Senaste kommentarerna i forumet

Jag läser ikapp på forumet och får nån sorts sten i bröstet av diskussioner som jag inte tror att jag ska ge mig in i. Tänker inte heller upprepa allt sånt jag sagt tidigare. Och jag tänker nog inte be om ursäkt för mig heller. Jag vet inte hur många/ jag tror tusentals/ inlägg jag skrivit hos många här. En del har varit till nytta, en del tror jag inte haft någon större betydelse. Ett ord här eller där kan vara viktigt, annat inte. Det är inte alltid lätt att veta på förhand. Någon gång har jag skrivit för att skaka om eller väcka reaktion. Det tror jag numera inte är något vidare att göra på forumet för det väcker känslor och kan upplevas hårt. Jag lever kanske själv i villfarelsen - eller tron- att det också går att bygga relationer och tillit här. Då menar jag inte att jag skulle skriva skärp dig - som jag skulle kunna SÄGA till min syster. Men kanske mer putta på. Den dialogen har jag med en vän som försöker dra ner på drickandet. ”Bit ihop och bara GÅ inte på fest” kan jag säga till henne. Eller; ”men nu måste du ändå se ett mönster här, komigen”.
Jag tror kanske det inte går att få till här. Även om jag verkligen har vänner och bekanta på forumets som är livsviktiga och där tillit och tolerans är stor. En sorts kärlek kan jag själv känna att vi knypplat ihop en liten trygg väv här utan att ha någon aning om vilka som döljer sig bakom våra namn. Ändå finns ett stort förtroende och vänskap.
I valet mellan det halvt fulla eller tomma glaset är mitt val att allt som kommer med forumet får ingå. Människor får vara som de är, min egen tolerans är hög (kan bero på att jag själv är nykter) och jag har hellre ett spretigt forum än ett där man vaktar varje ord.
Jag skriver som vanligt på i min tråd mest varje dag. Som vanligt är jag rörd och berörd av alla berättelser här. Som vanligt känner jag liksom våg av- hopp! Även när det kan verka lite hopplöst.
Som vanligt vill jag säga tack till alla som orkar läsa mina babbliga inlägg/ som jag precis som @andrahalvlek skrev/ ibland mest skriver för att formulera mig kring dagen och mitt lilla liv.
Kram!

@VaknaVacker Vad trevligt att du hälsar på ! 🤗 Jag såg att du också har det bra, härligt!

Jag skriver allt mer sällan på forumet, men vill inte släppa det helt. Jag märker allt mer numera vilken otroligt stor skillnad det är på olika personer. Mellan dem som tycker alkohol är något positivt och dricker/vill dricka, och dem som har varit nyktra ett längre tag. Jag kommer ju i håg hur jag själv tänkte då det begav sig, medans dem som är där nu, inte kan tänka sig hur det känns när man har varit nykter ett längre tag. Mitt tänk vid tex 3 månaders nykterhet var enormt annorlunda mot vid 1 års nykterhet. Nu efter två år är det ännu mer skillnad. Därför gillar jag att peppa och stötta personer som antingen har tagit ett återfall, eller verkligen vill sluta dricka. Jag tror på att det är den bästa vägen helt enkelt. Att inte dricka alls. De som till varje pris vill kunna fortsätta att dricka lägger jag mindre kraft på. Det skulle bli som att jag försökte lura någon till ett sämre mående. Jag accepterar att folk är olika, och det är helt valfritt att göra som man själv vill. Väljer någon att ta rygg på min resa och tror att det är den bästa vägen blir jag såklart jätteglad. Men om någon vill ta en annan väg så önskar jag såklart lycka till. Rent krasst så lider ju inte jag av vilken väg någon väljer. Något jag tycker är väldigt viktigt är att tro på sig själv, och stå för det man tycker. Vad andra tycker om mig är inte mitt problem. Tex om någon skulle tycka att jag är en looser som inte vill dricka alkohol. Det bryr jag mig inte ett dugg om, för jag känner mig som den största vinnaren i världen som har blivit fri från alkoholen!
Det här handlar inte om ”vi och dom” som någon enstaka person alltid missuppfattar det som. Utan om ”då och nu” Det är den skillnaden och olikheten mellan personer jag skriver om, och alltid har skrivit om. Mina personliga erfarenheter och åsikter. Och hur förundrad jag är över att lång nykter tid har gjort sådan otrolig skillnad för mitt sätt att tänka och se på saker och ting. En helt makalöst härlig resa hit har det varit! 😍 Kämpigt som fan i början, men värt det till 100 procent!

Ha det gött!

Ja du, inte blir vi olyckliga av att inte dricka alkohol😆
Tog en liten kik här hos dig och du verkar må så gött. Härligt med flyt👍
Kram🤗

Idag är det 2:a advent🕯🕯..Kallt och frostigt ute. Jag håller på med min vedeldning, och ska få hem mer ved i veckan. Tänker på vad jag skulle missat mycket motion, om jag inte haft hundarna, och haft annan uppvärmning i huset.Ska alltid se till så jag får vardagsmotion, på ett eller annat sätt. Idag är flera av mina vänner, och anhöriga bakfulla. Det var en större fest igår, som jag inte ville vara med på. Jag har inget nöje längre av att umgås med människor som tappar, hörsel, syn, stabilitet, och omdöme. Jag var själv likadan tidigare, men har aldrig tyckt om fulla personer, framförallt inte nykter. Det är rätt så skönt att tänka på hur mitt liv har utvecklat sig, dom senaste åren. Vem har sett till att den utvecklingen blev så bra? Jag..❤️..Och personer på forumet som har stöttat mig, och närstående. Gött att livet går att förändra..🤗..Tappa inte sugen, du som inte klarade en nykter helg denna gång. Det finns möjligheter varje dag, att göra rätt val. Ingen idé att vänta på rätt tillfälle. Åren går snabbt, och alkoholrelaterade skador kommer. Vissa skador läker, men inte alla. Relationer till våra nära, är viktiga att bevara. ❤️. Snart är Julen här, och då får man umgås med barn och barnbarn, om man sett till att vårda relationerna. Hade jag fortsatt att dricka, så hade förmodligen mina barn tagit avstånd, och skämts om jag varit bakfull. Jag är glad och tacksam att jag vände i nerförsbacken, och gick åt andra hållet. Kram🤗🤗🍀

@Sisyfos Men man kan väl inte säga till andra hur de ska skriva o uttrycka sig? Jag tycker det blir jättesvårt att inte veta om man går igenom nålsögat- som du har mätt ut hur stort det ska vara. Ävrn om jag befinner mignpå den helvita sidan, så tycker jag att alla som skriver gör det urifrån sina egna sanningar. Och för mig är det verkligen så "enkelt" som att dricker jag inte någon alkohol så håller jag mig helvit. Jag fattar inte att det kan upplevas hårt? Ingen har väl sagt till någon härinne efter ett återfall att de får skylla sig själva? Snarare tycker jag har det bara varit pepp och upp på hästen igen. Samt fundera över vad som gjorde att du tog ett återfall o vad kan du göra för att inte ta ett igen?
Vi måste få vara oss själva här på forumet. Sedan får man som medlem välja vilka man vill "prata med" och inte. Om någon upplever någon annan på ett sätt som inte uppskattas så får väl den säga ifrån till just den personen. Det kan ju inte vara ditt jobb att skydda alla från det du upplever som hårt eller kategoriskt?

@Sisyfos Bra liknelse med Icebugs! Då tänker man verkligen förebyggande. Och man kan knata på i mycket högre tempo också 😉

Jag har stor förståelse för att nykterheten är svinjobbig för en del. Jag har ju levt nära det, jag minns tyvärr inte antalet återfall som min pappa tog. Ingen annan var inblandad. Varje gång började han förhandla i sin skalle. Varje gång var det han som åkte till bolaget och handlade. Varje gång tror jag att han hade tusen ursäkter och anledningar till att göra det, han skyllde på andra och på omständigheter. Varje gång.

Man blir som anhörig och medmänniska frustrerad med tiden, man tappar både lusten och förmågan att peppa, man blir luttrad. Jag vill inte vara en luttrad människa. Just därför är det viktigt för mig att påtala att det enda som spelar någon roll är individens egen insats. Hur mycket man själv investerar i projektet att bli och förbli nykter. Det går inte att göra halvdant. Man måste gå all in, verkligen bestämma sig inifrån och ut. Hårdplugga.

Sen tror jag på positiv förstärkning och berömmer hellre när det går bra, än tröstar när det går mindre bra. Och jag tror också på positiva förebilder. Vi som ”lyckats” går före och andra tar rygg på oss. På samma sätt som jag tog rygg på Miss Lyckad, Vara Vacker, Se klart och Torn. De blev mina ledstjärnor och med tiden forumvänner. Den vänskapen är viktig för mig och jag vill inte att varken jag eller mina vänner ska känna sig påhoppade för att de framgångsrikt blivit och förblivit helnyktra.

Med tiden känns det faktiskt enkelt. Jag kan idag inte förstå hur jag kunde uppleva det så jobbigt. Jag vet det teoretiskt men jag kan inte känna det längre. Jag har vet-känslor om det men inte känn-känslor. Det funkar ju så när man lägger saker bakom sig. Som man förhoppningsvis blivit lite klokare av.

Men för att inte segla iväg för långt från allvaret så har jag en enkel regel: Ta aldrig första glaset. Så länge jag håller mig till den enkla, men samtidigt svåra regeln, så känner jag mig faktiskt safe.

Det allra värsta med återfall är att det är destruktivt för självkänslan. Man tappar tron på sin egen förmåga. Till slut tror man att man inte kan sluta dricka, man ger upp. Så var det för min pappa 😢

Kram 🐘

Hej bästa Pilla🌟
Ja det gjorde vi🙂 Stöttade varandra, stärkte varandra. Så bra vi gjorde det! Jag har så mycket tankar kvar av det, allt blev som ett mantra o mönster som alltid kommer hjälpa mig.
För min egen del vet jag rent intellektuellt att jag inte kommer att dricka begränsat om jag börjar dricka igen. Så jag vill aldrig mer dricka igen.
Men rent känslomässigt saknar jag drickandet.
Men jag går inte in i de tankarna för det är en trigger för mig. Tanken kan ta ett litet ytligt varv, sedan förpassar jag den med tanken om att jag kan inte dricka.
Så det är liksom inget alternativ. Inte för mig (hur skulle det bli🤯 huvva!! Vill inte oroa mina barn mer, vill må bra, se bra ut, slippa smussla och skämmas osv osv) jag vet hur det skulle bli så jag när inga tankar om att vara pensionär och dricka alkohol. Näpp. De tankarna får inte bygga bo i min skalle, jag tänker genast på hur jag hade det. Allt negativt med drickandet. På att jag verkligen försökte dricka mindre i så många år, klarade det ett tag men sen var det kört. Igen och igen. Det var fruktansvärt jobbigt.

Oj vad det ploppade fram mycket i mig nu Pilla😂 Var alltid rädd om dig💕

Vad heter boken du läst?
Massa kramar🤗🤗🤗

IceBugs AndraHalvlek… Glöm inte det viktiga förebyggande arbetet 😀!
Skämt åsido, om du inte har gjort det redan så skaffa ett par IceBugs. Om du ska gå 12000 steg om dagen kan du inte vara orolig för att kliva på.
Jag har skrivit massor med gånger att jag tror att ni är många som har ett framgångsrecept i att göra, att reflektera och att jobba med er nykterhet. Jag tror att ni jobbar på, kämpar på och påminner er hela tiden om skillnaden på då och nu. Jag tycker förövrigt att du uttrycker dig mycket mer ödmjukt nu än tidigare med lite större förståelse för att andra har andra utmaningar. Jag önskar att ni skulle försöka förstå vad jag menar blir för hårt mot de som inte lyckas och inte känna er attackerade som grupp och gå till enhetligt försvar för er modell. Vilket jag i och för dig inte tycker att just du gjorde nu. Det är inte den väg ni valt som jag tycker är fel utan att det ibland blir så okänsligt mot de som har det jobbigt. Jag hade ogillat det även om jag valt den helnyktra linjen. Om ni läser, så ser ni att även SeKlart reagerade och försökte nyansera det första inlägget.
Men du har blivit mycket mer nyanserad och jag tänker att du är en väldigt viktig förebild som jobbar med helheten, med livet, med goda vanor på ett så systematiskt sätt. Så länge du mår bra, fortsätter med dina goda vanor, fortsätter att jobba med nykterheten så tänker jag att ett återfall är långt borta och om det nu av någon anledning ändå skulle hända, så är det ingen orsak till att stanna i ett återfall. Man är inte en misslyckad person, det är bara att resa sig, borsta av sig och använda IceBugs nästa gång som gäller. Ha en fin söndag!

Sländan, det jag skrev var att jag tyckte att det var kategoriskt att skriva att det är ett val att ta ett återfall och ”Att ingen lyfter glaset till munnen.” Om det är ”en känga” , så är vi nog lite oeniga om vad känga betyder, men när man skriver så, förminskar man alla som har det trassligt med att hålla sig nyktra. Det är inte hela sanningen att man i alla lägen kan bestämma själv och även om man tror så, så tycker jag att det är onödigt att uttrycka sig så, eftersom man inte vet hur det är för någon annan än sig själv. Jag har funnits här länge på forumet. Det finns några med upprepade återfall som återvänder gång på gång. Jag tycker att den där typen av uttalanden förminskar dem och de har heller inte återvänt på länge. Det ska väl skapas en ”vi som återfaller” Forum så att man i den här Forumet ska kunna uttrycka sig precis så okänsligt som man känner att man måste. För jag tycker att det är onödigt när det blir sådär kategoriskt.
Det händer inte så ofta, men ibland. Det är bättre nu än tidigare. Och det är väl bara två personer som fortfarande skriver på det sättet. Synd tycker jag för att det blir inte så välkomnande i forumet då. Och jag tänker på de som kommer tillbaka gång på gång. Jag tänker att det blir rätt hårda ord att läsa. De har sig själva att skylla… de borde ha valt rätt… typ all den där skuld och skam som många börjar att skriva med här. Och jag tycker inte att det är en känga. Det är en önskan om att de ska tänka efter lite när de skriver så att de inte stänger ute de som har det jobbigt. Hela idéen med det här Forumet måste väl ändå vara att folk ska få stöttning och hjälp i att hålla sig nyktra. Att då beläggas med skam och skuld, att förminskas är inte särskilt hjälpsamt.
Men som sagt, det är ett fåtal som fortfarande skriver på det sättet. De allra flesta har en mjukare framtoning och sitter inte inne med ”sanningen”. Jag respekterar att man väljer vitt och berättar fördelarna med det från egna erfarenheter. Och de som stöttar andra baserat på egna erfarenheter. Det är jättepositivt och oumbärligt. Och DET är forumets styrka.

Nu var det länge sedan jag skrev i forumet. Här rullar livet på som vanligt. Jag jobbar fortfarande heltid hemifrån. Jag började jobba hemifrån i mars år 2020. Snart har jag suttit här hemma i två år. Det har varit tufft socialt men skönt att slippa resorna till jobbet. Jag mår fortfarande bra utan fluoxetin. Har koll på alkoholen, dricker lite lagom. Sköter kroppen med promenader och gymaktiviteter. Försöker käka sunt och minska vikten. Spenderar mycket tid med familjen. Det kommer ett nytt barnbarn vilken dag som helst. Alltså livet är rätt okej för mig just nu. En dag i taget 😉
/mrx

Ni får inga kängor av mig, varken AH eller Sländan🤗..Jag tycker det är givet att man gör allt för att hålla sig nykter. Att kalla sig nykterist t ex, eller att passa sig för jobbiga situationer, för att undvika återfall. Man gör det som krävs helt enkelt. Vissa gör mycket redan innan man slutar dricka. Kollar på filmer om missbruk, pratar med personer som har slutat dricka, läser böcker om beroende. Andra börjar göra sånt samtidigt som man slutar dricka, och vissa bara blundar, och ignorerar alla röda signaler man ser. Förnekelse tillhör ofta ett missbruk/ beroende. Men alla är vi inte likadana. Det finns dom som aldrig ljuger, eller förminskar sitt drickande/ missbruk. Det handlar nog om personligheten. För vissa är lögner och oärlighet något som inte bekommer dom så mycket, för andra är det en hederssak. Det märkte jag när jag jobbade i socialpsykiatri. Vi hade personer med missbruk som ringde och sa att”Ni behöver inte komma idag, jag har druckit” Då fick dom inga insatser. Någon annan kom man hem till och personen var synligt full. ”Har du druckit” Personen, ” Nä det har jag inte” För att tex gymnastisera ett ben, så fick personen inte vara påverkad, då togs ett utandningsprov. Provet kunde visa 2,6 promille. Lite trist att behöva åka hem till någon i onödan, för att hen inte kunde tala sanning om sitt drickande..Gång på gång, oftast samma personer. 🥺

@miss lyckad Viljan är superviktig! Den är grunden till allt. Men lika viktigt tror jag det är att skapa hållbara vanor - antingen det handlar om att sätta gränser, välja sitt umgänge, meditera, undvika viss mat etc. När viljan sviktar - vilket den gör ibland när vi är trötta, ledsna och trötta tex - så håller vanorna oss på banan tills viljan har fått livsluft igen. Så tror jag.

Kram 🐘

@Sländan Och jag delar din upplevelse till fullo ❤️ Det är tusen gånger lättare att låta bli att dricka helt än att försöka dricka ”lite”. Man får så mycket energi över att lägga på annat. Leva livet, precis som det är med ups and downs. Och det är Annie Graces tredje viktiga punkt i sitt framgångsrecept: Identifiera sig som en person som inte dricker. Sådan är jag också numer - en stolt och glad sådan. Och tacksam 🙏🏻

Kram 🐘

Håller med dig till fullo, 007..För att förändra någonting, så krävs vilja. Någon som har t ex 30 kilos övervikt, kan kanske gå ner det med hjälp av Vilja, och förändrade kostvanor. Någon annan gör en gp operation och lyckas med Vilja behålla vikten efteråt. Någon annan har inte samma Vilja, och går upp i vikt igen. Hela livet handlar väl om vilja egentligen. Jag hade förmodligen aldrig klarat av att bli/ hålla mig nykter utan stark vilja. Jag visste vad som krävdes. Även en eventuell separation stod med i kalkylen, för att behålla nykterhet. Därmed också köp av hus själv, då krävdes Vilja att jobba så mycket så jag fick ihop pengar som krävdes. Utan stark vilja till förändring, så hade jag suttit brevid exet, med vin i box och glas.Ungar som mådde dåligt, jobbet som gick sämre, pengar som försvann till massor av alkohol, och jag själv skulle haft ett psykiskt och fysiskt dåligt mående. Hade varit kul om ni sett mig då och nu..Utseendemässigt, mycket snyggare och gladare 6 år senare. Fysiken och måendet i fin balans. Självklart har jag gråa dagar ibland, men aldrig ånger, eller kallsvett av bakfylla.Luktar alltid gott också..😉

@007🙈 jag tänker precis som du, men det känns tabubelagt att skriva.
Jag vet inte mina egentliga orsaker till mitt beroende, mer än att det troligtvis är lite genetiskt, och min diagnos ” adhd” är överrepresenterade bland beroende personer.
Jag har levt med utmattningssyndrom, depressioner mm som oxå är en vanlig kombination.
Jag har gått hos beroende terapeut och försökte nog i 20 års tid att dricka mindre alkohol. Varför lyckades jag inte då? Jag är övertygad om att jag inte hade viljan till 110 procent, som man måste ha för att bli nykter. Den här gången finns det ingen val, jag har bestämt mig.
Jag ser mig som nykterist och vill inte dricka alkohol. Där är min skillnad från tidigare, någonstans ville jag kunna dricka normalt. De vill jag inte längre, till vilken nytta då. Jag vet ju att det inte kommer hålla iallafall, och till min stora förvåning så var det så mycket lättare än jag trodde att bara ge upp. Det bästa är att jag mår så otroligt mycket bättre, idag kan jag känna mig stolt över att inte dricka alkohol. De tror jag oxå är viktigt. Min identitet idag är att leva ett sunt och friskt liv.
Det här är viktigt att skriva, att det är vad jag tror, det är ingen sanning. Annars får jag nog en rejäl känga. Det är helt ok om alla inte delar min uppfattning. Men så är det för mig iallafall. Nu borde ingen bli arg 🤔 eller …

@miss lyckad Alltså frågan kring varför lyckas vissa sluta & andra inte är ju provocerande. Fast tycker nog att det är mer provocerande att man inte försökt få mer svar inom forskningen på just den frågan. Alltså hur svårt ska det va? Det måste finnas några faktorer som spelar roll trotts allt. Det kan ju inte vara en massa slumpmässiga faktorer som ser olika ut för alla.

Många säger att det är en vana som blir till ett beroende men sen då? Varför slutar vissa och andra inte? Varför ska man inte prata om vilja i detta sammanhang? Är det inte en förutsättning att viljan fakttiskt överträffar de signaler som beroendet matar en med? Att man ger sig faan på att nu är det slut? Gör det bara så får man ta resten steg för steg. På något sätt måste viljan överträffa alla andra orsaker. Åtminstone initialt så man får ett brott och kan hantera övriga bitar som skaver.

Det finns så klar massa anledningar till att man hamnar där man hamnar men utan principfast vilja att nu är det nog fattar inte jag hur man ska få till att stopp? Varför är det så tabubelagt att prata om vilja? Eller är det kanske bara en missuppfattning från min sida? Det kanske inte är tabubelagt?

Apropå återfall-eller-inte-debatten på forumet så kom jag att tänka på min äldsta dotter som var väldigt duktig i skolan. Otroligt duktig. Toppbetyg. Hon fick hela tiden under skoltiden beröm för hur duktig hon var, men oftast med efterslängen ”men du har ju så lätt för dig”. Som om hennes insats var mindre värd för att hon hade ”lätt för sig”.

Faktum var ju att hon ansträngde sig otroligt mycket också. Hon hade inga direkta fritidsintressen - hon pluggade stenhårt och målmedvetet. Genom högstadiet, genom gymnasiet och sedan genom högskolan, som hon gick ut i våras. Hon är otroligt tacksam för att hon har haft ”lätt för sig”, för annars hade hon varken kommit in på eller klarat av psykologprogrammet utan en enda omtenta. Men hennes egen insats ska inte förringas ett endaste dugg. Hon har gjort jobbet helt själv, med bravur.

På samma sätt har jag och flera andra med mig här på forumet slitit oss till våra nyktra dagar. Det kan till synes ha gått lätt, utan återfall, men bakom ligger hårt arbete. Och vi ansåg att det var värt att betala det priset - att avstå helt från alkohol och inte lyssna på tankarna ”äsch, lite kan kvitta”.

Man brukar säga att återfall ingår i nykterheten. Att ”alla” tar återfall förr eller senare. Det kan så vara, men jag hoppas verkligen inte det för egen del. För att fortsätta med skolliknelsen så skulle det vara som att få en svinsvår omtenta, samtidigt som man har påbörjat en ny kurs som också ska tentas av. Det blir onödigt jobbigt då, så jobbigt att risken är stor att man knäcks. Den sitsen hamnade dotterns kille i, och han fick avsluta sina högskolestudier. Han blir aldrig färdigutbildad elingenjör.

Kram 🐘

I kväll sover jag hos yngsta dottern. Vi har handlat födelsedagspresent till farfar, som fyller år imorgon, och utökat hennes julgarderob med två tröjor. Julmotiv tycks vara det enda som gäller hela december för henne, eller hon började faktiskt med det redan två veckor innan december inleddes. Tomteluvan sitter på hela tiden 🤶 Både ute och inne.

Det är så mycket hon inte styr över i sitt liv, så val av klädsel får hon styra över. (Så länge hon har kläder efter väder och inte har onepiece och foppatofflor till jobbet, eller blottar kroppsdelar på ett onödigt utmanande sätt.) Personalen får se till att hon byter kläder efter 2-3 dagarna och tvättar kläderna, men ytterligare två tröjor kommer att underlätta.

Kram 🐘

@TappadIgen Jag uppfattade det absolut inte så 🙏🏻

@Sattva Ja, tror man på en metod så gäller det att bita ihop vissa dagar. Bara göra det. Det finns ett lugn i rutinen att jag ska traska 12.000 steg/dag, vad som än händer i livet i övrigt. Inget förhandlande. Precis på samma sätt som med nykterheten. Jag är nykter idag också, vad som än händer i övrigt. Lika självklart som att jag går upp på morgonen, att jag äter, och går lägger mig. Allt möjligt kan hända däremellan, men de delmomenten finns varje dag.

Sen tror jag att frisk luft, steg i benen och dagsljus är bra förebyggande för att bibehålla mental hälsa. Jag har ju slutat helt med medicin nu och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker på det ibland.

Kram 🐘

Tänk att vi upplever ord så olika! Naturligtvis handlar det om en själv men ibland blir det övertramp som jag upplever inte är ok! Jag tänker att alla är lika viktiga på forumet även vi som skriver i Förändra sitt drickande..och vi vill må precis lika bra som alla andra även om vi fortfarande dricker.

Jamen så himla @sattva. 😍
Mör efter lång promenad. Nu vila.
Vänder och vrider fortfarande på min nykterhet i nya situationer. Det är bra!

@FinaLisa jag kan inte hålla med dig, tröttsamt och ledsamt tycker jag att det är när de som varit nyktra länge, och hjälper andra på forumet ständigt ska få sig en känga.
Jag tror att det ligger hos er själva, kanske något som ligger och skaver.
Jag är så tacksam att dom trots påhopp är kvar på forumet 🙏🏻💕 Utan dom skulle forumet dö ut.

@miss lyckad Jag har inte kommit över t Det vidare livet ännu men jag skriver hos dig ändå.

I min familj fanns det ingen beroendegen men likväl blev jag beroende. Drack väldigt sparsamt som ung så även när jag träffade min man. Det handlade delvis om att jag behövde köra bil eftersom jag bodde ute på landet. När jag träffade min man så var vi ofta ute och dansade, och alla vi träffade var oftast nyktra. Många tror kanske att man dansar bättre som onykter men det vet vi ju att så är det inte. Så dans och bilkörande gjorde att jag inte drack. Funderade faktiskt då på att sluta med alkohol. Det var dumt att jag inte fullföljde tanken! Jag började få problem med alkoholen någon gång runt 47-årsåldern. Även om jag har varit blyg så drack jag inte av den anledningen men i de kretsar där jag rörde mig fanns det på ett vis som jag upplevde ”normalt”. Så när livet började bli tufft så hade jag lärt mig att jag tyckte om hur alkoholen fick mig att slappna av. Jag visste att jag använde alkoholen som medicin men jag förträngde det. Ett år blev till två år som blev till tre år och sedan var beroendet ett faktum. Jag tror kanske att många på forumet inte tror att jag vill bli nykter vilket jag vill. Problemet för mig är vägen dit….som Robban Broberg sjunger ” Målet är ingenting men vägen är allt” fast han menar ju något annat eller hur vet vi? Målet att bli nykter är ju superviktig men vägen dit är ju allt…

Kram💗

Jätteskönt att ni trivs så bra. Läste en gång att den lyckligaste mannen är han som älskar att gå till sitt jobb, men mår lika gott när han kommer hem❤️Gäller nog kvinnor också. Just det att aldrig ha varit full i sitt hem, den känslan gillar jag med. Vi får se i framtiden om jag blir sambo någon gång, hur jag/ vi förhåller oss till alkohol hemma. Mannen jag träffar nu, har sagt att han kan vara utan att dricka. Verkar inte ha någon betydelse för hans del. För mig gäller det att kunna lita på personen. Inget smussel utan raka kort, och diskussion och kanske, ett ”Är det ok att jag tar ett par öl på semester-resan?, eller vad det nu handlar om. Så att jag är beredd..Inte bara när jag kommer hem, och mannen sitter full i soffan😳..Sånt vill jag inte ha..Har sett det tillräckligt. Skönt att du och frugan? Hittat hem💕

@miss lyckad Precis så var det för mig också. Det fanns ingen anledning till varför jag blev beroende. Det var alkoholen i sig som gjorde att jag blev beroende. Jag drack inte för att jag mådde dåligt eller hade tråkigt, det var alkoholens beroendeframkallande egenskaper som fick mig att må dåligt och ha tråkigt. Därför har jag inga orsaker att gå tillbaka till och grubbla över. Det är historia, och det viktigaste är att aldrig hamna där igen. Helt enkelt genom att aldrig ta det första glaset, för då har beroendet en gyllene chans att triggas igång igen. 🤗