skrev Mirabelle G-S i Och nu är jag här igen

@Sisyfos Jag tycker inte du låter hård. Självömkan har aldrig löst några problem. Och nu har vi ett enormt problem, två med sjuk svärförälder inräknad, att lösa. Hen är iaf inlagd nu och får hjälp. Bara resten kvar nu. Pust. Men det ska gå det med. Om alla bara chillar litet mitt i skiten och ger sig fan på att det kommer att gå.


skrev Mirabelle G-S i Och nu är jag här igen

@FinaLisa Tack :) Ja, bryta ihop och komma igen är ju en evig cykel… Så länge man reser sig och kommer igen inom en rimlig tidsram så löser man det mesta. Jag kan tänka att jag har nytta av att vara uppfostrad av emotionella analfabeter faktiskt. Att aldrig bli validerad i känslor och mående, utan mer sparkad på när man ligger (metaforiskt) har på något vis lett till att jag kan bortse från känslor, till och med låta bli att känna dem när det inte är praktiskt. I kris blir man iskall, analytisk och metodisk. Sen kommer ju baksmällan med allehanda märkliga reaktioner i efterhand förstås 😝 som tex en förkärlek att smutta vin i sitt soffhörn och med vilje kräkas upp sin middag, bara för att… Ja varför? Men där hamnar jag INTE den här gången. Därmed jämt.


skrev Mirabelle G-S i Och nu är jag här igen

@Andrahalvlek Tack! Gubbens näsa är stadigt riktad framåt igen. Problemlösning. Det är det enda som det ska läggas någon tid och energi på nu. Känslor, och faktiskt varenda tanke som inte är produktiv, får ligga på hyllan. De är inte till någon nytta just nu.


skrev Donfrye i Vit månad

Jag blir så glad av att läsa det du skriver, plus inspirerad. Idag hade varit en sån typiskt dag jag hade kunnat dricka. Sket sig på jobbet, dålig relation till en överordnad. Man känner sig ledsen och sliten samt missförstådd. Så enkelt att ta till snabba lösningar just då. Men med gods vänner och omtanke från partnern lyckades jag faktiskt hejda mig. Blir själaglad @Andrahalvlek


skrev Pianisten i Snart träning igen

Det är f*n att man ska vara så stresskänslig. Knappt hann vi starta badrumsprojektet i helgen innan jag började känna lätt panik över hur allt skall gå ihop. Det hängde klart ihop med en riktigt jobbig start på denna veckan. Jag hade sovit kasst och var så trött att jag inte visste om jag skulle överleva dagen. En sån dag blir allting övermäktigt. Det är nog inte lätt att göra någon annan helt insatt i hur jag fungerar men ett stort huvudbry är hur det skall gå ihop med träningen också och påverka den så lite som möjligt. Jag måste ha träningen för att hantera stressen och varva ner annars äter projekten upp all mental energi. Jag har också en tydligt plan med träningen i vinter som jag har varit jätte motiverad av och precis kommit igång med.
Bakåt sett har projekten alltid varit det som skapat den största energin hos mig men också kastat mig ner i de djupaste dalarna. Många projekt har drivits med alkohol som motor och "stabilisator" och det är en av få saker som fortfarande kan sätta igång ett ovälkommet sug hos mig, det har varit den givna belöningen efter en dag av slit. Därför måste jag väva in min träning för att projekten skall fungera och få den regelbundna mentala återhämtningen.

Jag började skriva ett inlägg här igår men det slutade med en slags dialog med mig själv hur jag skulle bena ut situationen och jag åstadkom tillslut en liten lista på saker jag skall göra för att förenkla projektet och jag insåg att det blev väldigt ointressant läsning. Men bl.a ta in mer hjälp, fråga bröder och familj. Planera väl. Ha en rimlig tidplan. Använda några semesterdagar, etc. Det gav genast ett bättre lugn och jag och frun har också en bra dialog hur vi skall hjälpas åt i detta.

Nästa vecka är det höstlov här och jag har redan tagit ett par extra dagar ledigt sedan ett tag tillbaka för att barnen skall få vara lite lediga från fritids. Risk finnes dock att jag kommer fastna i projektet men jag hoppas jag kan klara att bromsa mig några stunder för att ägna oss lite tid tillsammans. Sonen skall dessutom till ett lekland med sitt fotbollslag i helgen och dottern skall på Halloween-party på söndag. Nästa helg skall vi till Halloween på Liseberg så man kan känna liten lättnad i bröstet att det kommer hända en hel del under veckan ändå för dem.

Allt löser sig på nått vis.


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Tack @miss lyckad ❤️ Jag är så innerligt tacksam att min äldsta dotter inte förstod hela vidden av den fyllan på min 50-årsdag. Det räckte att jag förstod det 😔 Men visst är det märkligt att man gå, stå, prata och fungera nästan normalt på fyllan och inte minnas NÅGONTING 😱 De sista timmarna på kalaset är helt raderade ur skallen.

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i En dag i taget resten av livet

@Rosa-vina Tack för tipset! Var hittar jag Flow Summit?

Kram 🐘


skrev Rosa-vina i En dag i taget resten av livet

Jag går min dagliga power walk med lurarna på. Ibland lyssnar jag på musik men ofta på någon beroendepodd med delningar. Jag tycker att de delningar från de som gått före i nykterheten ger mig mest. Jag har även lyssnat på Flow Summit med flera bra talare i fem dagar. Det var helt gratis och det var typ 5 talare varje dag via videolänk. Jag valde att ligga ner och blunda, orkade inte sitta och titta på dem. Med undantag för Frida Kummefeldt som är (brottsmålsadvokaten som blev influenser) en så otrolig energi och powerkvinna. Hon är även nykterist sedan typ 20-25 årsålder, då hon inte är en "lagomperson". Tillbaka till mina PW. Jag snittar 8-14 000 steg nästan varje dag. Förutom det så gör jag stretschövningar, lyfter hantel. kör hjulet och anväder en rundstav. Det är för att bibehålla min muskelstatus och smidighet. Det gör ont som f**n men alternativet är att jag blir mer och mer orörlig i artos, fibro/RA. Tar tillskott som Magnesium, D-vitamin, Zink, MSM-Cvitamin, kollagen och hoppas att de ska stötta min kropp.
Igår blev jag sugen på choklad och jellybeans (som såklart fanns hemma) och åt en halv chokladkaka och ca 1 dl jellybeans. Efter en halvtimme fick jag svettanfall och värmevallningar som tusan, flera ggr. Kroppen reagerade jättestarkt. NO more candy!

Usch, nu flög en fågen in i fönstert, måste ut och se..


skrev Majaela i Nu är jag här igen.

Att flytta är nästan i stressnivå med dödsfall, föda barn och skilsmässa. Dina läkare borde ha lite is i magen inför allt medicin-trixande. Det är ju helt naturligt att vara manisk, blandad med oro och depp i den situationen.
Kram


skrev majken_r i Andra halvlek har inletts

@Andrahalvlek tack för att du delar. Och grattis⭐️


skrev miss lyckad i Andra halvlek har inletts

Vilket insiktsfullt, naket och gripande inlägg, om din 50-årsdag. Jag känner igen, det att vakna, och inte veta vad som hänt. Minnesbilder som snurrar i skallen, och man känner att allt blev som man absolut inte ville. Barnens som vill oss väl, och vi bara blir fulla, och verkar strunta i deras ansträngningar och kärlek. Vilken tur, att vi kan vända blad. Vilken tur att relationer kan läkas. Och vad starkt av alla, som vill förändra livet till något bättre, och gör det!💫🌟🌟🌟💫. Så bra jobbat Andra Halvlek. Grattis i efterskott.🍃💕🍃


skrev Sisyfos i Nu är jag här igen.

Hoppas den nya medicinen hjälper Kaffetanten! Och se till att du har bästa förutsättningar i övrigt. Bra mat och ett fungerande liv. Vet att du har det skittufft med sonen, men har ni kommit i ordning efter flytten? Annars tänker jag att du tar en sak i taget. Om det är stor oordning blir det svårt att hitta en start. Men skriv en lista att bocka av ifrån. Det är svårt att må bra om det är rörigt, för mig i alla fall.
Du dricker inte, det är positivt.


skrev Andrahalvlek i Nu är jag här igen.

@Kaffetanten88 Skönt att du blir lyssnad på! Jag tror, utan att alls veta eftersom jag inte är läkare, att din infasning och utfasning av olika mediciner gör att du mår ännu sämre. Att må sämre är jättevanliga symtom vid infasning och utfasning. Så jag hoppas innerligt att du snart hittar en okej nivå på medicinering så att du kan ligga helt still på samma nivå ett bra tag. Först då vet du kanske hur du mår egentligen.

Ibland är det en liten en tröst att ”jag mår skit, men det har mest helt kemiska orsaker eftersom jag fasar in/ut min medicin”. Man bör inte börja, sluta, prova nytt för hastigt. Man måste ge medicinen en chans att verka fullt ut. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag är innerligt glad att jag snart har trappat ut venlafaxin efter 14 års användande, under 1,5 års långsam uttrappning för att inte kroppen ska reagera negativt.

Kram 🐘


skrev Sisyfos i Och nu är jag här igen

Fast man kan bara bryta ihop sådär om det finns nån annan som tar över rodret. Så jag håller fullkomligt med dig Mirabelle - det är omöjligt att bryta ihop. Det går inte, man måste i alla fall som AndraHalvlek skriver komma igen.
Nu gäller det att han agerar. Tvingar Svärföräldern att söka hjälp i tid. Typ NU! Jag har full förståelse för att man i den känsla av maktlöshet som de har känner sig låsta och handlingsförlamade och att det leder till depression i just det här fallet, men där kan de bara vara om någon annan tar över. Om de får uppmärksamhet, ompyssling etc. Jag tvärvägrade att ta över pappas roll när han dog och mamma bröt ihop över något. Jag hade kunnat ta över, men vägrade, så hon kom igen. Eller vi löste problemet tillsammans ska jag väl säga. Det var nog ett av de absolut bästa besluten jag tagit i mitt liv både för henne, mig och min syster. Hon är oerhört kapabel nu. Så du gör helt rätt Mirabelle. Sätt gränser. Se till att han agerar i förhållande till sin förälder. Visar att han har ett driv.
För om det beror på din gubbe att föräldern hamnat i en depression… såklart gör det inte det, men om det är den känslan av vanmakt som påverkar, då kan han visa vägen framåt. Sök hjälp i tid, tänk dig frisk, gå inte in i en kokong av självömkan. Jag vet att jag låter skithård, men ibland tänker jag på bilderna av elefanter där ungarna blir sjuka och de puttar och puttar med sina snablar och sparkar för att den ska resa sig och gå. Att lägga sig ner i hjälplöshet tror jag är det sämsta vi kan göra.


skrev Sisyfos i Nykter livet ut

Ja Full av Gull är du också SeKlart!
Tänk att det finns så mycket kvar att lära och lära om när man blir äldre.
@Se klart skrev:"@andrahalvlek du vet ju att jag har sjukdomsinsikt men det är ju en långt svårare och slingrigare stig att bli … helt frisk från denna sjuka."
Nu pratar du ju inte alls om alkoholen, men jag tänker att allt som vi faktiskt övar på nu att göra lite annorlunda även bidrar till nykterheten som vi heller inte blir helt friska i. Eller ”friska” kanske vi är och blir, men vi har alla gamla hjulspår att halka tillbaka i och får jobba lite för att inte halka tillbaka. Tur att det finns så många kloka människor här att lära av.


skrev FinaLisa i Första dagen

@Charlie70 💕🤗
Hoppas du mår bättre och fått tillbaka styrfarten någorlunda åtminstone..
Tänker på dig! Kram 🧡🌷🧡


skrev FinaLisa i Och nu är jag här igen

@Mirabelle G-S 😣 Att bryta ihop för en stund och komma igen, är väl det som livet består av?
Tycker mig se ett mönster av händelser även i mitt eget liv som drar ner en i det svarta hålet.
Sedan när man kravlat sig upp och börjar se ljuset så nog är det något som gör att man faller igen...😟
Men det brukar ju ordna sig till slut.
Vissa stunder får man hålla till däruppe i det lugna och fina. Samla kraft och återhämtning.
Men det är viktigt att inte ta på sig andra människors mående för mycket. Man måste ju orka med sig själv först och främst.
Skickar en kram med hopp och styrka till dig fina Mirabelle! 💕🤗💚


skrev FinaLisa i Nykter livet ut

@Se klart Godmorgon ☀️😁
Blir så glad av att öppna din tråd!
Full av Gull är även du! 🥰
Fortsätt krya på dig🤗
Kram 💚


skrev Kaffetanten88 i Nu är jag här igen.

Hon svarade på kvällen faktiskt. Jag ska få prova medicinen jag föreslog. Så det känns bra iaf.

Skriver detta mitt i natten. Ligger vaken och kan inte somna om.


skrev Se klart i Nykter livet ut

Man känner sig förstorad av ditt GULL skulle det stå- att anklaga någon för FULL känns himla onödigt just här 🥴🥴🥴


skrev Se klart i Nykter livet ut

Du är så himla GULLIG @varafrisk och inte gullig som i förminskande utan som i förstorande! man känner sig lite större av ditt full.
Och vet du vad som mer är fint? stt du är runt här och hejar i olika trådar. Som jag brukar säga till mig själv; Kliv in och säg godafton så de vet att du är här.
Eller - så går Knyttets sång. Min första tråd om du minns?
OM jag nånsin blir författare så ska jag på ett kryptiskt sätt meddela dig! Se upp i skyn för röksignaler (eller så bara skriver jag här och berättar det.)
Nej jag vill jobba med människor!
Språk är också världens jobbigaste grej. Aldrig. Blir det skrivet det man vill ha sagt. Alltid bara nästan. Tröstlöst. Sen ger man på sig det igen för det är det enda instrument man (jag) kan såpass att det går att fortsätta öva.
Kram och godnatt. På bättringsvägen. Lite långsamt. ❤️


skrev Andrahalvlek i Och nu är jag här igen

@Mirabelle G-S Och jag kan fan förstå dig. Psykiskt dåligt mående är komplicerat som sjutton, men till stor del handlar det om att man tänker sig sjuk. Tankarna är mer destruktiva än verkligheten. Jag tänker att du resonerar helt rätt. Vad kan jag göra? Gör det. Vad kan jag inte påverka? Släpp det. För nu åtminstone. Det är liksom enda vägen framåt.

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Drinktips: Funlight Ice Tea med smak av persika. Inte riktigt så söt som vanlig saft. Ser lite ut som vitt vin, vilket kan vara bra om man vill ”smälta in” och inte outa sin nykterhet så tydligt i vissa sammanhang. I början kan det kännas jobbigt att behöva prata om det.

För egen del kan jag behöva ett alternativ till min ständiga rödgrapefruktdrink. En hel del Falcon smakfull alkoholfri blir det också.

Jag har verkligen försökt att bli en tedrickare, men den vanan tar sig inte. Antingen är tet för varmt eller för kallt enligt min smak. Och vanligt vatten dricker jag litervis av dagtid och till träning. Jag vill ha något annat kvällstid framför tv:n. Iskallt, i ett stort ölglas så jag slipper fylla på så ofta 🤣

Intensiv jobbdag, men flowet infann sig och då är det en fröjd att jobba 😍

Kram 🐘


skrev Mirabelle G-S i Och nu är jag här igen

Nu börjar det ju nästan bli tragikomiskt det här… Alltså ORKA. Makens syskon ringde i panik. En av svärföräldrarna mår efter besöket så dåligt av makens situation att hen har rasat ner i depression igen. Senaste svängen med den konkarongen var drygt 10 år sedan. Makens ryggmärgsreflex = tar på sig skulden för förälderns mående och börjar rasa ihop igen. Men där sätter jag stopp. Burdust. Tvärbestämt. Svärföräldern är en vuxen människa med ett eget ansvar för mental gränsdragning. Precis som vi fått lära oss den hårda vägen att inte följa med ett av våra barn ner i mörkret när det bär av, så måste svärföräldern kunna distansera sig och hålla sig själv upprätt. Punkt. Gubben har samma ansvar. Get a grip. Håll dig upprätt. Tunnelseende. Charge forward och igenom. Det här brytandet ihopandet i symbios har ingen någon nytta av. Det går bort. Det är de facto FÖRBJUDET just nu. Men det är då själva fa-an alltihop, kan jag tycka.