Senaste kommentarerna i forumet

@Soffi skrev:"Japp, det är jag som börjat öva inför imorgon.
Jag tog plats i orkestern nu när jag inte går vid er sida, man duger alltid till något så länge man inte ger upp! 😂😂😂"

🤣👌🥁💚 Rolig du är soffi! Du sänker dig fortfarande pga en ynklig snubblande. Du får fira med oss, 200 dagar tillsammans imorgon ❤🌸💚

@sisyfos du anar nog inte hur rätt du har!
Igår kväll började jag bläddra tillbaka i mina foton- för att minnas just hur trädgården såg ut från början. Jag har ju även innan jag blev nykter ägnat ansenlig tid åt den, men mer flyktigt, och det här med att sätta frön var ju min AA-grej eller nämndemansgård förra våren.
I vilket fall var det otroligt att se skillnaden! Alltså, små små olika grejer som jag flyttat från ena stället till det andra/ har vuxit enormt. Nu är rabatterna liksom ”kulliga” och bulliga och jag inser att det gått till just så, en dag i taget. Det gav mig lite ro. Inse att det är små steg som all utveckling och förändring handlar om. Eller iaf viss förändring.
Och det här med gödsel och näring- precis @varafrisk, kaffesump används av en del men också för snigel-bekämpning.
Jag har gödslat hela våren, inser att det har stor betydelse, tack snälla bonden för all skit! Försökte få småbarnen att kissa i mina vattenkannor, men de tittade väldigt skeptiskt på mig…

Just nu har jag tömt min pappas lägenhet på det allra sista. Har huvudvärk av värmen. Ett till ärende hit, sen inget mer.

Tillbaka till landet ikväll. Jobb imorgon. Kanske ett kvällsdopp. Kram på er.

Ja Sisyfos, jag frågade sonen om han ville åka med och besöka campingen..Först sa han ja, om han fick övningsköra dit. Sen berättade jag att jag skulle hälsa på vissa vänner där..Usch sa han, jag vill inte träffa dom fyllona..Jag sa att dom förmodligen inte är fulla på dagtid..Vi får se om vi kommer iväg. Det är ett härligt ställe, med en fin strand vid havet. 💫

Grattis till 200 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag minns när jag fortfarande kämpade att inte dricka på vardagar, hur jag kände på onsdagen, dag 3 nykter, att "jag mår ju verkligen så mycket bättre av att vara nykter". Och så köpte jag ändå hem "onsdagsvin", eller kanske höll mig till fredagen. Inte hade jag en aning om hur ANNORLUNDA en lång nykterhet skulle kännas. Lika lite som jag vet hur det känns att ha varit nykter 1 år, eller 5 år etc. Det enda jag vet är att jag aldrig vill dit igen. Skitliv om man jämför med nuvarande liv. Japp, det måste upplevas. Tålamod, verkligen. Det är inget som kommit gratis....

Ur DN idag: ” Årets hittills mest populära Sommarprat tillhör Benjamin Ingrosso, Niklas Strömstedt och Denise Rudberg. De två förstnämnda har program som redan passerat en miljon lyssningar. Det totalt sett mest lyssnade programmet, författaren och läkaren Anders Hansens sommarprat från 2019, har jämförelsevis 2,7 miljoner lyssningar.”

Som jag minns Anders Hansens sommarprat så handlade det inte om honom, det var hans vanliga enormt viktiga budskap men i en annan kontext. Bra ja, men inte så personligt som jag tycker att ett sommarprat ska vara. Jag gillar när de tar ett annorlunda dramaturgiskt grepp, där Patrik Lundberg verkligen stack ut. Eller avslöjar något wow, som när Anja berättade att hon skulle bli mamma.

Kram 🐘

@miss lyckad Tyvärr har min SUP inte kommit än 😞 Det är nog semesterns största besvikelse faktiskt. Men sommaren är ju inte slut för att man börjar jobba, det kan bli många fina kvällar och helger. Och fler somrar!

Jag har åkt vattenskidor några gånger i min ungdom, och det var jätteroligt. Väldigt mycket teknik att ta sig upp, med fokus på att inte bli för baktung, men när man väl kom upp var det bara att hänga på. Inte ta ut svängarna för snabbt, och inte vara rädd att få magplask eller rumpplask, det som du råkade ut för 😫

Kram 🐘

Hej Charlie,
Hur har du det? Hoppas höften är bättre.. Håller med om politikkäbblet, känner ofta så.. Särskilt när man tänker på klimatet och att vår existens är hotad...

Fortsätter min resa i datingträsket.

Jag och killen som startade detta har bestämt att vi främst ska vara vänner, han sa att det kändes skönt att jag kände samma. Nu skriver han lite mer men det känns som att det är ett avslutat kapitel i min bok, men alltid kul att någon hör av sig liksom.

Var på date i går, och nej det var inte min drömdate. Jag tycker om att göra något avslappnat när man träffar någon första gången - som att ta en promenad eller fika. Men detta var för slappt, bara sitta och dricka vatten på hans tomt och sen se en film.. Varför ville han se på film? Är inte tanke med en date att man ska prata? Lära känna varandra? Jag förstår mig inte på människor. Jag uppfattade inte honom som en sån som bara var ute efter en sak så tänker att det var konstigt om han var ute efter mer, som mys i soffan. Han ställde även en sån konstig fråga, eller jag tyckte den var så konstig (inte konstig så, det är väl bra att kunna fråga om allt men första gången man ses?). Han frågade hur jag var med närhet i ett förhållande, och han menade inte hålla hand och kramas. Sen började han typ berätta hur han gör... jag vet inte, kanske bara jag som är pryd men det känns lite tidigt. Kanske han haft dålig erfarenhet av det sedan tidigare och vill gardera sig. Men är det inte bättre att fråga en sån sak efter några dater eller när man bara skriver till varandra? Det kan ju ha att göra med att jag inte gjorde mig så bekväm i soffan, hans soffa var så konstig och jag gillar att sitta i skräddarställning så satte mig inte så nära honom... jag vet inte... kände mest att han inte var så intressant, men han var trevlig. Men att inte ha ens popcorn hemma när man ska se film.. det är oförlåtligt.

Fortsätter min resa i datingträsket, vad man lär sig om sig själv. Jag ser det nästan som en arbetsintervju.. haha... men det kanske är för att man inte riktigt fastnat för någon än (ja, förutom han som jag nu är vän med då). Men tar det varligt. Små steg, inte stressa men samtidigt inte säga nej - gå på date och känna efter på riktigt. Hellre själv än med någon hakvdan. Sen vet jag ju precis som Andrahalvlek skriver, att det inte finns någon perfekt för mig, men det enda jag tror jag vill ha är någon som jag känner mig så bekväm med, att jag kan dela allt med. Som accepterar mina diagnoser, att jag levt ensam hela mitt liv, att jag inte har någon direkt erfarenhet av ålånga förhållanden, att jag inte helt vet vad jag vill med mitt liv, att jag är bräcklig och svag, att jag är en alkoholist... Och som inte dömer mig för den jag är, utan älskar allt det där också. Någon som vill göra mig bättre men inte förändra mig. Någon som vill bygga något på riktigt. Det jag vill känna är passion, jag vill känna pirr, kärlek.. att jag vill vara mer med personen än utan den.. mer med personen än själv. Att personen ger mig energi, inte tar den. Det tror jag inte att jag hittar i en handvändning. Men allt handlar egentligen om pirret, passionen.

Nu har jag skrivit tillräckligt om detta, ska snart åka iväg till mitt torp och städa. Är egentligen slut i kroppen och huvudet är snurrigt. Värmen tar så mycket och tror det är något krångel i kroppen men vet inte, känner mig bara nojig. Men måste försöka aktivera mig och har känt att min mor är väldigt ensam ett tag nu. Hon verkar nedstämd, vilket hon aldrig är.. hon har inte sagt något, hon är alltid en sån som är stark för andra, det är väl därifrån jag lärde mig att hålla masken alla dessa år. Men tänkte att jag ska försöka hitta på lite saker med henne så hon kommer ut lite. Inte för att det är mitt ansvar, men till skillnad från mig och min far så har hon ingen stor passion, inget intresse som tar upp all hennes tid. Jo hon har väl nån dille på att plocka svamp och bär men inget som hon kan fastna i såsom jag kan fastna i mitt eller min pappa kan fastna i sitt och bara må bra i det. Tror tyvärr att det hon skulle fastna i är barnbarn, för när kusinerna kommer med deras barn så ser man hur lycklig hon blir, finns nog ingen som gillar barn som hon. Men jag kan ju inte ta på mig det ansvaret. Det blev bara ett barn brukar min mamma säga till mig när jag frågade varför jag inte hade några syskon, men med det så minskade ju också chansen till barnbarn. Skit samma, hon kan vara gammelmoster istället. För några barnbarn tror jag inte det kommer bli, och det vet hon om.

Min mamma och jag är ganska nära varandra, fast det känns mer som att hon vet allt om mitt inre och jag vet inget om hennes. Det kanske jag inte ska eller vill veta heller men hon har ju inte samma typ av tankar och hjärna som mig - den delen har jag fått från min far. Min mamma tycker inte att man behöver tänka så mycket på saker, bara göra, inte grotta ner sig utan bara gilla läget och köra på.

Min mamma frågar mig inte om jag vill hitta på något längre, det har hon inte gjort på flera år. Det är synd men jag förstår varför, jag kan bli sjukt stressad och pressad och känna att jag måste säga ja till saker om folk frågar, även om jag inte vill eller inte känner för det. Så hon har slutat för att jag inte ska behöva känna stress över det. Jag förstår, men det känns lite trist då det ibland skulle vara kul om hon föreslog att vi gjorde något ihop. Hon säger aldrig nej när jag frågar... men jag sa nog ofta nej eller jag orkar inte när hon frågade förr. Hon kan fråga om jag inte kan komma hem när släkt kommer och det gör jag nu 9/10 ggr, förr blev jag alltid sjuk (jag drack, var deprimerad). Träffade inte mina släktingar under 10 års tid typ (förutom de som kom på jul). Kände mig så misslyckad, överviktig, alkoholiserad och ful och ville inte visa upp mig och behöva umgås med alla som lyckats, fått familjer, frågade om jag träffat någon... vad jag gjorde om dagarna. Då jag ständigt var tvungen att ljuga att jag hade ett så härligt liv när allt bara var meningslöst. Att sitta och prata med släkt och speciellt när jag inte kunde åka hem (när jag bodde långt ifrån mina päron) så var jag tvungen att bo där, då kände jag mig så värdelös som var tvungen att gå och vila efter några timmar och spenderade en halv dag på mitt rum när alla andra umgicks och åkte på utflykter. Bara för att jag var överstimulerad, trött och hade panik. Men det har blivit bättre nu, speciellt för att jag känner att det är okej att jag är sån, jag är sån för att jag behöver det för att funka - inte för att jag inte vill umgås med dem. Rätt så befriande faktiskt. Och så kan jag komma och åka som jag vill, och behöver inte sova där.

Men ska nog fråga min mor om hon inte kan (om hon vill) smyga in någon fråga någon gång som innefattar att bara vi gör något. Det behöver inte vara något stort, en tripp till skogen, till torpet.. om jag ska följa med och handla något, gå på loppis eller göra en dagstripp. Vi får se...

Nu ska jag byta kläder och dra iväg, mor kommer snart. Inget sug, ingen längtar efter flaskan, ruset eller att fly undan mig själv och känslorna. I dag känns det rätt så skönt att bara få leva på riktigt!

Har du fått din SUP än? Tänkte på dig AH när jag var på stranden i Lördags. Då fanns det några som hade SUPar. Har du åkt vattenskidor någon gång? Jag har gjort det en gång 😅..Den historien slutade sådär..😬..Skrev om det i min tråd..Man kan inte ha tur jämt..😆

Kom att tänka på en sak på temat hur svårt det kan vara att förstå innan man verkligen förstår. Nemo i podden ”Hedman och Hedén” berättade att tioöringen ramlade ner rejält när han var på behandlingshem. Sen gick han tillbaka till sin AA-grupp, lyssnade på dem och sa sedan: ”Varför har ni inte sagt alla de här klokheterna tidigare?” Först då blev han varse att det enda som hade förändrats var hans tänk, inte vad som sades i gruppen. De sa samma klokheter hela tiden, men han var inte mottaglig innan han fick hjälp på behandlingshem. Man kan helt enkelt inte förstå förrän man upplever skillnaden själv. Det går inte att läsa sig till, man måste uppleva det själv för att verkligen förstå. Och för att uppleva det krävs tålamod, för det tar tid innan insikterna landar fullt ut. Flera månader.

Och när jag skriver förstå så syftar jag inte på intellekt eller kunskap. Med förstå menar jag att på djupet i varje spor i kroppen verkligen känna skillnaden mellan det förra onyktra livet och det nya nyktra livet. Då hamnar som Mary Poppins så klokt skrev i känslan att man vill vara nykter. För att man mår så mycket bättre.

Kram 🐘

@Charlie70 Grattis till din långa nykterhet!! Och så härligt att du mår så bra! Så glad för din skull!

Ha det riktigt fint:)

Kram

@Se klart Jag tror som du att åldern gör oss mer chill och tillåtande för kroppens förfall helt naturligt. Och där har nykterheten gett oss ännu bättre förutsättningar. Jag hoppas innerligt att jag kan tänka okej, okej, okej när förmågorna faller ifrån en i taget.

Min mamma hade en rejäl depression för några år sedan. Hon tjatade om att hon skulle hoppa från balkongen, att det var skitjobbigt att bli gammal, att kroppen svek henne och att hon inte kunde hålla sin fasad så putsad längre. Min mamma gick inte ens till affären osminkad under min uppväxt. Kläder, smycken, slingor i håret - jätteviktigt. När hon inte orkade hålla fasaden uppe isolerade hon sig. Som en obstinat tonåring sa hon ”det kan jag inte” och sen blev hon bitter.

Nu knallar hon gladeligen på så snabbt hon kan med sin rullator och hon har hittat en frissa som kommer ut och hjälper henne in i lokalen, uppför det lilla trappsteget. Hon har börjat handla kläder igen, men bekväma sådana, och nyligen köpte jag en begagnad iPhone 8 till henne som hon har gripit sig an med liv och lust. Hon har inget umgänge förutom mig, men hon är social och tjötar glatt med alla hon träffar. Hon lagar ingen mat, men hon äter ändå liiiite nyttigare. Och hon dricker inte längre vin alls sen september 2019, då hon ramlade och fick en kotförskjutning med ett halvårs konvalescens på det. Det förklarar nog hennes goda mående också. Tidigare gjorde bara vinet kvällstid att hon snodde offerkoftan allt tajtare omkring sig.

Kram 🐘

@miss lyckad Vilken kärlek du kände för din mamma ❤️ Jag gör ju inte riktigt det för min mamma. Någonstans har det skurit sig riktigt rejält mellan oss, och det blev ju inte bättre av att jag flyttade 30 mil i 20-årsåldern.

För fem år sedan flyttade jag min mamma till min hemstad och sen dess har vi kunnat blåsa lite liv i vår relation. Mest handlar det om att hon behöver praktisk hjälp av mig. Men jag har märkt att ju mer vi träffas desto mindre skavig blir vår relation. Jag har kommit fram till att det är med äldre föräldrar som med små barn - det krävs kontinuitet för att få kvalitetstid.

Kram 🐘

@Sisyfos Carina Bergfeldts prat minns jag som bra! De andra har jag inte hört, tack för tipset om topplistan 🤩 Jo, Björn Natthikos sommarprat var wow också!

Kram 🐘

@Soffi Tyvärr blir man luddig i skallen av insomningstabletter, det är min erfarenhet också. Det bästa är förstås att vara så nedvarvad att man kan somna ändå, men tabletterna är bra att ta till som en räddningsplanka när sömnen gått överstyr ett bra tag.

Jag använder Storytel som insomningshjälp. Sätter sovtimern på 30 min och försöker koncentrera mig på handlingen, somnar oftast strax innan eller efter att boken tystnat. När man lyssnar aktivt släpper man inte in andra tankar. Om jag vaknar mitt i natten och inte somnar om direkt sätter jag på boken igen. Men det ska vara en bok som man har lyssnat på förut, för man missar delar av handlingen annars.

Just nu lyssnar jag på Craig Becks bok ”I Can Stop You Drinking” för tredje eller fjärde gången. Bra daglig repetetion blir det dessutom.

Kram 🐘

Vi har lite samma inställning till tabletter du och jag Soffi tror jag. Nu tror jag att det kan vara alldeles nödvändigt i vissa fall, men det är så svårt att veta hur man reagerar. Minns när jag tog en receptbelagd hostmedicin en gång. Kunde orsaka trötthet stod det, men jag blev oerhört speedad. Kunde inte sova! Hemskt!
Det som jag skriver nu är gissningar, funderingar, idéer. jag är en grubblare och vill hitta mönster, så ta allt med en rejäl nypa salt. Mycket baseras på mina tankar om mig.
@Soffi skrev:"Vad är det som händer efter 5-6 månaders nykterhet för mig?"
Det händer mycket i våra hjärnor tror jag. Sömnen är säkert en nyckelspelare i det här. Att det ska sorteras och läggas på plats och sover du inte så är det svårare. Du beskriver ångesten och att vilja röra dig. Du beskriver ibland att du inte är gjord för att sitta still. Tror att du gjorde rätt som var i ångesten lite igår. Jag jobbar just nu på att sitta still. Och på att djupandas. Då känner jag hur trött jag är. Jag måste vara i tröttheten tror jag. Har också sovit dåligt de senaste månaderna. Kroppen är stressad. Jag andas inte med magen. Har skrivit det förr men vad tror du om spikmatta för att komma ner i varv? Slappna av? Bindvävsmassage? melatonintabletter kanske du har provat? Eftersom du kanske inte passar med mediciner. Finns kanske andra sömntabletter som du mår bättre av. Vi är ju olika.

@Soffi skrev:"Vad får en liten, liten flicka att vandra uppe på nätterna? Ofta. Sömnlös, livrädd att trampa på knarrande golvplankor, smyga för att inte väcka mamma och pappa, "ingen får veta" ...
Vad får en ung tonåring att smygsupa i matkällaren innan sängdags - "bara lite" men ... för ofta?"
Det låter lite otryggt det du beskriver. Vet att min syster hade problem med sömnen. Det fanns en otrygghet hos henne som liten, men det kanske också fanns en svårighet att komma till ro. Tror hon har jobbat en del med avslappningsband etc. Tror hon sover nu. Hon kan koppla bort utan alkohol.
Rastlösa själar finns nog flera stycken härinne. En del är kemi tror jag. Tror att vi måste hitta våra nycklar. Är det kroppen, maten, intryck, hjärnan? Hur gör vi med kroppen, maten, intryck, hjärnan.
Frossa i våra tillgångar, inse våra behov och begränsningar. Och lära oss att leva.

@Se klart Tittar in lite bara som hastigast. Tänkte på det där med gödsel och näring. I min trädgård är det nog faktiskt lite bristvara. På mitt arbete har vi en kaffemaskin. När kaffebönorna är slut och nya måste fyllas på så tas kaffesumpen hand om. Antingen är det min chef eller en psykologkontakt hand om den. De båda odlar vääääldigt mycket. Sumpen brukar ligga utanför deras dörr tills då tar den med sig hem. Luktar pyton. Är tydligen mycket betydelsefull för odlandet.

Ha en fin dag!

Kram🥰

🤭🤭🤭
@Miss Mary Poppins skrev:"Hör du... ...trummor... 🥁🥁🥁..."
Japp, det är jag som börjat öva inför imorgon.
Jag tog plats i orkestern nu när jag inte går vid er sida, man duger alltid till något så länge man inte ger upp! 😂😂😂.

Skriv så mycket ni vill om allt bra! Jag läser och inspireras! Även om min väg blev krokigare...

Ha en riktigt bra dag!🧡

@Soffi Vad bra, nu har du provat! 😍💪🧚‍♀️

@Sattva skrev:"Alltså på riktigt, mitt liv är inte så förändrat utifrån sett. Men inifrån sett är det som natt och dag. Som magi. Jag vet att det inte fungerar såhär för alla. Men för just mig har det varit så. Och jag är så tacksam!!🙏🙏🙏"

Eller hur 💚🌸💚🌸💚

Jag tycker vi får skriva om det goda så mycket vi vill. Jag vill inte glömma bort hur stor skillnaden är. Och kanske någon läser våra trådar och får inspiration. Fast andra sidan så trodde jag inte på andra innan jag fick egna erfarenheter. Men ändå 😊☀️🌸

Hör du... ...trummor... 🥁🥁🥁... imorgon är det 200 dagar!! 🙈🙉🙊

💚🥳💚🥳💚

Min mamma är 80+ och hänger med bättre än jag i världshändelserna. En annan äldre kvinna i min närhet dog vid 100 och det var kanske först de senaste 5 åren man märkte på henne att hon blivit äldre. Tror att det är viktigt att hålla både kropp och psyke igång. Lära nytt, hänga med. Äta bra! Å så sinnena föstås. Tänker att det där med att äldre hamnar utanför ibland har med hörseln att göra.
Demens är ju ett kapitel för sig och väldigt väldigt tråkigt. Nu är hon kanske inte dement din mamma AH, men jag tror att du gör klokt i att inte rätta hemnne. Oj vad jag skulle bli arg om nån började rätta mig - varsam hand, ja det låter bättre. Du är klok!
Måste också lägga mig i sommarpratarna.
Tycker kanske som du AH inga riktiga höjdare än, men han med dubbelmordet i Linköping är kanske min favorit ändå och de har varit helt ok.
Stina Wollter är helt i särklass och väldigt sorgligt, så där är det gråtvarning.
Patrik Lundberg är bra men jag är också förtjust i Catarina Bergfeldt och Malou von Sivers, Markoolio, Bea Usama, Sara Danius, Greta. Googla ”Bästa sommarpratarna” så kommer ni till Metromode där listas de 40 bästa sommarpratarna genom tiderna (de nya är inte med). Alla, tror jag jag kan säga, håller mycket hög kvalitet. Det finns en köp-knapp, men man lyssnar gratis.

@Se klart skrev:"Det känns som jag äntligen börjar fatta lite grejen med hur man ens gör med levande växter, det här med gödsel och näring har jag inte orkat sätta mig in i men inser att det ju nästan det viktigaste… "
Kanske inte bara växter, SeKlart! Gäller kanske oss själva också. Gäller att komma på hur just vi ska må bra och vilken typ av näring vi behöver för kropp och hjärna.
Skönt att du mår bättre! En ny hobby tror jag att många mår bra av. Kanske är det också nyttigt med en hobby där man pysslar om. Växter är rätt tydliga i sin kommunikation och inte så högljudda. Man måste känna in vad de behöver och mår bra av och läsa på. Tar fokus från oss själva. @Se klart skrev:"Jag undrar vad som har hänt med mig, på insidan. Kan inte känna någon större skillnad."
Du skriver också att du är nöjd med att du vågar vara nybörjare, det är kanske ett viktigt steg ändå.
Jag tänker att alla små små skillnader märker vi inte av, det är när det börjar skava ordentligt eller när man halkar tillbaka i gamla mönster som man kanske ändå kan jämföra. Jag inbillar ju mig ibland att jag har kommit rätt långt i personlig utveckling men i våras var jag ändå där igen och tragglade i mönster och tankar sen barndomen. Skillnaden den här gången var väl att jag insåg det efter ett tag. Det är nog viktigt att jämföra hur det var då mot hur det är nu för att se och inse.

Ja AH. Åldrandet är en annan bit av livet, som vi får hantera🍃💫..Det finns ju många som gör pengar på det..Rynkkrämer för hundratals kronor per burk, piller av alla de slag, operationer, som ska föryngra oss, mm. Det är ingen idé att försöka motarbeta, utan bättre att leva så hälsofrämjande som man orkar, och vill..Vad fint att du har en fin kontakt med dina nära, och din mamma..💕...Och att du funderar mycket kring, hur du önskar ha det själv, den dagen du behöver stöd och hjälp av döttrarna..Min mamma dog i diabetes och en kallbrand i benet som följdsjukdom..Hon var den mest betydelsefulla personen i mitt liv❤️(Ihop med mina barn) Jag visste inte hur jag skulle klara mig den dagen hon skulle dö, tänkte jag 3 år innan hon dog..Sen blev hon lite dement, stundtals..Hon sa till mig att..”Du har väl inte tid att vara så mycket hos mig, du har ju fullt upp med barn, jobb och huset” Jag svarade henne att ”Mamma, du har tagit hand om mig i 18 år..Nu är det min tur att ta hand om dig”❤️🍃Jag saknar min fina kloka mamma ofta..

Bra där Se Klart! Det sägs att det finns inget som ger så mycket fin energi som att vara tacksam för det man har.Och den man är.❤️💫..Då spelar det ingen roll hur man bor, vad man har för ekonomi osv. Utan det gör en människa lycklig. ✨🌟✨..Att göra nya saker, se nya platser, är inspirerande, för många..Men det är väldigt viktigt att trivas hemma, tycker jag.🤗..Mina odlingar består mest av några krukor, med blommor..Jag hade ju en sambo tidigare som odlade, och köpte växter av alla de slag..🌺🌸🌼🌷🌹🌼🌻..Vissa var ju jättevackra, men eftersom han hade så mycket, så hanns det inte med….Ännu mindre tid fanns det när både han och jag drack mer och mer..🥺..Lagom är bäst..💕..Själv får jag se vad jag hittar på idag..Det blir i alla fall skogspromenad med hundar..Här är kantarellerna torra..Tydligen så får man välja på kantareller eller varma soliga dagar. 😅..