Senaste kommentarerna i forumet

@Torn Kul att du tittar in igen. Även jag är fortfarande nykter och tänker så förbli. Igår ställde jag mig i kö till kolonilott. Kanske blir det gurkor även för mig så småningom. 😀
Tills dess sysslar jag med att läsa, sjunga, gymma och numera även statist i teaterföreställning. Jag har så mycket kul att jag nästan är avundsjuk på mig själv.
Varför gjorde jag inte detta tidigare i livet?
Så mycket tid som kastats bort….
Men just det går ju inte att förändra tyvärr.

@Se klart Håller med. Jag hinner med otroligt många böcker nuförtiden. Läst en hel del historia och en mängd bra romaner. Det är en fröjd att längta efter att få lyssna på den bok jag håller på med.
Plus sjunga, gymma och allt annat jag hinner med numera… Nu även statist i teateruppsättning 😀

@Andrahalvlek 😘

@vår2022 Tack igen för dina tankar! Det äe empowerment i det du skriver, stärker mig! Tack!
@aeromagnus Ja faktiskt, det känns så ibland; hur länge ska jag "göra bot". Men jag försöker tänka att det får ta den tid det tar.

Jag är iallafall starkare idag än förra veckan, det är skönt. Haft en bra helg. Igår bara hemmafix. Skön promenad i solen. Mötte en gammal bekant, hade fint samtal om livet en stund.
Det är faktiskt något som är positivt med separationen, jag är mer tillgänglig för andra. Jag o maken har varit väldigt mycket "vi" på fritiden. Det blir mer spontanprat med folk jag känner, inte bara "hej", och så gå vidare.
Ha en fin vecka alla🌸🌸🌸

@vår2022 Håller med! Otroligt bra jobbat @himmelellerhelvete ❤️ Var stolt över dig själv! Likheterna med alkohol är enorma, för mig också. Så jag känner ett lugn inför att det för varje månad känns lite mer självklart att avstå. För att jag mår bättre.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Bra jobbat!💪 Då det är så likt alkohol-kampen, kan du tänka på godis som alkohol? Menar att gå tillbaka i tiden och se hur tankarna kring alkohol förändrades med tiden. Att det behövs tid för hjärnan att ställa om och tänka om kring godiset. Att det kommer att bli lättare att hantera det också, precis som med alkohol, men att det tar sin tid. Du är verkligen jätteduktig som har fixat det så här långt och du kommer att bli den som bestämmer även över godiset, precis som över alkoholen. Beröm dig själv och var stolt över dig själv! Kram❤️

Det är en väldigt bra idé @Andrahalvlek❤️ Inte köpa själv till att sitta i soffan med. När jag blir bjuden brukar det inte trigga särskilt hårt, oftast har det inte gjort det, det är väl när jag varit väldigt djupt i ätstörningen som det triggat. Fortsätter alla fall med stoppet nu, fyra veckor avklarade efter idag. Vet inte hur långt jag vågar lova mig, blir alla fall fram till nästa helg, då kanske det blir något socker den dagen jag ska på fest, får se, vågar inte riktigt så jag hoppas jag låter bli. Jag får tänka lite till. Jag önskar alla fall jag kan vara utan till jag känner mig mer stabil för jag vill verkligen inte hamna tillbaka en gång till. Orkar inte börja om igen. Men inte köpa hem och sitta och trycka i mig alla fall! Kram och tack för att du finns❤️

@Himmelellerhelvette Jag tänker att vi båda behöver en rejäl paus, typ tre månader. Och sedan kan vi äta sött - planerat och väldigt sällan. Så tänker jag i alla göra. Jag vill inte säga att jag utövat hetsätning, men mersuget är tydligt och det blir lätt stora mängder för att döva känslor som trötthet, oro, nedstämdhet.

För egen del tänker jag äta sött när jag blir bjuden. Jag får så sjukt dåligt samvete om jag avstår när någon har ansträngt sig. Men det är sällan jag blir bjuden på kalas etc, så det blir helt naturligt väldigt sällan. Jag ska inte handla sötsaker själv. Punkt.

Kram 🐘

Den här helgen har jag varit väldigt aktiv. Igår två timmar hundkurs, diska, handla, laga matlådor. Idag dammsuga, våttorka golv, långpromenad vid havet, laga matlådor och senare blir det playdate för lillprinsen. Och jag känner mig inte helt slut, jag har ork att både slutföra det jag påbörjat och påbörja något nytt. Jag tror att min kondition har ökat, vilket ökar min ork generellt.

Sjätte styrkepasset idag, tre per vecka i två veckor. Bra start. Nu ska jag testa ett nytt pass på tisdag. Två veckor med samma pass känns lagom, det är ju kul med variation, och bra för musklerna också. Det här passet har inkluderat väldigt mycket knäböj och ryggövningar med kettlebell. Igår hade jag på gränsen till ryggskott, men det gav med sig så det gick att träna idag. Och knäna mår så bra att jag knappt känner någon smärta alls längre.

Hösten är bannemej en bra nystart 🤩

Kram 🐘

Skrev på fel ställe!

Kram 🐘

Den här helgen har jag varit väldigt aktiv. Igår två timmar hundkurs, diska, handla, laga matlådor. Idag dammsuga, våttorka golv, långpromenad vid havet, laga matlådor och senare blir det playdate för lillprinsen. Och jag känner mig inte helt slut, jag har ork att både slutföra det jag påbörjat och påbörja något nytt. Jag tror att min kondition har ökat, vilket ökar min ork generellt.

Sjätte styrkepasset idag, tre per vecka i två veckor. Bra start. Nu ska jag testa ett nytt pass på tisdag. Två veckor med samma pass känns lagom, det är ju kul med variation, och bra för musklerna också. Det här passet har inkluderat väldigt mycket knäböj och ryggövningar med kettlebell. Igår hade jag på gränsen till ryggskott, men det gav med sig så det gick att träna idag. Och knäna mår så bra att jag knappt känner någon smärta alls längre.

Hösten är bannemej en bra nystart 🤩

Kram 🐘

Tack snälla @Sattva ❤️ Kram!

Idag är det svårare att hålla fokuset och tänket är så likt så det är skrattretande! Jag vet ju att jag inte kan dricka ett glas alkohol för då vill jag ha allt? Idag tänkte jag att jag kan äta lite godis, men fort rusade tanken iväg, och chips och choklad och glass och och och…. Och så blev jag rädd! Va sjutton. Ska jag inte kunna äta något sånt någonsin utan att det ska bli hetsätning av det? Blir ledsen, känner mig bitter över min beroende hjärna just nu! Jag bestämde mig alla fall för att inte äta något av det, inte en enda bit, vill inte tillbaka till hetsätning, ångest, kräkningar, dålig självkänsla, väga mig varenda eviga dag, låta vågen bestämma om jag tycker jag är okej eller inte! Riktigt deppigt just nu….

AA-mötet lördagar är temamöte. Handlade om att leva nykter och egoism. Ja vilken jävla egoism man varit egentligen. Alltid satt mina egna krav i första rummet. Alltid se till att planera för att dricka, gömma, bli irriterad när man inte kan gå ut och dr i sig 1dl jäger. Det är ju inte jag, det är sjukdomen, min allergi mot alkoholen. Att leva nykter är ju egentligen helt UNDERBART. Varför har alkoholen en sådan stark dragningskraft?

Vi kan hoppas att din motion frigör lite dompamin och plockar bort stress. Att vara nere vet jag hur det är och det är fan inget roligt. Min räddning blev träning och att vara igång och tänka på annat. Hoppas att du blir bättre och att medicinen hjälper.

Det är jobbigt detta med att efter så lång tid ändå på något sätt känna sig straffad trots att man gort bo eller vad man nu ska säga. Terapeuten kanske inte är riktigt objektiv. Tiden brukar läka sår.

@Sattva Alltså, skriver jag bara vad jag nu kom att tänka på i allt. Tänker på projicering. Terapeuten fick dig att känna skuld, liksom din dotter. Du undrade var du gör för fel, lade skuld på dig själv. Du är lite besviken på att du ska få ta allt med din dotter och kan nu också känna dig arg och besviken på terapeuten och ditt ex. Det är nu som att du tillåter dig själv känna det du känner och att det är ok. Du bekräftar dig själv. Du bär ett stor last i detta, själv. Man får vara arg på sin skitjobbiga unge och känna skitkänslor kring det. Det kan hjälpa kring att ta bort skulden som du känner. Du gör ett bra jobb! Det är skitjobbigt emellanåt och du blir slut. Så ser livet ut just, att känna en acceptans kring det. Bra att hitta egna andhål där du kan återhämta dig och det är så bra att du har din yoga. Lite av mina snabba tankar😁

@vår2022 Tack igen Vår! Det är ganska precis så som jag gör, som du beskriver. Ibland kan det kännas helt avigt att be om ursäkt för saker som ur mitt perspektiv är helt rimliga saker (och egentligen inte behöver ursäktas), men jag har förstått det senaste 1-2 åren att det är dotterns upplevelse som liksom får gälla, här o nu iallafall. Djupt i mig känns det orättvist att det är på mina axlar så mycket (fasiken vad lätt hennes pappa har det, som träffar henne ibland o då får en massa cred). Och ja, jag är ibland arg inom mig.
Inget av detta bekräftade terapeuten. Jag är nog arg o besviken på henne också när jag känner efter...

@Sattva Ja, det kommer😁. Jag förstår att du kände skuld av det du kände och uttryckte till terapeuten, som inte kunde bekräfta att det, att det är ok att känna så och inte konstigt. Klart det kan framkalla sådana känslor i dessa situationer. Och det är ok att känna sig arg också. Det är mänskligt. Det hjälpte mig att tänka om min dotter att hennes tonårshjärna kokade, känslorna svallade och ofta var i kris. Sen sade jag också tex att jag blir ledsen när du säger så, om det gick över gränsen, att vi får prata senare och att jag inte riktigt förstår och att hon behöver hjälpa mig att förstå, för jag vill förstå. Och om hon upplevde något som väldigt orättvist eller så kring vad jag gjort, så bad jag om ursäkt, att det inte var menat så, även om jag egentligen kanske inte gjort så mycket fel, men det viktigaste var att bekräfta hennes känslor kring det. Det upplevde jag som viktigt för henne, att jag bad om ursäkt, då kunde hon också lättare göra det. Och att verkligen välja vilken strid man vill ta, jag tog mest de som det kunde uppstå en fara i, typ med alkohol och så.

Ha det gott!❤️

@vår2022 Tack att du delar! Du beskriver det jag upplever. Jag försöker verkligen stå pall. Dottern har ingen aning om hur sänkt jag blir, jag vill inte lägga skuld på henne. Det var väl här terapeuten tappade mig nu senast. Jag uttryckte hur det kändes o mina "hemliga" känslor kring det. Såklart jag inte uttrycker dem till dottern. Men jag kände mig skuldbelagd att jag kände vad jag kände. Så det hjälper mig att läsa det du skriver!

När hon åkte på sin långresa hade hon skrivit ett jättefint brev till mig, där hon just uttryckte att jag är hennes stora trygghet i livet. Det är nog jag som inte riktigt har förstått att det också i vårat fall innebär att ta emot allt möjligt som hon själv inte kan härbärgera än.
Men det kommer🌸🌸🌸🌸

Jag tänker också på fig o undrar hur det går med allt!🌸🌸🌸

@Geggan Stormrik på psykologiskt kapital låter wow 🤩 Så glad att du mår bra och har ett bra liv. Kul att du fått en änkling som vän också ❤️

Kram 🐘

För ca ett år sedan gick jag med i en Sorggrupp i kyrkans regi. En klok präst o diakon lotsade oss änkor genom olika faser där i början. Nu fortsätter vi träffas, mera sporadiskt. Igår hos mig. Tyvärr tar två av tanterna absolut allt syre och mal på om hur synd det är om dom. Gnäll gnäll gnäll. Jag kommer att fortsätta kontakt med de andra, som jag har mera gemensamt med. Läser i tidningen idag om psykologiskt kapital: hopp optimism resilians framtidstro. Konstaterar att jag är stormrik på psykologiskt kapital. Tacksam o supernöjd med allt. Imorse fick jag ny lite bredare säng levererad. Hurra! Igår på flamencoföreställning med min nya kamrat änklingen. Imorgon kommer min älsklingsbror o hälsar på några dagar.

@Varafrisk Tänker också på dig och hur du har det. Kram❤️

@Sattva Min dotter och jag hade en hel del konflikter när hon var i tonåren. Jag fick ta emot mycket bråk, skrik och anklagelser från henne. Det var mycket dörrar som slängdes igen och att jag inte fattar något och att det är mitt fel. Separerade från hennes pappa och det blev nya familjekonstellationer med min nya man. Hon var också mitt i sitt egna identitetssökande och kompisarna var det viktigaste. Hon var som ett barn ibland och vuxnare ibland. Senast i helgen kom hon över och vi pratade om livet, hur det varit och är, hon är idag 30+. Hon sade att det var alltid mig hon kunde bråka med, att hon behövde få ut sitt och ventilera, att det ofta inte handlade om mig, även om det kunde verka så. Jag var hennes trygga punkt och som alltid fanns där, oavsett vad. Att inom henne var det kaos med allt som hon tampades med för att gå mot vuxenvärlden. Jag minns att hon kunde göra mig ledsen och jag också ibland tänkte att hon var känslokall, egoistisk och tankar om vad har jag gjort för fel, har hon inte fått det hon behövt. Idag med perspektiv, förstår jag att hon behövde mig som hon gjorde och att hon hade fullt upp med sig själv och inte kunde ta så mycket hänsyn till mig i det och hon hade heller inte riktigt utvecklat den förmågan fullt ut. Konsekvenshjärnan är ju inte fullt utvecklad förrens vid 25 års ålder. Hon litade på att jag klarade mig själv och jag var hennes trygghet där hon fick både lämpa av sig bördor och tanka energi. Det var slitigt och många gånger otacksamt, men jag är glad att jag stod pall!

Jag minns när hon fyllde 25 och jag skämtade med henne och sade ”Puh! Nu har äntligen dina hjärnhalvor vuxit ihop!”😂. Vi har en jättefin och nära relation idag och hon kan som äldre på ett helt annat sätt, sätta sig in i och förstå även hur det var för mig. Så hålla ut, stå kvar och ta inte ordagrant fasta på allt din dotter säger, ibland in i ena örat och ut i andra. Det kan finnas en hel del egen frustration i det egna livet som behöver kommer ut till den tryggaste personen för henne, du❤️.

Ha en fin söndag!🌞❤️

Godmorgon @varafrisk
Hur har du det, hur mår du, och hur går det efter en första tid med antidepp. Saknar att höra från dig! Kram 🍂💕