Senaste kommentarerna i forumet

Tack Mirabelle... du har rätt som vanligt :) Utvecklingskris är ordet! Har aldrig upplevt något liknande.

Har nog börjat förstå, eller tro lite att det jag känner som ångest.. är något slags pirr... ett som att jag håller på att vakna. Lite panik kanske.. omvälvande delux... är det känslan av att leva...var det så här det var att leva innan jag gick ner mig när jag var runt 30? Innan det kändes det så här tror jag. Men efter 30 så har jag stängt ute allt. Visst har jag känt saker när jag slutade dricka, det vågade jag... men det här är på ett annat plan. Förut var det bara inåt... nu är det vem jag är, vill vara i universum, gentemot andra. Det känns som jag kan finna en plats och inte bara stå brevid och titta på. Förut har jag känt som om man inte ser eller gör något i eller med sitt liv eller låter sig påverkas av något, vågar satsa så kan heller inget oväntat hända, man kan inte förlora något man aldrig haft. NU känns det precis tvärt om.

Dricker inte såklart.. för vem behöver alkohol när man kan bli beroende av datingappar istället.. suck... Andrahalvlek tror jag varnade för något likt detta. Men än så länge har jag semester och har mestadels faktiskt bara njutit och mitt självförtroende har växt och av att träffa och prata med en herrans massa olika människor.

Är väl just nu inne i en period då jag är allmänt på topp, har massor av energi (för att vara mig), orkar ta tag i saker, är spontan och vill inte vara still. Är inte manisk vill jag tro, men visst tanken har ju slagit mig att jag har ett manodepressivt beteende... jag försätter mig ju inte i några farliga situationer, mig veterligen, just nu så det får väl bara vara som det är.

Tyvärr så brukar ju dessa toppar inte hålla i sig så länge, så det gäller att njuta när energin flödar. När man känner sig oövervinnerlig, lite snyggare än man faktiskt är och lite mer normal än vad som står på pappret :)

Har gått på 5 dater sammanlagt från den där appen som jag har. Ingen har varit min typ helt, eller det har inte känts så där som det gjorde med den som startade allt. En kanske lite, men personen lever ett helt annat liv än jag, och så vill jag inte leva.

Men att datea är spännande, bara att få träffa olika typer av människor, allt från en yogi/filosofistudent till en i princip ekonomiskt oberoende... Självklart var den förstnämnda roligast att hänga med. Men vad svårt det är, det finns så många av alla. Jag kan ju på pappret skriva ner vad jag vill ha (för så funkar det ju... inte) men när det väl kommer till kritan... vad är verkligen viktigt för mig. Jag vet inte?

Flera av männen har varit väldigt lättsamma och trevliga, inte alls dömande. Men jag kan inte komma över att en människa inte har några mål i livet, ingen gnista och även om man inte behöver ha världens jobb eller massor av pengar så måste man vilja saker, utvecklas... vare sig det är genom att plugga, bli bättre i sitt jobb, resa... att bara nöja sig är så lamt. Man måste ha passion och inte strunta bort sitt liv (som jag gjorde så många år, man måste vilja leva). När jag skriver detta så kan det ju inte undgå mig att jag ju speglar min egen resa här. Jag var ju som de var innan jag valde att börja leva lite mer... men kommer denna känsla av att vilja leva lite mer sitta i?

Men det är säkert en lugn, passiv, lättsam, trevlig och trygg och nöjer sig. Som bara älskar en för den man är och inte utmanar. Men just nu vill jag ha någon som är lite svår, som utmanar och bryr sig om sitt yttre, som är charmiga och som vet att de har det där! Det är alltid sådana män jag dragits till... och det finns ju en anledning att det aldrig funkat... för jag funkar inte med såna.. och de vill inte ha en sån som mig.

Nu tänker ni, ja, men välj de där snälla trevliga männen, du är ju ändå 36år. Joo, men nu ska jag komma till saken, det är så att jag känner mig som 26 igen. Eller jag känner i kroppen och i mitt självförtroende som när jag var runt 26år. Jag var så självsäker, jag var attraktiv för det lyste om mig.

Nu känner jag ständigt en pirrande känsla inom mig, fast jag är inte kär... det är ingen kille som jag går runt och tänker på. Jag känner mig bara så levande.

Jag vet inte om det är ett fenomen, men har verkligen slagit igen mitt hjärta och mina känslor och ens tanken på att träffa någon i såååå många år... kanske sedan jag var 30 ungefär. Alltså jag har glömt bort hur det känns, och det känns som att jag har tappat bort manualen för hur jag interagerade med andra, hur jag flörtade och var charmig.. det börjar hitta tillbaka... men det känns så spännande och konstigt.

Vill nog fortsätta träffa män/killar, vare sig de känns som en match för mig eller inte, bara för att öva upp mig. För shit vad jag lär mig! Och när man inte har en egen familj eller ett jättestort socialt umgänge så är det rätt så trevligt att bara möta någon random person och snacka, promenera, laga mat en eller två gånger i veckan. Det känns så enkelt, jag trodde det skulle bli så seriöst... att bara ta en promenad är ju den perfekta daten i min värld

Undrar om jag kommer kunna nöja mig med någon i framtiden???

Är nog bara rädd att få obesvarade känslor också... inte från de jag mött då jag kanske lagt ribban lågt. Det låter hemskt att säga det så, men med mina mått mätta. Men m jag skulle träffa någon... vad händer med mig då? Var gör jag av mig då?

Har som sagt semester denna vecka också, sen startar jobbet. Har aldrig haft en sån bra semester någonsin. Har gjort så mycket mer än förr. Längtar inte alls till jobbet. Skulle kunna leva så här resten av mitt liv känner jag just nu. Så många dörrar har öppnats, jag känner mig som en ny person.. eller jag känner mig som jag var för 6-7 år sen. Det är helt sjukt, det verkligen känns i hela kroppen på samma sätt, och jag hade till och med glömt bort den känslan. Är den känslan känslor?

I morgon ska jag till en kurator, ska börja gå hos henne lite rörande mina diagnoser och försöka strukturera upp mitt liv lite. Det känns svårt just nu då jag kommer komma dit och bara vara glad och inte se några problem i mitt liv. Det är fortfarande lite osäkert vad vi ska prata om. Tog ju kontakt med dom när jag var på botten för 2 månader sen. Nu känner jag mig ju som en helt annan person... fast så fort jobbet drar igång kommer livet att komma ifatt mig och så kommer jag fatta alla mina krångel i vardagen igen. Pust.

@Andrahalvlek 4 bananer, 4 ägg, 1 tsk bakpulver var det!🎈🙏

@Blenda Det tror jag också, att chokladen behövdes som en ”brygga”. Men nu har jag snart varit nykter i 1,5 år så nu är det dags att fimpa chokladen för gott.

Minns att min pappa under sina nyktra perioder konsumerade ENORMA chokladkakor. Han åt aldrig godis annars. Jag är precis likadan, köper inte smågodis, choklad eller chips normalt. Tänk att även sådant kan gå i arv.

Kram 🐘

Angående sötsug så arbetar mina nuvarande behandlare även med sockerberoende. En av "mina" gruppkompisar blev nyligen pappa men fick inte bjuda på tårta i behandlingslokalen på grund av detta, så det tas verkligen på allvar. Vi får jättegoda nötter, mandlar & frukt till kaffet istället.
Detta till trots så uppmanas vi alkoholister till att synda med t ex glass och choklad för att ha något att muta belöningssystemet med just under den första tiden som nynykter, så din taktik verkar ha varit helt rätt @Andrahalvlek.

@Varafrisk Promenad och köra bil ihop med ljudbok funkar för mig. Det kräver viss koncentration men det funkar att göra något vanemässigt samtidigt. Något som går av bara farten liksom.

Kram 🐘

@Sattva Två veckor sedan var det nog.

Kram 🐘

@Charlie70 Vad härligt att skratta så där befriande! Det är underbart! Så glad för din skull att det går så bra för dig. Det är så medvetet och genomtänkt. Och, nu tandblekning...hur snygg ska du inte bli...ska bli intressant att höra hur resultatet blir.

Ha det fint!

Kram:)

@Torn Vill bara titta in och säga att du verkar ha en så go semester och gott liv. Vilken resa du har gjort och gör! Härligt!

Ha det fint!

Kram:)

@Andrahalvlek....så mycket intressant att läsa om i din tråd. Så långt du har kommit på din nyktra resa. Härligt!
Jag lyssnar nu till "Skål ta mig fan" men har svårt att koncentrera mig när jag är ute och går. Kommer på att jag tänker på annat. Tror jag ska köpa mig något handarbete tex sticka och lyssna samtidigt det vore kanske något för mig. Det är bra att ha något i händerna.

Ha det fint!

Kram:)

@Sattva Vill bara titta in och säga Grattis! Sju månader är jäkligt stort!

Ha det gott:)

@Se klart Vilken fin semester du har haft! Jag instämmer med @Sisyfos lugn, tillfredsställelse och harmoni. Glad för din skull:)
Jag dricker alltid te först på morgonen. Kaffet smakar inte gott om det är det första jag dricker men vid 9.30 så smakar det toppen! Men, när du skriver om ditt kaffe..och ditt kaffe i sängen...det låter så njutningsbart så det är nästa så att jag vill pröva.

Ha det fint!

Kram:)

@Andrahalvlek just det ja, dem tänkte jag ju prova! När ungefär i tiden gjorde du dem? Du behöver inte leta upp receptet, jag hittar ditt inlägg😃

@Sattva Rawfoodbollar ska jag göra och ha som mellanmål. Bra antiinflammatoriskt också! Bananmuffins är gott också 😋

Kram 🐘

@Sisyfos För mig funkade chokladen som en viktig ”brygga”. Som tröst och belöning. Sen blev det en dålig ovana, och lite sött väcker mersug hos mig. Det ÄR enklare att avstå helt. Så att vara ytterst återhållsam med socker och vitt mjöl kan nog funka för mig, för att slippa väcka mersuget. Vardagsstressen är ett gissel, men man får prova sig fram för att hitta andra sätt att varva ner.

Kram 🐘

@Se klart Vaniljkeso ska vara jättegott! Jag äter lättkvarg med vanilj- eller blåbärssmak ihop med rågkuddar som sent kvällsmål. Hatar att lägga mig hungrig.

Kram 🐘

Mitt godisstopp började i söndags. Men jag äter rawfoodbollar med kakao i. Sötning dadlar. Men det behövs så mycket mindre för att bli nöjd. Däremot vet jag inte riktigt hur jag ska tillfredsställa saltsuget. Turkisk peppar är en favorit. Har lakritspulver hemma. Får hitta på nåt.
Men sug ja, det är ju helt klart både kemiskt och mentalt. Tror jag.
Duktigt verkligen att låta bli choklad så länge!!💪💪💪

@Strulan65 skrev:"Denna sommaren har jag insett att jag alltid kommer att vara tvungen att ha respekt för min sjukdom och leva så jag kan kontrollera den."
Ja, precis den situation som du beskrev ovan återföll jag på tidigare. Även nu, men då bromsade jag omedelbart. När stressen blir för stor, återhämtningen obefintlig, vilan inte infinner sig, få tror jag att vi vara uppmärksamma allihop. Men det är väl så också att man inte ska köra på utan att reflektera. Kraschar man inte med alkohol blir det kanske rakt in i väggen istället.

Har följt din utlandsresa SeKlart o tycker det verkar ha varit en fantastisk resa o där du parerat o hanterat allt så bra!
Kram!😍

Det är lite intressant med sötsug tycker jag. Jag har inte varit särskilt intresserad av sött - är en mer saltstänkt brud, men med det här senaste alkoholstoppet kom även ett sötsug som jag inte haft tidigare. Kanske i och för sig skapade mig ett sockerberoende istället, nu när jag tänker efter. Är inte så förtjust i sött så det går att göra sig av med ändå, men det är lite intressant vad kroppen vill med sitt sötsug.
Vad är det vi egentligen behöver och ska tillfredsställa.
Hoppas du håller i dina goda vanor länge i år AH. För mig funkar det tills jag blir för stressad och det är egentligen då det verkligen, verkligen är viktigt att hålla sina rutiner. Men i höst så. Har än så länge semester och jag vet redan nu att hösten blir tuff.

Ett sånt fint inlägg SeKlart!
Det andas lugn, tillfredsställelse och harmoni.
@Se klart skrev:"Jag har inte ägnat en tanke åt att klaga på mig själv, för tjock etc som kan gå som ett mantra i mitt huvud dåliga tider."
Jag upplever samma sak. Alkohol bidrog så mycket till negativa tankar, särskilt när jag drack några dagar i streck. Jag tycker sinnesupplevelserna är starkare nu, på gott och ont ibland, men jag har mycket lättare att vara ”här och nu”,
Du skriver om vuxensemester med alkohol. Usch vad grundlurade vi egentligen är i det. När jag läser härinne ibland inser jag att jag kanske inte druckit så mycket under semestern och inte på resor barnen, men annars vin till maten nästan varje kväll. För mycket och man blir så seg. Tänk att man dricker ändå utan att reflektera något alls över alkoholens negativa effekter. Det är definitivt inte sämre eller mindre guldkant nu med a-fritt i glaset. Och man orkar gå upp, orkar göra saker efter maten.
Skönt att ni haft det bra du och mannen. Ja, man måste vårda sin relation och det är så lätt att glömma bort just det i vardagsstressen. Ett väldigt fint och tänkvärt inlägg om livet utan alkohol.

Tror vi är lika där (också) hålla järnridån brukar jag säga, jag som kunde hålla mig från sött- i åratal- jag bara Inte Åt Sötsaker.
Drack ju socker och tröst istället.
Helt klart behöver jag ett förbud mot glass. Kvälls-glassen.
Har ju gått utmärkt en vecka nu, så jag kör på förutom ett mindre återfall igår kväll när jag kom hem och landade i soffan efter lång dag/kväll.
Ha en fin dag!

Eller hur @torn, ett kap. Går upp först och drar igång maskinen ☕️
Nu laddar jag lite för att hälsa på min mamma och träffa mäklaren för tillträde/pappas lägenhet.
Den 1 sept är det dags för oss. Det ska faktiskt bli otroligt härligt! Kram 🥰

Ja, väldigt konstigt på sätt och vis när man tänker efter - det var bara att sluta. Eller det svåra är inte att sluta kanske, utan att inte börja igen. Just den där insikten om att lösningen på livets vedermödor inte finns i alkoholen. Och sen när man slutat så fattar man inte varför det var så svårt. Det var ju bara att sluta…
Jag är så illa tvungen att vara trygg i att köra båten. Borde absolut ha tränat mer kanske, men ändå… jag kunde tillräckligt mycket för att köra den när det krävdes och tillräckligt mycket för att lära andra köra. Så njut på du i fören istället. Det skulle vara skönt om nån annan körde, men jag njuter nu mera också av att köra. Som du skriver, bara att vara ute på havet är så oerhört skönt.

@Se klart Du har det bra lyxigt med din barista! 😍 Mycket bättre än en sommelier.

Kram

@Se klart Kul att vi inspirerar varandra 😍 Ja, det är ett smartare sätt att lägga till bra saker än att förbjuda. Och vara medveten om att det handlar om att bygga upp en vana, och att det tar tid.

Chokladstoppet är ju förvisso ett förbud, men där är vetskapen om hur suget funkar viktig för mig. Jag vet att om jag avstår helt från choklad i tre veckor så kommer suget inte att vara något större problem längre. Då får jag bita ihop och ta mig igenom de tre veckorna. Jag får förstås choklad-flashar, som när döttrarna åt choklad precis bredvid mig, men jag behöver inte agera på det! Utan bara lugnt konstatera och påminna mig själv om att inte ta en endaste liten bit. Precis som alkoholen.

Kram 🐘