Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte på en sak, som faktiskt känns lite som systemskifte hos mig. Eller kanske tecken på att min medvetna självsnällhet har gjort nytta lite mer på djupet. Jag är inte lika kroppskritisk längre. Mot mig själv alltså. Andras kroppar har jag aldrig varken känt eller yttrat något kritik emot. Men min egen kropp har jag straffat och ogillat, snudd på hatat faktiskt. För stor, för klen, för missklädsam på alla sätt.

Jag har bantat sen jag var i 14-årsåldern. På alla sätt. Ofta framgångsrikt, men aldrig i längden. Hade jag fått en tusenlapp för varje kilo jag har gått ner historiskt så hade jag varit miljonär. Men vågen visar ändå alltid mer än tidigare i slutändan. Sorgligt nog. Nu i klimakteriet är det dessutom ännu svårare att få en enda fettcell att flytta på sig. Så känns det i alla fall.

De senaste månaderna har jag inte ens ställt mig på vågen. (Det är normalt inget bra tecken, en sådan ignorans kan leda till +10 kg på nolltid.) Men jag har försökt att få till dagliga promenader och försökt att tänka på mitt matintag, allt med syfte till att må så bra som möjligt. Jag vägde mig i morse faktiskt och vågen visade exakt lika mycket som i våras, varken plus eller minus. Och nu kommer det stora! JAG KUNDE RYCKA PÅ AXLARNA ÅT DET. Till och med vikten har jag en mer chill inställning till.

Samma sak när jag beklagade mig över skor och bh som inte passar. Det är skor och bh jag har problem med att hitta, det är inte mina fötter och bröst som är problemet. Då har man förflyttat perspektivet åt rätt håll tycker jag. (Ikväll har jag beställt ytterligare två bh av den sort som passade så bra, och jag är barnsligt glad över det.)

Tog en höneblund idag kl 16-17.30 och ändå är jag trött nu och kommer sannolikt att släcka paddan kl 23. Samma tid som alla andra kvällar. I mitt tidigare liv kunde klockan bli både 1, 2, 3 på helgerna innan jag gick och la mig. Nu tänker jag mest ”varför då?” Det är ju väldigt mycket mer smart att sova gott på nätterna än att glo på meningslös tv. Eller chatta full med fulla gubbar via dejtingsajter. Jag saknar verkligen inte mitt förra liv ett endast dugg, jag förstår idag inte ens hur jag tänkte, hur jag kunde tycka att det ens var roligt.

Man förändras hela tiden, och tur är väl det. Men för att förändras måste man ifrågasätta sig själv och sitt beteende - och vara mottaglig för input från andra. Inte ta det personligt utan mer titta på den input man får och tänka ”Hmm, du tänker så, vad kan jag göra med det?” Sen kommer man kanske fram till att viss input inte landar alls bra i det egna knät, men man har ändå varit öppen för att tänka nytt och annorlunda. Så tror jag.

Kram 🐘

Funderat på min trötthet. Har varit dödligt trött hela vecka, trots ok sömn. Känt mig sjuk nästan. Men när jag har undervisat yoga efter jobbet har jag snabbt piggnat till, trots att det ju också är jobb med människor. Är iväg på en yogagrej nu lör o sön. Sovit samma antal timmar som i veckan. Inte sjukligt trött. Har känt detta mönstret till och från hela hösten. Det måste vara något i mitt dagjobb som dränerar mig. Jag kan inte förändra verksamhetens uppbyggnad och struktur; en prestationsbaserad verksamhet där vi ska ha x antal patientbesök per månad, och där detta följs på individnivå från chefen. Men jag försöker få till en förändring så att jag ska kunna jobba mer specialiserat mot de diagnoser jag känner mig behärska bäst.
Spara så mycket energi som möjligt. Att känna sig kapabel är jätteviktigt.

@Vjlo Nice 😍

Kram 🐘

@Tofu Håller verkligen med! Tänkte på det extra mycket i morse när min hjärna aka slavdrivaren väckte mig i ottan och hade processat klart veckans jobb och stakat upp planerna för nästa jobbvecka. I mitt tidigare liv hade det processandet inte ens skett, utan jag hade dränkt min hjärna i alkohol och befunnit mig i det apstadiet till måndag morgon då bakruset hade gjort starten på nästa jobbvecka olidlig. Hur kan det vara vilsamt och utvecklande? Inte ett dugg.

Kram 🐘

Hej :) :)

Ja det är bra på denna sida, höstrusk här uppe i Norrland, men håller mig borta från skadlig dryck! :)

Tack för omtanken :)

Tänkte på dig igår när jag hetsade iväg, @andrahalvlek would not approve 🤗
Har inget badkar i stan men nya vanan dusch efter löptur är inte dum heller. Kram 🥰

@Se klart Jag känner lite likadant, att boka upp sig på något fredagkvällar går fetbort. Om jag ska behålla balansen i min mentala hälsa. Men jag längtar inte efter fredagsvinet längre, jag längtar efter att bara vara. Inga tider att passa. Och jag har blivit beroende av kvällsbadet 😍

Kram 🐘

Igår var en dag som faktiskt för en stund tände lampan över tankarna: vin.
Jobbade från 07:30 till 17:30 sedan bytte jag om 14 gånger för att därmed bli sen till en middag. På väg dit tänkte jag på behovet av att Lite Snabbt få komma ner i varv.
Vinet är inte lösningen förstås.
Däremot; inte boka in middag som ligger kant i kant med arbetsdagens slut efter en tuff och stressig vecka.
DET är nog den allra största lärdomen efter snart två år. Jag måste planera mitt liv med pauser, tid för återhämtning allt det där, ni vet ju.
Det kommer såklart fortfarande hända att den typen av situationer uppstår men det är verkligen sällan numera. Väl framme på restaurangen tog jag ett glas a-fritt bubbel, åt underbar mat- suget var som 99,9% av tiden, borta. Eller jag skulle vända på det: lugnet var, som 99,9% av tiden- i någon mån närvarande.
Idag ska jag inte passa någon tid men har en del att göra. Promenera låne-hund, fixa det sista efter flytten. Dricka kaffe och lyssna på Åsa Larsson läsa in sin senaste bok. Det som inte hinns med idag skjuter jag till imorgon.
Är tacksam. Det är dessutom vetenskapligt bevisat att den gör oss mer lyckliga. Det har aldrig varit något mål för mig, men känslan av att vara vid liv. Att livet inte är små handlingar sida vid sida utan ett lite större mönster som man kanske från en drönare skulle kunna se ett mönster i. Undrar vilket det är. Tur att livets mysterier tar sin tid.
Kram till er alla som kämpar eller glider genom lördagen på en räktoast. ❤️

@charlie och @finalisa vi är ett gäng här som gillar människor helt enkelt 💕💕
Och vilken tur att vi hittat forumet för det, kram 🤗

Hej @finalisa
Vad kul med Häckner, stor favorit hos mig men det var länge sedan jag såg honom live. Friden och också något att känna - hehe- frid över. Tillfredsställelse, är kanske ordet? Lycka rentav?
För mig gäller detsamma, förhandlingen är skön att slippa. Jag tycker jag behöver tiden till annat. Livet ska ju levas! Önskar dig en fin dag, kram 🤗

@Tofu Vad härligt att din make aldrig dricker hemma! Jag hade ju förstås föredragit att min fru gjorde det samma, men det spelar ingen större roll. Det handlar väl om en gammal ovana från när hon var yngre. Fredag och lördag= dricka alkohol. Hon vet inte bättre helt enkelt, eftersom hon alltid har druckit alkohol på helgerna, och tror att det gör någonting till det bättre.😅 Det luriga är ju om det börjar tullas på dagarna, och plötsligt blir det kanske även på onsdagar och torsdagar. Toleransen ökar= mer alkohol, och så kan ett värre beroende dra igång. Exakt så som jag åkte dit en gång i tiden. Det är väldigt lätt hänt tror jag. Hon säger att hon gillar att ta något glas vin för att slappna av efter arbetsveckan, men blir bara överdrivet trött av det. Det räcker väl för sjutton med den ” normala” tröttheten efter en hård arbetsvecka.😂 Men så länge någon tror och tycker att alkoholen tillför en något positivt så vill hen inte sluta. Lurad från barnsben. Jäklar vad glada och stolta vi ska vara för att ha avslöjat bluffen @Tofu! 😍

Min hjärna vaknade kl 7 och hade processat klart jobbsaker - något som hänt och något som ska göras. Som en egofixerad pratkvarn börjar min hjärna bara babbla och jag vaknar upp lite halvt i sömnen: ”Och hon sa, och den sa, och då borde du sagt så, och gjort så, och på måndag ska du…” Suck. Det är lördag! Inget jobbtänk alls idag tack!

Vita frallor, smör och ost i sängen blir min helgfrukost i sängen. Snart ska jag promenera till min kompis och hjälpa henne att flyttpacka, eller loppispacka snarare. Imorgon ska vi stå på loppis och sälja hennes prylar en stor del av dagen. Min kompis har fått en lägenhet 18 mil västerut. Hon har gått i pension sen några år och nu flyttar hon närmare sin dotter, som nyligen har fått en son. Genom att bo närmare vill hon kunna hjälpa sin dotter lite mer i vardagen.

Fint tänkt och helt rätt gjort, men jag kommer att sakna henne. Å andra sidan har både hon och jag ett gästrum så vi får besöka varandra lite regelbundet helt enkelt. Punkt. Så får det bli. Hon får komma ”hem” ibland och jag får lära känna en ny kommun. Alltid lika roligt. Jag kör ju till henne på 2 tim och 12 min enligt Google Maps.

Kram 🐘

@Adde Tack för grattis! Inte så mkt kvar nu, två ynka tabletter per vecka ska bli en tablett per vecka under fyra veckor - och sen nollar jag från mitten av november. Egentligen helt fel tid att nolla kanske 🤔 Samtidigt känner jag mig oerhört stabil psykiskt. Jag ville inte skjuta nedtrappningen framför mig mer än nödvändigt. 14 år är liksom fullt tillräckligt.

Magnesium tar jag varje dag, men det är kanske salt jag behöver också? Jag äter väldigt saltsnålt, dock inte så medvetet och inte av någon anledning. Och stödstrumporna ska jag rota fram! Jag brukar använda det, men maj-september har jag inga strumpor alls.

På tal om diabetes så borde jag kanske kolla mitt blodsocker? Minns inte när det gjordes senast 🤔 Min mamma har diabetes som hon tar tabletter för.

Kram 🐘

Först : Grattis till din utfasning av din medicin jag läste om hos Mrx !!
Andra : Det är många diabetiker som upplever problen med benen (jag har klarat mig) och de tar ett saltshot (ett glas vatten med en nypa salt i) och/eller magnesium. Jag använder stödstrumpor sen rätt många år tillbaka och jag började efter en kraftig infektion i ena foten och som höll på att sluta riktigt illa. Då lindade sjuksyrran benet rätt hårt för att få en bättre, läkande, blodcirkulation och slippa svullnaden. Efter det så tyckte jag att det kändes skönt och fortsatte med vanliga stödstrumpor. Dessutom tränar jag fötter och vader specifikt.
Ha en bra lördag !

Jag blir så glad över att du fasat ut din medicin Mrx !!! Lycka till i det verkliga livet nu och skriv massor här när det knökar till sig i livet !!

Det har varit en riktigt bra fredag. Hade ”bara” en timme övertid, jämfört med två timmar förra fredagen. Det går framåt! Det kändes bara förvirrat korta stunder, och då berodde det inte på mig utan på andra. Slutresultatet blev bra också. Det är lika bra att glömma att passa någon tid fredag kväll, så är det bara.

Samarbetet med min kollega flyter mer och mer ordlöst. Vi pratar mycket - har videomöte varje morgon och pratar i telefon 2-3 gg varje eftermiddag. Däremellan faller vi in och ut i varandras sysslor, ”jag har gjort det, nu gör jag” osv. Växlar mellan helhet och detaljnivå, nästan ordlöst. Vi har precis den kemi som jag ville skulle uppstå mellan oss. Att vi sitter på varsitt hemmakontor är skitsamma faktiskt.

Jag lyckades backa ur en övernattning hos dottern ikväll. Jag behövde bara vara och ta det lugnt. Lördag-söndag ska jag hjälpa en kompis som ska flyttpacka och söndag kväll ska jag chatta. Att bara vara med mig själv fredag kväll kändes viktigt. Ladda batterierna inför helgens flyttbestyr. Jag skyllde på huvudvärk, det funkar alltid. Att saker blir inställda pga sjukdom förstås hon. Lite sur blev hon först, men till slut så skrev hon ”okej då, stanna hemma då”. Sötnöt ❤️ Hon ska hem till sin pappa lördag-måndag, så det går verkligen ingen nöd på henne!

Idag packade jag upp min senast beställda tränings-bh, och den passade! Mjuk och skön med bra stöd där det behövs. Vilken lycka! Det är den fjärde sport-bh:n som jag beställer den senaste månaden. De andra tre har jag provat, dissat och skänkt vidare till äldsta dottern. Så det blev en dyr sport-bh i slutändan 🤣 Men vilken lycka när man hittar en som passar 😍 Skor och bh är mina sorgebarn, när jag väl hittar sådant som passar kan jag betala nästan hur mycket som helst.

Ikväll fredagsmyste jag först med smörgåstårta och senare med vita frallor, smör och ost 😍 Det är något med vitt mjöl som jag har en craving på, det är tydligt. Tankarna om glutenfri kost har jag inte vidareutvecklat som ni förstår. Var sak har sin tid, men efter fjärde veckan på nya jobbet känns det bra -och det känns som huvudsaken just nu. Just nu har jobbet fått ha fokus. Och så får det nog bli ett tag till kan jag tänka. Det ska vara många ”första gången” ett tag till.

Chill helgkram 🐘

Fredag kväll… Sjuhelvetes vecka på jobbet. Vid den här tiden sätter lärare prognoser gentemot kunskapskraven i respektive årskurs. Det är alltid fruktansvärt deprimerande, för det finns alltid elever som trots att de kämpar inte har en sportmössa att nå upp till de mål den svenska läroplanen sätter, oavsett hur mycket stöd som sätts in. Grundskolan är inte längre en skola för alla. Det gör mig vansinnig.

Hemma är stämningen iaf stundtals bättre. Gubben har en plan nu, som så sakteliga kommer att få oss på fötter igen. Han gör fritt fall ner i den mörka avgrunden stundvis, men morskar upp sig, ser sanningen i vitögat, tar tjuren vid hornen och är på rätt spår igen relativt snabbt ändå. Jag försöker bara att inte följa med ner i dipparna, och avhåller mig från att servera trösttankar, eller lyfta allt annat som kan kännas jobbigt från hans axlar. Bättre tvingas göra jobbiga saker än att ha tid att vältra sig i elände, tänker jag. Så funkar iaf jag själv. Om det finns utrymme att lägga sig platt på botten och självdö av självömkan är det risk att man fastnar där. Bättre att hållas upptagen.

Ikväll rycker det faktiskt i vin-nerven. Tre glas vin. Sova som en död i ett dygn. Tanken lockar. Men jag vet ju att det inte blir bra i slutänden. Det är en slippery slope som inte leder till något gott. Vin är inte ens gott, tror jag. Minns inte riktigt hur det smakar, men det luktar ju rent överjävligt.

Nog med eländiga ramblings för denna gång. Kram till alla som behöver.

Fint att höra ifrån dig Soffi! Saknar dig!
😍⚘🌟

Tack Sofi! Hade just börjat söka efter dig på forumet.
Nä, färdigtänkt blir man nog aldrig förhoppningsvis. Att reflektera, göra om, förbättra, förändra ska väl förhoppningsvis vara nåt man gör resten av livet.
Önskar dig en fin helg!

Tack för era kommentarer!🤗 @Se klart, jag kommer säkert kika in då och då. (Som nu tex 😂)Tvåårsdagen kommer jag garanterat inte glömma av. 😍 Kram

Tack alla!

Tittar in för att säga att allt är okej.
Just nu mycket motigheter, olyckor och skador på flera fronter - men det är okej. That's life.. Bara att hantera efter bästa förmåga och försöka komma ihåg att andas.

Sitter just nu och funderar över hur saker (och min syn på dem) förändras över tid ... tänker på vad som är "sant", orsak och verkan, hönan eller ägget, moment 22 ...

Alkoholen tex. Förut var den lösningen för allt. Sedan blev den orsaken till allt. Och nu är den varken lösning eller orsak.
Och ... det var väl precis dit jag ville komma!?!?
När jag startade min nykterhetsresa..
Men, OJ! Resan blev så mycket mer, så annorlunda mot vad jag trodde, tror jag ...
Och resan fortsätter 😊😅.

Ja, det blev nog både kort och lite kryptiskt idag, men jag hinner inte mer och jag har inte funderat klart (fast klar blir man väl aldrig).
Ville mest ge ett livstecken och säga:

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Nykter. Allt gott!
Kram!💖

I onsdags var det nära att jag tog fluoxetin igen. Jag kämpar fortfarande med utfasningen. När jag sitter vid datorn och ska koncentrera mig får jag liksom elstötar i skallen och det susar i öronen hela tiden. Är jag fysisk aktivt försvinner dessa symptomer. Jag hade en halv förpackning kvar av skit medicinen och var nära ett återfall i onsdags. Nu är dock den halva förpackningen av fluoxetin återlämnad till apoteket. Jag själv ska till husläkare på återbesök nästa vecka. Jag vet att det kommer bli bra till slut. En dag i taget 😉
/Mrx

Japp, så skönt att veta att det bara finns ett alternativ. Som inte innebär en risk att det blir fel, för mycket, för ofta.

@FinaLisa hejhej, det går lite kräftgång här med det ena och det andra. Inget som är riktigt tipptopp. Extremt snussugen. Har absolut inga tankar på vin. Kort från mig för nu!

Kram!

Hello @Torn! Jag tror som du och ni andra att synen på alkohol kommer att förändras med tiden. Inte säkert att vi kommer dricka mindre på befolkningsnivå, men förhoppningsvis att vi blir mer upplysta. Tyvärr är jag rädd för att summan av lasterna är konstant. Det ser man bland ungdomarna till exempel där alkoholen inte är så värst i ropet längre - däremot är knarket det. Vad är värst, den kan man ju fundera på en stund.

Jag är säker på att du inte kommer kunna hålla dig helt från oss :D så på återhörande!

Kram!