Senaste kommentarerna i forumet

Ofta jobbigt att återgå till jobbet efter lång sjukskrivning. Hur mycket orkar man? Hur långa dagar, stunder klarar man i början..Jag tror alla vill väl, när man kommer tillbaka..Men det är svårt att veta hur medarbetaren vill ha råd osv..Jag kände nu efter semestern att det hände massor med saker på ett halvdygnspass. Var tvungen att ta 2 tupplurar efter det..🙄..Så jag kan mycket väl förstå dig Sländan att det är jättejobbigt efter en lång tids frånvaro, med alla intryck, ljud, personer osv..Ta det lugnt, en sak i taget..Det viktigaste först. DU..🤗..Jag tror att du sakta men säkert kommer tillbaka..Du verkar klok, och vill lära dig att hantera saker för bra utveckling. Varm Kram. 🤗🤗

Första jobbveckan efter semestern är i full gång. Det är helt ok, men håller med Torn och Soffi (och säkert flera andra) om att jag hellre hade haft mer tid till "roliga" saker😎
Jag vänder o vrider, skruvar o ändrar för att få till det bästa av min vardag. Prioriterar sömn så mycket jag kan utan att göra alltför mycket avkall på yogan. Kör just nu på att det är bättre att få till "good enough" både gällande yoga och umgänge med maken än att pressa sömnen/sova för lite. Utan tillräckligt med sömn mår man verkligen inte bra!
Hinner mest bara läsa härinne. Tacksam över min nykterhet!!

@Tofu När man söker om lever och alkohol på nätet så får man ju en del information, men det är ofta inte så hjälpsamt. Jag har ju nördat ner mig i ämnet och pratat med en massa människor som har leversjukdomar av olika slag och tagit del av deras historier. Det tänker jag ger mig en lite bättre bild, fast såklart inte hela sanningen. Jag har ju ingen medicinsk utbildning. Jag har tagit någon strökurs i näringslära på universitetet är allt. Det jag har fått till mig är ju också baserat på anekdoter, vilket förvisso är värdefullt på sitt sätt.

Om du söker på nätet så får man lite olika bud om hur lång tid det tar för levern att återhämta sig från en överkonsumtion av alkohol. Det beror såklart från person till person samt hur stor och långvarig överkonsumtionen var. Jag brukar ibland nämna ett extremfall med en man som drack en ganska stor mängd whiskey om dagen, jag vill minns att det var 1 liter i snitt, alltså varje dag under en lång period. Han fick alla symptomen på leversvikt och kom in till sjukhuset på något sätt och blev så att säga ofrivilligt nykter där. Jag kommer inte ihåg det exakta tidsförloppen men på ett ungefär så var han på sjukhuset ett par månader innan han fick komma hem. Över de 10 år som har gått så började man med att han inte skulle klara sig särskilt länge till men allteftersom tiden gick förbättrades prognosen och tiden han skulle överleva blev längre. Vid något tillfälle, kanske 4-5 år in så hade han förbättrats tillräckligt mycket att han togs bort från väntelistan på en ny lever. Senaste besöket drog man ner på hans mediciner och han har nu bara en medicin kvar med förminskad dos och han lever förhållandevis normalt med jobb och allting, men måste såklart vara försiktig livet ut. Hans lever består till stor del av ärr men han har tillräckligt kvar för att kunna fungera ganska normalt. Det han måste se upp med är kemikalier och även läkemedel, som t.ex. paracetamol går ju inte att ta, samt att han måste screenas för levercancer med jämna mellanrum p.g.a ökad risk. Fysiskt så tog det månader innan han kunde gå till toaletten själv, men även det blev ju långsamt bättre.

Det här rör ju sig alltså om ett extremfall då såklart, och dricker man så mycket som den här mannen hade gjort och man hamnar i hans situation så ska man nog inte räkna med att klara sig så bra som han har gjort. Men däremot det att leverfunktionen fortfarande förbättras något efter 10 år. Det får mig att tänka att det inte är långsökt att det kan ta ett par år ändå för en del av oss som har fått i oss en hel del alkohol. Andras inte lika extrema historier ger också stöd till denna teori. Den här mannens lever kommer ju aldrig att återhämta sig helt, såklart. Men det behöver den ju inte göra, då levern har en stor överkapacitet.

Nu har ju mannen då också tagit medicin och följt sin läkares alla råd med kost och så vidare såklart. Man ska ju därför inte skjuta upp ett beslut att sluta dricka om man misstänker att man börjar få hälsoproblem för man kan inte räkna med samma återhämtning som för den här mannen, men det hans historia ger är ju ändå hopp att det för de flesta inte är försent att sluta dricka samt att det kan ta väldigt lång tid för en lever att återhämta sig.

@futurista - tack! Jag gick upp när jag slutade med alkohol, sen gick jag upp lite till när jag började träna. Muskelmassa hoppas jag :) Har inte problem med vikten så ingen fara :)

@Torn. Tack! Ja, jag tycker själv, såhär i efterhand, att visst det var det ett snesteg och det var dumt, men jag bröt innan det gick ännu mera fel. Jag ångrar mig, men måste också kunna förlåta mig själv och gå vidare och inte älta.

Ja, jag har ju två hobbys som jag gillar. Trädgården - jag planerar blommor, tomater, potatis mm. Mitt helgprojekt är att göra äppelmust. Min andra hobby är att måla men det har jag inte gjort på ett tag. Jag längtar efter det och ska införskaffa lite nytt material och börja fundera på motiv. Tack för tips och inspiration :)

Du har gjort ett grymt jobb! Förstår att det är svårt att låta bli om det finns alkohol på landet.

Träning är verkligen en grym hobby! Man mår så bra, plus att man motar extrakilona som kan komma av alkoholstoppet… 🙂

@kvinna 38 Du är stark och väldigt klok som reagerade när du märkte att det var väg att gå åt fel håll! 🤗 Jag tycker din strategi ser bra ut. En sak som jag tror skulle kunna underlätta mycket är om du kanske har en hobby av något slag och lägga extra energi på. Eller kanske hitta en ny hobby. @Se klart har ju tex sina blommor och jag mitt fiske. Då har man alltid något kul att se fram emot och syssla med. Och ev tankar på alkohol försvinner.

Kram

Lunchkollen på forumet, lika viktigt varje dag. Pratade med en kollega om detta vita liv (vi har en lång relation). Att det är ett nytt sätt att förhålla sig till så många saker, och som nykter går det inte att slarva. Med sig själv.
Först då, med den insikten, har jag fått det roligt igen, en lätthet. När jag fullt ut har accepterat vad som gäller.
Mitt mål att komma igång och jobba vid 07- jag närmar mig lite dag för dag.
Det är oerhört skönt för klockan 16 är jag slut och då vill jag inte jobba mer.
Har just ätit min nya nyttiga lunch, lättkeso och två persikor, en liten näve mandlar.
Leder med 4-1 mot glass-frossan.
Glad idag! Kram på er.

@se klart - japp, det räcker inte för mig med att inte dricka för att hålla ut i längden. Jag funderar på hur min strategi ska vara. Men här är några saker jag tänkt på:

- Nya vanor. Jag tränar och det är min nya vana.
- Ta bort alkohol på landet. Hemma har vi ingen.
- Skriva här regelbundet.
- Gå på on-linemöten med AA
- Meditera och gå i skogen när oro och ångest tränger sig på.

Har du några andra bra tips? Jag gillar inte att läsa eller kolla på youtube som många förespråkar.

Svar till sisyfos... Japp, min barn är yngre. Min son som är 10 har många funderingar om livet. Han frågar ibland kring alkohol och tobak, hur det påverkar. Han har iaf noterat att jag inte dricker utan väljer alkoholfritt. Dottern är 12 och väldigt uppmärksam, känslig och orolig. Hon vet att jag druckit tidigare och noterade direkt att jag verkade smyga med glas i köket.

Jag för anteckningar över varje vecka sedan ett år tillbaka. Om jag druckit eller ej och hur mycket jag tränat. Jag noterar 8 helnyktra månader. Sedan lite fusk med 1 glas på ett par helger. Och sedan då sommaren där jag hamnade lite snett. De första två veckorna med nåt glas i veckan och de sista två veckorna med nåt glas eller två om dagen. Dagen före jag skrev här och bad om hjälp hade jag köpt en halv flaska rosé på systemet. Det kändes bara väldigt fel.

Ja, jag vet varför jag började fuska i våras. Det fanns vin över från en middag. Jag smakade på kvällen och drack ett glas kvällen därpå. Det funkade ju. Några gånger. Att det blev som det blev på sommaren var för att jag hade släppt garden och det finns tillgång till alkohol på landet. Och oro över min dotter som är känslig och ofta ledsen. Så tillgängligheten på landet till alkohol tänkte jag prata med min man om. Att jag tycker det är jobbigt att säga nej till alkohol varje gång jag är där. Om han kan ta bort den.

Jag känner ändå att det var ett snesteg men inte mer. Jag har 8 nyktra månade i bagaget och efter det betydligt fler nyktra dagar än onyktra ändå. Det var lätt att hitta tillbaka. Det är inte någon vana för mig att dricka längre. Mitt problem (som många andras) är att hålla ut i längden. Och det ska jag jobba på ;)

Tack för dina fina ord! Jag känner mig stark i min nykterhet idag. Kram

@Torn Så kan det såklart vara också. Om man söker på nätet efter hur lång tid det tar för levern att återhämta sig så får man lite olika bud, men det känns som att de ofta kan vara lite i underkant för hur lång tid det kan ta. Det beror ju så klart på hur mycket och hur länge. Som sagt känner jag ju till de som förvisso har varit väldigt sjuka som fortfarande efter 10 år visar tecken på förbättring. Med det sagt är det ju inte långsökt att för oss andra som kanske inte var sjuka när vi slutade att det ändå kan ta upp till ett par år.

Det står faktiskt vid min milsten, min senaste är ju 1 år, att 859 st förutom jag har nått den milstenen. Samtidigt står det att jag och 3 andra har 400 dagar som nästa milsten. Det borde ju betyda att 856 har 400 dagar eller fler.

@TappadIgen Det kan ju även bero på att kroppen kanske har ” läkt” klart först nu. Det är ju fruktansvärda mängder gift jag har hällt i mig under åren, och levern, hjärnan mm måste ha tagit ordentligt med stryk av skiten.

Jag får se om jag kanske reggar mig på Cairy. Är det inte mest gröngölingar som hänger där förresten? Typ folk med under 200 nyktra dagar. Gött att du är snygg i alla fall.😂

Ha det bra!

@Tofu Nja, det är svårt att förklara men ordet myrkrypningar har ju kommit av en anledning. Det värker inte utan det kryper liksom mer av obehag, det är helt omöjligt att ligga still. Jag bara måste röra benen eller gnida med fötterna mot benen för att lindra obehaget. Som när folk sitter och studsar med benen upp och ner när de sitter ner. En del med myrkrypningar går upp och går på nätterna, runt i lägenheten. All rörelse lindrar obehaget.

Jag ligger kvar men karvar runt, runt, runt i sängen. Spänner benmusklerna, försöker slappna av. Spänner, släpper osv. Värst är att det till slut sätter sig på skallen. Jag drar mig för att ens lägga mig och det är svinsvårt där och då att gilla läget. En natt eller två kan jag acceptera och okeja mentalt, men natt efter natt efter natt är vidrigt. Det kommer inte direkt när jag lägger mig heller, det tar typ 30-45 min. Så jag tror länge att jag har klarat mig, och sen precis när jag ska somna kommer krypet. Något med nerverna i benen måste det ju vara. Jag känner det inte dagtid när jag tar höneblund, vilket då ofta blir en räddning. Samtidigt som det sabbar nattsömnen ännu mer.

Myrkrypningar var nog något jag drack på också. Som jag minns det lindrades obehaget då också, när hjärnan blev lite nedsövd.

Kram 🐘

Trött och låg och uttråkad. Att inte få sova pga myrkrypningar är verkligen utmattande. Men jag traskar på mina 12.000 steg och äter ingen choklad, och det är ju bra. Nyfärgat hår idag suddade ut alla spår av grå utväxt, vilket också är bra. Yngsta dottern, som varit krasslig några dagar, verkar vara frisk nu ikväll och ska till jobbet imorgon och det är också bra. Bra-bra-bra. Okej, okej, okej.

Imorgon ska jag åka till jobbet och möblera om i min hörna nu när de har byggt klart och sen ska jag ösa järnet på jobbet torsdag och fredag och förhoppningsvis känna hur jobbflowet fyller mig, för det var några dagar sedan jag kände det senast.

Om inte allt magnesium jag proppar i mig ger resultat snart får jag nog besöka vårdcentralen och be att få bli utredd. Så här kan jag inte ha det, det sätter sig på skallen till slut.

Kram 🐘

@Se klart Håller med till fullo! Att hjälpa till och lotsa någon tillbaka i arbete är en ynnest, men det kräver täta samtal och insikt om att individen inte alltid vet sitt bästa. Ibland får man som chef bromsa också.

En annan sak som är viktig är att arbetsuppgifterna är tydligt begränsade, inte ska utföras under tidspress och att man ska göra sådant man behärskar väl. Inte lära sig helt nya saker.

Sen måste man vara beredd på svackor och bakslag. Den senaste medarbetaren vi fick tillbaka i arbete hade under ett års tid sämre dagar ibland då hon fick vara hemma.

Några timmar per dag är att föredra framför hela och färre dagar. Man bör undvika stressigaste perioderna. Man blir lätt stressad av andras stress också.

Du @sländan skulle kanske behöva prata med en psykolog? Via Företagshälsan? Jag har varit oerhört hjälpt av det. Har haft samma psykolog sen 2007 via Företagshälsan och jobbet. När jag har sämre perioder träffas vi ofta. När jag mår bättre träffas vi 4 gg/år och då faktureras det som coachning. Ovärderligt! Hon vet ALLT om mitt jobb. ALLT. Ska träffa henne imorgon faktiskt 😍

Kram 🐘

@Mirabelle G-S Din enorma lättnad känns ända hit till mig. Massor av kramar till både dig och din man ❤️ Det måste vara hemskt att stå bredvid, vilken enorm hjälplöshet.

Kram 🐘

Här sitter jag och är så lättad att jag bara vill gråta. Det är inte min historia att berätta, utan den tillhör min man och ingen annan. Med hänsyn tagen till hans integritet kan jag alltså inte uttrycka mig annat än kryptiskt. Men under drygt tre år har ett mörkt hotfullt moln hängt över huvudet på oss, skapat skräck, förtvivlan, vanmakt… Nu i veckan drogs situationen till sin spets, och vi förlikade oss med värsta tänkbara utgång, vilket förmodligen hade lett min man rakt ner i depressionens suicidtankar igen. För att inte lägga sten på berga-börda på min man har jag väl mest bitit ihop under de här åren och uthärdat i inställningen ”Vad som än händer så fixar vi det här, bara vi håller ihop och håller ut”. Men jag har fasen inte haft någon blekaste aning om hur det faktiskt skulle gå till. Nå, iaf så kom kulmen nu, point of make it or break it. Och det blev inte break it. Otroligt nog. Det är helt osannolikt, men det verkar som att allt kommer att ordna sig istället för att rasa samman. Månne det var Jesus som ingrep… Han är den ende jag kunnat dela bördan med under den här tiden. Det har varit tungt, så tungt, och så otroligt frestande att dricka vin för att lätta på ångesten. Särskilt under alla sömnlösa nätter. Och nu… Poff. Hotet undanröjt. Vi kan andas igen. Nu har jag dundrande huvudvärk och är helt lealös som en trasdocka. Men min själ sjunger. Och jag är fortfarande nykter. Inget som skaver kan störa min själsfrid i detta nu.

Jag har haft ett flertal medarbetare i din situation och som chef så ska man ta ett stort ansvar för att återgången till arbetet går bra! Planera i detalj ihop med medarbetare och Hr, återkoppla dagligen och sedan lite glesare. Släppa och hålla i. Det är ett jätteviktigt arbete som jag tog för givet också är reglerat, dvs inget man kan ”välja”. Fullt stöd och tydliga ramar och uppgifter- superviktigt. Och det är underbart när man som chef ser att tillbakagång till arbetet går bra, men det tar tid! Oj vad jag och vi varit stolta när vi lyckats och man så småningom kan släppa taget. Det är inte lätt att ställa krav, men jag tycker du ska göra det. Luta dig mot nykterheten. Du är stark! Kram.

@Torn Det kan ju också vara så att du sover bättre numera, vilket såklart också är en bieffekt av att vara nykter. Själv var jag trött ett tag men la upp en kvälls/natt-rutin och blev piggare efter ett tag. Det var nog dock en blandning av att sova bättre och vara nykter tänker jag. Men härligt att du har så mycket energi!

Du har inte funderat på att kika in Cairy-appen i alla fall? Jag har till och med lagt in en profilbild på mig själv nu och jag är ju rätt så snygg. Det är ingen ersättning för det här forumet utan mer ett komplement, tänker jag. Men lite kul för den håller också koll på milstolpar. Min nästa milstolpe är 400 dagar om 19 dagar, säger den.

@miss lyckad skrev:"Nädå, åren går snabbt, man ska inte vara för feg.."
Visst är det så 💕 hoppas att ni kan hitta ett gemensamt boende 👍🏻🤗
Kram sländan 💕

Jag vet inte om det är temporärt eller att jag har gått in i en ny fas av nykterheten men jag har fått ännu mer energi och inspiration och behöver aldrig ta några tupplurar mera nu efter semestern. I går och i dag har jag tex klippt ner och forslat bort en stor ful gammal häck som vi har haft på tomten. Satte i gång direkt efter jobbet. Det var riktigt kul! 😂 Jobbet rullar på utan bekymmer och även där tar jag tag i saker som egentligen inte behöver göras. Jag fattar inte varför jag inte blir trött.😅 Det är väl egentligen optimalt att inte ta några tupplurar, men jag saknar dem lite, det är ju så gött!

Det kanske helt enkelt är att jag är utvilad efter semestern, förr var jag ju snarare utpumpad efter all extra alkohol under semestrarna. Och efter förra semestern var jag ju fortfarande ” nynykter”.

Ha en bra kväll!

@Andrahalvlek skrev:"Man blir inte ”som innan” efter en utmattning.
Det är som du beskriver ” en sorg”
Att inte vara som vanligt på arbetsplatsen. Det är nog extra kännbart när man som jag enbart har sin hjärna som arbetsredskap. Och det är inte den glada, halvgalna, uppfinningsrika och positiva människan som kommer och livar upp stämningen.
Jag har varit på jobbet i 1,5 vecka och får höra av arbetskamrater att de ser att jag mår dåligt, ger mig förslag till olika kbt mm
Självklart är det av omtanke. Men jag kanske inte måste vara på topp på en gång.
Det är en lång process, och jag själv är dålig på att inte leverera till Max.
Jag mår sämre av att de påpekar att jag inte är som vanligt. Min chef är mestadels borta nu, han har inte frågat något om hur vi ska lägga upp mitt schema. Bara frågat vilka tider som jag ska arbeta, och om läkarintyg.
Jag känner mig besviken både på mig själv och på min arbetsplats. Jag vill ju vara som vanlig. När jag är ledig mår jag mycket bättre, så jag trodde nog att jag hade kommit längre.

Ja Sländan..Det är mycket tankar och känslor fram och tillbaka när barnen flyttar. Ena stunden lite mysigt, sen tomt och ensamt..Ingen som fixar teknik, eller tyngre grejor jag behöver hjälp med..Jag hoppas vara sambo med en fin och hjälpsam man inom en snar framtid. Vill det gärna, men har bara bott med en man tidigare, så jag måste verkligen känna att det blir rätt..Vill inte sitta där med skägget i brevlådan sen..🙄..Nädå, åren går snabbt, man ska inte vara för feg..Det är bara att ha klara papper och regler om det skulle skita sig..Det finns mycket fler fördelar med att vara sambo, än särbo tycker jag..Och skaffa sig så stort boende så båda får plats ordentligt..🤗🤗

Vad roliga ni är @ah och @torn
Man (jag!) blir jätteglad för lite beröm. Ju mer chef desto mindre. Det handlar ibland om att det är en massa obekväma beslut men vid tex uppsägningar så har jag vinnlagt mig om att det ska bli så BRA och proffsigt det bara kan bli.
Idag har jag haft tre halv-jobbiga samtal/möten på rad. Men sånt tar mycket mindre energi nu när jag inte dricker. Jag vågar vara tydligare och vågar vara inkomplett! Kram.

@Andrahalvlek Med tanke på att du var ytterst nära på att klappa till din chef för något år sedan så är allt lugnt. 🥰

Kram