Senaste kommentarerna i forumet

@Sländan Grattis till det livsviktiga besluter! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Idag är det 10 månader sedan jag bestämde mig för att Ge upp alkoholen 💪🏼❤️ Det var då jag förstod att jag kommer aldrig kunna dricka alkohol som en vanlig människa.
En lång kamp på många år som jag provat det mesta för att få det att fungera.
Det bästa den här dagen var känslan av frihet. Jag slipper kämpa, jag ger upp den satans alkoholen. Jag trodde nog aldrig att det skulle kännas så befriande.
Fjärde maj i påskas så tog känslan över att få fly mitt liv med hjälp av alkohol, jag visste inte bättre hur man skulle hantera en väldigt jobbig situation. Efter de har jag inte druckit en droppe alkohol.
Tack och lov så har jag lärt mig att hantera mina känslor nu 🙏🏻❤️
Det blir aldrig bättre med alkohol, bara en dubbeldos av ångest.
Därav har jag mina två datum, men det viktigaste är datumet då jag bestämde mig.
Men det datumet kan jag givetvis inte använda på AA och få medalj för. Det är mitt andra datum och det är inte så långt kvar till 6 mån 🙏🏻💕

Tack @Varafrisk 🙏🏻💕 jag tror att det är bra att reflektera. Det är då man ser sina förändringar.
Kram💕 sländan

@Sländan Stämmer rätt väl med min erfarenhet, runt tio månader kände jag mig stabil i nykterheten och den kändes självklar. Vid 1,5 år kändes alkohol verkligen som en icke-fråga. Inget är jobbigt med icke-drickandet längre 🙏🏻

Kram 🐘

@Sattva Det är verkligen en en resa, och det känns som om det är nu det börjar på riktigt. Tänk om jag vetat de när jag började för 10 mån sedan.
Kram 💕 Sländan

@Soffi Jag håller med Sattva, du borde vara sjukskriven på heltid för att ha en chans att må bra igen. Så som du mår nu låter ju fruktansvärt.❤️

Kram

Varma kramar till dig @Kaffetanten88🧡 Du är en kämpe av högsta grad👊

Styrkekramar i massor till dig du tappra människa ❤️ Du har en speciell plats i mitt hjärta eftersom igenkänningen är enorm. Min yngsta dotter föddes svårt sjuk och handikappad - och shit vad jag har fått strida för den ungen. Ibland går man på reserver som man inte tror att man har. Nu har hon fyllt 22 år och har flyttat till egen lägenhet på ett LSS-boende och det känns som jag har oceaner av tid över. En sak har hon verkligen lärt mig och det är att glädjas åt varje ljusglimt i en tillvaro som ibland är överjävlig. Ljusglimtarna finns och man mår bättre om man lyckas fokusera på dem och verkligen glädjas.

Kram 🐘

@Soffi skrev:"Och framför allt - jag har ett radikalt ändrat synsätt och dryckesbeteende. Alkohol är inget mys eller avkoppling. Det är en besk "medicin" som jag inte vill ha."

Rom byggdes inte på en dag 😉 Jag tror att du har helt rätt i att du måste ta tag i orsaken till att du dricker. Orsaken till att du behöver ”medicinen”. Sen är inte det plättlätt att ta itu förstås, men du måste börja med en sak i taget. Lära dig säga nej, bevaka dina gränser. Få på pränt vad som är okej och vad som inte är okej.

Så gjorde jag när jag gick tillbaka första gången efter min första sjukskrivning - jag skrev på ett papper vad som kändes okej för mig och vad som inte kändes okej, och sen gav jag pappret till mina chefer. De fick muntligen okeja mina ”villkor” på ett rehabmöte med Företagshälsan närvarande.

I mitt fall fick jag skapa rutiner som jag sedan tvingade mina kollegor att förhålla sig till. Tex tog jag bara emot ledighetsönskemål på mail. Folk hade en tendens att i förbigående vid kaffeautomaten be om ledigt. Big no no. Då gick min hjärna igång direkt: ”Hur ska jag lösa det?” Vid helt fel tillfälle, då jag skulle fika och skratta med mina kollegor. Jag sa också till mina chefer att jag inte tänker kolla/svara på mail kvällstid och helger, och att ingen skulle störa mig när jag var ledig. Min ledighet är viktig.

Så nummer ett är att du själv hittar dina viktiga ”regler”, och sen måste du tjata, tjata, tjata tills omgivningen verkligen fattar. De fattar inte direkt, man måste verkligen tjata. ”Säg inte det till mig nu när jag ska fika, maila mig istället är du snäll.”

Kram 🐘

@Soffi Detta är ett sånt inlägg där jag känner en sån stark impuls att ringa dig!!! Men det kan jag ju inte. Jag är inte läkare, men har ett annat legitimerat yrke där jag träffar bla personer med utmattningssyndrom och det är solklart i mina ögon att du behöver ta din hälsa på allvar. Utmattningssyndrom, tydligt. Kanske inte hela svaret, men denna trötthet och kognitiva påverkan samt fysiska symtom talar sitt tydliga språk. Och det har pågått över lång tid. Vad bra att du inte pressar dig idag. Du behöver få en tid på VC för sjukskrivning. Alltså, jag har pat som varit sjukskrivna flera år. Ju längre det tar innan man sätter stopp, desto hårdare krasch. I akuta fasen är det kravlös vila som gäller. På sikt skulle jag råda dig att byta jobb. Nu är jag krass mot dig, men det är för att jag är rädd om dig!❤😍❣

Vi har fått komma hem igen. I förrgår faktiskt. Sonen mår mycket bättre nu. Lite hosta kvar bara. Jag är lite slutkörd dock. Mentalt. Sova på sjukhus är inte det lättaste. Sen all oro på det. Har massvis med ångest och är trött.

Snart ska vi flytta så måste egentligen packa och städa inför visningar. En är imorgon så ska försöka mig på ett ryck idag. Jag har inte orken men måste ju.

Så ser livet ut just nu. ❤️

@Sisyfos @Sattva Man ska tänka sig för vad man frågar efter! 😉😉😉
Ja, nu ställde ni ju ingen direkt fråga, men det här riskerar att bli ett lååångt inlägg ... och rörigt … eller så raderar jag allt igen ... som jag gjort de senaste dagarna.

Jag mår inte bra. Jag är hemma sjuk ... eller "sjuk" ... beroende på hur man ser på det ...
Jag har mått dåligt länge. Men igår var en så'n där dag när jag redan kvällen innan undrade hur i hela världen jag ska få ihop allt ... när morgonen kom och jag skulle gå upp tog det emot mer än vanligt, för mycket helt enkelt ... Jag vände mig och somnade om!!! Vaknade igen först 5:30, för sent för att hinna till jobbet. Sjukskrev mig för huvudvärk och ruggighet, kanske på väg att bli förkyld. Det första var helt sant, jag hade huvudvärk och kände mig skitruggig som om jag är på väg att bli (eller är?) sjuk. Men ... det var egentligen inte värre än vanligt, hur jag mår varje morgon. Men det tog som sagt stopp.

Nu vet jag varken ut eller in. Vad ska jag ta mig till? Vad ska jag göra för att må bra? Söka hjälp? För vad? Sömnen/tröttheten? Ångesten? Huvudvärken? Känslan av dimmighet? Minnesproblem, att jag glömmer så mycket?

Jag är i alla fall nykter!
Eller, nja, jag drack förra veckan…
Kortversionen:
Torsdag kväll var jag så där förtvivlat trött igen. Drack två glas och blev såååå besviken på mig själv. Efter jag var klar med det som behövde göras satte jag mig och kopplade av med en kopp te.
Fundering på fredag morgon: Varför dricker jag när jag redan känner mig full? För det är ju sådan min trötthet är, den som får mig på fall, jag vinglar, fumlar och snubblar, tappar ord och "pratar baklänges", svårt att fokusera blicken, luddig men samtidigt ett fullkomligt vansinnigt surrande getingbo i skallen. Och det får mig att ta beslutet att dricka!?!? För att orka fixa "det sista"...
-Ja det är klart!! Hjärnan tolkar ju kroppens signaler som att jag redan har druckit en hel del - fast jag inte gjort det - än ... Och då tar hjärnan beslutet att jag ska typ fortsätta = börja dricka.
Kan det vara så?

Men - jag har också hunnit lära in ett nytt mönster. När jag är klar med mina måsten och får sätta mig och koppla av - då vill jag inte ha alkohol. Jag vill ha te!
Oerhört tacksam för det!!

Samma sak på lördagen. Massor att göra. Slutkörd. Tog ett (1) glas när jag lagade middag.
Fick äntligen koppla av när vi satte oss att äta. Dela en flaska vin med gubben? Nej tack! Beslutet var enkelt. Gubben fick dricka sitt vin men jag tog en a-fri öl. Han såg lite besviken ut – men det är hans problem! Sedan te i soffan framför en film medan gubben tog sitt andra glas vin.

Jag vill ju inte dricka!
Jag vill vara nykter och må bra!

För att se lite positivt på det hela: Nej, jag är inte bäst i klassen på nykterhet.
Men, jag dricker mindre än vad jag från början (2019) satte som målkonsumtion, vad jag ville komma ner till. Och framför allt - jag har ett radikalt ändrat synsätt och dryckesbeteende. Alkohol är inget mys eller avkoppling. Det är en besk "medicin" som jag inte vill ha.
Jag har grälat så oerhört mycket på mig själv för att jag ändå "väljer" att dricka, för att jag inte är kritvit.
Men för att kunna välja fritt behöver jag ett liv där jag inte blir så fullkomligt slutkörd av jobb och jag behöver få ordning på min sömn. Eller är det något annat som får mig att ständigt känna mig bakfull – och direkt packad när jag blir övertrött? För det är så jag har identifierat känslan nu…
Hur mycket påverkar det faktum att jag inte lyckats hålla mig helt vit hela året? Kanske en del … men ångesten, den riktigt svåra ångesten, den kom efter semestern när jag varit helt nykter över en månad. Och jag har ju inte druckit mig onykter någon gång sedan 16 januari och dessutom bara druckit något glas ett fåtal gånger. Jag tror mer på att mitt mående ”legat under” alkoholen, att jag dolt det genom att dricka typ hela livet.
Jag kan till och med se något direkt komiskt med hur jag dricker nu – jag har blivit en så’n där obegripligt konstig typ som tar ett glas eller två och sedan inte vill ha mer!! Jo, jag vet, jämförelsen är inte sann. Den normala 1-2-glas drickaren tar de där glasen av helt annan anledning... Men det kan underlätta att skratta åt elände…

Vad ska jag göra nu då?
Jag stannar iaf hemma idag också, vilar, tar hand om hästen, myser med katterna. Då vet jag också att jag inte kommer att dricka.
Funderar. Stressen över att dricka när jag blir övertrött – den är inte bra. Den tröttar också, ökar min stress på jobbet. ”Jag får inte bli för trött om jag ska hålla mig nykter..”
Det stressar mig också att behöva erkänna här när jag druckit. Fast jag vet ju att det är det bästa för mig, att skriva det här, annars är jag verkligen ute i en ”slippery sloap”, riskerar att det eskalerar.
Acceptans - Jag har fortfarande så svårt med det ordet. Jag tolkar in att jag måste gilla läget och att jag inte kan eller ska göra något åt det.
Okej - det ordet köper jag helt. Okej: Så här ser det ut just nu och det är okej - men jag kan på sikt förändra!
”Nöjd? Nej, men tillfreds! Jag har slutit fred med mig själv.
Nyansskillnader. Viktiga nyansskillnader.
Kanske är freden bara ett eld upphör ... ? Jag vet inte.”
Det sista om att vara tillfreds skrev jag i söndags. Då hade jag en stund då jag kände mig helt tillfreds! Då jag kände att jag kommit långt i nykterheten för att jag stannar vid ett glas, att det glaset får mig att stanna upp och känna efter – nej jag vill inte dricka!
Det var bara eld upphör. Men jag försöker hitta tillbaka dit. Försöker att sluta fred med mig själv igen.

Kraschlandning. Den här kraschlandningen, att tvingas/välja att sjukanmäla mig.
Jag hoppas att det är den krasch jag behöver för att samla kraft att resa mig och lösa mina problem (som jag skrev om härom veckan) och att den inte blir långvarig.

Samtidigt hörde jag ett citat häromdagen:
”Livet är inte ett problem som skall lösas utan en verklighet som skall upplevas.” Sören Kirkegaard

Okej.
Den verklighet jag upplever just nu är inte den jag skulle vilja ha om jag fick välja. Men det är min verklighet just nu och den är okej. Det är mitt liv och jag vill leva och ha det så bra jag kan. Försöker verkligen vara tillfreds med det.

KRAM!

@Torn Snyggt blev det inte, men funktionellt. Och marsvinstjejerna älskade tunneln 😍 De kryper under spångarna också (heter det så?) Får se om de vågar sig upp på platån också. Jag tänkte mig hela tiden sådana där orangebruna avloppsrör, men gråa var betydligt snyggare 😉 Från början tänkte jag ett rakt rör, men jag hittade bara med böjar så det fick bli så.

Kram 🐘

@Se klart Jag lyssnade på podden ”Snacka snyggt” med Elaine Eksvärd i morse. Där pratade de om att man behöver berätta för omgivningen om sin post-covid-personlighet. För vi har förändrats. Jag kommer nog aldrig kunna mig bekväm med att ta hand igen tex. Jag har aldrig varit en person som kramar både kända och okända, men var man tidigare en ”kramare” så kan det vara bra att berätta det. På temat ”det är inte du, det är jag”.

De pratade om hemifrånarbete också, att man inte ska linda in sig i för många förklaringar utan säga typ: ”Från och med i höst finns jag på kontoret måndag till onsdag, på torsdagar och fredagar syns och hörs vi digitalt.” De gav även tipset att varje chef ska ta initiativ till att prata i gruppen om hur vi har förändrats post-covid. Skapa nya ”regler” och lyssna in hur alla vill ha det. (Sen kan förstås inte alla göra lite som de vill, vilket en del på mitt jobb verkar tro.) Men alla fördelar med covid ska vi ju ta med oss.

Jag tänker aldrig flyga till Stockholm igen för att gå en utbildning, eller ytterst sällan i alla fall. Och hade jag ingått i koncernledningen på mitt jobb hade jag lobbat för fortsatta digitala möten 9/10 gånger, för att vinna tid och miljö med tanke på alla bilresor man slipper.

På lördag ska jag gå en utbildning för tjejjouren jag jobbar med. Heldag på zoom. Tidigare var det två dagar i Stockholm med övernattning för sådana utbildningar. Det har jag inte plats för i mitt liv. Jag har ju marsvinstjejerna att ta hand om nu 😉

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det blev ju jättebra! ( såg bilderna) Gött att det gick att få fäste med skruvarna i röret utan att skruvspetsen gick igenom röret. Jag trodde inte inte det var riktigt så… grova rör du hade tänkt använda.😅 Nu när du har fått kläm på skruvdragaren så finns det ingen gräns för hur många och stora projekt du kan sätta igång med.😍

Kram

Så klok du är @Sländan 💗Vilka bra reflektioner! Modigt att våga säga att du är alkoholist.

Kram💗

@Sländan Så spännande der verkar vara, en verklig självutvecklingsresa!

@Se klart Tror inte alls du uppfattas tråkig, men kanske just som du säger, som en person med hög integritet. Och inget fel med det. Många anledningar att man behöver ensamtid. Jag skulle ha dragit mig undan oavsett nykter eller inte, orkar inte umgås med människor så intensivt. Introvert, som jag tror jag skrev om tidigare? Jag tycker man snarare signalerar att man tar hand om sig, gör det man behöver. Säkert många av dem som fortsätter kvällen som hellre hade velat vara ifred? Alla på konferensen kan ju inte vara alkoholglada extroverter?
Njut av nykterheten och att leva i sanning med dig själv!😍

Kul att skapa, och att göra fint för dina små mrsvinstjejer! Duktig du är!!😍

@Lillek Det blev inte så dyr skruvdragare som @Torn tipsade om ovan, utan en Meec 12 v för 299 kr för medlemmar just nu på Jula. Liten och smidig. Så nu är jag medlem där också - kalla mig snickare! En måttstock (tumstock?) fick jag med mig hem också, en 1,20-bräda (som jag sågade i fyra bitar!) och två bitar avloppsrör med böjar, varav en rörbit hade två ingångshål. Av det byggde jag en tunnel/platå med tre tunnelhål och två uppgångar till platån uppe på röret. Funkade utmärkt att skruva utan att förborra. Himmel, att jag har en skruvdragare 😱

(Ni fattar inte hur stort det här är! I min 24-åriga relation med barnens pappa fick jag aldrig hjälpa till med något praktiskt som inkluderade verktyg eller pensel. Han kunde bäst - jag kunde nöja mig med att städa efter honom, tyckte han. Så det gjorde jag. Jag har aldrig ens tapetserat. Aldrig. Min pappa var dessutom målare till yrket, så i mitt barndomshem fick jag inte heller hjälpa till. Jag är förstås därför urusel på allt sånt, känns bokstavligen som jag har tummen mitt i näven. Att jag därför ens umgås med husköparplaner är obegripligt.)

Tillbaka till marsvinen, det är roligare. Marsvinstjejerna fick tokfnatt och sprang runt, runt i rastgården, in och ut genom tunneln, varv på varv konstant tjattrande. Då och då tuggade de på ett grässtrå eller maskrosblad. Snart får jag kanske se popcorndans också?! Marsvin har en studsande gångstil när de är på väldigt gott humör, studsar liksom fram som popcorn gör i en gryta. Har jag lärt mig på youtube. Allt finns på youtube. Men ikväll har jag tittat mer på marsvinstjejerna än på tv:n 😍 Och pratat med äldsta dottern i telefon i två timmar ❤️

Kram 🐘

Jag gick till mitt rum efter middag och trevligt prat en stund efteråt. Sen kände jag godnatt och jag vill ha tid att läsa när jag har chansen.
Återigen- inte en känsla som stör- tvärtom känner jag mig lite stolt. Men ändå, att jag ”undanhåller” något, att inte dela med mig av att vara lite halvfull och ”öppen”. Jag vill inte signalera att jag inte behöver andra, för det gör jag ju. Men jag behöver inte andra sent på kvällen, dricka för mycket, inte minnas nästa dag allt som sagts. Det är också nån stark känsla av integritet. Den känns bra. Men kanske upplevs den tråkig. Jag vet inte och jag bryr mig inte om andras tankar kring det. Mest en fundering.
Jag är nöjd med min cola på balkongen, att jag klarat av svåra saker som tidigare stressade mig mycket. Jag är också otroligt glad över att vara nykter. Den tacksamheten känns ny- varje dag.
Godnatt!

Matförgiftning skojar man inte bort. Hoppas du känner dig bättre nu. Kram

I förrgår var jag med väninna och åt räkmacka på cafe och blev jättedålig i magen på natten. Som värsta baksmälla. Blev påmind om hur det kunde vara, när jag drack. Idag är jag lite matt. Men tacksam för min nykterhet.

Nu såg det ut som jag skrev till cafétanten… redigeringsfunktionen tillbaka tack!

Hej @kaffetanten
Tänker på dig och undrar hur du har det? Kram 😍