Senaste kommentarerna i forumet

@Sisyfos Så här lyder mitt dagliga löfte till mig själv: ”Jag är nykter för att ha tillgång till alla mina förmågor och känslor - och må bättre psykiskt.” Jag är inte troende och jag tror inte på någon högre makt. Jag tror på varje individs inneboende kraft.

Men dränker vi den kraften i alkohol blir det inte mycket gjort. Minns att min alkoholiserade pappa var så tråkig att klockorna stannade. Varje gång jag frågade om vi skulle hitta på något svarade han ”jag orkar inte”. Varje gång. Sådan vill jag inte vara.

Kram 🐘

Mår bättre idag. Lite piggare, inte så tung. Att må bra är verkligen inget man fixar på en dag, och kanske man inte känner de verkliga effekterna förrän efter många, många månaders systematiskt arbete ned att sätta sin hälsa först. Funderar på allvar nu att gå ner ytterligare i tjänst. Funkar det inte ekonomiskt får jag väl gå upp igen.
Har även slutat kolla på andra jobb. Har eg ingen tanke på att byta jobb, det är bara ett flyktbeteende. Att distrahera sig lite när det känns motigt. När svaret ju är att gräva där jag står. Det är ett bra jobb, bra kollegor, ingen pendling. Motståndet är så mycket mindre idsg, när jag inte är lika trött. Blir inte heller så ur balans av oförutsedda saker, som jag kan bli en tröttare dag.

Du har nog rätt@Sisyfos ❤️ Jag har precis börjat bli stabil. Dumt att förstöra något något nu. Fortsätta jobba framåt istället. Sen får vi se längre fram.

Nästa helg ska jag på min första nyktra kryssning i vuxen ålder. Det blir en upplevelse. Det är temakryssning. Så är en grej av det hela. Ska bli himla kul. Jag och sambon ska åka och vi har lyxhytt. Jäkligt skönt om folk blir fulla och jobbiga. Bara att lägga sig och se på tv. ☺️🌺

@Soffi skrev:"I jämförelse med hur jag levde förut är jag ju faktiskt så ljust grå att man bara ser att det är grått om man jämför med absolut vitt. "

Vad fint skrivet! Har med mig dina tankar om grått i mina funderingar framåt. Vi känner ju inte varandra, Soffi, men jag läser ofta det du skriver med stor behållning. Jag mixtrar lite med hur jag gör med det gråa. Har precis nu börjat njuta på riktigt av att vara nykter, och hitta riktig avkoppling i det. Det gör det lite mindre intressant att låta de gråa ränderna i väven bli för mörka.
Jag är också vildsvinslantis, en del av mitt nykterhetsjobb (livskrisjobb) äger rum i ett jakttorn med grisarna på säkert avstånd.

Och spännande med prickarna utanför klustret. Och vad vi tror om oss själva.

Ha en fortsatt fin onsdag!

God morgon och tack @finalisa för påhälsning här! 🙏🏻🌻💕
Jag har gott hopp om onsdagen! 😍

Så bra det låter! Och med anledning av det du skrev i min tråd, om jag får ge dig ett råd tycker jag att du ska låta bli alkohol helt tills du mår bra. Det är alldeles för lätt att lura sig själv att det är ok med ett glas. Det funkar till en början, men om man använder det för att må bättre så funkar det för det ändamålet kortsiktigt, sen får man kanske ångestpåslag av alkoholen, dricker på det och så är cirkusen igång. Få ordning på ditt mående innan du ens tänker tanken tycker jag. Det lät inte kul det liv du hade med alkohol inblandat.

@Se klart 🧡
Godmorgon! Tittar in i din tråd för första gången på mycket länge...
149 nya inlägg..😊
Har inte läst ikapp men vill gärna önska dig en fin onsdag 🤗 och hoppas du får en fin eftermiddag med barnen.😊
Kram 🧡🍂🍄🧡

@Sisyfos skrev:"Å glöm inte det viktigaste i det här just när det känns lite jobbigt:
” Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.”"
TACK!!! Jo, det där har jag ju glömt ett tag 😯🙄, så tack för välbehövlig förpåminnelse🧡.

@Torn skrev:"Jag blir ju väldigt nyfiken i vilken bransch du jobbar inom." @Torn skrev:"Skämt åsido, ett jobb är ett jobb, det får aldrig innebära att man inte mår bra pga ens jobb. Då är det något fel, som måste åtgärdas."
Först, vilken bransch jag jobbar i har nog väldigt liten betydelse, det handlar nog mer om min roll som ligger utanför linjearbetet, plus företagskultur "så här har vi alltid gjort ..." ... den ligger så långt ifrån vad jag är van vid ... och jag har jobbat i snarlika roller på andra företag i 20 år ... jag är den första med någon erfarenhet alls i bagaget som det här företaget anställt i en sådan här roll har jag förstått ... Och så cheferna/ledningen ...
Vad är min del i det hela?
Varför reagerar jag som jag gör?
Vad kan jag göra annorlunda?
Mycket tankar ... ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Vildsvin som nykterhetscoacher! Japp det har jag, det slog mig nu på morgonen, och det funkar jättebra! 😂😂🤣
Grisarna fick mig att förändra en liten grej som just nu hjälper mig i alla tankeprocesser.
Ja, ni som "känner" mig vet ju att jag promenerar mycket i skogen. I somras hände det några gånger att jag kom för nära och skrämde upp grisar - inte trevligt! Den största är i storlek av en liten ponny! Tur att den inte kände sig trängd ... Även kultingar gick jag på - tur att morsan inte syntes till/blev ilsken 😨.
Jag vill ju egentligen ha tyst när jag promenerar, bara höra naturens egna ljud, men uppenbarligen var ju jag alldeles för tyst själv ... bara att välja: Sjunga/prata högt för mig själv - kändes fånigt 😅😂 - eller ha något annat ljud med mig, typ podd på hög volym och utan proppar i öronen.
Det har blivit mycket Sommarprat, P1 Kropp och Själ, Närvaropodd, Alkispodd, Hedman & Hedén, mm mm. Ja, jag lyssnade ju en hel del även innan eftersom det är mitt sätt att koppla av på kvällen, jag kan ju inte se på TV ... Men nu har det verkligen blivit överdos! Så mycket att jag inte riktigt längre håller isär vad jag hört vad. 🤔🙄
Och nu idag är det fortfarande för mörkt att gå ut, jag är inte mörkrädd alls men jag vet ju att det är grisarnas tid nu, så då läser och skriver jag här i stället 😁😂. Bra för att komma vidare i mitt jobb med mig själv.

Jag har läst en del av diskussionerna om svart, vitt eller gråskala? Det är jättebra att det diskuteras! Jag har tänkt att svara flera gånger där diskussionerna pågår, men så har jag inte "varit klar" med mina tankar. Jag tror det var Sisyfos som skrev för ett bra tag sedan att hon undvek att skriva ibland för att hon ville att det hon skrev skulle vara sant. Jag tror att jag är där nu. Men sanningen förändras ju över tid. Allt förändras över tid. Jag hoppas att det är en utveckling som sker ...

Jag är ju grå. Jag får dricka - om jag vill. Det började, för ett par år sedan, med att jag trodde jag ville kunna dricka måttligt, socialt och när jag var ledig efter att jag varit helt nykter i minst tre månader. Det målet har förändrats. Jag varken vill eller "behöver" dricka socialt. Jag vill bli vit. Mitt mål är att må bra - och då passar alkoholen inte in i mitt liv.
Men jag snubblade i somras, "medicinerade". Jag har funderat jättemycket på det, att jag har druckit av "fel" anledning. Funderar fortfarande och jobbar på att må så bra att jag inte ska behöva alkohol som medicin.
Men jag tänker ändå att det är bra att jag får dricka!! Bra att jag faktiskt inte ändrat mitt mål till att vara helt vit (även om det nu är en strävan). Bra att jag inte räknar dagar (jo, det gör jag ju ... men det är inget mål i sig att uppnå X dagar). Det bästa är att mitt huvudmål är att må bra!!
Varför då?
Jo, jag tror att det har räddat mig från att dricka mycket vid mina återfall. Jag tänker aldrig att "nu när jag tog det här glaset så har jag sabbat min svit av dagar så jag kan lika gärna dricka mer och dricka mig full" eller "f*n, nu drack jag ett glas, jag klarar inte att vara vit" ett nederlag som triggar till att dricka mer. Och mer.
Jag kan ta ett glas, vakna upp och ta tillbaka fokus till - Jag vill må bra! Och stoppa efter ett glas. För mängden har absolut betydelse för hur jag mår.
Jag vet ju också att förbud ibland får mig att bli obstinat. Ett totalförbud skulle kunna få mig att dricka om jag är på det humöret...
Jag är alltså tacksam för att jag är grå. I jämförelse med hur jag levde förut är jag ju faktiskt så ljust grå att man bara ser att det är grått om man jämför med absolut vitt. Så lite svart är inblandat i min färgpyts nu.
Jag kom att tänka på detta när jag läste frågan om varför man vill kunna dricka. Anledningarna kan vara många. Huvudsaken är att man själv har reflekterat och "vet". För sanningen kan ju förändras. Viktigt att reflektionen pågår. Tror jag.
Måttligt eller sparsamt?
Jag har aldrig varit i kontakt med vård där de försöker lära ut måttlighet så jag vet ingenting egentligen.
Men som Sländan (tror jag det var?) beskrev det, att man får dricka varje helg om man vill - då tror jag inte på måttlighet! Då gör man det ju till en vana, kopplar alkoholen till något så livsviktigt som avkoppling och vila 😱. Det är ju som upplagt för att det ska eskalera just för att man håller fast vid att man "behöver" alkoholen, just för att man ser fram emot den varje helg.
Sparsamt tror jag däremot på - om jag får lägga till sporadiskt! Alkoholen får inte bli en regelbunden vana och den får inte kopplas till något man behöver. Då tror jag att det går alldeles utmärkt för en del att ta ett glas ibland. Jag kom fram till detta efter att bla ha lyssnat på podd om mikrovanor ...
"Vetenskapen säger" att det är bäst att låta bli det första glaset om man är/varit beroende. Ja, så är det. Men vetenskap går ut på att generalisera, hitta trender och dra slutsatser.
Det enklaste och absolut säkraste är nog därför att följa rådet att låta bli att dricka.
Men för den som tror/vet att de är "en prick utanför klustret" - ja, då vill inte jag döma den som provar sig fram och hittar till sitt sätt att dricka på ett sätt som de OBS mår bra av. Tyvärr är det nog alltför många som vill vara prickar utanför klustret, iaf i början ... men var och en måste ju hitta sin väg, sin prick ...
Det är så tydligt när jag läser här på forumet - vi är individer.
Hur ofta hör man inte forskare säga "på gruppnivå gäller att ... men på individnivå kan det vara annorlunda ..."
Det gör vårt jobb här lite besvärligare 🤔... Men forumet så oerhört berikande!!!

Ja, det var lite av mina tankar som pågår just nu.

☝💡 och jag kommer ihåg!
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!

Roligt att höra att det går bra på jobbet. Vem trodde egentligen nåt annat 😀.
Rutiner är extremt viktiga och ger ett lugn i arbetet tror jag. Mer och tydliga rutiner så att fokus och energi kan läggas på att identifiera förbättringar istället för att fokusera på vad man ska göra. Alldeles för mycket har varit personberoende hos oss.
Då märks det tydligt när nån slutar.
Du har såklart hunnit skriva andra visdomsord:
" @Andrahalvlek skrev:"Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den."
Och så är det verkligen. Ibland har mitt fokus legat på funderingar om jag ska handla eller inte, dricka eller inte. Oron och rastlösheten i kroppen efter en kvälls drickande. Fylla som knappt gått över när jag anlänt till jobbet. Så man kan ju fundera.
Tror absolut att vissa av mina förmågor påverkas negativt om jag dricker eller behöver ägna tid åt att fundera över om jag ska handla på hemvägen. Fokus är inte där den borde. Skönt att slippa denna distraktion.

@Sattva Min kollega har vikarierat på den här chefstjänsten i typ två år. Hon har jobbat på avdelningen i 15 år. Hon KAN jobbet. I sömnen. Nu har jag fått chefstjänsten, och hon kan ta ett kliv tillbaka och bli ”andreman”. Vi är bara två totalt som är ansvariga för just den här verksamheten. Så hon ”lär upp” mig på det jobb hon inte ska ha längre. Och vi har ingen överkapacitet för inlärning, jobbet ska göras samtidigt.

Men hon har i två år varit en ofrivillig chefsvikarie. Hon tar ENORMT mycket ansvar för verksamheten, men hon vill egentligen inte vara chef. Hon har svårt att säga nej och sätta ner foten. Det har jag inga problem med längre, de striderna kan jag ta. Jag går på alla möten och pratar för vår sak, och sen informerar jag henne.

Det är kämpigt just nu med rollerna och innehållet i rollerna. Hon är mån om att jag ska få göra på mitt sätt, samtidigt som man inte ska laga något som inte är trasigt. Det är bra att kasta upp allt på bordet ibland och sortera i nya högar. Jag är tex noga med att vi ska ha saker på pränt, men att vi inte ska överadministrera. Men det funkar inte att en av oss har det mesta i huvudet.

Kram 🐘

Ja jag är ju väldigt rädd att trilla dit igen. @Sisyfos. ❤️ Ska ta med mig dina ord och fortsätta fundera på hur jag vill ha det medan jag äter mina antabus.

Verkligen spännande och utmanande med det nya jobbet! Vad svårt att ha arbetsuppgifter som väver in i varandra, särskilt när din kollega är van att göra allt själv. Men hon måste ha efterfrågat en kollega då eller? Det är en ny tjänst?
Låter som det går bra i vilket fall!!

Kaffetanten, jag sitter ju inte med nåt facit. Tvärtom har jag trillat dit några gånger när jag trott mig kunna ”vanedricka”. Så jag vill inte inspirera till det, för jag tänker att man behöver överväga varje glas. Så för mig får det vara sparsamt som Kennie kallade det, Det finns också gånger när jag absolut inte ska dricka - vid stress eller om jag mår dåligt av någon anledning. Och sparsamt för mig är helt enkelt väldigt sällan och inte hemma. Det är väldigt lätt hänt att hamna i dåliga vanor igen och det känns som om jag är färdig med det. Och jag mår så mycket bättre utan mitt vanevin.

Så fint att få en hälsning från dig ❤️ Skönt att du mår bra - fortsätt med det! Att må bra är en riktigt bra vana tycker jag 😉

Kram 🐘

Snart 1 år och nio månader sedan jag drack senast. Så himla bra.
Livet går vidare... så mycket skönare, lättare, gladare och friare nu.
Fortsatt stark som en 🐻 Så klart😀

Idag har det gått dubbelt så bra jämfört med igår, och det känns dubbelt så bra nu ikväll 😍 Yes! Om några veckor sitter de nya jobbrutinerna som en smäck! Även idag fick jag jobba över 30 min, men det är helt normalt nu så här i början. Jag klumpar ihop halvtimmarna och tar ut en halvdag när det har lugnat ner sig lite.

När jag pratade med min syster-fura idag i morse sa hon att det hade drabbat henne hårt igår kväll att även hon plötsligt tappar kontrollen, när hon ska ge den delvis till mig, och att även hon måste ändra sina jobbrutiner. Nu ska vi hitta nya gemensamma rutiner ihop, där vi kan glida in och ut i varandras arbetsuppgifter. Ingenting får ”sitta i huvudet” enbart på den ena av oss. Allt måste systematiseras så att båda snabbt får överblick. Vi kan faktiskt bryta benet och hamna på sjukhus.

Det är ju så mycket som hon bara gör helt automatiskt. ”Du måste säga åt mig att backa”. Jag märker att hon är livrädd för att trampa mig på tårna, men jag har synnerligen tåliga tår. Det ska mycket till för att jag ens ska reagera, allra helst när uppsåtet är gott.

Vi fortsätter ha våra videomöten på morgonen och eftermiddagen. Det är rätt lagom för att stämma av läget. Idag har vi haft några spontana videomöten också för att bollplanka lite. Det kommer att bli riktigt bra det här, det känner jag på mig.

Min yngsta dotter är nu som först okej med att jag inte kommer på öppet hus på hennes dagliga verksamhet på fredag. Jag sa att jag inte kan ta ledigt från jobbet och då började hon skälla på mig: ”Jag blir besviken på dig”. De har öppet hus kl 9-11, synnerligen konstig tid. Fattar de att folk jobbar? Suck. Men hennes pappa ska dit, och jag ska till henne på lördag. Då ska det vara ett cykellopp i byn där de bor och hela gänget ska cykla. Jag har erbjudit mig att följa med som ”hjälpledare”, vilket de tacksamt tog emot.

På ett sätt är det nyttigt att jag distanserar mig ytterligare. Hon mår bra, det går bra. Jag videoringer varje morgon kl 7.55 och önskar henne godmorgon och sen ringer jag varje kväll, om hon inte hinner ringa först. Det räcker att kasta en blick på henne för att läsa av hennes dagsform. Ikväll när jag ringde hade hon tvättat och hon stod och vek tvätt och la in i garderoben. Mammas duktiga tjej ❤️

Kram 🐘

Misslyckad, Andrahalvlek och Sisyfos. Tack för era omtänksamma svar. Tar till mig allt ♥️♥️ och ni "analyserar" mig rätt.

Jag är nog på gränsen till utmattningsdepression. Otroligt jobbigt och sorgligt 😔😔 Och jag har satt mina egna behov åt sidan i många år. Det kan man ju till en viss gräns som människa. Att sätta andra före sig själv är ju inget ovanligt. Men jag tror jag har gjort det på ett extremt sätt i mitt liv under en alldeles för lång tid.

De gånger jag gjort saker för mig själv är det ofta med en oro i mig. En skuld kanske. Det är fortfarande så och jag ser inte riktigt nåt slut på det just nu. Att jag nånsin skulle kunna funka annorlunda...

Jag har fortfarande mycket kontakt med barnens pappa och vi skulle åka bort tillsammans ville han. Med barnen förstås. Jag var med på det men så skulle jag ordna allt det praktiska. Förutom betalning då. Men det föll på mig att boka, greja, fixa. Men nu har jag bara släppt det. Han har inte pratat mer om det men tror kanske att jag håller på att ordna? Jag vet inte. Men han frågar inte ens. Och såna saker SUGER energi av mig. För det kunde lika gärna vara så att jag ägnade timmar åt att jämföra priser osv och så blir det ändå inget av det. Ibland känns det som att min tid inte är så värdefull. Som att mina timmar av planering i onödan inte spelar nån roll. Men jag tänker inte göra så mer. Vara den drivande i saker som inte är mina egna förslag ens. Jag orkar helt enkelt inte längre. Jag är helt slut bara.

Tyvärr är fortfarande min relation till mina barns pappa komplicerad. Vi har fortfarande inte släppt varandra helt men jag har hela tiden en känsla av att han snart kommer träffa nån ny. Men det är hela tiden så svajigt. Ena dagen vill han ordna upp sig själv och lovar mig guld och gröna skogar medans han nästa dag snuddar vid diskussioner om att träffa nån ny för att inte bo ensam. Men han kan inte sluta dricka. Han sa att han ska sluta om lite mer än ett år 🤦‍♀️ Det är liksom inte ens på kartan att göra det nu ens.

Allt oftare känner jag att jag kanske ser honom som en bror? Jag kommer aldrig släppa honom helt ur mitt liv känns det som. Jag kan inte det och vet inte om jag vill heller. Det finns massa orsaker till det men jag kan inte skriva det här. Men jag är väldigt trött på att detta mellanting vi lever i. För jag känner mig hela tiden lite bedragen av nån orsak. Det är så konstigt egentligen men det är nog för att vi fortfarande leker familj och par samtidigt som jag går förbi hans hus med hunden på kvällen utan att ens knacka på. Är man familj eller ett par så går man ju inte förbi utan att säga hej. Men jag törs inte. Är rädd att han ska dricka. Prata med nån tjej. Ha kompisar där. Fast han kanske sitter där ensam. Jag insåg detta nu ikväll... Att det beteendet är en signal på att det inte är som det ska om vi nu är ihop. För vi är både ihop och inte ihop. Det är så förvirrande.

Men vi är fortfarande rädda för livet utan varandra tror jag. Både han och jag. Och egentligen är ju det ingen fara i sig. Jag har inga tankar alls på en ny relation så för mig är det inte bråttom åt nåt håll. Men jag tycker det är obehagligt att inte veta exakt vart han står. Varför jag nu bryr mig så otroligt mycket om det?? Han vill ju inte ens ändra på de saker som ledde till vår skilsmässa. Så egentligen är ju svaret enkelt. I teorin.

Nu ska jag försöka sova lite. Hoppas ni andra mår bra där ute ♥️♥️

Herregud så trött jag är! Utan att det eg hänt något särskilt. Eller jo, mycket förberedelse för kommande yogajobb, varav det ena är nu fre-sön. Inte så mycket extra mental trötthet, utan en enorm sömnighet. Tyngd i kroppen, jobbigt med precis allt. Ändå sover jag hyfsat.
Flexade ut tidigt från jobbet o hsr bara vilat hela em. Gjort en yoga nidra/djupavslappning. Ingen fysisk yoga idag. Hoppas det laddar batteriet. Ska isäng tidigt.
Läste i Addes tråd att månad 9 statistiskt sett har höga återfallsrisker. Eftersom stress o trötthet är några av mina triggers vad det bra för mig att läsa. Jag är 9 mån nykter 1 okt, och har inga planer på att använda alkohol som stressrelease. Då får det isf bli extra mycket smågodis...Nykterheten är ofantligt värdefull för mig, på alla plan. Den kommer först.
Läser nykomlingars trådar och påminns om det där radiostyrda beteendet, att köpa hem alkohol fast jag ju inte skulle. Bakiskänslan dagen efter, suck o stön. Så mycket energi på så onödiga tankar, vilket slöseri med sina resurser.

Jag ville bara hoppa in här och säga hej. Har läst ikapp i din tråd. Du skriver mycket insiktsfulla saker. Jag tänker ibland att jag också vill kunna dricka ibland. Måttligt. 1-2 glas de kvällar jag inte har sonen tex. Jag börjar svaja i min nykterhet. Men än så länge kör jag på med antabus så vi får se hur det känns längre fram.

Tack @Sisyfos ❤️ Jag har iaf min sambo. Han börjar smått ta mer och mer ansvar. Han går nu hos samma terapeut som jag och vi har gemensamma möten. Det hjälper mycket. Terapeuten vill ha ett schema där sambon varannan kväll tar sonen en timme så jag får lugn och ro. Sånna saker händer faktiskt nu. Livet blir långsamt lite bättre och lättare. Terapeuten hjälper något otroligt mycket. ❤️

Kontorsliv för ett par dagar.
Igår var en rent ut sagt pissig dag så jag orkade inte ens skriva. Stressig, konstiga beslut som singlade ner från himlen, ännu inte packat upp- för många sysslor, för lite dag. Men kl 17 stängde jag ner och gick en lång promenad. Efter middagen tog jag mitt löppass. Kändes lite bättre. Vet inte om jag fördelar min tid fel eller om min tjänst är dåligt konstruerad. Troligen lite av båda delarna?
I em ska jag hämta barn och då brukar en stark känsla av både nu, och hela existensen liksom landa bredvid varandra i mig och jag tycker just då att livet är hemskt mycket mer än budgetrapporter och annat som just nu fyller mina dagar.
Nya tag, nya möten. Tids nog är det kväll!
Kram på er alla som kämpar, kanske inte med den nyktra vardagen men däremot med tisdagslunk och skralt på kontot för att nämna några detaljer som kan bromsa den naturliga livsglädjen en aning. 🌻🍁

Kontorsliv för ett par dagar.
Igår var en rent ut sagt pissig dag så jag orkade inte ens skriva. Stressig, konstiga beslut som singlade ner från himlen, ännu inte packat upp- för många sysslor, för lite dag. Men kl 17 stängde jag ner och gick en lång promenad. Efter middagen tog jag mitt löppass. Kändes lite bättre. Vet inte om jag fördelar min tid fel eller om min tjänst är dåligt konstruerad. Troligen lite av båda delarna?
I em ska jag hämta barn och då brukar en stark känsla av både nu, och hela existensen liksom landa bredvid varandra i mig och jag tycker just då att livet är hemskt mycket mer än budgetrapporter och annat som just nu fyller mina dagar.
Nya tag, nya möten. Tids nog är det kväll!
Kram på er alla som kämpar, kanske inte med den nyktra vardagen men däremot med tisdagslunk och skralt på kontot för att nämna några detaljer som kan bromsa den naturliga livsglädjen en aning. 🌻🍁

Tack @mirre1, alla heja tas emot med varm hand 🤗 Jag har faktiskt inte släppt det där med 80-årsdagen, we will see, jag lovar att rapportera i så fall!

För oss gör det ont, men sonen vet inget annat, så det värker mer i oss. Just det kan du tyvärr inte göra något åt heller. Så himla trist att du ska stå ensam i det här.
Önskar dig lugn och styrka!

Nu är jag ledig en vecka igen. Eller återhämtningsvecka som det egentligen heter. Dock mår jag så bra numera och har massor av energi och livslust så jag behöver inte direkt återhämta mig från jobbet.😅 Då vädret börjar bli lite sämre nu på hösten så är det läge för att sätta igång med något inomhusprojekt. Så idag tar jag det lite lugnt och funderar på vad jag ska sätta igång med. Det lutar åt sovrummet. Det finns rum i källaren kvar som är i betydligt sämre skick. Men av någon anledning tycker frugan att sovrummet är viktigare.😅 Det hjälper inte med att jag säger: I sovrummet sover man ju, då ser man inte golvet och tapeterna ändå. 😂

Ha en bra dag!