Senaste kommentarerna i forumet

@Charlie70 🌺
Godmorgon 🌧️

Förstår absolut att du blev orolig och mådde dåligt av det du fick reda på om din exman. Och det är säkert så att du känner igen dig från förr och att ett dåligt samvete blossade upp.
Men det behöver ju inte vara så illa som du befarade... katastroftankar är ju som sagt oftast bara tankar och inte sanningen. Så luska lite och ta reda på lite mer vad som händer i din exmans liv just nu. För flickan måste ju få känna sig trygg där hon bor.
Hoppas det ska ordna upp sig.🤗
Kram 💚

Tack @Andrahalvlek ❤️ Och @Torn ❤️
Ni är så bra på att peppa andra.
Kram 💕sländan

@Varafrisk skrev:"När jag var uppkopplad på AA-mötet online rann mina tårar nästan hela tiden."
Så skönt att läsa, då är det inte bara jag som blev känslosam. Jag förstår inte varför det skulle vara fel med det, men det kändes lite jobbigt med främmande personer omkring mig, Jag gjorde allt för att dölja det.
Hon läste nog ur stora Boken, den som man jobbar mest med. Det gjorde dom på de mötet jag var på iallafall.
Jag har Den stora Boken, Tolv steg och Tolv traditioner och Leva nykter.
Jag tycker väldigt mycket om dom, Den stora Boken läste jag för första gången för 10 månader sedan. Man måste läsa lite i taget, det är här man ska ha en sponsor som hjälper en att förstå de olika 12 stegen.
Idag tolkar jag mycket i boken annorlunda, eftersom man har börjat förstå tanken bakom på ett annat sätt.
Men jag kände från början att andlighet är nycken för mig. Att börja jobba med mig själv inåt.
Jag tycker att de är lätta att läsa, men sedan kan man tolka saker så olika. Det är då som en bra sponsor kan hjälpa en om man fastnar. Jag är ju helt grön, så det är mycket att jobba med.
Kram 💕 sländan

@Mirabelle G-S Det är allra svårast faktiskt. Man tror att det räcker med att säga ”nej” utåt, men det är nejet inombords som gör störst skillnad för ens mående.

Övning ger färdighet. Fokusera på det man faktiskt har gjort och verkligen nöja sig med good enough är SÅ viktigt. Och att tydligt delegera och deklarera ”Det där är ditt ansvar”. Träna, träna, träna.

Ett trick förresten är att be om hjälp! ”Jag vill att du…”, ”Kan du hjälpa mig med det här…” Funkar svinbra! Allra helst om man är en sådan person som brukar hjälpa andra. Folk vill betala tillbaka!

Kram 🐘

Idag har jag varit på AA och känner mig deppad av, att höra alla tragiska historier. Jag mår bra i min nykterhet och så vill jag må. Visserligen bekymrar jag mig onödigt för barn och barnbarn, men det kämpar jag med mig själv med att mota bort. Och jag vill leva här och nu i tacksamhet för, att jag har det, som jag har det. Jag är nöjd.

Välkommen in i nytt-jobb-kaoset 😊 En dryg månad in börjar jag komma ut på andra sidan… Eller… Ja… I alla fall kan jag skönja andra sidan där nånstans på horisonten… Inte vara inställd på stordåd första tiden är en bra plan. Håll i din förmåga att säga nej. Jag fixar rungande nej utåt helt galant. Det är som du skrev ”att säga nej i mitt inre. Släppa det ifrån mig känslomässigt helt enkelt” som jag inte lyckas lära mig. Har du något trick för det? Kram

@Miss Mary Poppins Tack!😍 Och detsamma!!🌟💫 Har absolut noll koll på dagar...

253 dagar 🥳 grym du är ❤

Hej @Sländan!

Har inte läst hos dig tidigare men tänker att jag ska fortsätta med det. Har skummat lite grann nu. Du har kommit en bit på din nykterhet och det är fantastiskt! Kan läsa att du varit på ett fysiskt möte hos AA. Vad modigt! Läste om dina tårar som rann, kan förstå det. När jag var uppkopplad på AA-mötet online rann mina tårar nästan hela tiden. Å eftersom jag inte hade kameran på så kändes det lite lättare. När jag var med i söndags var det en kvinna som läste ur ngn bok. Vilka böcker har du från/om AA? Har de hjälpt dig! Lättlästa?

Ha det fint🌺

@miss lyckad skrev:"Är dock inte miljö-medveten med allt.."

Det är det ingen som är. Vi är människor. Om vi ska sitta och syna varje steg vi tar på den här planeten och fundera på vilket tuggummi som innebär minst CO2-utsläpp innan vi kan välja, så känns det inte som ett liv som är värt att leva. Det vi kan göra är att leva våra liv och generellt göra bättre val. Däremot tycker jag absolut inte att man ska känna någon skam för att man väljer något man vet är mindre miljövänligt än något annat för att man tycker om det bättre. Alla gör det och det är inget konstigt med det. Vi ska kunna var lyckliga också! Det innebär ju kanske inte att vi ska köpa en tankbil med olja och fördela/dumpa innehåller i de insjöar som ligger oss närmast bara för att vi tycker att det är roligt. Däremot är det så tråkigt med symbolpolitiken. Det är många politiker och kändisar som är ute och signalerar deras miljövänlighet med små symbolhandlingar som egentligen inte har någon nämnvärd positiv inverkan på miljön, samtidigt som man låter de riktigt miljöförstörande aktiviteterna fortskrida. Med det sagt är det såklart inte en lätt fråga. Oavsett vad vi människor gör så kommer vi att påverka ekosystemen kring oss, för det är vad det innebär att leva i dem. Det finns liksom inte ett svar på hur vi bäst lever i balans mellan bra val och ett lyckligt liv. Man får göra sitt bästa helt enkelt.

Tack för grattis! Jag är som sagt något av en mittemellan-person när det kommer till att ha grejer. En del saker kan jag vara väldigt osentimental med och göra mig av med. Jag skulle egentligen vilja ha väldigt lite grejer. Men sen finns den en del saker som jag har svårt för att göra mig av med. Jag har t.ex. en del böcker som jag rimligtvis inte kommer läsa igen, även om jag inte kan säga det säkert. Men många av dem känns som mina vänner. Jag lånar ju också ut dem ibland.

Tack @Sattva ❤️ Vad glad jag blir för ditt beröm 😍

Kram 🐘

@Torn Man ska inte laga det som inte är trasigt. Allt blir som det blir och går som det går. Huvudsaken är att man tar de chanser till förändring som ges - om det känns rätt. Bara då. Om det känns rätt. Man ska alltid lita på sin magkänsla. Jag tror att vårt undermedvetna har en direktkoppling till vår magkänsla.

Kram 🐘

Ja, jag håller med SeKlart. Det finns en gräns när man är märkbart berusad framför sina barn. Då finns det ett problem som man måste acceptera och ta tag i på nåt sätt.
Och du befann dig i den situationen vid ett tillfälle Charlie och tog tag i det då. Att du (eller vi) har haft problem med alkohol gör inte att vi behöver acceptera att andra gör samma misstag. Min sambo som växt upp med en missbrukande far lovade sig själv att hans barn aldrig skulle uppleva samma sak. Jag var berusad ett fåtal tillfällen när barnen var vakna. Det ursäktar egentligen ingenting tänker jag. Hade rollerna varit ombytta och det var min sambo som drack hade jag varit skitförbannad om han inte tog tag i det tror jag.
Sen din starka reaktion är väl rätt naturlig, oro för barnen, oro för mannen, ovissheten, frågorna. Hoppas du får lite ro också.

@Andrahalvlek Wow, vilken resurs din arbetsgivare har i dig! Hoppas du får den credit du förtjänar!😍

@Sländan Häftigt, kul och härligt att fick en sådan positiv upplevelse av mötet!😍 Och en ny nykter kompis direkt också! Grymt starkt jobbat!

Kram

@Andrahalvlek Spännande med ett nytt jobb! Du har skaffat nytt jobb, TappadIgen ska flytta, Se klart har flyttat och Charlie har slutat snusa. Jag har inte gjort ett smack utan ” bara” blivit nykter. Jag blir lite avundsjuk, men det är okey, okey, okey. Jag mår ju trots allt bra ändå.😅

Ha en bra dag, och Suppa försiktigt!😍

Kram

@Pianisten skrev:"En del av livets nyckel tror jag är att lära sig ha tråkigt och acceptera vardagen. Längta till saker och på en rimlig nivå bita ihop och göra de där måstena för att hitta sin balans.”
Ja, jag tror att det är en nyckel. För mig handlar det också om att vara här och nu. Fokusera oavsett om det är roligt eller tråkigt. Inte tänka och grubbla för mycket. Se de små, små glädjeämnena i den gråa vardagen. Betrakta världen. Se glädje i andras ögon.
Dina inlägg låter så positiva nu Pianisten.
Hur tänker du kring alkohol nu? Jag har ju inte druckit en droppe tills i juni. Sen drack jag vid några tillfällen efter det också. Inte mycket, men litegrann. Funderar på hur mycket även små mängder egentligen påverkar måendet. Jag blev så deppig ett tag och jag brukar inte vara det. Tror det var mer hormonellt, men jag blir lite nyfiken på er som dricker ibland om ni märker nåt sånt. Om det blir så om man dricker två dagar i rad t.ex. Jag mår alldeles för bra av att inte dricka alls i princip, men jag blir lite nyfiken på sambanden. Kan ju inte gärna börja experimentera och testa själv, men har du några erfarenheter av när det blir dåliga effekter? Jag har inga planer på ett regelbundet intag, mår bättre utan, men det finns så lite kunskap tänker jag om hur även små mängder faktiskt påverkar.

@sattva jag har klurat mycket på det här med introvert och extrovert. Spontant känner jag mig mer introspektiv- viktigt med tid för mig själv, blir energisk men också väldigt trött av det sociala.
Jag upplever nog att både pandemin och nykterheten gjort saker och ting lite tydligare, jag har lättare att sortera- ja eller nej. Tidigare var det mer ett grummel lite ångest blandat med oro- de sista två åren oroade jag mig för att jag skulle dricka för mycket. Jag hade inte kontroll.
Nu, som ikväll när vi ska gå bort ser jag mycket fram emot kvällen! Jag vill prata med andra, jag känner mig nyfiken och med förväntan.
Men jag vet att den håller i sig ungefär tre timmar. Så runt klockan 22 kommer jag att gå hem, också för att få en timme med mig själv. Så i grunden är allt annorlunda. Jag utgår från min ork och lust. Jag gör nästan inget som jag måste eller borde. Vilken frihet! Kram och ha en fin dag!

@Mirabelle G-S Man har verkligen helt nya glasögon på sig numer. Jag ser hela tiden personer i min omgivning som nog dricker för mycket för sitt eget bästa. Jag har också varit där. Syntes det lika väl på mig? Minns att jag hade skräck inför att lukta bakfylla. Total skräck.

Skönt ändå att du har så mycket rutin att falla tillbaka på. Det är tufft i skolans värld minst sagt 😞

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Återhämta sig som i: hämta sig själv åter." Så fint uttryckt 😍 Och sant.

Kram 🐘

@Sländan Jag är så glad för din skull ❤️ Att det kändes så rätt och bra.

Kram 🐘

Shit, min hjärna alltså. Nu har den på allvar börjat planera för det nya jobbet. I natt vid fyra-fem var den igång och listade arbetsuppgifter som jag måste ha koll på, lära mig och träna på. Många arbetsuppgifter blir det! Små saker blandat med stora saker, men jag måste veta hur man gör och veta när det ska göras. Överallt hitta genvägar och möjligheter att jobba effektivare, för att lägga mesta arbetstiden på att vara kreativ.

Det känns verkligen som jag står och stampar i startblocken nu. Senaste veckan har varit gäsp på jobbet, och likadant blir det nästa vecka. Jag slutför en sak, lämnar över en annan, informerar och informerar, tar avsked i alla möjliga sammanhang. Försöker att tänka att tempot är väldigt lågt just nu och att det är bra, att jag behöver ladda batterierna inför det nya jobbet. Samtidigt gör lågt tempo mig uttråkad och energilös. Inte bra.

Sen försöker jag samtidigt att inte ha för höga förväntningar, det lär bli slitigt och jobbigt i början, innan det mesta sitter mer i ryggmärgen än i skallen. Jag kommer inte heller att uträtta stordåd direkt, det är bara ett jobb bland många på min arbetsplats. Där jag är väldigt beroende av andras leverans. Men det är väl min stora styrka egentligen - tänka om snabbt. Good enough, imorgon är en ny dag. Gör det du kan på bästa möjliga sätt och släpp sen taget.

Det ska bli så otroligt skönt att slippa allt personaltjafs. Alla martyrer och förståsigpåare, överpresterare och underpresterare. Det ska bli så skönt att säga: ”Det är inte mitt ansvar längre”. Min blivande närmaste kollega sa till mig häromdagen på kickoffen: ”Du ska framför allt lära mig att säga nej, för det är jag kass på.” Japp, det har jag lärt mig. Att säga nej i den konkreta situationen till den som berörs, men framför allt att säga nej i mitt inre. Släppa det ifrån mig känslomässigt helt enkelt.

Det blir nog bra, jag försöker att inte ha så mycket förväntningar. Bara göra. Funkar sådär. Min plan är att bara flyta med några veckor/månader och sedan smyga in förändringar efterhand. Göra på mitt sätt. Jag är värdelös på att göra på andras sätt, jag måste alltid göra på mitt sätt. Målet blir detsamma, men vägen dit blir annorlunda. Det måste kännas rätt och meningsfullt för mig. På den punkten är jag verkligen egocentriker.

Idag blir det en sista utflykt med min SUP. Det är kanske för kallt både på land och i vattnet, men det får bli som det blir. Lunchmackor är nedpackade och ut på vattnet ska jag. Inga förväntningar i övrigt - bara göra.

Kram 🐘

Idag vaknade jag ungefär som när jag hade varit på en fest och druckit allt för mycket alkohol. Lite ångest och tankarna, vad sa jag igår? Gick igenom i mitt huvud, vad sa jag vid min delning på AA igår kväll. Ångesten försvann lite. Men kontroll människa som jag är så är jag lite obekväm med det. Jag trodde inte att jag som ny skulle dela som de säger. Men eftersom det gick runt och de tittade på mig så kändes det rätt att prata iallafall.
Jag kommer ihåg lite va jag sa iallafall på ca 3-5 min 😅
Vi satt inte i en ring som man sett på Tv tack och lov 🙏🏻 Utan det var två soffgrupper i lite L format och fåtöljer som man kunde sitta i lite här och där. Så det kändes avslappnat. Kaffe ☕️ Lättar alltid upp, så de kändes trevligt.
Vi var ca12-13 st enbart kvinnliga på mötet.
De var allihopa väldigt olika, med helt olika bakgrunder och väldigt trevliga allihopa.
De ville verkligen att jag skulle känna mig välkommen, det var speciellt en kvinna lite yngre än jag som tog sig an mig lite extra.
Jag kände direkt att jag tyckte om henne. Hon kändes så varm, lugn och ärlig på något sätt. Det var lite svårt att hänga med hur allt fungerar, men det tar väl lite tid.
När det var 2 delningar kvar, så kände jag helt plötsligt att tårarna börja rinna.
Nej, tänkte jag inte nu. Jag som nästan aldrig gråter. Jag tror att spänningarna började släppa, och jag blev så glad när den
Sista kvinnan som delade, det stämde så bra med mig. Då kunde jag känna mig ”hemma ”på något sätt. Hon sa oxå att vi inte ska jämföra oss med varandra, vi är alla olika men vi har ett gemensamt mål.
Men jag tror iallafall att det är viktigt att känna igen sig lite i någon iallafall.
Hon som tog lite extra hand om mig såg mina tårar, hon förstod mig och vi delade mobilnr. Vi sms sedan efter mötet att allt kändes ok och jag fick höra av mig när jag ville ❤️ Fantastisk fin människa.
Även på vägen hem kom det små tårar, jag tror mycket på anspänningar efteråt, men även en tacksamhet att jag tog modet till mig att åka dit.
På måndag ska jag på ett annat kvinnomöte som ligger lite bättre till. Men jag kommer åka till det här mötet framöver oxå. De brukar gå ut och äta tillsammans efteråt, det kan vara roligt att träffa lite nya nyktra vänner.

@Andrahalvlek skrev:"Tänk inte så mycket, gå bara dit.
Precis så gjorde jag, och noll förväntningar.
Och du hade rätt, det blev bra.
Kram 💕 sländan

@Tofu skrev:"Därför kanske en lärdom är att hitta någon som haft ungefär samma grad av problematik"
Absolut, jag tror att det är jätteviktigt. Har man liknande grad av problematik så förstår man varandra mycket bättre.
Den här gången ska jag vänta till jag verkligen är helt säker, det här att bara ta någon ”ledig” sponsor tror jag inte på längre. Sedan ska man inte jämföra sig och sina problem allt för mycket, vi har alla olika bakgrunder och det viktiga är det gemensamma- att hålla sig nykter och må bra.
Kram 💕sländan

@Sisyfos skrev:"Om inte så har du ju din son och oss och kan försöka igen. "
Du skriver så klokt om ödmjukhet, jag jobbar själv med det varje dag. Inte bara i nykterheten, men ibland är det svårt. Men jag är medveten om det, och jobbar med det för att det ska bli ännu bättre.
Även om AA blir bra så tror jag att det här forumet är jätteviktigt. Här kan man skriva av sig och vara helt ” anonym” precis vilken tid på dygnet man vill. Och ni i forumet är ett fantastiskt stöd ❤️
Kram 💕 sländan

majsan_nu, tack själv, ja, vi följs åt❤️

@Se klart Låter som en riktigt härlig lördag!! Tror vi är så olika var vi hämtar kraft. Pratade med min syster om det, det här med introvert, extrovert. Både jag o maken är introverter. Det kostar oss energi att umgås med folk. Därtill att vi båda har ett jobb som går ut på att interagera med andra. Människojobbare, som jag kallar det för. Så kan man vara som min syster, som ÄLSKAR att träffa människor, bjuda hem folk etc etc. Det ger henne energi. Så kan man nog vara en blandtyp.
Kruxet är väl att hitta en acceptans för den man är o trivas med det. Göra val efter det så att man mår bra. Jag väljer ofta bort sociala saker med jobbet. Jag orkar bara inte och jag träffar kollegorna mer än några andra människor. Jag fattar ju grejen att det är bra att umgås utanför jobbväggarna också, men det kostar mig för mycket.
Njut av din lördag!!!😍

Lycka är lördag morgon med noll spår av alkohol i systemet, gott kaffe, utvilad man eftersom han somnade efter vin-middag redan kl 22 hehe.. Känner mig frisk, stark, så glad att min kropp liksom börjat ”svars på” mitt spring. Idag blir en dag utan planer. Spika upp tavlor. Sortera lite grejer. Återhämta sig som i: hämta sig själv åter. Njut av lördag, kram 🤗