Senaste kommentarerna i forumet

God morgon!
Tack @Varafrisk och @Himmelellerhelvette för er titt hos mig! Det betyder mycket att jag finns i era medvetanden fast jag inte syns❤️.

Hade en jättebra dag igår. Jag o en yogavän åkte en dryg timme bort och yogade på annat ställe. Kärt återseende, jag har varit så trött o tung mentalt hela hösten, inte orkat ta initiativ som jag brukar. Men detta gav så mycket! Jag fick så mycket glädje o livslust tillbaka! Efter yogan gick jag o kompisen o fikade. Härlig sol o gott att äta. Väl hemma igen var solen fortfarande framme, så jag passade på att sätta lökar i min lilla gräsmatta. Ska bli kul att se hur det blev sedan! Och efter det bakade jag bröd. Kändes så skönt att vilja göra saker igen!

Tog också tidigare i veckan tag i att komma vidare. Letade upp en psykoterapeut med den inriktning jag tror passar mig. Vi ska ha ett första samtal nu på tisdag. Det blev så abrupt avslut med den terapeut jag gick hos. Så nu ska jag se om jag kan fortsätta resan.
🌸🍁🌸🍁

@Molnet Nu ikväll är jag riktigt trött. Har passerat mina dagliga aktivitetsmål med det dubbla nästan. Har nog kunnat stryka fem-sex grejer från listan - men jag hittade på två saker till på vägen. Nu är bra-och-ha-skåpet i köket rensat och städat, och köksfönstret putsat🤩

Hoppas en god natts sömn ger mig lika mycket energi imorgon!

Kram 🐘

@Andrahalvlek oj oj vilken härlig energi du haft idag & fått mycket gjort.Och som du skriver så ska ju ett balanserat liv ge energi.Den tesen visar du prov på idag.Jag tycker att to-do-listor är fantastiska hjälpmedel.Göromål att stryka vartefter de blir gjorda skapar struktur & lite avlastning då man inte behöver ha dem i huvet hela tiden(vilket dränerar orken)Gäller bara att prioritera & göra lite lagom många samt komma ihåg att ta lite pauser.Bra jobbat!

Tittar in hos dig @Sattva, hoppas du har det bra❤️

Gud sicken mitt i prick bild @vår2022! Det är inte konstigt att vi behövde energin från alkoholen för att lyckas verka så perfekta! Så fullkomligt galet att vi ens kunde få för oss att det var så livet skulle se ut! Snacka om prestationsångest och perfektionist ut i fingerspetsarna!
Och precis det, att vi inte vill att våra barn ska ha det jobbigt alls i livet! Jag vill beskydda dom från allt lidande men det är inte rimligt, hur ska dom kunna ta motgångar i vuxenlivet om vi sopat gatan framför dom hela tiden? Jag tror också att mina barn fått en grundläggande trygghet och det känns otroligt skönt att jag givit dem snart 27 månader av en mer närvarande mamma.

Jag tänker också att vi inte kan påverka det som ligger bakom oss men vi kan lära oss av det. Ta det som en läran om livet och kunna använda det till något vettigt. Det är så häftigt att vi tagit chansen att bli mer medvetna och att vi förstått att vi kan bryta mönster!

Absolut! Dit uppmärksamheten går sker tillväxt och resan är målet❤️

Tack @Andrahalvlek ❤️ Ja det gör jag verkligen massor och det är bra att du påminner mig om att pausa lite emellanåt! Få låta det ligga lite och återhämta mig. Jag har i perioder jobbat stenhårt med traumabearbetningen och sedan varit helt slut, varit lite i tänket att skynda på det så jag kan komma vidare men har sedan förstått att det inte fungerar på det viset! Det tar den tid det tar, vissa sår är djupare än andra och behöver ibland få ett tillfälligt plåster så får jag återkomma dit när jag hämtat hem lite. Jag blir oerhört påverkad av när nått av barnen har en fight med sin pappa. Det är helt normalt att man grälar förälder och barn emellan men det triggar någon gammal ångest i mig och jag vet inte riktigt vad jag är rädd för, kanske är det när röster höjs, det blir en otrygghet…

Inga planer alls i helgen, tjoho! Vaknade 7.40 full av energi och listade 16 saker som jag vill göra. Högt och lågt, från promenader till att baka fröknäcke och göra veganska pannkakor. Plantera om blommor, handla, fixa på balkongen osv. Har hittills strukit tre punkter, varav långpromenad i skogen och veckohandla var två punkter, så några till hinner jag med idag. Och sen finns det en ledig dag imorgon också, då hinner jag några punkter till.

Jag blir så trött på mig själv, ska det behövas listor för att jag ska få saker gjort när jag är ledig? Ja, kanske. När jag kastade ett öga in i en av mina bokhyllor blev jag chockad över dammet som låg i drivor på varje hylla. Jösses. Damma bokhyllor har inte stått högt på min priolista tidigare - men nu ska de bannemej listas!

Jag ska ha jourtjejerna på julbrunch här hemma den 8/12. Det är perfekt att ha gäster ibland - då blir det ordentligt städat. Och jag har ju några helger på mig tills dess. (Måste träna på veganmat också, där är jag helt rookie.) Nu efter kaffet ska jag plantera om en blomma och sen ska jag fixa balkongen och plantera ljung i balkonglådorna. Ingen superstädning på balkongen dock, det får vänta till våren. Efter det ska jag duscha alla mina blommor. Kanske putsa köksfönstret 🤔

Vet inte var jag fick all min energi ifrån riktigt. Jag tror att det beror på att jobbveckan har varit balanserad, jag har inte helt slitit ut mig. Jag sov väldigt bra i natt också, endast ett toabesök. Försöker skära ner på drickandet kvällstid. (Ja, alkoholfritt förstås. Proviva/vatten 50/50.) Det kan krävas tre-fyra toabesök på natten annars, vilket gör sömnen oerhört splittrad.

Nu är kaffet snart slut, och pausen också 🤩

Kram 🐘

@Vjlo Gött! Tänk att det som kändes så svårt i början nu är hur enkelt som helst. I början funderade man massor på ”vad ska jag säga, vad ska andra säga?” Nu svarar man ”nej tack” och det är bra med det. Jag brukar rätt så snabbt hälla upp något alkoholfritt i glaset, så slipper man svara ”nej tack” så många gånger 🤣

I grunden handlar det om att vi väljer nykterheten, för att vi mår bra av det. Och att vi struntar fullständigt i vad andra tycker om vår nykterhet. Heja oss!

Kram 🐘

Länge sedan uppdatering, livet går sin gilla gång, det känns som otroligt långt bort att välja alkohol som tröst. Det har funnits tillfällen vid middagar jag behöver säga nej tack - det är jag nu så van så det är inget problem.

@Himmelellerhelvette Kan känna igen mig i att ha varit så upptagen med att planera, fixa, trixa och se till så att allt flyter och att det är ordning och reda på allt. Oron och självplågan över att inte ha funnits tillgänglig och inte ha gett barnen tillräckligt. Vindrickandet som tagit så mycket tid, energi och självplågan. Jag har på senare tid lyckats få en mer inre ro och självmedkänsla och dömer mig själv inte så hårt längre. Som småbarnsförälder krävs det så himla mycket logistik och planerande för att få allt att gå ihop och på det begär vi också att vi ska vara närvarande 100%. Det är egentligen orimligt. Dels påverkar curlingkulturen men också förväntningarna på oss, en mamma som ska vara fit, snygg, kock, städerska, heminredare, pysslig, trädgårdsmästare, rolig, äventyrlig, duktig på jobbet, lycklig, trygg, harmonisk, älskvärd, skolförälder, skjutsa barnen överallt på träningar mm, finnas till för barnen, familjen, släkten, mannen…puh!

Väldigt lätt att ta till alkohol för att orka och för att få domna bort. Den perfekta dottern, mamman, frun är en fejk, den finns inte, men ändå försöker vi leva upp till det. Vi har alla våra brister och fel och det är mänskligt. Sen tänker jag också att vi inte vill att våra barn ska ha något lidande alls i livet eller må dåligt. Att gör de det så har vi gjort fel, mina egna tankar. Även de måste gå igenom livet, som är tufft och jobbigt på många sätt, lära sig att hantera det för att kunna klara sig därute på ett bra sätt och må bra. Tänker också att jag har gett dem grundläggande trygghet, mycket kunde ha varit bättre, men vi har tid och möjlighet att rätta till saker och jag kommer alltid att finnas där för dem, oavsett vad. Om man finns där, så kommer de att komma vid behov.

Jag brukar också tänka att vi kan inte påverka det vi kommer ifrån, släkten, generna. Vi bär med oss massa skit bakåt, det vi kan påverka är framåt. Bli medvetna om oss själva och bryta mönster, göra det bästa framåt och försöka vara närvarande. Att vi också mognar med åren, genom våra erfarenheter och med ökad självkännedom. Det är också en process och tar sin tid.

Och vi får inte glömma det vi gjort för att finnas där, vara mer närvarande och tillgänglig. Vi har lagt alkoholen på hyllan för att bli ett bättre jag! Och vi har blivit det! Livet är en process och det finns alla möjligheter till att gå i den riktningen vi önskar för att förbättra det vi önskar förbättra. Dit uppmärksamheten går sker tillväxt! Så låt oss rikta vår uppmärksamhet på det som vi vill ska växa❤️

Ha en fin allhelgona helg!❤️

@Himmelellerhelvette Du tänker klokt ❤️ Slå inte på dig själv för hårt ❤️ Att vi blir enormt påverkade av vår uppväxt är helt naturligt. De flesta kommer aldrig till stadiet att börja forska inåt och ändra sina beteenden - du gör det massor! Pausa emellanåt också. Baravara-tid är viktigt.

Kram 🐘

@Se klart det låter fantastiskt ❤️

@Andrahalvlek Ja det har jag gjort och gör, pratar med dom om det är något de undrar och vill inte gå i försvar utan låta dom säga det dom vill och behöver. Vi har fina relationer och jag är så tacksam över det. Jag vet hur irriterande det är med en förälder som aldrig erkänner misstag och som överhuvudtaget inte vågar titta inåt för att syna sig själv. Det har lärt mig hur jag inte vill vara. Det kan leda till att jag analyserar mig själv lite väl hårt för att inte föra arvet vidare. Med mig vill jag att den psykiska ohälsa som gått i generationer ska brytas! Jag vill inte ge vidare i fler generationer!

@B.Å Ingen har ens frågat mig om jag kommer på festen, och det stör mig inte ett dugg. De får tycka och tänka vad de vill om mig. Jag bryr mig inte. På min fritid gör jag saker som jag mår bra av, och dit hör inte personalfester längre. Knappast ens back the days, men man bara gjorde det. För att tillhöra ”tuffa gänget”? Som när man stod i rökrutan på högstadiet. Sorgligt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek åh här känner jag igen mig, alla dessa personalfester där vinet flödar – tidigare har man gått all in och fortsatt lite till när man kommit hem.

Blir alltid (eller blev kanske) så ”glad” när någon pissar friskt och helst på andra på fyllan, det har man minsann aldrig gjort själv!

Kommer ihåg när jag genomled min första ångestfulla vecka och hade sån ”tur” att någon Hollywood kändis (kommer inte ihåg vem) drog pinsam piss-skandal den veckan och jag tänkte: ja mycket har man gjort på fyllan – men….tack ska du ha, Gud i himlen, för att jag inte föddes med en sxxpp!

Tycker du gör så rätt som inte går på festen och håller med om att vi medelålders tanter får lov att tacka nej 🥰❤️😂

Jag vet inte alls hurdan jag hade blivit om inte yngsta dottern föddes för 25 år sedan med sina olika handikapp och allt vad det innebar. Det fanns ingen tid att putsa på fasaden. Jag fick dricka ändå för att orka. Hon lärde mig vad som är viktigt i livet - goda relationer ❤️ Och det tror jag att du har till dina barn också!

Det är så lätt i vår samtid att stirra sig blind på yttre attribut, när det som egentligen betyder något är insidan. Senast igår satt en kollega i fikarummet och beklagade sig över att hon börjat chatta med en kille på Tinder, och hennes övervikt bekymrade henne oerhört. Vad skulle han tycka? Och jag lutade mig mot henne, la min hand på hennes axel och sa ”din vikt definierar dig inte ett dugg som människa, du är så mycket mer”. Jag blev genuint ledsen å hennes vägnar, att hon plågas så svårt av sin övervikt i dejtingsammanhang.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Du visste inte bättre ❤️ Nu vet du. Finns det möjlighet att prata med barnen om det framöver kanske? Du skulle nog må bra av det. Säga ”jag gjorde fel, för jag förstod inte bättre”. Sannolikt får du bara varma kramar tillbaka ❤️

Kram 🐘

@Se klart Visst är det!? Jag har alltid tyckt att de som inte deltar är tråkmånsar. När företaget fixar personalfest så är det klart att man ska ”ställa upp” och delta! Men så tänker jag inte längre. Livet är för kort för att göra sådant som andra tycker att man borde göra.

Det finns många trevligare sätt att umgås på. Men min kollegor vill festa som de alltid har gjort tidigare. På just personalfesten. Herregud så mycket pinsamheter som hänt. En gång blev jag så onykter att barnens pappa fick stanna bilen på väg hem så jag fick kräkas i diket. Den festen var det fri sprit i baren, det var det ofta back the days. Det har företaget inte råd med längre.

Flera kollegor har på fyllan hånglat med andra kollegor, otroligt pinsamt. På en fest kom en tant glatt skuttande så brösten ramlade ur klänningen 🤣 En annan gång ställde sig vaktmästaren och kissade i hörnet av festlokalen, rakt på en kollegas kavaj. Ja, jösses. Ofta är det inte de närmaste kollegorna som står för det mest pinsamma utan andra avdelningar. Några stycken är väl tankade redan innan de kommer till festen. Sannolikt problemdrickare 😢

Kram 🐘

Tänk vad självupptagen jag själv varit under de 10år som jag självmedicinerade på olika sätt! Jag slipade mycket på ytan för att allt skulle se så bra ut men hur mycket tid hade jag egentligen till barnen?
Detta är något de själva säkert inte kommer kunna sätta ord på. Att jag varit upptagen med mitt mestadels av min tid, städ, matlagning, träna, vara fin. Handla kläder. Allt så ytan ser perfekt ut! Så mycket energi på att dölja istället för att förstå att jag inte mådde bra, att jag behövde stanna upp och jobba inåt, bearbeta allt jag varit med om. Men jag hade inte fått några verktyg för att hantera varken uppväxt eller tonår och när orken inte räckte till för den fina ytan självmedicinerade jag, vilket ledde till ännu sämre självkänsla och ännu mer fokus på fin fasad! Jag är oerhört tacksam över att barnen haft en närvarande pappa, det hoppas jag har räddat upp dom mycket från att ha en mamma som inte riktigt tog sig tid till dom. Jag hade likaväl kunnat vara en som i karriären alltid var på jobb och därmed inte närvarande men jag var där men för upptagen med allt som behövde göras. Satt aldrig still! Det ansåg jag vara lathet, ingen vila, prestige var att alltid göra något!

Halloj @andrahalvlek
Förstår dig helt och fullt! Vi har ju alkoholförbud på arbetsplatsen- alltså inte ett enda glas får inmundigas på kontoret, väldigt skönt. När det vankas fest på lokal blir det ett begränsat antal drink biljetter. Jag tycker dock att såna här megastora fester är snåriga att orka tränga in i när en är helt nykter. Och inser att lägen som ”kräver” ett par glas- det avstår jag.
Går gärna på jobb middag eller mindre mingel där man kan ha nytta av att vara uppmärksam på andra. Stora kalas där man ska kasta sig handlöst in, nej det är inte för mig.
Så skönt att komma till klarhet med saker och ting.
Ha en fin dag! Kram 🤗

Imorgon är det personalfest på jobbet. Halloweentema förstås. Jag har alltid gått på företagets personalfester tidigare. Men festen för två eller tre år sedan var så fruktansvärt tråkig, jag var ju nykter dessutom, så jag skippar helt personalfesterna numer.

Det brukar alltid bli några fylleskandaler, men den tiden är förbi för mig. Mitt företags personalfester är ökända för att generera en massa pinsamt skvaller, men jag orkar faktiskt inte bry mig om sådant längre. Jag orkar inte ens vara åskådare i ett sådant pinsamt sammanhang.

Det är väl på tiden att mogna ifrån sådant i 55-årsåldern 🤣 Just att medelålders tanter och gubbar beter sig som fjortisar har jag extremt svårt för. Enda sättet att stå ut med det är att själv vara packad. Och den utvägen är ju ett minne blott. Tack och lov 🙏🏻

Kram 🐘

Tack så fint @Se klart ❤️ Jag gillar verkligen det där Japanska i att det lagade är konst!

Tack @Andrahalvlek, det är absolut det bästa att kommunicera en gräns för vad jag orkar lyssna på, se vad jag faktiskt kan hjälpa med och inte.

Så mycket kloka frågor @vår2022! Tack! Jag är rätt säker på att jag inte fick utlopp för mina känslor som barn utan min pappas känslor var viktigare. Att mamma övergav mig, flyttade och förblev en som bara hade sporadisk kontakt med mig bidrar nog mycket till min rädsla att bli ensam.
Båda mina föräldrar var så oerhört upptagna med sig själva och deras egna plågor att jag nog blev rätt osynlig och inte ville vara ivägen. Jag trodde ofta det var mitt fel när de bråkade.

Det är precis så jag försöker jobba som du skriver, med att förstå mig själv, varför jag gör som jag gör och känner som jag känner.
Jag försöker förstå varför jag får så dåligt samvete när jag agerar argt mot någon, jag tror jag är rädd att de ska sluta tycka om mig, sluta vilja vara med mig, överge mig. Kan det vara för jag kände att mamma övergav mig för jag trodde det var mitt fel att dom bråkade. Jag ville vara snäll flicka så mamma inte skulle flytta och jag ville att pappa skulle vara snäll och försökte få honom att vara lugnare så mamma inte skulle bli arg.

I mitt vuxenliv vill ha lugn och ro runt mig och blir väldigt stressad av när mina familjemedlemmar blir arga, det triggar gamla sår men människor blir arga och irriterade på varann, det är normalt, det vet jag ändå blir jag så rädd att bli ensam när jag blivit arg…..

Jag sjöng alltså inte för att det var förlovningdag, haha, jag sjöng på kören!

Godmorgon från höstlovet!
Herregud i morse vaknade jag till soluppgång och lövverk utanför fönstret som är nästintill overkliga, en fondtapet som inte hade nått produktion pga för mycket 🍂
Jag har nu ledigt resten av veckan, vaknade i morse av min egen pigghet. Så skönt och ovanligt. Överlag har jag känt att jag fått sova ordentligt på sistone. Den där känslan i kroppen som är rätt sällsynt, här behövs inte mer sömn.
I veckan har jag sjungit och firat förlovningsdag med besök på fin restaurang. Jag älskar fortfarande att gå ut och äta GOD mat men jag älskar inte mediokra restauranger för det finns inget förmildrande med dem- om man inte dövat upplevelsen med tre glas vin.
Jag gillar fortfarande att nån gång ibland gå ner på indiern på hörnan och äta en god Panek Paneer men allt mer sällan. Alkoholen drar ju inte på det sätt den gjorde- alltid redo för ett glas.

Idag har jag en helt ledig dag här hemma. Med start imorgon rasslar barnen in och det ser jag så fram emot. Första gången alla barnbarnen är här samtidigt.
Nu kom en sval liten katt inrusande och upp i min säng. De älskar att vara här där de får vara ute mest hela dagarna. Men den minsta kommer in med jämna mellanrum för att kolla att vi är här.
Sista kaffeslurken sedan får dagen börja på riktigt! Kram på er och njut av dagen.

Jag håller med om detta med medberoende kring andras beteenden och brist på, kanske ansvarstagande? Jag känner att jag har tusen känselspröt ute och det grundlades redan när jag var jätteliten. Jag har ofta tänkt att jag har en medfödd känslighet och det har jag troligt men även min omgivning har triggat den genom att vara orolig och ibland oberäknelig. Tack för ditt tänkvärda inlägg, kram! 🥰