Senaste kommentarerna i forumet

Alltid lika trevligt att läsa dina inlägg MT. Det kan bli bra.

Ja gör det. Näringsdrycker i värsta fall. För jag har också en teori om att det är när vi är i ett sånt ”mode” som vi plötsligt kan rikta fokus på alkohol och ingen av våra bromsande hjärnceller är vakna.
hmmm om jag tänker efter borde mina 7 goda år börja snart de också. Ska bli skönt.
Vi kör så tycker jag! Sen slutar man räkna…

Godmorgon🍁🍂
Nu är träden utanför våra fönster helt kala. Novembermörkret är som inget annat. Svart, grått och dimmigt när det ljusnar..🌫️
Igår innan läggdags kom den fruktansvärda nyheten om mannen som föll i Uppsala konserthus. Två döda och en skadad.
Den här typen av osannolika olyckor triggar igång min panikångest och jag hade jättesvårt att komma till ro.
Tänker att om sådant här kan hända så är man inte skyddad någonstans..😨
Den här filmen spelades upp i min hjärna gång på gång.
Idag på morgonen läste jag att mannen som föll var 80 år och han föll på ett par som var i 60-årsåldern.
Och de var där för att lyssna på ABBA- musik med över tusen andra personer! Så sjukt och osannolikt att detta kunde hända..😢

Hade detta hänt för några år sedan hade jag absolut druckit vin för att dämpa ångesten och med tanken att, jaha, kan livet ta slut så fort, ja då kan jag ju lika gärna dricka vin. Då spelar det ju ingen roll att jag anstränger mig.. så idiotiskt tänkt!!😣
Tack och lov att de tankarna inte kommer tillbaka iallafall.🙏

Ha en fin onsdag 🤗
Kram 🧡

Du är också viktig för mig SeKlart. Det är skönt med det här lugnet som flera av er har. När jag började skriva härinne för 5 år sedan var ”gamlingarna” inte lika aktiva, tänker att det faktiskt är bra att reflektera över tiden efteråt. Jag tror att det är en del av Berras framgångsrecept, veckosummeringen han gjort och jämförelsen nu och då. För livet smyger sig på och stannar man inte upp och reflekterar, kallar in en vikarie när man är för trött, då är mm kanske snart där igen.
Ha en fin helg! Jag vill också ta med mig några små…

Inser att jag fått det att låta som att jag är väldigt illa ute nu, men det är jag inte. Har absolut inte tappat tilltron till mig själv. Men jag måste fundera över varför jag funderar över att handla. En del i det är verkligen gamla beteendemönster, vanor (ovanor) och som jag skrev, när jag hade agerat på den impulsen så blev det enbart jobbigt att dricka upp. Jag förstår att det är svårt att fatta att alla inte gillar att vara full,
Där finns en viktig skillnad tror jag i belöningen man får. Min pappa hade alla gånger blivit alkis om han hade gillat det, men jag tror att både tobak och alkohol även för honom handlade mer om ovanor än om kicken. Han kunde utan abstinens gå från storrökare till helgrökare. Eller sällanrökare. Jag tror att det finns fler såna härinne. Som inte har den där kärleken som vissa beskriver. Att man sen dricker sig till ett beroende ändå har ju ändå givetvis att göra med alkoholens effekter på kropp och själ, men nån kärlek eller kick som är positiv känner jag inte och har aldrig gjort. Jag vill ha koll. Ogillar berusningen.
Det mesta är bättre utan alkohol och jag har ett helt annat sätt att tackla livet nu precis som flera av er andra. Här och nu, vila återhämtning. Ja, absolut Tofu, tror att man har mycket att inspireras av hos Elin Kjos. Naturupplevelser ger själen ro. Skog, vidsträckt utsikt och hav är något jag älskar. Det blir en del av det i slutet av veckan. Kanske får jag ett lika fint leende.
Ja, absolut vila är många saker och för mig är vila ofta att sysselsätta mig med nåt annat. Tror att många av de saker som ni räknar upp är bra att vila i, körsång och linedance funkar mentalt bra tror jag i linedance anpassar man sig till andra, rör kroppen, lär sig rörelser, i körsång anpassar man sig till gruppen, andas på rätt sätt öppnar upp och låter. Att röra kroppen är viktigt. Monotona rörelser - måla, slipa, promenera, kratta.. ja, allt sånt är bra för den mentala hälsan. Jag ör en rastlös själ och behöver aktiviteterna. Så det är irriterande när min kropp inte vill följa med. Det ör ju lite svårt att gå utan 😂. Jaja, jag tror att det blir bättre. Var på Mediyoga igår och tror att jag för första gången på drygt tre år slappnade av ordentligt i kroppen. Så idag är kroppen alldeles varm, med lätt huvudvärk. Tror det är positivt.

Rutinändringar och övergångar mellan olika sammanhang påverkar en ordentligt när man en gång blivit stresskadad… För mig är natten mellan söndag och måndag omöjlig att sova. Hjärnan reciterar allt jag ska komma ihåg inför den nya veckan 😩 Har iaf nu halvvägs in i terminen utarbetat en måndagsrutin med eleverna som gör nytta, men inte kräver rivstart. Att vi alla vet exakt vad vi ska göra första halvtimmen, och gör det på exakt samma sätt varje gång, har fått ner pulsen och snurret rejält för alla inblandade. Ibland kan jag t.o.m. somna på söndagskvällen när jag påminner mig om den rituella måndagsmorgonen som väntar. Låter jätteskönt att ha det som dig med lugna förmiddagar. Att liksom veta att man får skramla igång i lugn och ro…

Det låter tufft att växla upp på fredag eftermiddag 😳 Det är knappt att jag står på benen vid den tiden… Ibland får jag sitta kvar på jobbet och ladda för att orka resa på mig och åka hem 😜 Härligt att du kommit till halv-automatiserade läget 😊 Uppförsbacken blir mindre brant framöver 😊 Kram

Idag har jag jobbat på plats. Ställde klockan på 5.45 pga planerat långvarigt vägarbete i närheten av min arbetsplats, så jag var beredd på långa köer. Smartare att komma till ”flaskhalsen” kl 7.30 istället för 7.45 - och min strategi funkade bra. Kom till jobbet med endast 5 minuters förskjutning jämfört med normalt, dvs 10 min före utsatt jobbstarttid kl 8. Skulle aldrig fixa att bo i storstad och leva med bilköer jämnt 😫

Att jag skulle upp tidigt, och dessutom jobba på plats för första gången på länge, väckte nog viss anspänning. Mer än jag förstod. Sov knappt någonting. Suck. Men jag har fixat dagen ändå, och vi blev till och med klara i tid, tjoho! Att bli klar lagom till arbetsdagens slut är verkligen toppen - och långt ifrån självklart.

Ens inställning till det mesta kan förändras. Faktiskt. Tidigare hade jag min mest hjärnintensiva arbetstid på f.m. Då byggde jag berg, och när flowet inföll byggde jag en hel bergskedja. Nu ska jag göra motsvarande mellan kl 15 och 17 (i bästa fall inte längre än till kl 17). Och det ska gå undan!

Arbetsveckorna nu börjar hyfsat lugnt och fredag eftermiddag är som allra mest intensiv. I mitt förra jobbliv checkade jag ut mentalt vid kl 15 på fredagar. Sortera papper var vad min hjärna dög till typ. Helt ombytta roller för min hjärna alltså. Men det går bättre och bättre. Det går bra, jag fixar detta. Mer och mer börjar gå på rutin och vissa saker har halvautomatiserats. Jag vet mer vad jag ska leta efter, jag behöver inte tokleta på detaljnivå längre på samma sätt. Allt som är helt nytt är ju tröttande mentalt.

Kram 🐘

@Se klart Johar är verkligen en förebild, och han valde ju att sluta för att han förstod att om han använde alkohol som medicin efter broderns död så skulle han vara illa ute. Så han slutade i förebyggande syfte. Riktigt smart kille! På många sätt.

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Jag ser omvärlden som väldigt krävande, intryck, människor, relationer och praktiska göranden i en aldrig sinande ström. Jag måste stänga av. Ge mig själv andrum. Jag kommer aldrig att bli som ”förr” utan hela mitt liv får anpassad efter den känslighet jag har."

Så tänker jag också. Dansa, pausa, dansa, pausa. Jag tänker att det är en rest efter mina utmattningar, men å andra sidan var mina utmattningar orsakade av ett icke hållbart liv. Då kunde jag inte välja bort vissa saker, som all oro och logistik med yngsta dottern tex, men nu kan jag faktiskt välja till stor del. Jag kan sätta upp gränser, och se till att bevaka dem noga. Dra ner på mina egna ambitioner, säga nej oftare, och tvinga folk att respektera mina gränser. Jag kan ösa, men jag måste vila nästan direkt efter. Jag måste vila innan jag ska ösa också. Och vila innebär inte alltid att sitta på en stol och fånglo eller att ta en höneblund. Vila för mig är körsång, linedance, naturen också. Det gör jag enbart för att jag mår bra av det.

Kram 🐘

@Sisyfos skrev:"jag tror att det är där när man faktiskt inte jobbar aktivt med att må bra och reflektera som det är lätt att återfalla. När man ger det lilla extra som man inte har."

Det tror jag också. Viljan är inte stark nog. Tyvärr. Den förbannade balansen mellan plus och minus är så himla viktigt. Leva hållbart. Men det är verkligen lättare sagt än gjort många gånger 😢

Hoppas innerligt att du får mer ro i både kropp och knopp snart. En sak som är riktigt vanskligt med återfall är att man tappar tilliten till den egna förmågan 😢 Och den kan ta tid att revanschera. Framgång föder framgång och motgång tenderar att föda motgång tyvärr.

Har du läst/lyssnat på boken ”Överlista smärtan” av Karin Hjulström och Karsten Ahlbeck?

Kram 🐘

Ja jag tänker ibland med sorg (?) på den jag var för ett år sedan, hur jag levde, hur jag mådde. Dit ska jag aldrig igen. Och allt jag behöver göra är att inte dricka alkohol, så busenkelt egentligen. Känner mig väldigt trygg i detta. 🎈😍💥

Idag har jag jobbat på kontoret, gick bara bra men klockan 15 hade jag huvudvärk och gick hem. Inget att göra. Liksom inget att dividera om. Hade ett event att förestå denna kväll men ordnade ersättare redan förra veckan. Känns lika overkligt att ta på sig kostym och prata i mikrofon som om jag skulle gå bus-eller-godis i grannskapet.
Jag är inte där.
Imorgon tar vi med oss ett par barn och åker till landet, föräldrar och ytterligare barn droppar in lite senare/under helgen. Tänkte inte överraska någon med nya kokkonster men däremot gå i skogen, mylla ner löv i mina pallkragar, ställa in möbler som vi inte hunnit bära upp i ladan.
Jag har svårt att se framåt just nu, men idag fick jag en glädje-svirrande känsla av att iallafall vara på jobbet.
Uppgifter som jag varit tvungen att skjuta upp hopar sig vilket stressar mig nånstans men jag måste oavsett det - ta en sak i taget.
Ikväll blir det tidigt i säng.
Jag fortsätter med mitt forumliv. Jag behöver det. Viktigt för mig och alla ni - er som jag följer, viktiga i mitt liv. Tacksam! 🌸🙏🏻💕

Tack gulliga @sattva, 😍 ja jäklar vad vi får lära oss i det vidare livet- skynda långsamt - det hörs ju lång väg hur svårt det är 😨… Men svårt är utmanande och vi har blivit bra på det, så coolt ändå. Kram 🥰

@Sisyfos Det måste ju vara det som står på tur nu 😊 Sju svåra år, åtföljda av lika många goda år… Ja, jag märker att det är farligt för hjärnan att inte äta. Den går in i kris-läge med helt oreflekterat tunnelseende. Man märker inte hur dåligt man mått förrän man börjar fylla på med energi igen. Jag ska göra en plan för att säkerställa att jag får i mig något nästa gång det bär iväg. Ett förråd av lämplig stress-mat, typ småplock att knapra på.

Vad märkligt att du inte gillar berusningen, men ändå hamnar där… Jag älskar ju berusningen. Inte i belevat sällskap, utan lullull hemma i mitt trygga soffhörn. Det var passionerad kärlek från första mötet i 15-årsåldern. Jag, som inte är psykolog alls, tänker att de flesta destruktiva ageranden vi människor hemfaller åt beror endera på att vi vill till något (berusningen tex) eller från något (övertänkande tex). Vad är det du vill ifrån? Slavarbete… krånglig kropp… Lustigt hur man tänker de där tankarna om huruvida man ”borde” köpa alkohol. Vi vet ju att vi inte borde. Jag tycker ibland att det verkar som en ypperligt fantastisk idé att handla vin och parkera mig i mitt soffhörn. Enda anledningen att jag inte gjort det är att jag håller mig långt ifrån möjligheten. Karaktär har jag inte när den funken infaller. Enda anledningen att jag inte knyckt någon öl eller annan alkohol av gubben när då är att han inte har något att knycka. Jag tror fullt och fast på Se klarts funderingar om att bygga (och vakta) ett hållbart liv. Tyvärr har jag inte lyckats så himla bra med det. Bättre än tidigare, men men life happens… Det är nog där man måste sätta in sin mest fool proof strategi, when life happens…. Min är att isolera mig, stänga ute världen och alla tankar på den med gammal hederlig eskapism i bokform. Man kan fortfarande både tänka och känna att det skulle vara en skitbra idé att dricka, men risken är inte lika stor att man faktiskt springer till systemet oduschad, oborstad, osminkad och bh-lös, iförd gamla noppiga långkalsonger och malätna tofflor…. Kram

Tack för att du finns mulletanten.

Berra

Hej.
Det är plågsamt att läsa om hur du kämpar. Plågsamt för att det faktiskt inte ger dig något alls utom att du mår dåligt.
Jag glömmer ofta bort nuförtiden att jag inte dricker. Jag påminns inte så självklart som i början, alla skillnader, varje dag. Men jag har nog ett helt annat sätt att tänka. Så väldigt mycket i min hjärna är annorlunda. Jag utgår nästan i allt jag gör, från min ork. Det låter kanske konstigt och ibland funderar jag över vad det kan få för konsekvenser i (arbets)livet. Jag kanske inte kommer att orka som ”förr”, någonsin igen. Det vill säga köra så hårt med mig själv att allt som finns kvar till kvällen är en liten blöt fläck som behöver minst 2 glas för att alls känna mig normal.
Jag inser till fullo att jag själv hade skapat ett liv som var ohållbart, konsekvensen var en alkoholism i kanske inte full blom men det var bara en tidsfråga.
Mitt liv ”efter” är att granska och gå med nosen i backen. Hitta de bra grejerna. Växla mellan aktivitet och vila. Jag vilar mycket nu eftersom jag varit sjuk, men jag vilar mycket också när jag är frisk. Jag ser omvärlden som väldigt krävande, intryck, människor, relationer och praktiska göranden i en aldrig sinande ström. Jag måste stänga av. Ge mig själv andrum. Jag kommer aldrig att bli som ”förr” utan hela mitt liv får anpassad efter den känslighet jag har.
Jag berättar det här för jag tänker att det blir uppenbart att inget är som vanligt när vi gör slut med alkoholen. Kanske inte någonsin. Det är nog inte ”övergående” utan bestående. Vi är små myror till varelser som kämpar så hårt. Verkligen. Du med. Gör vårt bästa. Du ska se att du klarar ut de här tillfällena. Du övar på dina strategier. Ibland måste vi tillbaka till samma trauman, igen och igen, brukade min terapeut säga när jag tyckte att jag hade fastnat. Och hon hade rätt. Skickar dig en massa kramar, styrka och tålamod. Vad du än gör, var inte arg på dig själv. Kram 🥰

Måste bara slänga in att jag tror att det är riktigt farligt att inte äta. Det påverkar hjärnan väldigt mycket. Så det låter bra att du återfått aptiten.
Nu håller jag tummarna för er! Det är väl 7 år av lugn och lycka som kommer nu?

Tack för klok input. Det är väl så, aldrig första glaset och tacksamhet hjälper. Det tror jag verkligen. Och att ha koll på sitt liv, bromsa, vila etc och jag tror att det är där när man faktiskt inte jobbar aktivt med att må bra och reflektera som det är lätt att återfalla. När man ger det lilla extra som man inte har.
Jag har läst på ett hormonpreparat som jag har tagit några år, att det har som biverkan ”kontrollförlust. Intressant biverkan kan jag tycka när jag har kämpat med att köpa eller inte köpa. Jag har slutat med den, så jag kan inte skylla på det nu. Men jag mår riktigt kasst fysiskt just nu. Trots att jag gör allt rätt. Att inte vilja befinna sig i sin kropp, att inte komma till ro i kroppen det är rätt tärande faktiskt. Så njut, ni som mår bra av att inte ständigt vara medvetna om att ni har en kropp.
Tanken att köpa fanns där igår också, och tanken på att sno en av sambons öl när jag inte handlat, men jag tänkte faktiskt efter och som jag har skrivit så får jag ingen kick av alkohol. De gånger jag har druckit har det varit mest arbetsamt. Så nu tänkte jag igenom…
”Om jag tar en öl.. ja, jag blir inte tillräckligt berusad för att domna bort, det är jobbigt att svepa den och om jag nu ska domna bort så måste jag ha flera, och om jag dricker flera måste jag till systemet och återställa och imorgon har jag inte riktigt tid att göra det här obemärkt. Å förresten är det dags att sova nu.”
Ja, det var efter att jag hade tänkt
”Jag skulle kunna säga att jag går på promenad och kör istället till systemet och handlar. Jag hinner, undrar om jag borde.”
Men när jag tänker igen ordentligt finns det verkligen ingen anledning att köpa, så jag orkar inte. Å så stänger bolaget.
Det är irriterande att köpetankarna dyker upp och som AndraHalvlek skriver är det där jag måste jobba. Och nu är det en ganska hög tröskel att köpa och att dricka.
Jag tror inte att jag kommer att dricka på Hybris, FinaLisa… eller haha, det skulle ju vara kul att känna lite hybris, men jag har inte riktigt druckit på känslor tror jag, utan mer på det fysiska. Energin, avslappningen. Å det är så inte värt det. Jag kan tänka mig att den vedervärdiga ångest jag hade efter sista gången, den typen av ångest kan nog leda till att man stannar i drickandet för att medicinera just ångesten….
Tofu, jag tycker också att det är intressant det här med beroende, missbruk, kickar och återfall och som du säger tacksamhet är en nyckel. Att reflektera över när man inte dricker, att inte glömma och tycka att det vore en bra idé. För mig är det enbart negativt i alla fall.

Ja bra jobbat! Du startade din andra tråd här i oktober, för ett år sen drygt. Där och då i början var jag kanske lite skeptisk till din framgång. Du sköt upp starten - eller, nej inte sköt upp, du var väldigt fast i ditt beslut om 1 januari, men jag tänkte nog att det skulle bli som för mig.. ä jag tar 7 istället när skolorna börjar… å så blir det liksom aldrig just det datumet som man har bestämt. Men du satte ett datum och körde på. Imponerande! Och starkt! Å så är det tydligt att du mår mycket bättre. Så kul! Snart ett år alltså.

Bra att frånvaron här inte beror på alkohol Soffi. Det är ju det man är rädd för när någon visar att man har det tufft och sen slutar skriva. Men jag förstår mycket väl att man inte väljer forumet i svåra stunder.
Så skickar en cyberkeam och ett 💜. Tänker på dig och du vet att du är bra som du är, du gör så gott du kan och det räcker bra.

Mm sant!
Lyssnade på johar benjeloull som ju slutade dricka nät hans bror tog sitt liv. Så modigt och så bra med röster som inte måste vara Kleeeup. Även kanske modigt av honom Även normal-alkisar in the being kan sluta, bra förebilder och röstet. Kram och godnatt! .

@Soffi Tack för livstecknet!❤️ Skriv mer när du orkar. Det hjälper en mer än vad man tror som jag brukar säga. Och det behöver inte handla om alkohol. Här i det vidare livet skriver vi om allt, och lite till.

Kram

PS. Sen är inte boken ett litterärt mästerverk på något sätt, men innehållet är intressant. Just för att så många sannolikt kan känna igen sig.

@Se klart Jag vet ju inte hur boken slutar! Men 2 timmar in i boken verkar han i allra högsta grad vara medveten om att hans drickande var/är problematiskt. Men det är klart, han har ju en bra bit kvar till Kleerups nivå. Därför är det bra att ”problemdrickare” också gör ”inlägg” i den offentliga debatten. Det tar ännu mer udden av stigmat.

Han har enligt boken gått på Riddargatan och lärt sig dricka kontrollerat, varit helnykter i ett antal år när barnen var små, började dricka ”lite” när han träffade en ny kvinna, som nu är på väg att lämna honom och då börjar han med naltrexone för att blidka henne. Fast han berättar det inte för henne. I allra högsta grad en problemdrickare med andra ord.

Kram 🐘