Senaste kommentarerna i forumet

Jag läser dina kloka ord 🧡.

Jag har inte så mycket att kommentera.
Men jag tar till mig och funderar ...
... det är så lätt att förivra sig i viljan att hjälpa andra ...
... känslan av hudlöshet ... hur man/jag nästan vrider sig som en plågad mask i försöken att förklara och "ursäkta" mig ... när jag bara känner mig mer skyldig och mår sämre av det ...

Vi är bra som vi är!
För ... vem sjutton orkar med en människa som är perfekt i allt? 😂
Hyggligt räcker långt, både för andra och en själv.😅

KRAM! 🌺

@Andrahalvlek Den där matten klarade du ju dock galant! Ja det är 11 månader idag. Det känns bra faktiskt.

Jag tar mig ju inte tid att skriva så ofta längre och ligger lite efter med att läsa just nu, det skrivs ju ganska flitigt på forumet, vilket förstås är bra, men jag kom faktiskt ihåg Se klart och Torns 18 månader häromdagen och tänkte skriva sen men det blev inte av och såg senare att det nästan hade glömts av här på forumet så idag kände jag att jag var tvungen att rädda upp situationen.

Gone fishing är väl skylten som passar @torn mer än mig, men en liknande skylt sätter jag upp i min hjärna nu och inför kommande vecka.
Föregående vecka har ägnats åt att röja och rensa pappas lägenhet. Och så menar jag från morgon till kväll. Men det är klart nu. Vaknade på landet i morse. Tusen grejer att ta hand om men det ska göras i chockerande långsam takt. Kanske inte alls.
Mitt vanliga liv; en vecka uppenbarar sig utan besök, antigen 1) bjuder in till besök 2) bjuder in oss på besök/åker och hälsar på vänner.
Mitt ovanliga nya liv 3) ser chansen att gå ner i varv på riktigt. En vecka utan måsten. Så bra. Läsa böcker. Eventuellt laga mat.
Den börjar nu tror jag. Kram 🤗

Kikar in och önskar god start på semestern! Vet inte hur chill jag är men på god väg att växla ner iallafall. Är inte heller inne på mailen, min närmsta medarbetare är i tjänst och vet var jag kan nås om det krisar. Jag ska bara sitta under min korkek nästa vecka, hoppas du med 🤗 Kram så länge!

Grattis till 17 månader och till premiär på SUP, världens bästa träning ju!
Jag tränar idag, enligt en imaginär instruktion från dig, på att bara Ta Det Väldigt Lugnt. Övar och övar. Blir bättre och bättre. Tänk vad du och forumets medlemmar betyder mycket för mitt mindset. Kram (chill) ☀️

Fram med megafonen Sattva!

Jag läste häromdagen här och tänkte att så där vill jag också skriva, typ "Båtturer, lugnt och skönt, mår bra, inget i övrigt att rapportera.."
Du ger "dem som har det lite tufft" en fin målbild att sträva emot.

Och även nu. En påminnelse om att man kan välja mindset. Man kan må fint, vara positiv och glad - OCH vara på riktigt! 😲😉😉🤣🤣

Kram!🧡

@sattva och @sisyfos, jag tror verkligen på att gödsla och vattna de goda tankarna. Det finns väl nån sån sägning om en varg på varje axel? och vilken av dem som kommer att överleva (den du matar)
Det är i stort min hållning genom nykterheten- jag är verkligen ingen pollyanna-typ men hela första året tvingade jag mig dagligen att skrapa ihop dagens fördelar och tacksamhet, som en metod.
Ibland tröttnar jag på mitt eget tankesätt, jag kan också känna längtan efter att få försvinna, vara ansvarslös och gränslös. Tyvärr är detta inte för mig mer. Men fördelarna överväger, finns ingen tvekan om det. Jag har slutat sörja det mesta kring det tidigare livet. Men inget liv blir ju eller är perfekt. Men vi har makten att välja förhållningssätt, det är det som liksom är avgörande. Kram på er. 🌸

@Sländan skrev:"Jag håller på att försöka hitta en plan hur jag ska göra. Jag måste bara få egentid, annars kommer min nykterhet ryka."
Jag blev trött bara av att läsa din beskrivning av hur du har det. Som du vet trillade jag dit för ett par veckor sedan efter en intensiv period. Jag vet inte om jag kunnat säga stopp, men när det blir alltför mycket blir man tillslut så utmattad att besluten blir automatiska. Det jag såklart borde ha gjort var att sopa undan en del.
Vad kan du sopa undan? Du kanske kan bestämma med din son när och hur han får kontakta dig. Det är kanske bra även för honom att det finns gränser. Jag har en kompis som städar åt sin vuxna ADHD son. Tror det hjälper honom att klara sin vardag, så det tror jag är bra. Tänker att vi aldrig blir fria från barnen men vi måste sätta lämpliga gränser, både för deras och vår egen skull.
Hunden får väl sitta i koppel? Skaffa ett långt. Kanske inte går, men det låter inte som om du får någon avkoppling.
Kan du och mannen åka bort själva? Nu vet jag inte hur det är för dig Sländan men jag har prioriterat mig själv väldigt långt ner. Borde ha tagit mer egentid. Jag hoppas du är klok och säger stopp nu.

@Sländan Jösses. Jag blir trött bara jag läser om alla åtaganden du har. Egna utflykter med SUP:en rekommenderas, och ”telefontider” låter kanon! Om du förklarar för sonen varför så förstår han nog. Trots sina diagnoser så kan han nog förstå hur du mår. Jag sätter gränser mot min dotter, annars skulle jag inte orka. Vi kör fortfarande varannan ”ansvarsvecka” för henne. Kan sonens pappa steppa upp mer?

Kram 🐘

Vilken klok son du verkar ha Tofu. Känns lite som min dotter som lägger upp en del saker på bordet. Vi grälar, förklarar oss etc, men även hon har svårt att gräla med sin pappa. Det går liksom inte att gräla med någon som inte svarar eller som bara blir jättekonstigt arg och tappar orden. Jag har försökt ibland, men det är som att jag får sköta arbetet för oss båda och jag orkar faktiskt inte det och vet inte om det är möjligt. Ungefär som nån som försöker tvinga nån annan att bli nykter… man måste ju jobba själv och hitta sin egen väg. Jag säger ibland att han borde prata med barnen om sin uppväxt men han säger att han inte vet hur, så jag har berättat de delar som de måste veta. Känns inte helt bra.

Jag är lite kluven till att ”kritisera” forumet för jag tror att det är jag som mottagare som främst måste jobba på mina känslor och reaktioner. Ungefär som i vanliga livet, men det skrivna ordet är så hårt och definitivt. Just återfall är extra könsliga. Många slår hårt, hårt, hårt på sig själva i den stunden istället för att faktiskt analysera skeendet innan. Samma personer är oerhört kloka och förstående gentemot andra i samma situation. Jag tänker att hur jobbigt det än är så måste vi vara där och rota i varför vi känner som vi gör gentemot oss själva. Jag har jättesvårt att visa och acceptera mina svagheter. Vissa går såklart bra, men jag vill gärna också vara en duktig självständig individ och gärna uppnå den idealbild jag har. Fast så långt har jag ändå kommit att jag insett att det finns ingen som är sådär perfekt. Skrapar man lite på ytan kommer det fram maskar både här och där. Vi är människor helt enkelt. Bra och mindre bra!
Båda mina föräldrar var i grunden osäkra tror jag. Trots bra jobb och fina barn 😂. Så nu jobbar jag mycket med att acceptera mig själv i alla sammanhang. Jag är faktiskt rätt bra! Långt ifrån perfekt, men rätt bra ändå. Jag ska inte ha några fler återfall men om det händer ska jag utmana mig med att skriv direkt.

@Soffi Ditt inlägg är inte ett dugg obegripligt. Tvärtom. Så här tänker jag:

1) Som nykter måste man lära sig hantera ALLA känslor på ett annat sätt. Ofta bara låta dem härja runt i kroppen och knoppen en stund. En kort stund eller lång stund. Bryta ihop, gråta, skratta.

2) Man måste välja om sitt nyktra ställningstagande då och då på den nyktra resan. Precis som i varje relation, eller för den delen arbetsplats. Göra plus- och minuslistor.

3) Att höja ribban för grundglad, grundnöjd, grundharmonisk är bra i sig. Men för att må riktigt bra måste man ta itu med det som finns under ”alkoholfilten”.

4) Att bli nykter handlar mycket om att lära känna sig själv. Vem är jag? Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Under många år har vi spelat en roll - gjort allt och lite till för att passa in. Behaga andra. Den självpåtagna ryggmärgsreflexen, att passa in i alla lägen, kastar man inte bort i en handvändning.

Kram 🐘

Hej "Four Winns"!

Här startade du en tråd och bad om erfarenheter om livet efter att ha gått i terapi. Vill du får du gärna skriva lite mer och berätta om din situation och vad du undrar över!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@TappadIgen Tack ❤️ Ja, den mattehjälpen och påminnelsen behövde jag. Det är nog första gången jag höll på att missa en månadsdag. (Fast klockan är ju bara 7.50 så jag hade nog kommit på det.) Och grattis till dina 11 nyktra månader (väl? 😂) Snart ett helt år ju!

Kram 🐘

@Torn Exakt! Man blir mer chill som nykter helt enkelt. Och mer nyfiken på livet så man vill prova på att göra både nya och nygamla saker. Som att paddla SUP eller svetsa/pulverlacka en ställning till hängmattan. Man får ta det lite växelvis - dansa 🕺 pausa 🕺 dansa 🕺 pausa.

Kram 🐘

Jag tänkte att eftersom du enligt egen utsago inte är så bra på matematik så börjar jag dagen med att hjälpa dig med detta. Det är alltså 17 månader du firar idag. Grattis! :)

Du kan ju passa på att titta på Skam, säsong 2. Där kommer man väldigt nära en förälskelse fast på lagom distans.., Hjälper säker om man tycker att huvudpersonen är söt och påminner om ett tidigt Ex. Tyckte att det var lite som att återuppleva den sena tonårstiden att se den. Med känslostormar och allt. Utmattande!
@Ensam1984 skrev:"Det är nog mest det som känns nu tror jag, att jag bra slängde mig ut och vågade... det känns som att om jag bara hade varit lite mindre "jag" så hade jag kanske han hade känt samma... "
Jag är ungefär 20 år äldre än du ungefär. När jag tänker på nu och då, då grämer jag mig istället över att jag hela tiden försökte gissa mig till vad som var rätt och vad som passade bra istället för att bara köra.
Det hjälper ju ingen i relationen om man inte kan bli accepterad som man är. Så jag tänker att du gjorde helt rätt. Om du börjat gissa och anpassa dig hade det i alla fall kanske inte varit något att bygga vidare på.
Tänker att det är bra att reda ut vem man är innan man går in i en relation och du har förändrat mycket på kort tid.

Jag tror att man mentalt faktiskt kan bestämma sig för hur man vill vara och åtminstone sträva efter det. Tänker på olika sätt att se och tackla världen. Åkte en gång på en resa med personer jag inte kände så bra och första kvällen tyckte de allt var fel. Fula stränder, dåligt hotellrum etc etc. Vill minnas att det också blåste lite kallt. Jag blev verkligen alldeles förskräckt för så orkar jag inte resa, med folk som bara ser det som inte är bra. De bytte hotellrum och sen var det frid och fröjd. Pust!
Men jag tänker att vi faktiskt kan vända fokus på det som är bra. ”Kåt, glad och tacksam”… eller kanske omtänksam, snäll och glad. Jag har en kollega där känslorna ligger utanpå. Hon äter energi. Hon fokuserar på och går ”all in” i elände och oförrätter. Men hon har också sina ljusa stunder. Ingen man slappar med eller vill resa med dock.

@Andrahalvlek skrev:"Jag fotograferar efterhand saker som jag ser och upplever och delar med mig till döttrarna, så på ett sätt är de med mig ❤️"
Ja, det är väl den digitala tidens stora fördelar tycker jag. Man kan skapa små grupper med familj, vänner etc och kommunicera. Det är skönt att ha lite koll på och vara med sin mamma.

@Torn skrev:"Tyvärr hamnar forumet lite i skymundan när det vankas mycket socialt umgänge ”live”.Men jag kikar in när tid finnes. Ni kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta! 🥰"

Kan inte låta bli att dra lite på munnen åt det här. Ska bli lite skönt faktiskt när även forumtempot går ner under semestern. Ni är så intressanta och har så mycket fina tankar men plötsligt efter ett par dagar har man 44 olästa inlägg i din tråd och 38 i AHs för att inte tala om de andra som jag också läser och egentligen vill kommentera ibland. Ha en fin semester Torn för du ska väl ha semester? Dina fisketurer låter väldigt harmoniska och jag blir så inspirerad. Har gjort i ordning båtmotorn och ska försöka göra lite sånt här i år. Låter sjukt mycket mysigare än vin till middagen och efterföljande seghet.
Tänkte på det i midsomras när ungdomarna efter maten ”gick igång” som småbarn och började spela nåt bollspel och vi andra satt kvar, lite sega. Jag hade ju inte druckit och man får sig en liten tankeställare om hur det var. Jag har ju växt upp under relativt nyktra förhållanden och då drog ju även de ”rastlösa” vuxna igång aktiviteter efter middagarna ibland. Väldigt kul!

@Kaffetanten88 skrev:"Men de ljusa stunderna är ju så mycket bättre utan alkohol. Dejten var den bästa jag haft och utan alkohol fick man ju verkligen uppleva den med."

Ja, tänk det är verkligen så här tycker jag. Jag har haft lite svårt att förstå de som kör alkohol i alla trevliga stunder. Skidåkning, stranden , konserter etc. Det känns mest som en grej, en ovana. De ljusa stunderna är så mycket bättre utan en dimma av alkohol. Och en dejt med nån man gillar likaså.
Vad trevligt att du fick uppleva dejten och hoppas att du snart hittar din balans. Skönt att sonen är bättre också.

@Motorbreath skrev:"när jag läser det du skrivit så känns det ju som en tanke.."
Ja ... TACK! Tack för din omtanke! ...du hörde väl musiken 🤔😅
@Motorbreath skrev:"Kunde skrivit en hel novell, men jag tror att det räcker precis så här."
Vi säger så.
Fast ... på semestern kommer jag att ha tid att läsa hela romaner ... då har du ju en hel vecka på dig att skriva en till mig 😁😉😉😉
Jag hoppas att du mår bra?!!
KRAM!

@Sisyfos Tack för att du lyfter min korkade "ursäkt" och frågan om att börja om på noll igen eller inte ... Nu fick jag tänka ett varv till 😊. Vet inte hur många varv jag kört den där frågan 🤔🤔😣 ... Det är inte "bara" att ett glas slinker ner, det är inte "bara" att gå vidare... Jag har ju nollat förut - många gånger! Jag tror faktiskt att det är det man "ska" göra om man vill bli nykter ... fast allas våra vägar är ju olika ... var och en får hitta sitt sätt ...
I morse när jag vaknade så slog det mig: -Jag behöver inte ursäkta mig!
Mitt mål är ju inte att bli nykter! Det finns inget egenvärde för mig i att bli helt nykter.
Mitt mål nu är ju att må bra! Att vara nykter en dag i taget är en av mina strategier för att nå dit. Det har varit min framgångsfaktor ....den här gången ... att "sluta stirra på alkoholen"
På ett sätt har jag dubbel tideräkning. Nykterhetsdagar i följd är inte 173. Och det är inte heller det jag påstår ovan . Det är "medveten strävan mot att må bra"-dagar, dagar då jag söker nya lösningar, som är 173. Antal dagar utan att tänka att jag kan lika gärna dricka - för jag vet så väl att jag inte mår bra av att dricka. Känner det nu också, fick en erfarenhet av det, att alkohol får mig att må dåligt även i små mängder. Det är ju ett jätteframsteg för mig!
Så, nej, jag tror inte, jag vill inte, jag längtar inte efter att "kunna dricka måttligt". Varför skulle jag? Jag ser INGEN anledning.
Jag har inget sug. Jag har tankar om att dricka, och ja de har ökat igen efter det där glaset, men jag har ingen illusion om att det skulle ge mig något bra. Så länge jag tänker kan jag avfärda tanken. Det är när jag inte hinner tänka som jag gör saker jag inte mår bra av. Det gäller inte bara alkohol. När jag gör något dumt så får jag göra om och göra rätt. Ingen mening med att slå på mig själv - då mår jag ju bara ännu sämre.
Jag önskar så att nykterhet var det "trollspö" som fick mig att må riktigt bra. Att det "bara" (nej, jag vet, det är inte "bara" för någon) var att inte ta första glaset ... Nykter mår man finfint!
Ja, nykter mår jag så mycket bättre, men det räcker inte ... jag har mer jobb att göra ... mycket skit att vädra ut som legat under "alkoholfilten". Och då kan jag inte stirra mig blind på att bara hålla mig nykter. Allt är viktigt. Men jag kan inte göra allt samtidigt.
Det viktigaste först! Ja, det är nykterhet. OCH att vara snäll mot mig själv.

Jaha ... det blev en längre utläggning än jag trodde ... och fortfarande kanske obegripligt för några.
Men för mig själv så klarnade det nog faktiskt lite till iaf 😁😅.

@Sisyfos skrev:"Vi kanske borde ses några stycken och gråta ut tillsammans förresten 💙💦💧."
Ja, kanske det 🤔 ... men det sitter nog långt inne ... för dem av oss som behöver det ...
Jag bröt ihop på jobbet igår ... det var inget "stilla sommarregn" ...
Jag försöker tänka att "det kanske var bra" ... men jag vet inte jag ...

@Sattva skrev:"Att det är tufft betyder säkert att det är en utveckling på gång! Huvudsaken är att du i grunden mår bra, och det gör du ju om jag tolkar rätt."
Det tar jag med mig idag, "suger på karamellen" - vad har den för smak egentligen? Jo, jag mår mycket, mycket bättre nu än när jag drack. Grundnivån har höjts rejält. Glad för det!!
Men, på ett annat sätt ... Jag är på väg, nej jag är där nu, där jag "klappar ihop" på både det ena och andra sättet ...
Så trött att jag riskerar att somna på väldigt fel ställen...
Så ledsen at jag storgråter (på fel ställen??)
Ångest som stundtals verkligen river.
...
Ja, det är nog utveckling. Att jag faktiskt kan vara i det nu.
Tills det går över så att jag får riktigt fina sköna må bra stunder också 😅😍.
Som nu! 🥰😎
Och snart är det semester! 😅😅😅

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

@Andrahalvlek skrev:"Jag tror att du är trött. Eller så är du uttråkad och behöver gå igång på något nytt."

Det ligger nog mycket i att jag är trött, jag är sjukskriven även nu under min semester för utmattningssyndrom. Innan alla runt omkring mig fick semester så fick jag ju egentid. Nu får jag inte vara ifred 1 sekund- och det rings hela tiden. Mycket från min yngsta son som har dubbeldiagnoser. Asperger + ADHD han tycker inte om när alla åker iväg på semester. Han är oerhört envis och ger sig aldrig, han har nya projekt hela tiden och vill ha hjälp.
Sedan är det mina gamla föräldrar, som absolut vill komma och bo hos oss på landet. De har en sjövild hund som rymmer iväg hela tiden, men dom är för skruttiga att hämta honom så det blir jag och min man, som får springa omkring och hämta hem hunden.
Dessutom har vi lovat äldsta sonen och tjej att bo hos oss, medans de bygger sitt egna hus. Det har dragit ut på tiden, så det kan bli trångt ibland. Jag orkar inte med det här, och det är knappt början på semestern.
Jag håller på att försöka hitta en plan hur jag ska göra. Jag måste bara få egentid, annars kommer min nykterhet ryka.
Jag kanske ska ta min sup och bara åka iväg själv ibland. Åka iväg själv på små utflykter mm -sedan kanske jag ska ha telefontid. Jag kan inte vara tillgänglig 24 Tim om dygnet. Men min son kommer bli väldigt upprörd om jag inte svarar. Han kan ha svårt att sätta sig in i andras känslor/ tankar.
Jag tror även att den alkoholfria ölen som jag tog för att stå ut idag , triggade igång längtan efter snus, som jag oxå slutade med i samband med alkoholen.
Jag känner mig stark som stod emot både snusen och starkölen som stod i kylen.
När jag sa till min man att nu tar jag en öl och snus, svarade han väldigt bestämt- De tycker jag inte. Han brukar inte säga emot mig, men det var bra. Han själv tog ingen öl ikväll.
Jag kan sova gott inatt och kryssa i ytterligare en nykter dag i min app
Kram 💕 sländan

Hörde att man skulle behålla byxorna på första året som nykter(singel) för att just nya kärleksrelationer gör oss människor obalanserade..Kan nog ligga lite i det..Jag stötte på en kvinna som varit nykter i 10 år som sa att hon fortfarande blir obalanserad i kärleksrelationer..Tänker man efter så är det ju mycket känslosvängar i kärleken åt alla håll..Vi alla är värda fin kärlek..❤️..Jag tycker att det verkar som att om jag är obalanserad så träffar jag liksinnade, är jag i balans så träffar jag balanserade män..En slags kemi?💫💖💫

@Andrahalvlek Eller som du brukar säga, man är mycket mer ”chill” numera.😍

Kram

@Torn Riktigt skönt att det blir lugnt på jobbet innan du går på semester. Då hinner man varva ner lite innan man går på semestern. Min upplevelse är att alla typer av projekt ligger ner sommartid, man slipper en massa möten, inga uppdateringar i it-system ska göras osv. Man fokuserar på huvuduppgiften, det man behärskar allra bäst. Vikarierna tar förstås lite tid att handleda, de är ju inte lika självgående. Men de bidrar å andra sidan med positiv energi, som gör att man orkar hjälpa dem med bibehållet humör.

Semestern är verkligen helig i Sverige, trots att vi inte längre har den klassiska industrisemestern. Man kan undkomma nästan allt med hänvisning till att man ha semester.

Jag hade också svårt att ta det lugnt på jobbet i mitt tidigare liv. Jag tänker att det kanske berodde på att jag på grund av dåligt samvete ville överprestera? Nu njuter jag mer av lugnare perioder, även om de är sällsynta.

Semester har jag i alla fall till hundra procent. Kollar inte ett mail, svarar inte på ev jobbsamtal. Några få chefer vet hur jag nås om det blir riktigt kris och panik, men de vet också att jag litar på att de reder ut det som måste göras. Den som är i tjänst jobbar - de som har semester ska helst inte störas alls. Det skulle mycket till för att jag skulle kontakta en annan chef om jag jobbade och den chefen hade semester. Företagets konkurs eller världskrig typ.

Kram 🐘