Senaste kommentarerna i forumet

@Vinäger Så gott att höra ifrån dig🙏🏻💗
Jag saknar dig men jag respekterar att du inte skriver. Känner ju ofta som du gör.
Önskar dig en fortsatt fin Midsommarhelg och hoppas att vi någon gång ska ses i verkligheten igen.

Kram🥰

Jag håller med dig @TappadIgen ✅ Ingen är illvillig på forumet, tvärtom. Man kan alltid försöka formulera sig på ett sätt som faller i bättre jord, men mottagarens glasögon är också en viktig del i ekvationen.

Kram 🐘

@TappadIgen Du har hittat en ny hobby - baka! Först odla och sen baka, vilken sambodröm du har blivit 😍 Mitt ex, den alkoholiserade sambon som jag var ihop med 1,5 år, var helt grym på att baka.

Hans kanelbullar och butterkaka var outstanding - och hans fluffigt bakade rosenbröd fick allra mest beröm på äldsta dotterns studentbuffé. Alla tanter gjorde vågen! Tricket är tydligen att knåda degen så lite som möjligt. Påstår han. Rejäla doningar i form av köksassistent modell större var ett måste också. Själv var jag supernöjd med att slippa ens försöka baka! Kladdkaka och äppelpaj är min nivå.

Lagar mat gör jag dock gärna, inspirerad av recept och sen frispejsar jag efter tycke och smak. Har man bara bra råvaror så kan det bara bli gott, det är min devis.

Kram 🐘

@miss lyckad Jag tänker lite som din mamma! T.ex köper jag nytt bröd i affären när det är färskbakt och börjar på det och så fryser jag inte det gamla som är kvar och använder när jag har slut på bröd. Ibland får jag göra ett uppsamlingsheat och äta bröd från frysen i en vecka innan den blir överfull :) Men då tänker jag precis som henne.

Men jag kan verkligen inte slänga mat. Jag tänker att om jag skulle få känslan av att jag behöver göra det så tar jag mindre nästa gång. Det finns ju de som har OCD åt andra hållet. De måste alltid slänga lite mat. Jag hade en tidigare kollega som var så t.ex. Sen har du kanske märkt att på hotellfrukostarna så har glasen blivit mindre och mindre och mindre för att minska på svinnet. Var på ett hotell för ett tag sen som numer har shotglas till apelsinjuicen. Otroligt irriterande för man får ju stå där och dricka två shottar och sen ta med glaset till bordet och dricka under första mackan och sen gå och fylla på igen. ÄNDÅ såg jag på någon lämnad bricka hade ett shotglas som var halvfullt med apelsinjuice. Varför? Någon gick och fyllde upp 6cl apelsinjuice i ett glas men blev mätt efter 3cl och lämnade? Självklart inte. Det är såklart OCD åt andra hållet, att man inte får äta upp/dricka upp allt. Möjligen en protest mot barndomen.

På tal om att äta upp allt och Finland. Har du sett den finska komikern Ismo som gör ståuppkomik på engelska? En av hans mest delade klipp är där han pratar om att hans mamma alltid fick honom att äta upp allt på tallriken för han skulle tänka på barnen i Afrika. Nu har han blivit vuxen och är överviktigt och kan ibland undra, med underbar finsk-accentad engelska "How have I helped the situation?". Titta på den om du inte har sett.

@Andrahalvlek Det blev faktiskt två kavringar. Jag följde, som kanske förväntat, ett recept online, som hade fått högt betyg, till punkt och pricka. Den första blev god men inte tillräckligt smakrik så jag gick tillbaka till ritbordet och förändrade receptet lite genom att läsa andra recept och se vad de hade. Det blev bättre. Men nästa gång kommer jag nog justera lite till. Jag följer alltid recept till punkt och pricka första gången men sen jobbar jag på det där jag ser att det finns förbättringspotential. Men jag skriver aldrig ner något utan jag förpassar allt till minnet och förlitar mig på att det finns där någonstans att ta fram när jag behöver det och gör det inte det så kanske det inte var viktigt nog. Alla mina favoritrecept har jag i minnet.

I morse blev det kavring med överbliven sill från igår och ägg. :)

@Vinäger Jag har förståelse för att du blir provocerad, men samtidigt tänker jag att forumet handlar mycket att man berättar om sina egna erfarenheter och sätter man beskriver det på kan ibland låta som det handlar om allmängiltiga mallar och regler som alla kan följa och få samma resultat. Men man får påminna sig själv att en text blir jobbig att läsa om man hela tiden skjuter in "Min högst personliga erfarenhet är att..." och samtidigt ser man ju en del mönster som tycks gälla för flera. Det där med att allt blir perfekt bara man slutar dricka är nog något du läser in hos de som skriver, mer än att de faktiskt skriver. Själv tycker jag att det är viktigt med de som beskriver fördelarna med att vara nykter för de är många och svåra att se när man ännu inte tagit steget. Sen är det som du säger också viktigt att också påminna om att alla problem inte försvinner heller, såklart. Det har jag inte heller sett att någon på forumet har påstått, alltså att alla problem försvinner.

Sen det där med att dra ner på drickat eller sluta helt, så finns det ju de som klarar av att bara dra ner på det. Du tycks ju vara en av dem, baserat på det du beskriver och det är ju jättebra. Du verkar ha hittat en strategi som fungerar för dig och det är jättebra, du som har kämpat så länge! Det är väl en sak som många trots allt har gemensamt här på forumet att det tar lång tid att hitta en strategi som fungerar för oss. Samtidigt är det måttliga drickandet en chimär för många som det var för mig t.ex. Ibland ser man när någon skriver att de har valt den vägen och man ser på sättet de beskriver att det troligen inte kommer att fungera för man känner igen sig i beteendet och känslorna man själv hade när man var där i den sitsen. Då brukar jag få känslan av att jag vill hjälpa till med mina erfarenheter. Men när jag gör det så är min avsikt aldrig att komma med några pekpinnar i ett försök att få alla att komma till den rätta läran som jag har hittat och bekänner mig till. Jag inbillar mig inte heller att mina erfarenheter kommer att hjälpa alla. Min förhoppning är att de som är nya på forumet kommer läsa av alla andras erfarenheter och ta till sig det som tycks passa för dem. Nuförtiden låter jag dock oftare bli att säga något för att jag förstår att det kan uppfattas som kritik av person. Det har ju aldrig varit avsikten för mig och tror jag inte någon annan här på forumet heller tänker så.

Att vara uppmuntrande här på forumet är viktigt, såklart. Men enbart ryggdunk kan också vara en nackdel, tänker jag. Sen kan man ju fundera på hur man formulerar sig för att nå fram. Det kanske är bra att börja försiktigt i stil med "Har du funderat på detta...".

Jag önskar dig en fortsatt trevlig midsommar!

Tack @Ensam1984 för att du delar med dig. Det är alltid lika givande att läsa ditt ”babbel”. Spännande att du och din pappa har hittat fler gemensamma nämnare - och det förklarar ju verkligen varför din mamma är så bra med dig. Hon upplever det ju redan på nära håll via din pappa. Spännande med dejten också! Klokt att ta det varsamt, det som sker det sker inom sinom tid.

Kram 🐘

Word @Vinäger, verkligen WORD 🙏

Tänkte jag skulle gå in och skriva ett par rader.

Mådde som sagt väldigt dåligt för ett par veckor sedan, jag har såna sjuka svängningar i mitt "bas-mode", ibland undrar jag om jag inte har en liten släng av manodepressivitet i mig, men mina svängar är plötsliga och håller ofta inte i sig mer än högst ett par veckor (när jag dippar). Har inte varit direkt hyper någon gång - eller jooo det har jag... ganska många gånger. Strunt samma, det är nog bara ADHD och stresskänslighet. Har jag något annat så vill jag tamejtusan inte veta om det just nu, vet inte om jag pallar ännu mer.

Ringde psykiatrin och gick till VC när jag mådde dåligt. På VC fick jag för första gången möta min husläkare, en riktigt arrogant man som inte visste vad han pratade om, han var inte inkännande, lyssnade inte på mig och gjorde ingen undersökning. Hörde senare av mig till VC för att byta husläkare eftersom jag fick ett sammanbrott efter mötet med läkaren, jag upplevde att jag inte blev lyssnad på och jag fick 0 förtroende för honom, skrev även att utifrån mina diagnoser är relationen viktig och att man måste vara rak, tydlig och inkännande. Fick då till svar från verksamhetschefen att man inte kan byta husläkare men jag kunde byta VC. Haha... så de ville bli av med mig... då gick jag igång... jag är ingen expert på Sveriges rikes lag, men jag har pluggat en hel del juridik i min dag pga. en tidigare utbildning och för att jag tycker sådant är vansinnigt intressant. Så jag letade fram, kapitel och paragraf i Patientlagen och mejlade återigen verksamhetschefen att jag ville byta utifrån paragraf... (med tillägg "eller behöver jag kontakta någon annan"), fick omedelbart svar att jag fick välja min husläkare själv. Haha... vinst för mig!!! Kände sån inre tillfredställelse att jag kunde fixa det, att jag hade rätt och kunde "sätta dit" någon som gjorde fel. Hemsk jag är.

I vilket fall, ringde även psykiatrin och habiliteringen. Habiliteringen i mitt landsting jobbar endast med de som har IF, vilket jag tycker är väldigt konstigt då det står annat på riksnivå, men whatever... Psykiatrin har gjorts om här, nya avtal, så fick vänta 2 veckor på svar från psykiatrin. Jag grät och hade ett sammanbrott i telefonen när jag ringde. Sa i telefonen att jag inte kommer skada mig eller göra något dumt vilket var sant, så jag antar att jag inte var prio 1 då, men jag har ju typ ingen förmåga att ljuga så det tog väl därmed lite längre tid.

Sköterskan som jag talade med på psykiatrin gav mig bra feedback under samtalet, en riktig ängel som förstod och var ärlig med att det skulle ta tid, som gav mig tips och idéer så länge. Hon ringde tillbaka denna vecka, efter två veckor och berättade att jag ska få träffa någon (gissar på sjuksköterska) på tisdag nästa vecka. Vi ska då göra en plan för mig, jag behöver ju samtalsstöd då jag inte fått något sådant rörande mina diagnoser eller vid insättningen av medicinen. Hoppas att det är en vettig människa som jag kan få förtroende för, då kommer det ordna sig. Men nu när jag är glad och mår bra så känns det så jobbigt att prata om när det är dåligt. Det är som att jag helt glömmer bort hur det är. Det verkar som att jag är ensam om det, jag har jättesvårt för att komma ihåg och berätta om saker som hänt, om hur jag kände mig tidigare - för jag minns inte. Det känns ibland som en dimma när jag kommit in i dåliga perioder, det känns som en dimma efteråt. Jag kan tala och förklara bra hur det är just nu. Men jag kanske borde gå in här och läsa lite för att få en känsla då det varit värre. Önskar min gamla tråd fanns kvar.

Mår mycket bättre nu, har semester och har lyckats varva ner. Har fortfarande mycket för mig (med mina mått mätta) och har bestämt att jag inte ska tacka nej till något nu i sommar (ja, inom rimliga gränser såklart). Så även om jag bara skulle vilja sitta hemma och ta det lugnt och fixa med mitt så ska jag umgås med vänner och släkt, även om det känns jobbigt.

Det där är så lustigt, för jag tycker generellt om att umgås med människor, jag mår bra av det (i lagom dos) men det är alltid så jobbigt innan. Inte för att jag är nervös, men jag får hela tiden bara tanken av att jag vill skita i det, att det vore mycket lättare att bara vara hemma. Det spelar inte någon roll vem det är - så är det med alla. Men nu försöker jag tvinga mig över den gränsen för jag vet ju att det alltid blir trevligt när man väl umgås med folk. Måste ju såklart fortfarande ha in egentid men i ärlighetens namn så har jag nog mer egentid än 99,9% av världens befolkning ;) Sen kan det ju vara jobbigt efter också, om det har tagit mycket energi, för då kan jag bli mentalt eller fysiskt trött i flera dagar.

På tal om mentalt trött, talade med min far i går. Han är en tillbakadragen träningsnarkoman som har ett specialintresse som tar ALL hans tid. Jag vet ju inte, men är sisådär 99,9% säker att mina diagnoser kommer ifrån honom. Han funkar såklart annorlunda. Han ses inte så smart av andra, han har dyslexi (inte utredd men det är tydligt) vilket kan vara en bidragande faktor, men hans sociala färdigheter är också klumpiga. Klumpigare än mina, och det är nog därför han är mer tillbakadragen. Han är aldrig otrevlig, väldens snällaste, tyst, lugn på utsidan men har haft mycket fysiska problem såsom magkatarr, fantomsmärtor osv. Jag har aldrig riktigt kunnat prata med min pappa om hur man funkar, då man inte alltid får så mycket respons från honom. Men vi har faktiskt börjat prata mycket mer, och WOW, jag trodde att jag fått mitt intellekt från min mamma - men det är min pappa. Min pappa är väldigt bra på spel - strategiska spel. Han spelar inte ofta. Men när vi satt och spelade häromdagen så berättade han att när han spelade luffarschack med sin kompis när han var yngre så fick han koncentrera sig och tänka så många steg före att han efter ofta blev helt trött i huvudet. Jag sa då; "som järntrött", och han instämde. Shit, då har vi det gemensamt - skillnaden är väl bara att jag känner det precis varje dag.. haha... men det är inte bara det vi har gemensamt. Vi har specialintressen som vi är sjukt passionerade kring, vi gillar att göra vår grej, gillar att vara ensamma, äta samma sak varje dag. När han var utomlands i 3 månader (han åker på resor för tävla och träna i sin sport) så hade han ätit pannkakor till frukost varenda dag i 2,5 månad... haha... det hade nog inte ens jag klarat av. Han kan bara tillaga gröt, korv, hamburgare och pasta på spisen. Tycker om att se vad han äter. Och han kan äta det varenda dag... haha... det är ju som mig... fast jag lagar inte ens mat för det mesta. I vilket fall... vi har väldigt lika värderingar också har jag upptäckt och även om han inte alltid är påläst så funkar våra hjärnors lika, vi tänker utanför boxen och förstår helt enkelt inte andra människors ologiska beteenden.. och det brukar vi skratta åt :)

Det blev en avstickare.. snälla... läs inte resten.. det är bara ännu mer babbe...

Njuter verkligen av semestern och har just nu ett projekt - Marie Kondo-style. Har rensat ut garderoben, mer än hälften är borta. Har avtackat alla grejer och vikt allt minutiöst perfekt och det är sååååå tillfredställande. Har organiserat städskåp m.m. Det är tidskrävande men precis den sorts arbete jag behöver för att inte känns mig stressad men ändå får jag ut något av det. Att bara sitta av tid har jag svårt för - men kan samtidigt fastna i detaljer och sitta i 5h och researcha den bästa förvaringsboxen för flingor som kan hittas.. haha.. det är tydligt att jag är lite tokig... but I love it!

Det var ju tydligen midsommarafton i går, har inte druckit på midsommarafton på 2 år då jag även var nykter förra sommaren. Brukar ju aldrig festa eller hitta på något speciellt på midsommar så det är ingen trigger-högtid för mig ändå. Det blev ingen fest i går heller, ingen alkohol - lite god päroncider från Brunneby musteri. Lyx!

Just ja, var ju på date för en vecka sedan. Det var helt okej, stundtals riktigt trevligt. Jag har ju ofantligt svårt att läsa av signaler men jag tror han var intresserad. Han innehar de flesta egenskaperna som jag tror de flesta skulle uppskatta, och även jag. Trygg, social, lätt för skratt, attraktivt yttre, frågvis/nyfiken, bra jobb, mjuk och sårbar och det bästa var att det gick att tala med honom på ett djupare plan, intellektuellt. MEN... jag kände inga fjärilar. Har iof. inte känt det så många gånger i mitt liv... kände iof. inte total avsmak heller (vilket jag däremot känt många gånger).

Jag tror daten försökte kyssa mig i slutet av kvällen då jag hade kört hem honom, så tror han gjorde invit att jag kunde stanna.. men jag vet inte. Jag gav honom en kram och sa att det hade varit trevligt, att vi borde ses någon mer gång. Jag kände bara nej till en kyss eller något annat, innerst inne så vill jag inte det just då. Tidigare i mitt liv så gav jag alltid in till den andra personens ev. önskningar, eller vad jag trodde man skulle göra. Men inte längre - passar det inte för personenen i fråga så får det bara vara. Jag vill hem till mitt lugn, min säng, mitt sminkborttagningsmedel osv.. haha. .

Ska träffa honom nästa helg igen dock, så får vi se. Skyndar långsamt. Tror inte det kommer bli något mellan oss men det kan ju bli en vän om inte annat. Kanske bara behöver känna mig lite uppskattad och bygga upp mitt självförtroende. Det känns redan lättare att ev. kunna gå på en date i framtiden, men någon annan också. Nu har jag spräckt den gränsen liksom. För andra kanske det är banalt, men jag är så jädra stolt över mig själv. Har inte varit så stolt för att jag vågade på jättelänge.

Jag märker att jag behöver skriva av mig. Det handlar ju inte om alkohol, men det är väl just för att alkohol har en sån liten del i mitt liv just nu. T.ex. så drack min date ett par öl när vi var ute - jag var inte alls avis. Jag drack en alkoholfri och det var lika bra. Jovisst hade jag kunnat vara mer avslappnad om jag var lite salongsberusad MEN jag hade inte varit jag.. jag hade bergis gjort saker som jag inte vill och sedan haft ångest över det. Att vara nykter är det så essentiellt för att leva ett äkta liv utan ångest, utan att skämmas, utan att behöva ljuga... att man lever vaket och efter sina innersta värderingar!

@Torn Tro det eller ej men jag är mer av en pragmatiker än idealist. Jag är alltså mer intresserad av effekten än ställningstagandet. Jag ska försöka ge dig ett konkret exempel, men det är väl lite kontroversiellt. Jag är emot droger, men om legalisering av innehav av små mängder har positiv effekt som man provar i Portugal och vissa delstater i USA t.ex, så är jag för den legaliseringen. Nu vet jag inte om den har positiv effekt och jag är egentligen inte så intresserad av den debatten i sig. Alltså, jag är inte idealist och för totalförbud mot droger även om det skulle visa sig vara sämre(jag är inte säker på att frågan är helt utredd men det är en annan sak).

Så på samma sätt så är jag mot matsvinn för att det såklart är dåligt för miljö och ekonomi bland annat. Men jag är inte idealist utan pragmatiker och förstå att om jag låter bli att trycka i mig de sista pommesen när jag är matförgiftad en gång, så gör det ingen skillnad i praktiken mot det att jag generellt arbetar mot matsvinn d.v.s. planerar inköp och inte tar till mig mer än jag tänker äta upp o.s.v. Så det handlar ju helt klart om något annat.

Att äta mat som har gått ut bästföredatum gör jag nästan hela tiden. Jag blir störtglad när de rear ut ägg som går ut samma dag t.ex. Halva priset och när jag kokar dem så skalar jag dem mycket enklare. Förra året skulle min pappa slänga oöppnad inlagd sill som gick ut året innan, men jag åt dem. Om sillen har blivit dålig märker man ju det direkt på lukt och smak. Jag har svårt att tro att sill kan bli så dålig att jag blir dålig av den utan att jag skulle märka det. Jag har en surströmmingsburk i kylen som gick ut för 2 år sen. Den är kanske lite svårare att märka om den har blivit dålig på lukten :) men att den gick ut för 2 år sen är ju ingen fara åtminstone så där förlitar jag mig på det. Den lär hålla ett par år till.

Nu pladdrade jag visst på ett tag :)

Tack @Miss_blondy för att du delar med dig ❤️ Fina men sorgliga minnen. Minnen att ta fram och beskåda och klappa lite på, gråta lite över, och det är en gåva i sig.

Kram 🐘

Ha en fin fortsättning på midsommarhelgen! 💗

Läser allt mindre här på forumet. Följer mina "gamla" vänner, förstås, men har faktiskt klarat att hoppa över inlägg från både en del kändisar och många nya. Ett sundhetstecken.

Fantastiska berättelser, är extra glad för vissa - ni vet vilka ni är - men undviker att nämna någon. (Pssst, FinaLisa 💗 Sisyfos 💗 Varafrisk 💗Charlie💗 Mary 💗 Mirabelle 💗 Blenda 💗 Kennie 💗 Se klart 💗 Kaffetanten 💗 Tofu 💗... Och några till... 😉)

Kul att få ett livstecken från dig, IronWill, du har också en speciell plats i mitt hjärta. 💗

Har ju lovat att jag inte ska skriva att forumet är förändrat, men det räcker med några kommentarer för att jag ska känna att det inte är som jag tänkte/trodde/hoppades att det skulle vara. De som väljer att dricka ibland dumförklaras emellanåt och anses ofta inte veta sitt eget bästa. Alltså, förlåt, men jag klarar inte av det.

För mig är forumet endast stöttande, peppade, förlåtande. Visst, tough love behövs ibland, men det beror på hur det skrivs. Jag ryser när jag tänker på hur vissa inlägg bemöts, efter att våndan och känslorna beskrivs. Kärlek och förståelse är vad vi behöver här.

Är så tacksam för att vissa långtidsnyktra dyker upp ibland och berättar att allt inte är perfekt bara för att man slutat dricka. Det blir mer trovärdigt då. Att det är bättre att vara nykter än att ha ett alkoholmissbruk tror jag alla förstår, men att allt per automatik blir bra när man slutar dricka gäller nog inte alla.

Mina tankar kring detta går så här...

Om du fått dina problem på grund av alkoholen, försvinner de förstås fortare och kanske för alltid när du slutar dricka. Om du däremot - som de flesta av oss - fått ett alkoholmissbruk på grund av att du självmedicinerat mot olika problem, kan du inte räkna med att de försvinner i och med nykterheten.

Det är oerhört provocerande att läsa om att bara du gör si så händer så. Att det inte är bra att addera alkohol till ett dåligt mående behöver man inte vara raketforskare för att förstå, men det blir snudd på nedvärderande att läsa om att allt det jobbiga försvinner när man inte dricker. Speciellt när vi som sagt är många som haft problem innan vi drack.

Jag tänker dessutom på alla jag känner som aldrig dricker en droppe och ändå har det jobbigt i livet. Har flera närstående som passar in i den beskrivningen och därför blir jag så ledsen när jag läser om detta.

Nog om det negativa...

Det är snart nio månader sedan jag smyghandlade på Systembolaget. Har landat i att vi oftast dricker något på lördagar. Går inte och längtar till helgens drickande, men tror ändå att vetskapen om att det är ok på lördag håller all annan kamp borta. I början kunde jag ha tankar på att handla, men sedan kom den nyktra hjärnhalva att ta över. Gissar att det är så det fungerar. Efter tillräckligt lång tid har vi dirigerat om våra tankar.

Så jag är fortfarande en så'n som inte dricker - i smyg. Har inte längre något förhandlade om att välja något annat. Kanske beslutar jag mig för att sluta dricka helt, men som det är nu törs jag inte.

Låter konstigt kanske, det sistnämnda, men ni som följt mig under de snart fyra år jag hängt här, vet att jag aldrig har haft svårt att sluta, trots periodvis hårt drickande, men att jag efter några helnyktra månader trillat dit igen, igen, igen - och igen...

Den här ovan beskrivna strategin fungerar alltså för mig. Har tidigare varit rädd för att skriva om det, men tror på människans förmåga att sortera.

Som vanligt blev det som var tänkt som en liten hälsning betydligt längre... Saknar er alla, längtar efter en fysisk träff igen, har ju varit med vid två. 💗

Ha det så himla bäst, det lovar jag att fortsätta ha. Mår så bra när jag slutat att dricka i veckorna/smyg.

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram kram

@Soffi skrev:"Det var inga bra och roliga tankar...
Vilken tur att jag lärt mig att tankar är just tankar och att de inte nödvändigtvis är sanna...
Jag kände mig ensam och ledsen.
Vilken tur att jag lärt mig att känslor kommer av tankar (som inte är sanna) och att de går över."

Jag vill inte kalla det tur - du har verkligen jobbat på att lära dig att det är så. Men ibland är det svårt att tro på att det är så, och det är också okej. Vissa stunder och dagar ger oss möjlighet att reflektera och repetera - och just därför är de stunderna också viktiga. Man måste få ge luft åt det jobbiga också! Ut med trollen i ljuset så spricker de 👹

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack för midsommarhälsningen och jag hoppas att du har en bra midsommar också. Man glömmer ju nästan bort att fira midsommardagen också men numer när man vaknar upp pigg tidigt så har man ju all anledning att njuta av midsommardagen också. :)

Skönt också att du slapp yrseln om än för en kväll. Det känns ju ändå som att det är bäst att du får det utrett om du känner av det igen.

Leken med ordspråk låter väldigt rolig! En variant av den kunde ju vara att kunna den delen av ordspråket som man oftast utelämnar som t.ex "Det är ingen ko på isen".

@Miss Mary Poppins Vissa affärer blandar huller om buller. Big nono. Alkoholfritt ska vara tydligt skiljt från folköl. Punkt. Kommer jag till en butik som har huller om buller brukar jag alltid framföra det som ett önskemål.

Kram 🐘

Låter som en toppenkväll, för alla utom svärmor och hennes ena dotter då. (Och dem som tvingades beskåda eländet.) Been there done that. Fy fan vad jag och min mamma har tjafsat på fyllan, om skitsaker. Min äldsta dotter och hennes pappa bara himlade med ögonen och suckade när vi drog igång.

Min mamma har ju också i princip slutat dricka. När hon blev sängliggande sjuk för några år sedan kunde hon inte längre promenera till bolaget, så då var hon ofrivilligt vit i något halvår. (Hon bad inte mig heller att gå dit). Sen återupptog hon inte den ovanan igen. När vi äter våra uteluncher ihop, som igår, brukar hon ta ett glas rött vin men annars dricker hon inte alls längre. Hon är mycket mer stabil psykiskt. Från domedagsmänniska till positiv som sjutton.

Kram 🐘

Även om det blev ett långt firande, först kl 12-15 med min mamma och sen kl 17-22 med barnens släkt, så fick jag igår inte ett enda yrselanfall. Inte ett enda. Tror jag. Antingen var jag för upptagen med att lägga märke till det, eller så är anfallen just skärmtriggade. Sa hon som är mest aktiv av alla på forumet 😉 Jag får nog begränsa mig även här kanske, vi får se. Snart är det ju semester och jag slipper jobbskärmen helt åtminstone.

Jag tog det i alla fall väldigt lugnt. Gick i lugnt tempo, satt ner den mesta tiden, tog en 30 min powernap mellan de olika firandena. Inga måsten, bara vara. Åt mat som andra fixat, drack det jag själv hade med mig. Deltog inte ens i lekarna, förutom en stillsam tipsrunda och musik-quiz.

Temat var signaturmelodier till tv-serier och filmer - mycket roligt. Jag glömde bort svaren till min favoritfilm ”A Star Is Born” och det grämde mig allra mest. Man skulle kunna filmen, låttitel och artisten, och det var inte Shallow utan den andre storlåten. Sen gissade jag ”Starwars” på ”Indiana Jones”, men jag kunde ”Game of Thrones” trots att jag aldrig har sett ett enda avsnitt.

En annan lek vi gjorde var att man skulle fylla i det missade ordet i ett ordspråk, och där fick jag full pott eftersom jag kunde alla de 35 orden. Gissade endast på två, resten kunde jag. Rolig lek. Skulle jag göra en likadan skulle jag dock ha valt lite svårare ordspråk. Å andra sidan hade vi ju några 24-25-åringar med på leken, och de fick många fel på ordspråken.

Vid 22-tiden körde jag hem och det är så skönt att slippa vakna i ett hus fullt med pigga barn och bakfulla vuxna. Äta frukost ihop, hålla god min, längta hem. Istället körde jag hem och vaknade i egen säng med endast fiskmåsarna utanför fönstret som stör tystnaden.

Sista biten innan jag kom hem såg jag ett medelålders par som gick på trottoaren. Hon gick tio meter före honom och hon hade fortfarande en blomsterkrans i sitt hår. Han raglade hit och dit på trottoaren och jag fick hålla ut bilen så att han inte av misstag raglade ut i gatan. Han mår inte bra idag, ett öde som han delar med väldigt många.

Själv ska jag åka till Biltema och köpa lasthållare och speciella fästen för kajak/brädor så den inte halkar hit och dit. På vägen tillbaka åker jag inom en badplats och lägger mig platt fall på en filt en stund varvat med kalla bad. Det känns som en typiskt bra midsommardag-syssla.

Kram 🐘

Tack @VaknaVacker ❤️ Tråkigt att höra att du har kristallsjukan, men jag förstår det som att man lär sig leva med det. Precis som allt annat vi får i våra knän. Min dotter har också kristallsjuka.

Att okeja det som kommer i vår väg är nyckeln till mycket tror jag. Att vägra ta på sig offerkoftan utan istället hitta sätta att förhålla sig till det på bästa möjliga sätt. Ta till sig problemen som små föräldralösa gatubarn: ”Lilla vän, jag ska hjälpa dig så gott jag kan”.

Kram 🐘

Tack @Soffi ❤️ För grattis och omtanke. Tinnitus har jag sen tidigare pga stress, men det märker jag mest när jag ska sova. Har jag stressiga perioder tjuter det så högt att jag tror att grannen ska väckas 😉 Det är inget som blir påtagligare just vid yrselanfallen. Reagerar inte heller på att jag rör huvudet snabbt. Möjligen reagerar jag på hastiga rörelser överlag, så dra ner på tempot generellt gäller nog.

Mest reagerar jag om jag fokuserar på en skärm några timmar i sträck. Så det är ett sluta-glo-på-skärmen-nu-symtom som kroppen har berikat mig med. Igår på midsommar, då jag förvisso tog det lugnt, hade jag inte ett enda anfall. *ta i trä*

Kram 🐘

Så härligt och mysigt det låter som att du och barnen hade det igår 😍 Skönt att inte vara inblandad i löjliga fyllebråk och gräl. Jag tänkte på dig igår på midsommarafton och tänkte att jag också vill vara en sån figur för barnen som du är när det är fest. Som kan och vill vara med dem och erbjuda en alternativ aktivitet när de andra vuxna sitter och super. Kanske inte blir just nattfiske ( har aldrig fiskat 😂) men nåt ska jag väl kunna hitta på innan det blir aktuellt! Hoppas resten av helgen blir fin, kram 🌸

Jag blir så avundsjuk 😍 Där står du i gryningen och fiskar. Så idylliskt 🥰👍 Tusen gånger bättre än champagnefrukost!!

Jag delar dina tankar om att "slippa planera". Det var så jobbigt att räkna, hur mycket man behövde under en helg. Nästan så att man inte ville dela med sig för att man skulle riskera en dag utan. Lite ledsamt att tänka sig hur illa det var. Men så härligt att man kan göra sig fri 💚👌🤸

Jag hoppas att det lägger sig med svärmor och andra. De brukar bara skylla på A och lotsas att de glömt allihopa. 😅

Ha en fortsatt trevlig midsommar 🥳💚🌸

Låter härligt Sattva 💚👌🌸
Jag hade lätt kunnat köpa fel. Om jag ser Afritt bredvid så antar jag att allt är Afritt per automatik. Det har inte hänt mig, men kan hända. Folk ställer inte tillbaka sina saker så inte konstigt alls tycker jag 😊🌸💚

Ha en fortsatt fin helg! Om fem dagar firar vi 6 månader. Kan inte fatta det 😅💚👍

Hello, hur har du det?
Hihi, nej inte blir det något Pukka te nu. Dricker verkligen mest kranvatten och så koffeinfritt kaffe på kvällen. Är så känslig för koffeinet vad det gäller sömnen. Igår drack jag en alkoholfri Staropramen till den goda midsommarmaten. Vad dricker du?

Så ledsamt att höra om dina barn. Det är nog så att din sonhustru känner sin mammaroll hotad. Förstår det är jobbigt. Hon har det kämpigt på något vis, kanske något i bagaget där? Skickar styrka till fina dig. Och så rätt, trägen vinner, aldrig ge upp💪💕

Jag är som du. Inte så mycket här, men är kvar och skriver o läser ibland. Så klart, så värdefullt ju🙂
Underbar tid nu🌸🐞🌞🦋🌼 Kram🤗

@Torn Låter som du har haft en riktigt mysig Midsommarafton med barn/ungdomar👌🏼Men jag undrar hur det blir för dig när dina nära dricker alkohol? Då tänker jag inte som det är tex för mig att jag utsätts för trigger utan att något som du känner stark avsmak och har tankar kring. Men dricks det mycket som du beskriver då skulle jag nog också gå och fiska. Jag skulle störa mig extremt mycket på övrigas beteende. Det räckte med min mans andedräkt, man blir väldigt medveten om alkohollukten när man inte dricker.
Men jag går ju fortfarande inte säker så jag ska inte säga något..

Stannar ni på hotellet tills imorgon?

Ha en fortsatt fin Midsommarhelgen🤗

Torn, Pilla och Andrahalvlek
Tack för era kommentarer, de värmer så gott🤗
Jag mår bra i nykterheten. Såå bra. Inte så att allt löser sig i livet för man slutar dricka, men allt blir ju så mycker lättare när livet är utan belastningen av alkoholen. Att ha kommit dit där jag är är guld värt. Ni är där också💪 Vissa saker skiljer oss åt, men på vissa saker är vi på pricken lika🙂
All den tid och energi jag lagt ned på resan har jag igen nu. Bergfast i nykterheten, grunden jag lade, vanorna och tankemönstret är ändrade inifrån och ut. Punkt slut😆
Sicken resa vi gjort och gör.
För mig är alkoholen fortfarande en del av mitt liv. Kanske låter konstigt. Satt så in i bängen fast i det så det måste vara så. Funderar aldrig på att dricka alkohol. Näpp. Det är inte det. Men mina tankar runt det uppdaterar jag regelbundet. Mitt VARFÖR. Så jag är beredd.

Det var full rulle med närmaste familjen här igår. Så mysigt, helt perfekt. Idag skall jag mest vila, promenera i skogen med vovven och slåss med myggen😆🦟🦟🦟
Ha en fiiin dag o kram🤗