Senaste kommentarerna i forumet

Jag har visst också missat din 18 månaders dag, så Grattis till ett och ett halvt år!!🤩💐

Det är klart att du ska skriva om och hylla hur bra du mår!!
Du är en förebild. Även om jag just nu inte törs ha för höga förväntningar, så är det klart att jag siktar mot stjärnorna 😉🤩.

Måste också säga att jag har tänkt på dig nu i eftermiddag, jag har städat och tvättat bilen så nu är ordningen återställd på den punkten iaf. Jag brukar faktiskt ha fin bil, men senaste halvåret har min bil sett ut som du sa att fruntimmersbilar "alltid" ser ut 😳😮🙄🤣🤣

Ha det gott!🤗

@Torn Ha ha, jag förstår din känsla precis! Och så gott att veta att det med all sannolikhet blir ännu bättre ju fler månader som tickar förbi!!😊👍😃

Grattis till dig på månadsdagen!
Och krya på dig❣

@TappadIgen 👍

@Torn Tack! Som det ser ut nu blir det nog inte förrän i början av Augusti. Jag jobbar två veckor till. Min bror åkte ut till Havstenssund nu i helgen, men så har han ju bara någon dryg timme på E6an dit mot mina närmare 6 timmar. Hade absolut varit en ära att träffas där och fiska lite! Är du inne på forumet bara så kan jag hojta till när det bär av dit.

Visst är det så. Så kommer man minnas dem också. Kan köra hem. Ja det finns många plus. @Sisyfos ☺️❤️

Idag kom ett litet kort sug. Jag analyserade varför lite. Jag var trött. Vaknat 4 två nätter i rad. Har en udda biverkning pga en av medicinerna vilket nog betyder att jag måste byta den. Skapar stress för ännu mer obalans. Jag har kört diet ett par dagar. Lchf. Inget socker, inga kolhydrater. Jag kan satsa alla mina pengar på trötthet och sötsug. Köpte en bulle direkt. Det hjälpte. Plus att jag vill inte dricka. Jag vill må bra och dricka är inte vägen det är jag så väl medveten om. Tankar får man ha. Bara de inte blir handling ☺️❤️

@Sländan Bra att du markerade mot dina föräldrar! Om de ska bo hos er och är de är gamla och skröpliga så blir det ju en massa bestyr för dig och din man. Sådant får man vänta med tills man är lite utvilad åtminstone. Minns hur det var när mina föräldrar kom och bodde hos oss en vecka varje sommar, då de fortfarande bodde 30 mil bort. Mardröm 😫 Och de var ändå inte ens gamla och skröpliga då. Att träffa min mamma 1-2 tim typ varannan vecka är så mycket mer hanterligt, och det har verkligen gynnat vår relation.

Vad det gäller sonen så kanske du ska bjuda in honom i diskussionen? Säga att du måste prioritera ditt eget mående för att bli frisk, och att det är slitsamt för dig att aldrig veta när han ringer. Hur kan ni göra för att det ska bli bra för er båda? Bjud in honom i dilemmat - så här ser förutsättningarna ut, hur gör vi?

Min äldsta dotter skickar alltid sms i god tid på förmiddag/eftermiddag: ”Kan vi prata ikväll?” Och jag gör detsamma till henne. Jag vet ju att det tar 1-2 timmar när vi väl pratar. Yngsta dottern skickar mess och ringer på Messenger typ från och till hela tiden. Jag har telefonen ljudlös när det inte är mina ”ansvarsveckor”, ifall boendet eller daglig verksamhet vill nå mig. Jag svarar henne enbart när jag har tid och jag får ibland skriva till henne ”sluta skicka mess nu, gör något annat”. Då svarar hon okej och gör något annat. Börjar trakassera någon annan 😂 (Vi kallar henne sms-terroristen.) Men hon har ju en helt annan typ av handikapp förstås.

Kram 🐘

@TappadIgen Grattis till 11 månader! Snart ett år då ja. För min del var just årsdagen stort. Eller snarare nyårsafton, för det var då jag bestämde mig för att den 6 januari skulle bli den första dagen som nykter.

Vi ska tillbringa en vecka i Grebbestad from 18/7. När var det du skulle till Havstenssund? Är det samtidigt så kan jag kanske svänga förbi där med båten så kan vi tjöta lite ”live” och ev dra några makrillar om du vill. 😍

Ha det gött!

Ligger här i min egen säng och hostar. Sannolikt har jag fått dotterns förkylning. Sovit skitkass i natt 😫 Värmen höll på att knäcka mig alldeles, plus att det är så jobbigt att inte kunna sova när man ligger bredvid någon som sover och som behöver sova. Vem behöver inte det liksom, men för vissa av oss är det högsta vinsten på lotto att bara få sova ostörd en hel natt.

När vi skulle köra till sjukhuset i förmiddags för dotterns gynbesök var jag så trött att jag knappt orkade stå på benen. Full mental utrustning på - allt är lugnt och mamma har koll på läget. I väntrummet sa dottern ”jag är nervös” och jag såg hur hon satt och trampade, hon kunde knappt sitta still. Och det gick bra, även om hon faktiskt fick ligga i gynstolen men med trosorna på. Trodde hon skulle sätta sig på tvären alldeles när jag och en sköterska hjälpte henne upp med benen i ställningarna. Hmm, så brukar INTE britsarna se ut hos doktorn. Bara gynstolen kan ju få en att vända i dörren om man inte är förberedd.

Gynläkaren kunde inte se mycket med UL från utsidan, men han letade nog efter eventuella cystor tror jag och det fann han inga tack och lov. Sen skrev han ut recept på ett nytt sorts p-piller eftersom det gamla är restnoterat på obestämd framtid. (Hon behöver det för att substitueras med könshormoner eftersom hon helt saknar egna hormoner.) Ny kontroll om tre år, tack och hej. Efter det blev det fika, promenad på stan och pizzabuffé. Sen hem till dottern igen, och på vägen hem till henne inhandla fredagsmys.

Sen åkte jag hem till mig, och jag hade faktiskt redan avstyrt mat med trubadur ikväll. Nu ska jag inte röra mig mer än absolut nödvändigt. Jag och hostan ska fredagsmysa i största möjliga stillhet. Så kan man också fira sin nyktra 17-månadersdag! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Tack alla ❤️

Kram 🐘

@Sisyfos Det låter bra med båten! Det gäller bara att komma iväg. Det blir minnen för livet.😍 Jag jobbar en vecka till, sedan har jag tre veckors semester. Min kortaste semester någonsin, men det spelar ingen roll. Det känns som jag tog semester samma dag jag blev nykter, och den pågår ännu. För en del låter det säkert jättekonstigt att jag hyllar min nykterhet så här mycket, men jag kan inte hjälpa det.
Vet inte varför jag mår så bra egentligen. Trots att det bitvis var kämpigt som sjutton de första månaderna så var det lätt värt det.

Jag var så fruktansvärt trött på att vara en slav under alkoholen, inget var kul, allt kändes meningslöst. Nu är det helt omvänt.
Inte konstigt att jag är nöjd med mitt liv nu. 😅

Edit: Tack TappadIgen!

Ha det bra!

@Torn Jag missade din 18-månadersdag. Jag såg på kalendern faktiskt och tänkte på det men så missade jag ändå att vara inne och skriva. Men jag ser att det flyter på bra för dig trots allt. Jag hoppas att du får en fin semester!

@Torn skrev:"Att ta hand om sig själv måste vara prio 1 om man ska må bra. "
Visst är det så, det är bara så lät att glömma bort. Men nu är det prio 1 -jag har sagt att mina föräldrar inte kan komma hit nu, min mamma förstår, men min pappa ringde och skrev på fyllan igår, och tjatade om att han vill komma. Tillslut blev jag arg, och typiskt mig så får jag dåligt samvete efteråt.
Livet är inte lätt, det gäller att göra det bästa av det. Jag kanske gör som du skrev, fly fältet 👍🏻
Tack Torn för dina råd och stöd 🙏🏻💕

@miss lyckad Det låter förhoppningsfullt med din brorsa! Jag håller med om den jäkla alkoreklamen! Häromdagen när jag fick min sportfisketidning som jag har prenumererat på i alla år så bestämde jag mig för att sluta prenumerera på den. 4 helsidor med vin och öl reklam blev droppen. Och den enda varningstexten som stod i finstilt löd: Alkohol kan skada din hälsa.

Det borde vara en stor giftsymbol med en döskalle och korslagda ben med texten: Alkohol förstör och förgör ditt och dina nära och käras liv!

Kram

@Andrahalvlek skrev:"Trots sina diagnoser så kan han nog förstå hur du mår"
Han kan förstå hur jag mår, men kan inte förstå att Han skulle vara påfrestande. Han är högfungerande och vet precis hur han ska få sin vilja fram. Han ringer och umgås bara med några få i närmaste familjen. Därav blir han ju väldigt ensam. De som inte tycker som honom tycker han inte om. Han har sagt upp bekantskapen med sin riktiga pappa. Min man ringer han aldrig, möjligtvis för att höra vad jag är, om jag inte svarar.
Tack för dina råd AH det betyder mycket 🙏🏻💕

@Sisyfos skrev:"Tänker att vi aldrig blir fria från barnen men vi måste sätta lämpliga gränser, både för deras och vår egen skull."

Du har helt rätt, och det är många som har sagt det till mig. Men det är så svårt, han har haft väldiga depressioner emellanåt och även tänk ta sitt liv. Han har sagt att utan mig finns det inget att leva för. Tanken att han skulle känna sig ensam, deppig och ta sitt liv, när jag inte orkar prata med honom.
Men jag ska verkligen försöka få lite ändringar iallafall.
Mina föräldrars lilla hund sitter alltid i långlina utomhus. Det är när hunden är inne, och dom ska gå ut genom dörren han smiter iväg. De är så långsamma och glömmer bort att säga till, att vi ska hålla i hunden när de går ut. Han drar som ett skott mellan deras fötter.
Jag har precis som du prioriterat andra före mig, men jag har blivit medveten om det nu och måste jobba med mitt egna liv. Det är ingen annan som gör det åt mig.
Jag ska försöka hitta någon liten semester för bara mig och min man, jag fick veta idag att sonen och hans tjej ska åka iväg lite på egen semester. Då blir det inte lika trångt och rörigt. Jag ska göra det bästa för att fatta bra beslut, det måste jag för att hålla i min nykterhet.
Tack för dina råd 🙏🏻 💕

@miss lyckad skrev:"Har du ingen ork och energi, så kommer din hjärna automatiskt ta dom dåliga valen, som du förmodligen kommer att ångra."

Absolut, och de får inte hända. Det var väldigt nära igår, men tack vare ditt snabba stöd och makens så gick det vägen igår.
Det är jag väldigt tacksam för idag 🙏🏻
Jag har läst att man alltid ska prata med någon innan man får för sig att ta ett glas. De ska jag verkligen ta med mig. De var tack vare de som de gick vägen igår.
Tack för att du skriver och stöttar 🙏🏻💕

AH, Sisyfos och Miss lyckad -Jag känner mig stärkt av era fina kommentarer, stöd och råd.
Nu är det bra beslut som gäller, med prioriteringar på mig själv.
En dag i taget och ta aldrig första glaset 🙏🏻💕

@Andrahalvlek Grattis till nykter tid!😍

Kram

@Sländan Jag håller med de andra, det låter helt fruktansvärt. 😒 Att ta hand om sig själv måste vara prio 1 om man ska må bra. Jag hade aldrig pallat att ha så mycket annat att stå i under det första året. Inte nu heller för den delen. Det bästa hade nog varit som du är inne på, att dra iväg själv några dagar och göra något som du tycker är kul. Tex Paddla SUP. Fly fältet!

Kram 🤗

Alltså vad är fel på mig... det känns som att jag har sovit i 10 år och nu vaknat igen och börjat känna saker. Just nu (även om jag inte känner mig lycklig och tillfreds) så känner jag mig för första gången på LÄNGE som mig.. eller som den jag var när jag var yngre. Det är jättekonstigt, men den här känslan jag har i kroppen, av att att känna saker, att vara frustrerad, att det gör lite ont i hjärtat, att få gå ut men en vän på AW, att få fixa iordning sig.... att dricka alkohol... den känslan har jag inte känt.. på säkert 10 år. Kan inte riktigt förklara mer, men jag känner mig som någon annan, inte så krånglig, inte så j-a svår och skadad. Jag känner mig som vilken tjej som helst (jag vet att jag är en kvinna men har som sagt emotionellt fastnat runt 15-20-årsåldern i mångt och mycket vad gäller känslor). Denna känsla har jag alltid druckit på, men på den tiden drack jag inte på det sättet. Då var alkohol något som gav guldkant. Nu ska jag iof. inte glorifiera detta för jag har varit en sån som ALLTID blivit packad, aldrig har kunnat sluta dricka.. som ofta blev utkastad för att jag var för full, som hade minneluckor... men jag var aldrig en sån som gjorde något dumt... mot andra. Men gjorde mycket dumt mot mig själv. Jag var ju inte lycklig då såklart.. men jag kände mig mer som vem som helst... inte så mycket som någon som stod utanför och tittade in. Men guldkanten är förbi mig, alkohol har jag lyckats förstöra... och de senaste månaderna har jag känt en tacksamhet av att inte behöva dricka.. en vilja att inte göra det. Just precis nu i denna stund så skulle jag vilja dricka. Jag skulle vilja göra det så jädra mycket, sitter i känslan nu och bara känner det. Men jag VET att det inte går, det går inte pga. mina mediciner, har hjärtproblem i släkten och tar jag alkohol med mina mediciner kan jag tuppa av och dö, och jag hatar känslan av att vara drogad. Just nu skulle jag vilja bli salongsberusad, så där lyckligt ovetandes, sådär som jag vet att jag skulle kunna bli första gången jag drack på 9 månader... för att man är så medveten. Men jag VET att 3 dagar senare så är allt borta. Allt jag jobbat för, allt jag kämpat, all självkänsla, all tillit till mig själv. Allt kommer vara förstört. Det önskar jag ingen. Jag vet att jag kan börja om, jag kan börja om 100ggr... vet inte riktigt om det blir svårare och svårare MEN jag sjunker djupare och djupare ner i hålet.

Jag måste sluta fly från saker. Jag måste sitta i denna jävla känsla, tillåta mig att vara ledsen... besviken.. ensam.

Och jag vet att denna killen (mannen) är inte därför jag mår så här, det var han som var katalysatorn. Det var han som drog igång maskinen igen. Det som gör så ont är att jag igen känner någonting som jag förtryckt i mig själv så djupt, som jag hade kommit tillfreds med, att jag inte skulle träffa någon, att jag aldrig mer skulle känna något någonsin mer. Att jag bara skulle stänga av för att inte behöva bli sårad eller ännu värre.. mista någon igen. Men nu känner jag just det (sen har jag ju inte mist något - hade inte något från början). Det är sjukt att jag har kunnat förtrycka dessa känslor i 10 år. Hur har jag lyckats? Och jag har glömt bort hur det känns... det gör ju i princip fysiskt ont. Jag som är handlingsförlamad i vanliga fall pga. min ADD, just nu är det stört omöjligt att göra någonting.. jo, jag kan skriva romaner här.

Hoppas som sagt inte ens att någon läser min jädra svammel, för det är bara svammel. Det är mina tankar så fort de kommer. Jag kan ju inte skriva sammanhängande och det blir som rundpingis i huvudet... popcornmaskin. I vilket fall är det skönt att få ut det när man inte kan prata med någon om det. Ska se om jag kan prata med min vän i kväll, men hon är inte riktigt en sån person. Hon är jättefin men vår världsbild är väldigt olika, jag är mer hennes psykolog och ledsagare. Men jag ska försöka då jag ändå ska försöka öppna mig lite mer.

Känner att jag kommer behöva vara här inne nu. Har inget önskan att dricka eller göra något annat dumt som att börja röka eller göra något annat bara för att fly men jag känner ett sug för det. Eller jag känner ett sug för att fly från min nuvarande situation, eller det är väl ingen situation alls egentligen... ingen förändring.

Det är så sant som ni skriver, att man nog inte ska datea första året, jag är mer rädd att jag aldrig kommer komma dit. Det kommer aldrig kännas normalt för mig och visst alla människor tycker det är svårt att läsa av läget... och detta kanske bara är i min värld... men jag tror jag har ännu svårare pga autimen. Men vad vet jag... i min värld så är det naturligt att jag hör av mig och ställer frågan rätt upp och ner - typ "Det känns som du tagit avstånd, det är lugnt, men så du vet så kände jag något förra gången vi sågs så det skulle vara schysst om du bara sa att du inte var intresserad så jag kan gå vidare" eller "gillar du verkligen mig? Jag gillar dig, bara så du vet - no pressure" eller "vad var det som gick fel?" men så kan man ju inte skriva. Jag skulle inte ha några krångligheter själv att skriva det, jag behöver tydlighet, jag behöver ramar och ärlighet. Allt det här andra spelet, eller ignorerandet eller vad fan det må vara... det tär på mig. Vi känner ju inte varandra så bra än att han vet sånt, för jag tror han är en schysst kille, eller det vet jag utifrån tidigare erferanheter, men jag skulle vilja veta om det var något jag sa... så jag kan lära mig. Även om jag är väldigt aklimatiserad till den neurotypiska världen så är det ju ändå så att jag ibland inte riktigt fattar när jag säger något man inte ska säga... som ingen ska säga. Jag brukar alltid vara trevlig såklart men ibland när jag säger saker så märker jag inte ens reaktionerna, men har i efterhand fått höra genom andra.

Sisyfos, du säger Skam s2, har nog sett Skam sisådär 200 ggr - Jag skämtar tyvärr inte. Det var min obsession under ett par år (inget man skryter med direkt). Det finns så mycket att lära i de serierna, så många vändningar. Det är inte alltid som man förutser - men det är ju också serier... Men känner lite som Vilde i s1 med William... innan hon ska ta tillbaka sin värdighet och lämna tillbaka tröjan till honom, när hon blivit dissad om och om igen, hon säger något i stil med: "Jag vet att om en kille inte är intresserad så ska man tänka att det inte är ens egna fel, det är hans problem... men jag tänker alltid att det är mig det är fel på". Så känns det ju såklart. Men jaja...

vad är väl en bal på slottet... kanske alldeles alldeles underbar.

Måste iväg nu men fortsätter säkert skriva sen, kommer som sagt inte dricka i dag.. ska på AW men ska köra och har redan förberett min vän på att jag är nykter. Jag måste få ut min frustration... den här hemska j-a känslan i kroppen... det känns som för 2 år sedan, när jag gjorde slut med alkohol... det är en pirrande, ständigt närvarande känsla i kroppen... fast det är en jobbig känsla... som man sitter på nålar... som man bara vill fly... men jag ska inte fly. Jag ska se detta i vitöga och gå vidare.

Förresten så hade jag en supertrevlig kväll i går med min äldre vän, hon sa något så bra som jag tar med mig. Att hon bestämt sig för att nu ska hon bara leva för sig själv och verkligen värna om de vänskaper hon uppskattar (därav att vi möttes) och det ska jag också göra. Jag ska starta och värna om mina vänskaper och försöka göra de djupare, våga dela lite mer än förut... kanske inte så mycket som jag delade med den där killen... eller mannen kanske man ska säga... men jag är ju typ 15 år i hjärnan var gäller sånt...

Fortsättning kommer...

Var hos en av mina bröder idag.Han har ett långvarigt alkoholmissbruk...Han har flera barn och har tagit återfall dom senaste åren..Tyvärr har han blivit av med sitt jobb Pga han vägrade att fortsätta med antabus. Idag såg han stabil ut..Berättade att han fått nytt jobb!! Att han undviker våra gamla vänner som dricker. Han vill leva nykter igen! Jag blev så glad så jag gav honom en present..Detta var en mycket fin nyhet..Tyvärr så har en annan bror till oss börjat dricka igen..Han har ett chefsjobb, och är mycket uppskattad där..Jag har ändå en känsla av att även den brodern kommer att sluta dricka..Men alla har vi våra egna vägar och val..Förstår ni hur djupt och sjukt detta beroende är? Vi riskerar både hem, jobb och familj för att få bli fulla..🥺..Och detta försöker mångmiljard-bolag locka oss med genom sin reklam..Jag är rejält trött på alkoholreklam..Tänk om dom visade filmer om hur det ser ut hos oss som drack/ dricker..Hur barnen går undan, och är oroliga och rädda..Hur dom skäms i skolan eftersom dom vet att detta inte är normalt familjeliv, att ha en full mamma och / eller pappa som går omkring hemma..Må fan ta alla som medverkar till detta..Och som försöker normalisera alkoholen mer och mer i vårt samhälle..Jag åker till min kille idag..Han ska bygga på sin bastu, och vi ska äta gott och mysa..❤️..Skönt att sommaren är här..🍃🌺🍃

Sländan, det låter som om du måste dra i handbromsen och det hårt nu…Råden du får är jätte bra från både Sisofys och AH. 💖..Men nu måste du tänka på hur DU ska må bra..Egentid= tiden för dig själv, som du sedan kan dela med dig av till andra..Har du ingen ork och energi, så kommer din hjärna automatiskt ta dom dåliga valen, som du förmodligen kommer att ångra..Du har så lång och fin nykterhetstid nu, och kan fortsätta må bra, om du tar egentid..Köp lättlagat, säg till övriga gänget att du måste ladda batterierna, be om hjälp..💫🍃..Jag håller tummarna för att du klarar det, och får en skön och vilsam sommar. Sommarkram..🍃🌸🍃

Härligt med Friskvård och motion i ett..Skulle gärna vilja se hur du njuter av ditt paddlande på SUPen. 😁..Fint att du kommer på nya roliga saker att ägna dig åt. ❤️

@Sisyfos Instämmer med @Tofu att risken är minimal att man känner sig tillrättavisad av dig. Du använder orden med försiktighet men ändå alltid med en otroligt klok innebörd och känsla. Du får mig att tänka till.

Önskar dig en fin dag☀️

Kram🥰

Grattis till 17 månader!

Vilken tur att jag satte mig och läste här just idag (44 nya inlägg 🤪) 😅.
Tack för att du finns här och delar "allt och inget" 🧡

Kram!

Som det kanske märks skriver jag inte så mycket här återigen. Det handlar väl kanske ofta om att jag vill skriva och svara på så mycket, men så har jag inte tid till precis allt jag vill skriva om så blir det inget istället. Men nu får det bli lite pö om pö och det är roligt att ni fyller på i min tråd. :)

@miss lyckad Det är ju svårt att veta hur mycket forumet har hjälpt. Jag hade väl egentligen bestämt mig när jag hittade hit första gången, men det är klart att det har hjälpt att konkretisera det samt att det har hjälpt med så mycket annat. Jag skrev ju här samma dag som jag registrerade mig. Jag hade mycket ångest på den tiden och var sökande efter något, men jag är ju väldigt glad att jag hittade hit.

@Sisyfos När jag blev ombedd att beskriva mig själv med 3 ord så var annorlunda ett självklart val. Jag ser det också som något oerhört positivt. När jag skrev inläggen om självbild, det är väl det senaste jag har skrivit i princip här, så frågade jag min sambo hur hon upplever att jag har fel angående min självbild och hon sa direkt att jag nog upplever mig själv som betydligt mer unik än jag faktiskt är och det kan kanske stämma, till viss del. Alla människor avviker ju från genomsnittet på något vis i alla fall, vad det nu än kan vara.

Jag förstår också vad du menar om att det är jobbigt att skriva när det inte går bra. Jag tror dock att jag skulle kunna göra det idag, men det är ju svårt att säga också innan man är där. Allt går ju upp och ner såklart och det skriver jag om litegrann, men just alkoholen har ju inte varit något problem på ett bra tag. Inga dikeskörningar, vilket jag är oerhört tacksam för, för jag vet hur lite kontroll över det jag egentligen har. Sen behöver du inte be om ursäkt för att du kommer med dina reflektioner här. De är uppskattade! :)