Senaste kommentarerna i forumet

Jaha, är i hushållskarantän! Kan jobba på torsdag om jag själv inte blir sjuk. Känns snopet och lite lyxigt på en gång. Go with the flow får jag träna på.

@Tofu på besök Håller med. Få ner tempot generellt är det enda som hjälper. Och att djupandas. Nu när jag har sovit hos dottern kan jag inte ha appen med sömnmeditationen igång, eftersom tanten pratar rakt ut i rummet. (Jag gillar inte hörlurar.) Igår kväll djupandades jag istället medan jag räknade ner från 100 till 0, och det lugnade mig samtidigt som jag distraherades från att släppa in andra tankar. Det funkade.

Att oroa mig för dottern just nu är bara destruktivt. Allt blir som det går och går som det går, det är bara destruktivt att oroa sig i förskott. Jag utgår från att återstarten går bra idag på daglig verksamhet. Punkt. Så här lyckas jag tänka i normala fall men när jag är lite i obalans tar liksom oron över på ett obehagligt sätt. Andas, andas, andas.

Kram 🐘

Tre nätter blir det hos dottern, men från och med imorgon sover jag i egen säng igen. Hoppas jag. I morse vaknade jag kl 7 men jag tvingade mig att ligga kvar till kl 9 för att inte väcka dottern. Det finns liksom ingenstans att smita undan i en lägenhet på 44 kvm. Hon har det varmt i sitt sovrum också, inte alls så svalt som jag vill ha det.

Det som har varit jobbigast den här helgen är att dottern har varit ledsen, uttråkad och uppgiven, väldigt låg helt enkelt. Hon är glad 99 procent av tiden annars, så det här är ovant. Hon har inte varit på sin dagliga verksamhet på en månad, så givetvis känner hon anspänning inför att återvända dit imorgon. Jag kör henne dit imorgon bitti och jag hoppas innerligt att hon får en bra återstart där. Hon behöver sina rutiner och sina gemenskaper så innerligt mycket just nu.

Hon har deltagit i de gemensamma måltiderna på boendet nu i helgen och i eftermiddag har en i personalen fått planera veckans mat med henne. Och ikväll är hon lite piggare faktiskt, lite mer sig lik. Det känns dock som vi har backat många steg sen hon flyttade in här i april.

Hon är jätterädd för att ramla i duschen igen, så nu får hon sitta på pall i duschen. Hon säger själv att det blev ”dumt i huvudet” när hon ramlade och jag tror att hon blev yr och tappade balansen. Ingen vet ju hur hon slog sig egentligen, hon kan inte riktigt förklara heller. Men hon hade riktigt fula skrubbsår på benen och riktigt ont i nacken. Mattan i badrummet är liksom ”uppruggad” så man inte ska halka på den, men skrubbsåren den ger är inte att leka med 😫

Jag har själv blivit väldigt orosbenägen och låg efter den här veckans oro för dottern. Jag blir som ett lackmuspapper för andras dåliga mående, läser in katastrofer överallt. Det är ett symtom som oroar mig, jag vill fan inte bli deprimerad igen. Jag måste ta till alla förebyggande faktorer jag kan ta till för att motverka det. Promenader, dagsljus, meditation, sömnrutiner och tankestyrning. (Bryta automatiska negativa tankar med medvetna mer nyanserade tankar, om inte positiva så åtminstone neutrala.)

Ikväll känns det dock lite bättre, eftersom dottern verkar piggare. Hon har alltid varit en barometer på mitt mående, och jag verkar fan vara lika mycket barometer på hennes mående. Läskigt. Och det är ju inte så konstigt, hon är ju min dotter. Med särskilda behov dessutom. Men jag kan reagera negativt på kollegors mående också - om de är stressade eller arga eller uppgivna så känner jag mig likadan. Deras dåliga mående hoppar liksom över till mig. Dränerande jobbigt. Att titta på nyheterna kan vara skitjobbigt för mig, jag mår jättedåligt av alla katastrofer i världen. Och min ex-kollega som körde rattfull ska vi inte snacka om, det mådde jag jättedåligt över i fredags. Som om jag kan bära hela världens mående på mina axlar?

Och sen har jag långa perioder, merparten av tiden faktiskt, då jag utan problem kan skaka av mig och tänka mycket mer rationellt och enligt sinnesrobönen. ”Ge mig makt att påverka det jag kan, släppa det jag inte kan påverka och förnuft att inse skillnaden”. Fritt citerat, minns inte exakta ordalydelsen.

Fem saker den här helgen som gjorde mig glad och tacksam:
1) Att dottern är helt feberfri ÄNTLIGEN - och lite piggare i humöret nu i kväll jämfört med tidigare.
2) Att jag hade ett bra samtal och umgänge med min mamma idag medan jag hjälpte henne städa undan julsaker och betala räkningar. Min mamma verkade må stabilt bra. (Hennes dåliga mående har påverkat mig massor historiskt också.)
3) Gårdagens vandring i grupp med andra, för mig okända, som gav mersmak för att följa med fler gånger.
4) Att jag lagade mat idag, fläskpannkaka 😋 Och jag har tre portioner till senare i veckan.
5) Att värken i nacke och rygg (mellan skuldrorna) som jag fick i torsdags-fredags börjar försvinna så kanske vågar jag träna kettlebell imorgon igen.

Kram 🐘

@Charlie70 Styrkekramar i massor till dig och barnen ❤️❤️❤️

Kram 🐘

@Se klart Noll sömntabletter. Hurra för dig! Jag mår också allra bäst av rutiner, det märks så tydligt när de rubbas. Sover tredje natten hos dottern för att ge henne en trygghetsboost, och det kostar på mentalt. Men imorgon sover jag i egen säng igen. Hoppas jag. Ditt gladpiller låter ljuvlig ❤️

Kram 🐘

Tack för era kommentarer! 🤗 Jag sitter på jobbet och det är verkligen lugnt. För lugnt nästan. Sedan en vecka tillbaka är det krav på att ha munskydd på sig hela tiden. Jag tror detta gör att folk inte riktigt orkar engagera sig fullt ut. Dyker det upp småfel i produktionen så snabbfixas de i stället för att ringa oss som ska göra en mer grundlig analys. Sedan är det väldigt mycket personalfrånvaro också som spelar in.

Ha en bra eftermiddag!

@Soffi, undrar hur det gick med ditt rannsakande av rutiner? Håller med dig, mycket av det jag skriver här är inte heller nytt. Känner mig stundtals som en hackande skiva men så är det. Genom upprepande så fastnar det lite mer gång för gång, man liksom matar sin egen hjärna med mantran man själv tror på.
@Andrahalvlek tänkte först att oj, 80% lät mycket fasta rutiner men när jag funderar själv, åtminstone på vardagen så stämmer det nog rätt så bra, bara jobbet är väl ca 50%. Över helgen är det betydligt mindre, kanske 20-30%, resten försöker jag låta komma lite som det kommer, även om jag är ganska kass på det, men det fungerar ju betydligt bättre det nu också.

Godmiddag, förmiddagen spenderad med sovmorgon, elda i sovrummets kamin, lyssna på radio. Behövde en sån morgon. Igår väckt mycket tidigt av vår nattgäst (premiär) som fyller två i vår. Ett äkta gladpiller som gör det mycket enkelt att bara fokusera på en sak i taget. Leka affär. Titta på Nasse. Äta lax och broccoli. Somna. Vakna klockan 06.
Äkte till landet igår vid lunch och tog en rejäl höneblund innan middagsgästerna knackade på. En sån där kväll då nykterheten uppför sig väl, jag gillar umgänge-igen- aldrig plågsamt men vid halv tolv då gästerna gick hem- var jag klar med kvällen och allt är bra som det är.
Den här veckan har varit väldigt arbetstung men inte särskilt stressig. Min tidiga-morgon-strategi funkar utmärkt.
Noll sömntabletter.
Tydliga rutiner- jag behöver det.
Alldeles för lite motion- jag behöver det, ska försöka få in det på ett bra sätt.
En bra helg med både familj och vänner- och en söndag utan några särskilda krav.
Ha en fin dag alla, kram 😍

@Charlie70 Så beundransvärt det du skriver o gör, dvs är a-fri och gör allt vad du kan för dina barn 💪🥰👍
Önskar all styrka o stort lycka till i kampen att hjälpa dina barn!!!
Stora styrkekramen 🤗

@Andrahalvlek har pratat med "alla" inkl BUP. BUP tar inte emot honom utan hänvisar till förstalinjens psykologer (som är knutna till vc). Och det är förstalinjens psykolog som satt diagnosen depression och som inte vill ta emot honom eftersom det "beror på skolan". En förfärlig människa som jag fick "prata" med länge (hon vill helst hålla monolog) innan jag kunde ta ordet och vi kunde ta ett steg mot att hon tar upp frågan med "teamet".

Glömde förresten nämna att det var precis och bl.a. sådant här som jag drack på förr. Den evinnerliga kampen för att mina barn ska få dess rättigheter tillgodosedda. I dag har jag inga tankar på vin ö.h.t. Otroligt skönt det i alla fall. Min poäng: Jag måste må bra för att kunna hjälpa mina barn.

Kram!

Jamen du har rätt @sattva och för mig är det viktigt att få fortsätta dryfta frågor- tidigare har ju ”problemlösningen” legat i de där glasen och även om jag är långt borta från dem så är det väldigt skönt att resonera kring de alternativa lösningarna 🤗 kram!

Underbart att få höra ifrån dig, och att du mår bra ❤️ Så otroligt plågsamt för sonen dock 😢 Är det inte BUP som ska ta emot honom kanske? Hoppas innerligt att han snart får hjälp 🙏🏻 Varje dag med dåligt mående är en dag för mycket.

Kram 🐘

Mycket viktigt förtydligande: Jag dricker VATTEN när jag är törstig ska det stå.
Hejohopp!

Det är sant att två år känns stabilt. Ingen behöver vara "orolig" för mig. Alla destruktiva tankar kring alkohol är verkligen HELT borta. Jag dricker när jag är törstig, eller för att jag vill ha kaffe eller te - inte för att jag ska. Jag tar det lugnt på kvällarna, tittar på TV, lyssnar på ljudbok eller en podd. Finns ingen rastlöshet. Jag tränar när jag vill, inte när jag inte är bakis. Jag är sann mot mig själv och min omgivning. Jag vet att jag i alla lägen gör MITT bästa utan påverkan av alkoholen. Förut kunde det ju ta närmre fem dagar för mig att komma tillbaka helt efter en blöt fredag eller lördagkväll. Då, när jag kände mig som mig själv igen då var det ju fredag igen - så på det igen! Inte klokt vad jag höll på egentligen. Jag kommer ALDRIG gå tillbaka till det livet igen.

Har börjat jobba på 25% igen. Stor glädje! Men också frustrerande eftersom jag har ett så himla intressant och kul jobb som ger mig mer ju mer jag jobbar. Men det är bara att hålla tillbaka. 25% är 25% och inte något annat. Har en sisådär ytterligare 15 år på mig att ge järnet där. Tiden finns och inget springer ifrån mig. Jo förresten det gör det, men jag behöver inte vara med i varenda fråga. Det kommer nya hela tiden...

Flickan och jag har kämpat på med skridskoåkningen. På jullovet kom vi så långt att vi tog färdtjänst till ett ställe men väl där blev hon förmodligen rädd för alla ljud. Till slut kunde vi i alla fall sitta på bänken, dricka varm choklad och titta på de andra. Hon ville inte åka tillbaka. I går fick jag med henne på en promenad mot en hockeyfri is. Vi kom fram efter många om och men men hon ville inte igen. Vi gick i stället och tog en varm choklad på ett mysigt fik med brasa och sedan fick det bli taxi hem. En bra dag! Skridskoåkningen i sig är väl inte så himla viktigt, men hon kan åka och jag vet att hon tycker det är roligt (erfarenheter från förr). Jag tycker det är så himla viktigt att försöka hjälpa henne göra sådant som jag vet ger henne något. Hemma blir det Youtube-filmer till 100% och det behöver brytas i bland för det allmänna välbefinnandets skull. Min syn. Men jag arbetar i motvind i förhållande till flickan själv, hennes pappa och habiliteringen som väl alla tycker att jag ska låta det vara.

Sonen har en konstaterad depression och tyvärr bollas vi nu mellan instanser. Den som konstaterade depressionen vill inte ta emot honom för samtalsstöd. Läkare tar inte emot för att diskutera medicinering om han inte fått samtalsstöd först. Skolan sitter och kliar sig i huvudet och hade sett fram emot dialog med behandlande psykolog. De är ju pedagoger, inte psykologer. Har haft långa och krångliga diskussioner med förstalinjens psykolog som till slut gav med sig och ska återkomma om hennes kollegor vill det också. Ja, man kan bli förbannad. Hade vc diagnostiserat mig med depression hade de talat sig varma för antidepressiva, jag hade fått några samtal med kurator och eventuellt sjukskrivning en tid. När man är barn får man - INGET. Vad tusan är det de håller på med?

Men jag mår bra! Mycket bra till och med! Jag har tränat nu sedan jag började kunna igen (augusti förra året kunde jag börja med kortare promenader). Äntligen börjar jag känna att jag har benmuskler. Flåset finns där också. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen. Hålla i nykterheten, ta hand om mig själv genom att jobba lagom, träna och se till att jag får sova ordentligt, leva så stressfritt som det går. Det sista är inte alltid möjligt när man har barn, men man får göra så gott det går helt enkelt!

Och tack kära ni för grattishälsningarna! De värmer.

Kram!

Tack för stöd Vår22💕. Ja det är jobbigt med anhöriga som dricker. Jag har lärt mig att hantera det ganska bra. Tidigare blev jag väldigt irriterad när någon var full och ringde mig, men försökte att inte visa det. Idag lyssnar jag en stund, och avbryter samtalet ganska snart. Eller så svarar jag inte alls. Jag fick rycka in och jobba i helgen, så har journatt på jobbet nu. Så för mig blir det eldande och lite vedhuggning när jag kommer hem. Jag bor i västra götaland, så inte så kallt länge till hoppas jag. 😅. Jag ser fram emot våren, och värmen. Det är så skönt att hänga ut tvätt, och fixa lite i trädgården. Jag har en gräsklippartraktor, som sonen kör. Men jag får nog lära mig att köra den, nu när han flyttar till Skåne till sommaren. Han ska ju göra militärtjänstgöring där. Om jag inte har fått en annan som klipper åt mig tills dess. 🤗. Livet lunkar på. Jag gillar när livet är enkelt. Veckan har bestått av lite mindre problem, som gick fint att lösa. På Måndagen föll en tjock gren ner över telenätet. Så jag kom inte ut med min bil. Då kom sonen och med gemensamma krafter sågade vi och jobbade så vi fick bort trädet. Covidsmittade har gjort att det har fattats folk på jobbet, Smittspårning i vissa av våra grupper. Ännu viktigare med skydd vid nära kontakter. I slutet av veckan ska jag åka till Norge är meningen, om det inte blir inställt pga covid. Ska bli kul att träffa dom små barnbarnen 1, och 3 år, och döttrar med sambos. 🍃❤️🍃

Idag hängde jag på en gruppvandring. Vandrarhemmet där jag bodde i somras har även gjort en vandringskarta över området, som jag köpt och jag har promenerat några av rundorna. En gång per månad ungefär bjuder de in till gruppvandring och idag var första gången som jag deltog. Vi blev sju totalt, plus en ursöt hund ❤️ Det hade varit roligt att ha en stegräknare på henne, jösses vilken energi hon hade.

Lite läskigt, bara främlingar. Men vi har ett gemensamt intresse och på sikt blir de kanske nya vänner. Jag tänker i alla fall fortsätta delta framöver. Skönt med sällskap som omväxling, för det mesta vandrar jag ju runt i skogen helt själv med ljudbok i öronen. När man jobbar hemifrån på heltid är det skönt med lite småprat också, även om det förstås är på en rätt ytlig nivå när man inte känner varandra alls. Men allt småprat berikar tycker jag.

Nu är jag tillbaka hos dottern för att övernatta och sen åker jag hem igen imorgon över dagen. Har bestämt morgondagens långrunda. Det är så skönt på helgen när man kan få ihop alla 12.000 steg i dagsljus. Idag var det till och med sol, riktigt nice ☀️

Kram 🐘

@Se klart I vidare livet handlar ju inte livet längre om alkoholen. Vidare livet finns väl för att vi som lämnat alkoholen bakom oss ska ha nånstans att bolla de sakerna i perspektivet av att vara "exalkisar"🤪.

@varafrisk ja detsamma, tänk att du inte tröttnat på mig! 😍
Just nu tycker jag att mina inlägg är lite tråkiga och flyter runt kring sömnvanor och allt möjligt som inte direkt hör forumet till men jag tänker att det vidare livet ät lite hipp som happ! Kram.

@VaknaVacker Hejsan! 👋 Jag såg att du var i farten på forumet och passar på att hälsa på här! 🤗. Allt är bra som vanligt eller? Jag kom att tänka på dig i går när jag skrev ett inlägg om vikten av att lyssna på dem som har gått före. Du räddade mig från att grubbla bort mig totalt i oron över en simpel fortkörning.😀 Det var verkligen en viktig sak för mig då det begav sig. Att släppa skitsaker och se positivt på saker och ting.

Ha det bra! Kram

Halloj Pilla kikar in en sväng för att säga att jag tänker på dig och hoppas du mår bra❤
Kram🤗

✨💖😊!

@Torn skrev:"Ni vill bara väl, jag tog tacksamt emot. Och skulle någon skrivit ” sluta tänk, bara gör det nu för fan!” så skulle jag ha gjort det. Bla har jag @Vaknavacker att tacka för ungefär de orden. 😍"

Och vilken tur att du fortsatte att förmedla de vidare till oss som kom efter. Det går inte att dividera med alkoholdjävulen. Det är bara ett kort Nej!
Kram 💕 sländan

Sover hos dottern nu tre nätter, men jag åker hem på dagarna så hon får hänga med personalen och de andra boende. Måndag morgon kör jag henne till daglig verksamhet. Viss anspänning hos dottern, hon har inte varit där på en månad. Då kan man behöva hålla mamma i handen, om än bara mentalt.

Idag fick jag veta att en ex-kollega åkt dit för rattfylla. Vi hade inte den kontakten att det känns lämpligt att ta kontakt med vb, men jag hoppas att vb har goda vänner som stöttar i den förändring som vb måste göra i sitt liv. Det finns inga förmildrande omständigheter med rattfylla, men vb behöver verkligen sina vänner nu. Förbannade alkohol 🤬

Kram 🐘

@Torn Och jag håller med dig! Skönt att du fick en lindrig covid - och nu slipper du oroa dig för smitta! Vilken frihet 🙏🏻 Snart ordnas det väl covid-partyn för att sprida smittan medvetet, för vi orkar inte gå och vänta på att få skiten 😫 Vi ska alla ha det, förr eller senare. Tacksam över att jag har hunnit med tre sprutor så att oddsen är goda för att det ska bli hyfsat lindrigt.

Kram 🐘

Tack för ditt inlägg @Torn 🙏🏻❤️