Senaste kommentarerna i forumet

Den senaste 1,5 månaden har jag pga jobbstress och all stress omkring dotterns inskolning ballat ur fullständigt vad det gäller kost och motion. Katastrof. Resultatet? Plus 4,5 kg och värk i hela kroppen. (Fast just idag har jag kanske lite träningsvärk efter cyklingen.) Jag har generellt värk i kroppen som känns som träningsvärk, men oftast har jag inte tränat alls. Jag tror att det är symtom på generell inflammation i kroppen. Jag slapp värken när jag åt antiinflammatorisk kost.

Back to basics. Började dagen med min vanliga morgonpromenad. Ljuvligt 😍 Enorm skillnad jämfört med i januari om man säger så. Extra påtagligt när man går exakt samma runda. Jag ska också skärpa till mig med kosten och återgå till antiinflammatorisk kost. De senaste dagarna har jag märkt att värmevallningarna har kommit tillbaka också, mycket obehagligt 😫 Jag har en chokladkaka kvar i kylen, sen får det vara bra med sådant för ett tag.

Jag accepterar att jag ramlar ur rutinerna för kost och motion ibland. Jag funkar så. Blir det för mycket stress på olika håll så släpper jag det som egentligen tillför mig energi. Mycket märkligt, men jag funkar så. Har jag många måsten upplever jag allt som måsten - och då måste jag rensa bort måsten. Och då går jobbet och barnen före allt annat, inklusive mig själv och mina egna behov.

Viktigast av allt, min svacka innehöll ingen alkohol - inte ens tankar på alkohol. Det är en seger!

Kram 🐘

@Charlie70 🧡

Godmorgon ☀️
Precis som du har jag också funderat på varför man som en "Pavlovs hund"
på en sekund reflexmässigt kan koppla ihop en måbrakänsla med "nu vill jag dricka alkohol"
Det är faktiskt jättekonstigt!🤔
Mycket konstigare än att vilja fira för att det är fredag, midsommar eller jubileum av något slag... För där är det redan så betingat och paketerat att man inte ens tänker på det. För så har man ju gjort i alla tider...🙄

Men just det där "alkoholplinget" man kan få i skallen när man sekunden innan fått en förhöjd positiv livskänsla av något slag, är mycket märkligt!! Och riskabelt! Det är jättelätt att falla...😬

Men vi är så erfarna vid det här laget så vi kan hantera denna känsla, eller hur? 😊

Ha en fin vecka Charlie! ☀️😎
Kram 🧡🌷🧡

Nya dosen på medicinen hjälpte några dagar nu är ångesten tillbaka. Än så länge inte så deppig. Är väldigt trött men inte konstigt när man har ångest hela tiden och inte sover längre än till 04. Har lyckats sova någon timme ibland extra.

Så har det varit för mig med..fira in helgen, semestern…därför saknar jag alkoholen jättemycket nu när jag har semester . Och visst ..jag tror att mycket firande är en anledning att dricka alkohol.

Jag tänkte både på det här med alkohol och ungdomar samt alkohol och fira. Studenten har ju nyligen firats en högtid där man skulle kunna säga att alkoholen flödar en hel del. Nu har inte mina egna ungdomar tagit studenten men varken dem el min man och jag hade varken varit sämre el bättre än andra ungdomar och föräldrar om de hade tagit den. Större delen av ungdomarna är ju endast 19 och helt plötsligt så accepterar vuxenvärlden att det dricks. Och det är i alla samhällsklasser. Pga Corona el tack vare Corona så kunde ju inte alla fester äga rum där det dricks mycket alkohol. När jag började arbeta som skolkurator på gymnasiet så hade jag ingen aning innan att det festades så mycket som det gjorde. Det var bla därför man tidigarelade examensveckan för att minska drickandet.

Kram🥰

@TappadIgen skrev:"Hur kommer det sig att känslorna för dig är förknippade med alkoholen i sig? Känner du att du gör framsteg i alla fall? "
Jag tror att det är en sorg, första månaderna har jag bara varit så tacksam, att jag äntligen förstått att det inte finns något alternativ för mig. Och jag har mått så fantastiskt bra.
Men sedan börjar jag känna en sorg över vad jag har missat i livet, genom att bara stå bredvid mitt liv och inte varit närvarande. Det känns som jag har blivit lurad, och lurat mig själv på större delen av mitt liv. Jag började dricka alkohol vid 13 års ålder och är nu 51 år.
Nu när jag är klar i huvudet, börjar även andra tankar om min ADHD. Har jag självmedicinerat med alkohol? Det är ju vanligt, och nu när jag slutat med alkohol vad ska jag då lugna min hjärna med.
Jag har ju känt väldigt mycket mera av min ADHD sedan jag slutade med alkohol. Även mycket positiva saker. Men det känns som om jag måste få ro i huvudet ett tag. Jag mediterar och rör mig mycket.
Imorgon ska jag träffa en psykiater, det ska bli intressant att höra vad hon säger.
Jag kommer vara sjukskriven ett tag till innan jag börjar på halvtid.
Min psykolog är noga med att jag måste ta det lugnt nu, så det inte blir något bakslag.
Din andra fråga om jag tycker att jag gör framsteg iallafall- Absolut, det gör jag.
I mitt fall tror jag att jag måste gå igenom en del av mitt liv för att kunna gå vidare.
Nu menar jag inte att man behöver gräva ned sig och älta massor, men acceptera det som varit och gå vidare.
Jag har ju velat ta bort min antidepressiva medicin när jag är starkare. Men som det känns nu så är det nästan som om jag behöver öka på den istället. Vi får se imorgon vad hon säger.
💕 sländan

Sådär, nu ligger jag i mitt varma kvällsbad!😍 Har haft en bra dag med väldigt mycket prat och skratt. Dagen bara flög iväg.😅
@Andrahalvlek Ja, man får väl se det som ett bra tillfälle att få det ordentligt städat. Även om frugan svär som en borstbindare under städandets gång, så blir hon jättenöjd och glad när det är klart.🥰

I dag fick vår nya gasolgrill bekänna färg. Riktigt bra investering faktiskt! Nästan lite fusk att grilla med den. För lätt😂Men maten blir bra, och varken bränd eller rå.
@Se klart, torskrygg är inte att förakta, väldigt gott tycker jag. Trasig frys i sommarstuga har jag också varit med om. Det var dock en frysbox, så inget läckte ut, men den doften som kom när jag öppnade locket!😩 Det luktade inte hallon direkt.🥴

@Pilla, 🥰

@Varafrisk, du har helt rätt såklart, du om någon vet ju vad det handlar om när du t.o.m. har jobbat i branschen. 🤗

Jobb i veckan, ev tar jag ledigt på torsdag och fredag. Det beror på vädret. ☀️

Ha det bra!

@TappadIgen Verkligen! Jag önskar att jag hade stått på mig och tapetserat och snickrat och målat, men både min pappa och barnens pappa tog den bollen direkt. Vägrade lämna den ifrån sig, och jag var väl lite bekväm och hade ju annat att göra. När jag flyttade till egen lägenhet efter separationen var det första gången jag verkligen fick lära mig hur router, tv-box och fjärrkontroller hängde ihop. Jag var tvungen.

Samma sak med datorer och mobiler, jag använder dem gärna men är helt lost om det strular. Blev så full i skratt häromdagen när den nya vikarien skulle börja jobba på distans. Det blir hennes sjätte sommar hos oss och hon är 65+ så hon har egentligen gått i pension. Hon ska jobba med riktigt avancerad programvara från morgon till kväll, och hon gör det riktigt bra. Men hon kunde inte ansluta datorn hon fått hemskickad till sitt privata Wi-Fi. ”Det får sonen hjälpa mig med sen”.

Så det handlar både om självförtroende och övning. Minsta lilla motstånd så får jag handfallen-panik. Youtube är svinbra! Jag youtubade mig till hur min klockradio funkar när jag hade glömt bort det och skulle ställa om klockan. (Den hade legat oanvänd några år.) Det är läskigt också, all denna sällankunskap som bara faller bort för att den inte upprepas så ofta.

Riktigt bra att du lät din sambo laga kontrollen, nästan gång blir hennes tröskel ännu lägre. Det är också viktigt att man låter resultatet bli lite som det blir. Jag målade ett bord vitt en gång i min ungdom, men eftersom min pappa var målare höll han på att få hjärtsnörp så han gjorde om det jobbet. Trist. Inte bra alls för mitt självförtroende.

Om jag blir husägare någon gång har jag en massa utmaningar att ta mig an!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det handlar säkerligen till en del om träning men kanske också till en viss del vad du förväntar dig av dig själv. Jag tänker på det där Pippi-citatet "Det har jag aldrig provat förut så det klarar jag helt säkert", men det känns som att du har fått in rätt tänk nu också inför framtiden.

Min sambo ville gärna prova på tekniska saker men hennes pappa och tidigare make lät henne inte prova med risken att det kunde gå fel och bli dyrt. Så jag fick en idé när spaken till vår Nintendo Switch hade pajat och jag beställde en ny på nätet, då en kontroll inte är särskilt billig. Jag tittade igenom videon på youtube hur man går tillväga medan jag väntade på paketet och tänkte att det här är ju ganska avancerat men jag vet ju hur noggrann och pillig hon är när hon arbetar med hantverk så när paketet kom fram så tog jag fram kontrollen och satte igång videon och bad henne fixa det. Hon förstod först inte alls. Det här är ju en sån grej som är mitt jobb och inte hennes, tyckte hon för hon kan inte sånt och jag tycker ju att sådant kan vara barnsligt kul. Jag visste att hon skulle klara det om hon bara satte sig in i det, men det var en liten chansning för självkänslan skulle kunna ha satt stopp, men det gjorde den inte. Hon fick till det och kontrollen fungerade perfekt. Nu är hon inte lika rädd för att prova liknande saker igen, även om jag fortfarande sköter det mesta av det tekniska här hemma.

Lite självförtroende kan göra mycket.

@Se klart Det låter jättebra tycker jag.🤗 Tänk på att vara bestämd och stå fast vid din plan! Se det som livsviktigt.

Kram

Tack @Andrahalvlek för så många kloka reflektioner. Jag var inte säker på om min upplevelse skulle gå att förstå ens, men du verkar ha hängt med i alla fall. Det jag tänker på är ju också att jag ju egentligen känner mig ok, liksom. Jag har ju inte varit med om något extraordinärt på något sätt, tänker jag, och kanske därifrån tänker jag att jag egentligen då inte heller ska fundera för mycket på allt och hitta fel där de inte finns. Men samtidigt känns din förklaring tilltalande. Det finns säkert saker som jag har tryckt undan istället för att bara hantera dem för vad de är och där finns ett förbättringsarbete.

@Sländan Det känns bra att du också förstod vad jag menade och tack för att du delar med dig. Det känns befriande på något sätt att inte vara ensam om det, samtidigt som det är tråkigt att höra att du har det så tufft. :( När jag är hos min psykolog så pratar vi nästan aldrig något som berör några känslor. Hur kommer det sig att känslorna för dig är förknippade med alkoholen i sig? Känner du att du gör framsteg i alla fall? Jag vet inte om jag är särskilt känslig egentligen. Det känns som att det är för mycket att fundera på, på en gång. Jag har också svårt att avgöra för mig själv om jag gör några framsteg eller inte, men något känns bättre efter händelsen förra veckan i alla fall.

Jag tror att jag får ha tålamod helt enkelt och se vad det här leder till.

@Soffi Åhhh, nu blev jag avundsjuk!😍 Jag måste verkligen få uppleva en sådan ritt någon gång i framtiden! Den drömmen har har jag haft många gånger när jag har vandrat i fina miljöer i sommarnatten. Precis som i en film som Andrahalvlek skriver. Njut av livet Soffi! 😍 Kram

Beträffande barn/ungdomar…elever…
Har jobbat som skolkurator under många år. Tänker att alla elever ska få kunna utvecklas utifrån sin egen förmåga och få bekräftelsen för det. Få det stöd man behöver och stimulans.
Jag hoppas också att alla barn och ungdomar ska kunna få vänner utifrån den de är och inte vad de presterar. Och till sist vill jag säga att min erfarenhet är att alla elever vill lyckas. Det finns alltid en anledning till att någon blir stökig och till sist skiter i skolan, och det måste ju vara ett misslyckande för vuxenvärlden.

Kram🦋

Jag har en brist i min goda självkänsla och den rör allt praktiskt och tekniskt, tex fjärrkontroller och wifi 😫 När jag ställs inför sådant som strular drabbas jag av handfallenhet-panik. Jag vrålar liksom inombords: ”Jag kan inte det här”. Sen drar jag liksom ner rullgardinen, kan knappt förmå mig att ens prova.

Och då är jag en sådan person som löser problem på löpande band på jobbet, tänker om och tänker nytt hela tiden. Varför kan jag inte vara sådan även vid praktiska saker på hemmaplan?

Sannolikt beror det på att jag har övat för lite, jag levde ju i en traditionell relation vad det gäller hushållssysslor i 24 år. Min pappa var dessutom hantverkare, så i min barndom och ungdom fick jag inte öva alls.

Jag har aldrig tapetserat eller målat. Kan till nöds få upp en tavla, spika i en spik typ. Min bil sköter däckfirma och verkstad, jag tvättar den ibland i en automattvätt. Att jag skulle klara mig som ensam husägare är ett skämt, men jag tänker att man får köpa in de tjänster man behöver.

Idag skulle jag pumpa min cykel. Jag har en rejäl pump som man står på och pumpar och man ser i ett fönster hur högt däcktrycket är. Två hål och en spak som ska dras åt olika håll. Jag fixade detta i fjol, med hjälp av telefonsupport av äldsta dottern. Nu var det dags igen.

Jag började med att råka tömma ut all luft ur bakdäcket, tjoho. Not. Sen fick jag inte in någon luft. Alls. Jag gjorde det här i fjol! Hur gjorde jag? Hur kan jag ha glömt hur jag gjorde? Svetten rann under cykelhjälmen och jag var två minuter från att kasta in både cykel och cykelpump i förrådet.

Då djupandades jag några gånger. Stärkte mig med tanken om att jag klarade av det i fjol. Och att om jag fortsätter göra som jag gör nu så får jag samma resultat. Ingenting. Så jag måste göra på ett annat sätt.

Jag fick luft i däcken till slut. Jag pumpade dem stenhårt så jag rullade fram jättesnabbt i triumf nästan. Allt man övar på blir man bättre på. Och det gäller även nykterhet. Nästa år är cykeldäcken en baggis att pumpa! Lika plättlätt som nykterheten känns andra sommaren 😍

Kram 🐘

@Se klart Det låter som en toppenplan! Det är värdelöst att köra ända in i kaklet innan man går på semester. Sista veckan MÅSTE man ta det halvlugnt om man ska ha behållning av sin semester.

Kram 🐘

PS. Jag har idag cyklat tre mil, badat iskallt, diskat och tvättat. Men påskpyntet står kvar 😂 Bara för att får det stå kvar till midsommar! Precis som @Torn sa, man skadar sig knappast på kycklingarna 🐥

Städa eller inte städa är en större fråga än Hamlets- iaf hos mig.
Vissa perioder går jag genom tillvaron och hjärnan hänger upp sig på exakt VARENDA detalj som inte är städad. Andra perioder bryr sig hjärnan/jag inte alls (förutom kök och bad som bör vara rent alltid)
Ja jag har ju hållit på en del med ”stökterapi” som du vet, du får väl föreslå det för frugan- eller inte. Tycker det låter chill och pragmatiskt att låta hennes behov styra här. Och kärleksfullt. Bra!
Jag ska äta (fryst) torskrygg idag, bättre blir det inte i dessa trakter. En gång köpte vi jättefin och dyr fisk från någon fiskbil och hade i frysen som ett lager för kommande år. Blev strömavbrott i byn. Inte bättre än att vi fick köpa ny frys och lägga om golvet i skafferiet. Så nu är det inga större inköp här.
Ha en fin söndagkväll, kram!

Städa eller inte städa är en större fråga än Hamlets- iaf hos mig.
Vissa perioder går jag genom tillvaron och hjärnan hänger upp sig på exakt VARENDA detalj som inte är städad. Andra perioder bryr sig hjärnan/jag inte alls (förutom kök och bad som bör vara rent alltid)
Ja jag har ju hållit på en del med ”stökterapi” som du vet, du får väl föreslå det för frugan- eller inte. Tycker det låter chill och pragmatiskt att låta hennes behov styra här. Och kärleksfullt. Bra!
Jag ska äta (fryst) torskrygg idag, bättre blir det inte i dessa trakter. En gång köpte vi jättefin och dyr fisk från någon fiskbil och hade i frysen som ett lager för kommande år. Blev strömavbrott i byn. Inte bättre än att vi fick köpa ny frys och lägga om golvet i skafferiet. Så nu är det inga större inköp här.
Ha en fin söndagkväll, kram!

Tack för era kommentarer @andrahalvlek @torn @varafrisk @sisyfos
Jag tar dem till mig var och en och har ägnat helgen åt att begrunda det ni skriver. Det är väldigt värdefullt med riktiga inspel och inte slentrianmässiga- ja ni vet var jag menar. Har tänkt på allt från andrahalvleks påskpynt och torns lust- eller inte. Att det tar tid att komma ikapp.
Igår gjorde jag ingenting. Jag kände mig i det närmaste sjuk så jag vet inte om det var baciller eller bara återhämtning som gjorde aktiviteter omöjliga att utföra. Men det var skönt. Idag har jag gjort det jag känner för (grejat med mina rabatter) fram till eftermiddagen sen har jag höneblundat och lyssnat på bok. Slappar-rummet taget i besittning.
Jag må verka hyfsat normalkompetent när det kommer till att ansvara för diverse saker men när det kommer till mig själv är jag inte riktigt där.
Idag har jag sett över kommande vecka och bestämt mig för att endast jobba halva dagar. Har blockat kalendern från klockan 12- måndag till torsdag och fredag har jag stängt för alla möten.
Jag ska säga till min chef imorgon att nu har jag varit förkyld tre veckor- det betyder med säkerhet att mina helger inte räcker för återhämtning, så jag kommer att korta av dagarna fram till semester för att ledigheten ska bli bli just ledigt.
Så det känns som en plan. Vill återigen tacka för viktiga inspel och för att ni förstår att det här är en sorts brist som jag och flera av oss har och som i grunden handlar om att känna sina egna begränsningar- INNAN de är överskridna.
Ett långt lärande, kanske närmar jag mig, med er hjälp. Vacker sol ser det ut att vara från min utsiktsplats- soffan! Kram.

@Se klart skrev:"Igår ringde min mamma och var ”orolig” för mig. På skarpen fick jag LOVA henne att ta det lugnt nu. INGA fler projekt. Jag MÅSTE bara strosa i trädgården och vila."
Tänker att det ovannämnda skrev du några dagar innan och sen undrade du i alla fall om du hade rätt att vila. Jag känner såväl igen mig. Det är så svårt Tt vila och när jag nu verkligen gör det kommer en enorm trötthet. Men det får vara så. Och det är så skönt på nåt sätt att få vila. Att tillåta sig själv att göra just det. Jag har åratals vila att ta igen. Får en känsla av att du också har det. Så njut i ert slapparrum med utsikt över vatten. Det varböld så det var tänkt och det finns nästan inget mer rogivande.

@TappadIgen jag känner igen dina tankar, det är helt klart en process i hjärnan som jobbar undermedvetet. Jag kan nog uttrycka det som om hjärnan och känslorna börjar få liv igen.
Jag har aldrig gråtit så mycket som de sista 3 veckorna. Särskilt när jag pratar med min psykolog om alkohol, det är helt klart mycket känslor där.
Hela min förändring har tagit så mycket kraft att jag nu är sjukskriven för utmattning.
Man funderar ju på allt som hänt under sitt liv och nu som nykter, ser man allt lite klarare. Det kan vara smärtsamt, men det är nog bra iallafall. Det ligger under ytan och bara väntar på att få komma fram.
Vi är alla olika sårbara, jag är nog väldigt känslig och måste vara observant på mina tankar.
💕 sländan

@TappadIgen skrev:"all-inclusive på en söderhavsö och ligger och njuter i solen, men så googlar man på maten man blev serverad och finner att den ryska kaviaren inte var kravmärkt och så ligger man och har ångest resten av veckan för det. "

Vilken underbar liknelse! Ja, ibland är det verkligen inte bra att ta reda på allt om allting.

Apropå din handen-på-plattan-känsla så tror jag att det är ditt undermedvetna som knackar på. I ditt undermedvetna minns något som ditt medvetna jag har förträngt. Något som vill komma ut. Något minne och känsla som vill bli klappad på, tröstas lite, reflekteras över, för att du sedan ska kunna låta det gå. Dina starka känslor och tårar tyder på det också.

Det finns någon som heter traumaterapi som syftar just till att hitta tillbaka till de minnena, titta på dem med en vuxens ögon, trösta, hålla om, förlåta, för att sedan kunna gå vidare. Trauma låter dramatiskt, men jag tror att vissa minnen liksom kan sätta sig fast i det undermedvetna annars. Det får liksom större betydelse än det borde ha, just därför att man inte kommer åt det och kan analysera det.

Ungefär som igår när jag fick en orosklump i magen och inte fattade varför först, tills jag förstod att den kom av att min ex-sambo skulle besöka min dottern och jag var orolig över att han skulle avboka ännu en gång. Min kropp reagerade med oro innan jag ens förstod det intellektuellt.

Och vad du gör nu 300 dagar in i nykterheten är att du lyssnar inåt på din kropp, och ditt undermedvetna. När du är nykter märker du skillnaden, är mer uppmärksam på nyanserna. Och det enda du kan göra är att ta emot känslorna, bring it on. Vilka känslor som än kommer så går de alltid över. Och gråter man så känns det lättare efter ett tag. Nästan alla härinne vittnar om en fas då tårarna kom tillbaka, efter flera års frånvaro.

Den nyktra resan fortsätter och den är bara spännande 😍

Kram 🐘

Idag hade jag lust att cykla och bada 😎 Premiärtur på hojjen så imorgon har jag nog rejält ont i rumpan. Ska leta fram mina cykelbyxor, man kan inte få nog med vaddering där bak liksom. Valde inte den närmaste bryggan heller, totalt blev det 30 km t.o.r.

Väl framme på badbryggan tog jag badtermometern i handen och dök i. Chocken! Det var 14 grader 🥶 Fick ta mig runt bryggan dessutom för att komma upp via stegen, hann bli rejält nedfrusen. Men det var tur att jag inte kände på vattnet innan för då hade jag nog inte badat - och det var skönt efteråt! Man ska inte fundera så mycket utan bara göra ibland.

Under cykelturen spanade jag på hus och natur och njöt av doften från nyslaget hö som ligger och torkar och som snart ska tas upp. Nya cykelhjälmen var svinbra, med liten ”keps” som skydd för solen och inställning i nacken så den satt som gjuten på skallen. Enda kruxet är styret, jag kan liksom inte variera mig nog mycket utan blir stel i nacke, armar, händer hur jag är bär mig åt. Funderar på om jag behöver ett nytt styre, och nya handbromsar både fram och bak behöver jag också eftersom de är nästan utslitna.

Det här får bli min sommarutmaning: Cykla och bada minst tre gånger per vecka. Och jag behöver inte cykla tre mil varje gång. Närmaste bryggan vid havet ligger 3 km bort, och en badsjö har jag 1 km bort. Några bra badbryggor ligger 5-10 km bort. Så det finns cykelrundor som passar alla tidpunkter.

Att cykla och bada efter jobbet och ta med sig maten och äta utomhus känns som vardagslyx 😍 Några jobbveckor till ska jag bita ihop innan jag går på semester den 5/7. Nu har jag lust att ta en höneblund 😴 Sen blir det tvätt, disk och städa bort påsken i ett huj.

Kram 🐘

@miss lyckad skrev:"Finns ju tyvärr även en finsk alkoholberoende-gen som det finns forskning kring.."

Är ganska övertygad om att jag har den.

Angående finsk musik, några av mina absoluta favoriter råkar vara finska. Den upplevelse jag hade förra lördagen som jag precis skrev om började med att jag lyssnade på Omnium Gatherum. Senaste låten där var Rest in your heart. Sen har jag en förkärlek till Eläkeläiset också.

Jag hade egentligen tänkt skriva om dagen då jag firade 300 dagar förra helgen. Det var väl inte just därför det hände eller så, men jag ville få det nedskrivet. Jag känner mig lite märkligt nervös för att skriva ner det, men jag tänker att det är bäst att jag får det gjort ändå så kanske jag, även om texten inte går att förstå sig på, förstår det lite bättre själv.

Jag har ju ett tag funderat på det där med att bearbeta saker och om vad jag ska prata med psykologen om och diskuterat ämnet här. Detta för att jag inte har någon aning om alls hur det funkar. Från de två hållen kan jag förstå argumenten att om man bara tränger bort allt så är det inte bra för en, men samtidigt om man tänker och gräver för mycket så kan man hitta anledningar till att må dåligt när de egentligen inte finns. Det är som att man är på en all-inclusive på en söderhavsö och ligger och njuter i solen, men så googlar man på maten man blev serverad och finner att den ryska kaviaren inte var kravmärkt och så ligger man och har ångest resten av veckan för det. Den här frågan har jag brottats med ganska länge nu och jag vet inte svaret på den.

Något jag har blivit mer medveten om på den senaste tiden är att det finns vissa tankar som är som att lägga handen på en varm platta. Analogin är alltså att smärtan i handen gör att man snabbt rycker bort den. Nu är det ju inte en smärta på det sättet, men det är ändå den bästa analogin jag kan komma på. Jag har observerat att tankar kan dyka upp och något gör att jag reflexmässigt och mestadels omedvetet suddar ut dom som något slags skyddsmekanism. Det är lite svårt att förklara, men jag tror att det är meditation och även nykterhet som har gjort att jag har observerat det och blivit medveten om det, men jag har inte tänkt jättemycket på det utan mer tänkt att jag får titta på det eventuellt lite senare då det finns andra saker att fokusera på nu. Jag har väl förstått också att andra måste känna något liknande, men har säkerligen hanterat det på andra sätt än hur jag har hanterat det.

Det finns såklart olika källor till detta också, men kanske den vanligast förekommande som jag upplever(jag för alltså inte statistik) på senaste tiden är tankar på min mamma som gick bort för två år sedan. Den här är också svårt att förklara för det är inte så att jag aldrig kan tänka på henne, men det är när jag tänker på henne på ett visst sätt. Jag har ännu inte kunnat identifiera skillnaden här, men ibland blir det som att lägga handen på plattan och jag måste dra bort den. Jag tog en paus nu och funderade en liten stund och jag kan liksom inte sätta fingret på det riktigt. Jag har lite funderingar nu, men för tidigt att sätta ord på det ens.

Jag är ju inte unik på något sätt här. Alla kommer vid något tillfälle att behöva gå igenom en nära familjemedlem eller väns bortgång. Jag hanterade väl inte min mors bortgång så bra och jag minns ärligt talas inte jättemycket om hur jag tänkte eller något då. Det blev en hel del drickande och det var efter ett tag av detta som jag hade en vit månad. Nu är inte min avsikt att skylla min alkoholism på min mors bortgång för problem hade jag redan innan. Jag har med det mest för att det hade så stor del i hur jag hanterade sorgen då. Det jag minns allra mest var en känsla av tomhet och att jag använde det medel jag kände till då för att hantera det.

Så tillbaka till lördagen då. Jag var ute och gick en promenad på en av mina favoritpromenadsstråk. Det var härligt väder och jag var uppåt och firade 300 dagar och allt. Jag var väldigt närvarande och plötsligt dök den där tanken upp igen, och handen hamnade på kokplattan. Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev för det var inte något jag hade planerat alls, men jag ryckte inte bort handen utan jag tillät mig att bara känna det som kom och det var väldigt överväldigande. Den här biten är också väldigt svår att sätta ord på. Det blev som förväntat en hel del smärta och en hel del tårar började rinna medan jag fortsatte min promenad, men på något vis kändes det skönt också och jag lät en massa tankar bara få komma och jag kunde observera dem och reagera på dem utan att medvetet försöka styra dem på något sätt och vid något tillfälle kändes det så befriande på något vis också att jag kände fysiskt hur vad som måste har varit ett märkligt leende formades i mitt ansikte utan att jag kunde stå emot. Nu var mitt medvetande mer fokuserat på det inre och mina egna kroppsliga förnimmelser men jag minns att jag mötte kanske 2-3 sällskap under denna tiden på min vandring. Trots att jag var väldigt obekymrad då av vad de skulle tänka då vid tillfället kan jag i efterhand undra lite hur mycket av vad som försiggick inom mig som märktes. Jag kan inte erinra mig om senaste tillfället jag grät. Det kan ju inte ha varit i år i alla fall och kanske aldrig riktigt i den här mängden och trots att jag inte är så observant så tänker jag att det ändå är förhållandevis ljudlöst när jag gör det, så när som på att näsan kan rinna litegrann när det blir mycket, så det kanske inte ens märktes.

Det konstiga är att trots att jag tänker på det som hände som positivt ändå så har jag märkt sedan dess att jag har ryckt bort handen vid flera tillfällen när det har dykt upp liknande situationer igen. Senast jag minns var på väg hem till jobbet på lunchen i fredags. Tänkte jag kanske att det inte var tillfälle för det då, eller var det för att jag tänkte att jag behövde vara redo för att jobba? Det känns ju ändå som att jag gjorde ett framsteg. Jag tillät mig att känna något istället för att tränga undan det, efter att ha varit 300 dagar nykter. Jag vet inte hur jag förvaltar detta bäst, eller om det är något jag själv kan påverka ens. Det är ju inte bara tankar om min mor heller som har framkallat detta och jag tror inte att jag är redo att alltid fullt ut tillåta mig att känna precis allt som kastas på mig.

Det känns skönt att ha fått det nedskrivet i alla fall, även om texten inte fullt ut kan omfatta och beskriva det jag upplevde. Det var nog bra att vänta en vecka ändå som det ju blev att jag gjorde.

Jahaa..Du har lite Sisu-gener..Det är bra..Finns ju tyvärr även en finsk alkoholberoende-gen som det finns forskning kring..Men man kan ju välja..😉..Om jag någon gång ser på Ishockey Sverige-Finland, så håller jag oftast på dom bästa..Ibland Sverige, ibland Finland..😁..Blir nöjd hur det än går..Likadant med musik..Tycker väldigt mycket om många svenska artister, men även finsk musik..💃🏽🕺🏼🎼

Tack @Soffi och tack själv. Du är för snäll :)