Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Ja just det ja, man ska sälja sitt gamla boende också, det hade jag nästan förträngt.😅 Landet blir bra för paus.😍 Jag har paus hela veckan, men det är väldigt kyligt väder för årstiden här i väster tycker jag. Kram

@Kaffetanten88 Härligt! Vi får verkligen hoppas att det är den vändningen du har väntat på. Såklart kommer det väl ändå gå upp och ner med tiden, det gör ju det för alla, men om medicinen kan ge dig en bättre grundnivå så har du ju mycket bättre förutsättningar att hantera en lite sämre dag då och då som ju alla får. Riktigt goda nyheter!

Alltså för två veckor sen låg jag inne kunde inte hand om min son. Kunde inte ta hand om mig själv. Ville bara dö. Sen fick jag en medicin i fredags. På några dagar har något hänt. Jag har livslust. Jag är glad. Jag är pigg. Igår jobbade jag hela dagen ”har inte heltid”. Hämtade sonen kl 15. Vi tog ett bad han och jag. Fixade hans middag. Sen förberedde jag min och killens middag, tog hand om disk osv. Jag har fått ork igen. Sjukt! Hoppas hoppas det håller i sig. ❤️

@Sommarbarnet jobbigt. Kan förstå din sorg från djupet av mitt hjärta. Så bra att du skriver ned dina planer på inköp här i stället för att genomföra dem. Hjälper självklart inte ett dugg med alkoholen. Du är mycket bättre på att ta hand om dina känslor än alkoholen är. Men det vet du ju redan.

Kram på dig!

Godmorgon @torn du har rätt i att det var ett par veckor sen vi köpte lägenheten men nu ska den fotograferas inför försäljning- flytten blir först i augusti/september!
Vi har visning nästa helg därav lite målning rensning och några mindre inköp i samråd med stylist. I helgen blir det paus på landet med mina plantor och rabatter!

@Sommarbarnet Beklagar sorgen ❤️ Jag tog avsked av min hund för snart tre år sedan och det var otroligt tufft att ta sig igenom sorgen. Jag behöll alla saker framme den första månaden, för att påminna mig extra mycket. Nästan vältra mig i sorgen.

Varje morgon såg jag hundbädden tom bredvid min säng och tänkte ”han finns inte mer”. Varje gång jag öppnade ytterdörren saknade jag hans ystra välkomnande enormt mycket. Varje rutin, varje vardagshändelse ska omprogrammeras, utan hundkompisen vid sin sida. Det är SÅ otroligt tomt. Jag grät och grät och grät. Ett tag kunde jag inte ens promenera. Vad var det för mening när inte hunden skulle rastas?

Men precis som med nykterheten så kommer sorgen i vågor. I början är den konstant, sen kommer den och går växelvis och gör allt glesare besök. Du kommer att ha nytta av ditt nykterhetsarbete nu, den erfarenheten går att översätta även till sorg.

Ja, det är tufft att känna sina känslor fullt ut. Men det är genuint och ärligt och alldeles underbart egentligen. Det är ju inte bara negativa känslor vi har fått förmågan att verkligen uppleva, utan även positiva känslor. Just nu är ingenting positivt i din värld, och det är helt naturligt. Det får vara så ett tag. Det är okej, okej, okej. Känn acceptansen genomsyra kropp och själ. Din hund är död och livet suger just nu. Det får vara så ett tag.

För mig är det numer viktigt att låta känslorna ta plats, att inte försöka tränga undan dem. Känslorna behöver luftas och få bekräftelse. Som små ledsna barn som hulkar och skriker och gråter och tror att livet är över. Den kloka vuxna sidan av mig får ha tålamod, trösta och klappa varsamt. Tids nog lugnar sig barnen. Tids nog torkar de sina tårar, tar sig upp på fötter igen och börjar nyorientera sig.

Styrkekramar i massor till dig ❤️❤️❤️❤️❤️

Kram 🐘

Vaknade tidigt i helgen och nu i veckan har jag vaknat innan klockan ringer kl 6. Inte bra. Tydlig varningssignal. Jag vaknar mitt i att min hjärna tänker på problemlösning gällande jobbet. Just nu skriker alla efter sina sommarscheman, så idag och imorgon måste jag ösa järnet. På måndag kommer två praktikanter, veckan efter det kommer de första sommarvikarierna.

Tack och lov är inte så många helt nya. Några har varit praktikanter hos oss i vår och några är så kallade återkommare. Det är extra roligt att planera en andra eller tredje sommaren för vikarierna. Då har jag bildat mig en uppfattning om deras förmågor och lämplighet, vad de ”brinner” för. Då kan jag antingen låta dem blomma ut i just det eller sätta dem på en utmaning som jag bedömer att de är mogna för.

Berättade om nya tjänsten för en kollega/kompis igår. Ytterst få av mina kollegor räknar jag in som kompisar, men hon tillhör dem. Också hon blev förvånad, men väldigt glad. För min skull, och för verksamheten. Som mellanchef är det inte sunt att bli kompis med kollegor som står i beroendeställning till en. Man kan, och ska ha, en vänskaplig och tillitsfull relation men man bör inte vara kompis i den meningen att risken finns att man särbehandlar någon.

Jag upplever det som att min chef särbehandlar en annan mellanchef och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Folk märker det, och pratar om det i huset. Jag tror inte att min chef förstår vad hon gör riktigt, och jag vet inte om jag är rätt person att säga det. Å andra sidan är jag nog typ den enda på bygget som skulle kunna säga det till henne. Jag har sagt mer obekväma saker än så till henne de senaste åren. Jag tänker att alla chefer behöver folk omkring sig som inte är ja-sägare till allt, utan faktiskt vågar vara lite obekväma.

Den kollega jag pratade med igår har jag en lång relation med. När jag var gravid med yngsta dottern för 22 år sedan sökte vi samma chefstjänst. Jag sökte internt och hon kom utifrån. Hon fick jobbet. När hon precis hade blivit anställd hade vi en personalfest med övernattning på hotell. (Minns ni den tiden då företag hade råd med sådant?) Det första jag gjorde var att stega fram till henne och säga: ”Du och jag ska jobba ihop när jag kommer tillbaka efter min föräldraledighet och jag vill därför vara tydlig med att jag också sökte det jobbet som du har fått. Jag vill att du ska höra det av mig så du slipper höra det bakvägen.” Sen hälsade jag henne välkommen till företaget också och sa att det skulle bli kul att lära känna henne.

Sen har vi jobbat sida vid sida i olika konstelllationer, som mellanchefer eller med annat tydligt ansvar. Hon sa igår att hon mindes den händelsen tydligt och att hon redan då tyckte att det var så modigt gjort. Jag har inte själv tänkt att det var modigt, jag ville bara vara tydlig. Jag hade velat veta om det, ifall jag hade fått en chefstjänst och flera andra kollegor hade sökt samma tjänst.

Kram 🐘

När suget sätter in!

Igår var jag tvungen att låta min finaste hund somna in. Hans hjärtsvikt var så svår att nu gick det inte längre. Vi fick nio år tillsammans. Han kom in i mitt liv när det var som mörkast efter att mina föräldrar gått bort. Han skänkte oss så mycket kärlek och glädje under dessa år och jag kunde inte haft en bättre vän och följeslagare när barnen flyttade ut och under hösten som var.
Jag är så tacksam över att vi fick de här sista månaderna bara han och jag. Vi skapade oss en lugn tillvaro där han fick vara mittpunkten i mitt liv. Hans sjukdom gjorde att vi levde en ganska inrutad tillvaro, men det gjorde mig ingenting. Jag hade ändå ett hopp att han skulle få ett par år till, men senaste tiden har jag förstått att hans sjukdom till slut tog över och jag ville inte att han skulle bli så dålig att han inte klarade av vardagen.
Det var det svåraste beslut jag fattat och sorgen blandas med skuldkänslor. Hade jag kunnat göra något annorlunda?
Tårarna rinner när jag skriver och jag kan inte nog beskriva den sorg jag känner.

Redan i bilen hem från veterinären kom suget. Det fullkomligen slog undan mina ben och jag planerade att gå ner på Systemet och köpa vin. Hur många flaskor? Rött eller bubbel? Eller kanske både och? Eller kanske jag skulle börja med att öppna den flaska champagne jag har i kylen (en gåva från någon som inte visste bättre)?
När jag så kom hem till min lägenhet städade jag undan alla hundsaker för att inte bli påmind om att han inte finns här längre. När lägenheten kändes för trång tog jag mig ut och gick en halvmil.

Mitt i all sorg och alkoholsug började min rationella sida av hjärnan att tänka. Konsekvensanalys. OM jag dricker vin vad händer då? Mår jag bättre? Hur kommer det att kännas i morgon? Får jag min hund tillbaka? Minskar sorgen? Försvinner tomheten?

Det blev inget vin. Champagnen ligger orörd. Jag mår inte bättre idag, men jag är i alla fall inte bakis med ångest. Sorgen ligger som en mantel över mina axlar, men det är ok. Jag måste ju få ha min sorg precis så naken och tung som den är. Inget vin i världen kan hjälpa mig att få min hund tillbaka, frisk och alltid med mig. Inget vin i världen kommer att hjälpa mig genom detta. Inget vin i världen kommer att stötta mig genom denna sorg.

Det svåraste i att leva utan alkohol är nog detta att hantera alla känslor. Framförallt de svåraste. Jag har inget att tillgå mer än mig själv. Att försöka rida ut känslostormen inom mig är den svåraste utmaningen. Men jag tror att jag kommer att lyckas.

Det som också bromsar mig i suget efter alkoholen är betydelsen av att känna viktigheten för min kropp. Jag lever idag väldigt hälsosamt. Jag äter vegetariskt, jag tränar 5-6 gånger i veckan, jag tar hand om mig och det tycker jag att min kropp är värd efter alla år av misshandel med alkohol och annat skräp.

Jag kommer att ta mig genom den här sorgen. Utan alkohol. Rakryggad.

Kram

🕶

Tror stenhårt på att det är positivt att lägga lite pengar på något som gör en glad. Nu kommer du att bli glad över att du dessutom kan se själv hur cool du ser ut i solglasögon 😎 .

@Se klart Det var snabba ryck med flytten, känns som det var alldeles nyss du köpte lägenheten. När jag har flyttat har jag alltid haft ett par månader på mig till inflyttning. Låter trevligt med middagen! 😍 Så länge folk inte blir berusade så tycker jag det är mer avslappnat för egen del numera. Jag är mycket mer skärpt och får ut mycket mer av samtalen med släkt och vänner.

Kram 🤗

@JoYo Kan han inte åka själv? Man måste inte umgås parvis om man inte har behållning av det. Stå på dig, stå för vad du tänker och tycker i den här frågan. Skyll på att du är sjuk, inför de andra. Till din man får du nog säga sanningen.

Min äldsta dotter är så härligt rakryggad i de lägena. Hon varit ihop med sin kille i 9 år. Han har festat en hel del under dessa år, med sina polare. Hon deltar aldrig, eftersom hon inte har behållning av de festerna alls. Hon dricker inte alkohol och gillar inte fyllefester. De andra flickvännerna följer med sina killar på de festerna, men hon stannar hemma. Och hennes kille är okej med det. Och hon är okej med att han åker på sådana fester ibland.

Kram 🐘

Var på middag med några nära vänner ikväll. Folk dricker egentligen rätt lite! Det var kul och trevligt, GOTT och roliga samtal. Sen åkte alla hem och verkade nöjda. Är säker på att jag förr hade känt mig besviken. Åkt hem och druckit ett par glas till. Men då var då och nu är verkligen något annat!

Spännande att läsa om de olika strategierna. För mig funkar träning bäst mot allt sug. Så när jag tränar bra (klass/gym/inget fusk) då är mitt sug minimalt. Men livet ser inte ut så år ut och år in. Just nu har jag rätt så slarviga matvanor men när de är hyfsat i balans gillar jag främst proteinrik mat. Ägg, avocado, knäckebröd och majonnäs, god skinka och ost kan jag leva på. Sen äter jag sällan någon lagad mat på dagen så middagen är viktig för mig.
Men till sommaren med lite mindre jobb brukar det bli mer ordning på detta torp!
Kram.

Haha hörni @andrahalvlek och @charlie jag älskar inte överdrivet mycket att flytta men sist det hände var från ett stort hus och att då flytta från en medelstor lägenhet känns som... förvärkar!
Kram på er och njut av flyttfritt!
Ps. En flytt från landet skulle jag inte ens orka tänka på. Det är mer vårt ”hem” sett till julkartonger och vinterkläder, serviser och bra att ha-grejor...

Usch, det låter hemskt att åka iväg med folk du inte gillar och som triggar suget och ger dig ångest. En hel helg dessutom :( Jag hade nog vaknat med en läglig hosta eller halsont på lördag, knappast så att någon kan säga emot det i dessa tider 🤷🏻‍♀️ Nykterheten först - annars faller allt. Lycka till hur du än gör, oftast blir det ju inte så hemskt som man fasat för, men jag lider med dig oavsett.

@JoYo men fy. Hur förhåller sig din man till ditt motstånd? Är det så viktigt för honom att träffa de här människorna? Kan ni ses på annat sätt så det inte blir en hel helg på en gång? Någon timme på lördag eftermiddag kanske hade räckt?

Kram!

Den här helgen är inbokad med aktiviteter med massa folk jag inte är så intresserad av. Jag har gått med på den här weekend-resan med dessa människor för min mans skull.
Alla kommer att dricka. Förutom jag.
Dessutom är dessa människor inte min typ av vänner. De har en tuff attityd och ytliga diskussioner, de gånger jag träffat dem.
Jag blir bara nervös av såna människor. Och det triggar. Jag blir stressad och får ångest inför den här helgen. Tanken på vin är återkommande. Då hade jag inte brytt mig om dem. Då hade jag slappnat av, skrattat och inte varit särskilt intresserad av vad de tycker och tänker. Men nu känns det bara jobbigt. Och jag kan av olika anledningar inte avboka.
Min man trivs med dem. Han kommer att dricka och antagligen bli hetsad av de andra att dricka starkare drycker. Och bli trist att umgås med för min del.
Nu märker jag att mina negativa tankar har tagit över pga ångesten inför den här helgen. Och såklart kommer jag vara den ”tråkiga som inte släpper loss”.
Jag sa till min man att jag kan supa och vara roligast i gänget, hjula, sjunga, berätta roliga historier och kanske slåss om det behövs 😄
Men jag kan inte dricka. Och det känns jobbigt.
Jag hatar dem alla. För jag känner mig så ensam med dem.

Ursäkta, var tvungen att kräkas ur mig denna ångest.
🙋🏼‍♀️

@Charlie70 Jag HATAR att flytta. Så här bor jag kvar i samma lägenhet, som bara var ”tillfällig”. Efter min egen flytt för 7,5 år sedan har jag flyttat min mamma, äldsta dottern och yngsta dottern. Snart dags för äldsta igen. Så just nu är jag extra flyttrött.

Kram 🐘

@Charlie70 Men det är ju just det. Vi har liksom bantat tillräckligt i våra dagar 😫 Brukar skämta om att jag kunde varit miljonär om jag hade fått en tusenlapp för varje kg jag gått ner.

Jag behöver hitta ett hållbart sätt att äta. Länge. Och att då frossa i godis på helgen funkar tex inte för mig, då väcks suget direkt. Efter två-tre veckors avhållsamhet från snabba kolhydrater blir det ingen kamp längre. Precis samma sak som med alkoholen.

Protein och grönsaker är min grej också. Linspasta äter jag också. Mycket bönor och nötter blir det också. Och kvällssmothie på spenat, hallon, blåbär, havremjölk, kanel och kardemumma. Och nu ”äppelmos” med citron och ingefära som morgonshot.

Kram 🐘

@Se klart det blir ju alltid mycket och över tid komprimerat arbete när man ska flytta. Jag tycker det är URjobbigt. Någon gång kommer jag nog flytta från min lägenhet men helst stannar jag nog tills de får bära ut mig ;-) Men så är det skönt att rensa bland grejerna, få ordning, hitta de där sakerna man trodde inte fanns längre eller konstatera att den grejen jag trodde fanns faktiskt inte gör det längre, göra sig av med bra-att-ha-grejerna. Blir många kapitel man kan avsluta i samband med en flytt.

Kram!

@Pianisten uppskattar forumet mycket och av samma anledningar som du. Självklart vill vi som fått stöd dela med oss av vårt stöd till andra. Vi är liksom en del i en lång kedja som jag ser det. Men hur och hur mycket vi gör det får inte bli kravfyllt. Det tycker jag också är en del av forumets själ.

Kram!

@Sländan absolut! Testa så får du se hur det blir för dig. I kväll har jag och barnen ätit lax i ugnen med olivolja och salt på, kokt potatis, brynt smör, broccoli och ärtor. Jag valde då att äta valfritt mycket lax och grönsaker. Inget smör och ingen potatis. Det senare för att undvika sockersuget. Jag känner mig mätt och nöjd nu. Har en kompis (inspirerad av mitt matprojekt har hon skaffat sig en egen dietist också) som äter kilovis med grönsaker ovan jord och säger sig bli mätt och nöjd på det. Funkar inte på mig. Jag måste få rejält med proteiner och känna en tyngre mättnad. För att min omställning och viktnedgång ska bli bestående måste jag finna det sättet som funkar för mig. Jag ska ju leva med lite mina nya vanor resten av livet är tanken. Vi är helt enkelt olika.

Ja, vad säger man? Välkommen till Andrahalvleks mattråd :D

Kram!

@Charlie70 och @Andrahalvlek 🤗
Det är verkligen intressant hur vi reagerar på vad vi stoppar i oss.
Jag tycker själv att jag är ganska medveten om vad jag äter och hur kroppen reagerar på olika saker.
Det mest märkliga är att jag inte har tänkt på Sambandet,mellan mitt frossande av sötsaker enbart på helger. Jag har ätit mer snabbmat på helger, då jag inte dricker alkohol längre.
Jag som har tänk att jag har bytt ut alkoholen, mot det vita giftet.
På vardagar äter jag väldigt nyttigt, med mycket grönsaksrätter. Då är jag väldigt sällan sötsugen.
I helgen ska jag prova med att inte äta någon snabbmat, och se hur sötsuget ser ut då 🤔 är det maten eller är det belöningssystemet som slår till.
💕 sländan

@Pianisten Håller med. När jag skriver tvingas jag sätta ord på vad jag tänker och känner. Hitta orden. Då sker en analys helt automatiskt. Att man sen får andras återkoppling på det man har skrivit gör analysen ännu bättre. Plus att man konkret kan se hur man utvecklats över tid.

Fast jag skriver ju så gräsligt mycket att jag aldrig skulle orka läsa mina trådar från början 😂 Jag skriver gräsligt mycket hos andra också, men det betyder mycket för mig också för då får jag nödvändig repetition.

Dock orkar jag inte välkomna alla nya nu längre. Så mycket tid och ork har jag inte dagligen längre. Men varje dag skriver och läser jag här på forumet. Det ingår i mina dagliga rutiner.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:"Då slutar man förhandla just då, man skjuter upp beslutet en dag helt enkelt. Distraherar sig."
Det låter klokt 👍🏻 Det är så intressant att veta hur andra tänker.
Det är ju inget jag kan diskutera med någon annan.
💕sländan