Senaste kommentarerna i forumet

Usch vad mitt minne har blivit dåligt. 🙈

Pappor ja, min pappa smygdrack. Mer eller mindre periodvis. Jag tror att han var mer som jag, inte så kemiskt beroende, inte förtjust i fyllan. I så fall hade det nog sett annorlunda ut. Som tonåring var det jättejobbigt, jag kontrollerade, hade stenkoll. Tror han hade allmän prestationsångest. Han var sällan berusad så att jag märkte.
Jag tror att han och jag till viss del lider/led av samma grundproblematik och att den liknar väldigt mycket det som du beskriver. Min dotter har samma egenskaper. Just det du beskriver: sjukt mycket som borde göras men en total oförmåga att sätta igång när det är för stressigt. Jag är exakt likadan. Det blev bättre med järntabletter men nu är det för mycket att göra och jag vet inte var jag ska börja. Behöver ordning och reda i grunden tror jag. Du har utöver problemet med att sätta igång också väldigt höga krav på dig själv. Hade jag kommit igång och städat i 5 timmar är jag säker på att jag hade varit supernöjd med mig själv, så jag måste säga det: Bra jobbat Soffi! Snyggt städat! Alltså hur duktig är du!
jag har fått jobba på att vara nöjd. Minns när jag var liten och skulle städa. Jag började med att i princip lägga allt i en hög på golvet. Sen var det svårt och jättejobbigt att städa klart. Man såg inte organisationen. Allt var kaos. Och då var det bara ett rum.Det blev alltid snyggt och välorganiserat.
Jag trivs egentligen bäst med ordning och reda, men har svårt att upprätthålla det om det inte är organiserat.
Men det är det här när det blir för mycket. Ja, jag ser ju de här tendenserna hos min dotter. Hon har dock fattat att hon måste ha ordning och reda omkring sig som steg 1. Sen får jag hjälpa henne med en sak i taget. Hon är långt långt in i framtiden. Och jag fattar mer än jag berättar och mer än hon tror. Tonårsmammor fattar inte så mycket. På nåt sätt är det terapi för mig också. Hon är klokare än jag. Men nu får jag verkligen försöka ta ner henne till här och nu, en sak i taget.., och nåt som jag också lärt mig. Good enough. Är det nåt som jag vill att du tar med dig från det här inlägget så är det, det.
Tillräckligt bra räcker så jäkla långt. Oj vad det har suttit långt in, oj vad det fortfarande är svårt, men jag tror nu att jag är nöjd med avslut. Ja, jag vet att det kunde vara snäppet bättre, men helt allvarligt, vem bryr sig om om du har ett gruskorn kvar under sätet? Det är ju knappast nån som tittar efter. Du vet kanske, men blir du verkligen lycklig om det är perfekt? Och när är det perfekt? Vem bestämmer när du får klappa dig på axeln och känna dig nöjd över din prestation. Mina föräldrar var inte så frikostiga med beröm direkt. Jag försöker med barnen. Att verkligen ge beröm för när de kämpar, inte bara för A:n de berömmer i sig. Men när de verkligen lägger tid och när sina mål. Hittar lösningar. Och jag berömmer mig själv… fast ärligt har det varit lite snålt med det på sista tiden. Den där skavande känslan av att jag är misslyckad, borde ha planerat bättre, borde ha städat bättre, borde ha presterat bättre. Så ångestframkallande. Mitt rationella jag säger ju nåt annat. Och jag vet att det går över. Jag vet att jag behöver ledigt. Kliv in i tornadons öga igen Soffi. Du är inte ensam om de där känslorna av otillräcklighet. Och nog sjutton har jag hela släkten full av högpresterande, rastlösa människor. Tänker ibland att det finns drag av ADHD där. Vi behöver verktyg för att hantera livet och dra i nödbromsen. Nu verkar vi vara sena med det både du och jag. Men this too shall pass,

Nu har ni allt varit flitiga i min tråd, men det är bara roligt. Jag känner att det är lite övermäktigt att hinna med alltihop på en gång men det är många intressanta saker ni har att komma med. Jag börjar så lite smått ikväll tänkte jag men får fortsätta senare. Att jag inte har svarat just på din kommentar betyder alltså inte att jag fann den ointressant eller att jag ignorerar den.

Först tänkte jag bara klämma in att det har varit en härlig dag! Har äntligen beställt min sambos födelsedagspresent. Jag började göra research i Mars någon gång och har nog lagt kanske 2 arbetsdagar på att läsa recensioner och jämföra och klura ut den rätta för henne. Jag har ju ganska länge vetat vad det ska bli, men inte exakt så att säga. Nu är det två veckor kvar imorgon, så leverans på 2 arbetsdagar gör att jag går ganska säker ändå, men det var dags att beställa. Jag beställer annars inte jättemycket online utan jag föredrar butik. Det kanske kan låta extremt med 16 timmar att lägga på detta, men jag brukar snöa in lite på sådana här saker. Det beror ju lite på vad det är. Förra årets födelsedagspresent la jag ju inte någon direkt researchtid på alls då jag kände till produkterna bättre. Det känns skönt i alla fall nu att den är på väg.

@Torn skrev:"Är du sugen på att skaffa barn förresten?" Noterade du inte att jag skrev "Jag vet inte hur man gör?" :) Jag gifte mig ju ganska ung när jag bodde utomlands. Då försökte vi ju ganska länge men ingenting hände. Vi gick till slut och sökte hjälp och kollade upp det. Det var tydligen inget fel på mina fiskar, men det stod snart klart att hon skulle behöva lite hjälp på traven för att kunna bli gravid. Vi funderade ju på det då, men det vad nog lika bra att det blev som det blev då. Nu har det väl inte riktigt blivit tillfälle även om vi har funderat på det och tiden har väl börjat rinna ut lite smått. Vi är ju båda födda -79. Jag beklagar det som hände med din syster :(

@Ensam1984 skrev:"din diskussion och ditt resonemang kring objektiva vs. subjektiva egenskaper eller attribut, detta har jag funderat så mycket kring." Jag blir väldigt glad att du finner diskussionen intressant. Jag skriver ofta ner saker här och tänker inte egentligen att någon annan ska finna något intresse i dem, så det är roligt att det händer :)

@Ensam1984 skrev:"Vissa undrar säkerligen varför detta är viktigt..." Ja, det är väl lite av ett krux. Jag vill minnas att det var Socrates som sa "The unexamined life is not worth living". En skillnad som jag ser nu mot hur jag var förr dock när jag funderade kring dessa ämnen är att jag alltid förr förväntade mig att det fanns ett slutgiltigt svar och att det gick att resonera sig fram till det på något sätt. Nu har jag väl accepterat att man nog kan hitta olika svar och lösningar som är mer eller mindre korrekta. Jag kom att tänka på ett exempel till som kanske är lite enklare att förstå.

Just distinktionen mellan subjektivt och objektivt är något som jag tror att de flesta har ganska bra koll på ändå. Jag vill minnas att exemplet jag fick i skolan var "Kaffe är svart" och "Kaffe är gott". Den första meningen är objektiv, då egenskapen färg är oberoende av observatören. Att kaffe är gott beror dock i allra högsta grad på observatörens smak. Denna biten är ju ganska enkel att förstå för de flesta tror jag.

En subjektiv fråga kan ge oss lika många svar som människor som vi frågar den, så länge inte svarsalternativen är begränsade. En objektiv fråga förväntar vi oss att det bara finns ett svar på, det som är det rätta. Men ställer man frågan "Vilket är det snabbaste djuret" så tänker vi först kanske att det måste ju finnas ett svar, för snabb är ju inte en subjektiv egenskap. Den går ju faktiskt att mäta. Det stämmer ju att den går att mäta, men problemet här är ju att det finns många sätt att mäta den på som vi inte har definierat bara genom att använda ordet "snabbaste".

Är snabbaste den som kommer upp i högst maxhastighet? Är snabbaste den som accelererar snabbast? Är det den som håller högst snitthastighet över en viss sträcka, och i så fall vilken då? Ska man ta hänsyn till djurets storlek så att en loppa har en chans mot t.ex en leopard?

Som ni nog redan ser kan svaret bli väldigt olika beroende på hur vi definierar snabb. Samtidigt skulle en del säga självsäkert att "Det är ju självklart att vi måste prata om maxhastighet" medan andra kommer ha andra idéer på vilket som är bäst. Vilket som är det snabbaste djuret har således en subjektiv komponent. Men det betyder ju inte att det är helt upp till dig som person att bestämma heller. Oavsett hur du kommer definiera snabbhet så kommer förmodligen leopard vara snabbare än snigel, även om det säkert går att hitta några sätt som en snigel är snabbare på.

Problemet är väl kanske att vi alltid förväntar och tolkar in så mycket i en fråga. "Vem är snabbast, en människa eller bil?" Spontant svarar vi nog alla människa på denna, då vi tolkar in i frågeställningen något i stil med att en bil har ju högre maxhastighet och ska vi åka till Kristianstad och köpa en korv så går det fortare med bil än till fots. Men egentligen fanns ju inte dessa antaganden i frågan egentligen. Det kunde ju ha varit "Vem är snabbast på att koka kaffe, en människa eller bil" och i det fallet lär vi få vänta bra länge på bilen.

Men nu är det sovdags. Jag fortsätter lite imorgon och har lite reflektioner till @Andrahalvlek och @Sisyfos också.

God natt!

Härligt medarna inlägg Jullan. Kul med giftermål. Och du får uppleva det nykter.

Håller med dig, Torn om att giftsymboler på alkohol vore på sin plats..☠️..Min brorsa och jag pratade lite om missbruk, och beroende..Han berättade att han skämdes när jag och ex-sambon mfl var på Danmarkskryssning, och Brorsan körde..Jag sa till honom att klart att du skämdes..Vi var skitfulla och du var nykter..Jag minns så väl att jag hade en resväska full med vindunkar..Ramlade omkull, för att väskan var så tung, och jag var full..Jag har en del andra såna minnen också..Det var dom 2-3 sista åren innan jag slutade dricka, som jag var så full flera gånger..Även fast det inte hände något speciellt, så var det skamligt dagen efter med minnen, och luckor..En gång började jag bara störtgråta, helt utan anledning, kunde knappt sluta..🥺..Måste väl blivit något hjärnsläpp..Jag har sett det hos andra fulla personer också..Det är som om känslorna löper amok i skallen på en vissa tillfällen..Var hos killen i helgen, nyss hemkommen..Fredagen var jättemysig och härlig, lördagskvällen sämre..Vi kom inte överens om vad vi skulle se på..Plus att stunden innan blev han irriterad över att vitlöksbrödet inte var genomskuret, så han blev kladdig på sina händer..Då tänker jag bara att ”måste han bli irriterad över en sådan sak..Nä vi passar inte ihop, han får nog vara ungkarl för evigt..Osv. Jag hade lite humörsvängningar för några år sedan, men knappt aldrig längre..Klart att denna mannen jobbar långa dagar och är trött, men borde ändå kunna sansa sig..Jag gick och lade mig tidigt. Var trött. På morgonen pratade vi om allt möjligt..Han berättade att han är den enda i sin familj som blev tyst och sur (stängde ner som han sa). Systern mamman och pappan var oftast glada. 🤔..Jag har förstått att han är en speciell person, men frågan är hur speciell? Och kommer det att funka i längden..Är det permanent, eller beror på för mycket jobb? Ena stunden känns det toppen, nästa stund att jag inte tror på detta alls..Vi får se..En semestervecka tillsammans bör väl visa vartåt det lutar..Vi har aldrig grälat på riktigt..I mitt förra förhållande, kunde vi skälla och gapa en stund, för att sen bli vänner ganska snabbt igen..Vi hade lärt oss..I det nya förhållandet, så tystnar jag, och tänker att ”Nä, jag sticker hem”. Men säger inget..Som sagt. Den som lever får se..Dax för jobbpass strax. 😅

@Se klart 500 frön! 😂 Och jag fick 8 nya fiskarter det första halvåret 2020! I år har jag inte fått någon men mår bra ändå. Nu i efterhand inser jag hur viktigt det var att göra något för att distrahera tankarna på alkohol. Vad gäller behov av socialt liv så måste jag vara för mig själv då och då. Vet inte varför riktigt, men jag mår bra av det.

Så i kväll ska jag ut på en fisketur helt själv. Min son som i princip fiskar varje dag numera (Han har nog blivit beroende av fiske😅) får åka ut i sin båt med en kompis.
Fast vi kommer vara på samma sjö. Vi får se vem som får flest och störst fiskar.

@Andrahalvlek, det där med kvällströtthet stämmer inte riktigt in på mig. Jag är nästan piggare på kvällarna numera. Det var som om alkoholen fungerade som ett sömnmedel efter ett tag. Nu senast på midsommarafton tex, var jag den som var uppe längst, men gick ändå upp först av alla på midsommardagen. Alla är olika.

Kram

@Se klart skrev:"Tricket är ju inte att gnälla så snart det finns tillfälle, utan det vanliga, du vet. Acceptera läget här och nu. "

Exakt. Ett visst obehag vid inbromsning är okej, men sen är det allra bästa att återfå fotfästet igen och gilla läget. Gäller på en SUP också 😉

Kram 🐘

@Ensam1984 skrev:"Jag tackar honom för att han fick mig att upptäcka att jag inte är helt död på insidan. Så det känns bra i dag :)"

Underbar insikt 😍 Var sak har sin tid, men känslan av pirr i magen vill vi uppleva igen, förstås!

Det är fascinerande när man träffar ett ex och man snabbt fattar varför man blev ihop en gång. Jag kan krama barnens pappa och direkt känna mig knäsvag. Jag skojar inte! Vi har levt isär i snart åtta år, och träffas jättemycket som goda vänner. Båda vet att vi ALDRIG skulle göra ett försök igen, men hans doft 😍 Creepy.

Kram 🐘

@Sisyfos Otroligt spännande diskussioner i den här tråden, det gillar jag 😍 Jag tänker att våra värderingar är något som är en viktig del av hur vi är. De brukar inte vara så lättpåverkade av att man har en dålig dag. Jag har till exempel hög moral på de flesta områden och ett högt rättvisepatos. I det ingår att jag beter mig rättvist, inkluderande och inte luras medvetet. (Förutom små vita lögner då det gynnar mig eller oftast någon annan som jag inte vill såra i onödan.)

I jobbsammanhang brukar man säga att ett företags värderingar bör stämma med individens, annars blir man inte långvarig där. Jag skulle aldrig kunna jobba på ett företag som behandlade folk illa - lät dem ”provjobba gratis”, ge dem kassa scheman, dålig lön och urusla förutsättningar att göra ett bra jobb. Det skulle strida för radikalt mot mina egna värderingar.

Hur har jag fått mina värderingar då? Genom uppfostran mycket, men många har jag nog tillskansat mig själv. Jag har läst på och sen har jag tagit ställning - och sen lever jag efter dessa ställningstaganden. Intressant i sammanhanget är att min äldsta dotter har nästan exakt samma värderingar som jag. Till stor del stämmer de med hennes pappas också, men inte till hundra procent. (Vi två kan börja himla med ögonen när han börjar snacka om invandring, gängkriminalitet och jämställdhet tex.)

Det är en annan viktig sak - att man har likvärdiga värderingar i en relation. Annars skulle man störa sig massor och bråka massor - om stort och smått. Jag skulle aldrig kunna vara ihop med en man som är kriminell på något sätt (jobba svart är okej i pytteliten skala) eller behandlar andra människor illa. Som killgissar om det mesta, är homofobisk, skriker ”blattejävel” åt folk, och pratar mer än han lyssnar. Men då handlar det inte om ens personlighet utan mer om ett förhållningssätt till livet. Tycker jag.

Till min personlighet tillhör egenskaper som nyfiken/vetgirig, lyhörd, vältalig, spontan, handlingskraftig, diplomatisk, pedagogisk, inkluderande, skojfrisk, lättpratad tex. Allt det där kan jag själv räkna ut, utifrån folks reaktioner på mig. Om jag är klok kan jag dock inte bedöma, det ligger nog mer hos betraktaren. I vissas ögon är jag nog det, men inte enligt andra.

Mycket intressant diskussion!

Kram 🐘

@Soffi Wow, vilken personlig utvecklingsresa
du är på!
Håller med, forumet är helt otroligt i att få olika infallsvinklar!
😍❣🧚‍♀️

Skickade ett svar i går, inte för långt inte för kort. Skrev att jag umgåtts med vänner och varit ute på AW (för att på något sätt visa att jag inte sitter hemma och väntar på hans meddelanden). Det är förvisso sant också. Svarande på hans fråga om mina eskapader. Han svarade något om att han inte hade så mycket tid så då skrev jag något i stil med att jag förstår att han har mycket för sig och att han inte har någon skyldigheter att höra av dig till mig. Skrev även att jag tänker att det är viktigt att det inte ska kännas som något man måste göra men att det ju också beror på vilken typ av kontakt man vill ha liksom. Försökte få det att låta så generellt och svårtolkat som möjligt... eller det kanske var helt genomskinligt. Jag vet inte.

Han har inte svarat, men det kan ju bara vara så att vi hörs lite då och då, inte lika ofta och det får man ju ändå ta som att intresset inte finns där att fortsätta att träffas på ett datingplan. Det känns skönt.

Jag känner i dag, och har känt enda sen i går kväll när jag fick det där meddelandet och allt hade lagt sig lite att jag känner mig klar med honom. Jag tackar honom för att han fick mig att upptäcka att jag inte är helt död på insidan. Så det känns bra i dag :)

Det här men känsloreglering, energireglering är ju inte riktigt min grej, har alltid varit dålig på sånt och det kan säkert ha med adhd att göra. Det är toppar och dalar om vartannat, varannan minut... haha...

@Se klart Jag tänker att de allra flesta tycker att det krävs lite vin för att bonda och ha det riktigt mysigt ihop, vänner emellan. ”Ska du inte dricka alls?” Man riktigt ser besvikelsen hos de andra. Men det där är en myt, att det krävs vin.

Jag har visat några att jag kan bonda och mysa precis lika bra utan vin, till och med bättre. Samtalen blir ännu bättre, skratten ännu hjärtligare. Men det förutsätter att den andre också tar det lite lugnt med vinet, och det verkar ske helt naturligt. Nykterheten verkar smitta av sig lite då.

Sen håller jag med om att sena festkvällar inte lockar mig ett dugg längre. Efter kl 21 är det lugn och ro som gäller, vardag som helg. Stickning framför tv:n helst. *tantvarning* Jag är lika kvällstrött alla kvällar i veckan, om jag inte har tagit en flera timmar lång höneblund.

Livet förändras, och vi med det.

Kram 🐘

Det finns så mycket intressant att ta del av i den här tråden. Det här med jag och vi är intressant. Man kan också slänga in ordet man i de funderingarna. Ofta tycker jag att det är bra att använda jag istället för vi i parsammanhang. Har extremt svårt för ”vi tycker” eller andra saker som vissa ägnar sig åt när de skapar en grupp och alla måste tycka lika. Vi i parsammanhang blir ofta också så svårt att slå hål på om de har fel. Har tänkt mycket på det där också i familjesammanhang. Föräldrar mot barn/tonåringar - en klar maktobalans som ibland föder en frustration hos barnen, vilket är förståeligt. ”Vi som par” är lika outhärdligt. När ett par gör enad front då är det ingen större idé, de förstärker varandras åsikter och det blir en maktobalans. Så fortsätt du med jag, men det är lite intressant att du inte använder vi när ni flyttar. Jag ska åka på semester/ vi ska åka på semester… det skulle nog bli en del frågor om jag använde jag. Om jag slänger in man i det här, så brukar jag notera när personer använder man. Det ger sken av en viss osäkerhet (inser nu att jag säkert skriver man titt som tätt var tvungen att ändra förra meningen).
Sen måste jag bara lyfta upp det här resonemanget.
@TappadIgen skrev:"Det jag ville ha sagt var alltså att så långt man kan bedöma objektivt och hitta en sanning om den person jag är så önskar jag att jag hade vissa egenskaper, i den mån man kan säga faktiskt ha dem. Att jag tror att jag har dem eller att någon annan säger till mig att jag har dem är inte lika intressant."
I självrannsakelsens stund så finns det väl en hel del goda egenskaper som jag själv kanske både trott att jag haft och som andra sagt att jag haft som kanske inte riktigt alltid finns där. Och då gör man efterkonstruktioner för att förklara för sig själv varför man faktiskt inte förmår att vara som jag vill och tror att jag är i vissa sammanhang. Ibland, särskilt när det gäller familj, så förklarar jag mitt dåliga beteende med att andra är jobbiga och dumma. Även om man kommer till det korta i många sammanhang så tänker jag att idealbilden är viktig ändå. Jag vill vara snäll, omtänksam, klok, balanserad, vacker, smart, aktiv, kreativ, produktiv. Här på forumet skriver ni att jag är klok. Självklart är jag det, ni får ju kanske bara ta del av de gånger jag är det, men jag har också skrivit en del onödiga saker på forumet - inte särskilt klokt. Och i ärlighetens namn så är det väl inte alltid som jag uppfattas som klok irl. Strävar efter det ja, lyckas leva upp till det ibland. Jag har nog förstått länge att jag varken är så bra som jag vill vara (idealbilden). Kan bli oerhört provocerad när andra inte förstår hur klok jag är 😂 - skämt åsido. Egentligen är andras bild av hur jag är inte så viktig. Inte ens min egen stämmer ju. Jag är inte, jag blir i mitt sammanhang. Därför tänker jag att det är viktigt att förstå sig själv i så stor utsträckning som möjligt. Vilka egenskaper vill jag att andra tror att jag har? Vad vill jag ge andra för upplevelse av mig? Vad är det egentligen som föder mina reaktioner? Alltså jag låter ju riktigt klok nu tycker jag själv också 😇. Betyder det att jag är klok.. nja fråga mina tonåringar, min syster, mina vänner, mig själv. Kan jag i efterhand förklara vad som hände om det blir tokigt? Kanske men då är det pressekreteraren som har friserat verkligheten. Kan jag förlåta mig själv för mina misslyckanden, för att jag inte är perfekt?
Ja, jag kan acceptera att jag inte når upp till min idealbild, jag kan förlåta en del, men jag kan också gräma mig lite över mina tillkortakommanden. Men jag citerar Soffi. Jag är bra som jag är, jag gör så gott kan och det duger bra! Kanske inte blev helt exakt men jag strävar heller inte efter perfektion. Inte hos andra heller.

@miss lyckad Tyvärr måste man då vara så sjuk att man måste ha läkarintyg från första dagen. Tror jag. Men allt är ju annorlunda nu i coronatider förstås. Nu krävs läkarintyg först från dag 21 för alla typer av sjukdom. I vårt kollektivavtal står det dock att sjukdom under semestern kräver intyg från dag ett. Och det skriver enbart företagshälsovården. Ingen vårdcentral ställer upp på det. Orkar inte.

Det får vara så här. Ledig fyra veckor varav sjuk en vecka typ. Jag lär nog följa dotterns mönster, hon var sjuk en vecka nästan exakt. Idag är halsontet värre. Det ska väl nå sin kulmen innan det kan vända tillbaka igen. Hosta, täppt näsa, halsont och värk i öronen. Typisk förkylning.

Lika typiskt är det att jag inte har varit sjuk på över ett år, och sen blir jag det nu. Men jag utsatte mig själv för smittan, helt frivilligt. Alternativet att dottern skulle känna sig ensam och övergiven när hon mådde som sämst finns inte i boken. När hon var sjuk var hon inte välkommen ut till de gemensamma lokalerna, hon skulle hålla sig i sin lägenhet. Ensam. Personalen tittade bara in ibland och kollade läget.

Hon behövde sin mammas sällskap. Punkt. Och även sin pappas, han var där fredag till lördag, medan jag var där lördag till måndag. Hon blev sjuk onsdag kväll så hela torsdagen och fredagen dagtid fick hon klara sig själv. Det var ju första gången hon blev sjuk på boendet, så det kändes extra viktigt att hon inte kände sig övergiven av oss föräldrar.

Allt blir som det blir och går som det går.

Kram 🐘

Trist att du är sjuk..🍃🌺🍃..Kom på att jag själv blev sjukskriven några dagar för en massa år sedan på semestern. På så sätt fick jag tillbaka några semesterdagar. Kanske något för dig med? Du är snart på benen igen..🍃😁..Insektsnät i fönstret är ett tips också..Så man kan ha öppet..Kram.

Vaknade halv sju. Igår halv elva. Gillar inte den oregelbundenheten. Baristan får sovmorgon så jag har hunnit tur i trädgården (kastat lite snäckor, det har regnat inatt) i em blir det en tur till skogen med dem. Rensat frysen. Gjort kaffe på några bönor som jag köpt i stan och som inte infriar sitt löfte om vad som står på paketet.
Tänkt en del de senaste dagarna kring det här med andra människor- och att jag väljer att inte dricka. Ibland känns det som om jag ”berövar” andra på nåt sorts löfte om; mysighet och ”närhet” som kommer av vinet-socialt. Som att det är något andra vill ha från mig. Medan jag själv snarare upplever en hög grad av integritet? Att - jag bestämmer vad jag vill säga, göra, känna. Inte sammanhanget:vin som flödar och så känner vi berusade känslor ihop.
Mycket har liksom laddats av för mig. Det är ett jämnare flöde, dagarna, tiden. Jag längtar aldrig tillbaka men jag får också öva mig på att vara kvar i stunder. Något som alkoholen i sina bästa stunder, kunde hjälpa till med. Som vi ofta pratar om; hitta andra sätt att varva ner, ta det lugnt, stanna upp? Mina morgnar är ju kvällarna för mig, och jag njuter gärna av lite tv, kvällsdopp, etc. Men är rätt så ”klar” med dagen efter middag. Förr i tiden var det som om det var då det började. Iallafall på semestern. Man fick dricka.
När andra vill ta det lugnt länge känner jag mig rastlös. Inser att mitt behov av socialt liv minskat? Vet inte om det är bra eller dåligt. Bara att det är. Just nu är det helt okej! Kram, mulet här och lite svalt. Skönt!

God morgon, och hoppas du må bättre idag @andrahalvlek
Och ett sent grattis förstås. Du är verkligen ingen som klagar, men tänker att så länge man inte gör det till en livsstil så är det faktiskt okej att gnälla lite ibland. Jag har levt genom livet med ibland tvångsmässig inställning till att parera besvikelser och annat. Det var inte särskilt genuint utan en rest av att ha en mamma som inte kan stanna upp ens en sekund i känsla av misslyckande, eller sorg. Tricket är ju inte att gnälla så snart det finns tillfälle, utan det vanliga, du vet. Acceptera läget här och nu. Och även om känslan över att vara nykter överskrider allt som har med förkylningar eller inställda trubadur-kvällar att göra. Så är det ju okej att inte hjula genom alla dagar.
Skönt att det gick bra på gyn för din dotter, men kämpigt att dina hormoner bråkar. Jag kör ju mina östrogen-plåster som fungerar otroligt bra (minns att de ej funkade för dig) men de första åren hade jag alltid lager på lager - kläder för att kunna kasta av mig kläder under känslan av panik. Det tar sin tid. Om män hade klimakterium är jag säker på att ett friår hade inrättats för denna fas i livet..:
Önskar dig en frisk dag idag! Kram 🤗

@Charlie70
Tack Charlie! För att du skriver om dina likheter med din pappa, du hjälpte mig sätta fingret på något. Jag vet inte varför pappa dök upp igår ... eller jo, det är klart jag vet ... men igår dök han bara upp utan att jag egentligen reflekterade ...
Jo, jag är lik min pappa - till utseendet brukar jag säga ... men visst vet jag att jag har många fler likheter.
Han var arbetsnarkoman.
Sprit förekom inte i mitt barndomshem. Eller jo, visst fanns det ... massor ... i matkällaren.
Vid storhelger minns jag hur det lät ...
"Nämen, nu glömde vi snapsen i år igen!" 😂😂🤣
Så mina föräldrar drack typ en snaps var tredje år, aldrig vin, kanske en öl om året. Pappa jobbade istället. Ofta över 14 timmar/dag, plus helger ... För han var välkänd och erkänt duktig "Ska man ha något ordentligt gjort så ska man anlita X".
Igår när jag läst vad du skrev @Charlie70 flashade ett minne upp. Ett minne från när jag satt hos en psykolog för kanske 20 år sedan och fick höra att "Det är kanske dags att plocka ner pappa från piedestalen". Jag förstod inte, jag blev så arg ... Nu tror jag att jag förstår ... det tog tid ... Oförmågan att hantera livet, beroendeproblematiken, flykten ... som går i arv. Generationen före pappa dracks det ...
Och jag drack. Från 14 års ålder. Ur förrådet i matkällaren. Inga häxbrygder eller stölder till fester. "Bara en klunk eller två" ... ofta ... för att sova och orka med långa dagar, jag jobbade redan då vid sidan om skolan ... -Duktig, för mycket jobb - och sprit! 😲😬
Den har jag inte sett tidigare!
Vila i frid pappa! Du gjorde ditt bästa. De där verktygen vi saknat - jag letar efter dem nu. 💖

Ni andra som svarat. Tack även till er! Ni ger också kloka tankar och tips.
Forumet är verkligen fantastiskt! Att man kan få så många olika vinklar.
Sömnen är absolut A och O. Titta på vad symptomen vill säga mig. Vägen är kringelkrokig och - livet ska ju inte gå på räls!

Men, jag behöver en paus innan jag klarar att svara er mer, klarar att tänka mer, klarar att lyfta på fler stenar.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

Det är rätt spännande faktiskt. Jag har börjat använda min Fitbit igen. Den mäter även min sömn. Det är ju lite sorgligt. Just djupsömnen är ju viktigt för återhämtning. Vad jag läst mig till så behöver man. Minst 2h per natt. Jag snittar 1h 30 min. Inatt vart det 1h 15 min. 😣 🙈

@Torn Snacka om att gnälla om skitsaker 😂 Allt är bannemej relativt.

För mig är att ställas inför faktum lite skavigt. Hur sjuk är jag egentligen? Vad måste jag nu avstå från? Men jag återfår rätt snabbt fotfästet igen. Nu har jag avbokat det jag hade tänkt göra några dagar framöver, förutom besök hos frissan på tisdag. Då får jag ha munskydd på mig.

På torsdag hoppas jag att jag är frisk nog för att åka på en konstutflykt med en vän. Tills dess gör jag minsta möjliga ansträngning. Jag tror på att ju mer vila man får desto snabbare jobbar immunförsvaret. Om man härjar runt nästan som vanligt trots att man är sjuk så tar det bara längre tid att bli frisk.

Jag kollar sällan på tv-serier, men en tv-serie började jag titta på för en tid sedan och ikväll har jag sträckkollat på fyra avsnitt, totalt 4 timmar. Mycket ovanligt för att vara jag som mest kollar på dokumentärer och nyheter annars. Den heter ”The fall” och går på svtplay. Tre säsonger. Jag kan verkligen rekommendera den! Tempot är långsamt och den innehåller knappt blod eller äckligheter, men seriemördaren är oerhört creepy eftersom han är en till synes ”normal” kille.

Kram 🐘

@Torn Varje man borde bejaka sin ”kvinnliga” styrkor och vice versa. Kvinnor är generellt duktiga på att hålla ihop ”flocken” och därför är vi generellt duktiga på att bonda och serva (och skvallra). Män är generellt duktiga på att fokusera på en sak i taget och ta täten (och skryta). Alla är vi en mix av allt, men är man smart nyttjar man sina styrkor, parallellt med att man odlar de sidor man inte är så stark på.

Kram 🐘

Ja @torn, motivationen var verkligen inte särskilt genuin, jag planterade ju 500 frön som en tvångstanke- ha något att göra… 😱 I år har jag å andra sidan inte hunnit med mina förodlingar men det har blivit bra ändå! Idag åt vi två sorters zucchini, mangold, svartkål, färsk lök- stekt i smör som tillbehör till middagen. Helt galet stolt är jag! Ha fina dagar nu, kram 🥰

Okej den har jag inte läst. Kanske får ta och göra det. Jag är ju sån som måste röra på mig för att må bra. Jag har ett jobb där jag går mycket. Nu har jag äntligen kommit igång med att springa igen och märker direkt hur mycket bättre jag mår. Så har jag egna hundar också. Sitter jag still för mycket får jag ångest direkt. 😳❤️@Andrahalvlek

@Se klart Åh, kantareller, det är så himla gott!😍 Jag såg även att du skrev i Varafrisks tråd om hur mycket ditt intresse för blommor och växter har betytt/ betyder för dig. Och att du har planer på hur fint det ska bli i framtiden. Härligt! Det underlättar nog enormt mycket att ” ha något kul och stimulerande att göra” de första nyktra månaderna. Jag hade ju mitt fiske tex. Även om motivationen var kass i början så såg jag till att komma i väg, och undan för undan så njöt jag allt mer.

Ha sköna lediga dagar, och njut av livet!

Kram 🥰

Idag känner jag mig så glad att jag lyckades att stoppa mig själv, från att dricka i torsdags. Jag hade som tur är min man och forumet som stöd. Jag kände mig så dålig som börjat fundera på alkohol igen, allt var ju bara så jobbigt och trist. Fast jag vet att det inte blir bättre av alkohol.
Nu känner jag mig stark igen av att jag kunde motstå, trots att jag bara ville fly ifrån allt jobbigt.
Sedan var restaurang/ pub besöket igår kväll oxå en jättelättnad. Det gick alldeles utmärkt utan alkohol, och jag mådde så bra av att kunna slappna av och bara ha roligt.
Min tvivlande sista vecka var som tur är inte sant, jag hade fått för mig att nu är livets roliga slut. Tack och lov 🙏🏻 är det inte de. Hjärnans tankar är inte alltid så bra, ville den lura mig att tro att det skulle bli bättre med alkohol.

Jag har nog helt enkelt bara haft jobbiga saker omkring mig sista tiden.
Idag åkte jag hem från vårat landställe och resten av familjen, för att passa yngsta sonens hund.
Då bestämde jag mig att vara hemma hela helgen, och försöka få lite lugn och ro.
Bara göra sådant jag känner för, och motionera lite.
Jag tittar på lite olika utflyktsmål som jag och mannen kan åka och titta på under semestern.