Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Det låter härligt! Det här fixar du galant.

Kram 🤗

@Andrahalvlek Japp, jag måste ta och prata ordentligt med min syster om detta någon gång. Hon vet om varför jag har slutat, det har vi pratat om. Men jag har aldrig frågat om varför hon inte vill dricka alkohol. Vi har inte kontakt så där jätteofta, men nästa gång vi ses ska jag fråga henne.

Nix, inga av våra föräldrar har haft problem med alkohol tidigare. ( min pappa dog för några år sedan av icke alkoholrelaterade orsaker) Däremot är jag lite orolig för morsan nu. Jag tycker hon vill ha vin vid lite väl många tillfällen. Typ till lunch och så. Plus att hon verkar ha blivit ganska deprimerad på sistone och klagar på att hon känner sig så ensam.

@Sattva, jag läste i din tråd om att du känner av alkoholdoft extremt bra numera.😅 Välkommen till klubben! Jag vet inte varför riktigt, men jag känner av odören väldigt tydligt sedan ett bra tag. Det är väl bra på ett sätt, men inte så kul om frugan tex har druckit. Jag blir liksom så hmm.. avtänd.😂 Men, vem vet, jag kanske vänjer mig i framtiden.

Kram

Tack @sattva
Landat i medelhavsvärme. Ska hålla dragning kring kommande dagar ikväll. Jag lutar mig i kropp och själ mot min egen inneboende kraft och styrka som det visat sig att jag har. Och jag vilar mig faktiskt mot tryggheten i forumet, här finns stöd och en märklig känsla av att duga precis som jag är. Den går att bära med sig. Kram!

Tack, mina fina vänner. 💗 Inser att det är fyra år sedan jag registrerade mig och skrev mitt första inlägg i Marans tråd.

Ju mer jag läser här, desto mer annorlunda känner jag mig. Nu är jag i och för sig inte helvit, men nykter för det mesta. Har varken nu eller då haft svårt att träffa påverkade människor på fest. Då många av våra vänner valt att bo på landet har bilen mer eller mindre varit ett måste. Jag har oftast anmält mig som chaufför. Är sprallig och pratsam även utan alkohol, så det har aldrig varit jobbigt. 😁

Överlag är jag väldigt "chill" som många beskriver sig som. Det har jag nog alltid varit. Retar sällan upp mig på småsaker och tar det som händer med ro. Som mina barn sa när jag frågade dem vad de fått med sig hemifrån: Att alltid vara lugn. Våga stå upp för andra, att se utanför sig själv. Ställa upp för dem som behöver hjälp, oavsett vad jag själv tycker... Typ... (Stolt morsa till en hel drös med fantastiska ungar, om någon nu missat det...).

Så det är inte alltid alkoholen som är boven, tänker jag...

Obs! Vill självklart inte romantisera drickandet, men precis allt blir ju inte perfekt utan. Läste just Lims känslomässiga inlägg om detta. 😘 Ibland är det svårt nog ändå. Även för mig. Blir så tacksam varje gång människor med flera års nykterhet skriver om sitt liv. Underbart, förstås, jämfört med när alkoholen styrde, men att det fortfarande finns vardagsproblem.

(Att läsa människors negativa inlägg om många gånger livsavgörande medicin gör mig dock skogstokig. Så lätt att tycka till om man inte själv haft det behovet. Därmed inte sagt att det inte skrivs ut för ofta, för mycket och utan att alternativ behandling getts. Men att såga det rakt av... Grrr...)

Jaja...

Nu går jag mot ett år som personen som inte dricker - i smyg, alltså. Att det fortfarande funkar känns helt fantastiskt. Kanske vågar jag en dag prova att vara helvit igen, men än så länge känns det helt ok som det är just nu.

Ha det gott alla fina forumkompisar. 💗 Saknar er, men väljer att skriva sporadiskt och i min egen tråd. Känns som att jag håller på att fasa ut mig själv härifrån. På gott och ont.

Kram kram

Tack sisyfos och andrahalvlek för era inlägg. Ni är omtänksamma ♥️ förlåt att jag svarar så sent dock.

Har inte varit inloggad på drygt en månad nu ser jag. Men jag började läsa lite i olika trådar på anhörigsidorna igen och sedan läste jag i min egen. Såg ett tydligt mönster... Herregud vad ångest jag haft! Och varje gång hittade jag ursäkter i årstidsskifte, väder osv. Men nu har jag äntligen tagit hjälp. Vet inte var hjälpen leder än men jag vill inte leva med ångest och panikångestattacker mer. Jag har gjort det större delen av mitt liv har jag insett nu. Polletten föll ner efter 4,5 år utan alkohol. Ett tag trodde jag att min ångest var pga alkohol. Sedan pga avvänjning av alkohol. Sedan pga stress. Osv. Osv. Men jag fattar nu att jag har en ångestproblematik som jag förmodligen försökte döva förut med alkohol helt enkelt. Det funkade ju inte förstås och jag har tur som fattade det och slutade. Men jag mår ändå inte helt bra. Rätt så dåligt till och med just nu.

Jag har inte druckit på 4 år och 7 månader och jag är så lättad över att det aldrig finns alkohol i mitt hus. Med tanke på hur dåligt jag mått de senaste månaderna med mycket ångest och panikångestattacker så skulle det kanske kunnat bli ett återfall om det stått nån flaska i kylen. Inte säkert förstås men risken skulle kanske finnas. Kanske till och med just exakt nu... Om det stått nåt i kylen kanske jag hade tagit det. Vem vet... Sitter i soffan med rivande ångest i bröstet.

Jag har gråtit mycket den senaste tiden också. Men det har varit ganska skönt. Tror jag har ett hav av tårar som måste ut.

Jag är känslig kring barnen också. Oroar mig extremt mycket. Har svårt att hantera att jag har så stora barn. Lite svårt att hantera uppfostran också när de snart vuxit om mig. Jag blir osams med dem ibland och efteråt bryter jag ihop. Mina pojkar som nyss var så små. Jag har inget emot att de blir stora egentligen men det är ju så mycket runtomkring. Livet som inte är så lätt.

Jag hoppas att jag kommer få hjälp som gör att jag kan släppa ångest och oro mer och då kanske det blir lättare att hantera allt igen.

Känner hur det slår lock för öronen när jag skriver. Och inser att jag nästan alltid får så när jag skriver på forumet. Märkligt.

Jag har en vän som är i exakt samma stadie av skilsmässa som jag var i för 2 år sedan nu. Hennes liv nu är som en kopia av mitt. Totalt. Hennes man är till och med vän med mina barns pappa. De är nästan exakt likadana.

Men jag blev lite chockad över att det redan gått 2 år sedan vi skickade in skilsmässoansökan. Och att han fortfarande dricker. Han som skulle visa mig att han kunde sluta.

Jag är sjukskriven idag. Sov inte många timmar inatt. Jag kanske lägger mig ner en stund nu.

Livet livet. Så fint och så svårt på samma gång...

Kram till er alla ♥️

Nu har jag kämpat, försökt stå emot att sluta dricka under en längre tid utan resultat. Igår tog jag mig
Iväg till ett AA -möte vilket känns bra

Nu bävar jag för eventuell abstinens kommande dagar.
Önskar mig själv
Lycka till….

Det är inte lätt det där med alkohol och tonåringar. Det är klart de är nyfikna särskilt med en vuxenvärld som använder alkohol i alla sammanhang som ska vara festliga, för avslappning och för att fira stora händelser.
Som Doktor Phil säger, när ljuger en tonåring - när de öppnar munnen. Den typen av ”belöningar” som du ger exempel på är så vanliga och troligtvis så extremt svåra att hålla för tonåringarna. Körkortet är så långt fram i tiden och grupptrycket är stort. De blir dessutom tvungna att ljuga vilket skapar otrygghet. Min dotter umgicks ett tag med ett par kompisar som drack i de mest ologiska sammanhang tyckte jag. Dricka på fest är väl en sak men det är inte helt ovanligt att dricker och går i skolan. Dricker på utflykter. Min dotter drack efter att de varit iväg och åkt skidor. I bilen på väg hem. Jag trodde ju inte att hon drack på den tiden men märkte att hon var lite konstig när hon kom hem. Men det fanns inte i min föreställningsvärld att de drack vid såna tillfällen. Det är alkisvarning så det står härliga till tycker jag. Alltså inte att just de är alkisar, men när man dricker utan att det är fest så har man tagit det en nivå närmare en avgrund.
Jag har pratat med mina tonåringar om det här. Alkoholens effekter och att de måste tänka efter. Att det inte är så kul att vara full. Att man faktiskt har roligare när man umgås med nyktra kompisar och gör roliga saker, fiskar t.ex. (Torn). Det där drickandet i skolan hade jag ingen aning om existerade, men det är inte helt ovanlig har jag fått höra av kompisar sen. Alltså då har de redan rivit en barriär tänker jag.
Oj Satttva, nu blev det en lång utläggning i din tråd här, men jag tror att det är bra att vi kan prata om det med våra barn.Hade ett fint samtal med min systerson i somras. Han glorifierar alkohol, men det hade dykt upp en händelse som gjorde att jag och hans pappa kunde prata lite om baksidorna som vi hade sett under vår uppväxt. Tror att vi lyckades så nåt litet frö då.

Tror du tänker klokt Charlie, det är lite Sinnesrobönen över att släppa saker. Och du kommer att få veta om det är ett större problem. Och vilken fantastisk mamma du är som inte börjar fråga ut sonen. Du har så rätt i att det inte är hans problem och att han skulle hamna i en konstig position om du började fråga ut honom. Trevligt också med ert samtal. Jag tror att han känner sig väldigt säker på dig när han kan ta upp såna funderingar.

@Sattva Jo, en hel del step-up, aerobics och klassisk gympa har det ju blivit genom åren. Var till och med gympaledare i ett tiotal år. Så jag vet att det känns omöjligt först men att det bara är att nöta en bit i taget.

Kram 🐘

Dags för ny vecka. Fortfarande rätt trött efter att ha hämtat dottern i fredags natt. Ska föreslå taxi nästa gång...

@Andrahalvlek Kul med linedance! Har testat nån gång, att röra sig till musik blir man glad av! Om du höll på med aerobics back in the good old times så vet ju din hjärna hur man gör för att nöta in sekvens efter sekvens😃

@Torn Håller med de andra, inte ett dugg ointressant! Det behövs verkligen inte mycket alkohol för att jag ska känna obehag att lyssna. Eftersom mitt drickande var så hemligt, drack jag aldrig i princip i sällskap utanför de allra närmsta. Folk blir väldigt babbliga o högljudda. Och pinsamma!
Men kul att du hade kul och kunde vända situationen till din fördel😃
🌼🌟💫

@Se klart Lycka till på konferensen! 😍

Sitter i taxi mot Arlanda och konferens. Brukar kunna stressa upp mig över tillfällen som det här. Det har aldrig varit några tillfällen då jag druckit mycket, hade oftast något överjag som höll i, var väl inte för att jag var duktig utan troligen bara en tidsfråga så som jag betraktar mitt missbruk. Jag tänkte förut ofta kring ”jag har aldrig”. Ett väldigt pinsamt sätt att legitimera sitt drickande.
Nu känner jag mig rätt lugn även om såna här tillfällen ställer höga krav på att leverera inför andra. Det har jag inte sällan medicinerat med en halv tablett piller som håller puls och nerver i styr. Nu hittade jag inga såna tabletter så det får vara. Jag känner mig lugn och blir jag stressad så är det som det är. Inte så mycket farligt kan hända.
Mer chill med andra ord.
Jag är personligen mycket tveksam till att ett företag skickar anställda utomlands. Det här året har väl lärt oss allt om att det mesta kan vi göra inom Sverige, vi behöver inte ens alla vara på samma plats.
Ska försöka njuta av lite sol också, och mina springturer som äntligen börjat ge resultat i form av att jag inte vill gråta i uppförsbackarna.
Kram och ha en fin måndag!

Ja @andrahalvlek det var som att det var så lätt att komma i ordning här. Som att allt hittat sin plats utan krångel. Fint hemma oavsett hur det är - smått eller stort, är viktigt. Kram 🌱

@Se klart Så snabbt ni packat upp allt! Och att det blir så fint - lovely ❤️ Man mår bra av att ha det fint omkring sig.

Kram 🐘

@Torn Klok son ❤️

Kram 🐘

Inte ett dugg ointressant! Tvärtom intressanta observationer som vi andra kan relatera till. Jag har ännu inte upplevt en fest eller middag där de andra har blivit rejält berusade. Alla i min omgivning är måttliga har jag märkt, det märkte jag inte när jag själv drack 😂 Eller det är ju sorgligt egentligen, alla andra måste verkligen ha funderat på vad jag höll på med egentligen. Jag var alltid den som drack mest.

Finns det två personer eller fler på en fest som trissar varandra kan det bli rejält slirigt. Vet inte hur jag skulle reagera på det. Sannolikt hade jag börjat dona med disk och sånt.

Jag såg en dokumentär där de hade intervjuat barn om vuxnas drickande. De var 6-7 år. De var väldigt plågade av att berätta, och de var väldigt bekymrade. De återkom gång på gång till att deras föräldrar blev helt förändrade, att de inte kände igen dem. Vad har vi utsatt våra barn för?

Min yngsta dotter har aldrig reagerat på mitt beteende som onykter, vad jag märkt måste nog tilläggas. Men jag minns väldigt väl en gång när min alkoholiserade ex-sambo var rejält onykter. Hon glodde på honom och sa: ”Vad håller du på med?” Hon gillade verkligen honom, men hennes blick på honom då gjorde ont i mig till och med.

Din syrra måste du ju snacka med vid tillfälle. Att två syskon blir nyktra ungefär samtidigt är ju lite spännande, helt ovetande om varandra. Ni hade väl inte föräldrar med alkoholproblem heller, eller? Jag tänker på min barndomsvän som tydligen blivit nykter också. Som vi två har festat i vår ungdom. Att båda blivit nyktra i 50-årsåldern är lite creepy.

Kram 🐘

@Sländan Man kan hålla sig långt bak till en början. Värst är om man dansar mot alla fyra väggar, då hamnar man plötsligt längst fram.

Jag försökte faktiskt träna ikväll på det här klippet: https://youtu.be/ZSAL0yxWGQ8 Det var kinkigt, fick spela om klippet fem gånger innan jag hängde med hyfsat. Sen ska ju stegen sitta också, så att man kan ta ut svängarna och se lite cool ut också helst 😉

Man är så fullt upptagen med att kolla på instruktören att man struntar fullständigt i hur de andra ser ut. När man tränar in dansen nöter man gemensamt några steg i taget och först mot slutet av passet sätter man ihop hela dansen. Nästa gång får man en ny dans och repeterar den förra lite. Sista gången på terminen kan man dansa alla i svit. Urkul!

Det är lågintensiv träning, och det blir nog en hel del steg totalt på två timmar. Jag ska börja med kl 17-18, för nybörjare, och sen har de en nivå 1 kl 15.15-16.45 som jag nog hänger på sen också. Inte första gången dock.

Kram 🐘

@Torn Jag håller mig på marken 😂 Det är svårt, men så roligt 😍 Hjärnan får jobba med att få ihop koordinationen som sjutton. Nyttigt.

Kram 🐘

@Sländan Ja man känner sig stolt och smart som inte dricker. Att man inte behöver hälla i sig ett gift för att ha det trevligt och kul. Dock får inte folk bli för fulla, då blir det totalt ointressant. Då är det bara att göra något annat. Det är liksom inget problem. 🤗

@Andrahalvlek Det ser jätteroligt ut 🤗
Tyvärr skulle jag ALDRIG komma ihåg alla små steg 🙈 möjligtvis om jag nötte in 3 steg i taget 😂 de andra runt omkring mig skulle nog bli väldigt trött på mig.
Kram 💕sländan

@miss lyckad Nu ska ju tilläggas att min gräns för när jag anser att någon är berusad är väldigt tuff. Så som det var igår , så anser garanterat mina svågrar att de själva knappt var märkbart berusade. Blir det värre, så går det inte att vara kvar.😖 Då drar jag i väg på annat. 😎

kram

@Torn skrev:"Att jag hade riktigt trevligt berodde till stor del av att det kändes som jag hade ” makten” på något sätt. "

Jag förstår precis vad du menar, det är en härlig känsla. Jag kan bli upprymd bara av att jag klarar mig utan alkohol, kan ha minst lika roligt ändå- och det bästa att ha makten över sitt egna liv, vara helt klar och närvarande. Det är en styrka bara de 💪🏼🤗
Kram 💕sländan

@Andrahalvlek Aha, nu kollade jag på videon. Inget rep i luften, men det såg ändå svinsvårt ut.😂

Kram