Senaste kommentarerna i forumet

@Torn skrev:"När klassar dom en som en alkoholist då? "
Det är när man själv kan identifiera sig som en alkoholist, genom hjälp av enbart stora boken. Jag gjorde egna skattningsskalor från bla. Vården där jag hamnade under riskbruk/ beroende i mittersta graden. Det fick jag inte referera mig till enligt Henne. Allt ska enbart göras genom stora boken. Jag kunde ha sagt att visst känner jag igen mig och fortsatt. Men jag känner inte igen mig, och då går det inte.
Det här är min tolkning, men det känns som om man ska ta tag i det sista halmstrået innan man dör i sin sjukdom, sista utvägen. Sedan säger de att alla har sin egen botten, men det känns som om jag inte har gjort de, att den måste vara djupare.
Det är dessutom väldigt svårt att ställa sin egen diagnos, och veta att är det inte riktigt så kommer det inte att fungera. Jag kommer då inte kunna bli sponsor själv, som är en viktig del i programmet.
Men jag är inte emot programmet, det har hjälpt många människor. Men då måste man känna i hela sitt hjärta att man är sjuk i alkoholism. Det kan jag inte känna och säga, eftersom jag inte vet säkert.
Jag har fått flera gråa hår efter dom här veckorna 🤪😅 men nu känns det så bra, jag känner mig plötsligt fri att få tänka och göra som jag känner.
Kram 💕 sländan

Tack @Andrahalvlek, det känns så bra! Du skrev ”Du har börjat lyssna på kroppens signaler” och jag tror du har helt rätt i det. Tidigare har ju kroppen ofta haft fullt upp med att hantera alkoholen, nu börjar den vakna till ett liv utan. Som att komma tillbaka till något ursprungligt.

Jag tillåter mig att vila mycket, men det där med aktiv återhämtning tror jag är väl så viktigt, jag tar med mig det. Just nu försöker jag ta mig tid till promenader i skog och mark, det gör mig gott. Annars låter körsång och dans alldeles underbart, optimalt, fint med något man gör tillsammans också!🤗

@Sländan Jag tycker det låter väldigt konstigt.När klassar dom en som en alkoholist då? Om man drack varje dag? Eller om man hade blivit av med jobbet eller sin partner kanske. 🤔 Åkt dit för rattfylla? Man kan väl vara alkoholist ändå. Hmm, nä mycket konstigt.

Kram

Tack @majsan_nu, och grattis själv till dina 4 veckor, bra jobbat! Är så glad över att kunna avstå alkoholen som ju absolut inte hjälper när livet är skört, tvärtom. Och ja, jag känner tydligt att tröttheten är av ett annat slag nu. Som @andrahalvlek skriver beror det säkert på att man utan alkoholens verkningar blir mer lyhörd för kroppens signaler. Det är faktiskt väldigt skönt!

@Varafrisk skrev:"Min känsla är iaf att det finns fler vägar att gå för att få stöd/hjälp samt lättare att vara anonym."
Visst är det så, det är en stor fördel i detta perspektiv iallafall.
Jag ska kontakta den mottagningen så fort jag har landat lite. Det här tog en enorm kraft och tid med AA så jag behöver landa lite känner jag. Och det är ingen som helst bråttom, jag vill bolla tankar och få lite stöd att fortsätta min nyktra resa. Det är ju så många som trillar dit igen, även efter lång tids nykterhet. Typiskt mig, måste alltid vara ett steg före.
Kram 💕 sländan

@Andrahalvlek skrev:"Vi måste väl också vara välkomna i den nyktra gemenskapen? Allt annat är ju puckat."
Vi är välkomna på möten med en vilja att sluta dricka, men vi får inte göra stegen om man inte har sjukdomen alkoholism.
Kan man inte göra stegen, så känns det för mig lite meningslöst. Förutom att man kan träffa trevliga människor förstås.
Man kanske får öppna upp AR - anonyma riskgrupper 😜 det skulle nog gå väldigt bra. ”Med lite andra steg då förstås”
Kram 💕 sländan

@Se klart Fördelen med att sova på saken, helst flera nätter, och att låta hjärnan repetera ”brandtalet” gång på gång är att mitt förnuft hinner gå in och styra upp. Jag har redan raderat de värsta brandfacklorna, fokuserat på lösningen och tonat ner kritiken rejält. Men mitt budskap lär ändå vara glasklart.

Jag är förstås inte den enda som känner så här. Jag har en akut lösning för egen del, och en varaktig lösning på sikt som min chef bara behöver okeja. Men jag vill ändå flagga för grundproblemet - att folk efter en lång period av hemifrånarbete är ovana vid att andra pratar omkring dem.

Min hjärna har redan börjat processa den mer varaktiga planen. Vi har ett kontor till, ett mycket lugnare sådant. För mig blir det bara att köra tre mil åt andra hållet. Min närmaste kollega bor nästgårds det kontoret, och på så sätt kan vi två jobba nära ihop.

Nu ska jag bara fundera ut hur vi ska lösa det praktiskt. Det bästa är att ha planen i princip helt klar så att min chef bara kan säga ”kör”!

Kram 🐘

PYRANDE tal och varmt i BOTTEN istället för BRANDTAL skulle det stå…

Full fart som vanligt kan man väl numera tillägga. Du kanske inte behöver brandtals? Kan det räcka med ett… pyrande tal? med rejält varmt i borren? För mig låter det du önskar inget annat än helt naturligt- jobba hemma kommer ju på många arbetsplatser vara väldigt naturligt, jag tänker att arbetsgivaren verkligen vill att människor ska må bra, och i det ingår ju tillit till att medarbetares beslut kring viktningen av hemma/kontor. Jag vet ju inte exakt hur det är hos dig, men kanske 1-2 dagar på kontoret kan vara en ”tillfälligt temporär” lösning? Att bygga konstiga kuber etc hade man ju önskat att någon satte stopp för globalt 😤 Vi hade mycket önskemål om kakor till kaffet (!!) i om återgång till arbetsplatsen… har folk blivit knäppa tänker jag.
Skönt att dansa av sig lite av hjärnjobbet. Du kommer komma hem med mindre last i huvudet. Kram!

@Lillek skrev:"prövningarna är mer hanterbara nu, i nykterheten. Försöker, mitt i allt, möta varje ny dag med tacksamhet och nyfikenhet, övar på att ta en dag i taget, ett ögonblick i sänder."

Grattis till 70 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Jag delar din uppfattning ovan - det jobbiga består, men allt känns mer hanterbart. Man blir mer chill helt enkelt. Och den känslan blir bara starkare för varje nykter månad. Efter 1,5 år krävs det en hel del för att göra mig upprörd faktiskt.

Vad det gäller tröttheten så känner du numer att du är trött på ett helt annat sätt. Du har börjat lyssna på kroppens signaler. Det är sunt. Och gör livet mer hållbart i längden. Jag kan vissa dagar känna att min hjärna checkar ut på eftermiddagen, och då kan jag lika gärna stänga av datorn. Jag upplever också att det är viktigt med aktiv återhämtning - roliga aktiviteter som inkluderar hela kroppen och knoppen. Som att sjunga i kör eller dansa linedance 😍

Kram 🐘

Det är praktiskt att vakna kl 7 på en söndag ”pigg på dagen” som @Se klart så fint beskrev att hennes barnbarn brukar säga ❤️ (”Pigg på natten” är det däremot onödigt att vara.) Man hinner ju så mycket! Först röjde jag runt hemma hos dottern. Hon har en tendens att samla lappar och pyssel och allsköns bråte på sitt soffbord, på golvet bredvid och på tv-bänken. Hon har inte förmågan att ”plocka undan”. Hade vi låtit henne hållas hade hon så sakteliga försvunnit bland all bröte, som ett gigantiskt sopberg.

Tricket är att blanda in henne i allt man gör. ”Spara? Slängas? Den här ska vara här, så här gör du med den” osv. En tappad ask med örontops krävde en insats, hon hade bara föst ihop alla pinnar och försökt knö ner dem i asken, utan vidare framgång. ”Du samlar några pinnar i taget och lägger dem så här bredvid varandra.” Allt sådant som ”normala” begriper av sig själv kräver noggranna instruktioner. Många gånger. Till slut sitter det. Att tömma och fylla sin diskmaskin fixar hon nu tex galant utan detaljinstruktioner.

Jag är ju så van vid det här, har ju hållit på med det i 22 år. Förklara, visa, förklara, visa, pusha, ställa lagom stora krav, och berömma, berömma, berömma. Hon tar inte ett dugg illa upp, tvärtom är hon tacksam för att jag hjälper henne. Att säga ”plocka i ordning” till henne är arabiska. Hon förstår inte hur man gör. Vad börjar man med? Vad gör man med allt? Sötnöt ❤️

Efter att jag röjt fotograferade jag henne sittande i soffan vid ett tomt soffbord och skickade bilden till boendet: ”Så här ska det se ut - ni måste hjälpa henne att hålla ordning.” Lite dåligt faktiskt att de inte förstått det själva. Men hon är ju så redig på många områden, det är kanske svårt att avgöra vad hon har behov av. Hon trivs inte heller när det blir för stökigt omkring henne, men hon kan inte uttrycka det bara. Men den nöjda minen efteråt säger allt 😍

En runda till affären hann vi med också, innan jag åkte hem och fortsatte röja. Lika välbehövligt som hos dottern. I två timmar har jag röjt efter principen ”viktigast först” och nu känns det okej igen. Nu ska jag vila en stund och sedan dansa linedance i tre timmar 💃🏼

Just nu har jag outsorcat matlagningen. Upptäckte att affären i dotterns hemby är duktiga på att laga mat, så det blev några sådana lådor. Min energi räcker inte till för matlagning just nu, men ”hemlagat” vill jag helst ha ändå. De flesta mataffärer är duktiga på att laga mat i butiken. Kycklingsallad och lasagne står på menyn ikväll och imorgon kväll.

Kram 🐘

@Lillek Grattis till alla dina dagar! Så starkt - själv har jag snart gjort min fjärde vecka... Känner så igen mig i det du skriver om livssorger, är exakt i samma situation. Det tar hårt på mig men förhoppningsvis bättre utan alkohol!!! Men känner mig så trött, så trött precis som du också skriver. Kanske det blir bättre när jag kommit lite längre i mitt nya liv utan alkohol! Jag gör också programmet, har inte kommit så långt ännu. Många frågor är bra för mig att fundera över, en del inte så relevanta...
När det gäller alla inlägg tycker jag också att det är svårt att hänga med o kommentera men läser ganska mycket. Så många som delar med sig o många som finns i bakgrunden...
Önskar dig en fin söndag 🤗

@Sländan Tycker om att bo i en liten stad men ur ett alkoholberoendes perspektiv då är nog en storstad att föredra. Min känsla är iaf att det finns fler vägar att gå för att få stöd/hjälp samt lättare att vara anonym.

Lycka till med att hitta ett bra stöd💗

Idag är det min 70:e dag som nykter. De första fem veckorna var jag otroligt trött, det har skiftat, tröttheten är nu av ett annat slag. Behöver fortfarande mycket tid för återhämtning, marginalerna är inte så stora, det känns som om det ”möbleras om” inom mig, i kropp och själ.

Tillvaron har blivit mjukare, klarare, lugnare; nyanserna fler.

Livssorgerna är kvar – svår sjukdom i familjen, anhörigas bortgång – likaså oro och press som ibland uppstår i arbetet som frilans och egenföretagare. Men prövningarna är mer hanterbara nu, i nykterheten. Försöker, mitt i allt, möta varje ny dag med tacksamhet och nyfikenhet, övar på att ta en dag i taget, ett ögonblick i sänder.

Så är jag i sluttampen av självhjälpsprogrammet. Mycket att reflektera över, får syn på mekanismer bakom beteenden och hittar strategier för att hantera svårigheter, det är ett bra stöd. Och så fortsätter jag läsa här på forumet, men skriver inte så mycket – blir lätt överväldigad av alla inlägg. Tack alla ni som delar med er av liv, tankar och erfarenheter!

Läser för övrigt delar av Marcus Heiligs bok ”Beroendetillstånd”, de kapitel som handlar om alkohol. Den är nog främst skriven för vårdgivare men den är relativt lättläst och jag finner den väldigt intressant.

Önskar er alla en fin dag.

☀️

@Sattva Jag känner likadant. Jag tar mig numer an livet med en enorm vetgirighet och nyfikenhet. Heja oss!

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Jag har inte varit bakis en söndag på snart två år."

Det är livskvalitet. All denna tid vi lagt på att vara bakis är numer ett minne blott. Lovely ❤️

Kram 🐘

@Sländan Riddargatan har jag hört mycket gott om! Det är ju bedrövligt om man enligt AA måste ha nått ruinens botten innan man kan klättra uppåt. Vi är ju flera stycken här på forumet som snarare har backat från stupet. Vi förstod vartåt det barkade och valde att sätta stopp innan katastrofen var ett faktum. Vi måste väl också vara välkomna i den nyktra gemenskapen? Allt annat är ju puckat.

Kram 🐘

@Blenda skrev:"men har ingen sponsor där än eftersom jag ska göra steg 1-3 via rehab-behandlingen)"
Det är nog väldigt bra att göra steg 1 på behandlingen. Där de inte är lika hårda med att allt ska vara enligt stora boken.
På vissa stora alkohol mottagningar, använder de inte ordet alkoholist längre. De delar även in sitt drickande i 3 olika faser som substansberoende.
Närmast mig finns en mottagning som det skrivs mycket om Riddargatan 1
Jag ska så småningom kontakta dom för att se hur jag bäst ska behålla min nykterhet. Jag kanske även behöver arbeta mer med min självkänsla och andra saker.
💕kram sländan

Sovit som en stock i natt. Stackars min yngsta dotter som måste lyssna på mina snarkningar. Hon är å andra sidan van, vi har delat sovrum hennes första 17 år i livet. (Först för att jag ville ha koll på henne, och senare för att jag flyttade till en trea och storasyster behövde eget rum.)

Hon somnar alltid direkt och väcks inte heller av mina snarkningar. Den äldsta dottern är känsligare, hon kan höra mig genom väggar. De få gånger vi delar rum, som på hotell tex, blir hon skogstokig. Tack och lov att hennes kille inte snarkar, det hade slutat med separation!

Klockan 7 i morse väckte min hjärna mig. Då hade den börjat repetera det brandtal som jag ska hålla till min chef på måndag apropå ljudproblemen på arbetsplatsen som gör att jag nu börjar jobba hemifrån ”permanent tills vidare”. Just det uttrycket är jag sugen på att använda, men bara för att hon är otydlig behöver jag ju inte vara detsamma. Jag vill inte spela på hennes planhalva.

Jag ska förbereda min närmaste kollega, som ska vara med på mötet (på distans), om att jag kommer att vara extremt tydlig och skarp gentemot min chef. Min chef får helt enkelt bara acceptera mitt upplägg - annars slutar det med sjukskrivning för min del. Ljudkänslighet är uppenbarligen en rest från mina sjukskrivningar, plus att förhållandena på jobbet har försämrats radikalt. Jag har kommit närmare ”källan” till det mesta pratet och en massa ljudabsorbenter har försvunnit när vi möblerade om.

Jag är dessutom numer ovan vid kollegors prat eftersom jag har jobbat mest hemifrån under lång tid. En ny plats i kontorslandskapet innebär att jag har fått ”nya” röster inpå mig. Bygget av ”kubrummet” bakom mig får dessutom underbetyg i min värld. Det är tjusigt som sjutton men helt värdelöst när det gäller att stänga ute ljudet. Som min äldsta dotter sa: ”Varför bygger man ens ett rum då?”

Den stackars säljaren som gick/stod därinne i rummet i fredags och pratade i telefon blev helt perplex när jag gick in till honom och sa ”hörrudu, jag hör vartenda ord du säger, bara så du vet”. Hans chef stod bredvid och han sa då ”Hur ska du stå ut med det när företaget xx flyttar in här på fredag 1 oktober?” Då drabbade det mig som en blixt. I det här rummet kommer det att sitta 2-3 personer och samtala, och de upplever sig lite isolerade från oss andra. Men jag kommer att höra vartenda ord som sägs.

De är dessutom delvis konkurrenter till oss. Big nono. De kommer förstås inte heller att acceptera att allt de säger hörs utanför. Suck. Hur kan man upphandla ett ”extrarum” till en konkurrent, som ska bli hyresgäst hos oss, och inte ta reda på hur ljudet färdas in/ut ur rummet? Hur kan man ens bygga ett sådant rum utan att tänka på ljudisoleringen?

Mitt brandtal till chefen är snart klart, min hjärna jobbar på med det nattetid, och klockan 10 imorgon är det bara att trycka på knappen och börja prata. Min chef kommer att försöka avbryta mig och gå i försvar och då ska jag bara lugnt säga: ”Jag är inte färdig än, du får vänta tills jag har pratat klart”.

Som mellanchef på bygget har jag inte en fackklubb som kan tala för mig, så jag får tala för mig själv. Och det gör jag gärna. Ja-sägare har jag aldrig varit, det vet min chef sen tidigare. (Och jag är fackligt ansluten givetvis, men jag är direktansluten. Jag har fackligt arbete i min historik också.)

Kram 🐘

Goodmorning, har ni hört den låten med Kanye West? Om inte, lyssna. Skön söndagsstart innan Godmorgon Världen.
Jag lyssnar på baristan i köket. Solen skiner på min balkong. Jag har inte varit bakis en söndag på snart två år.
Igår var vi ute och åt (inte så ofta) vi försökte få bord på något av de ställen vi tänkt att vi ”måste testa” men fullt överallt så slutade med libanesiskt i våra kvarter. Supergod mat och sån galen rolig fest på hela restaurangen inklusive möhippa, magdans, livemusik och avslutande vattenpipa. Det var länge sen jag var med på något så kul och helt överraskande!
Somnade till min min favoritserie med Nicola Walker, Saknad aldrig glömd. Bra- då kan jag se den en gång en gång till!

Jag läser och skriver lite i Förändra-trådarna, hinner inte mer men tänker att man har mest hjälp av varandra när man är på ungefär samma ställe? Vad tror ni? Blir ledsen när de försvinner som man skapat sig en bild av. Bilden finns kvar liksom.
Söndag praise be! Är inte helgen en dag för kort? Ska göra det bästa av den här dagen. Springa, laga mat och göra den sista sorteringen i mina garderober.
Kram på er alla, tänker på er! 🍂💪🏻🌻

@Sisyfos skrev:"Hamnade i googlandet på Nämndemangården där de beskriver precis ditt dilemma. ”Vissa har svårt att identifiera sig som alkoholister så vi pratar om beroende” å då finns det olika varianter."
Precis det jag menar, jag tog upp det med min sponsor och man får inte prata och jämföra de olika behandlingarna. Hon var väldigt tydlig med att allt ska utgå från Stora Boken. Jag sa på lite skoj att jag kanske får börja dricka mera, så jag får min övertygelse att jag är alkoholist och komma tillbaka då.
Stegarbetet ska gå ut på att hjälpa andra alkoholister, och det får jag ju inte om jag inte har sjukdomen alkoholism,som jag själv ska sätta min diagnos på, enbart genom stora Boken.
Jag kommer fortsätta jobba på stegen som jag tycker är bra, det är väldigt utvecklande.
Även det andliga tänket till en viss del.
💕kram sländan

@andrahalvlek jag tar emot styrkekramarna, varenda en! Skickar tillbaka i din tråd! 🥰🦄🧙

@Andrahalvlek skrev:"@Sländan Helt rätt. Man ska alltid lita på sin magkänsla. Ibland är den inte så högljudd, men den finns nästan alltid där.
Det var väldigt skönt ändå när min magkänsla blev så stark och övertygande.
Kram 💕 sländan

@Sländan skrev:"Det är när steg ett är klart som man kan bestämma sig för om man är en alkoholist eller en icke alkoholist. Det är bara man själv som kan bestämma, och det ska utgå från liknelser från stora Boken."
Hrmm...Det låter som en märklig och bokstavstrogen tolkning.
Jag jobbar ju också med 12-stegsprogrammet och har gjort steg 1, men då via mitt rehab-program. Där handlade det snarast om att inse sin maktlöshet inför alkoholen och sin kontrollförlust efter första glaset. I min AA-grupp, som jag besöker som komplement, är det också en oerhört tillåtande stämning (men har ingen sponsor där än eftersom jag ska göra steg 1-3 via rehab-behandlingen).
Så tråkigt att du fick en så dålig start @Sländan. Hoppas du hittar din väg framåt ändå. Kram!

Alltså jag var ju bara tvungen att googla 12-steg när du skriver som du gör för det känns som att gruppen du mött tolkar vissa saker rätt hårt. Jag tycker att det låter lite olämpligt. Behandlare kanske du inte kan bli men varför skulle du inte kunna arbeta med stegen utan att ta ställning. Hamnade i googlandet på Nämndemangården där de beskriver precis ditt dilemma. ”Vissa har svårt att identifiera sig som alkoholister så vi pratar om beroende” å då finns det olika varianter. Verkligen synd att du känner att du måste avstå för jag tror att det är nyttigt att så systematiskt arbeta med sig själv oavsett om man är alkoholist eller ej.