Senaste kommentarerna i forumet

Då är jag inte ensam om att bli kolhydratbakis i alla fall?

Tack! Jag är så glad att jag kunnat ändra det jag inte var nöjd med i livet. Finns ytterligare saker, men en sak i taget eller hur??? Som Andra halvlek brukar säga: viktigast av allt är att vara nykter.

Nu skall denna björnen gå i ide för natten... så trött! Kram??

3:dje dosen antabus imorgon med! Funkar bra. Har inte mycket tankar på alkohol sen jag började med det. Plus att jag har så mycket annat att tänka på. Någon gång har en tanke på vin ploppat upp men då är det lätt att slå bort för jag kan påriktigt inte dricka.

Du har så rätt Miss Mary och efter i morgon så kommer det kännas bättre. ❤ Jag är bara så hemskt skör just nu.

Jag och killen bråkade igår och jag grät i en timme. Helt sjukt. Mycket för han också var känslig pga sin nya medicin. Så stolt över honom att han valt att inte ta den när den var så dålig för honom.

Jag önskar verkligen att jag hade mer energi än jag har men jag vet att det måste få ta tid. ❤ Fokus nu får vara sonen hundarna och oss. Hemmet dock. Ser ut som ett bombnedslag. Kläderna vi tvädade var typ alla vi hade. Torktumlaren var skitdålig så alla Kläderna var fortfarande blöta. Kläder överallt. ??❤ Aja jag/vi får försöka ta lite i taget. Nu har jag iaf rena kläder till förskolan för sonen!

Och det var stress och ångest över att om mitt drickande skulle fortsätta att eskalera på så vis som det visade sig göra.
DÅ skulle jag drabbas av den allra värsta förbannelsen, och det var att sluta dricka HELT.
Och den stressen och paniken över det trista liv jag då skulle tvingas genomlida.
Den stressen skrämde mig hit och ett beslut om tre månader nykter för då skulle jag verkligen kunna börja dricka normalt igen.
Resten är faktiskt något som jag allt oftare betraktar som en nåd.
Liksom att få höra samman med medkämpar och kompisar här i - vad som för mig- är gemensamt jobb, kämpande, och framgångar, lyckodagar. Inte alla. Men som jag inte kan skriva nog många gånger:
Ingen dag har varit värre än en bakisdag - gärna mitt i veckan...

Kram och tack för påfyllning av den livsviktiga listan ?‍♀️❤️

Absolut inget att skämmas över att vi behöver stöd. Det är definitivt en lömsk sjukdom att dricka för mycket. Stöd behövs och är som medicin.

Läs på om hjärnan och beroende. Motivera dig själv genom att tänka på alla fördelar med att inte dricka. Kom ihåg det du faktiskt inte är så stolt över också. Tänk igenom vilka triggers du har och undvik de situationerna om det går. Och tala om för de närmaste hur du mår och att du vill sluta dricka. Eller slutat dricka.

Kram o heja dig!!???

Har läst din tråd och vill bara hoppa in och gratta till dina 5 månader.
Grymt jobbat!
Jag ligger ca 2 månader efter.
Jag har som mål att sluta helt men tar förstås lite ödmjukt bara 1 dag i taget.
Heja dig, heja mig, heja alla på det här braiga forumet!
Ha en skön söndag!

Stress över att det kanske luktar bakfylla om mig ?
Stress över hur jag ska hinna handla alkohol mellan två åtaganden.
Stress över att jag köpt för lite så jag inte ska bli nöjd.
Stress över att jag sagt eller skrivet något onödigt eller i värsta fall muckat gräl med någon.
Stress över att jag inte orkar prestera på jobbet eftersom jag är bakfull.
Stress över att någon på jobbet ska komma på att jag har alkoholproblem.

Heja oss, vad mycket stress vi slipper som nyktra!

Kram ?

Det är inte krångligt alls men fattar att den upplysningen kanske inte hjälper dig jättemycket, Se klart.
Kram!

Stress över att inte prestera som mitt "normala" jag på jobbet och hemma
Stress över uppskjutna måsten
Stress över dålig sömn

Mina tillägg till Se klarts lista som jag f.ö. skriver under på till 100%

Kram!

Jag är för dålig på teknik så jag känner mig osäker på om jag kan ställa in så inte namn etc kommer med... därav tvekan. Kanske ska undersöka detta närmare. Tack för påminnelsen!

Minns också din ”början” och nu är du en så bra bit påväg.
Tankarna falnar lite med tiden, men tror att vi kanske alltid behöver vara uppmärksamma. Att vi har en känslighet som vi behöver ta hand om. Och när man tänker efter är det inte det sämsta. Kram och heja dig! ?

Tack för era kommentarer.? Jag ser nu att jag kanske skrev lite dumt. Självklart ångrar jag massor av saker som jag gjorde i mitt förra onyktra liv. Men det är inget jag ältar nu, det går ju inte att få ogjort. Däremot har jag lärt mig massor om mig själv, och vad alkoholen gjorde med mig. Jättebra, aldrig mer alkohol för min del! ?

Kram

Ett ämne som är intressant, det finns ju också kärlek med i bilden, iaf för oss. Men det spelar som ingen roll hur mycket det är av den varan om tilliten är borta. Jag tror också på hårt arbete, kanske att leva som särbos eller inte alls. För oss var inte spriten det största problemet, utan dom vita knogarna, ångesten, dumheterna, alkoholen i glada vänners lag, resor etc var ju bara trevligt, inga fyllebråk osv utan otrevligheterna som onykter som har varit jobbigast, att inte förstå.
Och så barnen, mina barn tycker så om sin bonuspappa, han har aldrig visat sig inför dom onykter eller dom vita knogarna, det var nog mera mitt mående som gjorde att dom kanske blev påverkad.
Jag hade nog känslan av att det är fler som klarar av att leva tillsammans efter, än det kanske är.... För om jag läser i anhörigsidan där vi skriver av oss så finns då viljan verkar det som hos dom allra flesta.

min egen del så blev det en seriös kris ca ett år (kanske mer ?) in i nykterheten då vi hade helt olika utveckling. Det blev så att jag utvecklades mycket snabbare tack vare många möten och framförallt efterbehandlingsdagarna första året. Medan frun liksom bara sjönk undan efter att ha varit bra engagerad i Al-anon den första tiden.
Tyvärr är det så att det inte är många äktenskap som håller i långa loppet efter att en slutat dricka. Här på forumet vet jag 2. I verkligheten ingen. Fanns ett par i min stad som höll ihop tills hon dog men hon var fortsatt så medberoende att hon var som en liten knähund.

En kille på min behandling fick skilsmässopappren tillskickade till sig i ett brev att skriva under och hade inte vi varit där och kunde stötta honom hade han aldrig överlevt. Vi lever ju tillsammans i samma sjukdom och vi måste lära oss att handskas med den när en bryter stilen. Jag bytte ju livsstil radikalt medan exet stannade kvar i det gamla, det funkar inte då. Och när sen livet ändras än mer iom att barn flyttar ut, jobb kanske ändras, oro som bara en har......då är det lätt att skylla på alkisen.

Av samma anledning är det inte nån höjdare att 2 nyktra alkoholister bildar par eller en alkis och en medberoende.
Var och en har sin utvecklingskurva och det ska mycket till för att få en samstämmighet i dem.

Jag tänker att tilliten kan byggas upp igen, men då har den som missbrukat och raserat det största ansvaret..Så funkar det ju med t ex otrohet också..Den som vill få någon att känna tillit till sig själv igen, måste ju visa att man är pålitlig..Såklart måste båda arbeta på det, men den som raserat får ju verkligen visa att den ångrar sig och vill göra rätt..Det sämsta är om den missbrukande inte jobbar med sig själv, eller tar ett annat beroende..Jobb, skärm, träning, etc. Den stora frågan är väl, hur mycket kärlek det finns att bygga på..Och hur mycket svek som behöver bearbetas..???

Vet du, personalen vill er väl. ❤ Så klart är det jobbigt att prata om saker. Men det är viktigt att förskolan får höra vad du har att säga och att de kan berätta till dig vad det handlar om.
Kan du inte ha någon med dig via en länk?

Fokusera på allt som är bra i ditt liv. Du har så mycket att glädjas över. Kärleken övervinner allt ❤???❤

Hej @glitterflickan
Såhär stressade alkohol mig:
Stress över att jag överlag drack för mycket
Stress över beslut om jag skulle dricka eller inte
Stress när jag bestämde mig för att inte dricka men ändå gjorde det
Stress när det inte fanns något glas vin hemma och i bakhuvudet försöka komma på sätt att komma åt det
Stress över att vara rädd att försova mig
Stress över sjukdomar
Stress över att jag såg så trött ut
Stress över hur jag skulle åldras
Jag kan komma på hundra till stressmoment som har med alkohol att göra. Så mitt liv är mycket mindre stressigt nu, jag behöver sällan hantera stress men fortfarande lära mig att vila när jag behöver för när det blir för mycket så vet jag att jag blir skörare på alla sätt.
Kram och lycka till med att ta tag i vardagsdrickandet framför allt!

Det är för mig självklart att ångra saker jag gjort och som inte blev bra..Varför ska man inte ångra det? Att älta och ångra och göra likadant igen, det är meningslöst..Jag har sett att många med missbruk och beroende, skyller på andra, skyller på omständigheter, på sitt beroende..Det tycker jag är meningslöst..Den enda som kan förändra mitt eget liv är jag själv..Vare sig det gäller val av jobb, val av partner, att välja att bli nykter, eller äta hälsosamt..Jag kan gå till 100 terapeuter, eller behandlingshem för missbruk/beroende, det blir ingen förändring förrän jag själv vill och förändrar mitt liv..Enkelt.?.Men kan vara jobbigt med..???

Jag är en solklar 1:a ??

Kram ?

Igår var en lång dag. Vi gick upp 06:30 för att tvätta i tvättstugan. Vid 09:30 höll jag på att svimma där nere. Killen höll på att bryta ihop själv pga sin nya medicin. Ja det var bara kaos. Mamma kom hit och hjälpte oss. Tur sonen var hos sin pappa. Tror jag somnade 19 på kvällen. Tog theralen mot all ångest med. Inte hjälpte den mot ångesten men fick mig att äta mer än jag ville bara. ? Ska bara ta theralen till sömnen nu.

Imorgon måste jag tillbaka till förskolan. Åååh ångesten jag känner för det. ? Paniken om de ska börja ta upp allt igen. Eller om alla är stela med mig nu och ingen vill prata med mig efter det.

Vet inte om jag skrev det. Mamma ringde dem ju och sa att [redigerat av admi] inte skulle komma till förskolan på torsdagen för jag mådde så dåligt och vågade inte ringa. Och då pratade de ju om allt som sagts.

Ja jag är bara så sjukt nervös och har så mycket ångest inför imorgon. Ingen får följa med mig heller pga corona.

Jag såg hela serien Its a sin (netflix) igår. Vill verkligen rekommendera. Så fin, varning dock för starka känslor men jag tycker ju det är skönt att gråta lite.

Idag är lyxig söndag inkl bortalagad brunch med pannkakor och bagels.
Sedan; fixa med gardiner, städa. Inga tider att passa. Känns som att vakna till en ocean av frihet.
Önskar er en fin söndag! .

Glädje smittar av sig och jag blir så glad för din skull att du kan känna den där grundglädjen som blir så svår att rubba. Jag hoppas själv hamna där någonstans i framtiden. Vissa dagar kan jag vara där, men andra dagar är det tuffare. Inte så att jag har något att klaga på, egentligen. Medelst främst nykterhet men också meditation hoppas jag göra framsteg, men jag har inte bråttom. Jag har ju resten av livet framför mig. :)

För övrigt, det där med att du och Andrahalvlek ångrar att ni inte slutade dricka tidigare. Det gör jag ju också. Jag misstänker att de flesta som slutar gör det. Jag känner åtminstone inte till någon som önskar att det hållt på längre innan de slutade.

Men angående att ångra. Man hör ibland att man inte ska ånga något. Här tycker jag dock att det är helt rätt att ångra. Men man måste göra skillnad på två olika sätt att ångra det på.

1. Att intellektuellt känna att givet chansen att göra det annorlunda, med vetskapen man har nu(d.v.s att man får behålla vetskapen när man går tillbaka i tiden), så hade man agerat annorlunda men ändå acceptera att man agerade som man gjorde och gjort är gjort och att det förmodligen inte hade kunnat bli annorlunda(utan vetskapen man har nu) och inte ge de särskilt mycket av hjärnans processorkraft..

2. Att ständigt älta i tankarna "Fan, dumma mig som inte gjorde annorlunda. Tänk om...? Tänk om...? Fan, fan, fan"

I båda fallen så kan man ju sägas ångra det, men i det första fallet på ett, skulle jag kalla det, hälsosamt sätt. Det är väl så jag känner att ni ångrar att ni inte slutade tidigare. Att ångra på sätt 2, nu är det väl kanske inte alltid helt binärt utan man kan hamna mellan sätten, är ju inte konstruktivt. Däremot är det ju förståeligt att man hamnar där ibland, men när man gör det så är det ju något man behöver arbeta på att hamna i att ångra på sätt 1. Men det är såklart inte alltid så enkelt.

Hej på er!
Så mycket intressanta saker ni skriver om. Som det här med stress. Hur menar ni att vinet och alkoholen stressar er?
Jag känner en stress/oro just nu. Försöker förstå vad det betyder. Andas...! Har sedan en vecka tillbaka börjat ”ta tag” i olika saker, bl a mitt vardagsdrickande som pågått lääänge. Även mitt förhållningssätt till livet och andra människor. Besvikelser över olika saker.
Orkar inte förklara just nu, men googla Byron Katie, så förstår ni. Hennes material är jättebra tycker jag.

Emilinakarina, tack för ditt svar och grattis till 5 mån?. Med att dricka hemma med mannen är inget jag känner att jag har behov av, utan för oss har det blivit livat om jag har varit på tillställning, och då efteråt. Allt det där kan jag förstå att det kan vars tufft sådär i början men sen.. utan det är nog mer hur ni har fått det att fungera i relationen, går det att bygga upp allt igen efter ett ras och hur gör man då?
Adde ja dig har jag fått svar av tidigare, bra svar och jag lydde dit råd och gick, mannen får klara sig själv. Jag kommer nog åka på anhörig vecka, men skulle väl hoppas att det blev så att mannen hamnar på behandlingshem och det fick bli den vägen, att vi fick reda ur händelser, att han tog sitt ansvar. Min fundering är nog vad som händer sen, om det överhuvudtaget taget går att laga och om någon har råd hur man gjort och tänkt, och vad har den beroende gjort och den anhörig för att kunna mötas ?

Jag log av detta mer ”stressad av att hantera stress” men du har ju rätt i att stress alltid finns och är högst subjektiv eller åtminstone personlig. Dock är min stress inombords milsvida lägre nu. Alkohol stressade mig massor.
Jag vaknar till sol idag, hoppas du med. Stor kram till dig min forumkompis ☀️?