Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek 👍😍

@Andrahalvlek 🤣🤣🤣🤣🤣🤣

@Andrahalvlek Tack för din input. Du får mig att fundera på en hel del och jag har låtit det ruva en dag, men kommer nog ge det ytterligare en tid. Jag har inget sådär uppenbart som hoppar fram direkt när jag funderar på det, men det kanske kommer. Jag blev lite överrumplad av frågan om klassresa, för det har jag val ändå gjort när jag tänker efter, även om jag inte känner det som att jag har gjort det. Nu växte jag ju upp tillräckligt långt från Göteborg för att det inte ska kunna kallas förort, men likväl i arbetarklass och självklart sossar. Speciellt min mamma var gjord av den gamla sortens virke som inte går att få tag på riktigt längre. Men, jag vet att min mamma också var stolt för mina studier och arbete och hon berättade ofta för sina bekanta om mig. Där är kanske mer skuldkänslor i att jag inte sen jag slutade gymnasiet bott särskilt nära henne. Länge bodde jag ju inte i samma världsdel och nu när jag väl hittade hem till Sverige så hamnade jag ändå ganska långt bort och fortsatte ju ändå att resa ut i världen. Jag tänker på när jag var i Saudiarabien och de sköt missiler mot flygplatsen vi skulle flyga från. De har ju ett försvarsystem så inga civila flyg råkar ju illa ut, men en kväll under en middag kunde vi höra en missil bli nedskjuten och vi fick senare veta att någon på marken hade blivit dödad av fallande delar och sen när vi skulle flyga hem så blev vårt flyg förändrat så att det skulle gå till Turkiet istället mitt i natten och då över Syrien samma natt som Trump sa på TV att han skulle bomba Syrien. Där förelåg ju aldrig någon fara egentligen såklart, eller alltså inte mycket större fara än vad det innebär att flyga ett normal flyg, men det låter ju otäckt när man sammantaget alla händelser funderar på det på det viset och nästa dag fick vi ju veta att bombningen inte började förrän natten efter. Men min mamma sa till mig att dit skulle jag aldrig få åka igen.

Så där ligger det väl någonting. Jag kom liksom aldrig hem igen som var tänkt när jag först flyttade. Jag kunde helt klart kunnat vara där för henne mycket mer.

Jag vet ju att du har skrivit om din far tidigare också. Kan du fortfarande ha plågsamma minnen kring det? Det där med känslomässig inkontinens är något som jag kan känna igen mig i, men jag tror att jag har blivit mycket bättre.

Sitter och funderar vad jag ska fira med på lördag. Blir 6 månader nykter då! Vad ska man hitta på tro. Eventuellt ska vi träffa sambons familj. Hindrar ju inte att man fikar något gott innan. Kanske kan få sambon att baka något gott. Det brukar han ju gilla att göra. 😮❤️

Smart. Så ska jag göra. Följa viljan. ☺️kram @Andrahalvlek

Heja dig! En kvart yoga om dagen är perfekt! Ligg kvar på den nivån tills du VILL utöka.

Kram 🐘

@Sattva Extra roligt blir det när man liksom föreställer sig att motparten har gristryne och är nerkletad med gyttja. Då blir man så full i skratt att irritationen rinner av en.

Och ja, den nyktra resan del 2 och 3 och 4 är enormt utvecklande!

Kram 🐘

@Torn Ja, jag är ledig fre-mån och ska hjälpa dottern med sambo att flytta. De är på väg till Småland idag faktiskt för att hämta nyckeln till lägenheten. Spännande! De levlar upp 20 kvm, från en tvåa på 32 kvm till en tvåa på 52 kvm MED balkong! Det är dom så väl unt ❤️

Jag och barnens pappa reser upp till Gbg fredag eftermiddag och åker hem från Småland söndag eftermiddag. Många timmar i bil blir det kors och tvärs över södra Sverige. Jag tror att jag ska ge ratten till barnens pappa, han kan köra i sömnen nästan. För mig tar det oerhört mycket mer energi att köra 30 mil hit och dit. Om jag bidrar med bilen så kan väl han köra. Rättvis fördelning.

Annars tänker jag vila, vila, vila både fredag och måndag. Jag har märkt att min hjärna behöver det, vilket är en rest från utmattningarna sannolikt. Eller så är det åldern. Tiden är i alla fall förbi då jag kan dra iväg efter jobbet på fredagen och komma hem sent söndag kväll och jobba måndag morgon. Då blir jag helt förbi av trötthet. Kräkstrött.

De enda semesterplanerna jag har är några inbokade nätter hos äldsta dottern i Småland tillsammans med yngsta dottern. Det fick vi planera i förväg eftersom LSS-boendet behöver veta. Plus att vi har bokat biljetter till Astrid Lindgrens Värld en av dagarna. Yngsta dottern älskar ALV 😍 Vi åker dit varje sommar, förutom i fjol pga covid. I sommar har de öppet, men de säljer begränsat med biljetter per dag.

Vi ska dit alla tre och det ska bli så roligt! Jag har inte varit där sen de byggde upp den stora scenen Törnrosdalen. Vi brukar turas om att åka dit med yngsta dottern - jag, hennes pappa och syster. Så jag har nog inte varit där på fem år. I år behöver vi inte boka stuga heller eftersom äldsta dottern bor väldigt nära Vimmerby.

En SUP ska det bli! Och kanske några nätter i en stuga bredvid havet. Har börjat sondera läget lite, men det är väldigt uppbokat överallt. Men jag kan ju tänka mig en campingstuga utan toalett, så det löser sig nog till slut.

Kost och motion får inte bli ett måste. Jag har tillräckligt med måsten i mitt liv. Jag tror på att skapa goda vanor istället, som man sen har svårare och svårare att välja bort. Idag har det hittills blivit morgonrunda och lunchrunda och ikväll blir det nog cykelrunda till havet för att bada och äta medhavd sallad. Men jobbdagen är inte slut än, så jag kollapsar kanske i tv-soffan istället. Då är det okej.

Jag har märkt att stickningen verkligen hjälper mig med återhämtningen. När jag är så trött som jag var igår kväll är jag på nivån sitta-rakt-upp-och-ner-och-fånglo. Då börjar jag sticka framför tv:n istället och efter en tids monotont stickande verkar hjärnan stilla sig lite. Jag har läst att stickning är erkänt bra för återhämtningen, men jag har nog aldrig så tydligt upplevt det som de senaste stressiga veckorna.

Men det beror kanske på att jag är mer uppmärksam på mitt mående generellt? Utan vin som ventil vid stress måste man hitta andra ventiler, och stickning verkar vara en sådan för mig. Just nu stickar jag en slipover i regnbågens färger till yngsta dottern ❤️

Kram 🐘

@Charlie70, ditt svar gläder mig. På ett sånt inlägg förväntar man sig svar i stil med "du lever bara en gång" "vänta inte, följ ditt hjärta" osv. Man önskar ju att livet var så lätt att man alltid borde lita på sina känslor och det aldrig finns något att förlora på att satsa. Tyvärr är det ju inte sant men man hör ju sällan om de som följt sitt "förnuft" och stannat kvar i något, det är inte en rolig story.
Av någon anledning verkar ju människan ha svårt med att vara nöjd och tacksam över det man redan har utan kollar ständigt efter grönare gräs.

Denna lilla tråden har vilat ett tag nu. En liten påminnelse att gärna gå in och berätta din historia. Kanske någon som legat och sugit på en fin saga? Ser fram emot nya berättelser!

@Andrahalvlek Det låter bra, det verkar nästan som ditt ”all in ” ändå har lugnat ner sig en hel del vad gäller kost och motion. Det är samma med mig, förra året körde jag jag ju först en massa artsatsningar där jag verkligen gick in 100 % Sedan satte jag igång att springa som en galning samtidigt som jag slutade äta onyttig mat. Man blir helt klart mer chill när man har varit nykter ett år eller så.

Det var nu till helgen din äldsta dotter skulle flytta eller? Härligt med semester snart! Du har inga planer alls förmodar jag? Bara glida runt på SUP:en när du har lust.😍

Jag har börjat varva ner inför semestern och har tagit ledigt på torsdag och fredag. Det ska bli grymt härligt väder då med 30 grader och sol. Har inga direkta planer, jag bara känner för att njuta av värmen.

Kram

Tack @sisyfos för dina tankar.
Jag tror detta är nykterheten 2.0 för mig- att gå till botten med min ”läggning” att det blir så mycket att jag blir fartblind. Jag GLÖMMER bort hur man tar det lugnt. Jag vet hur det är att ligga i soffan och läsa- men att göra saker i lagom tempo utan att hela tiden känna att jag ligger på minus.
Periodvis i nykterheten har det gått rätt bra. Det har varit pauser. Ganska många. Paus efter två timmars jobb. Paus vid lunch. Det hjälper mig att sortera och vara koncentrerad.
Men perioder som nu- då tappar jag bort mina pauser och alla rutiner. Då jobbar jag i ett sträck fast jag vet SÅ VÄL att det inte är bra. Så det läget är svårt att röra sig från.
Betyder att jag behöver undvika att hamna där.
Idag har jag bokat om första mötet och bokat av det andra. Det har givit mig en lugn morgon som är helt nödvändig.
Jag kan dessutom och förhoppningsvis ta mig an dagen med bättre fokus.
Jag testar mig fram.
Något som jag upptäckt är väldigt värdefullt är att min man har extremt varsamt sätt med mig när jag har så här mycket. Noll krav eller förväntningar. Han fixar lagar mat och ordnar allt praktiskt. Det är hemskt skönt att han ser och gör.
Jag ska försöka vara rädd om min dag idag! Kram 🌱

@Andrahalvlek ps. Bra ordspråk! Lite som "never argue with an idiot"

Sisyfos o Andra Halvlek, tack för kloka inlägg! Jo jag engagerar mig o vill vara engagerad. Men inte på bekostnad av att känna mig förminskad eller att min energi går till fel saker/ personer. Har så svårt att släppa utan dåligt samvete dock. Men jag är inte skyldig någon min tid o energi om jag inte vill ge bort den! Egentligen är vi överlag tror jag dåliga på att se andras engagemang som en gåva. De ger av sin tid o energi. Frivilligt, (förhoppningsvis🤪).
Återkommer till detta hela tiden, jäklar vilken personlig utveckling nykterheten har inneburit. På nåt sätt är det inte så jobbigt att titta på sig själv längre...

Tack för påminnelsen @Sisyfos ❤️ Bengt och hans poddgäst får göra mig sällskap på lunchrundan. Morgonstunden är redan avklarad. Nu jobba, jobba, jobba! Det finns en tydlig deadline. Nästa måndag är alla sommarvikarier på plats och eftersom jag är ledig fre, mån så är torsdag min tydliga deadline. Det fixar jag! Med er hjälp 😍

Kram 🐘

@Sisyfos skrev:"”Jag tycker ingenting” människor uträttar inga storverk direk"

Spot on. Jag blir så trött på mig själv när jag engagerar mig i allting hela tiden. Ibland känner jag mig bokstavligt talat proppmätt, snudd på tvångsmatad. Då backar jag lite, avbokar, stryker i kalendern osv. Men sen landar jag ändå alltid i att jag är en person som är engagerad. Jag vill omfamna den delen av mig själv. Tricket är att hitta balansen. Men en enkel grundregel är nog att allt ska ge mer än det tar.

Apropå din irritation Sattva så ska du få ett bra säg av mig: Det är lönlöst att gyttjebrottas med grisar. Det är mer synd om dem än om dig, för de måste stå ut med sig själva hela dagarna. Och precis som @sisyfos skriver, man kan inte förändra någon annan. Man kan bara förändra sig själv och föregå med gott exempel. Vägra spela på deras planhalva.

Kram 🐘

Nu såhär efter snart 11 månaders nykterhet har jag börjat fundera lite på hur jag är som person. Jag engagerar mig, är troligtvis HSP med alla sinnen. Du skriver att du är glad på riktigt nu och irritation är en annan känsla som kanske också blir tydligare.
Jag märker att jag får jobba lite med det här och fokusera en del på mig själv (det går tyvärr inte att ändra vissa). Sig själv kan man däremot ändra och jag bestämmer mig för hur jag ska vara. Vad jag vill vara för någon och vilka signaler jag vill sända ut. Ibland kan det dock behövas något att städa, slå på etc för att släppa ut frustrationen, men sen kan man sätta fokus på sina egna mål igen.
Otroligt irriterande när vissas åsikter räknas mer, men det är den personens förlust. Kanske kan du nästa dig in om det är viktigt nog. En annan väg. Jag tänker att det är bra att ta fram den där känslan i ljuset också. Om du inte brydde dig om skulle du inte bli irriterad, men vill du vara en sån som inte engagerar sig? Och om du är en sån som är engagerad, hur kan du leva med det. Irritation är ju negativt men går att vända till en drivkraft. Så se det positivt Sattva! Jag tycker att de personer som jag jobbar med som har lite känslor också är de som åstadkommer något. ”Jag tycker ingenting” människor uträttar inga storverk direkt. 💜

Så irriterad. En del människor vill bara missförstå. Sätter vissas åsikter som viktigare än andras. Snobbigt o högfärdigt i mina ögon. Men allt jag kan göra är att själv backa, inte utsätta mig för det. Särskilt inte när det upprepas flera gånger.

@Andrahalvlek skrev:"Jag accepterar att jag ramlar ur rutinerna för kost och motion ibland. Jag funkar så. Blir det för mycket stress på olika håll så släpper jag det som egentligen tillför mig energi. Mycket märkligt, men jag funkar så. Har jag många måsten upplever jag allt som måsten - och då måste jag rensa bort måsten. Och då går jobbet och barnen före allt annat, inklusive mig själv och mina egna behov."

Oj, hög igenkänning på den här. Lite tunnelseende, beta av ett måste i taget. Sig själv sist. När man kommit ut på andra sidan kan man pusta ut. Det gäller att komma ut bara och att pusta ut och då kanske det får vara så att man tar tillbaka sina goda vanor en i taget. Lyssnade om det senaste avsnittet på Nörvaropodden på promenaden igår. Har lyssnat tidigare och det är ett intressant avsnitt, men när man är stressad då kan jag ha haft hela avsnitttet i öronen och knappt hört ett ord. Behöver nog lyssna en tredje gång… Sakta men säkert åter till de goda rutinerna. Ska ge mig på antiinflammatorisk kost när jag får lugn och ro.
Skönt att du börjar komma in i dina goda rutiner igen.

Testade yoga via youtube nu på morgonen. Det var jobbigt och svårt. Tog ett 15 min pass. Tänkte jag börjar där tills jag klarar det bra. Lite ångest har faktiskt släppt efteråt. ❤️

@Se klart skrev:"Insikterna står och trängs i mitt huvud. Jag vet ju hur man GÖR. Sen händer det saker på jobbet och människor kan säga ”men det är väl bara att stänga av” men det är inte riktigt så- bara."
Nej det är verkligen inte så bara. Jag tänker nu att jag kanske alltid har varit en sån som behöver lite tid att sortera. Att verkligen förstå och förstå på djupet. Absolut en styrka med det gör en också lite skör. ”Insikterna står och trängs i mitt huvud” var en sån bra bild för jag tror verkligen att det har varit så för mig ett tag. Nu börjar det falla på plats och jag sover bättre igen och hjärnan kan sortera. Skönt!
Jag vilade verkligen i helgen och tönk, allt ordnade sig ändå - nja inte städningen men vi fick mat på bordet och någon annan tänkte och planerade. Så skönt för jag vilade verkligen. Oerhört välbehövligt.

Tack @TappadIgen för pepp ❤️ Du har så rätt och ibland är det skönt att bli påmind. Och det blir jag av er kära forumvänner. Ni ger mig en klapp på axeln så jag påminns om att ge mig själv en klapp på axeln. Bra jobbat! Att jag klarat den här våren utan att ens tänka att alkohol skulle kunna hjälpa ger mig VG på kursen Nykter 1.5.

Kram 🐘

Om man börjar granska de områden man inte lyckats lika bra på som man önskat så kommer alla att kunna skriva en liten lista med förbättringspotentialer och visst, det finns väl ett värde i att känna till vad man kan göra bättre framåt men den listan du kan knåpa ihop bleknar ju bredvid listan på allt det du har klarat av på senaste tiden. Alla projekt på jobbet med nya utmaningar och teknikstrul. Alla projekt på hemmaplan med flytt av yngsta dottern och examensfirande o.s.v. och att framförallt, att ta en kebab efter en stressig dag är såååå ok, speciellt när du jämför den med att tanken aldrig kom till alkohol ens. Du är i en sån oerhört mycket bättre position idag än vad du kunde ha varit om det inte varit för allt det jobb du har lagt ner.

@Se klart Det med att man njuter mer av maten glömde jag att nämna för dem. Det är vi ju flera stycken här som har konstaterat.😍 ”problemet” är dock inte något glas vin till maten, utan det är just deras fredagsvana att tulla av en vinbox innan maten och framförallt efter maten framför tv:n. Frugan har dock dragit ner rejält det senaste året. Det var länge sedan jag såg en vinbox här hemma. Vinboxar är ett riktigt otyg tycker jag, jäkligt lätt att det blir en massa extra glas i tid och otid.

Att börja med kvällsbad låter bra Se klart!🤗

@Tofu, Svärföräldrarna har mycket att vinna. Han brukar somna ganska omgående i soffan, och då blir svärmor irriterad och börjar klaga på att han jämt somnar. Lik förbannat fortsätter hon att fylla på sitt eget vinglas, och sedan brukar hon också somna i soffan.😬

Ha det gött!

@Se klart Det är verkligen inte så bara. Kommer man till en viss gräns blir hjärnan som ett självspelande piano. Riktigt läskigt.

Jag tror att enda sättet är att göra som du gjorde - frigöra tid då man slipper en massa intryck och fatta beslut. Det tar mest energi. Ibland kan jag känna: Nu tar jag inte ett enda beslut till! Inte ens vad jag ska äta typ.

Djupandas är jävligt bra! Man ska komma ihåg att ta till det verktyget bara. Jag och ett gäng kollegor brukar påminna varandra: ”Andas, andas, andas”. Bara att någon ser ens stress och visar omsorg lättar stressen.

Kram 🐘