma i ansiktet och bara njöt. Det skänker lycka som räcker bra. Och det var långt ifrån planerad lycka det.😂

@TappadIgen Bra blodtillförsel är inte att förakta! Där har jag också märkt skillnad. Något som blev väldigt mycket bättre för mig när jag blev nykter var statusen på magen och tarmarna. Jag trodde inte man kunde ha en sådan stabil mage som jag har nu.😅 Det var nog många olika organ som inte mådde alls bra av alkoholen.

@Se klart Vad kul att du har börjat köpa lite aktier! 😍 Jag tycker att det ger en extra krydda till vardagen. Sedan lär man sig en massa nya saker. Extra kul är det om det går bra för en aktie som man har rotat upp helt själv. Med ett ISK- konto är det dessutom plättlätt. Inget som behöver deklareras och så. Jag klev faktiskt över en ” milstolpe” förra veckan.😅 Men det är inga jättepengar det handlar om. Det är mer som ett lite mer aktivt sparande.

Kram

Jag kom på att jag nog inte har så mycket skit att rota fram. En och annan geggig eller rostig pryl kanske, men den kan man skuffa undan lite med foten. Jag har ju alltid haft förmågan att just PRATA om det svåra, både vad det gäller min pappa och min dotter, mina utmattningsdepressioner och mina separationer. Jag pratar och pratar och pratar och pratar med alla som vill lyssna, och några till 😉

Redan när jag var 14 år pratade jag om att min pappa var alkis. Till kompisar och till personal i skolan och på fritidsgården. Jag sa det till honom och jag sa det till min mamma, men jag fick inte så mycket prat tillbaka förstås. Och efter hans död har jag också pratat om det massor i alla möjliga sammanhang. Och jag har skrivit om det mycket också i olika forum, inte bara här.

Samma sak med min dotter, om någon frågade ”hur är det” så kunde jag babbla i timmar. Som att trycka på en bandspelare. Nattpersonal på sjukhuset är bra ”kuratorer” när man ändå inte kan sova. Sen har jag ältat det med min psykolog också, och gjort en blogg om dotterns olika handikapp, engagerat mig i en patientförening där jag var ordförande ett tag, och sedan startat upp och administrerar två facebook-grupper som fungerat som patientförening osv. Som en bandspelare kan jag tugga om detta.

Samma sak med mina utmattningar och psykisk ohälsa generellt, bla bla bla. Som en bandspelare. Som mina pannlober har fått jobba! Min amygdala är nog dödsförskräckt 🤣

Idag har jag traskat vid havet igen 😍 Idag såg jag till och med solen en stund. Och en massa sjöfåglar och en helt gäng med fårskallar varav en var lite närgången men på ett gulligt sätt. Sen har jag dansat linedance och ikväll har jag chattat. Nu känns det som om jag har laddat batterierna inför ännu en jobbvecka.

Jag har klurat ut en schemalösning också som jag ska stöta och blöta med min kollega imorgon bitti. Jag har utgått från vad vi faktiskt kan påverka. Att önska sig att andra kollegor ska bete sig annorlunda tror jag är lönlöst. Det funkar om du tjatar på dem väldigt mycket, men de återfaller snabbt i gamla beteenden. Och då blir vi bara ledsna och frustrerade, gång på gång.

Mitt förslag till lösning är att en av oss jobbar mån-fre kl 8-17. Den personen är ansvarig för ”flödet” och överblicken. Den andra jobbar tis-fre kl 8-18. Vi är således lediga varannan måndag, då det är lite mindre att göra och inte går att förproducera så mycket ändå. Den som slutar kl 17 lämnar över senare jobb till den som slutar kl 18. Och sen har vi 4 tim att tillgå den sena kvällsveckan som vi kan jobba OM det krävs, utan att för den sakens skull behöva jobba övertid.

Att vi båda aldrig vet om vi tvingas jobba övertid eller inte funkar inte, det stressar för mycket. Man kan aldrig boka in någonting på kvällen. Och den lediga måndagen varannan vecka tror jag blir guld som återhämtning. Vi får se vad min kollega säger.

Kram 🐘

Jag kikar in bara och säger hej!
Har haft en superbra helg. Lagat massor av god mat ihop med fina vänner. Vanligen mycket alkohol- mindre nu- fler som tänker på att det inte ska bli för mycket. Räknade ändå till 10 tomma flaskor vin i morse… så viss åtgång var det på 6 personer. Om än under många timmar. Då kan jag tänka mig hur det var ”förr”. Dock räknade jag inte några tomflaskor då..
Promenerat och pratat, sovit middag och till sist när alla åkt hem kokade jag tomatsås på ALLA resterande tomater som nu hade mognat, 6-7 veckor i svalt rum. Konserverat enligt konstens regler, vilsamt för mig detta som jag ibland tjatar om- att göra med händerna istället för att tänka så det ömmar i hjärnan. Känner mig rik med dessa glasburkar i mitt skafferi. Och tänk- sånt kunde jag inte förr, orkade inte.
Veckan som gått har jag varit väldigt glad, i takt med att jag blivit frisk och återställd. Kommit ikapp med jobb, ja ny energi som jag ska försöka hushålla med = lärdom som kommer långsamt. Liksom inte bränna lönen första veckan.
Men apropå det har jag nu dykt in i aktievärlden - inspirerad av @torn, läser och försöker förstå lite mer än baskursen. Köper minimalistiska poster för att följa, lära mig. En gång i tiden sparade jag ihop till insats till ett landställe genom att gå och sätta in mellan 20 och 350 kronor på banken varje fredag, så - ja ungefär på den nivån 😊
Stannar på landet tills imorrn, sån frihet. Mannen tittar på fotboll, jag läser lite här och vill skicka mega-styrka till alla som har det tufft. Och kram allihop’ 🍂💕

@Sländan Hej! Vilken otrolig resa du har gjort, du kan vara stolt. Det känns inspirerande att läsa och du peppade mig så bra i somras när jag klarade 54 dagar utan alkohol. Nu är jag iaf här igen med nya tag. Ha det fint🤗

Det du skriver om @TappadIgen tror jag är jätteviktigt!
Att leva i nuet och inte missa livet i väntan på "den stora lyckan".
När jag läste tänkte jag, precis som @Sattva , på ordet tillfreds. Den där stilla lyckan jag kan känna över att kunna ta en skogspromenad även om jag kanske längtar efter en resa, eller nöjdheten av att känna smaken av en god knäckemacka fast jag ser fram emot en festmåltid i helgen.
Ett lugn, en stilla lycka, en grundnöjdhet som jag kallar för att vara tillfreds.
Jag kan vara tillfreds till och med i riktigt svåra stunder, har jag upptäckt... Kanske därför jag inte längre kallar det lycka...

Jag tänker också att det är bra att ha flera ord för det så att fler kan förstå och relatera till vad vi menar. Just för att jag tycker det är en så viktig känsla att välkomna, om man inte vill missa livet.

Intressant ämne!
Väldigt individuellt, men jag är inne på att lycka är olika i olika skeenden också. Jag, som kämpar just nu med min energinivå som är konstant lägre än jag skulle vilja, känner lycka när jag har stunder då jag känner att jag orkar vardagen, har lust o energi. Och de dagar jag är väldigt låg blir jag lycklig, eller kanske snarare tacksam, när någon fixar något åt mig som gör att jag sparar lite på energin. Och där jag är just nu, funderar jag inte ens på livsmål etc. Det är verkligen dag-till-dag. Kan bli lycklig av att sätta mig framför tvn och bara vara. Eller så är det tillfredsställelse.

Lycka💕..Minns när jag och ex-mannen inte hade tvättmaskin på 3 månader i vårt första hus..Vi använde kläderna tills det knappt fanns rena kvar..Och en gång kom jag hem, och exmannen hade tvättat precis alla kläder för hand och hängt upp på tork. Då kände jag mig lycklig..När vi sen köpt en tvättmaskin och vi tvättade tvätt, satt jag 2 timmar och tittade på tvätten som snurrade runt i tvättmaskinen och blev ren..😅..Såna lyckostunder har jag inte haft på många år. Går något sönder, så fixar man det betydligt snabbare idag..Eller köper nytt. Kanske livet var enklare förr, med mindre ekonomiska möjligheter, och just därför vi uppskattade små saker mer, än vi gör idag. Det enda jag vet är att man kan välja lite av sitt tänkande..Positivt eller negativt. Göra och se det goda i livet möjligt, eller omöjligt..💫🍃💫

@TappadIgen Jag tror också att det finns olika slags lycka. En grundlycka och en happyhappylycka. Den senare syftar till att vi ska sträva mot olika mål och då belöna oss själva med en enorm endorfinkick. Den förstnämnde syftar till att uppskatta och behålla det vi har bra av i våra liv.

Det jobbiga uppstår när folk generellt tror att man kan uppleva happyhappylycka hela tiden. Det är då man avverkar relationer, jobb, prylar, inredning, kläder etc på löpande band. Samtidigt som man är avundsjuk på instagramvännerna. Och fuskar däremellan med att framkalla en fejklycka med hjälp av alkohol. Så tror jag.

Jag uppskattar verkligen våra spånarsamtal också 😍

Kram 🐘

@Torn skrev:"För min del var det massor av fysiska problem som försvann när jag slutade dricka."

En väldigt stor sak som jag har märkt och som jag förvånas av vilken skillnad det har gjort är testosteronet. Jag har förvisso bara mätt mitt testosteron en gång, i våras, åtminstone av vad jag vet och då var det normalt. Jag hade ju länge märkt hur blodtillförseln till specifika delar av kroppen kunde vara sämre, inte endast när man var påverkad av alkohol, utan även andra dagar. Som när man vaknar på morgonen t.ex. eller vid andra tillfällen när man faktiskt behöver blodtillförseln att fungera som den ska. Tänkte att det kunde bero på att jag börjar bli lite äldre och inte funderar på det så mycket.

Efter att jag slutat dricka så tog det ett tag men jag började märka en förbättring vid något tillfälle och jag vet inte hur länge det har varit så, men jag vet att jag åtminstone under det senaste halvåret aldrig behövt fundera på det ens utan det fungerar bättre än jag trodde att det kunde göra.

Det är väl en anledning så god som någon att sluta med alkohol tycker jag, men inget jag visste om eller hade en aning om att det skulle bli såhär. Det hade definitivt hjälpt mig sluta tidigare om jag visste om det.

Härligt också att du hade det kul igår. Framförallt kanske att du minns hur all maten smakade idag :)

@FinaLisa Tack för funderingar. Jag kan nog hålla med om att för att må bra så är det viktigt att man har en mening utanför sig själv också. Det ger en ett "varför" man gör saker och i detta kan det ju ingå att man har saker att se fram emot. Detta kommer ju i sig av att man har mål för framtiden, både vad det gäller rekreation som konserter och spa-vistelser och resor, samt arbete på ens livssituation som sparande till nytt boende, studerande för att byta jobb etc. I båda fallen har man något att se fram emot och det i sig kan ge livet en mening när man behöver den. Varför ska jag gå upp på morgonen och åka till jobbet just idag när både himlen utanför och sinnet inom mig är gråmulet och dant? Ja, då har man det där målet man tänker på.

Samtidigt är ju min tanke att vi kan göra oss själva olyckliga om vi förankrar all vår lycka just i dessa mål. Alltså att vi alltid ser tiden emellan målen som en transportsträcka. Det finns så mycket som vi kallar alldagligt att njuta av däremellan. Hänger du med på mitt resonemang? Oavsett är jag glad att du delar med dig av dina tankar. :)

@Andrahalvlek skrev:" Själv definierar jag ordet lycka med att vara nöjd med det man har. Hur livet blev liksom. Men det är kanske mer nöjdhet?"

Jag läste ditt svar direkt men har låtit det smälta över en dag. Det första jag tänkte på är när det kommer till definitioner att kanske räcker inte språket riktigt till. Sen lägger vi väl ofta olika konnotation i olika ord vilket gör att vi kan tala om samma sak, men använda olika ord för det t.ex. Det har jag funderat på sistone t.ex. med @Torn att jag tror att vi egentligen känner samma sak om alkohol, men använder olika ord för att beskriva det. Ett tag tänkte jag att jag inte höll med honom om vissa saker, men nu tror jag att det mer handlar om hur vi sätter ord på samma sak på olika sätt. Inte för att det skulle göra något om vi inte höll med varandra om allt, men nu börjar jag frångå huvudpoängen här.

Lycka är kanske inte rätt ord och jag var lite medveten om det när jag skrev det, men hittade inget bättre ord. Nöjdhet, som du föreslår, är kanske ett bättre ord men nu när jag har funderat på det över natten så känner jag att det inte riktigt heller når fram.

Det vi talar om är alltså den där positiva känslan man kan känna av att vara närvarande i nuet och uppskatta det som finns där och då, vad det nu än är. Detta är alltså något man kan åtminstone teoretiskt skulle kunna känna nästan hela tiden. Där finns ju en kvalitativ skillnad mot den lycka man känner vid livets höjdpunkter. Det handlar ju både om intensitet då man vid höjdpunkterna kan känna ett lyckorus av må-bra-hormoner som svämmar över i hjärnan, men också kvantitet då detta lyckorus även har den egenskapen att det är flyktigt. Det är ju hela poängen med tanken om the hedonic treadmill. Om du arbetar dig upp från en arbetarmiljö hela vägen upp och blir VD för ett stort bolag och det har varit din dröm sedan du var liten. Den dagen du får den tjänsten är såklart den lyckligaste i ditt liv. Sen är det säkert så att du med hjälp av den tjänsten säkert kan skapa fler situationer av lycka, men den lyckan av att ha nått den tjänsten i sig, är flyktig och kommer att lägga sig.

Den lyckan som jag menar att man kan känna emellan dessa livets höjdpunkter är inte i närheten lika intensiv, men kan vara mer varaktig och uppnås i princip närsomhelst. Det gäller bara att man kan vara närvarande och släppa ältandet av det som hände igår och längtan till det som ska hända imorgon, vilket väl är lättare sagt än gjort. Jag vill ändå säga att det är en slags lycka, men kanske på grund av den lägre intensiteten är det inte det bästa ordet att använda. Samtidigt tycker jag att nöjdhet kanske är lite mjäkigt för att beskriva det då det inte riktigt fångar hur stort det är när man äntligen upptäcker det. Eller kanske är jag främst emot det för att jag tänker på hur man kan känna att vara nöjd men ändå leva ett helt liv utan att faktiskt aldrig vara närvarande i nuet. Det är inget logiskt argument förvisso, för man kan ju vara lycklig ibland också utan att någonsin vara närvarande också.

Jag kanske får fundera vidare på det ett tag men tack för att du spånar vidare med mig. Det var inte meningen att såga ditt förslag :)