Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Hejsan! 🤗 Så du äter ingen frukost alls då? För mig har det blivit en total förändring mot hur det såg ut förr, när alkoholen stod för majoriteten av min näring. Då åt jag endast en måltid om dagen. Middag kl 18.00 med familjen. På slutet tog den också emot, hade ingen aptit. Nu äter jag alltid frukost, inte så mycket, men 3 mackor eller fil och flingor typ. Lunch, mitt på dagen någon gång, middag kl 18.00. Inga mellanmål att tala om, förutom typ en frukt eller en glass i bland om jag är sugen. Jag är grymt nöjd med att ha fått tillbaka aptiten! Förr mådde jag konstant kymigt, förutom när jag drack öl.
Frukostar på hotell åt jag aldrig tex. Jag minns första gången vi var på hotell efter jag hade blivit nykter. Barnen stämde upp i mycket förvånad, men glad kör: Va! Ska du följa med ner och äta frukost!? 😅

Fy sjutton vad alkoholen hade förstört mitt liv då. Att aldrig vara sugen på mat var hemskt! Kram

Godmorgon @charlie
Jag mår bra av min ”kosthållning” jag går inte upp i vikt (som väl är något att se upp med) och kanske är det också så att matlagandet och myset kring det minskat i samband med att jag slutat dricka.
Så som svar är det egentligen konstigheten jag funderar över. Och möjligen vitaminintag och om det kan höra ihop med min morgon-trötthet. Mer logiskt är kanske att det hör ihop med min kvälls-pigghet.
Spännande att höra om dina erfarenheter. Jag gillar hardcore-dietister och är inte någon vän av att förbjuda viss mat. Om vi inte blir sjuka av den förstås.
Kram 🤗

Tack @Charlie70 ❤️ Vad glad jag blev för dina fina ord.

Kram 🐘

@Lillek Det är process som måste få ta tid. Lyssna inåt - vart vill jag gå? Vi gör ju det här för att må bra, och då måste kropp och knopp få visa om den uppskattar de förändringarna som vi har gjort. Och vi måste lyssna.

Jag kom rätt snabbt till stadiet ”jag vill inte dricka”. Jag är numer oerhört anti alkoholromantiken generellt, att det anses som det ”normala” att dricka ett gift. Jag blir upprörd över all misär som alkoholen skapar, både på individ- och samhällsnivå. Det är inga åsikter som jag basunerar ut, men jag svarar om folk undrar.

Sen ett bra tag tillbaka känner jag en enorm lättnad. Jag slipper dricka. Jag har klivit av det tåget. Jag skiter fullständigt i vad andra tycker om mitt ickedrickande. Jag är supernöjd med mitt beslut.

Kram 🐘

@Andrahalvlek grattis till frikort på besiktningen och outsinlig energi som du dessutom orkar dela med dig av till oss andra på daglig basis. Du är ett unikum AH!

Kramkram!

@Varafrisk hej fina! Fortsatt kräftgång här. Utmattningen tar sig nya dimensioner. Rädd att den försämras snarare än förbättras trots alla tusen åtgärder jag håller på med (eller just därför). Sitter och hämtar kraft för att kontakta läkare. Hade ett samtal förrförra veckan som utmynnade i fortsatt 50 procent sjukskrivning. Nu behöver jag informera och bolla symptom som tillkommit. Men tycker det är så besvärligt att behöva hjälp så jag vill helst bara krypa under ett täcke och gömma mig. Fattar inte att det ska vara så svårt när det rör mig själv. Inser att den svårigheten i sig gör att läkningen drar ut på tiden ännu mer. Moment 22 helt enkelt.

Fortsatt extremt snussugen och nära återfall men har hittills undkommit. Inget vinsug. Jkla tur jag inte dricker längre. Undrar (eller inte) hur alkoholkonsumtionen sett ut nu i så fall...

Kram!

Fick ett låttips som jag vill dela vidare till er: ”Livet börjar nu” med Albin Johnsén. Fin låt. Jag fortsätter spela min nyktra låtlista på Spotify. Det är ett sätt av många att påminna mig om hur jag vill leva mitt liv.

Kram 🐘

@Se klart godmorgon! Jag har precis avslutat mitt projekt mattant. Det blev långt ifrån så många kilon ned som jag tänkt mig (dock en del, och inte klar än) men oj så mycket jag har fått möjlighet att reflektera över vad JAG mår bra av. Hur olika sorters mat påverkar mig, hur sockerkänslig jag är, hur ofta eller sällan jag behöver äta, vad jag sover bäst på osv osv. Och det bästa med min mattant (utbildad hard core dietist av gamla sorten) har varit att hon under hela vägen varit så öppen för mina individuella behov. Att äta tre ggr om dagen med två mellanmål som standard är INTE hennes utgångspunkt. Så, utifrån mina erfarenheter från samtalen med dietisten kan jag ju inte låta bli att fundera över vad ditt (eventuella?) missnöje över dina matvanor ligger i? För jag kan inte läsa in att du mår dåligt någonstans under dagen, bara att du tycker du äter lite "konstigt". Stämmer det?

Kram!

@Rosa-vina fint att höra ifrån dig och att du vill hänga mer här inne framöver. Jag kan själv känna tendenser till "slarv" med min närvaro. Inte bra om jag känner mig själv rätt. Den här egenterapin som pågår i skallen behöver man nog ge den tid den behöver. I kombination med de där sakerna man ser fram emot, som barnbarn på höstlovet, så ger man balansen en chans ändå tänker jag.

Kram!

Tack Se klart!
Nä, det är verkligen inte lätt att vara mäniska. Det har du så rätt i Se klart. Ibland önskar jag att jag vore en huskatt som kunde ligga vid brasan och spinna, bli klappad, gosad, kunna göra som jag vill på katters vis :)

Vaknade tidigt, redan vid 5 och kunde inte somna om. Gick upp och kokade te, en stor mugg. Ute är det mörkt och alldeles tyst. Jag har inte så mycket planer för dagen än, mer är att jag ska ut och gå min promenad på 1,5 tim. Sen får jag se vad jag känner för. Vi bor ju vid skogen och har hus och trädgård, så det finns alltid att göra. Igår var min man och jag ute och grävde upp rötterna från Lupinerna som spridit sig. Vi satt ny jord och barkmull i rabatterna och till våren ska vi köpa vinbärsbuskar.

Funderat mycket på min barndom, på det jag upplevt. Känner att jag förlåtit mina föräldrar, accepterat det som hänt. Tänker att det inte gör mig sämre, att det inte är jag som varit ansvarig. Däremot så är jag inte klar med bearbetningen av tiden som ung förälder. Där har jag fortfarande skuldkänslor över det som varit, att jag inte räckte till mer för mina barn. Men jag gjorde så gott jag kunde. Jag orkar inte ens känna hat eller ilska över barnens pappa som betett sig väldigt illa mot mig och barnen. Han kunde inte bättre, så jag släpper det. Ingen av oss har kontakt med honom sedan 20 år. Han är en ickeperson i våra liv.
Nu ser jag fram mot höstlovet och barnbarnen som ska komma till oss en vecka. Det ska bli så mysigt att ha dem här.

Somnade nykter, vaknade nykter och tanken är att det ska gå på repeat om och om igen.

Det allra allra mesta i mitt liv är bra, rullar på, med ni vet vad eftersom jag redogör för när jag tar ett steg till höger och ett till vänster 😩men något jag verkligen inte får ihop är mina matvanor. Jag är ofta inne i jobbet innan jag går upp ur sängen- dricker ett par koppar kaffe sen går jag upp och sätter mig vid datorn och kan sitta mer - eller mindre- i ett sträck. Nån gång sen lunch tar jag något att äta- yoghurt och granola eller bara yoghurt och frukt. Ibland äter jag först vid 14. Jag är inte så jagad kring lunch men behöver ofta svara på Mail/slack som uppstår under tex en förmiddag med mycket möten.
Jag skulle absolut kunna blocka för lunch- bestämma mig för att gå ut eller laga till något hemma. Men jag är noll hungrig då, och har ingen lust att avbryta mitt flow som brukar hålla sig fram till eftermiddagen. Sen saktar jag ner, brukar vara klar mellab17-18.
Sen äter jag middag vid ca 19 (gått ärenden eller handlat efter jobbet) sen äter jag något på kvällen, glass, keso/mango.
Min vardagsmat är noll prio främst dagtid.
Jag får helt klart ihop kalorierna- inga problem. Men jag är så sällan hungrig - när jag är inne i jobb. Idag åt jag vindruvor och en pressbyrå- croissant. Fram till middag
Jag tror faktiskt det blir bättre när vi får börja jobba på kontoret (från imorgon).
Nån mer som har såna skruttiga matrutiner efter pandemin?
kram och godnatt säger jag till min tålmodiga intresseförening som möjligen orkat läsa…

Idag har jag jobbat över 1,5 timme. Fast jag tog 2 timmar lunchrast, men det kvittades egentligen mot 1 timme övertid i fredags. Det kan bli klurigt att hålla isär alla timmar känner jag. Det är kanske lika bra att jag skriver upp alla timmar korrekt, så jag får betalt för dem åtminstone. Men jag behöver egentligen få ut varenda timme i tid i närtid för att orka i längden. På något sätt är det bästa att ta en längre paus mitt på dagen, och så länge jag jobbar hemma kan jag ju faktiskt ta en höneblund 😴 Får klura på det.

Övertiden idag var delvis planerad, för idag lät jag min kollega frispejsa lite med sådant som vi ska publicera längre fram i veckan. För att få tillgång till det kreativa på djupet måste man frikopplas från det dagliga. Det är min övertygelse. Så idag skötte jag det dagliga helt själv, förutom kl 17-18 då hon hjälpte mig för annars hade jag landat på 2,5 tim övertid.

Måndagar är generellt hopplösa, hela maskineriet ska liksom startas igång igen efter helgen och vi kan inte göra ett skit förrän kollegorna innan oss har gjort sitt. Eller rättare sagt, man pillar lite där och lite där och *bam* så blir allt klart samtidigt, typ. Ungefär som när man städar 🤣 Eller jag städar så i alla fall. Tar mig liksom stegvis fram i lägenheten och pillar med allt samtidigt och hattar hit och dit. Må se helt planlöst ut, men det är ett organiserat kaos ändå. På mitt förra jobb liknade jag det vid att fösa kossor framför sig, man fick inte tappa bort någon - och plötsligt fick man in allihop i fållan!

Min bil gick igenom besiktningen utan anmärkning, tjoho! Det var orsaken till långlunchen. Nästa gång jag tar långlunch blir det höneblund istället. Det är ju så skönt 😍

Kram 🐘

Rosa-vina, vad fint att du delar med dig. Tack. Det är ingen enkel grej att vara människa. Vi gör så himla gott vi kan, och det låter väl så klokt att skriva här lite oftare, bli varse mönster. Det där med att ringa en kompis, ta ett bad och äta lite extra lät som en bra medicin.
Kram!

@Se klart Tack för tv-tipset! Svtplay är mina hoods. Snart klar med metoo-serien. Ett viktigt tidsdokument som tyvärr urartade med alla namnpubliceringar och förtalskampanjer. I slutändan blev nog enskilda kvinnor tystare, men det var ju det kollektiva som var styrkan i hela rörelsen. Som satte ord på systemfelen. Som fick hela branscher att lyssna och faktiskt åtgärda. Även om vissa branscher tycktes helt lomhörda tyvärr.

Kram 🐘

Tusen tack, @torn, det värmer☀️. Är så tacksam för att ha kommit hit! Jag varken vågar eller vill lämna det nyktra spåret, inte nu, kanske inte sedan heller. Ser ett annat liv veckla ut sig och vill värna om det.🦋

Bra att du håller fanan för höneblundens bevarande högt. Jag har varit lite dålig på det på sista tiden, knappt en kycklingblund. Men jag jobbar på det! ps. Tipsar om serien Virgil på SVT, tror du skulle gilla.
Kram 🥰

@Lillek Stort grattis till 91 dagar! 🤩 Härligt att du väljer att köra vidare på det nyktra spåret!

Stort tack @Andrahalvlek🤗! Ja, jag känner mig fast besluten att fortsätta vara alkoholfri. Vågar inte släppa garden, faktiskt. Och just nu v-i-l-l jag inte dricka! Men har stor respekt för hur lätt det kan vara att snubbla till på vägen, alkoholen är en så lurig drog och vi lever i en alkoholstinn kultur (som jag börjar känna allt större aversion mot). Därav fortsatt höjd gard.

Det där med nedstämdheten är komplext för mig, förstår nog inte riktigt hur det hänger ihop. Den har funnits med sedan unga år. Kanske har jag en känslighet för nedstämdhet nedlagd i mig, som vid livskriser kan utvecklas till depression. Men vet att läget absolut förvärras av alkohol! Och hjärnkemin behöver inte fuckas upp mer!

Tack @majsan_nu🤗, ja, jag tror vi följs åt på många fronter! Håller med dig om att det är skönt att hålla dörren stängd för förhandlande om alkoholen. Vill fortsätta hålla den dörren stängd! Jag har tidigare försökt mig på ett kontrollerat alkoholintag men det var ju alkoholen som kontrollerade mig…

Äter en antidepp nu som man absolut inte får dricka alkohol på. Så jag har tänkt testa att sluta med antabus igen. Jag är så enormt trött på att ha massa bokade möten och behöva ta en medicin framför någon hela tiden. Så idag har jag möte och vi ska prata om det.

🌸@Sisyfos

Tjingelin vinäger!
Kikar in och läser dina senaste inlägg. Du verkar vara på en plats som du ska vara på just nu, härligt. Jag är ju heller inte helt vit, men dricker mer och mer sällan. Det fungerar bra, förutom när jag hade en hemsk ångst härom månaden :(
Kul att "höra" av dig igen.
Kram

@Lillek Grattis till 91 dagar, 13 veckor, 3 månader nykter! 🥳🥳🥳🥳 Du ska vara jättestolt!

Jag tror att det är klokt att du fortsätter värna din nykterhet ett tag til,. Ungefär vid tre nyktra månader insåg jag att min återkommande nedstämdhet berodde på att jag drack. Jag drack inte för att jag var deprimerad, jag blev deprimerad för att jag drack. Den insikten gjorde valet plättlätt faktiskt. Alkoholen fuckar upp hjärnkemin otroligt mycket.

Kram 🐘

@Lillek Stort Grattis till alla dina dagar! Läste lite i din tråd bakåt, vi har ju lite lika med sjukdomar o tråkigheter runt omkring o även i oss... Men fint att det a-fria fortsätter, jag har inga planer att ändra i det! Och det verkar inte som du heller har några såna planer. Jag tycker det är skönt att inte behöva förhandla med mig själv om någon enstaka vinglas hit eller dit... Som du skriver kropp och själ läker! Ha en fin dag 🤗

Tänkte uppdatera mig här lite oftare för min egen skull, lite som en dagbok. Jag lever som oftast helt utan alkohol, men det händer att jag tar ett glas vid speciella tillfällen. Det är ok, MEN jag vet att det lätt kan leda till fler tillfällen och då speciellt när jag är i affekt. Det har hänt vid ett tillfälle för en tid sedan och det är det som jag vill jobba med, för att förstå och för att kunna förebygga.

Det var en dag när jag fick svår ångest redan på morgonen och det blev värre varefter timmarna gick. Ångesten rev i mig och jag ville som ur min egen kropp. Till slut stod jag inte ut och tog då en Citodon. Tänkte att det kanske får mig att slappna av. Det hände inte. Eftersom min man dricker öl, så fanns det hemma. Jag drack TVÅ starköl snabbt och däckade totalt. Jag blev så full att jag ramlade, vet inte hur jag kom i säng. Min man fick hjälpa mig.

Nästa dag var jag så bakis, så sjukt bakis och så rädd. Detta får aldrig hända igen. För om jag tar tabletter och blandar med alkohol kan det gå riktigt illa. Detta skrämde mig jättemycket. Det här har inte hänt tidigare, att jag blandat alkohol med tabletter. Jag trodde inte att jag skulle vara så dum, men men...

Ok, vad var det som hände egentligen och hur ska jag hantera nästa ångstattack?
Jag tror att jag bearbetar och proccerar väldigt mycket nu när jag inte dricker. Jag lyssnar på många olika delningar i olika poddar. Jag har flera böcker som jag använder för att jobba med mig själv. Jag tror helt enkelt att det blev för mycket som kom upp till ytan och att jag inte hade någon att dela det med.
Nästa gång ska jag ringa en vän. Gå ut och gå en lång promenad. Äta mig riktigt mätt.Ta en varm dusch. Lägga mig och sova och om det behövs ta en Propavan.

Jag har tidigare druckit på stress, men att få en så kraftig ångstattack var nytt för mig, så jag var oförberedd. Det var hemskt obehagligt, men nu vet jag hur jag ska möta det nästa gång. Jag mår som oftast väldigt bra, sover bra och har det bra. Jag är så tacksam för alla mina nyktra dagar och det är så jag vill ha det. Det har gått ungefär en månad sedan jag hade den där ångsten, men jag har den i bakhuvudet som en varningsklocka. Var inte för säker..
Det är en dag i taget!