Senaste kommentarerna i forumet

@mulletant skrev:"Idag lever jag fortfarande med min man som är nykter sen nio år. Utifrån sett ser vårt liv likadant ut som förr men ’mönstret på talan’ är mycket annorlunda"

Tack för att du påminner oss! Jag är så glad för er skull ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Låter onekligen som en dag till i sängen! Tur i oturen som sagt var med SUPen.
Sjäkv börjar jag jobba igen onsdag, men har snart nästa semester. Maken o jag skojar om att han ska komma o hämta mig m båten efter jobbet eftersom vädret ska bli så gott. Ja kanske det, rent praktiskt går det😃
Krya på dig goa AH!!😇💫😍

@Kaffetanten88 Och sover man inte blir man riktigt knäpp. Snabbt. Tyvärr. Och sova på insomningstabletter ger ingen riktigt läkande sömn. Nödlösning, men inte funktionell i längden. Vilohem i en månad minst hade du behövt 🙏🏻 Hur går det med avlastning från kommunen? Du behöver vila från sonen. Det är att visa kärlek till honom - att du håller ihop.

Kram 🐘

Får se hur det blir när jag stabiliserar mig från venlafaxinet. Men sömnen. Det är en fråga för sig. Sover inte mycket. @Andrahalvlek

@Sattva Wow! Det ska jag prova. Låter jättegott 😋 Just vattenmelon är så bökigt att äta - man äter och äter och äter liksom. Mer behändigt att hälla i sig det.

Kram 🐘

@Kaffetanten88 Önskar så att du slapp alla mediciner som leker tivoli med din hjärna 😞

Kram 🐘

@Sisyfos miss lyckad beskriver det så bra!🤗 Det skrivs väldigt mycket om orsaker hit och dit. Varför man började, varför man dricker mm. Jag började dricka pga att det tyvärr anses ” normalt” och ” häftigt” att dricka. Då upptäckte jag att jag blev mindre blyg när jag drack. Sedan blev jag beroende av alkohol pga alkoholens beroendeframkallande egenskaper, och den onda spiralen var igång. Det är det som många har så svårt att fatta. Man behöver inte må dåligt för att bli beroende. Däremot gör beroendet att man mår dåligt.

Och så länge man envist tror att alkohol för något gott med sig, eller skyller på diverse orsaker till att dricka så kan man inte få den känslan som tex jag och miss misslyckad har. Sekt skriver du.😂 Jag tillhör gärna den sekten i så fall. Det som jag ser som gemensamt för de flesta som inte ”fattar” vad vi menar är att ingen har har varit helt utan alkohol en längre tid. Och då menar jag helt utan. Tillför man alkohol då och då, så får beroendet ny kraft, och man får ännu svårare att fatta.

Sedan så är ju alla olika som sagt, med psykisk dåligt mående mm, och då är det svårare att komma till den fasen att fatta/acceptera att man är beroende.

Detta är hur jag ser på saken, och det står jag för. Sedan får du och andra ha sina egna uppfattningar, Det gör ju inte att jag mår sämre. Tar jag det första glaset däremot, då är jag övertygad om att jag mår sämre, för då väcks mitt beroende igen.

Edit: Sattva och Andrahalvlek, ni fattar ochså!.😍🥰

Kram

@Sattva Jag tolkade inte heller Torns inlägg negativt alls, men det kanske beror på att jag också har valt ”den breda vita vägen”? Att jag känner igen mig. På pappret är mitt liv inte alls ”lyckat” men jag försöker att förhålla mig till allt som livet har gett mig på bästa möjliga sätt. För mig är glaset alltid halvfullt. Och den positiva ingångspunkten har Torn också. Då kan allt verka/låta lätt, fast det egentligen inte alls är speciellt lätt.

Det jag tror att Torn vill förmedla är frustrationen när det på forumet gång på gång uttrycks att man vill dricka ibland, socialt, som alla andra ”normala”. Den normen är SÅ stark. När man väl har tagit klivet över ”till andra sidan” känns det verkligen som om skygglapparna har ryckts undan. Och man vill så gärna att fler ska förstå storheten i det. Storheten i beslutet att avstå helt från alkohol, att spika igen den dörren.

Varför skulle jag vilja dricka ens ett enda glas vin? När alkoholen historiskt orsakat mig så mycket smärta? När alkoholen varje dag orsakar så mycket smärta för så många? För mig är det ren konsumentmakt att absolut inte stötta en sådan cynisk industri som tjänar pengar på folks misär. Och det är en myt att alkohol förhöjer stämningen - en myt som måste belysas om och om igen. Från alla håll.

Sen tar alla förstås sitt eget beslut, men ett ställningstagande måste nog alla ta. Tror jag. Att fastna i limbo gynnar ingen.

Kram 🐘

PS. Jag började dricka i tonåren för att det gjorde mig euforisk korta stunder när allt var upp och ner i puberteten. Sen utvecklade jag en dålig ovana - jag använde alkoholen som fartdämpare och startgas. MEN med åren skapade alkoholen mina psykiska besvär som depression, ångest och sömnstörningar. Det är jag övertygad om nu. Det önskar jag att jag hade förstått för många år sedan, för då hade jag slutat dricka tidigare.

Okej, okej, okej. Nu är besöket hos frissan avbokat också. Efter den här veckan går frissan på semester, så jag får överleva sommaren med tofs. Det ska bli strålande sol och 30 grader varmt hela veckan också. Nästan lika bra att min SUP inte har kommit än, då hade det känts ännu mer surt att ligga här i sängen och hosta och snora.

Det är verkligen en rejäl förkylning jag har fått. Inne på fjärde dagen nu när varje hostning river smärtsamt i halsen. Idag är jag så hes att jag knappt kan prata i telefon. ”Oj, så du låter” sa dottern när vi pratade i morse.

Hennes pappa får köra henne till frissan istället, han behöver också klippa sig. Dottern har en frisyr där hon är rakad på hela bakhuvudet och har rejält med hår bara uppepå liksom. (Håret ska egentligen ligga i snygg snedbena, men håret ligger lite som de vill. Tar ut svängarna rejält, precis som hon.) Skön frisyr sommartid. Hon behöver komma till frissan, hennes hår är enormt tjockt. Som en pälsmössa sommartid. Hon brukar rätta mig: ”Nej, jag ska inte klippa mig, jag ska raka mig”. Sötnöt ❤️ Hon fyller år nästa vecka - klart att hon ska vara nyrakad då.

Jag tror att jag har lite feber också. Handlade igår, med munskydd på givetvis, och jag var helt slut efteråt. Så där slut att man inte orkar gå ett enda steg till. Nu har jag mat för hela veckan och behöver inte gå utanför dörren. Surt som sjutton, men så är det. Okej, okej, okej.

Kram 🐘

Ja varför dricker man? Så många olika svar. Tror de flesta reflekterar över det men kanske inte skriver allt, vi är så olika.
Jag uppfattade inte Torns inlägg som du gjorde, Sisyfos. Och jag identifierar mig inte heller till en viss grupp. Jag är bara så lycklig att jag kom helskinnad ur alkoholhelvetet. Och jag kommer göra allt i min makt för att inte hamna där igen. För min del känns det som att allt jag behöver göra är att inte dricka, inte lyfta glaset. Det kanske är att förenkla, men så känns det.
Sommarkram från mig också❤

Idag är jag manisk. Det är verkligen en härlig bergochdalbana det här. 😳

Jättegott drycktips; mixa vattenmelon och mynta!! Supergott o nyttigt/helt naturligt!!

Det var detta som ni skriver om Torn och Sattva som blev min AHA- upplevelse. Jag har aldrig druckit för att jag mått dåligt, aldrig för att jag kände mig osäker, aldrig haft ångest..Jag fick allt det för att jag drack.. Folk frågade mig..Varför dricker du? Först visste jag inte riktigt svaret Tyckte ju inte det var gott ens...Men läste senare om psykiskt och fysiskt beroende. Jag var alkoholberoende..Min hjärna hade blivit det av genetiska orsaker, också av att dels bo med en a-beroende och sen, även vårt umgänge som bestod av många som drack i tid och otid..Så där ser det olika ut..Tror det var var ungefär var 3:e som hade psykisk ohälsa på Forumet, sa dom på en zoom-träff. Då kan ju alkohol bli ett medel som dämpar oro och ångest för stunden. För mig fanns inget sånt. Och funderar kring vårt drickande, tycker jag vi gör hela tiden på Forumet. Det är väl därför vi skriver..🤗..Lycka och Lyckas har alltid stuckit i ögonen på oss människor i olika grader..Jag går också den breda vita vägen💫🍃..Är såklart väldigt medveten om gupp och uppförsbackar, men njuter väldigt när det går nerförs, och när jag klarat av några gupp..Sommarkram..❤️

@Torn skrev:"pga folks olikheter så kommer många aldrig förstå oss. Men jag ser så tydligt vilka som är på väg att följa våra fotspår och vilka som är där, och vilka som har gått före. "
Jag kan bara inte lämna det här okommenterat. För mig blir det lite ”sektvarning” - vi som har funnit den rätta vägen? Jag vill inte vara med i grupper.
Ja, vi är verkligen olika som Svart och Vitt som du skrev i min tråd. Och om jag ska problematisera lite efter mina år på forumet så har det funnits folk som kör den breda raka vita vägen. Slutar utan eftertanke, livet leker. Sen kommer fartguppen. Nu kanske du har koll på varför du drack tidigare, det är inget du har skrivit så mycket om, men jag tänker att det kan vara bra att faktiskt bli lite medveten om varför det var som det var. Att det är bättre nu, ingen tvekan, men varför drack du?
Och du har ett privilegierat liv det kan jag också konstatera utifrån det du skriver. Ni delar på ansvaret du och frun. Barnen mår bra. Du har ett bra jobb, lagom mycket. Du kan skaffa dig egentid och syssla med dina intressen när du så önskar. Det är så jag tolkar ditt liv Torn. Nu menar jag inte att du ska be om ursäkt för att du har det bra och är lycklig - men jag tänker att ”vi som inte förstår” kanske förstår mer än vad du tror ibland. Kanske faktiskt förstår annat.
Och jag tror att det är bra att analysera lite om varför man en gång drack. När fartguppen dyker upp kanske man är mer beredd då.

@Se klart skrev:"Tänkt en del de senaste dagarna kring det här med andra människor- och att jag väljer att inte dricka. Ibland känns det som om jag ”berövar” andra på nåt sorts löfte om; mysighet och ”närhet” som kommer av vinet-socialt. Som att det är något andra vill ha från mig."
Jag har själv varit en sådan som blivit besviken på vänner som haft vita perioder precis den helgen som vi skulle mysa vid havet/ha kul på krogen/festa i fjällen...Ofta har jag till och med försökt tjata igång dem. Usch, vad jag skäms för det idag. Okunskap och egoperspektiv. Svårt att förstå varför. För att det känns bra att hela flocken beter sig likadant? Falsk gemenskap?
Jaja, nu får jag i alla fall igen med råge, och med samma mynt. Det har varit många frågor under fotbollsfesterna här i grannskapet om varför jag dricker alkoholfritt. Mycket tjat om att "ett glas kan du väl ta".
Men som @Sisyfos skrev: "i deras box får tankarna om varför de blir störda om jag inte dricker snurra."

Ibland (rätt ofta) önskar jag att pappa hade levt lite längre. Undrar om jag hade vågat diskutera alkohol och beroende med honom. Pappa smygdrack från att jag blev tonåring. Sällan berusad så att jag märkte men han var ju själv rätt tydlig med att alkohol var farlig 🤫 så jag var väldigt orolig och kontrollerande. Tror att han tänkte som jag när jag drack… ändå inte så farligt, kan ju sluta, har ju flera uppehåll. För så var det. Jag tror inte att han var kemiskt beroende. Han drack periodvis för att hantera ångest. Varför kunde man inte bara ärva deras goda egenskaper? Jaja han hade ett relativt kontrollerat drickande hela livet. Han blev jättearg när vi försökte prata med honom. Där har jag i alla fall varit bättre. Jag vill inte heller prata om det men gör det ändå. Försöker förklara, men det är så svårt. Jag tror att han kämpade för sig själv med alla demoner och de är desamma som mina. Min syster och mamma släpper ut sina demoner åt andra att hantera. Mammas vägrar jag ta hand om. Hon klarar det faktiskt själv. Vi tar fram dem och tar hand om dem tillsammans. Min syster får fixa sina demoner själv. Jag är tydlig med vad jag behöver och så får det vara bra med det nu.
@Charlie70 skrev:"Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. "
Jag förstår känslan och jag tror att det finns en släng av medberoende i det där. Att vi är ansvariga för andras känslor också. Har funderat mycket på det där, för vad är egentligen en bra mamma? Lyckliga barn är ju det bästa. Vissa vill hellre ha framgångsrika. Inget av dem kan ju nånsin vara något för oss att sträva efter egentligen. I varje perfekt mammas skugga så finns det också ett barn som anpassar sig tror jag.
Ja, jag har ju fått lägga ner det där med perfekt. Mina barn var heller inte tillräckligt framgångsrika vare sig i skolan, bland vänner eller i sina sporter så att jag kunde leva genom det. De har haft sina svårigheter. Jag har gjort så gott jag har kunnat. Borde ha läst mer, borde ha sett till att de hade större umgänge, borde haft större umgänge själv, borde ha jobbat mer med läxor, borde inte ha oroat dem genom att dricka. Men oavsett så hade de haft sina demoner att slåss med. Så jag tänker lite nu när en del saker som jag borde ha gjort är försent att vad de verkligen behöver är lite verktyg för att hantera livet själva. Villkorslös kärlek, uppmuntran och att jag faktiskt vågar prata om mina demoner med dem. Risken är stor att de blir lite likadana. Och de kanske kan vara lite mer förberedda om vi pratar om alkohol och orsaker beroende. Tänker också att det är viktigt för dem att kunna se sina framgångar, de presterar mycket bättre nu i skolan. Vissa mognar kanske lite sent och mycket hänger på självförtroende. Så att boosta det genom att peka på framgångar. Det kan vi göra!
@Charlie70 skrev:"Jag fick några välvilliga tips kring hanteringen av flickan de första dagarna, men jag tror de förstod sedan att de inte hade något att tillföra så de la ned tipsandet så småningom (thank God)"
Där ser du! Du är rätt imponerande att du kunde ta såna kommentarer utan att brusa upp. De är inne och tassar på ömma tår. Lätt att hamna i försvar och projicera sin egen osäkerhet på särskilt sina föräldrar. Egentligen vet du kanske att du gör ett väldigt bra jobb? För det tror jag verkligen.
Tänkte lite på din son som kollade alkoholhalten. Kanske kände han också av din stress när ni kom hem och mindes. Jag tänker att vi får vila i att vi inte är perfekta och också i att vi inte eftersträvar nåt från barnen. Tänker på scenen i ”Den perfekta sommaren” när Kjell Bergqvist kör över ett gupp och säger ”Skratta nu, man vet inte när det blir roligt nästa gång.”. Att ha ansvar för andras känslor är sjukt jobbigt och väldigt krävande.

Jag älskar dina inlägg SeKlart! De utstrålar lugn och harmoni och jag känner igen mig i mycket. Det här med att välja a-fritt och beröva andra något t.ex. Jag har några i mitt umgänge som jag vet blir lite störda om jag inte dricker.
Minns särskilt en som undrade om vi inte skulle skjuta upp vår träff tills jag börjar igen och jag svarade att jag inte vet när eller om det kommer att hända. Men jag tänker som så att OM någon har problem med att jag inte dricker så är det deras problem. De flesta är vänner som jag även umgås med nykter. Mina boxar igen, i deras box får tankarna om varför de blir störda om jag inte dricker snurra. Jag tror mig ända redan veta svaret på den frågan. Och jag har kul oavsett. Tycker inte att det märks så mycket om de tar nåt glas.
@Torn skrev:"Vad gäller behov av socialt liv så måste jag vara för mig själv då och då. Vet inte varför riktigt, men jag mår bra av det."
Ja, jag är lik dig där men det är extremt svårt för mig att få till. Tror faktiskt att just det är en anledning till att jag har druckit. Jag har behövt ron, men inte fått den. Jag satt ju ofta uppe när de andra lagt sig och drack för att skapa ro, men det som hände istället var nog mest att det startade jobbiga fylledialoger i mitt huvud. Jag kom på ”smarta fyllelösningar” på problem jag jobbade med och om jag ens kom ihåg dem dagen efter så var de just fyllelösningar, sällan smarta.
Mina rabatter blommar nu. Tyvärr också lite för mycket ogräs, men jag ska ta bort det. En Zinnia av 6 överlevde snäckattacken . Den blommar inte än men ser helt ok ut även om bladen är lite skadade. De andra tre står på annan plats och en blommar nu. Övriga blommor ser helt ok ut - bortsett från ogräset då.
@Se klart skrev:"När andra vill ta det lugnt länge känner jag mig rastlös. Inser att mitt behov av socialt liv minskat? Vet inte om det är bra eller dåligt. "
Är det där i sammanhang när det dricks? I så fall är det kanske de som får den behagliga alkoholdimman. Jag tror ärligt talat att jag nästan aldrig fick den.Aldrig hemma eller på landet för jag måste göra klart innan jag kunde koppla av. Och då var vinet ofta slut, inte konstigt att jag var tvungen att smygdricka 😂.
För mig är det så mycket bättre utan. Jag jobbar på att koppla av i stunden och det går hyfsat, men jag blir också lite rastlös. Jobbar med det för det är viktigt! För mig är det viktigt att inte ständigt vara på väg. Tror jag hade en hel halvtimme igår när jag struntade i allt fast vi inte hade ordnat middag eller var hemma. Tidigare var det bara lugn och ro när alla lagt sig och jag kunde tillgodose mina egna behov. Synd att jag valde alkohol till det bara.

Tittar in, som jag gör rätt sällan numera, och läser….. Översköljs av minnen och känslor från förr. Och av … sorg. Det jag läser är som en kopia av inläggen när jag började läsa här för mer än tio år sen. Såg att några tyckte att det borde vara giftsymbol på a-flaskor och kan hålla med om det. I synnerhet efter att ha läst en lite längre stund. Så mycket alkoholen kostar i sjukdom och lidande. Jag tänker ett varv till - egentligen är det väl okunskapen om beroendesjukdomen i stort som är ett stort medicinskt- och samhällsproblem som drabbar den enskilde. Beroendet tar sig många utlopp och gör alltid stor skada för den drabbade och dem runtom.
Jag är så tacksam att forumet fanns när jag vacklade som mest i livet! Forumet var min livlina under flera år. Livlina och plats att reflektera, vrida och vända… en plats där jag insåg att jag inte är ensam. Att beroendesjukdomen och medberoendet har starka gemensamma drag - även om livssituationen ser olika ut och även om alla människor är unika. Oavsett om ramen är förgylld och bred eller en smal furulist har mönstret på tavlan starka gemensamma drag. Den beroende som ’smyger, gömmer och ljuger’ och de runtom som tvivlar på sin egen upplevelse och så gärna vill tro… Maktlösheten inför drogen.

Idag lever jag fortfarande med min man som är nykter sen nio år. Utifrån sett ser vårt liv likadant ut som förr men ’mönstret på talan’ är mycket annorlunda. För min del, och därmed vår, var forumet startpunkten till förändring. Sen kom mannen till AA och jag till Alanon. Jag är tacksam!
Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv - det enda liv jag har makt att förändra!
/ mt

Tankar.
Reflektioner.
Insikter? ... eller teorier att testa ... under en process ...
Ja, jag vet inte. Men berg och dal bana är det. Och jag är inte på Liseberg.
@Sattva skrev:"Din grundton är ju ändå positiv, det kommer bli bättre! Det är då sjutton att psyket ska spöka så! Är det något konkret som hänt? Eller pålagringar som nått sin höjd o nu går det inte längre?"
Ja, jag är faktiskt positiv i grunden! Det här ska gå! Och jag brukar mest skriva när jag känner iaf lite hoppfullhet. Jag mår inte bättre av att ständigt gnälla och bara se det jobbiga. Men ibland är det bättre att gnälla av sig så att man kommer vidare....
Något konkret eller pålagringar? Både och tror jag.
Jobbet. Jag vill inte gå in på det egentligen. Det är inget fel på jobbet. Men under någon månads tid har det långsamt, långsamt sjunkit in att ... jag kommer aldrig att kunna känna mig nöjd, inte någon dag när jag går hem kommer jag att känna tillfredställelsen över att idag har jag gjort något bra, något "ordentligt". Det ligger hos mig.
Jag har funderat mycket, kan jag vara "nöjd" ändå? För jag är ju faktiskt glad att jag HAR ett jobb!
Nu är jag ännu mer villrådig. Efter att det i helgen "trillade in" att - jag har en dubbel problematik med mig i ryggsäcken. Alkohol och att (över)prestera.
@Andrahalvlek skrev:" Jag tror att din ångest beror på trötthet."
Ja, det stämmer nog. Jag är så in i norden trött!
Dels för att jag inte kan sova som jag behöver, jag får i snitt alldeles för få timmar sömn per dygn och med dålig sömnkvalitet dessutom, avbrott på avbrott på avbrott... Men också för att jag blir frustrerad över jobbet. Jag har INTE för mycket att göra ... och det jag har att göra får jag inte "göra ordentligt" - alltså har jag svårt att det få det gjort alls ... Frustrationen tröttar mig enormt mycket mer än om jag skulle ha lite för mycket att göra.
Jag har inte förstått det riktigt heller. För jag tycker att jag har skalat bort och skalat ner så mycket de senaste åren, efter min utmattning.
Nu har jag bara ett jobb, jag har bara en häst, jag har bara små projekt privat typ fixa trädgård och bygga friggebod... Corona har också gjort att jag inte "flänger runt" och fixar åt andra titt som tätt. Typ "inget att göra" alltså. Och ändå denna sjuka trötthet.
Som ger svår ångest. Som jag bestämt mig för att inte dricka bort. Och som jag nu ser att jag inte heller kan "prestera mig ifrån". Bra eller inte? Jag vet inte!

@TappadIgen skrev:"Din väg framåt är kanske väldigt kringelikrokig, men jag hoppas att det känns som att det går framåt i alla fall."
Javisst gör den det! Och du behöver inte alls be om ursäkt! Du hjälpte mig att se att - även om jag tycker att jag mår dåligt så är jag ju faktiskt så mycket stadigare nykterhetsmässigt! Och det innebär ju i sin tur att jag har höjt botten rejält, det kan inte bli lika illa som det var periodvis när jag drack 😅😊.

@Torn skrev:"Lyssna inte på Andrahalvlek, det är kul och viktigt att kunna städa sin bil själv!"
Ja, den där Andrahalvlek, hon som verkar vara så klok i så mycket! 🤔 Men, nej, man ska inte lyssna på allt ... 😉😉😂.
@Torn skrev:"Fortsätt med ogräsrensning och bilstädning tycker jag." Nja... variation tack! Och - skulle jag inte vara nöjd med en "lagom" städad bil?😯🤔 Igår grävde jag en grop istället😅😂. Ska bli en rosenrabatt tror jag, men jag måste ha bort all tung, hårdpackad lera och stora stenar först, annars växer ju ingenting (förutom ogräs 😠).

@Sisyfos Jag har nog sagt det förut men -oj vad vi funkar lika i flera avseenden!
@Sisyfos skrev:" Vi behöver verktyg för att hantera livet och dra i nödbromsen. Nu verkar vi vara sena med det både du och jag."
Sena😲? Det ska ju göras ordentligt och då tar det tid🙄! Dessutom, vi är på en liten kringelikrokväg i skraltig bil. Då kan man inte bara rycka helt vårdslöst i nödbromsen som om man vore på ett tåg. Visst ska vi dra i handbromsen! Men försiktigt så att vi inte sladdar ner i diket 😉😅😂😂.

Nu mår jag bra!
Jag har fått skriva av mig mina morgonreflektioner -tack för det!
Jag har njutit av morgontimmarna - det är sol men ändå fortfarande svalt - jag älskar sommarmorgnar!

Nu jobb. Det blir bra. Sista veckan innan SEMESTER!!!! 😅😍💃

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

Usch vad mitt minne har blivit dåligt. 🙈

Pappor ja, min pappa smygdrack. Mer eller mindre periodvis. Jag tror att han var mer som jag, inte så kemiskt beroende, inte förtjust i fyllan. I så fall hade det nog sett annorlunda ut. Som tonåring var det jättejobbigt, jag kontrollerade, hade stenkoll. Tror han hade allmän prestationsångest. Han var sällan berusad så att jag märkte.
Jag tror att han och jag till viss del lider/led av samma grundproblematik och att den liknar väldigt mycket det som du beskriver. Min dotter har samma egenskaper. Just det du beskriver: sjukt mycket som borde göras men en total oförmåga att sätta igång när det är för stressigt. Jag är exakt likadan. Det blev bättre med järntabletter men nu är det för mycket att göra och jag vet inte var jag ska börja. Behöver ordning och reda i grunden tror jag. Du har utöver problemet med att sätta igång också väldigt höga krav på dig själv. Hade jag kommit igång och städat i 5 timmar är jag säker på att jag hade varit supernöjd med mig själv, så jag måste säga det: Bra jobbat Soffi! Snyggt städat! Alltså hur duktig är du!
jag har fått jobba på att vara nöjd. Minns när jag var liten och skulle städa. Jag började med att i princip lägga allt i en hög på golvet. Sen var det svårt och jättejobbigt att städa klart. Man såg inte organisationen. Allt var kaos. Och då var det bara ett rum.Det blev alltid snyggt och välorganiserat.
Jag trivs egentligen bäst med ordning och reda, men har svårt att upprätthålla det om det inte är organiserat.
Men det är det här när det blir för mycket. Ja, jag ser ju de här tendenserna hos min dotter. Hon har dock fattat att hon måste ha ordning och reda omkring sig som steg 1. Sen får jag hjälpa henne med en sak i taget. Hon är långt långt in i framtiden. Och jag fattar mer än jag berättar och mer än hon tror. Tonårsmammor fattar inte så mycket. På nåt sätt är det terapi för mig också. Hon är klokare än jag. Men nu får jag verkligen försöka ta ner henne till här och nu, en sak i taget.., och nåt som jag också lärt mig. Good enough. Är det nåt som jag vill att du tar med dig från det här inlägget så är det, det.
Tillräckligt bra räcker så jäkla långt. Oj vad det har suttit långt in, oj vad det fortfarande är svårt, men jag tror nu att jag är nöjd med avslut. Ja, jag vet att det kunde vara snäppet bättre, men helt allvarligt, vem bryr sig om om du har ett gruskorn kvar under sätet? Det är ju knappast nån som tittar efter. Du vet kanske, men blir du verkligen lycklig om det är perfekt? Och när är det perfekt? Vem bestämmer när du får klappa dig på axeln och känna dig nöjd över din prestation. Mina föräldrar var inte så frikostiga med beröm direkt. Jag försöker med barnen. Att verkligen ge beröm för när de kämpar, inte bara för A:n de berömmer i sig. Men när de verkligen lägger tid och när sina mål. Hittar lösningar. Och jag berömmer mig själv… fast ärligt har det varit lite snålt med det på sista tiden. Den där skavande känslan av att jag är misslyckad, borde ha planerat bättre, borde ha städat bättre, borde ha presterat bättre. Så ångestframkallande. Mitt rationella jag säger ju nåt annat. Och jag vet att det går över. Jag vet att jag behöver ledigt. Kliv in i tornadons öga igen Soffi. Du är inte ensam om de där känslorna av otillräcklighet. Och nog sjutton har jag hela släkten full av högpresterande, rastlösa människor. Tänker ibland att det finns drag av ADHD där. Vi behöver verktyg för att hantera livet och dra i nödbromsen. Nu verkar vi vara sena med det både du och jag. Men this too shall pass,

Nu har ni allt varit flitiga i min tråd, men det är bara roligt. Jag känner att det är lite övermäktigt att hinna med alltihop på en gång men det är många intressanta saker ni har att komma med. Jag börjar så lite smått ikväll tänkte jag men får fortsätta senare. Att jag inte har svarat just på din kommentar betyder alltså inte att jag fann den ointressant eller att jag ignorerar den.

Först tänkte jag bara klämma in att det har varit en härlig dag! Har äntligen beställt min sambos födelsedagspresent. Jag började göra research i Mars någon gång och har nog lagt kanske 2 arbetsdagar på att läsa recensioner och jämföra och klura ut den rätta för henne. Jag har ju ganska länge vetat vad det ska bli, men inte exakt så att säga. Nu är det två veckor kvar imorgon, så leverans på 2 arbetsdagar gör att jag går ganska säker ändå, men det var dags att beställa. Jag beställer annars inte jättemycket online utan jag föredrar butik. Det kanske kan låta extremt med 16 timmar att lägga på detta, men jag brukar snöa in lite på sådana här saker. Det beror ju lite på vad det är. Förra årets födelsedagspresent la jag ju inte någon direkt researchtid på alls då jag kände till produkterna bättre. Det känns skönt i alla fall nu att den är på väg.

@Torn skrev:"Är du sugen på att skaffa barn förresten?" Noterade du inte att jag skrev "Jag vet inte hur man gör?" :) Jag gifte mig ju ganska ung när jag bodde utomlands. Då försökte vi ju ganska länge men ingenting hände. Vi gick till slut och sökte hjälp och kollade upp det. Det var tydligen inget fel på mina fiskar, men det stod snart klart att hon skulle behöva lite hjälp på traven för att kunna bli gravid. Vi funderade ju på det då, men det vad nog lika bra att det blev som det blev då. Nu har det väl inte riktigt blivit tillfälle även om vi har funderat på det och tiden har väl börjat rinna ut lite smått. Vi är ju båda födda -79. Jag beklagar det som hände med din syster :(

@Ensam1984 skrev:"din diskussion och ditt resonemang kring objektiva vs. subjektiva egenskaper eller attribut, detta har jag funderat så mycket kring." Jag blir väldigt glad att du finner diskussionen intressant. Jag skriver ofta ner saker här och tänker inte egentligen att någon annan ska finna något intresse i dem, så det är roligt att det händer :)

@Ensam1984 skrev:"Vissa undrar säkerligen varför detta är viktigt..." Ja, det är väl lite av ett krux. Jag vill minnas att det var Socrates som sa "The unexamined life is not worth living". En skillnad som jag ser nu mot hur jag var förr dock när jag funderade kring dessa ämnen är att jag alltid förr förväntade mig att det fanns ett slutgiltigt svar och att det gick att resonera sig fram till det på något sätt. Nu har jag väl accepterat att man nog kan hitta olika svar och lösningar som är mer eller mindre korrekta. Jag kom att tänka på ett exempel till som kanske är lite enklare att förstå.

Just distinktionen mellan subjektivt och objektivt är något som jag tror att de flesta har ganska bra koll på ändå. Jag vill minnas att exemplet jag fick i skolan var "Kaffe är svart" och "Kaffe är gott". Den första meningen är objektiv, då egenskapen färg är oberoende av observatören. Att kaffe är gott beror dock i allra högsta grad på observatörens smak. Denna biten är ju ganska enkel att förstå för de flesta tror jag.

En subjektiv fråga kan ge oss lika många svar som människor som vi frågar den, så länge inte svarsalternativen är begränsade. En objektiv fråga förväntar vi oss att det bara finns ett svar på, det som är det rätta. Men ställer man frågan "Vilket är det snabbaste djuret" så tänker vi först kanske att det måste ju finnas ett svar, för snabb är ju inte en subjektiv egenskap. Den går ju faktiskt att mäta. Det stämmer ju att den går att mäta, men problemet här är ju att det finns många sätt att mäta den på som vi inte har definierat bara genom att använda ordet "snabbaste".

Är snabbaste den som kommer upp i högst maxhastighet? Är snabbaste den som accelererar snabbast? Är det den som håller högst snitthastighet över en viss sträcka, och i så fall vilken då? Ska man ta hänsyn till djurets storlek så att en loppa har en chans mot t.ex en leopard?

Som ni nog redan ser kan svaret bli väldigt olika beroende på hur vi definierar snabb. Samtidigt skulle en del säga självsäkert att "Det är ju självklart att vi måste prata om maxhastighet" medan andra kommer ha andra idéer på vilket som är bäst. Vilket som är det snabbaste djuret har således en subjektiv komponent. Men det betyder ju inte att det är helt upp till dig som person att bestämma heller. Oavsett hur du kommer definiera snabbhet så kommer förmodligen leopard vara snabbare än snigel, även om det säkert går att hitta några sätt som en snigel är snabbare på.

Problemet är väl kanske att vi alltid förväntar och tolkar in så mycket i en fråga. "Vem är snabbast, en människa eller bil?" Spontant svarar vi nog alla människa på denna, då vi tolkar in i frågeställningen något i stil med att en bil har ju högre maxhastighet och ska vi åka till Kristianstad och köpa en korv så går det fortare med bil än till fots. Men egentligen fanns ju inte dessa antaganden i frågan egentligen. Det kunde ju ha varit "Vem är snabbast på att koka kaffe, en människa eller bil" och i det fallet lär vi få vänta bra länge på bilen.

Men nu är det sovdags. Jag fortsätter lite imorgon och har lite reflektioner till @Andrahalvlek och @Sisyfos också.

God natt!

Härligt medarna inlägg Jullan. Kul med giftermål. Och du får uppleva det nykter.

Håller med dig, Torn om att giftsymboler på alkohol vore på sin plats..☠️..Min brorsa och jag pratade lite om missbruk, och beroende..Han berättade att han skämdes när jag och ex-sambon mfl var på Danmarkskryssning, och Brorsan körde..Jag sa till honom att klart att du skämdes..Vi var skitfulla och du var nykter..Jag minns så väl att jag hade en resväska full med vindunkar..Ramlade omkull, för att väskan var så tung, och jag var full..Jag har en del andra såna minnen också..Det var dom 2-3 sista åren innan jag slutade dricka, som jag var så full flera gånger..Även fast det inte hände något speciellt, så var det skamligt dagen efter med minnen, och luckor..En gång började jag bara störtgråta, helt utan anledning, kunde knappt sluta..🥺..Måste väl blivit något hjärnsläpp..Jag har sett det hos andra fulla personer också..Det är som om känslorna löper amok i skallen på en vissa tillfällen..Var hos killen i helgen, nyss hemkommen..Fredagen var jättemysig och härlig, lördagskvällen sämre..Vi kom inte överens om vad vi skulle se på..Plus att stunden innan blev han irriterad över att vitlöksbrödet inte var genomskuret, så han blev kladdig på sina händer..Då tänker jag bara att ”måste han bli irriterad över en sådan sak..Nä vi passar inte ihop, han får nog vara ungkarl för evigt..Osv. Jag hade lite humörsvängningar för några år sedan, men knappt aldrig längre..Klart att denna mannen jobbar långa dagar och är trött, men borde ändå kunna sansa sig..Jag gick och lade mig tidigt. Var trött. På morgonen pratade vi om allt möjligt..Han berättade att han är den enda i sin familj som blev tyst och sur (stängde ner som han sa). Systern mamman och pappan var oftast glada. 🤔..Jag har förstått att han är en speciell person, men frågan är hur speciell? Och kommer det att funka i längden..Är det permanent, eller beror på för mycket jobb? Ena stunden känns det toppen, nästa stund att jag inte tror på detta alls..Vi får se..En semestervecka tillsammans bör väl visa vartåt det lutar..Vi har aldrig grälat på riktigt..I mitt förra förhållande, kunde vi skälla och gapa en stund, för att sen bli vänner ganska snabbt igen..Vi hade lärt oss..I det nya förhållandet, så tystnar jag, och tänker att ”Nä, jag sticker hem”. Men säger inget..Som sagt. Den som lever får se..Dax för jobbpass strax. 😅

@Se klart 500 frön! 😂 Och jag fick 8 nya fiskarter det första halvåret 2020! I år har jag inte fått någon men mår bra ändå. Nu i efterhand inser jag hur viktigt det var att göra något för att distrahera tankarna på alkohol. Vad gäller behov av socialt liv så måste jag vara för mig själv då och då. Vet inte varför riktigt, men jag mår bra av det.

Så i kväll ska jag ut på en fisketur helt själv. Min son som i princip fiskar varje dag numera (Han har nog blivit beroende av fiske😅) får åka ut i sin båt med en kompis.
Fast vi kommer vara på samma sjö. Vi får se vem som får flest och störst fiskar.

@Andrahalvlek, det där med kvällströtthet stämmer inte riktigt in på mig. Jag är nästan piggare på kvällarna numera. Det var som om alkoholen fungerade som ett sömnmedel efter ett tag. Nu senast på midsommarafton tex, var jag den som var uppe längst, men gick ändå upp först av alla på midsommardagen. Alla är olika.

Kram