Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Tänker på kvinnan son du beskriver…,

I förrgår körde en ung kvinna på en kvinna i medelåldern. Kvinnan som blev påkörd, dog. Gick mitt i vägen, inga reflexer…och alkoholist.
Så oerhört sorgligt😢

Sorgligt att hon dog…att en ung kvinna som kört ihjäl kvinnan måste leva med detta…sorgligt att skitalkoholen kanske gjord e att hon tappade allt omdöme… och kanske….dömer man den alkoholiserade kvinnan …

Kram t er alla❤️❤️

@Se klart Ja, Annie Grace har rätt! Vår personlighet förändras inte i och med nykterheten - den förädlas snarare och tar mer plats!

Jag menade absolut inte att du någonsin är dryg 🙏🏻 Men varken Jekyll eller Hyde är väl speciellt sympatiska? Som pest eller kolera typ? Men jag kan minnas fel, svart-vit film var det om jag minns rätt.

Kram 🐘

Åh jag kan vara många saker men nog inte dryg 👵🏻 Har inte sett filmen på många år!
På landet är jag; i rörelse, gör, för det mesta. All min energi sitter då i händerna- förutom när det kommer till smink, hår och snygga gångkläder …
På jobbet går jag iofs snabbt men sitter otroligt mycket och allt som händer händer i huvud eller prat.
På landet kan jag vara tyst en hel dag!
På jobbet är jag väldigt mycket i kontakt med många! Tusen tankar och system- som du har det tror jag. Människor som vill, och pockar på.
Helt olika sidor av mig. Båda ryms. Har blivit mer av allt på något vis! Kram 🤗

PS. Hon bodde sina första fyra månader på sjukhus, så vi är väldigt vana vi sjukvården på olika sätt. Otaliga läkarbesök årligen under uppväxten. Men akut sjuk och ambulans två ynka gånger upp till 22 års ålder får man vara nöjd med. Så jag vet inte var min fobi kommer ifrån riktigt. Sannolikt obearbetat skit sen den första tiden, då allt var spänt och konstigt som en fiolsträng. Sen när hon mådde bättre lade man det bakom sig liksom. Lite för lättvindigt kanske. Jag får nog rota i det lite.

@Se klart Så sorgligt 😢

Ha det bäst på landet! Är det Jekyll eller Hyde du är på landet? Jekyll är en rätt dryg typ va? Har nog aldrig sett filmen i fråga, bara hört uttrycket. För det är väl en film från början? Eller bok?

Kram 🐘

Min förkylning har avancerat från svid i hals/näsa till hosta och snor. Bra. Det är alltid bättre om den avancerar, för då går den över, istället för att stå i farstun och trampa in och ut genom ytterdörren. Kom in för sjutton - ta plats! Jag är inte sängfärdig, men det är skönt att jobba hemifrån och kunna ta långlunch och höneblund efter lunchpromenaden, och ta en extra paus på eftermiddagen och sluta lite senare när man ändå slipper resorna.

Mest trist är att jag på eget bevåg har avbokat teater igår, körsång ikväll och middag med tjejjouren imorgon. Inte för att jag inte skulle orka, även om det nog vore gränsfall, utan mest för att jag inte vill riskera att smitta någon. Jag har utvecklat en smitta-andra-fobi tror jag.

Vår yngsta dotter, som tar mediciner, föddes svårt sjuk. En förkylning i den cocktailen kunde vara förödande när hon var liten. Magsjuka var big nono, för då får hon ju inte behålla sina mediciner. Så jag har i alla år varit noga med att inte utsätta henne för andras smitta, eller riskera att smitta andra. Vi har inte isolerat henne, men vi har varit väldigt försiktiga och krävt av vår omgivning att vara detsamma. Hon har inte dåligt immunförsvar, så hon har levt rätt så normalt.

Det är oansvarigt att komma genomförkyld hem till folk eller till jobbet - jag blir skogstokig 🤬 Och den som inte respekterar 48-timmarsregeln vad det gäller magsjuka har en speciell plats i helvetet.

Allt med coronapandemin har ställt detta på sin spets, och nu känns jag kanske överdrivet försiktig. Jag ställer nästan kravet på mig själv att jag ska förutse om jag blir sjuk eller inte, för man smittar ju som mest precis innan det bryter ut. Men det kan man ju inte veta. Och vissa personer är det förstås helt okej att träffa lite halvkrasslig, min dotter är ju inte superskör på något sätt.

Men, och det är ett viktigt men, om hon blir rejält sjuk i vad det än är så krävs sjukhusvård. Och sjukhuset är det sista ställe jag vill ha henne på nu. Jag litar inte på sjukvården alls nu under coronapandemin som slitit så hårt på personalen, den verkar vara helt under isen på många sätt.

Sannolikheten är inte stor att hon blir så sjuk. Två gånger på 22 år har vi fått ringa ambulans. Men ändå. Och nu bor hon inte ens hemma, så jag kan inte skydda henne på samma sätt. Hon har andra boende omkring sig, massa personal, åker med olika personer i olika bilar. Jag har tänkt att vaccinet är räddningen, då är hon safe. Men nu är jag inte alls lika säker längre. Och hon fick sin andra spruta i april så det är hög tid för tredje sprutan, kom jag just på. Måste ringa sjukhuset. Börjar med att smsa boendet. Hon är ju deras ansvar nu. Faktiskt.

Kram 🐘

Hej. Jag har ingen egen erfarenhet av Nämndemansgårdens behandlingshem men de jag har träffat på verkar nöjda. Mina egna erfarenheter av Nämndemansgården är från deras högintensiva behandling det är 3 dagar i veckan i 12 veckor varje tillfälle är 3 timmar med egna redovisningar därefter så är det eftervård i totalt 9 månader. Upplägget sägs vara liknande det som är på behandlingshem men såklart så är det mer intensivt på hem.
För min del har det fungerat bra, jag är tacksam för den hjälp jag fått för annars hade jag inte tagit mig ur beroendet eller ur är man ju aldrig men jag har iaf varit nykter i 4 månader, hur bra en behandling är beror såklart till en stor del på hur motiverad man är..
Jag håller tummarna för att din anhörige för det stöd och hjälp som behövs.

Nu har damen ringt till tre olika män och erbjudit sitt sällskap utan att få napp. Vill grina. Bättre antabus har jag inte träffat på på flera år…

Sitter på tåget och bakom mig sitter en kvinna 60+ som är plakatfull.
Så sällan jag ser de där alkisarna utom på parkbänken då, och det gör mig sorgsen.
Ett utspillt liv på plats 48 vagn 3.
Jag mitt lilla präkto pratar en stund med henne men inser att hon nog inte riktigt är här.
Idag hade jag ett bra möte med min chef, som jag gillar mycket. Jag har mycket just nu, så jag har i samråd med HR skjutit fram vissa processer. Sånt har jag stor frihet kring. Känner mig aldrig bunden eller att någon bestämmer över mig.
Nu påväg till landet där jag ska leva ut min skrotiga sida till max i helgen och på lördag ihop med vänner. Ibland tänker jag att jag är Mrs Jekyll och Hyde. Folk skulle knappt känna igen mig i mina mjukisbrallor och förkläde..
Nu pratar den stackars tanten så högt i telefonen att jag måste sluta.
Njut av kvällen kära ni! 😍

Åh @sisyfos julgardiner står på min lista i livet 😍 så mysigt. Jag tittar på serien som bygger på Jonas Bonniers roman. Väldigt bra måste jag säga. Min man tyckte han hade hört allt om Knutby men denna tillför perspektiv, nä kräla i skuld och skam tror jag inte det minsta på. Men att vara ärlig. Och att stå för det man gör. Människor på jorden har ju inte nån guds tillåtelse att bete oss, tvärtom ställer livet ändå krav på anständighet. Vänlighet mot andra människor. Ungefär som här! Kram 🥰

@Lillek Grattis till 115 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Grymt bra jobbat, sjuk och allt.

Kram 🐘

Hej! Jag skriver mest på anhörigforumet men nu är det aktuellt med behandlingshem för min anhöriga. Jag är väldigt intresserad av att höra ifrån er som fått behandling på Nämndemansgården - men även andra tips om behandlingshem är mycket välkomna!

@Lillek 115 dagar! Stort grattis till dig!
Och tack för kommentaren.
Stor kram 🤗

@Lillek stort grattis till 115 dagar!🌺💃.

Hej @majsan_nu och varmt tack för din omtanke! Har inte varit inne här på forumet på ett tag, har haft en rejäl förkylning (inte covid) som hållit mig utloggad från det mesta. Men nu mår jag bra. Och dagarna utan alkohol blir fler och fler, idag är det 115 dagar🙏. Och du har passerat 70 dagar – det blir ju över tio veckor! Stort grattis till dig✨🌷✨🌷✨! Hoppas du kan få må lite bättre i själen så småningom!

Nu ska jag fösöka läsa ikapp lite här på forumet. 🌸

Hej på er, ett extra hej till Rosa-vina, kul att höra från er alla. 💗 Tack för hälsningar, det värmer.

Nu har det gått en dryg månad sedan min senaste uppdatering. Läser ibland, följer mina "gamla" vänner. Skriver inget extra längre, kommenterar bara i min egen tråd. Men jag tänker på er, ofta. 💗

Nu står jag i ett vägskäl vad gäller forumet. Har sedan länge skrivit mest för att försöka hålla en slags balans i det svart-vita tänket som i mina ögon kommit att prägla forumet alltmer.

Självklart är helnykterhet det bästa för alla, men om man inte fixar det, tycker jag att det är bättre att dra ned på sin konsumtion än att ge upp och dricka massor - för att man ändå inte klarar att bli helt vit.

Detta kan dock upplevas provocerande för en del, trots att det finns forskning som visar att det är just så det kan bli för den som söker hjälp och helnykterhet erbjuds som enda alternativ.

Precis som kloka Sisyfos varit inne på, skulle jag aldrig ifrågasätta dem som valt helnykterhet som mål. Ifrågasätter sällan andras val överhuvudtaget. Varken här eller i det vanliga livet.

Nu undrar jag ärligt om min resa skadar mer än gör nytta här. Forumet har ju enligt mig som sagt gått mer och mer mot att det endast är helvitt som gäller. Tanken att det fanns en nytta med att finnas som alternativ känns längre borta än någonsin. Självklart tror jag inte att det jag skriver är avgörande för en massa människor, men vet också att vi i vissa fall är lättriggade.

Själv har jag alltid haft helnykterhet som mål, aldrig haft problem att sluta, mått toppen under en lång tid, men... När jag efter några månader alltid trillat dit på värsta förnedrande sätt, valde jag till slut den näst bästa vägen. (Den som alltså inte fungerar, enligt flera, trots att vi är många här nu.) Det vill säga att dricka ibland. I mitt fall aldrig på vardagar och aldrig smyghandla. Aldrig!

Det har nu gått mer än tretton månader sedan jag handlade något. Superstolt över mig själv, men känslan av att det jag lyckats med inte uppfattas som något stort infinner sig ibland. Hur bra jag än mår och hur nöjd jag än är med mitt val.

(Och, ja, jag vet att det inte finns några forumkrav ‐ och ska heller inte finnas - att man får heja på dem man vill, att man letar upp likasinnade.)

Hur har jag då fixat att inte smygdricka? Jag klarade det ju aldrig förr, trots många försök.

För mig handlar det främst om tillgängligheten. Här är allt inlåst sedan fyra år, har själv bett min man ha nyckeln på sig.

Men handla då? Hur har jag klarat att inte kila in på Systemet när jag varit i närheten, till och med gått förbi?

Tror att det handlar om samma tänk som hos alla som aldrig tar första glaset. Jag törs inte frångå mitt beslut att inte smygköpa. Då är det kanske kört. Jag riskerar det helt enkelt inte. Är rädd att snabbt hamna i det dagliga smygdrickandet igen. Och dit vill jag INTE. Aldrig mer.

Alkoholen har på vardagarna blivit den icke-fråga jag eftersträvat.

Som sagt, jag är vid ett vägskäl. Efter fyra år, de två-tre första som mycket aktiv i både min och andras trådar, funderar jag över min närvaro här.

Skriver inte detta för att få sympatier angående mina tankar, utan är uppriktigt tveksam. Så mest en retorisk fundering.

I vilket fall som, vilken väg jag än tar, vill jag än en gång tacka alla fantastiska människor som gjort och gör forumet till vad det är.

FinaLisa och Sisyfos, ni har varit med mig länge, länge, i både glädje och sorg. Tack för det. 💗 Varafrisk, åh, jag hejar extra på dig. Tack för din ärlighet. 💗 Charlie och Rosa-vina, kul att ha fått följa er. 💗 Mrx, Mirabelle, Mary, Kennie, Tofu, Se klart och alla alla andra som jag mött genom åren, tack för att ni finns/funnits. 💗 En extra tanke till Skillnad/-en. Du betydde så mycket för mig den första tiden. Vet att du var svårt sjuk senast vi hördes och befarar det värsta. 💗

Massor med kramar till er alla 💗

Tänker att du är en klok chef SeKlart. För om man svarar att @jag vet inte, det får vi ta reda på”, så är chefen ytterst ansvarig. Jag har en chef som ofta svarar så och när vi (jag) har tagit reda på så behövs nån typ av beslut och det är i det läget chefen måste visa vad hen går för. Ja eller nej, spelar inte så stor roll ofta, bara man bestämmer riktning så att vi jobbar åt samma håll. Knutby intresserar mig. Hoppas det var bra. Har sett och läst mycket om Knutby och det är intressant den där känslan av att vara ”för ner” och religös samtidigt. Alltså helt på tvärsemot på hur jag läser bibeln. Vet inte om det är Knutbyswrien du ser, men där är frånvaron av självrannsakelse stor. Jag menar inte att man ska kräla i skuld och skam, men likväl som vi behöver ta ansvar för våra val, likväl behöver dem och det saknas till viss del i Knutbyswrien. Alltså hur ursäktar man att man fryser ut andra personer? Nu skyller de ifrån sig konstant i serien tycker jag.
Tänk att börja på nytt med nya fönster etc. Jag blir gräsligt avundsjuk ibland på andra lägenheter med stora fönster. Så njut av att börja på nytt med stjärnor och annat, SeKlart. Jag fixade julgardiner förra året. Blev ombonat och mysigt.

November, mörk och trist men också en lite kravlös månad. Förra året mådde jag bra i just november. Ville göra fint hemma boa in mig, tända ljus etc. Det var på nåt sätt så skönt att det räckte då. Att göra saker runt mig själv som jag mådde bra av. Ljus tror jag är bra för själen.

Måste tycka till om november. Är beredd att hålla med @charlie om omvärdering. Och håller med dig @finalisa om behov av att stoppa nåt i munnen. Båda dessa saker samsas rätt bra hos mig. Men oj vad jag förväntans-njuter av att snart få sätta upp adventsstjärnorna. Eftersom vi flyttat tänkte jag satsa på nya, vi har andra fönster här. Har köpt tre olika för att testa vilken som blir finast. Saker man kan göra för att förhöja livet lite i november.
Kram i mörkret! 🕯

Jobbat hela dagen- förmiddag hemma och em på kontoret. Roligt och energigivande att träffa kollegor. Lite dränerande att sitta i möten till klockan 17… men så mycket som händer nu, turligt nog är energin påväg uppåt och jag kan anlägga min vanliga ”en sak i taget”- hållning, då brukar det mesta lösa sig. Just nu är mycket i mitt arbete även nytt för mig. Kräver massor, behöver förstå och liksom införliva kunskapen så att jag kan leda min flock med nån sorts trygghet. Men lika ofta hör jag mig själv säga; jag vet inte, det får vi ta reda på, som svar på frågor.
Jag hade aldrig klarat att vara en så osäker chef när jag var ung, haha. Ju äldre desto mer känner jag riktigt genuint att vi behöver vara många kloka som tar gemensamt ansvar. Ingen chef är ett geni. Däremot har jag blivit bra på att sätta ramar. Ingen ska jobba över. Om vi jobbar rätt så fixar vi både utveckling och arbetstoppar inom ramen för vår tid.
Nu ska jag titta på tv (Knutby) och ta ett återfall i mitt glassätande. Ensam hemma, mysigt det med! Kram alla höstrusk-stretare. Mina amaryllisar står på balkongen och bidar sin tid! 🎅🏻

@dagsattförändra tack! Tänk att tids nog blir inte mycket kvar kopplat till a, så skönt. 🙏🏻

Tack @Sattva ❤️ Jag imponerar till och med på mig själv 😉

Kram 🐘

@Andrahalvlek Håller gelt med dig om att noll choklad allt slår 12000 steg! Att röra sig är liksom sååå mycket lättare än att inte äta choklad🙃🙃🙃. Gud vad duktig du är!!🌟🌼💥👍💫😍

PS. Noll choklad ingår i streaken fortfarande. Det känns nästan som den största bedriften 🤣

@Se klart Tack ❤️ Jag har liksom halvautomatiserat planeringen och utförandet av promenaderna, på samma sätt som jag tidigare i livet har planerat/utfört veckohandling, barnens aktiviteter och fixat gympapåsar. Det var inget betungande back the days, och lika lite känns det här betungande nu.

Tricket är nog att göra det varje dag, inte börja förhandla med sig själv utan bara göra det. Att jag nu uppnått 100 dagar i min promenadstreak sporrar mig att sikta mot 200 dagar!

Kram 🐘