Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Vad kul att det blev som du ville, att det gick bra! Jag paddlade också en del som ung. Minns hur hisnande det var att sitta så nära havsytan o veta att det är jättedjupt hav under en...Säkert liknande känsla när man blir så säker på SUPen att öppet hav är ett alternativ.😎😇😃

@Torn Gott låter det! Perfekt läge inför semestern. På mitt jobb är det också lugnare under sommaren.
Kram!!🧚‍♀️😊💫

Jag tror att du är trött. Eller så är du uttråkad och behöver gå igång på något nytt. Hitta en ny hobby - som SUP till exempel 😉 Två timmar av paddlande, med pauser, gjorde mig helt mör i både kropp och knopp. Det gick inte att fundera så mycket på annat där.

Jag tänkte inte ens på hur jag såg ut - jag var bara tacksam för att min kropp funkade. Att jag kom upp i stående, att jag tog mig fram, att jag kunde vända. Runt, runt i viken paddlade jag. När tekniken sitter lite bättre ska jag bannemej utforska varenda sjö och havsvik i närheten 😍

Kram 🐘

Tack @miss lyckad 💕 så skönt att det har gått bra för din bror.
Det jag menar att jag inte passar in, är att det känns som jag går bakåt nu. Ni andra verkar vara kvar i känslan hur skönt det är att vara nykter. Det har jag oxå känt i 7 1/2 mån. Nu bara så där till semestern slog det till för en vecka sedan. Man känner sig dålig och misslyckad, varför kan inte jag vara som er andra, vara nöjd och tacksam över sin nykterhet.
Jag hoppas att jag kan få min hjärna att styra om, att gå den där jobbiga, krokiga vägen. Jag har ju läst om att hjärnan tar den invanda vägen.
Jag gör detta inte enbart för mig själv, mina vuxna barn är viktiga för mig. Jag vill vara en bra vuxen förebild.
Tack för dina kloka ord, det betyder jättemycket 🙏🏻💕
Kram 💕 sländan

Tack ☺️❤️

@Kaffetanten88 Härligt! Var så stolt du bara kan, det är du verkligen värd! 🤗

@Andrahalvlek Härligt!😍 Ja du tränar nog upp en hel del muskler också, bästa sättet, förena nytta med nöje! Det blir ju klockrent sen när du får din egen bräda, bara att välja fina dagar med lite vind, och bra platser med fint vatten. Testa olika ställen att utforska.😍

Ha en skön höneblund! Kram

@Kaffetanten88 Heja dig!

Kram 🐘

Yes! Jag klarade det 😍 Jag fick till tekniken och lyckades komma upp i stående 10-12 gånger, ramlade bara tre gånger och då fick jag simma in till stranden med brädan skjutande framför mig. Upp på brädan på grunt vatten, tack. Jag fick till tekniken och kunde paddla både framåt och vända. Det fanns ingen publik alls i viken, det hade algblomningen satt stopp för. Det såg riktigt äckligt ut, men det är ju bara att undvika att ta kallsupar.

Det är samma teknik som när man paddlar kanot, och det har jag gjort rätt mycket i min ungdom. Det är typ som att stå upp och paddla kanot. Jag hade hyrt brädan i fyra timmar för 200 kr, men efter två timmar var jag rejält trött i hela kroppen. Fötter, ben, armar, skuldror - allt fick jobba. Och coremusklerna i mage/rygg också förstås. Skallen är trött också.

Nu ska jag sova två timmar innan jag åker till dottern. Sova i egen säng 😴

Kram 🐘

Nu har jag avslutat min behandling med antabus!!!! Kommer fortsätta ta prover en gång i månaden. Och ha möte med sköterskan någon gång i månaden ett tag. Skulle jag börja bli sugen igen var det bara att höra av sig. ☺️❤️ Men känner mig stolt!!

Jag jobbar den här veckan och allt är frid och fröjd. Det märks att semestern är nära och folk gör bara det som måste göras. Det är märkligt, men det är då produktionen går som bäst. Jag tror det beror på att det sker mindre misstag och färre felaktiga beslut tas när folk inte stressar eller försöker överprestera. Det har alltid sett ut så här de drygt 30 år jag har jobbat på firman. Det är lite som ”rör inte det som fungerar” 😂 Jag trivs i alla fall när det är lugnt på jobbet. Det var mycket värre förr då jag hade svårt att sitta still pga den ständiga längtan efter alkohol. Då blev jag lätt uttråkad när det var för lugnt.

Ha det gött!

Jodå, nu är han nykter sedan 8 år. Han går på AA möten emellanåt..Du passar visst in Sländan..🍃🌸🍃..Klart att våra hjärnor som är alkoholberoende, ställer till det för oss..Tidigare så drack vi för att vi var glada, ledsna, trötta, eller vad som..Nu får vi hantera dom känslorna utan sinnesförändrande medel..Jag hade sug varje vecka ett tag. Med tiden blev jag ”automatisk” När suget kom, så tänkte jag på min fyllesvullna kropp, eller något annat otäckt som alkoholen orsakat..Mina barn var en stor drivkraft mot ett nyktert liv..Har ju genom jobbet träffat många föräldrar som inte har vårdnad om sina barn..Även vuxna barn som mår dåligt av föräldrars drickande..Sätter man inte stopp i tid, så går det utför..Min bror som jag nämnde var a-beroende redan när han var 25 år. Han har en mycket alkoholmottaglig hjärna.Jag var närmare 50 år innan jag blev beroende..🍃

@miss lyckad skrev:"Hans återfall höll i sig över 1 år.."
Fy så sorgligt 😞 efter 4 år som nykter. Hoppas att han mår bra idag, alkohol är verkligen ett hemskt och lurigt preparat.
Det visar verkligen att man inte kan gå säker trots flera år med nykterhet.
Jag vet inte riktigt vad det är med mig nu, jag känner mig små deppig. Alkohol fick mig att må så otroligt bra i stunden. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha för substitut nu.
Visst mår jag bra i det stora, men det känns som om det fattas något.
Samtidigt så vet jag att jag inte ska ta någon alkohol mer. Jag vill inte tillbaka till mitt tidigare liv heller.
Just nu frossar jag i godsaker och badar. Hoppas att mina tankar är normala, det måste ju finnas flera än jag som tänker på alkohol ibland, även om man inte tänker dricka den. Det är de som känns så dubbelt. Jag avskyr alkohol men vill samtidigt ha känslan av ruset och glädjen, och det går ju inte. Jag har läst på forumet att det är flera på slutet av sin alkoholmissbruk, inte fick den känslan längre.
Jag kanske inte passar in i det här forumet, jag funderar på att göra en ny tråd i kanske någon annan del av forumet. En del kanske blir provocerade av de jag skriver. I det vidare livet, ska man kanske ha kommit över känslan som jag beskriver.
Jag ska börja med att motionera, det vet jag att jag mår väldigt bra av. Bara kämpa på 💪🏼
En dag i taget - ta aldrig första glaset
Kram 💕 sländan

Smart Sländan att avvakta med ”svåra situationer” I behandlingssammanhang talar man om fällor..Dvs ställen, personer eller situationer som kan vara en fälla för återfall..Ibland hamnar man i något man inte räknat ut innan. Jag har själv varit med om några tillfällen..Skulle efter några månaders tid som nykter åka och hämta pizza. Där inne på Pizzerian satt massor av mina vänner, och drack och lyssnade på trubadur..Stämningen var hög, och en bekant gav mig sitt vinglas..(rödvin, som jag avskyr)..Nej tack sa jag..Sätt dig ropade dom..Stanna kvar, och ha kul..Nä, sa jag ska bara hämta pizza. Pizzorna var klara och jag åkte lättad därifrån..😅..Hade det varit tidigare, så hade jag ringt sambon och han hade också kommit dit..Vi hade mutat barnen med något, (13 och 19.)och kommit hem sent, fulla..😳😳..Min bror tog återfall på en jobbresa, när nya arbetskamrater till honom, beställde in öl till alla..Dom visste inte att han var a-beroende och nykter sedan 4 år.Han kunde inte motstå den kalla stora starköl som kollegerna beställt åt honom...Hans återfall höll i sig över 1 år..

Ingen som har hört av sig, men tror jag har landat i situationen lite. Gjort min gamla hederliga helomvändning och försökt se sakarna ur olika perspektiv - inte bara mitt.

Tack tack tack Sisyfos och Andrahalvlek. Era ord var något jag behövde. Har ju aldrig vågat (eller kanske inte vetat hur) talat med någon om sånt här. När man var lite och gick i skolan berättade jag aldrig vem jag hade en crush på - ALDRIGT, när alla kompisar att och var betuttade och beundrade killar (eller tjejer) så var jag bara tyst eller försökte tänka på annat. När folk tjatade (ja för de tjatade förr) om man träffat någon, hur det kändes osv.. så styrde jag alltid bort samtalsämnet. Jag har varit LIVRÄDD för nära relationer ända sen jag var liten - hela livet. Men sen har livets hårda skola och (som jag nu vet) min autism satt käppar i hjulet för mig. Jaja..

Det är blandade känslor med detta, jag har ju förtryckt den känslan i såååå många år (och det ska ju sägas att jag "bara" är 36, njae.. snart 37 år). Har förtryckt eller rymt från det sedan jag var 23 ungefär, sen kanske jag har känt något litet ibland men aldrig vågat tro att jag - att jag skulle kunna ha något sånt. Vet att det låter helt sjukt för andra, men jag har under hela mitt liv känt att jag är oälskbar, att jag inte är värd att älska. Och det var nog något som den där killen sa när vi umgicks som fick mig att tänka till kring det. Han sa något i stil med att man ju aldrig kan få några djupa relationer om man inte vågar vara sårbar. Det är ju såklart självklart i allas öron, men för mig var det som att jag hörde det för första gången. Så jag måste dela med mig av mig själv - av den riktiga **** för att kunna få en djup relation. Och så trodde jag att jag gjorde det och fick nobben av det. Det är nog mest det som känns nu tror jag, att jag bra slängde mig ut och vågade... det känns som att om jag bara hade varit lite mindre "jag" så hade jag kanske han hade känt samma... men hur ska man veta sånt!? Och skulle jag verkligen vilja vara med en människa som inte skulle vilja ha hela mig? Svaret är ju nej - jag vill ju ha någon som inte kan få nog av mig, och som inte jag kan få nog av. OMG.. jag vill ha det - har nog inte "sagt" det ens till mig själv. Har intalat mig så länge att jag VILL vara Ensam... att jag är Ensam (ja se bara mitt namn).. att jag trivs Ensam... att jag är Ensam i allt... men det stämmer ju inte. Visst, jag föredrar ensamhet före umgänge 9/10 gånger men det är väl mest för att umgänget mest tar energi. Men de gånger då jag har haft en partner, varit förälskad, varit älskad - då har jag velat vara med den personen varenda minut. Men det är få gånger.

Det känns som jag ytterligare en gång håller på att omprogrammera mitt inre, min inre sanning. Allt jag har intalat mig själv för att jag inte vågar vara sårbar, inte sårbar mot andra och våga visa att jag blir ledsen och har känslor... sårbar för mig själv då jag inte kan hantera känslor. Känslor av att inte lyckas.. att försöka.. att vilja ha.. att andra ser.. och man bara misslyckas och aldrig hittar det där. För det är nog det värsta, det jag varit mest rädd för, och så har det alltid varit. Är så rädd att inte få tillbaka kärlek jag ger, så jag ger ingen, jag utsätter mig inte för det, jag letar inte, jag tittar inte, jag märker inte ens runtomkring mig där det finns potential. Jag bara stänger av och skapar mina egna sanningar för att skydda mig själv. Jag vet hur ont det gör att bli bortvald, hur mycket man kan skada sig själv och hur lågt man kan sjunka när man blir så beroende av en annan person, hur tankarna om att inte kunna leva mer för det gör så ont är... det jag känner nu är INGENTING! Men jag är så rädd att komma till den där andra platsen igen.. för detta är sanningen jag står fast i... Ingen kärlek i världen är värd att man mår som jag gjorde då. Jag har i alla fall inte upplevt den kärleken. Nu svamlar jag bara...

Andrahalvlek, "Resten av ditt liv".. haha... älskar Timbuktu och när jag bodde i Malmö för 100 år sedan så hängde han ofta på den pub jag gick på, snackade med honom någon gång.. fördelen när man inte blir starstrucked. Det kanske var 2004 och hans låt "Ett Brev" var en sån stark sång som jag lyssnade på repeat.. och är än i dag.. fortfarande lika viktig. Men "Resten av ditt liv" är en klockren, kanske inte känner så för han killen då han inte gjort något fel - vi har ju ändå inte lovat varandra något men... känslan!

Jag slutade dejta och började istället dricka ;) Inte riktigt då jag drack innan också men i ärlighetens namn så började ensamdrickandet efter jag flyttade, tappade vänner och gav upp om kärleken.. gav upp om det där som alla andra hade.

De senaste åren, ja de 2 senaste åren sen jag slutade dricka (4 juli 2019 var min första start) så har jag gått mer och mer från att inte vilja träffa någon, att ha det bra själv, till att inte veta om jag vill vara själv för att jag inte vet eller vågar tro något annat, för att jag ljuger för mig själv eller om jag vill vara själv men inte vågar stå för det då det inte är accepterat i vårat samhälle. Jag har väl hoppats på det första - att jag är en anomali, att jag sticker ut och faktiskt fungerar annorlunda än i prinvcip alla andra (det var även därför det inte funkade första gången jag var nykter i 5-6 månader - jag trodde någonstans att jag var den där som kunde återgå till att dricka normalt. Jag är inte en sån, det finns ju såna, även om de är få förunnat.. fast jag vill inte vara förunnad.. inte nu... nu är jag mest lycklig att inte vara besatt av det.. att ens behöva tänka på det.. allt ljugande, kontroll, flaskor, personlighetsförändringar, svettande, spillande, blåmärken överallt, undanflykter, spyor, huvudvärk, bakfylla och så mycket mera. Med detta vill jag väl få sagt att jag nog inte är så speciell som jag ibland vill tro att jag är... självklart är jag speciell, vi är alla speciella... men jag har svårare med känslor och har svårare att visa, att kommunicera sådant och att tolka andra.. och det är just det som är mitt krångel - min autism. Sen kan jag kommunicera i tal och skrift, diskutera, analysera och vägleda andra väldigt bra - men då utgår det inte från mig direkt. Full circle känner jag nu!

Förresten, efter jag satt och skrev här i går så googlade jag efter min tidigare tråd, trodde den hade försvunnit, men den hade bara blivit låst. Jag hittade den och OMG vilken underbar, hjärtskärande läsning. Orkade bara med 1,5 sida, sen blev jag mentalt helt färdig och tuppade av. Det var mycket jag tog med mig därifrån. Så härftigt att läsa om sin resa, skrev ju varje dag i 170 dagar eller vad det nu var. Men det var ett par saker som jag tog med mig lite extra från den första månaden eller så.

1. Ironwill skrev "man kan bara bli omtyckt eller beundrad för sin fullständighet, men man blir älskad för sin ofullständighet". Då tror jag inte helt att jag fattade vad han menade, på djupet. Nu vet jag! Är inte mycket för inspirerande ord på väggar och sånt, men den skulle jag vilja sätta upp - kanske på jobbet!

2. Men jag skrev att jag sett någonstans att man faktiskt kan välja att vara lycklig. Det kommer jag ihåg att jag levde kring under min första nyktra period. Under den perioden mådde jag så himla bra.

3. Jag skrev och beskrev väldigt tydligt mina symptom kring ADHD och Autism.. det är nästan som en textbook, men check på den, på den, på den... när man läser min "dagbok". Då visste jag ju inte att jag hade några diagnoser. Jag skämtade om att jag nog hade högfungerande autism...väldigt roligt. Men det var inte förrän ett inlägg 2019-08-09 som den resan startade. Och det var såklart Mirabelle G-S som varit min spegel här på forumet - my person. Hon bara skrev rakt upp och ner "Lite ADD-varning"" efter mitt utlägg om mina eskapader och tankar. Hon skrev såklart mer, hon har en sån ofantlig förmåga att sätta ord på.. mig. Samma dag ringde jag till VC och beställde tid. Det var för vad Mirabelle skrev, hade inte det hänt så hade jag inte gått igenom mitt livs resa, vetat vem jag är, varför jag är som jag är... jag hade inte fått medicin som gör jag jag mår bättre, inte kan eller känner längtan efter att dricka, som ger energi och som jag gått ner i vikt av så jag känner mig bekväm i mitt eget skinn. Det är ju ändå rätt så häftigt :)

Lägger in länken till min första tråd så jag lättare kan hitta den nästa gång jag behöver boosta mig själv, och påminna mig om hur det var.. jag gjorde såna djupa analyser... jag var precis lika rå och ärlig då som nu... och det svängde... såklart... https://alkoholhjalpen.se/comment/232707#comment-232707

I kväll kommer en kollega som är i pensionsåldern hem till mig, hon är som min mamma på mitt jobb, fast hon är inte särskilt mammig av sig, hon är smart.. för smart för sitt eget bästa och för arbetsplatsens, hon är rak och ärlig och det älskar jag. Hon och jag ska dricka vin på min balkong.. mitt blir alkoholfritt... i morgon ska jag på AW men en vän i min egen ålder, då ska vi till en stor stad i närheten.. jag kör.. men det ska bli kul att komma ut och få sminka sig.. titta på folk :)

Och den där killen... jag hoppas att ditt vin blir till vatten, blixtar prickar dig, hälsa till satan.. vi hörs ;) nevars.. men det jag skulle komma till tidigare var att jag gick in i min gamla tråd och hade skrivit om någon hemsk ångest jag hade. Men hade då valt att sitta i ångesten - känna den, tillåta den att ta plats och inte trycka ner - men bara i 5 minuter. Efter 5 minuter så släppte jag det. Gjorde det i går också, och det funkade. Kan nog inte släppa det helt men med en inandningsövning och med vetskapen att jag har gjort det jag har gjort, det jag kan ha gjort i min värld.. det är inte upp till mig, jag kan inte tvinga någon annan till något... jag vill inte behöva tvinga någon.. jag vill inte va med en sån person... kanske finns inte den personen för mig.. men då är det ändå okej med mig. Jag tillåter inte någon annan att ha makten över mitt mående och min dag!

@Lim skrev:"Men nu idag är det som om årets stress och ångest sitter i väggarna hemma och skriker åt mig. Jag känner mig så ledsen och grå."

Jag tror att vi måste bejaka de perioderna som kommer när ”allt annat är över”. Man kämpar på så länge man måste, orkar mer än man tror sig orka. Och sen i pausen mellan det ena och det andra blir det liksom lugnt ett tag. Smärtsamt lugnt. Och man blir så trött och låg och energilös. Då är det lätt hänt att man lägger i ännu en växel, för att inte tvingas landa i intet.

Men jag tror att vi behöver bejaka intet-stunderna, när det har slutat blåsa. Sitta på en stol och fånglo. Bara vara. Okej, okej, okej. Orken och lusten kommer tillbaka, ha tilltro till det. Kontrasterna behövs för att vi verkligen ska uppskatta det positiva.

Kram 🐘

Just det. Sonen mådde så bra igår så jag och sambon kunde fullfölja våra dejtplaner medan mamma var barnvakt. Vi gick på bio. Efteråt så åt vi middag på en krog. Första gången jag var på en krog sen jag blev nykter. Visst poppade det upp tankar på alkohol men inget sug. Så jäkla coolt vad lite tid utan kan göra. Jag vill inte dricka. Jag vill inte förstöra det jag har nu. Ja jag mår fruktansvärt ibland. Men de ljusa stunderna är ju så mycket bättre utan alkohol. Dejten var den bästa jag haft och utan alkohol fick man ju verkligen uppleva den med. ☺️❤️

Grattis till 4 år utan alkohol! 🥳🥳🥳

Det är tydligt att man lätt tar till sig andra sätt att berusa sig. I mitt fall är det choklad jag unnar mig alldeles för ofta. Men det är garanterat fritt från baksmälla och det skadar ingen annan, så det är okej.

Kram 🐘

Lycka till idag med SUPen! Spännande! Har heller aldrig provat😊

Tack för fin feedback alla! Då fortsätter jag att glädjas åt mitt välmående🥰
Tänker på o tänker om kring en kollega. Hon är alltid på gott humör, även om även hon har sorger, stress, hus o hem etc etc. Jag har flera gånger tänkt om henne "herregud, är hon på riktigt, spelar hon teater, är nånsin NÅGONTING jobbigt i hennes liv, eller??!!". Surkärring-Sattva🤣🤣🤣. Jag fattar nu att hon är på riktigt. Hon har samma bekymmer i livet som alla andra, men mår nog väldigt bra i grunden. Jag har inte fattat det förrän nu...

@Sisyfos Ja vi går alla vår individuella väg, både i livet o i nykterheten. Konstigt vore det ju annars!
😍🎈🙏💥🧚‍♀️

@Soffi Att det är tufft betyder säkert att det är en utveckling på gång! Huvudsaken är att du i grunden mår bra, och det gör du ju om jag tolkar rätt.
Älskar dina texter. Själv är jag en analfabet i jämförelse🤣 Men det gör inget, jag har andra kvaliteter😊
Ps. Vad skönt att gårdagen gick över förväntan! Kanske det du skrev innan faktiskt hörsammades av "något"?
Ha en jättefin dag idag😍🎈🙏💥🧚‍♀️

Tack för ditt utförliga svar. Det låter väldigt rimligt. @Sisyfos ❤️ Det är vad jag vill uppnå. Jag lever i väldigt mycket bergochdalbana just nu men hoppas det stabiliserar sig snart. Nu är det uppe igen men med ångest. Tror det är nedtrappningen av venlafaxinet som ger ångesten. Sen har vi det här med sömnen. Olanzapin fick mig att sova men gjorde mig deprimerad. Allt är en jäkla balansgång. Vi får se vad det blir av allt!

Tack Blenda!
Jag uppskattar alla era inlägg och tankar och det är viktigt att vi beskriver våra vägar och våra insikter och varför man väljer som man gör. Jag har full respekt för er som väljer 0. Ibland känns det dock som att man provocerar när man kan tänka sig ett glas. Som om det finns en ”bättre” och en ”sämre”. Och att ”bättre” skulle vara att inte ha haft såna problem med alkoholen så att man måste ge upp helt. Och att det då provocerar med tanken att dricka. Jag är fullt på det klara med vad jag inte ska göra igen. Var min 0:a finns. Och den 0:an kan jag inte bryta.
I TappadIgens tråd skrev TappadIgen det här
" Jag kämpade länge och väl med att försöka dra ner och ha vita perioder etc. och funderingar på att sluta. Men då var jag ju aldrig på forumet och skrev om alla gånger jag föll i diket. Egentligen borde jag nog ha varit här för det hade säkert gått mycket bättre för mig. " . Jag väntade också första gången jag skrev tills jag kände mig mer stabil. Det är jobbigt att skriva här om det inte går bra, det tycker jag fortfarande. Det är då man behöver skriva, men en del kommentarer gör lite ont då för man är hudlös. Annars är jag inte så känslig, men nu får jag lösa problemet med att avvakta med att skriva tills jag känner mig mogen att ta lite hårda ord. För innan jag har fått ordning på mina känslor och tankar kring eventuellt drickande själv, så är det svårt med en del ord. Särskilt om hur lätt det är bara man bestämt sig för att 0:a för det är ingen sanning för mig.
Nu fick jag inga sådana ord utan bara era kloka tankar, men kanske hade det varit annorlunda om jag skrivit där direkt när jag klunkade. Det får jag aldrig veta och det r kanske så också att jag har lite svårt att ta in andras råd och stöd. Jag har alltid fått klara mig själv. För mig är nykterheten en jätteprocess och jag har hållit på länge. Kan tänka mig att 12-steg är en jättebra metod för att verkligen arbeta med sig själv på ett systematiskt sätt. Men, men jag har svårt för grupper där alla ska tänka på samma sätt. Där det finns rätt och fel, svart och vitt.

@Blenda skrev:"Våra vägar må vara olika, men de ska ju alla leda mot liknande mål, så vi kan väl betrakta dem som hyfsat parallella. Då kan vi följas åt ändå :)"
Ja, precis så tror jag att det är. Jag har kört några olika varianter av beroendeproblematik, återfall och bottnar. Trodde nog i min vildaste fantasi inte att jag skulle ha ”periodartendenser”, men det har hänt. Har en enorm respekt för alkohol efter alla mina turer och jag tror verkligen jag har landat i min fåra. Nu jobbar jag i den med resten av livsproblemen. Medicinen alkohol är jag klar med.

Oj oj oj, här ligger jag efter i läsningen och nu måste jag jobba. Hann läsa några väldigt tänkvärda tankar. Och jag tycker inte alls att de är röriga. Sen gör jag säkert en alldeles egen tolkning av det du skriver, men jag tycker det är intressant med den här typen av tankar. Annorlunda, om du nu är det, är uppfriskande.
@TappadIgen skrev:" Jag kämpade länge och väl med att försöka dra ner och ha vita perioder etc. och funderingar på att sluta. Men då var jag ju aldrig på forumet och skrev om alla gånger jag föll i diket. Egentligen borde jag nog ha varit här för det hade säkert gått mycket bättre för mig. " . Jag väntade också första gången jag skrev tills jag kände mig mer stabil. Det är jobbigt att skriva här om det inte går bra, det tycker jag fortfarande. Det är då man behöver skriva, men en del kommentarer gör lite ont då för man är hudlös. Annars är jag inte så känslig, men nu får jag lösa problemet med att avvakta med att skriva tills jag känner mig mogen att ta lite hårda ord. För innan jag har fått ordning på mina känslor och tankar kring eventuellt drickande själv, så är det svårt med en del ord. Särskilt om hur lätt det är bara man bestämt sig för det är ingen sanning för mig.
Oj, det var inte meningen med de här reflektionerna i din tråd. Klipper in dem i min. Hur som helst, ska ta mig tid att läsa hos dig!