Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att man behöver de där perioderna av grubbel men det är viktigt att inte stanna där. Jag ångrar många saker från min ungdom och studietid men det hade inte med alkohol att göra utan att jag var för blyg, för ”snobbig” etc, för allvarlig. Jag skulle velat vara lite mindre cool,inte brytt mig så mycket om vad andra kanske tyckte och tänkte och vågar mer. Men, men nu tar jag upp de här funderingarna med barnen istället… jag kan ju inte ändra hur det var och jag förstår varför, men jag kan prata med barnen om att jag ibland är besviken på att jag inte vågade mer. De kommer väl att göra sina egna misstag men de kanske inte behöver göra just mina.

En annan fundering du har är den om makens stök. Jag tror att oordning påverkar väldigt negativt. Tror och tror förresten. För mig blir det stökigt när jag inte mår bra. Orkar liksom inte göra det som krävs dagligen och det är en ond cirkel.
Kan inte ha stök omkring mig så det är bara stökigt där jag inte ser, men det är jobbigt att ta tag i och när det har blivit som hos din Exman… eller som jag gissar så är det nog ett tecken på att det inte är så bra när det blir sådär stökigt. Det blir lite övermäktigt att faktiskt ta tag i. Pratade med en kompis vars son har ADHD och hon åker hem och städar hos honom ibland. Curling, jag vet, men också ett sätt att hjälpa till så att vardagen kan fungera bättre sen. Har man svårt att organisera så blir det väldigt stort när det har blivit oordning. Tänk om ni kunde åka hem och städa hos exmaken allihop. Kanske inte alls möjligt, men om han nu har hamnat i en ond spiral så kanske det kan hjälpa.
Men det är inte ditt problem riktigt. Eller indirekt blir det ju det. Skitsvårt att bara kunna vara betraktare kring det som rör barnen. Han har ingen familj som kan hjälpa honom?
Du är bra Charlie, glöm inte det i alla grubblerier nu. Du har kämpat, varit förälder, tagit ansvar, slutat dricka, slutat snusa. Klart man kan önska att man gjort annorlunda ibland, det hade fått konsekvenser, kanske hade barnen inte funnits. Man valde det som var rätt då.

@Se klart
Skrattar här hemma till mitt morgonkaffe när jag läser om ditt ”frikort” på din 80-årsdag. Får bilder i huvudet av en glad, berusad 80-åring som lyfter sitt glas och utropat - SKÅL! Du skrev igår till mig ”jag hejar på dig” och JAG …jag hejar på dig 💪🏻

@Andrahalvlek jag kommer fortsätta skriva här oxå, det känns som det här är lite av min ” hemma grupp ” 💕 här ska jag skriva vad jag tycker om 12 steg och hur det går.
Ha en bra dag på nya jobbet 🤗💕
Kram 💕sländan

Trots fullmåne har jag sovit gott i natt. Inga myrkrypningar *ta i trä*

Men klockan 5 hade min hjärna processat gårdagens dont klart. Då började den rabbla: ”Gör så, gör si, gör ditt och datt”. Den ”listar” verkligen arbetsuppgifterna - gör dem synliga och jobbar stenhårt på presentationen, så att inte bara jag ska förstå själv utan även enkelt ska kunna förmedla mitt tänk till min syster-fura.

Hjärnan är synnerligen komplicerad. Min extraknäcker som slavdrivare dessutom 😂 Nej, jag är faktiskt oerhört tacksam för att min hjärna 1) gillar och faktiskt behöver utmaningar, 2) för dess förmåga att tänka om och tänka nytt snabbt, 3) och för dess förmåga att aktivt återhämta sig. Släppa taget korta stunder. Och jag vet att min hjärna är tacksam för att jag tack vare alkoholstoppet låter den göra sitt jobb i lugn och ro 🙏🏻

Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den.

Kram 🐘

Ja du @tofu varför ska man dricka?
Det finns en hel del skäl om man INTE som jag då, helst dricker för mycket.
Men jag har nog lika lite tid att fundera på det, även om jag förstår frågans dignitet här. Jag är som @sattva skriver rädd för alkohol. Jag ser det inte som ett gift, har ”förståelse” för lagomdrickandets njutningar men skulle aldrig byta! Perfekt att inte tåla alkohol, håller mig frisk och i hyfsat skick. Blivit beroende av att vara nykter kan man säga! 🤗

Tack @Sattva ❤️ Det är ju just det, jag måste fixa detta hållbart. Ta fram alla mina verktyg. Just att göra saker långsamt när det snurrar fort i ens inre är ruskigt effektivt. Har upplevt det så många gånger tidigare att jag nästan gör det med automatik. När jag går ut från jobbet stänger jag dörren. Rent faktiskt och mentalt. Sen går jag sakta till bilen. (Fast just idag gick jag inte sakta eftersom jag hade bråttom till zoom-mötet, så då fick jag gå ut och traska sakta efteråt. Benen gick nästan av sig själva.)

Jag blir stressad av att passa tider. Så när det är intensivt på jobbet behöver jag undvika just tidspassning på min fritid. Imorgon ska jag träffa en kompis efter jobbet. Jag säger då inte kl 19 utan kl 18.30-19. Sen siktar jag mot 18.30 men behöver ändå inte hasta med andan i halsen. Samma sak gjorde jag idag, jag messade tjejerna i jouren och sa att jag blir lite sen eftersom jag precis har gått från jobbet. Även om jag bara blir 5-10 min sen så känns det bättre att direkt meddela, och sen slå av på takten lite.

Jag är i valet och kvalet om ljudböcker och poddar konstant i öronen är bra egentligen. Bra är det för att då släpps inga andra tankar in, jag brukar kunna koncentrera mig på vad som sägs. (Kan jag inte det så gäller det att sakta ner tempot ytterligare. Slowmotion typ.) Men ibland är det nyttigt att låta tankarna flyga hit och dit som en svärm getingarna. Efterhand som jag promenerar så saktar tankarna/getingarna ner tempot och ramlar på plats en och en.

Är det egentligen ett undvikandebeteende att alltid lyssna på något? Kan inte bestämma mig. Eller så är det som mycket annat ett tudelat nyttjande, ibland är det bra och ibland är det absolut inte bra. Gäller att veta när det är vilket bara 🤓

Kram 🐘

@Sländan Toppen! Det ska bli spännande att höra vad du kommer fram till, om du vill dela med dig förstås. Huvudsaken är att du känner dig nöjd med din sponsor och taggad att börja jobba med stegen!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Gud vad bra du tar dig an detta, och med en utmattning i botten dessutom som gör allt mycket tuffare! Bra jobbat AH, du kommer fixa detta galant!💪👍😍

Jag lever. Knappt. Min yngsta dotter brukar använda det starka ordet ”hata”. Det ogillar jag, så jag tillrättavisar henne alltid när hon gör det ordvalet. Nu är det nästan läge att använda det. Nej, inte nu längre förresten. Jag ligger i badet och har äntligen varvat ner 😍

Jag ogillar att inte ha kontroll på jobbet. Jag ogillar att mina rutiner rubbas. Just nu lever jag konstant i de känslorna. Gör så gott jag kan, frågar, frågar, frågar. Bryter ner allt i pyttesmå bitar, hanterbara att svälja. Klappar mig själv på axeln: ”Bra gjort!”

Jag vet att det blir bättre. Lite bättre för varje dag. Lite mer koll på läget får jag för varje dag. Lite mer bygger jag upp mina nya jobbvanor för varje dag. Lite i taget.

Ungefär som att bli nykter alltså!

Efter jobbet fick jag skynda mig hem för att ha zoom-möte med jouren. Pust. Efter det traskade jag långsamt fram och tillbaka till Willys. Långsamt. Cirka 3.500 steg totalt. (Totalt 13.968 idag. Jag slarvar inte med promenaderna.) När mitt inre varvar upp mår jag bäst av att gå långsamt, äta långsamt. Då skickar jag signalen till hjärnan att ”allt är lugnt och under kontroll”.

Och jag sitter inte i skiten på något sätt. Min kollega är hundra procent tillmötesgående och supportande, det är mina egna ambitioner jag slåss mot. Det tar fan längre tid att ta in ny kunskap efter 50 år har jag märkt 😫 Det sätter sig inte direkt. Repetera, repetera, repetera.

Imorgon ska jag göra exakt samma saker som idag. Nöta, nöta, nöta. Jag fixar detta! Det misstror jag inte ett ögonblick. Jag är trygg i min egen förmåga, men just nu är det lite svajigt.

Jag skojar om det på jobbet: ”Kolla vad jag lyckades leverera på 8 timmar”. Det är inte så mycket som syns, desto mer jobbas det innanför pannbenet. Det är okej, okej, okej. Jag har en fura att luta mig mot, tids nog blir jag hennes syster-fura.

Kram 🐘

Nu äntligen har jag fått en bra sponsor som man säger på AA. Det är det här som jag väntat på, att få börja i stegarbetet. Så det känns som om det är nu det börjar på riktigt. Jag tycker om att jobba med mig själv, även om det kan vara jobbigt. Det känns som om jag är på rätt väg iallafall. Nu kommer jag jobba tillsammans med min sponsor 1 Tim per dag i 12 stegsprogramet. Det kommer ta ca 2 månader 👍🏻💕

Rehabmåndag morgon.
Inser att jag verk-li-gen har behov av att vara för mig själv då och då. Vaknade dödstrött trots god sömn. Idag blir det en långsam dag och försöka hålla diverse möten men med låg energi-grad. Inte gå igång, dra hela lasset som jag så ofta gör. ”Jag fixar det”, ”Jag styr upp”.
Behöver spara mig lite.
Hur orkar de mega-extroverta?
Det undrar man. En skön grå himmel. Gott kaffe. Ingen som drar i mig förrän om en timme. Ska njuta av den timmen i ultrarapid. 🤗

Tack @Sattva och @Se klart för att ni tänker på mig första jobbdagen. Har drömt massor i natt. Att allt som kunde gå åt helvete gick just åt helvete typ. Min hjärna är en dramaqueen 😂 Nu djupandas jag och coachar mig själv: ”Tänk inte så mycket, gör bara”. Jag har en grundtanke om hur vi två ska kommunicera, vi börjar där. Allt löser sig med kommunikation.

Idag var det premiär för skinnhandskar på morgonpromenaden, som passande nog låg i fickan på min lite tjockare jacka som tål ur och skur. Redan förra veckan var det premiär för reflexselen. Nu är det officiellt höst! Och det är okej. Faktiskt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Låter kul!! Tiden går fort när man både har kul och rör på sig!
Lycka till idag på nya jobbet!!

@Se klart Låter verkligen som en rehabhelg, underbart!!

@Se klart Åh, så fint du beskriver stunderna med barnbarnen. Både idag och tidigare gånger. Som jag längtar efter den tiden ❤️ Men först ska jag njuta av tiden-efter-barnen. Den har jag också längtat massor efter 🙏🏻

Kram 🐘

@Se klart Åh, vad roligt att jag kan inspirera dig ❤️ Och Mind behöver en massa volontärer! Så viktig arbetsinsats som du kan göra ❤️

Jag har dansat i tre timmar idag (med pauser) och just där och då var min skallen helt slut. Minst fem danser var jag med och tragglade på, och jag fick till det hyfsat (till 70 procent). Flera andra klarade det sämre, och då ramlar jag in först på det tredje träningstillfället och det oroade mig en del innan. Det är ändå minst 8 år sedan jag tränade linedance senast.

Nu efteråt är jag helt varm inombords ❤️ Det var så roligt att jag bara vill ligga här i sängen med ett brett leende ett bra tag. Många steg blev det också! Vet inte exakt, men åtminstone 8.000 steg. Man nöter ju mycket koreografi i början och då är inte stegen så effektiva kanske.

En ny dans per gång, och sen repetera tidigare danser. Idag var det fem nya danser för mig - jag hoppade på både nivå 1 och nybörjare direkt. Valuta för pengarna 😉 Det finns en nivå 2 också, men då blir det dans i fem timmar i sträck och det blir nog för mycket. Jag blir mer trött i hjärnan än i kroppen.

Kram 🐘

Ja du är jättefin inspiration. Jag börjar tänka på dans nu… och har anmält mig till volontär på Mind. Ditt liv smittar. Tänker på dig extra imorgon med anledning av nya jobbet. Kram min vän, det blir BRA! 😅

Söndagkväll och efter en rehab-helg på landet med några barn och en ettåring i sin ljuvligaste tid, är jag hyfsat återställd efter denna sociala tornado som veckan innebar.
Det allra bästa jag gjort denna helg:
Sövt och sedan sovit middag dryga 2 timmar med den gosigaste ungen jag vet just nu. Som går och babblar, som matar hästar och plockar löv. Hon pratar oavbrutet ungefär som Kalle Anka. Inte ett ord förstår man förutom Nej och Nejnej.
När vi somnade i min säng, hon på min arm med lite våta ögonfransar pga kort gråt innan. Och sen få ligga där och liksom själv sjunka in i sömnen bredvid henne. Vi sov två timmar tills vi blev väckta. Hon vaknade ett par gånger under tiden. Jag stoppade in nappen och pussade henne på kinden. Det sitter i mitt DNA, söva barn, gå promenad, en tråkig en som går att göra spännande.
När vi sovit middag hade familjen fixat sen lunch innan de åkte hem allihop.
Nu är vi hemma, mannen har fraktat bort alla kartonger, några ska ner i källaren, några lampor ska upp. Men på något märkligt vis passade alla möbler, tavlor och grejer som om de bara suttit och väntat på att få flytta in här.
Är nysig och lite frusen idag så hoppar min runstreak ikväll- igår körde jag 22:00 i mörker och med reflexväst. Många dagar har det blivit!
@sisyfos, jag hann inte SUP pga så mkt annat. Lika lite hann jag badet i sjön i helgen. 14 grader… riktigt svårt att hinna då. Kram alla kompisar!

@Charlie70 Jag har nog blivit snäppet mer initiativrik som nykter. Framför allt orkar jag mycket mer. Idag dansade jag linedance i tre timmar (SÅ roligt 😍) och sen åt jag lite snabbt (rester) och chattade i två timmar. Mår helt okej, inte alls slut varken mentalt eller fysiskt.

Tricket är nog att göra saker som GER energi i första hand. Saker man själv har valt. Saker som kan göras eller avstås från om orken tryter.

Kram 🐘

@Sisyfos jag tycker du m.fl. gjort många bra och viktiga inlägg om att dricka måttligt. För mig är livet aldrig svart eller vitt, det finns oändligt många grå nyanser. När det gäller alkoholen visste jag min väg den dag jag bestämde mig. Men jag vet att jag aldrig kan övertyga någon annan med min väg. Var och en måste göra sina erfarenheter och hitta sin väg utifrån dem.

Kram!

@Andrahalvlek önskar jag hade en bråkdel av din energi ;-) Du är verkligen beundransvärd i allt du tar dig för. Var du likadan under tiden du drack eller gick överskottsenergin till att dricka då? Genuin undring från min sida.

Kram!

Har just nu en hel del funderingar kring vad jag förstört i mitt liv med alkoholen. Inga positiva funderingar och kanske medför funderandet inget positivt i heller. Är ingen ältande människa men eftersom de här specifika tankarna följt mig en tid nu tänker jag att det kan vara bra att få delar av dem på pränt. Jag funderar på potentiella partners som fanns men som jag förstår nu tydligt och diskret drog sig ur p.g.a. mitt alkoholbruk. Vilka barn och vilket äktenskap hade jag fått om jag inte druckit och därför "fått" någon av de som jag ganska tidigt var intresserad av? Jag funderar på studietiden på universitetet som jag tyckte var jobbig och kände mig lite för gammal för redan från början på något sätt. En tid som jag också drack för mycket periodvis. Jag hade en tjejkompis som inte pluggade som umgicks med på fritiden och det vi gjorde var att vi drack. Studiekamraterna engagerade jag mig inte lika mycket i. Förmodligen för att jag blev för full på någon fest, tyckte det kändes pinsamt och därför valde att hålla mig på min kant för att på något vis visa att jag hade läget under kontroll - vilket jag ju inte hade. Jag har en del arbetskamrater med samma examen som jag. De har med sig kompisar från studietiden som de fortfarande umgås med. Jag har inte det. Och det är alkoholen som har gjort det. Fy vad jobbigt att tänka på såhär 25 år senare... Nu är det en fest i faggorna för oss inom vårt yrkesområde. Jag har valt att anmäla mig. Ser fram emot fest, behöver fejsa det som var (skitjobbigt), vill träffa alla de vettiga människor (har jag gjort bort mig för någon, vet inte) som jag missade för 25 år sedan för att alkoholen var viktigare för mig då än att umgås med måttliga till nyktra kloka människor med samma intresseinriktning som jag själv. Så j-vla dumma prioriteringar jag gjort alltså.

Exmakens vecka med flickan verkade varit tuff. När hon kom till mig lyfte hon en fråga som rörde städningen hos pappa. Det var jobbigt med hennes rum eftersom det förvandlats till en hög av tvätt. "Det är lite speciell organisation hemma hos pappa" sa hon. Hon är grymt lojal mot sin pappa och det ska jäkligt mycket till för att städning ska vara en fråga för flickan så jag var tvungen att ta upp hela alltet med exmaken inklusive flickans hygien, matvanor och torsdagkvällen som ledde till en skolfri dag för flickan. Frågade uppriktigt om han behöver hjälp. Nej han behöver inte hjälp, tycker inte oordningen är så farlig (den är ett viktigt skäl för sonen att inte bo hos honom) och ska prata med barnen. Jag svarade att det bästa han kan göra nu är att städa. Inget barn pallar prata med honom om det av det enkla skälet att det inte går eftersom han förnekar samtliga problem som kan ha med honom att göra. Jag vet att han inte känner sig ofelbar men han beter sig utåt (även mot sin närmsta familj) som om han är det och skulle aldrig, aldrig erkänna att något inte riktigt funkar så bra som det borde. Därför kan de inte prata med honom. Det kunde inte jag heller, därför var vi tvungna att skilja oss. Samarbetet fanns inte där. Jag kan inte göra mer, bara betrakta på avstånd.

I dag blir det en stor suck från mig. Glider inte omkring på en räkmacka just nu i alla fall.

Tack för fina kommentarer i min tråd AH, Se klart, Torn och Sisyfos!

Kram!

@Adde Det gör jag redan! Simon Häggström och Talita gör ett jättebra jobb. Hoppas fler blir inspirerade att följa dem. Inom porrindustrin är pedofilporr tydligen ett stort segment. Urk 🤮

Kram 🐘

Halkade in här och såg att ni snackar porr. Följ gärna polisen Simon Häggström och organisationen Talita. Ibland ser man kommentarer på Simons sida som är så otroligt korkade så det är svårt att greppa dem. Hur delar dessa män sin uppfattning till sina barn ????

Har funderat en del både tidigare och nu om den där frågan. Just den här frågan om ”Varför?” Man kan ju verkligen lura sig med det, vilket jag också har gjort. Och på den där ”sanningen” härinne att har man en gång varit i ett beroende/varit alkoholist så kan man aldrig mer dricka.
Har också ändrat lite uppfattning om mina förväntningar och hur det kan se ut för mig fortsättningsvis. Med er hjälp härinne har jag också reflekterat fram och tillbaka över varför jag faktiskt inte vill säga nej helt. ”Varför ska man dricka gift” som några skriver. Och det är en relevant fråga. Jag har ju tänkt att jag kan dricka i sociala sammanhang och jag har ju som så många av er andra lyckats hålla det till sociala sammanhang under långa perioder, men då har också sociala sammanhang kunnat vara både fredag och lördag, kanske 1-2 glas. Men där landar jag mer och mer i att det är onödigt. Den känslan av avkoppling och mys som är förknippad med vin för min del behöver inte vin, jag får samma avkoppling av alkoholfritt.
Men sen har vi de tillfällena där det finns dåligt med goda alkoholfria alternativ. Alltså jag tycker smaken är god på rött vin. Dricker a-fritt rött hemma ibland och man vänjer sig vid smaken, men gott -nä!
Så ute på restaurang kan jag tycka att just rött vin är det jag vill dricka. Gott till viss mat. Har funderat på det jag har längtat efter… sitta på uteservering efter jobbet t.ex. men a-fritt bubbel funkar precis lika bra då när man bara vill ta ett glas. Och igår på sen utelunch.., a-fritt kändes självklart.
Ska ut på finrestaurang där maten inte passar med vin, då blir det a-fri öl för jag tycker att alkohol är onödigt. Jag har verkligen fattat att det inte tillför nåt. Vet att jag har skrivit här tidigare om såna där Aw som drar ut lite längre och man tar ett extra glas och pratar lite djupare. Där har jag helt landat i att det funkar utmärkt eller kanske bättre utan alkohol. Så jag har fattat. Men vid de tillfällen när det saknas goda alternativ då tar jag mitt glas. Just för att det är gott. Det goda glaset i somras var en riktig njutning. Men precis som med choklad så blir det inte godare ju mer man dricker.