Senaste kommentarerna i forumet

@Miss Mary Poppins Ja, som jag skriver 😂 Att det bara kan finnas så mycket ord i en människa?

Roligt att höra att jag har inspirerat dig att traska 10.000 steg/dag 🙏🏻 Nu ska jag bara inspirera mig själv tillbaka till den målsättningen också. Det är så typiskt mig - all in och sen platt fall. Men vi är nog alla härinne så lite till mans. Missbrukspersonligheter. Vi behöver satsa helhjärtat för att uppamma energi, men sen håller tyvärr inte energin i all evighet.

Men jag vägrar ha dåligt samvete för det, jag kommer tillbaka. Ibland kommer liksom livet i vägen, och det är okej. Acceptans. Just nu har barn och jobb varit viktigare, och så blir det i perioder. De få stunder jag får över vill jag bara vila, vila, vila. Men jag ser ljuset i tunneln.... seeeemeeester! Först ska båda mina barn flyttas och alla vikarierna ska vara satta i jobb - sen är det jag, mig och mitt som har huvudfokus 😍

Kram 🐘

PS. Känslan sista-gången som jag känner på jobbet nästan varje dag är verkligen bitterljuv. Skön och vemodig på samma gång.

Hej vännen 🌸💚🌸 Ville bara hälsa på. Tycker du förtjänar en extra god fika på lördag! Jag kommer strax efter dig!! Kram ❤

Hej @Torn 💚🥳

Pjuh, skäms lite att säga men hade halkat efter 67 poster. 😁 men nu är jag på banan igen och har stenkoll på dig 🥳🤣💚

Jag verkligen gillar din tråd. En tråd som jag ofta vill läsa när jag har lite mer tid. Du skriver nämligen ofta om nykterhet och vardagen på ett sätt som ger stor igenkänning. Tex:
"Det är en helt ny känsla som jag aldrig tidigare haft i livet. Att slippa den där frustrationen, irritationen och stressen för att i stället känna ett stort positivt lugn."
Jag börjar också känna lugnet. Hoppas den blir ännu bättre när jag har varit nykter 17 månader (grattis 💚🥳).
Tänkte också på det där hur illa vin kan lukta. 🤮 och killar som luktar öl 🤮🤮🤮

Tack för en underbar tråd! Kram
🌸💚🌸💚🌸

Som du skriver 😅👌💚 det är verkligen som en dagbok. Tack för att du delar med dig ❤

Du har verkligen inspirerad mig att hålla fast vid rutinen om 10 000 steg. När jag går min runda så tänker jag ibland att "det där skulle kunna vara AH". Fast vi bor på olika ställen, du är mer söderut vet jag.

Det lät underbart med ALV. Det var länge sedan. Hoppas på barnbarn snart så jag kan börja runda 2 😅🙏💚

Midsommar ja, och vi verkar snurra med samma tankar. Självklart får vi dricka, men först ska vi ha en nykter midsommar 🇸🇪🤣😘

Du ställde frågan: "Men, vad har jag för mål Mary?
Återkommande genom livet har jag alltid haft frågan/funderingen "Vad ska jag bli när jag blir stor?"

Jag tycker du går framåt som ångbåt ! Dagarna blir fler och fler. Vi hör dig sällan tvivla. Ibland undrar jag om du har mer viljestyrka eftersom du snubblade. Jag fick mer viljestyrka när jag smakade på skit-bubbel. Det är inte värt det. Bläh!

Vad är meningen med livet..? Att vara någon för någon? Att njuta? Föra vidare kultur eller skapa något nytt? Vem vet? Jag tror vi vet meningen först efteråt. Att när vi är redo att somna in, then everything makes sense. Tills dess kommer jag inte tänka på det...

Jag önskar att alla dina midsommardrömmar uppfylls och att du som jag kan stryka denna festlighet från listan 🥳💚🌸🤸

@Torn skrev:" 6-7 månader av nykterhet innan reptilhjärnan gav upp."
Jag har imorgon inte druckit alkohol på 7mån - förutom 1 gång ( men den vill jag inte räkna 😉) det är mitt nya liv som började 16 nov 2020 som räknas för mig.
Min reptilhjärna har nog gett upp iallafall 💪🏼 😃
💕sländan

@Gullranka skrev:"Häftigt hur det kan ändras!"
Verkligen, jag blir lite förvånad själv att jag inte reagerade ett dugg på flaskan. Fast jag var så uppe i varv och stressad.
Det Känns väldigt skönt iallafall 💪🏼😊
💕sländan

@Sattva skrev:"Återkommer till detta hela tiden, jäklar vilken personlig utveckling nykterheten har inneburit. På nåt sätt är det inte så jobbigt att titta på sig själv längre..."

Håller helt med ❤🙏 Jag har den senaste tiden slutat prata om min nykterhet med andra. Har inte engagemang längre vad gäller andras nykterhet. Lägger energin på annat, tex lyssnar på Annie Grace på mitt modersmål (sjukt vilken skillnad, går rakt in).
Känner generellt mig mer avslappnad 🙏💚🌸

Bra jobbat!! 165 dagar 🤸🌸💚🥳

@Sländan Härligt! För mig så slog min sk ”reptilhjärna” till ganska länge. När jag öppnade kylen och såg en öppnad vinflaska så kom det som en blixt. Oj, det där ska jag dricka!😅 Men lika snabbt kom tanken: Nej, för sjutton, det är ju alkohol i den.

Numera är det som du beskriver, fast som sagt, det tog nog 6-7 månader av nykterhet innan reptilhjärnan gav upp.

Kram

@Andrahalvlek skrev:"Verkligen en milstolpe!"
Ja, det kändes så normalt, inget konstigt alls. Det kunde lika gärna vara ett paket mjölk som stod där i dörren.
💕 sländan

@Charlie70 skrev:"Då kan du sätta check för halvfull vinflaska i stugkylen."
Det känns fantastiskt, helt underbart 💪🏼
💕sländan

Häftigt hur det kan ändras! Grattis till ditt nya tänk, det låter guld värt 🏆

@Andrahalvlek Det var väl härligt att du fick en så go höneblund! Inte så konstigt heller eftersom du hade skrivit om saker du gillar och ser fram emot strax innan. Semestern och stickning tex. Det borde du göra varje kväll innan du ska sova i stället för jobbrelaterade saker. 🥰

Kram

@TappadIgen Jag har också kallats för präktig här på forumet.😂 Man vill ju bara väl, men det är inte så lätt när alla ser olika på saker och ting och har olika mål. Tyvärr skäms nog en del och vågar inte skriva på forumet mer när det inte går så bra. Det är väldigt synd, skammen är det största hotet mot att få till en förändring. Man ska absolut inte skämmas utan fortsätta kämpa på. Annars händer ju inget. Tur att en del återvänder hit efter ett tag i alla fall. @Soffi är ett bra exempel på hur bra det kan bli. 😍

Ha det bra!

Nu har vi träffat barn och barnbarn. Känns bra. Jag är stolt över dessa, men min ork minskar. Och det digitala suget är stort hos de små. Min man och jag försöker med tex Fia-spel, men det är roligare med iPad. Tiden får väl visa hur vi skall hantera det. Fortsätter att läsa AA:s dagliga reflektioner. Av dessa får jag många råd, när det gäller allt. Ja, jag mår bra och är tacksam för min nykterhet.

@TappadIgen Det där funderandet är bra grejer! I vårt tidigare liv hällde vi vin på alla djupare tankar, men det är slut på det nu.

Håller med dig om att det är bäst att undvika vissa diskussioner. Man märker om någon mest bara vill ha medhåll, och helst inte alls vill ta del av någon annans åsikt/tankar om de är avvikande.

Det är synd tycker jag. Det är ju när man bollplankar med andra som de riktigt magiska grejerna kliver fram på scen 🤩

Kram 🐘

@Andrahalvlek Nejdå, det ska mycket till för att jag ska ta illa upp, tror jag, och jag tänker mig att med mina vänner här på forumet skulle jag nog hellre berätta det än att hålla mig undan. Det har nog inte varit något på forumet som jag tagit illa upp åt som jag kan minnas. Däremot håller jag mig undan en del trådar där jag upptäcker att mina tankar/råd och frågor inte bidrar till något, som t.ex. där jag förstod att jag upplevs som präktig. Men det är ju inte för att jag tog illa upp för det utan mer för att det inte skulle komma något konstruktivt ur min närvaro där. Vilket är synd egentligen, för nog kan forumet tåla lite mer friktion, men av den konstruktiva sorten. Sen passar man ju inte alltid med alla andra människor heller och så är det ju där med att kommunicera i textformat. Det blir ju lätt missförstånd. Min avsikt är dock alltid att hjälpa till, även i de fall där jag inte håller med om vad någon skrivit. Det upplever jag att majoriteten här gör också och jag tror man mår bäst av att förutsätta det också.

Ditt inlägg hjälpte mig i allra högsta grad dock och kul att det hjälpte dig också :) Vi har ju inte samma erfarenhet men det hjälper att kunna läsa och reflektera om hur det varit för dig. Men nu behöver jag nog några dagar att fundera på det igen.

Hur är det med dig nu?

Kram <3

@Sländan Yes! Verkligen en milstolpe!

Kram 🐘

@Sländan så skönt med de där små milstolparna. När man så tydligt märker skillnader på vägen. Då kan du sätta check för halvfull vinflaska i stugkylen. Bra att du reflekterar och skriver här om dem!

Kram!

Idag åkte jag till vårat landställe för att träffa en kille som skulle mäta våran fuktskada. Det var en del som stökade till det, så jag kände mig både stressad och väldigt irriterad. Min Apple Watch klocka varnade för att jag hade en högpuls utan kroppslig ansträngning.
Jag hade med mig pepsimax och tänkte ta ett glas.
När jag öppnade kylskåpsdörren så stod det en 1/2 full vit flaska vin där. ( sonens flickväns vin från helgen)
Min reaktion var - jaha,och där står vin. Ingen tanke varken att det var lockande eller äckligt. Bara ett kort konstaterande, jag tog min pepsi Max så var det inget mera med de.
För 7 månader sedan hade jag inte ens funderat. Bara tänkt att jag köper nytt till henne.
Verkligen en skön reflektion 💪🏼
💕 sländan

Igår dessutom. (Han bad visserligen om ursäkt efteråt) men han blev sur på mig att han fick fixa/städa det sista inför en besiktning av lägenheten för vi ska flytta. Jag hade städat hela söndagen men dippade tillslut och orkade inte det sista. Han var även sur att han behövde vara hemma och ta emot snubben och inte jag. Han jobbade hemifrån och åkte till kontoret sen så var ingen stor uppoffring. Jag har där emot fått ställa in mina kunder en hel vecka för att ligga inne med sonen i en vecka. Så jag blev väldigt besviken och ledsen.

Det jobbiga med att vara två som mår dåligt är att jag får ingen hjälp hemma. Tvärt om så förväntas jag göra mer för sambon orkar ingenting. Ibland vet jag inte hur jag ska orka allt faktiskt. Som precis nu så ville han att jag hämta dricka till oss fast jag fixat massor och precis satt mig ner med sonen i famnen. Han har bara legat i soffan. Han mår dåligt säger han därför orkar han inte. Så jag förväntas göra det. Jag då? Jag som dippat? Som gjort massor fram till nu men behöver lite stöd nu för att hämta mig.

Alltså min hjärna. Den lever sitt eget liv. Idag lättade pressen lite, det kändes inte riktigt lika kris längre. Andhämtning. En höneblund på lunchrasten? Yes!

Laddade mobilen i ett annat rum, ställde larmet på 30 min. Och vaknade fyra timmar senare 😳 Jag har gått upp och stängt av larmet, gått och lagt mig igen. Minns ingenting. Timeout.

Nu är jag blixtepigg 😂 Jag får väl jobba i natt istället när jag inte kan sova. Eller inte förresten. Någon cykelrunda med bad blev det inte, ny chans på torsdag. Imorgon natt ska jag sova hos yngsta dottern eftersom vi reser till Gbg över helgen och hon ska inte följa med.

Kram 🐘

@TappadIgen Blev orolig att jag skrivit något som du tog illa upp av, även om det inte är så jag känner dig. Men jag kan förstå att du behövde fundera lite. Det finns nog en del osagt där, vilket kan förklara skavet. Å andra sidan finns inte din mamma mer så det blir aldrig sagt heller.

Jag tänker att din mamma måste ha varit sjuk av oro när du var utomlands. Bara beskrivningen nu gör mig kallsvettig. Det jag tänker också är att du aldrig riktigt etablerade en vuxenrelation med din mamma, så som jag gör med min vuxna dotter nu. Och som jag gör med min mamma nu när det blir ombytta roller, det vill säga att jag tar hand om henne.

Jag flydde ju också hemorten vid 20-årsåldern så min och min mammas vuxenrelation har liksom fått möjlighet först de senaste fem åren sen hon flyttade hit till mig. Innan det träffades vi bara 2-3 gånger per år på kalas och jul, och då finns det inget utrymme för på-djupet-prat.

Man behöver förstås inte ha en på djupet-relation till alla, men då finns det helt naturligt också saker osagda och det tror jag kan bli en form sorg.

Vad det gäller min pappa kan jag inte spola tiden tillbaka. Jag kan inte göra gjort ogjort eller ogjort gjort. Jag kan inte göra mot honom som jag skulle ha gjort om jag fick göra om det idag. Med den kunskap och erfarenhet jag har idag. Hade han fortfarande levt hade jag haft möjligheten att försöka åtminstone.

Det sörjer jag fortfarande 20 år senare. Att jag inte ens fick möjligheten att göra rätt mot honom. Att jag var förblindad av ilska och irritation mot honom, att det var de enda känslorna som fick plats. Hade han levt fortfarande hade jag gjort annorlunda.

Samtidigt förstår jag att jag gjorde som jag gjorde då. Jag har förlåtit mig själv för det. Jag har förlåtit honom. Han gjorde så gott han kunde, vad han var förmögen till.

Samtidigt är det en sorg som jag har lärt mig att leva med. Att det blev som det blev. I början väckte sorgen mig mitt i natten. Numer påminns jag bara ibland, som nu. Eller om jag ser en kvinna i min ålder ihop med sin åldrande pappa. Ser kärleken dem emellan.

Min pappa hade många svagheter och brister, och alkoholismen genomsyrade allt. Hans allra största fördel var att han älskade mig villkorslöst. Han var värdelös på att visa det, men jag visste det och kände det nästan telepatiskt.

Vi bråkade massor när jag var i tonåren, de sista åren innan jag flydde hemifrån. Vi kunde inte vistas i samma rum en halvtimme utan att bli osams. Jag har tänkt efteråt att det nog berodde på att vi var för lika. Det är väldigt vanligt att det blir så. Den förälder man är mest lik bråkar man mest med. Sina egna svagheter i någon annans skepnad står man ut med minst.

Det är läkande att prata om det, skriva om det. Får jag chansen så pratar jag gärna med andra om min pappa. Som minns honom. Hör dem återberätta gamla minnen, hör dem återberätta saker som han sagt. Det är läkande. Att visa intresse för honom gör mina få minnen av honom mer levande.

När man är 20 år vill man bara bort, ut i världen. När man är 50 år som jag är så blir man lite mer intresserad av dåtiden. Att prata med min äldsta dotter nu om hennes barndom är lönlöst, men jag ser fram emot att hon kommer och frågar. Vi nosar lite på det ibland, när det blir tillfälle. Ett minne här och där. Vi umgås så pass mycket att det får plats också, även om hon mest är framtidsfokuserad förstås.

Haha, jag vet inte om mitt inlägg hjälpte dig alls 😂 Men det hjälpte mig lite till faktiskt. Sätta ord på tankar som ramlat omkring lite löst i skallen.

Kram 🐘