Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Tack!🙏😍

Får så mycket fint till mig i andras trådar idag, det man behöver kommer verkligen till en! Tillit o tacksamhet till livet. Ansvarstagande över sitt mående. Förändra det man kan. Tålamod!! Och detta, att man inte är sina känslor. Man känner känslor, och ibland är de inte så smickrande. Veckan som varit har jag verkligen fått se mina skuggsidor. Det är inte smickrande som sagt var. I yogans filosofi tas detta upp en hrl del, att utan mörker kan det inte finnas ljus etc. Vi behöver se och acceptera våra skuggsidor, som visar sig ibland. Men hantera dem utan att skada andra. Vilket jag väl inte har lyckats så bra med. Inte kansle varit elak mot någon, men varit "bitchig". Ja, det lindrar just i stunden att leva ut sitt obehag, men sedan ligger drt en skam o dåligt samvete kvar i timmar, dagar. Inte så smart. Den som farit mest illa är ju jag själv i slutändan...

@Sattva (redigerat av admi pga reklam/försäljning)

Kram 🐘

@Andrahalvlek Wow, vilken kvinna! Och vilka bra budsksp! Nej fullärd blir man aldrig, och nitar kommer man gå på. Kan man läsa hennes bok på något sätt? Är den utgiven?
🌼🌷💞

@Se klart Så skönt att höra att det verkligen blur bättre på så många plan!!! Skynda långsamt, är mina råd, som har o har haft många pat med post-covid symtom i form av hjärntrötthet. Långsamt men säkert öka det där attention-fönstret...❣
Läste också dina fina ord om livet som det är. Vi har alltid så mycket att vara tacksamma för! Och kanske särskilt när man varit satt ur spel av en eller annan anledning kan det vara lättare att få perspektivet. Utan att liksom vara offer, tycka synd om sig. Bara vara glad att det är över.
Kollar på Idol, och lagt märke till att de som uttrycker mest tacksamhet över att ens vara med i tävlingen är de som fått kämpa för sitt liv. Iaf Amena uppfattar jag som har kommit som flykting.
Njut av din helg med din fina familj💞

@Majaela 🧡

Javisst, vilken kvinna hon var Ester Blenda! 💕 Att överleva dessa strapatser och umbäranden, bara det var ju otroligt.
Sedan att hon var en sådan talangfull författare och med ett sådant makalöst driv. Och så sorgligt att missbruket ledde till en såpass tidig död.😞
Ha en skön helg!🎃👻🧡

PS. Emma som gör föreställningen är en tjej från småstaden där jag bor, som varit ute i världen och sen hittat hem igen, fyra barn. En helt vanlig tjej. Jobbar inte alls med showbiz egentligen. Otroligt modig, trots sin tuffa bakgrund. Vilken jävla resa hon har gjort! Sjöng och dansade också, helt okej. Inte wow, men det stämde väl med hennes budskap: ”Älska mig för den jag är”. Hon sjöng just den låten till Josefin, som var hennes barndomsidol ❤️

Jag såg en jättebra föreställning ikväll av en kvinna som har överlevt alldeles för många år av sitt liv - nu vill hon leva istället ❤️

Så hon skrev en bok om sina erfarenheter och gjorde en föreställning på samma tema. Helt utan tidigare erfarenheter av någotdera. Det var hennes dröm - att stå på scen.

I sitt bagage har hon bland annat dålig självkänsla, ätstörningar och HSP (high sensitive personality). Hon har hittat många verktyg, men går ändå på nitar ibland. Hennes budskap: Fullärd blir man aldrig, men man får aldrig sluta kämpa.

Jag köpte en solgul tröja med budskapet ”Mind the gap - there is magic in between”. Den ska påminna mig om mellanrummen. Eller som jag brukar säga: ”Dansa, pausa, dansa, pausa”.

Chill helgkram 🐘

Ett jävla solsken,Ester Blenda Nordström,
Så bra bok. 💕På den tiden i de kretsarna med hon umgicks i så lätt att falla i missbruk.
Tidiga Pippi Långstrump

Tack fina 😊 Viloläge påslaget här! Massagestolen och iq-befriat tantsnusk att läsa 😊 Den här helgen har jag inga lektioner att planera. Litet rättning och feedback jag ligger efter med, då mycket tid gått åt till mailkontakt och möten med vårdnadshavare de senaste veckorna. Nästa vecka har vi lärare bara ett par planeringsdagar på schemat. Det är soft. Sen är vi lediga. Det heter att vi jobbar 45 timmar/vecka för att få extra ledigt under lov (nej, vi har inte ledigt hela loven, om någon nu trodde det). Jag känner ingen lärare som jobbar bara 45 timmar/vecka dock. 50-55 timmar är mer ackurat. Är man ambitiös kan man jobba varje vaken timme och ändå aldrig räcka till. Om man har jobbat på samma ställe länge, med samma årskurser och samma ämnen varje år, inte är så bekymrad om att förnya sin repertoar, och inte har allt för många elever i behov av ”extra allt” kanske det är möjligt att ta sig ner mot 45 timmar. Den som lever får se. Kommande vecka har jag iaf bestämt mig för att idka minsta motståndets lag och prioritera återhämtning framför allt.

Skönt med fredag!! Jag står inte upp i soffan med en flagga men inombords så. Vajar den. I betydelsen- behöver inte avboka möten imorgon bitti. Kan troligen träffa (förtädelsevis- helst) mina små närstående barn. Längtar.
Lagat mat ✅
Druckit tonic med citron ✅
Tänt alla ljus ✅
Löst korsord över axeln på min man ✅
Snart frisk ✅ kanske, känt lite smak och hunger men fortfarande himla trött.
Önskar alla en fin kväll.
Idag är jag tacksam över lugnet, över min mamma som är så himla pigg så man inte behöver dalta med henne utan kan ha en vuxen relation- för det mesta.
Över min man. Jäklar vad vi inte har varit till vår fördel den här veckan, men så himla bra vi ändå har det.
Kram alla som kämpar. 💄😍

@Andrahalvlek skrev:"Väldigt fin betraktelse att ta med sig in i helgen 🙏🏻"

Den kom av att jag äntligen småstartat med meditation efter att du tipsar under snart två år… så en ovanligt chill helgkram tillbaka 🌱😍

@Se klart skrev:"Livet är inte tråkigt! Det är ett varje dag- mirakel om man betraktar det både nära och långt ifrån. Titta på bröstkorgen som höjer och sänker sig- en liten maskin där inne. Som bara tuffar på. "

Väldigt fin betraktelse att ta med sig in i helgen 🙏🏻

Chill helgkram 🐘

For the record; har nästan också slutat med smink. Mascara tycker jag är för jobbigt att ta bort. Men fuktkräm, primer, rouge, ögonbryn- ja lite dutt helt enkelt 🌸
Äntligen fredag. Kan vila mig frisk i helgen med gott samvete. Jobb pockar på som bara den. Håller emot.
Min man drack rödvin igår, hällde ut slatten. En vana.
Har det blivit mindre mys i livet? Nej. Men alla dagar har början och (synligt) slut.
Det blir aldrig dimmigt. När min pappa dog trodde jag det skulle väcka sug efter lindring, att få döva. Men kroppen har sin egen liksom krockkudde. Allt kommer inte på en gång. Idag känns det som jag hade berövat mig något om jag druckit mig igenom.
Så förutom det som alltid måste sägas- att om det händer ens barn någonting så vet jag inte. Men förutom det. Så tror jag att vi är rustade för alla känslor från födseln. Vi omformar vissa att bli farligare än vad de är. Det skapar ångest- och sug.
Jag läser att många dricker för att livet är tråkigt! Gör det kul. Läs böcker. Ut och spring. Livet är inte tråkigt! Det är ett varje dag- mirakel om man betraktar det både nära och långt ifrån. Titta på bröstkorgen som höjer och sänker sig- en liten maskin där inne. Som bara tuffar på. Var lite sjysst mot allt det som så sinnrikt sammanstrålat för att bli ett människoliv. Var rädd om det! LEV livet, det är meningen. Kram 🤗

@Andrahalvlek Hej igen! Jo, jag drar ett ganska tungt lass i vår yogaverksamhet också. Jag hade bokat in mig på ett retreat nu i slutet av nov, men fick veta att det troligtvis inte blir något pga för få anmälningar....ska kolla om jag hittar nåt annat. Behöver verkligen fylla på🧚‍♀️
Kram😍

@Andrahalvlek Tack fina goa AH för bra tips o input! Det där med lunchmeditation ska jag verkligen anamma! Våra luncher är superröriga; alla har 30 min på sig att luncha, ljudnivån är hög. Mår man som jag just nu gör, skär alla skratt igenom märg o ben, det låter som om folk skriker när de pratar, det pågår typ 5 olika samtal kring bordet. Japp, luncherna får definitivt bli min återhämtning i fortsättningen!

Jag tror att mycket av problematiken för mig också ligger i avsaknad av bra samtalsverktyg. Allteftersom den psykiska ohälsan har ökat, har vi fått mer och mer av dessa patienter, där vi definitivt kan hjälpa till på olika sätt. Men allt jag har är min erfarenhet, och en flera år gammal utbildning i MI (motiverande samtal). Andra yrkesgrupper som har samtal som sitt främsta arbetsverktyg har ju fått gedigen utbildning i detta. Mitt yrke har aktivitet som huvudverktyg, där samtalet är en del för att hjälpa patienter att hitta förändrat/ balanserat aktivitetsmönster. Jag har hittat en utbildning som jag tror skulle ge mig värdefulla redskap. Med redskap behöver jag inte använda så mycket av mig själv, och därmed bli mindre mentalt belastad. Är min hypotes. Chefen har dock semester så jag får lägga fram det lite snyggt vid lämpligt tillfälle när hon är tillbaka.

@Sattva Lunchmeditation? När jag har haft tuffa jobbperioder mentalt så har jag tagit för vana att lägga mig i sängen i vilorummet på jobbet med min låtlista ”mindfulness” på låg volym bredvid mig. 12 låtar med olika sångmantra som jag har djupandats och ”sjöngt” mig igenom (tyst i huvudet). Oftast slocknar jag efter 4-5 låtar. Jag sätter larmet i mobilen på 30 min varav jag brukar ”slockna” i cirka 15 min. Jag somnar inte riktigt, jag befinner mig i något slags ”mellanland”.

När jag väcks känns det som att få en spann vatten över huvudet, men nästan direkt efter det kvicknar jag till mentalt och har då återfått en del energi. Det funkar som en ”omstart” av hjärnan på mig. Helt magiskt bra verktyg att ta till när det är stressigt 🙏🏻

Det kräver dock träning, daglig träning till en början. Senast jag hade en riktigt krisig jobbperiod, med panikångest till och med, fick jag tvinga mig att ligga kvar i sängen i vilorummet. Det kändes som ångesten nästan slet mig ur sängen, men jag låg kvar. För att jag vet att ångest bara triggas av undvikande, så att rusa upp ur sängen i det läget hade bara haft motsatt verkan.

Det tog 1,5 vecka, alltså 7-8 arbetsdagar, innan jag kunde ha behållning av mina lunchpower-naps igen. Men sen gjorde de enorm skillnad! De var helt avgörande för att jag inte skulle bli sämre och sämre och att det skulle sluta med sjukskrivning.

Jag tänker att ditt jobb är oerhört mentalt påfrestande. När vi själva inte mår tiptop känns det nästan som om andras bekymmer äter sig under skinnet på en. Jag brukar säga att min empati blir överhettad, att det känns som jag nästan är hudlös. Det är ursvårt att inte själv bli mentalt påverkad. Till slut räcker det att se på en person för att ”ta in” den andres dåliga mående.

Jag tror att man måste lära sig att ”stänga av” den empatin delvis tror jag. Ungefär som ett medium lär sig att stänga av de intryck som hen får överallt. Nu är det jobb. Nu är det egentid. Man behöver inte visa de gränserna tydligt utåt, men man måste visa dem tydligt för sig själv. Bokstavligt talat stänga dörren till jobbet när man fikar, lunchar och går hem från jobbet. Ge sig själv en mental paus också.

Ditt fritidsintresse handlar till stor del om att ”hjälpa” andra också. Och du hjälper din yogakollega dessutom. Du skulle behöver göra saker bara för din egen skull också ❤️

Kram 🐘

@Mirabelle G-S 💗

Håller med Andrahalvleks uppmaning:
Vila, vila, vila!
Och låt andra passa upp dig så länge som det behövs.🤗
Kram 💚💚💚

Trots den härliga drömmen för några dagar sedan känner jag mig liksom ur balans. Jag är snarstucken, ser bara orättvisor (mot mig själv), bitter etc. Till o med min dotter sa att jag har börjat låta bitter över saker på jobbet etc. Igår fick makrn sig en skopa över nåt han visserligen gjort, men SÅ stort var det inte. Känner mig spänd i kroppen, frustrerad, som en kokande vulkan. Hade någon beskrivit sig såhär för mignpå jobbet hade jag sagt att "Det låter som om du har mycket stress som du har svårt att hantera". Ja, så är det nog. Framför allt lider jag av att jag trots att jag sover bra, någorlunda antal timmar och kanske bara 1-2 uppvaknanden (bra för att vara mig), så är min ork slut hid lunch. Då börjar värken i huvud o ansikte, allt blir trögt, svårt få saker gjort. Återigen, hade jsg varit min egen patient, hade jag sagt "Det där är symtom på utmattning".
Ok, så jag har en stress- och utmattningsproblematik. Trots att jag lever som jag lär. Fast det gör jag ju uppenbarligen inte.
Vill eg inget med inlägget, bara en kotis till mig sjäkv om mig själv just nu...

@Se klart Åh gör de eget smink, vad spännande! Ärligt talat slutade jag sminka mig helt när jag inte längre såg att sätta på mascaran🤣🤣🤣🤣. Det är typ 5 år sedan nunoch det är ju så himla skönt att slippa sminket! Mitt jobb är väldigt "osminkigt", gör varken till eller från liksom. På yogan blir jag svettig o det är bara opraktiskt. Så så har det fått bli😃
Tröttheten kommer du nog ha länge. Går liksom inte att forcera fram en bättring där.
🌼🌷😍

@Andrahalvlek Min man är också sist med stt betsla tex räkningar. Jag har alltid marginaler. På det mesta faktiskt, och ibland är drt lite dumt eftersom jag då hinner bli ganska frustrerad över att " inget händer" om man väntar på att nåt ska ske ftån nån annans håll. Fast deadlinen inte är passerad. Och mitt sätt stressar säkert andra som inte har det sättet.
Grattis till att jobbet börjar sätta sig!!😍🌷🌼

PS. Jag har inte bytt arbetsplats, bara arbetsuppgifter. Men det är inte så ”bara”, det är en enorm omställning.

Vissa saker gör jag alltid i sista minuten. Som att betala räkningar. Jag kunde gjort det igår, jag hade lagt fram högen. Men nej, först ikväll efter kören blev det gjort. Varför? Samma sak med vissa andra saker, som att lämna in deklarationen (som blivit enklare sen man gör det i mobilen), boka besiktning, boka tid för service av bilen, boka tandläkartid, boka tid för däckbyte - alltid i sista minuten.

Är alla såna eller är det något fel på mig? Det kunde förvisso ha varit värre, jag kunde gjort saker för sent. Ibland tänker jag att det kanske beror på mitt yrke, som journalist behöver man ju alltid förhålla sig till en deadline. Eller inte numer förresten, på webben kan man publicera sig dygnet runt och när som helst.

Förr hade vi en tydlig deadline kring midnatt och man jobbade väldigt tydligt mot klockan. Det gör vi förvisso fortfarande, eftersom vi försöker sluta jobba när arbetstiden är slut. Går sådär, men idag blev jag klar fem minuter innan arbetstiden var slut, kl 16.55, tjoho! Har inte hänt tidigare under dessa sex veckor. Klockan brukar alltid passera 17.15 och oftast även 17.30 innan jag kan stänga av min dator.

För övrigt har jag helt släppt det gamla jobbet. Totalt. Jag har stängt den dörren rejält. Fullt fokus på det nya - och en massa saker att lära mig. Nu är snart sjätte veckan slut och jag börjar ha riktigt bra koll faktiskt. Så mallig och glad känner jag mig över det. Gamla tanter kan också 😉

Jag har tidigare i mitt liv sagt att det tar ungefär två månader att komma in i jobbet på en ny arbetsplats, och det verkar stämma väl även den här gången trots att det är evigheter sedan jag bytte jobb senast. Och trots att jag har blivit äldre, och då krävs fler repetitioner. Allt kan man lära sig, men man behöver nöta, nöta, nöta mer när man blir äldre. Har jag märkt.

Ser det hos kollegor också. De som är omkring 20-strecket tar in allt direkt, det krävs knappt upplärning. Kollegor omkring 60 har en motig uppförsbacke när de ska lära sig nya saker, och en del orkar bara inte lära sig mer saker. Jag har förståelse för det, men ingår det i jobbet så har man en förbannad skyldighet att faktiskt lära sig.

Jag gillar generellt att lära mig nya saker, men jag vill helst välja tillfällen själv - inte bara få en överraskning kastad i knät. Jag får energi av att lära mig nya saker, det stimulerar verkligen mitt sinne. Bäst av allt är ändå att mitt nya jobb är så förbannat roligt 😍

Kram 🐘

Så länge man MÅSTE menar jag förstås. Orkar gör man knappt, men ibland måste man ändå.

@Mirabelle G-S Typisk efter-krisen-reaktion. Man står upp så länge man orkar, både fysiskt och mentalt. Men efteråt är det som om någon slår en med en planka i bakhuvudet, *bam* så ligger man där. Och allt det där sker utan att man knappt är medveten om det. Jag har varit med om liknande när min yngsta dotter föddes väldigt svårt sjuk. Jag växlade mellan att stå rak som en fura och ligga som en blöt fläck på golvet i flera år. Tvära kast minst sagt. Vila, vila, vila 🙏🏻

Kram 🐘