Senaste kommentarerna i forumet

Kommande eftersläntrande semestervecka har jag en enda målsättning: Se hur länge jag kan sova på morgonen utan att jag själv eller min hund väcker mig. Inga larm i mobilen. Åtminstone ytterst få.

Jag har några stycken larm i mobilen - för att bli väckt, komma ihåg tre olika dagliga jobbmöten, lunch, fika fm och em, läggdags och sedan några dagspecifika som att äta middag med yngsta dottern på onsdagar, och handla med mamma på torsdagar. Ja, några stycken larm blir det.

Efter min senaste utmattningsdepression våren 2022 behövde jag sätta larm i mobilen för att sluta tänka på allt detta. Nu vet jag att larmet påminner mig, jag kan släppa det. Oftast vet jag redan att larmet kommer att pipa, men det är ändå en trygghet.

Min hund är så söt, så länge jag sover låter han bli mig ❤️ Så jag brukar sova räv en stund om det är möjligt. Han kliver fram, tittar på mitt ansikte, suckar och lägger sig ner igen. Det är kärlek det ❤️ Så gjorde han inte som valp kan jag säga. Men oftast väcks vi av larm, även på lördagar då det piper kl 8 eftersom vi ska vara på hundpromenad/fri lek kl 10. Veckans bästa dag enligt vovven, och mig också. Att se honom rusa runt lycklig och leka med andra hundar gör mig helt lycklig inombords.

Så söndagar är den enda dag normalt vi inte väcks av larm. Klockan 8.30 var vi redo för dagens äventyr. Sovmorgon i min värld. Jobbdagar piper larmet 6 eller 7, beroende på om jag ska till kontoret eller jobba hemifrån. Nu ska hela kommande vecka bli som en söndag 🤩

Varje morgon går vi exakt samma runda. Alla andra rundor kan varieras, men morgonrundan är huggen i sten. Den kan jag nog gå i sömnen, ofta känns det som jag går just i sömnen. Vintertid kl 6 är inte happyhappy, men hunden måste förstås kissa. Att gå den morgonrundan är lika naturligt som att jag själv måste kissa och borsta tänderna på morgonen.

Längs med morgonrundan finns ett ställe med stora välklippta gräsmattor. Bredvid står ett lågt hus från typ 1970-talet. Ser ut som en gammal förskola, men nu är det regionen som huserar där. Under takpannorna häckar sädesärlor. I massor. Vid den här tiden på året är årets ungar lika stora som sina föräldrar, bara lite blekare. De spatserar runt, runt och tränar växelvis på att flyga - snart ska de flyga söderut mot Afrika. I fjol räknade jag till 16 stycken, i morse var de ungefär lika många men jag orkade inte räkna. En dag är de bara borta allihop. Då är det höst.

Jag älskar förhösten 😍 Fortfarande fint väder men betydligt svalare. Träden börjar skifta färg, lugnet sänker sig över tillvaron. Kidsen har återgått till skolan, de är inte ute och leker och stojar lika mycket kvällstid. Och jag njuter än mer av våra promenader. Jag och lillprinsen ❤️

Kram 🐘

1400 dagar imorgon = 3 år och 10 månader.
I backspegeln kan jag i mitt första inlägg till idag, se hur mitt liv förändrats, hur mina tankar mognat, hur perspektiv breddats. Tankarna om mig själv är mer grundade, sanna och jag äger min sanning och min berättelse om mig själv. Det är en befrielse och en frihet. Det häftigaste är att känna ett slags lugn råda som grundton och känna en trygghet i att kunna hantera livet. Att det kommer att gå/bli bra oavsett vad som sker i livet, och saker sker i livet. Att lösningen inte någonsin är alkohol. Att det viktigaste är att ha tilltro till sin egna förmåga att kunna hantera livet, att det kommer att gå/bli bra på något sätt. Att be om stöd och ta hjälp vid behov. Att lyssna till mitt inre, ha dialog med mig själv om vägar framåt. Vara min egna coach som kan trösta, muntra upp och bekräfta när det är motigt. Heja på, tända gnistan med jävlar anamma för att komma upp och ur. Applådera och berömma när jag vågar och fortsätter framåt.

Idag får jag en stor kram av mig själv för att jag valde en bra och rätt väg i min värderade riktning ❤️

@Sattva Jag har inte ens tänkt tanken att sluta snusa tidigare. Snuset blev min räddning efter att jag hade slutat röka 768 gånger, och börjat igen. Det pågick från att jag var 18 år till jag var 32 år, då hittade jag snuset. Jag var totalt urusel på att sluta röka. Att jag var en jävel på att sluta dricka förvånade mig verkligen i början. Just nu umgås jag med tanken, det finns kanske ett liv utan snus. Jag provtänker, och testar mig fram.

Kram 🐘

@Sattva Tack, det gör det!❤️

@Sattva Låter verkligen som att du är på en bra plats i livet och att det flyter på i positiv riktning, som du önskar. Jag tror också att nykterheten möjliggör förändringar på djupet och framförallt att blicken bli klar i kontakten med sig själv och sina behov. Det är som ett slags startskott till att göra förändringar och lyssnar man noga till sin röst och följer processen som startat så kan det omöjliga bli möjligt. Det svåra kan vara att hålla ut och låta processen ta den tid den behöver för att få saker att falla på plats, men har man tålamod och tolerans så kommer det att ske. Det är häftigt, spännande och fascinerande! Kram❤️

@Sattva Du går från klarhet till klarhet ❤️ Jag tror också att nykterheten är grunden till allt. Utifrån en stabil grund kan man utvecklas. Först identifiera skaven, sedan göra något åt dem. När vi drack dominerade det dåliga måendet som var förknippat med alkohol. Endast ytterst korta stunder blev våra kroppar och hjärnor befriade av ett töcken. Mot slutet inte ens det.

Det påstås att utvecklingen i hjärnan avstannar när vi introducerar alkohol i våra liv. Så många är som medelålders tonåringar, inte konstigt att de krisar gång på gång.

Skönt är att vi kan fortsätta utvecklas efter alkoholstoppet. Göra skillnader i våra liv. Och andras. Coolt att byta tillbaka till ditt flicknamn. Jag har aldrig gift bort mitt, och det lär inte ske heller. Har ett väldigt ovanligt efternamn som gärna får fortsätta leva livet ut med mig.

Kram 🐘

Hur har du det?❤️

@aeromagnus Tittar in och hejar!🌸

Ja var är du Seklart?😄🌷❤️

Tittar in!❤️

@vår2022 Så gott att det går framåt med rehabhunden! ❤️

@Himmelellerhelvette Jag förstår att det tog hårt att öppna sig, och sedan inte bli bemött som du hade behövt. Det är säkert som du säger, att din mamma inte förmår mer. Men det gör inte smärtan mindre. Där i den situationen kände du tillit, som inte möttes upp. Tomhet är nog en naturlig reaktion, och sorg kanske, besvikelse.
Hoppas du kunnat hämta hem dig igen. Relationer ska kännas trygga. Man har också rätt att säga till när något inte känns bra. ❤️🌸❤️🌸

Heja dig! Det är skönt att vaea fri från beroenden, vad de än är! Att känna att man hanterar det som kommer utan att behöva ta till någon substans. Att känna egenmakt inifrån sig själv❤️

Denna veckan har så mycket hänt som leder framåt! Papper är påskrivna både för försäljning och köp av ny lägenhet. Och mitt namnbyte tillbaka till mitt flicknamn har gått igenom. Så veckan har varit en massa planering, fixande och trixande. Har iaf flyttstäd bokat, två offerter på flyttgubbar att ta ställning till, en målare som ska ge offert på omtapetsering i det nya, kontakter med banken o mäklaren hit o dit. Men framåt i livet går det, och det är härligt!

Jag har verkligen gjort stora förändringar i mitt liv, jag får inte glömma att stanna upp och faktiskt ge mig själv credit för att jag gått från kaos och smärta till ett så mycket mer harmoniskt liv.
Från ett destruktivt drickande till helnyktert och inga andra beroenden som tagit alkoholens plats. Från ett destruktivt äktenskap till att må bra som singel. Jag går i terapi, och jobbar kontinuerligt med de underliggande problemen. Jag är så mycket bättre på att ta hand om mig själv och sätta hälsosamma gränser.

Jag tror faktiskt att nykterheten är en förutsättning för att jag är där jag är idag. Alla förändringarna startade då på något sätt. Ett sinne dränkt i alkohol är verkligen inte varken klartänkt eller öppet för att se verkligheten.
🌸🌸🌸

@JHL Det är verkligen en gamechanger för mig. Totalt 2-3 timmars ”jobb” på helgen sparar en massa tid kommande jobbvecka, och jag slipper utsättas för frestelse och köpa hem hämtmat och en massa godsaker. Tänk att det ska ta snart 56 år att inse det 🤣

Kram 🐘

@Andrahalvlek Bra där med att dra ner på nikotinet och högt blodtryck är ju bra att få lägre. Matdosor och nu även brödbak sparar en massa tid i veckan som kan läggas på annat. Imponerande att du håller i med det och finns det någor godare än nybakt bröd, kanske är nybakade kanelbullar bättre (mamma bakade alltid på tisdagar och jag minns doften när jag kom hem från skolan och att sedan sitta och mumsa i sig kanelbullar och dricka mjölk. Härliga, lyckliga och oskyldiga tider).
Fortsätt med detta och håll i träningen, bravo!

Ha en fin helg.

Ja, skolstart är lika med nystart. Så har det alltid varit för mig. Vad behöver jag ta tag i? Löpningen 3 gg/v fortsätter jag med, liksom sockerstoppet, mina måltidsrutiner och att laga matlådor för hela veckan på helgen. Senaste pusselbiten där är att jag bakar bröd för hela veckan också.

Något nytt vill jag göra. Hmm, varför inte ta tag i snuset? Blivit lite influerad av Maud känner jag. Och mitt blodtryck hade mått bättre utan snus. Jag är dock inte redo att sluta helt, första steget är att jag vill bli medveten om hur mycket och vid vilka tillfällen jag snusar.

Det är lätt att fastslå. Jag har snus i truten non stop. Alltid. Kan därför inte säga att jag snusar på vissa känslor och situationer, nikotinet finns alltid med mig. Så där finns en förbättringspotential.

Med start denna veckan har jag därför bytt vitt snus med tre styrkepluttar till vitt snus med två pluttar. Jag får snusa max tio prillor per dag, jag lägger tio prillor i en snusdosa varje morgon.

Det ska gå minst två timmar mellan varje prilla, plus att det ska gå minst 30 min utan prilla alls mellan varje prilla. Jag bär inte med mig snusdosan överallt längre. Den ligger i hallen, eller i fickan på min jacka när jag är iväg.

Tanken är förstås att på sikt minska till vitt snus med en plutt, att minska totalen per dag och utöka tiden då jag inte har någon prilla alls. Vi får se hur det går.

Nä, jag kan inte göra någonting halvdant.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag hade en kompis som använde mig som gratispsykolog. Timme efter timme. Jag fick inte säga emot henne, då blev hon sur. De gånger jag började prata om mitt mående höll hon långa föreläsningar om hur jag skulle göra istället. Det var inte det jag behövde. Jag behövde berätta, ungefär som man gör här på forumet. Genom att sätta ord på det jobbiga ser man plötsligt allt i ett annat ljus. Plötsligt vet man hur man ska göra.

Men om man pratar om sitt mående ihop med någon så måste man vara beredd på att även höra motpartens åsikt. Sen ligger alltid beslutet om fortsatt agerande hos oss själva. Så man kan lugnt säga att vi pratade förbi varandra - och balansen mellan att ge och få i vår relation var inget vidare. Vi är inte kompisar längre. Sorgligt men sant.

I fallet med din mamma. Jag hade nog sagt ”när du säger så blir jag ledsen, jag trodde verkligen att du var intresserad av hur jag mår.” Då hade du stått upp för den lilla tjejen inom dig, som aldrig kom till tals eller blev lyssnad på. Hur hon hade reagerat på det vet jag inte, men ett ”förlåt” hoppas jag fanns i pipeline någonstans.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag förstår verkligen att du blev ledsen❤️. Som ett slag i ansiktet och som att du inte betyder något för din mamma. Ett försök från dig att vara sårbar och kanske få ett fint samtal som slutade illa. Du frågar om det är vanligt att fungera som du gör, att inte kunna visa dina äkta känslor för någon. Jag tror att det lätt blir så när du växt upp med att inte bli lyssnad på och då har du hittat ett sätt att skydda dig själv på, genom att hålla det inom dig själv. Inte ta en risk med att bli sårad och ledsen så lätt. Att du inte så lätt vågar lita på någon och ha tillit. Inte konstigt. Tror att det är så många som är i samma sits som inte har haft föräldrar som lyssnar eller ser sina barn. Som blir tysta och saknar tillit till andra.

Jag tänker också på att vi har möjlighet att skapa oss ett eget liv och leva det på ett sätt som vi själva önskar. Bryta gamla mönster från barndomen och skapa nya mönster. Gamla mönster går annars lätt vidare till nästa generation, som blir tyst. Att våga bryta ny mark och vara sårbar. Att våga ta den risken och släppa på sitt invanda försvar att bli tyst och bära på det inom sig. Att våga berätta hur det egentligen känns och visa sig ”svag” och gråta in för andra. Jag anser inte att man är svag då, man är sårbar och öppnar sig för andra. Det är en styrka. Men så klart en risk och svårt om man inte är van vid det. Hur skulle du tänka om någon annan som skulle vara sårbar, öppna sig och gråta inför dig?

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Men fy så ont i hjärtat jag fick av att läsa ditt inlägg 💔. Min mamma skulle aldrig säga så. Även om hon skulle känna eller tänka att hon inte vill ha en föreläsning så skulle hon förmodligen tänka att jag behövde ge uttryck för hur jag känner och upplever och bara lyssna. En gammal chef till mig sa något klokt "man ska inte fråga hur folk mår om man inte kan stå kvar och lyssna på svaret". Det var vad som slog mig när jag läste ditt inlägg. Ytterligare en reflektion är att ett sånt svar är vad jag förväntar mig av någon som bara vill prata om sig själv.

Jag tycker inte alls att du "bara ska vara glad". Känslospann är normalt. En människa är komplex och består av många sidor och nyanser. Genom att trycka ner dem och bara vara "fasad" under lång tid ökar risken för någon form av självskadebeteende.

Finns det någon du kan prata med om det här?
Stor kram och jag hoppas du får en fin fredag.
🩵

Tänk att igår frågade mamma om jag känner sug efter alkohol ibland. Och jag öppnade mig och berättade om hur det var innan jag slutade. Då svarade hon att hon bara frågade om jag hade sug, hon ville inte ha en hel föreläsning.

Alltså jag blev så ledsen och efter det var det bara en stel stämning tills jag åkte.
Visst är det väl så att hon är för sjuk själv för att orka lyssna på hur dåligt jag mått men jag har aldrig kunnat få bli lyssnad på. Allt har alltid handlat om henne.

Jag känner mig rätt trött på att inte bli sedd. Och det gäller faktiskt av de flesta i mitt liv, det är lätt att ha med mig att göra när jag är glad men ingen klarar att jag är ledsen och därför behöver jag hålla de känslorna för mig själv och hantera dom själv för jag tycker heller inte om att besvära någon och jag tycker inte om att visa mig svag i den utsträckningen att jag gråter framför folk. Jag kan prata om sånt som är jobbigt men inte om jag är ledsen, då är jag ledsen själv först tills jag kan prata kontrollerat.
Är det vanligt att man fungerar såhär och är det vanligt att föräldrar inte orkar lyssna eller vill veta?

Alltså min mamma. Är det inte hissen som strular så är det låset som kärvar. Hela världen är emot min mamma. ”Jag är inlåst som i ett fängelse.” Precis som om hon är ute och traskar för jämnan. Not. Dramaqueen. Men vi utvecklas ju alla bakåt, så tonåren har hon nått nu typ.

Jag har visat hur hon ska dubbelrycka i hissdörren för att den ska öppnas. Vi har båda två låst upp och låst hennes ytterdörr nu ikväll. Flera gånger. ”Nej, nyckeln går inte sönder.” Vi har handlat ihop, eller hon handlar och jag går ett steg bakom. Redo att fånga upp henne om hon får panik över något. För det får hon. Hela tiden.

Tålamod. Två dagar innan efterlängtad semestervecka är mitt tålamod inte så tåligt. Andas. Inte konfrontera. Lugnt och metodiskt visa och repetera. Likheterna med hur jag bemöter min yngsta dotter med intellektuell funktionsnedsättning är enorma. Jag har inte fullt tålamod med henne varje dag heller, åtminstone inte när vi bodde ihop.

En annan likhet är att de båda tror att världen cirkulerar kring dem. Och att här och nu funkar bäst när man umgås med dem, liksom att göra något ihop. Göra ett ärende, ta en bilresa etc. Inte bara sitta och snacka. Och båda två är oerhört lättroade och tacksamma för allt man gör för dem.

Min yngsta dotter brås på sin mormor helt enkelt. Jag kan dock inte se de dragen i mig alls, förutom att vi alla tre oftast är pigga och glada och kan tjöta med allt och alla. Översociala, när tillfälle ges.

Det är verkligen svårt att se vilka likheter man har med sina föräldrar och sina egna barn. Andra ser det kanske, men själv är det svårt att se.

Kram 🐘

Idag lyssnade jag på kroppen. Det brukar alltid göra lite ont att springa, men idag gjorde det jätteont. Så det blev mest rask promenad och några springsteg då och då. Det är okej, jag gjorde det - och det är huvudsaken. Två steg fram och ett tillbaka leder ändå framåt till slut. Tålamod.

Jag har märkt att min kropp värker mer när jag är mentalt trött. Som om den skriker åt mig: ”Vila för fan människa, är du helt trög eller!” Så man kan inte lita på smärtan, kroppen är en latmask generellt. Det är ju fysisk aktivitet jag behöver när skallen är trött. När skallen är trött behöver kroppen jobba, det är ett av min många livsmotton.

Jag är mentalt sliten. Räknar ner till min eftersläntrande semestervecka. Har varken orkat eller velat planera någonting. Jag tar det på uppstuds - att vila och springa är prioriterat. Och slippa ställa larm i mobilen. Jag har larm på allt jag behöver komma ihåg annars.

Kram 🐘

@Geggan Tack för hejarop!

Idag har ett delmål nåtts med rehabhunden. Stygnen har tagits bort och första passet i vattenbassäng. Nu endast någon dag till med tratten! Det kommer att innebära mindre vaktande av sårslickeri😂. Det går framåt och han använder alla fyra tassar allt mer. Nästa vecka har jag semester och vi åker till stugan. Det är premiär för fågeljakt och endast gammhunden får jobba med det han tycker är det bästa livet. Jag och rehabhunden ska ta korta promenader och njuta av naturen. Han missar detta år, men hoppas allt går väl så han kan göra comeback nästa år.

Igår var jag på jobbet första gången efter semestern, jobbade hemma hela förra veckan. Det var så roligt att träffa alla kollegor samt några nya. Möten hela dagen och jag var helt slut av allt det sociala. Så trevligt, men det tar en del energi också. Idag på djursjukhuset och hemma och imorgon på jobbet hela dagen igen, men ser fram emot det😁. Bra att få någon vilodag från det sociala emellan. Jag är väl ambivert som det heter, både extrovert men även introvert.

Ha det gott!❤️