Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket och du har rätt @Andrahalvlek ❤️

Tack får försöka hitta något att fira med imorgon. Kanske en bulle från fiket här där jag bor. ☺️❤️

Kram

@Sländan Hej Sländan! Jag har sett dina inlägg rulla förbi här och där, men aldrig språkats direkt med dig tidigare 😊 Intressant fundering du släpper lös... Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag tänker. En dag i taget eller resten av livet... Jag tror jag tänker olika beroende på dagsform. När allt rullar på tänker jag öht inte ofta på alkohol, men om jag tänker på det så är det nog en okomplicerad ”livet ut tanke” typ ”Äh, varför skulle jag någonsin vilka dricka igen. Det är ju helt onödigt”. Men så kommer det med några veckors eller ett par månaders mellanrum dagar när det ökända första glaset hägrar... oftast en fredag kväll när jag är helt slut i kropp, knopp och själ, men har svårt att komma till ro... Då är det passligt att ta till de där tidsbegränsade tankarna, typ ”Visst, jag får dricka om jag vill, men det är dumt att vara förhastad så just den här helgen ska jag vara nykter”. Det har funkat fint hittills 😊

@Andrahalvlek Långt över en fördubbling! Genomsnittet är såklart viktigare än en enskild dag eller vecka. Härligt att du kämpar på!

@Sländan jag har tänkt från start att det är slutdrucket för livet. Funkar fortfarande för mig, snart 1,5 år senare.

Kram!

Jag har funderat mycket sedan igår angående hur man tänker” i tid”om sitt drickande.
Jag har ju bestämt mig för att inte dricka alkohol något mer i mitt liv- punkt slut.
Men när jag läser om nykterhet i längden som håller, så ska man tänka enbart en dag i taget. Även efter många år så ska man bara lova sig att - idag ska jag vara nykter.
Inte lova hela livet, då håller det inte.
Hur tänker ni andra som har kommit en bit på vägen 🤔

💕 sländan

Ja, jag har faktiskt läst hel tråden... Jag tycker om att du varit så bestämd hela tiden och jag har många gånger när jag läst fått tänka till på synen om alkohol.

Just nu känner jag sådan ilska över hur allt är så uppbyggt runt akohol. Jag känner inte någon som inte dricker. Så lite udda kommer jag ju bli om jag klarar detta.

Vad bra att du fått en tid för vaccination 👍. Jag har ett yrke som gör att jag redan är fullvaccinerad.

Nej. Jag tycker inte det är så jätte roligt just nu men det är iaf lättare att leva utan dåligt samvete hela tiden.

Men det här med att släppa skammen är svårt tycker jag. Jag skäms jätte mycket och ältar.

@Andrahalvlek precis! Heja dig!

Trots att det har blivit betydligt sämre med steg under april-maj så snittar jag ändå på 11.282 steg/dag januari till maj. Under hela fjolåret snittade jag på 5.092 steg/dag. Heja mig!

Kram 🐘

Vi hade möte i ledningsgruppen kl 9.30-11.30. Tillkännagivandet om att jag ska jobba med något annat till hösten hasplade min chef ur sig kl 11.25. Inte mycket utrymme för reaktioner där om man säger så. En chefskollega sa: ”Nu blev jag verkligen överraskad”. Sen ringde hon upp mig efter mötet och vi hade ett långt samtal, och hon var innerligt glad både för mig och för verksamheten.

Det blir bra det här. Ett helvete i taget, som min gamla chef brukade säga. Hon brukade också säga ”Nu är skiten i fläkten” och lite så är det ju alltid när förändringar presenteras. Det ska surras och pratas en del, folk ska vänja sig vid tanken. Jag minns fortfarande min chock när hon hade sagt upp sig. Det är snart fyra år sedan hon slutade och jag saknar henne fortfarande.

Kram 🐘

Den 2/6 kl 16.30 blir det ny zoom-träff med Alkoholhjälpen. Då ska jag verkligen försöka delta! Den tiden passar mig bättre än mitt på dagen. Mer info finns under ”Från rådgivarna”.

Kram 🐘

@Kaffetanten88 Det är alltid bättre att faktiskt veta. Grubbla inte för mycket över det som har varit. Det är alltid lätt att vara efterklok, men du kunde inte göra mer då för du visste inte. Du självmedicinerade omedvetet med alkohol, och det är så himla vanligt. Nu är alkoholen borta, och du tvingas hantera grundorsakerna till att du drack. Vi har alla grundorsaker till att vi drack. Dina orsaker är extra tunga att bära, men det kommer att bli bättre. This too shall pass.

Stort grattis till 5 nyktra månader! 🥳🥳🥳🥳🥳 Du är en riktig kämpe ❤️

Kram 🐘

@Charlie70 Exakt så var det för mig också. Separation och växelvis boende gjorde att vi kunde avlasta varandra på ett naturligt sätt, och det var min räddning. Sorgligt. Skilsmässostatistiken för funkisfamiljer är verkligen dyster läsning. En stor del i mina sjukskrivningar för utmattningsdepression berodde på att det var slitsamt hemma. Också. Man kan inte både ha det stökigt på jobbet och hemma hur länge som helst utan att gå sönder.

Skönt att du slapp striden med sonen 🙏🏻

När min yngsta dotter gnäller på morgonen, vilket hon gör ytterst sällan faktiskt, så brukar jag dra kortet ”okej, då gick du och la dig för sent igår - så det blir tidigt i säng ikväll”. Då brukar hon sluta gnälla 😂

Kram 🐘

@Pianisten Tänker att det är precis så, att det har ett tydligt samband med din medicinering. Innan var det ett tydligt skav hos dig som du inte riktigt kunde identifiera. Att få en diagnos var nog viktigt också, men det hänger ju också ihop med medicineringen.

Det är verkligen en styrka med forumet att man kan gå tillbaka och kolla hur man tänkte tidigare, då ser man ju verkligen hur man har utvecklats i sitt tänk.

Kram 🐘

Först nu blev det; en macka i soffan.
Lyxade med nagelvård på eftermiddagen så lunchen brann inne. När jag kom tillbaks till min slack-jobbkanal såg det ut som det hade brunnit där med. Just nu är det knäppt mitt jobb. För mycket. När jag får anfall av för mycket tänker jag:
jaja tids nog är det kväll igen och DÅ.
Kan jag äta middag och prata med min man och just nu rensa inför flytt och sen sjunka ner med mitt te eller glass i soffan och då känner jag mig fri! Varje kväll, jag tröttnar aldrig.
Sen är jag pigg och redo när jag vaknar, betar av och får gjort. De där tankarna om ”snart är det kväll igen” är en fristad. Jag känner mig nästan alltid glad då. Lugn och trygg trots att det är mycket som hänger på mig just nu, jag får släppa saker, jag hinner inte allt, jag får öva jättemycket på att acceptera läget och prioritera väldigt hårt.
Men fortfarande; tids nog är det kväll.
Min egen tid som jag äger.
Det är bra att ha grejer att glädjas över varje dag. Nu är vår matlagning en minimalistisk verksamhet men annars.
Och min säng. Så fluffig! Utsikten från mitt fönster= himmel. Och så nykter. Sprider sig över allt annat som att droppa bläck i ett badkar, fina mönster! Ha en bra (tids nog) kväll. Kram på er.

TACK tillbaka @charlie, det ger mig mycket att ta del av ditt liv, reflektioner, ”ups och ners” som min pappa brukade säga. Det här med snuset orkar jag knappt ta in att du har slutat med, så stort och starkt.
Läste också dina kloka råd till Varafrisk idag. Då tänkte jag att det här forumets är en sån stadig väv av att vilja andra gott, det är verkligen häftigt att få vara en del av. Kram.

Hej Tyghunden, hur går det för dig?
🌸

@Pianisten intressanta reflektioner. Forumet fyller verkligen flera viktiga funktioner, inte minst som den där dagboken. Man glömmer fort!

Kram!

@Soffi skrev:"Men, jag har insett styrkan i ätstörningen, lika stark som alkoholism, eller om det är två sidor av samma mynt.
Tror fullt o fast att det är så Soffi. Jag är också på min vakt. Ska man bli frisk på riktigt inkluderar det alla beroendefält, iaf för mig.
Tänkte på en sak i helgen på yogafördjupningen. I yogan pratar vi mycket om "selfcare" på olika plan. Exakt samma, eller väldigt lika, diskussioner vi har här i Det vidare livet, kring att vara snäll mot sig själv, tänka långsiktigt hållbart etc etc. Så detta med nykterhet är verkliga enda sanna vägen för mig. Så mycket tecken på att jag hittat rätt.
KRAM på dig, så härligt att höra att du är piggare idag!!
😍🧡🤩🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️

Ibland går jag tillbaka och läser gamla inlägg i min egen tråd, ofta väldigt intressant framförallt när man inte riktigt känner igen sig själv från förr. Har ju som jag upplever det just nu haft ett stabilt och bra mående ganska länge men när jag tittade tillbaka så slår det mig hur mycket upp och ner det fortfarande var bara för några månader sedan. Mina inlägg innehåller väldigt mycket svackor och frågeställningar om livet, existens, ångest, flyktkänslor, panik över bristande motivation och svårigheter att känna glädje m.m.
Nog är inte alla dessa känslor helt bortblåsta idag men jag kan inte relatera till helheten av de känslor jag beskriver då nu. Ungefär samma tid som nu men för ett år sedan skriver jag väldigt mycket om kraftiga upp och nedgångar, trots att jag haft kontroll på alkoholen under flera månader. Regelbundet återkommande svackor som släppt efter en tid, jag har tragglat på med träningen som hållit uppe lägstanivån och kommit på fötter igen.

Jag märker att inlägg om svackor och djupare existentiella frågor börjat avta för ungefär 3-4 månader sedan och istället handlar lite mer om praktiska problem som för många bollar i luften, relationsproblem och att inte räcka till för allt man vill. Energi och lust verkar ha legat ganska stabilt. Inser att det är ganska exakt i samband med min nya medicinering.

Imorgon blir det alltså 5 månader. Att man inte mår så där bra som många andra är ju lite bittert men det är ju bara att acceptera sina underliggande sjukdomar. Kunde ju inte vetat om dem innan. 😳 Fasen hade ingen aning att mina maniska perioder var mani för än nu. Alla konstiga grejer man gjort. Jösses. En kompis från gymnasiet har samma 2 diagnoser som mig. Helt galet. Hon har också gått på beroendecentrum. Sen träffade jag en tjej när jag låg inne som hade bland annat mina diagnoser. Vi pratar en del så jag känner mig inte så ensam. Jag har folk att fråga om saker när jag inte förstår mig själv. 🙄 Är lite lättare nu dock när det finns förklaringar på mitt mående. Jag borde sökt hjälp för länge sen. Stått på mig. Så mycket som jag inte fattade var fel. Fattade inte hur fel det var helt enkelt. Ingen annan har heller hjälpt mig utan jag har alltid fått stå upp för att jag mår dåligt. Nästan försvara mig. Som de andra säger att så illa kan det inte vara typ...aja trevlig tisdag på er! ❤️

@Sisyfos skrev:"Och hos oss blir det aldrig perfekt så just den biten har jag fått lägga ner" SKÖNT! Vilken lugnande insikt. Det räcker att vara "good enough" liksom.
Du har förstått det helt rätt, mina barn är fortfarande små men börjar bli större och kan ta mer ansvar vilket de får också. Jag tror stenhårt på att tidigt lär sig att man hjälps åt som familj och vi har redan börjat med små vardagssysslor som kan ge extra veckopeng, allt från att plocka ur diskmaskin till att gå ut med sopor och sortera återvinning. Det är inget tvång med ibland säger vi att nu behöver vi er hjälp.
Jag vill att mina barn skall bli självständiga och trygga individer som får delta i vuxenvärlden steg för steg.

Du har rätt i att jag är familjens planerare, han som vill lösa allt. Skall jag vara ärlig kanske det inte alltid handlar om just varje individs mående och bästa, jag är väl bra på att se helheten och planera efter vad som blir bäst för familjen i stort, få det praktiska att fungera och olika vardagsbestyr. Det är väl så jag fungerar (tyvärr), jag behöver för min egen skull känna en kontroll på min vardag och att inte någon del fallerar och blir ett merjobb senare..

Jag har funderat i de banorna en del som du säger att försöka hitta gemensamma intressen med barnen och att ta med dem mer i det jag gör om dagarna. Tänker när de blivit några år äldre att vi t.ex kan börja träna och motionera tillsammans. Jag och grabben skulle kunna spela golf. Laga mat ihop o.s.v.

Jag fortsätter att andas så mycket jag hinner ;)

@Andrahalvlek absolut, egentid får vi ju på jobbet, eller hur! Det funkar för att vi har skiljt oss. Det var inte skälet till skilsmässan men en positiv effekt av den. Hade inte klarat detta längre, inte varje dag utan paus. Hemskt att säga men fakta. PS när jag skulle väcka sonen i morse förekom han mig när han hörde mina steg. "Jag är uppe" sa han. Så slapp vi den striden!

Kram!

@Charlie70 Hade jag kunnat hade jag gärna avlastat dig. Det är tufft som sjutton att orka med att räcka till för sina barns olika behov, man går bara från det ena till det andra växelvis i princip. Klappar medhårs och föser varsamt framåt, försöker hålla det egna humöret i schack. Hoppas innerligt att du får korta stunder av egentid åtminstone ❤️

Kram 🐘

Jag nickar igenkännande på allt ni skriver. Vi verkar ha haft en liknande utveckling och drar samma slutsatser. Det är ju kanon att man kan ändra sin sin syn på saker och ting. Tänk om man hade varit konstant avundsjuk på dem som dricker, och kände att man inte fick dricka och bli full.😅

@Tofu, jag var också tämligen rastlös fram till ca 6 månader. Det var något som skavde om jag var helt sysslolös längre stunder. Kunde även bli irriterad av att tex stå i en kö och bara vänta. Skönt när det släppte helt. Men jag tror jag hade nytta av att flänga iväg på galna artsatsningar och tokrenovera här hemma. Jag fick övat för fullt på att vara nykter.

En sak som satt i länge var att jag alltid lade märke till om någon annan drack, jag fick inget sug, men lik förbannat så tänkte jag alltid på vad andra hade i glaset. De första månaderna så ”såg” jag alltid frugans halvtomma vinflaskor i kylen, eller ölglasen när jag gick förbi en uteservering. Sedan typ årsskiftet så tänker jag inte på det alls. Vem tänker på en bägare med Coca-Cola på ett bord på Mc Donalds liksom.😂

@Sattva, precis, det underlättar om man har en hobby i grunden. De som bara har typ ”dricka och umgås” som hobby har det nog tuffare. Där underlättar det säkert att hitta på andra saker att sysselsätta sig med. I alla fall de första månaderna.

Ha det gött!

@Se klart du är bannemej en mästare på att beskriva det nyktra livet i alla dess färger. Din analytiska ådra måste vara väl utmejslad och tränad. När jag läser dina rader tänker jag väldigt ofta "Just det" "Så känner jag också" "Ja men så är det ju"! Skulle aldrig få allt på pränt själv. Har liksom inget att tillägga. TACK!

Kram!