Senaste kommentarerna i forumet

@Soffi skrev:"Städade och tvättade bilen, det tog 5 timmar. Blev inte nöjd. Orkade inte "göra det ordentligt"...
Jag förstår rent intellektuellt att här har jag ett problem."

Jag kör också runt i en sopcontainer. Påminns varje gång jag kliver in i bilen, glömmer bort det varje gång jag kliver ur. För mig är igångsättandet den största fällan. Det finns inte i boken att jag kommer på att jag ska städa bilen. Varför då? Det finns ju tusen andra roliga saker att göra? Paddla SUP eller leta efter hittaut-kontroller tex 😉

Så nu handlar igångsättandet mer om att jag ska hitta ett bra ställe att lämna in bilen på. Så får någon annan städa och tvätta den. Punkt. Tack för påminnelsen!

Kram 🐘

PS. Jag tror att din ångest beror på trötthet. Du behöver semester ❤️

@Andrahalvlek Vi flyttar 1 Oktober så det är ju ett litet tag kvar. Jag hann läsa ditt svar innan jag somnade igår och började fundera på att jag skriver i jag-form men du frågade i ni-form. Det är såklart att min sambo ska flytta med, vi håller ju med att planera bröllop samtidigt. Men jag skriver nog nästan alltid i jag-form här på forumet, medan när jag berättade för familj och vänner om att vi ska flytta så säger jag såklart att vi ska flytta och inte jag. Hade jag sagt det till familj och vänner hade det ju låtit konstigt. Så varför säger jag det mesta i jag-form här på forumet? Det kanske inte är så viktigt, men jag tyckte ändå att det förtjänade att funderas på.

Den närmaste förklaringen som ligger till hands vore ju att signalera att jag är singel, det är väl många som gör så. Ibland läser man i relationsforum "Varför vill han inte ändra relationsstatus på facebook eller ha bilder på oss?". Men det känns inte som en rimlig förklaring då jag ju i andra sammanhang har nämnt tydligt att jag inte är singel t.ex i ett helt inlägg om att jag har friat. Det vore ju lite kontraproduktivt att nämna det om det var mitt syfte. Det bästa jag kan komma på är att jag tänker att den här resan med alkoholen är min och därför uttrycker allt i jag-form. Just att jag/vi skaffat ny lägenhet har väl förvisso inte så mycket med nykterhetsresan att göra däremot. Hm...

Funderar jag på saker som inte är värt att fundera på?

Här kommer ju presssekretaranalogin in väldigt väl dock, ser jag ju nu. Jag är ofta inte medveten om varför jag gör de val jag gör och jag kan in bästa fall hitta en rimlig förklaring i efterhand, men om den verkligen stämmer kan jag ju inte veta för jag har ingen tillgång till beslutsprocessen som ligger bakom mina val.

@Andrahalvlek skrev:"Min kropps pressekreterare aka kloka förnuftiga jag var inte inblandad i det beslutet 😫"
Precis! Nu använder du ju ett lite humoristiskt exempel, men så är det ju med alla beslut vi gör. Ibland kanske vi inte ens VILL försöka att förklara dem :)

@Blenda skrev:" Och som pressekreterare släpper man bara genom friserade "sanningar"."

Ja, det gör man, Blenda och till och med till sig själv. Ibland döljer vi inte bara våra intentionen och avsikter från omgivningen utan även från oss själva.

@Soffi Nämen, att du mår så dåligt har jag inte uppfattat. Din grundton är ju ändå positiv, det kommer bli bättre! Det är då sjutton att psyket ska spöka så! Är det något konkret som hänt? Eller pålagringar som nått sin höjd o nu går det inte längre?
Ja skönt med helg! Regn här också. Det gör inget. Det behövs ju det också som sagt var.
Kram!!😍💥🧚‍♀️

@Charlie70 skrev:" I min värld beror allt som inte fungerar kring barnen på mina brister. DET har jag druckit på. Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra."

Men vi kan inte bära våra barn genom livet. Inte hela livet i alla fall. De kommer att drabbas av sjukdom, sorg och olycka på ett eller annat sätt. Men jag håller med, den tanken tål verkligen att tänkas på. Jag vill nog också ”överkompensera” och vara den allra bästa mamman, den mamman och pappan som jag inte fick eftersom min pappas missbruk präglade hela min uppväxt. Men jag bär det inte med mig hela tiden, jag agerar i stunden, sen vilar jag. Dansa, pausa, dansa, pausa.

Det är sorgligt att du och din pappa inte kan mötas känslomässigt. Att du inte kan berätta för honom att du har tagit beslutet att sluta dricka eftersom du inte ville traska i hans fotspår mer. Jag önskar innerligt att jag hade fått möjlighet att ta det snacket med min pappa på ålderns höst. Den möjligheten fick jag inte eftersom han dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk vid 61 års ålder, för 20 år sedan.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Upplevde också återuppståndelse av vallningar när det var jättevarmt härom veckan. Säkert kan hormonerna få fnatt lite hit o dit även om gyn kliniskt har konstaterat att du är förbi klimakteriet, vi är ju alla individer.
Sover alltid med öppen balkongdörr, sovrummet på vån 2. Skulle bli galen om jag inte fick frisk luft. Öronproppar mot måsarna? Ja vad styr måsarna egentligen? Jag bor ett stenkast ftån havet, inte i stadsmiljö. Inga måsar alls!! Massor av andra kvittrande fåglar dock. Sover m öronproppar.
Usch vad jobbigt med värk. Är peppar, peppar förskonad, men träffar ju människor m värk i jobbet. Rörelse är i de allra flesta fall del av behandlingen, men allt sånt där vet du ju....
Hoppas i vilket fall att du mår bättre snart!!🥰🎈💫

@Ensam1984 Fast jag är så mycket äldre än dig (jag fyller 52 år i höst) så känner jag igen mig så mycket. Min men-dar är också kajko 😂 Jag skyller det på att jag befann mig i en fast relation mellan 20-44 år, och jag hade nästan glömt hur det var att vara förälskad. Jag blev förvånad som sjutton vid 46 års ålder då jag hade magknip och inte kunde sova och kom på ”aha, jag är kär”.

Har också hängt i dejtingträsket en del och fyllt min kvot av tillfälliga förbindelser med råge de senaste åren. Så mycket fula fiskar det finns i dejtingträsket och jag som är så naiv och tror alla om gott kan bli så fucking blåst känslomässigt. Jag slutade dejta när jag blev nykter för 517 dagar sedan. Kanske ger jag det en ny chans. Kanske.

Kram 🐘

PS. Jag tycker att du ska strunta i att ta kontakt med killen öht igen. Låt honom tro att du bryr dig lika lite om honom.

Tack för all feedback, jag behöver det så mycket. Ni får mig att tänka till och det känns skönt att även om jag är anonym så känner jag mig inte så "Ensam" i detta.

Det känns över lag bättre, och då känns det verkligen som "fuck him", så jädra glad att jag inte föll på riktigt för en som beter sig så. Men i ärlighetens namn så har jag också gjort så... måste ju vara självkritisk.. och jag har i princip alltid gjort så. Och nu i efterhand kan jag ju se att det varit för att jag inte kan hantera mina känslor och inte vill känna något. För att jag inte var redo, för att jag inte orkade, för att jag var feg och inte visste hur, för att jag stoppade huvudet i sanden, mådde dåligt i mig själv.. listan är oändlig! Det hade sällan med den andra personen att göra. Det gör det inte rätt - varken av mig eller han, men vi är ju bara människor och jag kan ju inte förvänta mig att alla ska agera vettigt mot mig när jag inte kan göra detsamma.

Det som är frustrerande är att man nu sitter här lite smått instabil och tänker på hur det hade kunnat vara om man inte la på locket för så många år sedan. Inte för att mitt liv är över vid 37 års ålder, men ens valmöjligheter är inte detsamma. Jag känner mig nog lite ledsen att jag har ljugit för mig själv under så lång tid. Jag känner att jag kanske hade kunnat ägna all tid åt att (om inte leta efter någon) men ändå hålla ögonen öppna för möjligheterna. För de senaste 10 åren så har jag antingen fysiskt och mentalt gått med huvudet ner och inte velat bli sedd. Björn Rosenström har en låt med en textrad som alltid har fastnat i mitt huvud, som jag alltid känt var en perfekt beskrivning av min situation: "Om någon skulle älska mig och tycka jag var bra, då är han en idiot som inte är nånting att ha... så tror jag att du mumlar i ditt akvarium.. men ingenting hörs när du rör din vackra röda mun". ,

Att jag även har svårt att tyda känslouttryck, vad människor menar när de säger saker som har med känslor att göra... det har ju såklart inte hjälpt men jag har inte heller varit mottaglig när det varit tydligt och andra sagt till mig. Men jag kommer ihåg när jag var runt 23, då träffade jag en kille på en fest, han hade (tydligen) gått i en klass under mig på gymnasiet. Tyckte mig känna igenom honom men hade ingen aning om vem han var direkt. Våra klasser var dock ganska nära varandra. Men när jag mötte honom så snackade vi och han sa då något i stil med "kommer du ihåg.... han var ju så sjukt kär i dig under hela gymnasiet".. Att det hade varit så tydligt. Jag hade INGEN aning, visste knappt vem det var - hade pratat med honom men... Det var nog då jag verkligen fattade att ja hade noll game. Noll mendar.

Man brukar ju snacka om gay-dar vad gäller hbtqia+community som många va mina vänner innefattas i, men jag har ingen men-dar... jag har INGEN mendar... nytt ord. Jag ser inte, jag tänker att de flesta bara är trevliga. Hur märker man skillnaden? Mitt enda sätt är om de visar det och i princip kysser än, eller säger det rakt ut. Att säga det lite vagt eller ge komplimanger räcker inte, för det kan man ju göra till någon som man vill vara kompis med också. Jag skulle vilja ha den där manualen till att tyda signaler... men det är väl bara att acceptera att det inte finns någon quick-fix när man har ASD.

Som sagt, det är bara samma babbel hela tiden känns det som från mig, men jag får ut lite av frustrationen när jag skriver så det är bra. Känns som jag går igenom de 5 stegen av sorgbearbetning, lite likt när jag slutade med A... men där var det mycket mer distinkt... och jag är fortfarande inte helt klart i de stegen har jag förstått nu när detta ar bubblat upp tankar på att kunna försvinna och trycka undan allt (med hjälp av A).

Dit jag vill komma med alla utlägg är att jag nog har gjort precis som denna kille har gjort mot mig 50ggr mot killar. Så i ärlighetens namn så är detta karma... det är så. Så jag kan inte sitta och döma honom (eller det kan jag) men det är inte rättfärdigat om jag inte rannsakar mig själv också. Jag är inte så bra på att leva som jag lär som jag alltid trott. Nu hoppas jag att ingen mått så dåligt av min tystnad, har aldrig gjort det med någon jag haft en relation med.. (men vi hade ju ingen uttalad relation så vem vet) men flertalet jag har gått på en eller två dejter med, men det var när jag var i 20-årsåldern och var mycket skadad av en tidigare relation som seriöst fuckade upp min självbild, självförtroende, ja - hela mig tills typ nu. Men det är ingen ursäkt! Detta är karma.

Fan så mycket bättre det känns nu. Det känns hemskt att jag varit likadan, men jag förstår kanske lite mer varför. Han har känslor som han inte kan hantera, han vågar/kan inte vara ärlig och säga att han inte är intresserad, inte är redo, är rädd, är överväldigad, är äcklad... ja va tusan vet jag... det är okej.

Jag tror jag kommer skriva ett mess om någon månad eller så (bara för att jag inte kan hålla mig) och på ett konstruktivt sätt förklara att man kan göra saker på ett annat sätt. Visserligen har han inte varit singel sen han var kanske 17-18 eller något... jag hade lugnt bara kunnat vara vän med honom, då vi låg på samma nivå och han förstod och lyssnade/ställde frågor, sa att han var intresserad av vad jag pratade om (det är inte alla som gör det). Så typ bara säga det, inte slänga ut mina känslor utan bara skriva några rader om hur jag tänker. Ingen fråga, jag vill inte ens ha ett respons och är det så att han svarar så är jag såklart trevlig tillbaka. Men jag ger ingen andra chans, inte om det inte finns en legitim orsak och man visar att man är genuint ångerfull. Men det ska sägas att jag kommer inte gå och förvänta mig att något sådant ska hända.

Eller så skiter jag bara i det.. för det känns nästan som att jag ger honom något som han inte bett om, som han inte förtjänar genom att "sätta dit honom". Bättre att bara glömma, har redan tagit bort konverationen på messenger, för det tar bara tid och energi att kunna gå in och kika, analysera... Istället ska jag fortsätta rannsaka mig själv, umgås med de jag tycker om, ha semester, skriva här och inte dricka :)

Sen ska jag ge mig ut i datingdjungeln igen. . Jag kan ju inte skjuta på det mer, får väl göra någon slags profil på någon datingsida eller tinder... men jag kan lova att jag kommer skriva *haha* - "personer som har en tendens att ghosta undanbedes vänligen men bestämt" *haha* jag kommer nog vara väldigt populär.. haha.. men såna där sidor är ju så jobbiga tycker jag. Har lite svårt för de där som bara är ute efter tillfälligt umgänge. Nog har jag haft det i mitt liv, men jag får antingen känslor för personen eller så känner jag ingenting och vill inte heller ha någon fysisk kontakt. Tidigare i livet så hade jag flertalet sådana relationer, då jag inte kände något men kände mig tvingad till fysisk kontakt - jag satte pressen på mig själv och i många fall pressades jag till det av killen. Ibland ställdes ultimatum som jag i dag kan känna mig ganska förnedrad att jag gick med på, ganska naiv och utnyttjad. Ibland var man så onykter att man inte visste vad man gjorde... Jaja... men på den tiden fanns ju inte metoo. Det hände inte jättemånga gånger... jag vet inte hur många, men det är ett dussin kanske... suck... varför började jag tänka på det.

Kopierar in mitt inlägg från Soffis tråd eftersom tankar kom upp där som jag aldrig riktigt tänkt tidigare.
Soffi jag har en pappa som aldrig kunde prestera bra nog. När det inte blev bra nog tog han till flaskan. Resulterade i att han hoppade av fina utbildningar, förlorade jobb och diverse andra tråkigheter. Jag tänkte tidigt att jag inte skulle hamna i den gropen. Tror jag var bara 12 år faktiskt när jag noterade hans beteende, mina likheter och stakade ut vägen för hur jag skulle hantera mina svagheter. Jag tog mig igenom min längre utbildning på bra nog och i jobbet blir det också bra nog. Slarvar lite, låter andra kontrollera och återkomma till mig med det. Bara för att överleva helt enkelt. När det gäller barnen fixar jag inte riktigt detta med bra nog. Vid närmare eftertanke tror jag att jag strävar efter att vara den perfekta mamman. I min värld beror allt som inte fungerar kring barnen på mina brister. DET har jag druckit på. Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. Hmmmm. Intressanta tankar jag inte tänkt tidigare. Får nog kopiera in detta inlägg i min tråd också. Tack Soffi för det!

@Soffi jag har en pappa som aldrig kunde prestera bra nog. När det inte blev bra nog tog han till flaskan. Resulterade i att han hoppade av fina utbildningar, förlorade jobb och diverse andra tråkigheter. Jag tänkte tidigt att jag inte skulle hamna i den gropen. Tror jag var bara 12 år faktiskt när jag noterade hans beteende, mina likheter och stakade ut vägen för hur jag skulle hantera mina svagheter. Jag tog mig igenom min längre utbildning på bra nog och i jobbet blir det också bra nog. Slarvar lite, låter andra kontrollera och återkomma till mig med det. Bara för att överleva helt enkelt. När det gäller barnen fixar jag inte riktigt detta med bra nog. Vid närmare eftertanke tror jag att jag strävar efter att vara den perfekta mamman. I min värld beror allt som inte fungerar kring barnen på mina brister. DET har jag druckit på. Min pappa har alltså druckit på tentor han inte fått VG på, jag dricker på barn som potentiellt inte har det bra. Hmmmm. Intressanta tankar jag inte tänkt tidigare. Får nog kopiera in detta inlägg i min tråd också. Tack Soffi för det!

Kram!

Tack! @Andrahalvlek @TappadIgen
@TappadIgen skrev:"Stundtals kan det ju kännas lite rörigt"
Ja, idag blir det nog rörigt ... men jag skriver ändå - som vanligt 🙄
@TappadIgen skrev:"Men det känns ju som att du står stadigare nu ändå än du har gjort innan."
Jag erkänner, jag skrattade till när jag läste detta. För jag har sällan mått sämre, jo jag minns, jag HAR mått sämre, mycket sämre, men verkligen inte ofta ... Men skrattet fastnade för jag förstår @TappadIgen , du har rätt! Med tanke på vilket forum jag befinner mig på så står jag mycket stadigare än förut. Risken är minimal att jag skulle dricka nu när jag mår så här. Jag VET att medicinen inte heter alkohol, att alkohol skulle putta mig ännu djupare ner, dessutom är jag för trött för att kunna börja ta ut mig och bli så där fullständigt fysiskt slutkörd så att jag dricker på ren reflex. Det är ju bra 🙃. Och tar jag mig igenom det här, genom att verkligen vara i det och inte fly, så kan jag bara komma ut starkare ... väl?
@Andrahalvlek skrev:"Bryta ihop, gråta, skratta."
Check på den ... fast jag saknar skrattet ... ja, det där riktiga skrattet alltså, inte som det ovan.
"Med gråten kommer också skrattet" har jag hört sägas ... Jag får ha tillit till att det stämmer 🙏.

Är det då så hemskt, så nattsvart? NEJ! Men oj vad det pendlar nu! Mellan ångest, gråt och, om inte bra, så i alla fall helt okej stunder.
Igår "försvann" förmiddagen i ångest. Tack och lov inte "nivå fosterställning" men väl total handlingsförlamning. Jag bara satt. Hängde ganska mycket här på forumet - tack gode för detta forum!!
Egentligen jobbade jag ju ... men jag hade "fastnat" och fick inte tag i någon kollega som kunde hjälpa mig med de uppgifter jag behövde ...
Lyckades komma igång på eftermiddagen med ett "BARA GÖR NÅGOT!", insåg att jag inte mår bättre av att bara sitta.
Städade och tvättade bilen, det tog 5 timmar. Blev inte nöjd. Orkade inte "göra det ordentligt"...
Jag förstår rent intellektuellt att här har jag ett problem.🤔😒
Jag är uppvuxen med "gör saker ordentligt från början annars får du bara göra om (och det tar mer tid)". Det gör att vissa saker blir helt ogjorda, för att jag inte har tid att göra det ordentligt.
Jag tycker om att ha en ren bil. Brukar ha det och identifierar mig faktiskt som en ordningsam person. Men ... nu har jag åkt runt i en fullkomlig soptipp förklädd till lerhög i över ett HALVÅR!!!
Okej. Nu är den iaf ingen soptipp längre min bil 😊 ... även om jag inte orkade fixa alla skrymslen vrår under säten, runt lister och gångjärn, alla knappar och fack - man måste ju för sjutton vara halv akrobat för att komma åt! - och jag orkade inte ... Får försöka vara nöjd i alla fall. Men det är svårt 😣.
Och ... Ledsen pappa, jag slarvade ... men visst är det väl bättre med lite skit i hörnen än ett rent h*lv*te?? 😟😟😟
😢😢
...

Okej.
Här och nu har jag det riktigt bra!
Det är äntligen helg!🙏💃💃💃
Det har regnat, det är lagom varmt kanske 20 grader, ska komma mer regn snart - jätteskönt!
Hmmm 🤔 min tråd verkar bli en hyllning till regn nu i sommar 😲🙄. Men någon ska ju hylla det livgivande regnet, eller hur? 😅😂
Idag .. ska jag nog träna på att lämna lite skit i hörnen i huset också 😏

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

Hemma från några dagars semester på annan ort. Jag, barnen, min pappa och särbo i en stuga. Det var trevligt! Allt fanns. Vackert väder, regnigt väder, gräsytor för flickan att skutta om kring på, en sjö att bada i, en båt att ro, tystnaden, djurlivet. Ja, det var skönt som ni förstår! Har aldrig tidigare semestrat med min pappa öht så det var en ny erfarenhet. Gick som sagt bra. Jag fick några välvilliga tips kring hanteringen av flickan de första dagarna, men jag tror de förstod sedan att de inte hade något att tillföra så de la ned tipsandet så småningom (thank God). Särbon drack vin varje dag. Ett glas rött eller vitt. Inte mer. Jag fick frågan varje dag om jag ville ha. Har inte berättat för dem att jag slutat dricka helt. Min pappa är nykter sedan snart 30 år. Min uppväxt präglades starkt av hans missbruk. Han kunde aldrig vara någon pappa eftersom missbruket gick före allt annat (känns igen, någon?). Nu tycker jag han jobbar jättefint med att vara den morfar till mina barn som han inte kunde vara pappa till mig. Tacksam för det. Vår kontakt är inte sådan att jag pratar med honom om mitt beroende. När den dagen kommer tar jag det nog från bogen att jag slutade under utmattningen och att jag sedan fortsatt på den inslagna vägen för att jag mår bra av det.

Resan hem blev kollektiv och lite lång för oss alla. När vi kom hem var blodsockret i botten och kylen tom. Snabb inhandling. Barnen ville ha Coca cola med argumentet att det är fredag, jag köpte två alkoholfria öl. När jag kom hem kastade jag mig över den ena. Då ser jag att sonen mycket nogsamt kontrollerade ölen så att den verkligen var alkoholfri. Intressant. Trodde han litade på mig nu.

Längtan efter svirret finns kvar. Men konstigt nog, när möjligheten finns (särbons vin) så lockar det mig inte ett dugg. Skulle aldrig få för mig att lyfta en flaska faktiskt. Inser det när den står framför mig. I fantasin kan jag mycket väl göra det. Och det är som du säger Se klart stress och trötthet som gör att längtan efter svirret vaknar. Att ha flickan på heltid innebär precis det.

Så glad att du vill skumpa vidare med mig Varafrisk!

Kram!

@TappadIgen skrev:"Det medvetande som vi ser som regent är snarare regentens pressekreterare."
Jag tycker att detta är en intressant reflektion. Och som pressekreterare släpper man bara genom friserade "sanningar". Det är kanske därför det jag har så svårt att sluta dricka bara genom att använda mitt medvetna förnuft. Kärnan/regenten sitter dold under så många lager. Och det är denna innersta kärna som är den sanna kraften, och som måste vara med mig på den nyktra resan. Tack för spännande tankar!

Jag måste lära mig hantera det lite nu för nu kör jag ju utan antabus. Testar mina vingar lite. Men jag har fortfarande hjälp av beroendecentrum. Skulle det hända något får jag väl börja med antabus igen. @TappadIgen ☺️❤️

Jag tänker på.
Att jag haft min första lediga dag idag och att den har varit ljuvlig. Dels har jag spenderat några timmar med mina växter och blommor och det är på riktigt något som ger mig lugn, mening, ro. Att få greja- som jag kallar det- i trädgården, dvs kika till, rensa lite, binda upp, ja- visa omsorg. Rensar min skalle och släpper in lust.
På eftermiddagen blev det en tur för att spana in kantarellerna och jag skojar inte när jag säger att det var mattor- av gult. Vi lämnade 9 av 10 för de var såklart små. Men fick nästan hjärtklappning.
Handla och hem och mer binda upp luktärter och fundera över diverse saker. Sen lagade min man kantarellpasta och sen gick vi och badade.
Har tänkt massor idag på vilket liv jag vill leva och för vem, ska skriva lite mer imorrn, nu klipper ögonen, kram 🌸

Tack snälla @tappadigen, grattisar kan aldrig vara för sena 🎉
Det kanske var mer än symboliskt för idag har varit en otroligt bra- och kanske extra rund och mjuk dag!

Jag tänker att det kanske inte bara är du som har stannat i utvecklingen - om du nu har det, men det är väl ändå ganska omoget att inte förklara sig, att bara strunta i att svara. Jag tycker att du reagerar alldeles normalt och nu när man är äldre är det väl ganska viktigt att få svar, eller ett schysst avslut. Jag tycker han känns feg och omogen som beter sig såhär. Ni är ju inte 20 längre. Inte ens då var det bra.
Hoppas du hämtar dig snart Ensam.

@Andrahalvlek skrev:"Bjud in honom i dilemmat - så här ser förutsättningarna ut, hur gör vi?"
Det är nog väldigt bra, men jag måste gå varsamt fram. Han får inte ta det personligt, utan det får gälla alla runt omkring mig.
Idag tänkte jag på att göra något roligt, så jag tog med min man och äldsta son med respektive till närmaste stad och åt middag.
Det blev väldigt trevligt och så roligt att få se människor. Det var fult liv på ute restaurangen med Irländsk live musik.
Det var första gången på länge som jag verkligen levde upp igen. Och det bästa av allt var att suget efter alkohol inte alls fanns där 🙏🏻 Bästa kvällen på flera år.
Kram 💕sländan

Tack alla för kryahälsningar ❤️ Det är nog typisk dotterförkylning. Så blir det när man delar säng. Jag sov ju hos henne natten till söndag och måndag då hon var som krassligast. Det är dock inte så ofta hon smittar mig, och vice versa. Jag och äldsta dottern smittar dock väldigt lätt varandra. Lite märkligt men även delar av immunförsvaret är väl ärftligt på något sätt.

Just nu lider jag dock mest av värmevallningar. Jag skulle aldrig sagt att klimakterifanskapet nog är över 😫 Fast jag tror att det blir betydligt sämre av att jag slarvat med kosten och motionen alldeles för länge. Jag MÅSTE återgå till antiinflammatorisk kost igen. Jag MÅSTE komma igång med motionen igen. Värken i kroppen är vidrig, helst i fötterna. Att man kan få så ont trots att man knappt rört på sig övergår mitt förstånd, men jag vet samtidigt att värken gav med sig efter några veckors antiinflammatorisk kost.

Vallningarna blir ju inte bättre av värmen heller förstås. Jag får välja mellan två onda ting - dö av värmeslag eller reta ihjäl mig på måsjävlarna som skriker utanför typ oavbrutet. Vad gör de ens i stan? De kan flyga till havs tycker jag 😫 Skottpengar på måsjävlar vore önskvärt.

Jag blir så varm att jag vill slita av mig både hår och skinn, det bara rinner av mig. Sen en stund senare är allt lugnt igen. Märkligt fenomen. Väldigt svårt att somna med, täcket åker av och på hela tiden. Får vända täcket efter halva natten för att det är helt blött av svett.

Usch vad jag gnäller, men det är okej. Okej, okej, okej. Host, host.

Kram 🐘

PS. Jag tog andra vaccinsprutan i onsdags och dottern tog sin andra den 8/6. Och hon är den enda jag är riktigt nära. Så covid är det nog inte.

@TappadIgen Grattis till nya lägenheten! Flyttar ni snart?

Jag skulle säga att det snarare är mitt undermedvetna som är drottningen i mitt liv. Queen of ego som kopplar på autopiloten och gör sådant som jag inte borde göra för att det ger snabbast effekt. Moffa i sig TVÅ chokladkakor. A’ 200 g. TVÅ. På en kväll. Min kropps pressekreterare aka kloka förnuftiga jag var inte inblandad i det beslutet 😫

Kram 🐘

Det är egentligen sovdags för mig redan nu men jag ville hinna med att svara på en lite bråkdel av de saker jag har läst som jag ville svara på under veckan som har gått. Mycket har hänt och idag skrev jag på ett nytt kontrakt så jag kommer att flytta till en mer central lägenhet i samma stad som jag bor i. MYCKET mer central. Tidigare hade jag en 4,4 km promenad till den busshållsplats som kallas Stadsnamn Centrum. Nu har jag 50 m. Eller kommer ha, rättare sagt, så det ser jag fram emot.

Jag har så mycket jag ville skriva egentligen. Men på min 11-månadersdag tänkte jag dela med mig av något av det märkligaste jag vet.

Det där medvetandet som du har som är medveten om alla sinnesintryck och tankar, alltså den delen av dig som känns som den som är den faktiska du. Om man tänker sig att din kropp är ditt kungarike så upplever de allra flesta det som att det där medvetandet är kung, eller prinsessa, som styr över kungariket. Av de vi lärt oss av neurovetenskap och angränsande områden, så vet vi att det inte stämmer. Det medvetande som vi ser som regent är snarare regentens pressekreterare.

Är det någon som inte finner detta märkligt? Jag funderar på det ofta.

Trevlig helg mina vänner!

@Soffi Jag kan bara hålla med vad @Andrahalvlek skrev:" Som nykter måste man lära sig hantera ALLA känslor på ett annat sätt. Ofta bara låta dem härja runt i kroppen och knoppen en stund. En kort stund eller lång stund. Bryta ihop, gråta, skratta."

I dina texter känns det som att du håller på att hitta dig själv. Stundtals kan det ju kännas lite rörigt, men det är ju så det kan kännas. Mycket att sortera ut, många känslor att bearbeta. Allt faller ju inte på plats över en natt, om det nu någonsin kommer att falla på plats fullt ut. Men det känns ju som att du står stadigare nu ändå än du har gjort innan.

@Ensam1984 Det är nog inte alls något fel på dig. Jag förstår din känsla av att det du skriver är svammel, men det är det inte. Det du gör är att du försöker att sortera ut dina egna tankar och du gör det genom att skriva och det är bra. Det riskerar ju ibland att bli lite rörigt, men det positiva är att du nog upptäcker mycket om dig själv när du väl bara skriver ner det. Det är tankar du har haft men som inte har fått ner i text innan. Sen är det inte så oförståeligt och svammligt som du tror. Du håller på att sortera ut dig själv och det kommer att bli bra för det är du värd! Fortsätt med att vädra dina tankar. Det jag ser är framsteg och insikt. Känner inte du det så också?

@Kaffetanten88 skrev:"Tankar får man ha. Bara de inte blir handling"

Exakt så! Som du säger vet du ju att alkoholen inte är en lösning, men det är ju inte alltid lätt att tänka så rationellt. Viktigt att fortsätta grunda dessa tankar så att du är redo när det blåser.

@Andrahalvlek Tråkigt att du skulle bli sjuk. Det finns ingen risk att det skulle kunna vara Covid? Jag skulle träffa en kollega som är på väg att lämna för nytt jobb på kontoret nästa vecka men han blev sjuk denna veckan. Tog ett Covid-test och det var negativt, som tur är. Krya på dig i vilket fall som helst!

@Se klart Härligt med 18 månader, även om jag nu gratulerar några dagar sent. Det blir ju runda fina 1,5 år. :) Grattis!