Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också en sån pappa, uppfostrad efter kriget, att säga något gott om sina barn var tabu.
Min mamma är tvärtom. Har visar massor av kärlek. Men på något vis känner jag numera att deras olika sätt att visa kärlek varit precis lika viktiga, nödvändiga. När vi kommit såhär långt i både ålder (jag!) och nykterhet (vi!) så vet vi ju att det inte går att beställa något från livet, eller människor för den delen. Livet händer och pågår det och dem som kommer vår väg får en lov att känna ödmjukhet inför.
Livsmodet ska jag försöka hålla i! Tack för fin hälsning och den bästa av alla nyår önskar jag dig! Kram ?

Gud så jag är hungrig och sugen hela tiden äter massor. Imorgon ska dock både jag och killen börja med lchf. Båda har ca 15-20 kg att gå ner. Men jag kommer bara försöka hålla diet. Om jag märker att det triggar alkohol sug så kommer jag sluta. Nykterheten först!

Åh, Varafrisk, FinaLisa, Sisyfos och många många andra, jag saknar er också. ? Tack för julkramen, Andrahalvlek, du får en nyårsdito av mig.

Läser på forumet ibland, men känner att jag inte har så mycket att tillföra. Det är fortfarande nästan hundra procent fokus på helnykterhet här och jag har svårt att leva upp till det.

För mig är mitt mående det viktigaste och nu tänker jag mest på att jag inte har köpt alkohol eller smygdruckit sedan slutet av september - ja, bortsett från den tragiska handspritsincidenten.

Det händer att vi dricker ett par glas tillsammans efter mitt önskemål, min M och jag, men fortfarande inga skandaler. Jag mår bra och det är mitt val att dricka ibland. Än så länge - och det är jäkligt viktigt - än så länge. Jag är på min vakt, men märker att det för mig är mycket mer komplicerat att tänka mig att vara utan helt. De nyktra dagarna är så otroligt många flera än de med alkohol, så det funkar.

Min långsiktiga målbild är fortfarande att vara helvit, så vi får se vad detta utvecklar sig till. En del tar ju tid på sig att komma fram...

Jag tror att min inställning färgas av att ingen annan än jag påverkas direkt av mitt drickande. Indirekt, kanske, men det gör ju de flesta av våra livsval, oavsett om det gäller exempelvis nikotin eller övervikt.

Jag har ju tidigare förundrats över hur många som snusar här på forumet. Tänker att många som "lyckas" med nykterheten utan många återfall brukar nikotin. Kanske finns det ett samband, kanske inte... Men det verkar vara många som absolut inte kan tänka sig att leva utan den drogen. Själv slutade jag röka för många år sedan och tycker att alkoholen är sju resor värre, minst, att sluta med. Men vi är olika, som vi har konstaterat mer än en gång.

Är rädd att upplevas som någon som kritiserar den här fantastiska plattformen, så jag slutar här. Förutom tillägget att forumet är bland det bästa som hänt mig. ?

Tack för att jag har fått vara en del av detta underbara. ?

Sammanfattningsvis, jag mår bra. Livet är helt ok, trots på tok för mycket jobb emellanåt. Ångesten hälsar på ibland, men överlag mår jag riktigt hyfsat. Alkoholen finns i bakgrunden, men bråkar inte med mig längre.

Jag tänker på er, det ska ni veta. Kanske får jag lust att hänga här mera igen. Som sagt, saknar er. ?

Hoppas att 2021 blir det år ni önskar. ?

Kram kram

-----

FinaLisa, det är klart att vi håller kontakten. ? Jag vet ju var du bor, åtminstone i vilken stad. Hör av mig när vi får resa igen.

Till alla som gått före mig och som fick mig att äntligen få ett slut på mitt drickande. Tex du miss lyckad? Till alla som jag kämpat tillsammans med under det här året, 1 års gänget ? Till alla som har hittat hit senare under året ?

Gott nytt år! Ni är bäst!!

Det känns ganska speciellt just idag, eftersom jag förra året var på min absoluta botten just i dag. Jag kommer inte ihåg vad vi åt, jag åt tydligen inget heller för den delen. Jag bara drack och drack. Idag ska vi äta samma mat ( frugan kommer i håg) Hummer, oxfilé och glassbomb.? Och jag ska njuta av min första nyktra nyårsafton på 35 år. Äntligen!!!

Kram

Just nu sitter jag i en lgh tillsammans med en man. Han slutade dricka för två månader sedan och är sönderstressad nu på nyårsafton. Hela julhelgen har varit tuff.
Jag gjorde slut igår för jag orkade inte längre vara måltavla för hans frustrationer som han säger är mitt fel.
Jag ville bara kika in och säga hur glad jag blir när jag läser era inlägg. Kloka, ärliga och hoppfulla inlägg om att det går.
Kanske kräver jag för mkt men efter 1,5 års lovande om att sluta att dricka och för två månader sedan satte levern stopp för det och alla projiceringar så orkade jag inte längre vara stark.
Jag önskar er alla ett gott nytt år och en härlig fortsättning med det fantastiska jobbet ni gör.
/Nora

Varje månadsdag är väldigt viktig att fira. Du ska vara stolt och nöjd över ditt beslut, svinbra jobbat!

Gottnyttårkram ?

Och gott nytt år!

En dag i taget, och det viktigaste först..?..Ha en härlig nyårsafton Fina Lisa..???

24 november drack jag mitt sista glas. Nu har jag umgåtts med andra som dricker, men dricker själv alkoholfritt så även idag på nyårsafton ?är sjukt stolt över mig själv. Gott nytt år allihopa

Till dig och barnen Lim..?Vi får hoppas och tro att 2021 ger oss ännu mer bra insikter om hur vi ska kunna leva det liv vi verkligen vill..Nyårskram..???

Jag tycker om att röra på kroppen för att må bra. Jag promenerar minst 10000 steg varje dag när jag åker kommunalt till jobbet. Nu har jag jobbat hemma sedan pandemin bröt ut. Min vanliga vardagsmotion har därför blivit lidande. Jag har försökt hålla igång med promenader, cykelturer och gympass. Vi sitter just nu i husarrest för frun har konstaterats sjuk i covid-19. Det innebär att vi inte varit utanför dörren sedan julafton. Idag tog vi promenad om 8000 steg. Det kändes helt rätt och vi höll verkligen avstånd till folket vi mötte. Angående psykisk ohälsa kan jag bara instämma att det blir värre av att dricka alkohol. Jag lider av panikångest och käkar medicin för detta. Det har jag gjort de senaste 20 åren.

I början är nog det avskräckande viktigt, man flyr från något. Efterhand dyker det upp blommor på vägen, och då är det motiverande att fokusera på dem. Framgång föder framgång. Efter ett tag blir skräckbilden väldigt suddig i kanterna, och då är det viktigt att ställa in skärpan på målbilden. Sen kan man zappa lite mellan dessa motpoler ett bra tag, men jag tror mest på att lyfta positiva exempel. Positiv förstärkning som det heter i psykologsammanhang.

Vad det gäller nyårslöfte är det tex mer framgångsrikt att lova sig själv att börja göra något hälsosamt än att lova sig att sluta med något ohälsosamt. Till exempel lovar jag mig själv att börja äta mer antiinflammatorisk kost under 2021, men jag lovar inte att sluta snusa.

Gottnyttårkram ?

Det är alkoholen som skapar det dåliga psykiska måendet. Jag har fått diagnos kronisk depression men har inte mått riktigt psykiskt dåligt en enda gång sen jag slutade dricka i februari. Visst, livet är ingen räkmacka, men det är stor skillnad på att vara låg och vara deprimerad.

Det finns massor av träningsprogram på youtube, tex Sandra Friberg verkar ha en massa olika pass att välja på. Om du behöver träning för att må bra så ska du träna - möblera om i tv-rummet.

Och slutligen, du är bra precis som du är ❤️ Men ge fan i alkoholen, den är inte din kompis utan din värsta ovän.

Gottnyttårkram ?

Det ordet bär jag med mig in i år 2021. Otroligt fint inlägg om känslor. Som grundar sig i att barn inte gör som man säger, utan som man gör. Pratar mamma och pappa om känslor så pratar barnen om känslor. Väldigt fint att du nu orkar prata och resonera med dem. Du kan inte lösa detta, och det vet du, men du kan agera bollplank och hjälpa dem att lösa det.

Det finns ett begrepp som heter EQ, emotionell IQ. Har man hög sådan kvot har man lättare att ta sig fram i livet än om man bara har hög IQ. Och man kan träna sina barn i detta genom att inte lösa problem åt dem, inte curla dem. Utan istället agera bollplank och ställa öppna frågor av typen ”Vad hände?” och ”Kunde du ha gjort på något annat sätt?” Man kan börja tidigt, redan i förskoleålder, och sen avancera efterhand. Jag har försökt att praktisera det på mina barn, men de har en pappa som aldrig pratar känslor så de har fått ta del av båda sidor av myntet.

Han kan inte ens säga ”jag älskar dig” till barnen. Jo, nu gör han det eftersom hans yngsta dotter säger det till honom nästan varje dag ? Mammas tjej. Han kan inte säga ”förlåt” heller, eller be om hjälp. Men vi som känner honom förstår ju direkt ändå. Förstås. Det ska inte behöva vara så, även om jag vet att det i grunden beror på hans uppfostran. Att bli medveten om problemet är nummer ett, sen är det tomtesteg framåt som gäller. Han är inte medveten om problemet, och när han får höra det av oss slår han det ifrån sig med ”jag är sådan”.

Men som min äldsta dotter brukar säga, hennes pappa visar sin kärlek på annat sätt. Genom handling oftast. Kommer att tänka på Vjlo:s pappa som tvättar bilen åt honom för att visa sin kärlek. Alla sätt är bra sätt ?

Gottnyttårkram ?

Till dig Torn..?Vi får tro 2021 blir ett härligt år för oss alla..Och att du får många fina fiskar..????

Går dagen var bra men på kvällen bråkade jag och pojkvännen massor. Trots starka känslor ville jag endå inte dricka så det var bra. Vi förlät varandra till slut och det blev bra i slutändan.

Idag är jag trött, extremt trött. Hur ska jag orka vara vaken till 12 när jag vill sova nu. ?

Har även en del ångest idag. Mycket för att jag är trött tror jag. Jag vill vara pigg som igår och orka göra saker.

Önskar jag fick uppleva mer positiva saker av nykterheten men känns inte som jag upplever så mycket bra just nu. Fast i och för sig så var jag mycket piggare både igår och i förrgår. Kanske är det theralenen som gjort mig så trött idag.

En enorm utandning som varit välbehövlig. Har sovit, druckit kaffe i sängen, köpt en ny tv, ätit rester (goda!) lyssnat på Patricia Tudor Sandahls Vinter i P1. Gått i mjukiskläder, pratat med de grälande barnen, gråtit lite mer (heja) främst över att närma mig den litenhet jag ser i dem, bortom det vuxna, och på något vis känna igen mig och känna sån ömhet för dem, och kanske, kanske för mig själv. En sällsynt känsla, men just därför.
Nånstans bak i huvudet eller bortom hjärt-trakten finns en tanke; eller känsla. Om att mitt drickande/ och därmed nån sorts stort lock över känslor som behöver komma fram, i ljuset. Också påverkat familjen TROTS att jag inte kräkts eller raglat omkring.
Ett osynligt nät av vad mamma ”orkar” men nu orkar jag.
Jag orkar prata med ledsna barn, och arga. Jag orkar resonera och fundera ihop, jag orkar att inte knyta ihop alla snören till en trasslig boll och öppna en flaska till.
Det är kämpigt faktiskt. Och jag känner mig ganska livs-modig. Och lite stolt.
Idag ska jag och min man laga mat bara till oss. Med recept vi aldrig har testat. Jag ska ta fram sommarens vinbär, kantareller, sockerärter och smultron.
Jag minns när jag så nitiskt plockade och frös in, att det blir fint till vintern. Nu är vi här. Snö, eld i kaminen, några lugna dagar kvar innan allt drar igång.
Att vara i det lite pågående livet istället för att hasta till ett bedrägligt lugn.
Jag skriver lite mer sen, nyårshälsningen är den viktigaste på året. Kram ?

Jag vet ju själv inte. Det är mest det att jag har läst att man måste ta tag i grundproblemet som har gjort att man dricker för att man verkligen ska sluta dricka.

Samtidigt, att genomgå livet är ju inte bara lycka och fest utan det hör ju till med smärta, sorg och lidande också. Många klarar ju det alldeles utmärkt utan att dämpa med alkohol. Det enda skulle väl möjligen vara då om de klarar av att bearbeta det bättre på något sätt. Jag vet inte.

Egentligen är jag ju mest intresserad av att klara av nuet på bästa möjliga sätt. Jag tror att jag klarar det ganska bra? Kanske funderar jag för mycket bara.

Gott Nytt År!

Nu låter det som allt är bra.. det är det inte.. Jag har saker att arbeta med så min fritid kommer vara fullsmockad även år 2021 ;-)

Vad gäller nikotinslutandet ; huvudvärken som har molat på ibland senaste ... 1.5 veckan(?) har nog lagt sig, men ersatts med ett återkommande sug efter att gå och köpa snus... Jag kommer inte göra det, men suget kommer o går. Återigen, antagligen en normal del i att lämna den vanan.

Nyss var jag ute och prommenixade, i lätt snöfall, tog en tur via stan och gick förbi alla affärer, som till min förvåning faktiskt var öppna på nyårsafton. Även så systembolaget... Jag valde att inte gå över på andra sidan gatan utan gick utanför, vid skyltfönstren och tittade in lite lättat, skönt att inte behöva hålla på med det där. Men samtidigt, på varje hylla står löften om flykt, så många hyllor, och så många löften.

Det blir en nykter nyårsafton, och nikotinfri.

Jag önskar alla på forumet ett gott och härligt nytt år. Ikväll blir det fest. Tänker gå och lägga mig nykter för då vet jag att jag vaknar nykter.// Box

Tack för alla värmande kommentarer! Jag är inne i en rejäl dipp psykiskt just nu. Jag känner igen symptomen. Har varit här många gånger tidigare. Det kommer att kännas lättare om nån dag/vecka. Jag kämpar vidare och väljer inte att dricka alkohol idag. Den lömska vännen gör inte att jag mår bättre på långsikt. Den erbjuder bara en lindrig för stunden. Jag vill må bra hela tiden. Jag firar in det nya året med bubbel vatten från Coop. En dag i taget ??

Klokt och fint inlägg från UllaBulla.
Jag kommer ju från beroendesidorna men jag har en stor dos medberoende problematik i botten. Inte kopplat till alkohol men det var extremt viktigt för mig att alla mådde bra. Jag avskydde bråk och alla de tre andra i familjen kunde ibland flippa ur och få utbrott (även jag ibland). Men jag såg till att medla och laga, det gjorde även min pappa ibland. Men just det där att lägga egna önskemål åt sidan och jobba för att andra ska ha det bra är djupt inrotat och om jag ska vara helt ärlig inte speciellt bra för någon för innerst inne mår man inte riktigt bra av att inte se sig själv.
Om du leker med tanken angående dina barn så vet de säkert också att du är glad och ”mår bra” när ni har ett familjeliv. Det är kanske viktigt för dem att du mår bra och så låtsas ni allihop. De kanske också märker och vill att deras pappa ska må bra och därmed också vill att han ska finnas er nära. Men det känns ohållbart det ni håller på med. Läs Nystarts tråd, han är ju fortfarande kvar i en giftig relation men det känns lite likartat det han hamnar i.
Önskar att 2021 blir ditt år Lim, när du sätter dig själv högt upp. Ja, barnen kommer säkert främst, men de är stora nog nu att ha sin egen relation med sin pappa. Du måste nog sluta med att ta ansvaret för att de ska umgås för att kunna gå vidare och kanske också för att barnen ska kunna se saker som de är. De får inte allt du vill att de ska ha, men de får kärlek och trygghet från dig. De klarar sig. Om deras relation med sin pappa hänger på att du är där... ja, vad händer då?
Du är en sån fin, omtänksam och klok person Lim. Jag hoppas att du 2021 tar ännu bättre hand om dig själv och gör sånt som gör dig glad. Då mår dina barn också bättre.

Har funderat en hel del kring en sak, har nog inte kommit till något svar, men det är något i detta som gör mig så nedrans exalterad. Jag jobbar ju i skolans värld , och där används ofta ord som salutogent (vilket jag tycker är min professionella utgångspunkt) men även patogent. Om någon inte vet vad orden betyder så är:

Salutogent - fokus på det friska med fokus på de faktorer som orsakar och vidmakthåller hälsa mer än vad som orsakar sjukdom. Fokus på friskfaktorer. Även KASAM kommer in här med en känsla av sammanhang.
Patogent - fokus på det sjuka. Man lägger mycket fokus på varför man blir sjuk.

Jag har alltid tänkt att ett alkoholstopp bör ses utifrån det salutogena perspektivet. Allt jag har läst har ju upphöjt detta perspektiv till skyarna och undersökningar, uppsatser har skrivits i oändligt antal om det. Men jag kom och tänka på om det verkligen är så, för alla. Och om det är så genom hela processen. Tänker jag fel, eller för snävt kring dessa perspektiv!? Jag undrar om det salutogena perspektivet är det bästa för alla, om det är bäst i alla faser? Jag är inte säker. För i min värld så finns det olika faser i ett alkoholstopp. Faserna är som känslor (generaliserat) och kommer olika snabbt/varar olika länge för alla; 1. Panik 2. Förälskelse 3. Nyfikenhet 4. Reflektion 5. Beslut 6. Acceptans 7. Avsky.

Dessa steg är inga officiella steg från någonstans, bara min upplevelse (i min värld som jag brukar säga). Ni som gått igenom stegen tror jag förstår. Ni andra får förhoppningsvis möjlighet att förstå ;)

Men åter till frågan, är det verkligen bäst att ha ett salutogent perspektiv? Ger det mest effekt i början, eller behöver man få en knytnäve av fakta på det sjuka till ansiktet för att kunna ta tag i allt. För många funkar det ju inte bara att tänka på det hälsofrämjande. Eller har dessa perspektiv inget att göra med detta alls!? Det snurrar i mitt huvud nu, ursäkta svamlandet.

Wow vad mycket härliga kommentarer man kommer tillbaka till (har varit borta en dag) ;) haha

Torn tror jag slog huvudet på spiken, alla är nog lite beroende, fast alla människor kanske har olika motståndskraft och inte blir missbrukare. För det är ju två vitt skilda saker. Det finns saker som jag är beroende av (som tops tillexempel, kan inte tänka mig ett liv utan tops, man kan ha dem till sminket och peta öronen, för att städa handfatet haha) men jag skulle nog funka ändå och inte ha några jättestora problem såsom en missbrukade tops-person om jag tog bort dem. Detta blev en sjukt dålig liknelse, men välkommen till mitt huvud, det var det första som poppade upp.

I går glömde jag faktiskt att gå in här, satt och spelade tv-spel, var ute och gick och pusslade, så dagen rasslade till och plötsligt var det dags att sova. Jag var nykter, tänkte inte ens på A. Jag var och handlade bubbel i mataffären, ja det är väl inte "bubbelbubbel" men jag ställer mig inte i systemetkön för att köpa en pyttig flaska med alkoholfri dryck, jag överlever ändå. Jag tänkte dock inte tanken att köpa bubbel med A. Lite stolt, men för mig har det nog inte varit lika svårt att avstå när jag mår bra, när jag har en bra period.

I dag är det ju nyårsafton, jag ska hem till mina päron och en moster, kusin och kusinbarn kommer dit också. Jag brukar aldrig fira nyår, men ska fira det där. Tror dock inte jag orkar vara social (det blir så intensivt så jag ofta behöver gå undan) hela kvällen, så ursäktar mig säkert runt 22.00 och tar bilen hem :) Men vi får se.

Fick ju höra att så som man firar nyår, det är så man kommer spendera sitt framtida år. Det har stämt för mig, ensamt och neddränkt i alkohol. Men en tanke på att fira den nykter, med min familj, de som betyder mest för mig - det känns betydligt bättre :)

Nyårlöfte skrev jag om innan, har inget direkt, men jag vill fokusera på mitt mentala och mig själv. Ta reda på mer om mig själv, var mina gränser går. Jag ska också försöka få igång rutiner, för jag vet att jag mår bättre av det. Fokus på mig - som vanligt, fast jag tänker att jag vill jobba för det positiva. Jag vill bara göra saker som gör mig lycklig, inte saker som ger tillfällig lycka - utan som gör mig genuint lycklig.

Nyårslöfte - DET ÄR MIN TID NU och jag ska blir lycklig!

Tänker på dig och önskar dig ett Gott Nytt År 2021???.
Hoppas vi kan hålla kontakten på något vis.
Saknar verkligen många av de "gamla" här, Fibblan, PimPim, Knaskatten, Jasmine, Lennis med flera och hoppas att alla mår bra!

Kram till dig fina Vinäger! ?