Senaste kommentarerna i forumet

@kaffetsnten har inget vettigt att komma med. Men ville bara säga att jag följer din tråd, tänker på dig och hoppas att det ska lätta lite snart. Jag påminns också om hur orättvist livet delar ut sina lotter, du borde fått ett fett arv från en okänd släkting för att åtminstone slippa den oron.
Men som alltid blir ju enda sättet att leva sitt liv just att leva sitt liv. Och det gör du bättre och med en jäkla massa mer styrka än en massa människor jag känner som har fått både feta arv och räkmackor på rad.
Kram till dig 🌸

Har andats så 2 gånger idag nu och det har faktiskt lugnat ner mig lite. ❤️@Andrahalvlek

Ja jag vill hitta en balans. Balans med allt faktiskt. Balans i livet generellt. Good enough i allt 🤣@Sisyfos

Jag är i någon bland fas just nu. Växlar mellan ångest och känna mig manisk. 😱

Hej,
Bra och resonerande inlägg kring att respektera varandras vägar. Jag håller med om att det är viktigt att acceptera även de val man inte förstår och inte utgå från att de är mindre genomtänkta.

Ja, alltså jag har extremt svårt att leva upp till det själv, men jag tror egentligen att det skulle gagna mig. Det får liksom vara en ambition, inte ett måste. Då kan jag också bocka av det jag lyckas med… inte att göra ett kryss för att det inte är perfekt, en viktig skillnad… Perfektion har jag gett upp, Good enough” är ett bra uttryck.

Du är klok du Tofu, tänk vilka inlägg du har presterat på sista tiden. Alltså inte bara i min tråd, i VaraFrisks också. Jag tycker du sätter huvudet på spiken varje gång. Du backar liksom inte från de svåra frågorna.
Och jag tror att man inte kan det om man ska komma vidare, men vad gäller forumet så tror jag att det kommer att hända igen och igen, kanske just av den anledning du skrev.
@Tofu skrev:"Jag ser det nog så att den väg man själv väljer förenklar man gärna och förhärligar just för man kanske vill bekräfta sitt eget val. "
Tror att det ligger mycket i det här. Och ja, du har nog helt klart rätt i att jag känner mig förminskad när Torn skriver att jag gör de val jag gör för att jag känner skam. Jag skrev till honom att han skulle jobba med sitt behov av att alla skulle göra lika och det står jag fast vid. Där ligger problemet. Jag tycker att man ska rannsaka sig själv, för det mesta har man gjort nåt galet och jag skulle inte ha grupperat, men själva kärnfrågan vill jag faktiskt inte backa ifrån. Jag tycker det är respektlöst att känga till människor och förminska dem. Det är skillnad på sak och person och jag säger inte att det inte finns kvaliteter för det gör det och jag skulle faktiskt önska att Torn stannade här och skrev. Det finns mycket positivt att läsa i hans inlägg.
Som FinaLisa skriver överreagerar man ibland och läser inte ordentligt och svarar otrevligt. Det händer, det händer att det menas väl och tas emot fel, det är bara att be om ursäkt. Men i det här fallet så når jag en gräns som jag vill tydliggöra. Jag tänker att det kan kanske hjälpa till att skapa förståelse för vad problemet delvis består i. Det är när man lägger sina värderingar och uppfattningar i en annan människas mun och gör sig till talesperson för denne. Det är när man klappar någon på huvudet och menar att ”du har snart fattat”. När man som Tofu skriver gör sig ”för mer”.
Det är troligtvis ingen mer än Tofu som orkar läsa, men skitsamma tänker jag, jag vill få det på pränt så att jag fattar vad jag stör mig på och kan reflektera över om det är jag som har fel. Och nej, efter moget övervägande kommer kommer jag fram till att det är fullkomligt rimligt att tycka som jag gör i just det här fallet.
Det finns andra inlägg från dig Tofu där du får mig att fundera över om jag gjort rätt bedömning där jag kommer fram till helt andra slutsatser och det är hos VaraFrisk.
Jag vill förtvivlat gärna att hon ska hitta sin väg men de strategier jag använder får kanske mer motsatt effekt och är förminskande om man tänker steget längre. I all välmening, men det blir ändå fel. Och jag har struntat i när hon signalerar att hon inte mår bra av det för att mitt mål är så ”gott.” Så för min del är det bra att de här diskussionerna dyker upp samtidigt. Jag blir snäppet klokare i alla fall, men det handlar också om att våga se, våga se sig själv i förhållande till andra. Och om vi vågade vara lite mindre perfekta… lite mer förstående för oss själva, så kanske inte det där återfallet efter 4 perfekta år skulle få så stor påverkan. Vi är inte våra handlingar.

Tack för tipsen! @Sisyfos ❤️

Jag tänker på en sak när du skriver som jag såväl känner igen. Det är den här stökigheten omkring dig och att du verkar må lite dåligt av oordningen. Jag har liksom inte riktigt fattat att jag störs av oordning och att det faktiskt påverkar mitt psyke, men min dotter är lite likadan och det är ju lättare att se och förstå hos nån annan. Så jag undrar om det kan vara så för dig? Och det blir stökigt hos mig när jag inte riktigt orkar. Det blir en ond spiral. Om det är så för dig tänker jag att du kan passa på nu när ni flyttar och börjar på nytt att skapa ordning. ”Var sak på sin plats”, som jag har tyckt att det är onödigt att ha det pedantiskt, men efter ett rätt långt liv så kan jag bara konstatera att de flesta verkar må bättre av organisation. Det blir den där känslan av övermäktighet som det är svårt att leva med när det blir för stökigt, när man väntar för länge, när man inte tar undan direkt. Så om jag får ge dig ett råd (som jag har svårt att leva upp till själv), så är det att passa på att skapa ordning nu. Om du inte är så duktig på det själv, kanske du har nån kompis som du kan fråga. (Jag vet precis vem jag skulle be om hjälp med en sån sak).
Lycka till med flytten och hoppas du mår bättre snart. Tänker att det kanske inte är så konstigt att du mår dåligt nu heller. Flytt är en sån situation när många mår dåligt.

@Sisyfos 🧡@Tofu 💚

Godmorgon! Intressanta inlägg från er båda om än lite snåriga att ta in så här på morgonkvisten 😊
Men efter en stor kopp kaffe så hänger jag med och instämmer i mycket.
Såg nu att de två inläggen mellan mig och Torn i min tråd var borta.
Lika så bra för den typen av inlägg är inte så kul att få i ansiktet om man som ny hittar in på forumet...😐 Och då menar jag även mitt så att inte även detta missförstås!

Konflikter handlar ju ofta om missförstånd.
Men det kan också handla om prestige. Jag kan bli tvärilsk om jag blir orättvist behandlad men har väldigt lätt att erkänna om jag gjort något fel.
Jag har ju tidigare i mitt liv gått i terapi olika perioder och har lagt mitt inre pussel hyfsat bra. Det har utvecklat min självinsikt och gjort mig medveten om mina styrkor och svagheter.
Men i vissa lägen kan det lilla barnet inom mig ta över och då reagera med hjärtat istället för med hjärnan.
Och det är ganska mänskligt att vara sådan. Men samtidigt så förstår jag att alla är inte precis som jag eller fungerar exakt som jag.

Därför är det viktigt att verkligen respektera allas valda väg till nykterheten.
Det finns inget sant rätt eller sant fel som en sanning för alla. (det var väl en snårig mening, men ni fattar..😁)
Kram 💚

Det där ska jag definitivt göra!@Andrahalvlek tack för tipset. ❤️

@Kaffetanten88 Styrkekramar i massor till dig ❤️ Försök att tänka på andningen. När man känner sig ångestriden tenderar man att andas ytligt, och framför allt andas man inte ut ordentligt.

En enkel andningsövning: Räkna långsamt till 4 och fyll magen med luft, håll andan räkna till 4, andas ut långsamt räkna till 6, håll andan räkna till 4. Börja sen om igen. Försök att få till 4-5 repetitioner i sträck några gånger varje dag. Blunda samtidigt, lyssna på din andning. Bra sak att göra när man sitter på toaletten!

Kram 🐘

@Pianisten skrev:"jag mår bra och känner mig på gott humör och det är huvudsaken."

Ja, det är huvudsaken 🙏🏻 Kul att du skriver ibland, det uppskattar jag. Tråkigt med din bror, men det finns inte så mycket du kan göra mer än att tydligt uttrycka att du kan stötta honom när han väl bestämmer sig. Tjata är inte lönt tyvärr. Alla måste vi fejsa sanningen själva.

Kram 🐘

PS. Korttidsboendet har alltså flyttat till nya lokaler, men personalen är densamma. Dottern hade dock sina favoriter bland personalen och ingen av dem var tyvärr där idag. Korttids flyttade i samma veva som corona bröt ut, och det var också en anledning till att vi tyckte att dottern skulle sluta sova där lite hastigt påkommet. Det var onödigt att hon flyttade med dit. Hon sov inte där för att vi föräldrar skulle ha avlastning, utan hon sov där för att hon skulle träna på att sova utan mamma och pappa. Den tillvänjningen fick vi ta oss an när hon flyttade nu i april istället.

En något stökig dag. Min kollega gick utbildning på fm, jag var ledig två timmar på em, och sen tog jag över ansvaret igen kl 17 och skulle jobba igen mina två timmar. Kl 20.45 blev jag klar, av olika skäl. Det kvittar, kvällen var ändå förstörd och jag tar ut den tiden i närtid så snart tillfälle ges.

Eftersom jag skulle hämta och lämna dottern här och där och åka iväg och fika två timmar (inklusive skjutsande) så skippade jag lunchpromenad. Kl 20.45 visade stegräknaren cirka 6.000 steg. Vad göra? Ut och traska förstås. Inte fan tänker jag låta jobbet förstöra min streak. Och det var riktigt skönt att rensa kropp och hjärna med hjälp av steg i benen och ljudbok i öronen.

Och stressen är helt överkomlig, när jag är klar är jag klar. Och jag lovar att ta ut tiden så snabbt det går. Imorgon kanske min kollega kan täcka upp för mig istället, även om det är tveksamt för vi får mer att göra ju längre arbetsveckan går. Men på måndag kan det vara skönt att sluta tidigt också!

Kram 🐘

@Lillek Ja, det var fint. Hon fick presenter också - och blev överlycklig 😍 Vi stannade en timme och de sista fem minuterna började hon babbla som en galning. Trögstartad. Eller lite blyg snarare, även om det verkligen inte tillhör hennes ”normala” personlighet.

Men det var ett nytt ställe, delvis nytt folk, de hon kände hade hon inte träffat på 1,5 år. Och kanske hoppades hon få träffa några i personalen som hon tyvärr inte fick träffa. Det kan finnas en massa anledningar till hennes inledande 55 min tystnad. Tur hon har en mamma som skulle få en betongvägg att småprata om hon ville 😉

Kram 🐘

Eftersom du frågar Tofu ska jag försöka förklarar gång till, men jag lägger ingen mer energi på det.
Det som irriterar mig är när det kommer inlägg som önskar att alla är lika. Oavsett vad man skrivit tidigare så läggs förklaringar och sanningar i ens mun som inte stämmer. När man generaliserar och talar om att ”nu har du äntligen fattat”. Eller när man nästan uttrycker ”vad var det jag sa”. Eller ”äntligen är du en av oss”. Eller det värsta ”när du slutar känna skam” … öhhh jag känner inte skam.
Det här förekommer inte så ofta längre alls, så det är inget stort problem, men om man invänder mot det, så kommer den här typen av inlägg i den tråd som var den startade
”Vissa på forumet blir väldigt irriterade och provocerade när man vurmar för den helvita linjen - och man får ibland en tillsägelse om att man kan hålla sina åsikter för sig själv. ”
Och då blir jag än mer irriterad för det är ju inte den helvitalinjen som irriterar utan den totala fixeringen på att alla ska vara lika och gå samma väg. Bristen också på förståelse för mottagaren. Att man tar sin egen väg som den enda rätta. Men det verkar faktiskt vara lönlöst att säga ifrån ens i sin egen tråd för då ger sig en grupp försvarare iväg och ställer sig bakom och ”tröstar” i en annan tråd och säger i princip ”du behöver inte tänka på hur du skriver, du vill väl, det vet alla som känner dig”- vilket faktiskt är som en mamma som talar om för sina barn att de inte behöver reflektera om de gjort fel eftersom alla andra ändå bara är dumma. Föga utvecklande.
Och jag bryr mig faktiskt inte heller om att man startar en liten ”subgrupp” och det är väl inte riktigt så det ska tolkas, men det blir ju lite högstadievarning när man i anslutning till att man lämnar forumet uppmanar vissa utvalda att komma med i messengergruppen istället. Messengergruppen har ju funnits ett tag, så det är väl egentligen inte riktigt så exkluderande. Vissa har ju varit väldigt tighta så det är väl naturligt, men när det blir sådär lite demonstrativt så känner jag mig också lite trött på det.
Vinäger stångade sig blodig i den här typen av diskussioner och gav upp. Jag har blundat en del, skitit i det, vänt andra kinden till, men nu rann bägaren över. Jag tycker att det är rent olämpligt att försvara det Torn gjorde. Nu kan jag inte historien bakom hans och FinaLisas kontrovers, men ni som försvarar och tar parti ni bromsar utvecklingen. Det är väldigt onödigt. Och om man tänkte lite mer så kanske inte vissa skulle välja att flyga under radarn eller inte våga blotta sig.
Tofu! Jag gillar verkligen din öppenhet och vilja att förstå, mod att fråga, problematisering, för det är ju så att jag behöver få klart för mig varför det är viktigt, varför jag blir provocerad och rannsaka mig själv. Jag är tyvärr inte perfekt, jag heller.

@Sisyfos 🧡 Du har rätt, det finns säkert jättemånga trådar där nya människor mötts och peppar varandra😊 Det är bara jag som är lite vilsen på forumet just nu. Klamrar mig fast vi de gamla jag känner mig trygg och bekväm med. De som också är lite av självgående.
För det är ju ett ansvar att ta emot nytillkomna här på forumet och få dem att känna sig välkomna.
Jag minns när jag var "nyfrälst" av nykterheten så ville jag hjälpa och stötta alla nya som dök upp.
Men så småningom började min energi att sina och då fick jag kämpa med mig själv för att inte ta återfall.
Men hursomhelst så är det kanske saknaden av den första känslan av nykterhet jag saknar nu och vill få tillbaka.😊

Men nu ska jag läsa! Ett jävla solsken, en biografi om Ester Blenda Nordström! Vilken kvinna!🤗👍
Kram 🧡

Tack fina @sattva och Miss lyckad du har verkligen rätt.🌹Jag hade aldrig sett möjligheterna utan gänget. Men jag fick en lucka, en liten stund efter en fest-helg då jag fick en känsla av hur det kunde vara om allt var över. Och med allt-menar jag drickandet. Fönstret var öppet en kort stund och den stunden kan jag faktiskt fortfarande återvända till och känna enorm tacksamhet över. Kram!

Jösses vad tiden går. Tänkt flera gånger senaste veckan att gå in och skriva lite, ofta skriver jag nån lite lugnare stund på kontoret men det har gått i 100 senaste 2 veckorna utan ett andrum, först idag kände jag ett uns av kontroll. Känner lite panik när veckorna susar iväg så, livet liksom går på snabbspolning och man bara jobbar, tränar, äter, sover.
Men.. jag mår bra och känner mig på gott humör och det är huvudsaken. Har avslutat några veckors planerad diet och nu är det fortsatt ny satsning på mer mat och träning med progression under vintern. Känner mig jättemotiverad och träningssugen igen. Egentligen skulle jag kört 2 veckors diet till men jag är väldigt nöjd över mig själv att jag märkte när livet kom emellan och jag var tvungen att prioritera om för att må bra. Mitt gamla jag hade kört på enligt planen till varje pris och förmodligen kraschat vid mållinjen.
Det som kom emellan var ett annat projekt på hemmaplan, jag och frun planerar att renovera badrummet och för det krävs lite lån av pengar. Till det behövdes en ny värdering av vårt hus och vi kände att då behövdes en hel del småfix göras. Vi fick en tid med mäklaren på väldigt kort varsel så vi fick lägga upp en väl planerad plan och köra på varje dag in på småtimmarna. Vi höll ihop det väldigt bra som det team vi är frun och jag när vi kör projekt.
Jag är en maskin när det kommer till tydliga, ganska kortsiktiga mål men jag verkar ha lärt mig att kunna lyssna på min kropp och prioritera också. Vårt mål och satsning gav också ett resultat vi blev överväldigade av så det var en härlig känsla av målgång. Nu väntar vi ok på lånet sedan kommer kofoten sättas i väggen och nytt projekt sätter igång.

I lördags var jag på födelsedagsfest, en riktig fest. Det blev en del dricka men inget okontrollerat. Jag cyklade hem mitt i natten på min elcykel de ca 10km hemfärd, brukar göra det med jämna mellanrum när jag är på festligheter i "stan", jag gillar verkligen det, uppfrisknande och lite tillnyktrande innan sängen.
Pratade med min bror som var med på festen, han har problem med drickat, också. Har haft ganska länge men levt med inställningen, "jag är ung och löser det sen.." Nu börjar han inse att det är sen och att det inte går som han hoppats.
När jag kraschade för två år sedan berättade han redan då om sina problem och vi lovade varandra att aldrig mer ta ett glas under en veckodag. Det har inte gått lika bra för honom, milt sagt. Man inser hur svårt det måsta vara för någon att leva med en alkoholberoende och inte kunna hjälpa. Jag känner så nu, trots att jag gjort resan själv och fått ett nytt liv. Jag bad honom i lördags att följa med till träningen någon gång men han tittade bara på mig och sa, "det kommer aldrig att hända". Blev irriterad på hans svar, visst träning kommer inte vara en lösning för alla som för mig men har man inte ett öppet sinne och villig att prova nya lösningar till förändring så ligger vi nog tyvärr för långt ifrån varandra för att jag skall kunna nå fram till honom än. Dessutom sitter han fast i en olycklig kärlek som är lika komplicerat. Ett sprucket förhållande där tjejen är hans bästa vän, fortfarande. På hennes villkor avslutade de den intima relationen men har fortsatt umgås i princip som ett par. Hon håller honom i sin närhet på hennes villkor, han nickar och hoppas på en vändning som aldrig kommer hända. Han vet att den situationen leder honom till mycket tröstdrickande men kan inte komma ur det, han vågar inte överge hoppet. Ibland önskar man att man kunde gå in i en annans kropp och leda den in på en ny väg.

@Sisyfos Jag vill bara säga att jag förstår hur du menar. I alla fall TROR jag att jag gör det :) Men jag väljer att flyga under radarn.

Ack så fel man kan ha. Mådde bra i någon timme sen kom ångesten tillbaka. Nu oroar jag mig för allt igen. För pengar. Vi gör av med för mycket, för flytten (vi flyttar på fredag), för sonen, för saker som disk som ska göras, till allvarligare saker. Grubblar. Kan inte stänga av hjärnan.

Grattis till tid Torn och Se Klart🌟🌟Visst är det mäktigt när tiden går, och livet fortsätter, och man är och lever fritt.Ni har varit ett gäng, som såg möjligheterna, och fördelarna med nyktert liv ganska snabbt. Även vad alkoholen ställer till med i kroppen, och själen, och för familjen..Heja er..🥰🥰

🌸@Lillek

🌸@Andrahalvlek

Tack Tappad Igen(not). Ditt nickname, är ett minne blott eller hur?🤗🤗