Senaste kommentarerna i forumet

@TappadIgen Det blir nog väldigt fint med parken de håller på och anlägger. En amfiteater ska det bli bland annat. Vore mysigt med lite anspråkslös underhållning som brygghäng, som de har på en annan ort några mil bort. Just scenkonst är jag så svältfödd på nu, liksom museumbesök.

Jag är kluven inför blåsten. Är visserligen väldigt van efter uppväxten i Gbg, men det är lite tröttsamt för skallen. Det tar väldigt mycket energi att hantera intensivt väder har jag märkt. Sol, kyla och blåst i stora mängder slukar mycket energi.

Det blåser mer generellt på senare år tycker jag. Jag bodde ju i skogen i 24 år och där blåste det knappt alls de första 15 åren i alla fall. Det var så otroligt tyst. Nu blåser det mycket där också för jämnan. Skumt. Min mamma säger samma sak. Vi är ju båda inflyttade från Gbg och vi uppskattade verkligen att det nästan alltid var vindstilla här, så därför märker vi att det generellt blåser mer nu för tiden.

Kram 🐘

Sommar och sol, bad i pool, och inte en tanke på alko-hol! Då glömmer jag att kika in på forumet.😅

@Soffi, det låter verkligen jättehärligt!😍 Jag har tyvärr diverse bussgator, järnvägar och motorvägar i närheten av där jag bor. Men tänker konstigt nog inte på det ständiga ”bruset”. Fast när jag var nere i Onsala i helgen så märkte jag verkligen av hur lugnt och tyst det kan vara.

@Se klart, jag bjuder gärna på lite livsnjut. Såg att du har haft en del jobbiga saker de sista, låter inget vidare.❤️ Släpp allt som inte går att göra något åt, är mitt tips. Det har verkligen gjort stor nytta för mig sedan jag började med det, det är väl värt att jobba på.

Kram! 🤗

@Andrahalvlek Just igår gjorde jag också ett besök i min jobbstad, i och med att jag jobbade på plats för en gångs skull. Gick förbi det där caféet som du nämnt på min lunchpromenad och tänkte på dig men du var ju inte ens i samma stad då :) Kommer det blir klart med alla gräv och bygg-projekt någon gång?

Visst är det härligt med blåsten? Tycker det är en del av charmen, så länge det inte blir för mycket. Den där trötthetssvackan på kvällen har jag haft två dagar i rad nu så jag försökte lägga mig lite extra tidigt igår för att förhoppningsvis inte få den idag. Känner du av det mindre om du sover mer på natten? Jag har ju jobbat mycket på min sömn sen jag blev nykter men nu har jag ju sovit annorstädes i en vecka och märker att jag har blivit gammal nog att jag behöver en bra säng, som jag har hemma, för att det ska bli någon sömnkvalitét.

@Andrahalvlek skrev:"Back to basics. Kost, motion, sömn och vila. Meditation är grymt bra."
Tack andrahalvlek för dina kloka ord 💕🙏🏻
Det stämmer så med mig,då jag fick min första utmattningssyndrom.
Det som är bra den här gången är att jag har varit mer observant. Så jag har inte gått ner mig helt, utan känner igen symtom.
Nu är det som sagt bara att lyssna på kroppen. För mig nu är tystnaden den bästa medicinen. Jag sitter nu på en brygga i solen och mediterar och är bara i nuet.
Och är så tacksam att jag inte ens är sugen på alkohol. Den har förstört delar av min hjärna som nu håller på att återhämta sig.
💕 sländan

God morgon Charlie ☀️😎
Håller med Varafrisk och alla andra!
Du är en fantastisk person! 👍🤗👏
Så kul det hade varit om vi hade kunnat ses igen, alla vi som sågs 2019 och givetvis alla andra som vill!
Kram 💗🧡💗

Jag skulle vilja säga att sambon stod vid min sida när jag mådde dåligt så nu ska jag stå vid hans men senaste dippen jag gjorde innan jag fattade att jag var bipolär. Då när jag blev inlagd. Då funderade han på att lämna mig. Så jag har svårt att ta till mig att han mår dåligt. Han förstörde lite mellan oss när han sa så. Han själv förstår nog inte hur mycket. ❤️

Kom på en sak till. Ibland brakar man när det lugnat ner sig lite. Min dotter var 8 år första gången jag blev sjukskriven. Hon behövde mig inte lika mycket, det fanns andra vuxna i hennes liv som kunde axla ansvaret. Det i kombo med för mycket jobb och för lite återhämtning tog ut sin rätt till slut.

Fortfarande är det så för mig att jag orkar så länge jag måste orka, men när det lugnat ner sig lite kommer allt i kapp. Bara en tanke. Det är kanske så för dig också nu.

Alkoholstoppet kommer bara att gynna dig under resan tillbaka 🙏🏻

Kram 🐘

@Sländan Åh, vad jag lider med dig. Jag har själv varit sjukskriven för utmattningsdepression två gånger med 11 års mellanrum, år 2007 och 2018. Det svåraste är att fejsa sanningen. Men man kan inte lura kroppen i längden. Den kopplar på symtom efter symtom för att få en att ge upp. ”Är hon helt trög den här människan eller?” En av de värre saker som jag har upplevt i den vägen var när jag 2007 stod på balkongen mitt i natten för att försöka få ner luft i lungorna, jag kunde inte andas pga panikångest.

I sådana lägen är vilja inte tillräckligt. Hur mycket man än vill så räcker det inte. Hjärnan och resten av kroppen går på högvarv och har tappat förmågan att varva ner emellanåt. Och det straffar sig med en rad olika symtom: sömnstörningar, panikångest, minnesproblem, koncentrationsproblem etc.

Första gången 2007 blev så sjuk att jag glömde ord, jag kunde inte stava längre, glömde alla koder och inloggningar. Värst av allt var nog ändå den enorma beslutsångesten. Att bestämma vad man skulle äta till middag kändes som ett oöverstigligt beslut. Någon beskrev beslutsångesten så här: ”Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle gå på toaletten trots att jag höll på att kissa på mig.”

Klokt att du lyssnar på kroppen. Det finns inga genvägar. Back to basics. Kost, motion, sömn och vila. Meditation är grymt bra.

Kram 🐘

Tack @Andrahalvlek ❤️ Ja jag vet du har rätt i allt du säger. Just nu är mitt fokus sonen. Jag märker att det är lite jobbigt för sambon. När jag drack var mitt fokus ofta på honom. Nu när jag jobbar på mig själv med allt vad det innebär så har fokus ändrats mycket. Sonen kommer alltid alltid alltid först. Sen sambon. Sen ser jag till att ta tid för mig för återhämtning. Allt för att orka med. Jag ger sambon så mycket stöd jag orkar men kan inte ge för mycket av mig själv om jag ska hålla för sonen. ❤️

Låter väldigt ledsamt Seklart. Sen kan jag ändå tycka att det är oerhört sunt att du gråter. Jag tror det är nyttigt men gör det nästan aldrig nu för tiden. Nu måste jag sova! Hoppas det känns bättre imorgon

Då var jag här där jag inte skulle hamna igen. Sist var det ca 22 år sedan. Jag känner så väl igen symtomen, enorm trötthet, gråter för allt, mental frånvaro, glömmer saker och känner en stor förvirring.
Jag var hos läkaren igår, grät nästan hela tiden. Åkte ändå till mitt jobb för att jag tänkte att det skulle bli bättre, men det blev det inte. Jag pratade med min chef som skickade hem mig.
Idag var jag på jobbet till kl 13.30 sedan gick det inte längre.
På torsdag ska jag till min psykolog som då har pratat med min läkare, hur de ska hjälpa mig på bästa sätt. Jag kommer vara hemma tills jag mår bättre.
Det som är så konstigt är att jag har mått så bra sista tiden som nykter, haft energi men ändå haft det tufft med gamla föräldrar och med min vuxna son. Varför brakar jag nu, när jag mått så bra en tid. Kanske att jag har haft för mkt runt omkring mig. Ingen alkohol som jag kunnat fly med, när det varit jobbigt. Men jag har hittat nya bättre vägar.
Nu måste jag hitta min meditation igen, det har varit helt omöjligt sista dagarna. Tankarna åker runt som i en torktumlare.
Men det positiva i allt är ändå, att jag inte en gång har tänkt att nu vill jag dricka alkohol. Det är en enorm styrka för mig själv, för det hade varit förödande för mig just nu. Nu ska jag ta en dag i taget, göra det bästa av dagen. Jag ska göra så många ”måbra ”saker som möjligt.
💕 sländan

@Kaffetanten88 Jag skulle bara vilja svepa in dig och din son i en kokong av lugn och ro. Stillhet. Bara vara. Vila. Tystnad.

Du kan inte bära din sambos dåliga mående också. Du måste tänka på dig själv, för att orka bära sonens problem också. Tänk på syrgasmasken på ett flygplan - ta på dig din egen syrgasmask allra först om planet störtar.

Samtidigt är det inte ovanligt i relationer att man orkar växelvis. Så var det när vår yngsta dotter föddes svårt sjuk för snart 22 år sedan. Jag rasade initialt och då stod hennes pappa rakryggad som en fura. När jag hade återfått fotfästet föll han ihop en liten hög. Så höll vi på i flera år innan vi fann en vardag i det annorlunda. Det sker ofta helt omedvetet, men man kan se mönstret efteråt. Vi hade varit tillsammans i 9 år när hon föddes, så vi kände varandra väldigt väl.

I din sambos fall tror jag att du ska kalla in någon annan. Det måste finnas någon annan i hans liv som kan hjälpa till och stötta honom nu. Risken är annars stor att du hjälper honom och sen mår du sämre igen, och då får han hjälpa dig och sen kan ni hålla på så.

Det finns stödlinjer han kan ringa anonymt också (Mind till exempel), bara för att rådfråga. Men han är vuxen och måste ansvara för sitt liv, precis som du ansvarar för ditt liv och din sons liv. Barnen måste ju vi föräldrar ansvara för och på den punkten gör din sons pappa en urusel insats. Han kan också bo på sjukhuset med sonen, så att du får åka hem och sova ordentligt.

Var rädd om dig ❤️

Kram 🐘

@Se klart Åh, vad jag lider med dig. Chefer är också människor ❤️

Det svåraste med chefsskapet är ju att man oftast har en chef ovanför sig, som i sin tur har en chef över sig och så vidare. Den som sitter längst upp och längst bort kan ta beslut utan att kolla folk i ögonen. Vi som befinner oss närmare medarbetarna måste se dem i ögonen. Vi måste ibland ge besked eller genomdriva beslut som vi själva inte riktigt tror på. Och vi måste hålla tyst om vad vi egentligen tänker och känner. Och det finns inget som skaver mer inombords. I längden funkar det inte.

Jag var med och genomdrev ett organisatoriskt beslut för några år sedan som jag fortfarande inte tror på. Jag har aldrig varit så nära att säga upp mig. Men det var ett enda beslut på de 15 år som jag har varit chef, så till slut kunde jag släppa det och gå vidare. Men jag skulle aldrig kunna jobba på en arbetsplats vars värderingar i grunden strider mot mina egna, då skulle jag implodera tror jag.

Kram 🐘

Jag planterade ner varenda jäkla planta i vredesmod över en situation på jobbet som var för svår för mig.
Inser jag när jag skriver det.
Allt klarar man inte, inte ens nykter. Dagens vad som visade sig bli en ganska infekterad konflikt blev. Ja jag blev väldigt ledsen. Är fortfarande ställd över hanteringen kring ett ärende med medarbetare som handlar om makt och utövande av härskarteknik.
Där vill jag inte vara.
Det är möjligen så att den typen av beteenden hör till den sortens utveckling som vårt företag går igenom. Och som jag försöker bidra till.
Men idag kände jag faktiskt att det tog stopp. Blev så ledsen. Grät. Hur ofta händer det? När pappor dör, så ofta.
Planterade plantorna under loppet av 20 minuter. Ser ut som Loranga Mazarin och Dartanjang har hand om trädgården här.
Jag har nog ibland skrivit om ”vad gör jag i en miljö som är näringslivet”, och ibland har jag tänkt att det är spännande med att vara just där, där man inte passar in.
Men idag var det inte en lite skavig sten i skon utan som nån hade tappat ett klippblock i huvudet. Så lite passsar jag in.
Deppar och gråter lite till. Usch vilken dålig chef jag har varit idag som inte kunnat stå upp på ett bra sätt för mina medarbetare.
Kram

Undrar hur du gjorde med tjänsten? Inte för vad jag skulle säga skulle vara avgörande men jag skulle hejat på dig igår och sagt...Det är klart att du ska söka tjänsten! Hoppas du gjorde det😃

Eftersom jag jobbar på en habilitering så kan jag ju inte låta det bara gå förbi...utan kanske olika personal olika habilitering😬
Men du är iaf en fena till förälder och din habilitering borde ta lärdom av dig🙌🏼🥰

Kram

Grattis Sattva, hurra för dig! Fem månader- jamen då är vi ju ungefär jämngamla i nykterheten plus ett år här 🤗
Det blir faktiskt bättre och bättre! Kram.

Ja, jag tänkte kanske inte jag skulle ha en lång period när jag mådde som jag gjort i vintras. Känns väl inte som något att "stå efter". Dock kanske det varit nödvändigt, att bottna..

det är bättre nu, har blivit bättre sakta sakta under ett antal veckor.

det märks säkert mer irl hos de jag umgås med :)

Kära @andrahalvlek så trösterikt att komma in här på kvällskvisten och hälsa på. Om du var min granne hade jag tvingat dig att sitta en stund på min balkong och babbla en stund.
Jag har också haft kämpigt (eller vad man nu ska säga) med konflikthantering eller snarare ett stort problem där överstående chef inte tar beslut vilket leder till att det landar outrett på mitt bord. Eller snarare under huden.
Efter jobbet idag gick jag ut och röjde trädgården. Som ett gympass. Det lugnade sig. Sen landade jag här och blev lugnad av att vissa saker är lika bra som alltid, forumet.
Jag har inga speciella trött-stunder. Om jag får chansen kan jag lägga mig vid 17 och slumra, en sån där nästan- medvetslös-slummer. Problemet är att jag får så svårt att sova på natten.
Ha en bra kväll, kram 🪴

Min sambo mår dåligt. Han mår tydligen sämre nu när jag varit borta en vecka med sonen. Problemet är att han söker inte hjälp för sin depression. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet att jag lagt mycket av mitt mående länge på honom innan jag insåg att det är mitt ansvar. Jag vet också att det är mitt fel att han nu mår dåligt. Pga min diagnos och alkoholberoendet. Han är ju medberoende och har brutits ner av mig. Jag vill bara att han ska få hjälp att byggas upp igen. Hur kan jag få honom att förstå att han måste våga söka hjälp. Att han inte ska göra samma misstag som jag och lägga ansvaret med sitt mående på mig?

@Sisyfos och @Kennie
Tack för era kommentarer. Det är alltid värdefullt att läsa hur andra tänker och få se situationen från deras synvinkeln.
Jag insåg nu en, mycket viktig sak.
Det finns ingen quick fix! Ok, jag ville höra att det finns ett magiskt sätt att förändra mig själv på typ ett år, ha ha.
Nej, jag vet, det är ett hårt arbete både med det kognitiva, försöka ställa sig utanför, lugna sig, tänka, resonera. Ändra tankebanor, tankemönster. Och med det kroppsliga, hitta kontakt med mins känslor, med min kropp.
Och det tar tid, jag måste nog acceptera att det är så. Kanske blir det aldrig perfekt, men det blir bättre, det vet jag.
Jag har redan förändrar så mycket i mig själv, varför kan jag inte bearbeta denna sida?
@Sisyfos, jag är ganska rå medveten att många mina problem och krångligheter kommer från barndomen. Både pga av PTSD (längre vistelse på sjukhuset utan mamma pga av min cancer) och mina föräldrars ... hm, jag kallar det för labilitet idag ;)
Jag kan trösta dig att mina föräldrar grälade också mycket, de fightar hela tiden. Jag lärde mig massa destruktiva strategier hur man ska lösa problem med familjemedlemmar (gräl, gråt, skrik), men jag kunde bearbeta bort det, med hjälp av min man. Däremot min rädsla för konflikter kommer nog från det att jag aldrig fick ha min egen åsikt som barn. Jag skulle tycka som mina föräldrar, annars var jag "den dåliga flickan".
Så dina barn kommer inte att vara konflikträdda om du respekterar deras åsikter och uppskattar att de resonerar själva :)
By the way: jag är så himla bra på teorier, psykologi, biologi, anknytningsmönster, beroende och allt annat. Skulle kunna säga: kognitiv geni. Jag är sämre på att lyssna på min kropp. Och det måste vi nog alla bli bättre på för att kunna gå vidare :)
Förresten, vilket väder, vilket liv ❤❤❤❤❤

@Andrahalvlek Respect! 👊🏼💪🏼✌🏼Precis så där ska det gå till. Skärpa. Stone face. Staring contest. När männskan som klampat över gränsen fattar galoppen kan man vara vänlig igen. Rather Queen Bitch than Your Bitch, får man tänka 😂 Kram

Idag har gjort ett besök i min jobbstad. Utemöte och utelunch. Jösses vad det alltid blåser i den stan 😫 Känner mig helt mosig i skallen fortfarande. För lite kläder hade jag på mig också i blåsten, fryser typ fortfarande.

Mellan klockan 16 och 19 är jag typ alltid dödens trött. En höneblund då resulterar nästan alltid i att jag knappt kommer upp igen. Och sen blir nattsömnen lidande.

Så jag sitter här i min tv-fåtölj och klipper med ögonlocken och väntar på att klockan ska passera 19. Sen kvicknar jag till, helt utan att göra något speciellt.

Den här trötthetssvackan var också en känsla jag brukade dricka vin på, kom jag just på.

Har ni också sådana tröttsvackor på dygnet? En del är ju dödens trötta kl 21, det hade varit himla mycket mer praktiskt.

Kram 🐘

@Soffi Japp - du kommer hit också! Varje nykter månad ger sidovinster, en del mer fantastiska än andra. Att slippa härbärgera ilskan under lång tid är verkligen en enorm vinst för mig. Tack för det nykterheten 🙏🏻

Kram 🐘

@Tofu Ja, det är bästa taktiken. Även om vissa säkert kallar mig bitch bakom ryggen. Kunde inte bry mig mindre. Och börjar man prata om det öppet förstår man rätt snabbt att andra har samma bekymmer med vissa personer. Som jag uttryckte det idag till någon: ”Hans attityd har förändringspotential”. Men jag vägrar huka bakom skärmen och ta skit, har jobbat för länge för det.

Men det är skönt att slippa härbärgera ilskan så länge. Ut med den bara, och sen falla tillbaka i chill mood 😎

Kram 🐘

@Sisyfos Ja, jag misstänker också att drömmen har med nya jobbet att göra. För det är ju litet skräckblandad förtjusning i det hela. Men man får ju trösta sig med att även om det visar sig vara en större utmaning än jag verkligen mäktar med så lär det inte bli blodbad iaf... Det värsta som kan hända är ju som du skriver att jag inte har full kontroll över uppdraget från dag 1. Ett par månader ”Hej här kommer praktikanten” dör ingen av 😊 Jag fortsätter bromsa, så semestern inte tar mig med överraskning i år. När den kommer tänker jag vara färdigt mellow och redo för horisontalläge i solstolen 👍🏻