Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda tack :)

@Box Tack för svar :)

Tack för grattis!
Ja idag är det riktigt småruggigt, men har småplock att fixa med i vilket fall.
Njuter av att ha semester, låta tiden gå långsamt o inga större måsten. Vi är bra på att ta dagarna som de kommer o det är skönt. Kollade just väderappen för kommande vecka, och som Torn säger kommer det bli båtväder👍😃🧚‍♀️, iaf mindre blåst. Bad är inte nödvändigt, bara att vara på havet är underbart! Kanske skulle ta tag i det där att bli trygg i att köra båten. Vi säger det varje sommar, att i år ska Sattva köra så att hon blir trygg med det. Jag fattar ju att jag borde kunna köra den bättre, men jag njuter verkligen av att bara uppleva o vara. Och maken älskar att köra😇. Och jag är en jäkel på att hoppa iland o förtöja💪😃...

@TappadIgen Tack för att du delar. Sådant sätter såklart sina spår, skönt att få skriva av sig. Och som sagt, inget att göra något åt nu. Man får minnas de bra och härliga stunderna man hade.

@Sattva Stort grattis till 7 månader!😍 Blåsigt i dag, men from tisdag ser det ut att bli riktigt gött väder med svaga vindar och soligt. Passa på och njut!

Kram

Mycket tragisk historia..Såklart finns den inuti dig, som ett sår som öppnas om man petar i det..Det är inte genomläkt, men det kan bli ett ärr med tiden..Om du förstår hur jag menar. Jag har också en del svåra livsöden i mitt minne..Men ingen som stått så nära som din dåvarande ex- flickvän. Det jag förstår av psykiskt dåligt mående, är att självmord, är en handling i totalt mörker oftast..Man tänker inte på anhöriga, eller vem som ska hitta personen som död..Eller lokföraren, om man ställer sig på spåret osv..Ofta så är känslan att ” jag är en belastning” Dom kommer att må bättre när jag inte finns..Sen finns det naturligtvis självmord i stundens hetta..Dvs droger, och fylla som gör att man tar ett hastigt beslut. Detta skriver jag för att din kompis sa att hon var feg..Så kan man nog tycka, om man inte har levt med ångest och psykisk ohälsa, långa perioder i livet..När allt känns svart. Vi som inte känt så kan ju inte veta. Vilken mysig tid ni fick ändå du och den flickvännen..Ibland får man vara glad för fina stunder man haft..Dom kommer aldrig tillbaka. Ingen människa är utbytbar..Och att tänka tillbaka på relationer man haft, lär oss mer om nya relationer vi får..

@Andrahalvlek Läser o ser din familj framför mig! Du borde skriva en bok😃Fast det kanske du har?!😍

@Soffi Åh vilket lugn o vilken styrka det du skriver förmedlar, Soffi! Så glad för din skull att du landat ner i dig själv!!🥰💫🧚‍♀️🙏

Grattis till 7 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Håller med @Soffi, vissa sura karameller kan man helt strunta i eller äta upp först när allt annat godis är slut. Jag har faktiskt inte återupptagit min ovana att äta choklad, och precis som med alkohol blir det allt lättare med tiden att avstå. Jag vet att suget väcks om jag äter lite, så det är enklare att avstå helt.

Kram 🐘

@TappadIgen Oj, blir helt tagen av din berättelse. Tack för att du delar med dig. Förstår att den händelsen liksom ligger och skaver i dig. Förstår verkligen liknelsen med den varma spisplattan. Jag tycker som @Blenda att det är forumets styrka - här kan man delge både små skav och stora skav. Och jag gör som du - jag funderar mycket på hur jag ska formulera vissa saker här på forumet, men de kommer på pränt först när de är mogna liksom. Bara funderandet hjälper mig oerhört mycket.

Jag tänker att vi alla har många relationer och bekantskaper i vårt bagage då vi då inte förstod att orsaken till den andres beteende bottnade i psykisk ohälsa eller dysfunktionell levnadsmiljö. Jobbigaste killen i klassen på mellanstadiet, som alla mobbade, hade en mamma med svår psykisk ohälsa fick jag veta senare. Snyggaste tjejen på gymnasiet tog livet av sig, trots att hon på pappret hade ”allt”, och ingen vet egentligen orsaken. Ibland finns ingen orsak, depression kan uppstå pga kemisk obalans i hjärnan som sedan förstärks negativt med ältande och/eller prestationsångest. Det är omöjligt för oss att ta ansvar för andras dåliga mående, det är ju snudd på en heltidssysselsättning att ta hand om sin egen psykiska hälsa.

Men jag förstår förstås att du tänkt och tänker ”om jag ändå hade tagit mig tid att svara”. Det är nog viktigt att tänka just så. Många gånger. Hålla fast handen på plattan en lite längre stund, men först efter att man har stängt av plattan och låtit den svalna litegrann. Gjort går inte att göra ogjort, man gjorde som man gjorde utifrån vad man visste just då. Det är okej. Okej, okej, okej.

Kram 🐘

PS. Ett helt nyktert år närmar sig med stormsteg för dig! En riktig milstolpe.

@Soffi skrev:"Inte en enda tanke på att dricka något "för sällskaps skull". Mitt glas är a-fritt, vad andra har i sina glas är deras val- jag kunde inte bry mig mindre!"

Det där är så skönt. Då har alkoholen verkligen blivit en icke-fråga. Och man undrar stilla hur man kunde vara så bekymrad över vad/hur man skulle säga apropå sin nykterhet i början. Tänket förändras SÅ oerhört mycket med tiden, det är det enda man kan vara riktigt säker på.

Kram 🐘

En sak som är riktigt intressant med att barnen flyttat hemifrån är att se vilka rutiner gällande hushållet som de har införlivat i sina egna hushåll. Yngsta dottern är precis lika lat och stökig som hon var innan. Hon är nog lik mig där 😂 En kul sak är att hon föredrar grönt bregott som pappa brukar ha, framför blått bregott som jag brukar ha.

Äldsta dottern viker/rullar påslakan precis som jag gör och hon behandlar smör och ost med samma nit som sin pappa. Så platt som möjligt ska det vara både i smörbytta och ovanpå osten. Hon köper dock inte bregott, det är för dyrt för en fattig student. Hon är helt galet prismedveten, det är varken jag eller hennes pappa. Det är hennes snåla pojkvän/sambo som har satt spår där. Vi föräldrar är vårdslösa med pengar i jämförelse. Hennes pappa handlar ”kvalitet”, oavsett om han har råd eller inte. Jag handlar billigt och impulsivt, men ofta onödiga saker. Handlar först och tänker sen. Trots att jag inte mår bra av prylar.

Döttrarnas pappa är en hoarder-light, han har snart fyllt hela huset med bra-att-ha-en-dag-saker. Jag rensar och skänker till röda korset med jämna mellanrum. Det gör yngsta dottern också, ”den kan barnen få”. Hon säger också ”jag får köpa nytt” i tid och otid, så där är hon mammas dotter. Helt osentimental med prylar.

”Pappa får laga” säger hon också, och det är mer hans grej. Men han lagar aldrig, han lägger bara på hög för att laga en annan dag. För att inte tala om alla projekt som påbörjats men inte slutförts. Rekordet är nog den gamla bilen från hans tonårstid som skulle renoveras från grunden. Den fick han ihop i kördugligt skick först 30 år senare. Han har flera andra projekt som tangerar 30-årsgränsen.

Jag och äldsta dottern får allt mer lika värderingar vad det gäller politik och livsåskådning. Vi är också lika glada för att lära oss nya saker, det ger oss energi. Vi gillar naturen båda två, vilket deras pappa gör också men han tar sig sällan den tiden. Yngsta dottern tycker att naturen är blahablaha, liksom alla djur förutom hundar. Gå på Kolmården med henne är helt bortkastat.

Båda två är noga med rättvisa och tycker att det är viktigt att alla ska få vara med. De är noga med att inkludera och se till att allas röster blir hörda, och där känner jag igen mig massor. Deras pappa är mer en sådan som man behöver inkludera för han är lite försiktig i större sammanhang. Han är introvert och hundra procent bekväm endast med några få.

Äldsta dottern är som sin pappa introvert, men hon har lärt sig vara extrovert och ta för sig (influerad av sin mamma sannolikt) och har inte tillstymmelse till ”scenskräck” i sig. Tvärtom är hon modig och har inga problem att slå larm om hon upptäcker oegentligheter. Hon är en sådan som ett arbetslag tenderar att skjuta framför sig när kritik ska framföras, precis som sin mamma. Yngsta dottern är extrovert som sjutton, sitt handikapp till trots. ”Se mig, hör mig, här är jag” är hennes signum. Mammas dotter 😂 Hon kan bli tyst och försiktig i större lite ovanare sammanhang och där känner jag också igen mig. Tricket då är att komma först så att man i lugn och ro kan studera alla andra.

På tal om tid så är båda mina döttrar ytterst noga med att passa tiden, precis som jag. Deras pappa är glädjekalkylernas mästare och han lyckas typ aldrig passa tiden. Han tackar ja, eller säger snarare nja, till för mycket och sätter sig själv i skiten allt för ofta och då går det ut över andra i nästa led. Där är båda döttrarna mer lika mig tack och lov. Är jag inte på plats en kvart före utsatt tid så upplever jag att jag är försenad.

Ja, det är som sagt kul att se vilka beteenden och egenskaper som har gått igen hos döttrarna helt enkelt. Generellt har båda döttrarna blivit väldigt trevliga och sympatiska människor och det gör mig genuint glad och stolt ❤️

Kram 🐘

Morgonreflektioner - igen!
Ja, det är ingen ordning på dem nu, men jag har semester!😅😂😎

@Sisyfos @Sattva För och emot regn ... ja, det finns ju för- och nackdelar med allt 🤔. Tur att man/jag alltid har ett val - hur jag förhåller mig till det jag inte kan påverka. Gäller bara att komma ihåg det 😂🤣.

Sitter och funderar på olika "nykterhetsresor" idag. Hur olika beroenden kan se ut och vilka olika utmaningar olika personer möter. Och ändå - så mycket som är lika! Så bra att vi kan hjälpa varandra att hitta nya strategier och nya infallsvinklar, att det går att tänka annorlunda när nå't känns tufft och man "kör fast".

Många fightas nu på semestern med att "alkohol hör till", det är "socialt" att dricka, att man får "unna sig" när man är ledig, en drink eller ett glas vin ger guldkant...
Jag vet inte vad jag trodde egentligen, vad jag förväntade mig för egen del... så mycket som har gått upp och ner, förändrats över tid, genom olika faser ... Kanske förändras bilden ytterligare längre fram ...
Men här och nu, ledig och med halva semestern kvar framför mig, så är jag så tacksam över att min semester verkligen har en guldkant.
Nykterheten är min guldkant!

Det står mer och mer klart att alkoholen har varit medicin för mig. Medicin för kropp och psyke, ett medel för att balansera mående, sömn, ork ... ja ... det mesta faktiskt. Men den har aldrig varit "nödvändig" för att vara social och för att umgås och ha trevligt. Tacksam för det!
Igår fick jag ett sug, eller snarare en automatisk tanke, det var inte stark men jag hajjade till. Jag fick huvudvärk och direkt var den där - tanken att jag behöver ett glas vin! Men jag behövde ju inte agera på den utan kunde bara tänka "Intressant!" och gå hem och ta en huvudvärkstablett och äta lite mat.
🤔 Jag har mångdubblat min konsumtion av värktabletter sedan jag blev nykter ... jag tror jag har tagit två, eller 😲 kan det vara tre(?), tabletter sedan januari!!! Tja, det är inte farligt mycket va?? 😅🤣🤣 Jämfört med att jag drack på ALLT förut 😖...
Middag på kvällen. Inte en enda tanke på att dricka något "för sällskaps skull". Mitt glas är a-fritt, vad andra har i sina glas är deras val- jag kunde inte bry mig mindre! (Jo, om någon blev överförfriskad skulle jag nog reagera och tycka det var jobbigt.. men jag har inte hamnat i det läget ... än..)

Vart ville jag komma🤔 ... Jo! Olika resor men samma strategier 😊.
Att låta tanken "vänta i farstun". Jag väljer själv vad/vem jag släpper in, vem jag vill ha i mitt hem.
Jag kan öppna dörren och höra efter vad de vill, fundera en stund - om det behövs - och sedan välja.
God vän eller intressant person - Välkommen in på en kaffe och pratstund!
Försäljare av vinabonnemang - Tack men NEJ tack! Du kan gå vidare, jag vill inte prata mer med dig.

Nu är det hög tid att starta dagen 😁😎!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

Din spaning stämmer in på mig också. Det är nog så invant beteende men tur för oss att det inte är A som slinker ner 😊
Måste nog bli bättre på att bara dricka vatten. Annat är ju inte så bra för tänderna i längden. Tips är kombucha, om du vill dricka något lite roligare ibland.

Maja 🥳

@Andrahalvlek skrev:"Klok insikt. Alltid lyssna på skavet - identifiera orsaken, göra något åt det. Precis som du gjorde 🤩"
Och här summerar du så enkelt!
Japp, såhär ska jag leva resten av livet.

@TappadIgen Tack för att du delar denna otroligt starka historia med oss. Jag tycker att forumet är fantastiskt just för att det innehåller berättelser om allt från små bagateller till hela livsöden.
Jag tror att det helt enkelt var dags för dig att få ur dig den här tragiska händelsen som måste ha satt djupa spår hos dig. Min uppfattning är att allt som kommer ut i ljuset blir lättare att hantera. Och du är ju bland vänner här.
All respekt till dig <3

Grattis till 7 månader!!!🎁💐🧡

Så tråkigt med hemligheten, den gömda flaskan, mellan dig och maken, ni verkar annars ha en så fin relation.
Jag hade nog (även om jag inte till fullo kan sätta mig in i situationen känslomässigt) försökt att verkligen tänka att det är av hänsyn till mig och att det kanske är en engångsföreteelse såhär på semestern. En gång ingen gång typ, men om det blir en vana ... ja då behöver frågan nog tas upp. @Torn hade en bra ingångsvinkel.
Till dess, sug inte för mycket på den sura karamellen, lägg den åt sidan om du kan, kanske behöver du bita i den, kanske inte. Ta det se'n!

Njut av semestern och dina nyktra månader - du har förtjänat båda genom hårt arbete.

Kram!🧡🧡🧡

Ja, avvakta o se hur stort problemet egentligen är, är min strategi. Det vet jag inte än. Jag får acceptera en tid nu när det inte känns helt 100. Att jag kommer kolla den där gömman för att få en uppfattning om omfattningen, och att det inte känns bra. Men det är min lösning just nu.

Idag iaf 7 mån nykter! Känns härligt! Det enda är att mitt godisätande är alldeles för vilt just nu. Ska dra ner på det, godisstopp nu en tid. Det finns så mycket annat än skit att förse kroppen med!

Det händer ofta att jag funderar på saker och att jag funderar på dem som om jag satte mig ner för att skriva om det här. Jag tänker på hur jag skulle formulera mig och det hjälper mig på det viset att jag måste fundera på hur jag ska kunna förmedla mina funderingar så att någon annan förstår och det gör dem konkretare och enklare för mig själv att förstå. Detta händer i princip dagligen att jag tänker på saker på detta sätt, alltså som om att jag skrev om det här, men det mesta hamnar ju som tur är inte här. Dock blir ju det som jag faktiskt skriver ner här ännu konkretare för mig, speciellt då det alltså tar ett extra varv i mitt huvud.

Det är lite därför jag nu också funderat på det där med integritet på forumet. Vad kan man egentligen dela med sig av här? Det finns något som jag har funderat på ett tag nu på det sättet att jag skulle skriva det här, men utan att jag faktiskt har tänkt att skriva om det här, om det nu går att förstå. Nu har jag ändå kanske tänkt att skriva om det ändå. Lite mer specifika detaljer i min historia och som har kommit upp mer den senaste tiden. Jag har tidigare nämnt om tankar som känns lite som en kokplatta som jag sätter handen på som gör att jag måste rycka bort handen. Det här handlar om det och det berör lite annat som jag har skrivit om. Dock kan jag inte när jag tänker på det få det nedskrivet på ett tillfredställande sätt. Jag kan inte ta med alla detaljer men jag har så svårt att veta vilka som är relevanta och vilka som inte är det. Men jag gör ett försök ändå, tänker jag så får jag ser hur det går.

Under den senare delen av min grundskoletid så var jag intresserad av tjejer. Det är lite svårt att veta exakt så här långt senare men jag tror att en stor del av det var en önskan om att bli accepterad. Så är det väl förvisso för alla även i vuxen ålder att man åtminstone delvis vill känna sig behövd och eftertraktad. Det gick inte så bra som jag ville och jag minns speciellt en lista som dök upp som tjejerna i vår klass hade skrivit över killarna i klassen. Jag minns inte det exakta kriteriet för listan men det måste ha varit något som snyggast. Jag minns också att mitt namn återfanns näst sist på listan. Idag har jag inget problem med just den biten alls längre. Jag vet ju med mig att jag inte tillhör den mest attraktiva delen av befolkningen och nu har jag ju aldrig provat på Tinder men jag tänker att jag hade haft något av en uppförsbacke där om man ska swipa baserat på ett förstaintryck med en bild, men jag vet också att listan nog mest speglade de mest drivande 2-3 tjejernas idéer om hur listan skulle utformas och jag trots allt kan uppfattas som attraktiv av andra. Just då vid det tillfället var det dock svårt att känna så. Den listan satte dock sina spår både i mitt självförtroende och min förmåga att finna någon flickvän. Här finns även en annan del av historian som jag gör bäst i att inte ta med då jag nog redan börjar spåra ut med för mycket detaljer.

Mot slutet av gymnasiet då så börjar jag umgås med en tjej, jag minns faktiskt inte exakt hur det kom sig först men hon tog kontakt med mig och vi började umgås mer och mer. Jag spelade ju gitarr i ett dödsmetallband och hon var på någon konsert. Det märkliga var att jag aldrig kände mig särskilt blyg med henne utan vi kunde prata på hur länge som helst om en massa saker och vi hade så många saker gemensamt samtidigt som hon hade så många för mig nya idéer om saker. Hon är också anledningen till att jag inte äter kött, t.ex. Jag är inte vegetarian, men äter inte kött vilket kanske är ännu en helt annan historia. Förmodligen var en av anledningarna till att jag som normalt har lite sociala fobier och lätt får prestationsångest av att prata med nya människor, just det att jag inte hade några föreställningar om att vår vänskap kunde vara något annat än platonisk. Jag hade ju sett listan och visste min plats. Hon, som var samma årgång, hade gått i en parallellklass och jag var bekant med att på motsvarande lista återfanns hon överst. Men sättet som hon var på återspeglade inte alls det som jag kanske hade förväntat mig, men sen hade jag ju egentligen bara tidigare känt till vem hon var men utan att någonsin prata med henne. För att föra historian framåt lite så flyttade jag i i min första lägenhet i månadsslutet efter att jag slutade gymnasiet och började att arbeta dagen efter jag kom hem från vår klassresa. Den här biten har jag berättat om tidigare, men då utan kontext. Nu kanske den går att förstå bättre. Det som hände var att jag berättade för henne att jag försovit mig till jobbet för att jag är så svårväckt så hon erbjöd sig att sova över för att se till att jag kom upp. Jag hade liksom ingen aning att hon var intresserad av mig, förmodligen för att det bara inte gick ihop att det skulle vara så. Hon sov över hos mig varje natt ett tag och började sedan att t.ex brottas med mig iförd underkläder vid sovdags men inte ens det gjorde att jag förstod först. Till slut blev vi tillsammans i alla fall, även om hon i efterhand berättade att hon var på väg att ge upp. Trodde att jag inte var intresserad. Men den tiden som följde var vi än mer oseparerbara. Jag minns hur vi kunde gå på en fest tillsammans och plötsligt märkte vi att alla andra gått vidare och det var bara vi kvar. Det var en lycklig tid. Hon berättade också för mig här varför hon först hade kontaktat mig. Jag kanske ska klämma in den historian också.

Vi hade en äldre man i vår stad som man ofta såg gå omkring i de centrala delarna och alla visste ju vem han var. Han var extrovert och ville gärna prata med människor och man blev snart varse om att han hade någon slags intellektuell funktionsnedsättning men han var väldigt trevlig. Som förväntat fanns det ju alltid några som drev med honom, men jag försökte alltid hjälpa honom när jag kunde och skydda honom ifrån det i den mån det gick. Hon hade alltså haft några bekanta som hade drivit med honom på något vis vid något tillfälle och hon hade sagt till och tyckt att det var så elakt och förstod inte hur man kunde göra så. Då hade jag tydligen gått förbi på håll och då hade han pekat på mig och berättat om mig.

Tiden flöt på och allt var perfekt länge, men vid något tillfälle så började märka en förändring i henne. Från den förändringen gick det ganska snabbt till att hon gjorde slut med mig. Jag förstod verkligen ingenting. Det var en sådan total förändring att gå från att alltid vilja umgås till nu att vilja vara själv. Ett par gånger efteråt sa hon några elaka sårande saker också. Numer minns jag inte alls vad det var hon sa, men jag minns själva känslan. Ett litet tag var jag desperat att komma på ett sätt att få tillbaka henne då det för mig egentligen inte existerade något annat, men det förbyttes ganska snabbt mot en bitterhet. Jag kan bara anta att det var för att det kändes som ett svek. Sedan vände hon igen på något sätt och var glad och ville umgås igen. Här minns jag inte heller alla detaljer exakt men jag minns att hon en kväll ville prata. Hon försökte ringa mig men det var på den tiden då man delade internet med telefonlinjen. Hon gick online själv och berättade att hon hade försökt att ringa men att hon förstod att jag var online till slut och undrade om jag kunde logga ur och ringa upp. Jag sa att jag skulle ringa henne senare för jag var upptagen online. Det jag minns var att jag kände att jag inte skulle prioritera henne när hon så tydligt inte prioriterade mig. Jag var bitter. Nästa dag var en fredag och jag gick till jobbet som vanligt och kom hem till ett oroväckande högt antal missade samtal och en del meddelanden på telefonsvararen. Ett par av meddelandena har jag inetsat i minnet fortfarande. Hon hade tagit sitt liv.

Jag minns fortfarande känslan som jag hade då och den går inte att förklara, men det var en återkommande känsla. Den helgen satt jag hemma och drack ensam. Jag minns att den andra gitarristen i vårt band tittade förbi på söndagen och vi åkte ut till platsen och han berättade för mig att det var fegt. En morgon fick jag även åka med hennes mamma för att ta farväl. Men annars satt jag hemma och jag pratade nästan inte med någon. Sedan flyttade jag utanför Europa och det känns som jag lämnade det bakom mig. Det här är ju inte en historia som jag delar med människor och helt plötsligt så hade jag ju en helt ny bekantskapskrets som jag kunde välja vad jag delade med mig av.

Men nu har jag delat med mig av den med er. Jag vet inte om det kanske är för utlämnande eller så för forumet, men jag känner verkligen att jag behövde få det nerskrivet, men jag vet fortfarande inte om det gör någon skillnad eller vad jag kan göra av det. Man pratar ibland om att man behöver gå till botten med varför man drack men jag tror inte att jag kan peka på några enskilda saker eller att just den här delen skulle ha gjort mig till en beroendeperson, men jag har upptäckt att vissa saker här fortfarande känns som den där handen på kokplattan och det känns som att det trots att det nu är 22 år sen fortfarande är ganska obearbetat.

Men nu är det nog dags att sova.

Har haft en jättefin vistelse hos äldsta dottern, men visst blir man lite trött av umgänge snudd på 24/7. Jag är ju van vid mycket ensamtid, på ont och gott. Jag vantrivs inte alls i min självsamhet, jag gillar att göra som jag vill när jag vill. Vissa saker är det dock si och så med, jag minns inte senast jag lagade mat tex. Det blir mycket hämtmat och goa räkmackor (med grovt bröd) från Maxi. Men det blir nog bättre när jag börjar jobba igen. Jag behöver hitta tillbaka till laga-mat-glädjen.

Lämnade yngsta dottern hemma hos henne vid tvåtiden. När hon kom inomhus utbrast hon: ”Äntligen hemma”. Sötnöt ❤️ Hon har verkligen bott in sig i sin egen lägenhet och hon frågar aldrig efter sina gamla två hem. I måndags följde hon med sin pappa på en utflykt och sen hem till honom en stund. På morgonen sa hon själv att hon kunde sova över, men framåt kvällen ville hon åka hem igen. Precis som det ska vara.

Nu åker jag inte till henne förrän nästa fredag och då sover jag över. Tänker att en gång per vecka på helgen kan vara lagom ett tag innan det är dags att inte sova över mer än i undantagsfall. Sakta, sakta, sakta har hon fått vänja sig. Och vi också. Jag börjar redan tänka att jag bor onödigt stort på 77 kvm.

Från och med måndag behöver jag inte heller dotterns gamla rum som kontor längre. Då tänker jag återerövra min arbetsplats på jobbet. Nu är jag fullvaccinerad så det känns dags att återgå till det normala. Fortsätter köra bil ett tag men snart börjar jag nog åka kollektivt igen, för miljöns skull. Det är bekvämt att åka buss också, och man får naturliga promenader i ur och skur. Vinn-vinn-vinn.

Kram 🐘

Jag tror också att det är klokt att avvakta. Jag är ibland för spontan för mitt eget bästa, men jag tror att ”min lösning” på just det dilemmat bottnar i min barndom mest. Och att det är lätt för mig att uttrycka mig så, som inte ens har en ”tänkt” man framför mig att konfrontera i så fall. Sov på saken så länge du behöver och gör sen det som känns bäst i magen helt enkelt. Magkänslan brukar ha rätt.

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Slutsats; en person som inte dricker har lika stor rätt att välja sin sociala nivå, och- läggtid. Skavet handlade helt och hållet om att låtsas något jag inte längre njuter av, om jag nånsin gjort det."

Klok insikt. Alltid lyssna på skavet - identifiera orsaken, göra något åt det. Precis som du gjorde 🤩

Kram 🐘

Reflektion:
Två dagar ihop med vänner i Frankrike.
Kväll ett- middag, drinkar, vin, kämpa med att hänga kvar uppe för att man ”ska” drack vatten, diverse läsk, gick och la mig halv två. Kändes skavigt på något vis, jag anpassar mig givetvis efter andra men detta blev snarare att hänga i/med en livsstil jag inte har längre.
Kväll 2, efter en ”mätt” dag med massa aktiviteter och trevligt umgänge, middag och sedan kände jag kl 23 att nu går jag och lägger mig. Haft lite tid för mig, läsa, fixa med packning (snart hemåt).
Slutsats; en person som inte dricker har lika stor rätt att välja sin sociala nivå, och- läggtid. Skavet handlade helt och hållet om att låtsas något jag inte längre njuter av, om jag nånsin gjort det.
Lärdom: jag bestämmer över mig själv.
Nåt sånt. Känns oerhört skönt att den tanken klarnade och blev så tydlig.
Godnatt!

@Sländan skrev:"Efter de vågar jag inte ta någon snus till mina alkohol fria öl. Det triggar igång på ett"
Nej, några fler cigg blir det inte här heller även om det inte triggade mitt a-sug. Alls. Men jag skulle ändå säga att sugen hänger ihop på något sätt.
Vill inte utmana fler än jag har (snus) och har haft (alkohol o cigg)
Kram!

Spännande! Hoppas nya jobbet ger lagom med utmaningar och är kul.
Låter lite trist att så mycket tid av din semester går åt till jobb, men det är ju skönt både att avsluta och att vara förberedd. Stort lycka till