Senaste kommentarerna i forumet

God morgon!
Gåvor någon gjort själv är det finaste atr få- och ge bort!! Ponchon låter jättefin🧡😍🌞🧘‍♀️🌼🌷

Bra vinner helt klart över ledsamt😀 En lättnad har infunnit sig, allt känns väldigt rätt och förvånansvärt lätt.
Har mycket att gör, men mår bra... skallen full av tankar eftersom jag röjer i mina föräldars hus. Tar mig några härliga skratt emellanåt i samtal med barn och vänner, det gör så gott och gör att jag får distans till saker och ting.
Distans till alkoholen har jag redan, den läxan har jag gjort grundligt och kommer då aldrig förringa vikten av.
Tack för era kommentarer de är verkligen värdefulla för mig🤗
Sov gott alla fina💤💕💤

@Tofu Det är verkligen en present som betyder mycket på flera områden. Jag har haft stor nytta av att göra den eftersom stickning är bra för min mentala hälsa. Mot slutet när jag tänkt att just hon ska få den så har den tanken gjort mig riktigt glad. Jag stickar liksom in extra mycket kärlek i ponchon ❤️

Hon har fått en poncho tidigare av mig, i en annan färg och med dubbelt garn så den är väldigt varm och kan endast användas vintertid. Den ponchon åker fram varje vinter och hon uttrycker sin glädje över den varje gång vi ses. Den här nya ponchon tror jag bli svinsnygg på henne, och den är stickad i enkelt garn och är därför mer allround.

Polokragen är en idé som jag snodde av av en kompis, och det blev verkligen snyggt. Jag kan inte följa mönster, jag måste liksom ”hitta på” själv. Ibland kan jag sticka och repa upp flera gånger innan det blir som jag har tänkt mig i skallen. En fransrad med fransar som är 2-3 cm långa känner jag blir pricken över i. Även hur fransarna ska fästas har jag klurat ut själv. Så nöjd med resultatet är jag 😍 Börjar redan fundera så smått på nästa projekt. Kanske ska jag brodera en tavla?

Hittade ett motiv som jag verkligen skrattade gott åt. En klassisk rund bonad med text och en romantisk blomram runt. Texten lyder ”Hela mitt liv har varit en uppförsbacke men nu går det verkligen utför”. Det vore verkligen humor att hänga upp den på min köksvägg ihop med alla fina broderier som jag har ärvt av min mormor och köpt på loppis. Riktigt skrynklig ska den vara också 😂

Kram 🐘

Just nu slutför jag min tredje examenspresent till äldsta dottern. En poncho i olika mörkblå/mörkgrå/mörkgröna nyanser. Först stickade jag två stycken 90 x 50 cm stora delar, i två cm stora fyrkanter, som jag sen sammanfogade. Många timmars jobb. Sen stickade jag en polokrage, och nu håller jag på med franskanten. Ponchon blir så fin, och hon kommer att bli så glad 😍 Ofta känns det bättre att ge presenter än att få presenter - och allra helst om det är till barnen.

Kram 🐘

Idag har jag vilat, vilat, vilat och sen har jag varit social i några timmar. Det var trevligt, men då fick jag migrän 😫 I alla fall en lättare variant, liksom i uppstartsfasen, men tillräckligt för att få mig lite ur fas. Åkte hem och lyckades sova bort den.

Jag tror att jag har börjat sakta ner farten på mitt hamsterhjul. Då gäller det att inte hitta på en massa nya saker. Jag måste verkligen växla ner, inte växla upp på andra områden. Min kropp hjälper mig på vägen, hintar lite lagom så där.

Kram 🐘

Ja hörni, gemensamt för oss allihop är att orken är bättre och om man analyserar ork så är den ju i grunden ganska luststyrd- en ”jag vill leva och uppleva och växa”-känsla. Idag har jag också haft mycket ork, @sisyfos barnbarn är en mycket fin uppfinning men som med egna barn finns ingen återvändo 😍 när de finns är man liksom hooked... går inte att säga nej varken till en liten ljuv ettåring eller en ilsken femåring. Man blir mjukare inombords i relation till dem, och det är bra. Vill behålla tankar och känslor i ett flöde. Idag droppar några barn av, och hur ljuvligt det än är när vi ses allihop så infinner sig nån sorts 27 december-känsla. Lite pusta ut och alla pular med sitt, viker tvätt (jag) spelar spel och bara slappar.
Tyvärr infriar helgen inget vad det gäller väder men jag ska ändå åka och köpa några plantor som blommar till min nya lilla rabatt. Där tänker jag att humör får styra och att det allra helst ska vara som en egen liten blomsterbutik att hämta från.
Som vanligt är mina trädgårddrömmar något oklara men det är ju själva meningen.
Igår var jag tvungen att jobba större delen av dagen så idag har jag tagit det rätt lugnt. Himlen ljusnar lite nu. Jag lyssnar på röster från nedervåningen och ligger kvar en stund till på min säng. Tack @pilla och @vakna vacker om påminnelsen att vi inte behöver vara så duktiga. Och @misslyckad så skönt att höra att du orkar mer.
Hoppas att ni får njuta av dagen. Kram.

Hej Tyghund,
Vad bra att du skriver här. Det är skönt att sortera tankarna genom att sätta ord på dem. Vi gör dåliga saker när vi dricker. Jag tänker att de sämsta sakerna vi gör nästan är som självbestraffning; kolla här vad dålig jag är.
Att bli förlåten av andra är ett steg på vägen och ett annat kanske ännu viktigare är att förlåta sig själv. Då får man grotta runt i det jobbiga som ett stålbad- och sedan gå vidare. Då är det lättare att nå fram och komma vidare.
Jag hoppas att du fortsätter att skriva och läsa här! Kram.

Tack för kloka tankar @Sisyfos. Ja, det är lite läskigt att ta tag i de här bitarna. Jag vet inte om jag pallar det bara. Vänskapen är borta i vilket fall, det vet jag redan. Jag är inte med i tolvstegsprogrammet men jag vet lite ändå om det där med att be om ursäkt och att det ingår. Vet bara inte om det är något för mig. Tack och med vänlig hälsning Tyghund

Tack för kloka tankar @Sisyfos. Ja, det är lite läskigt att ta tag i de här bitarna. Jag vet inte om jag pallar det bara. Vänskapen är borta i vilket fall, det vet jag redan. Jag är inte med i tolvstegsprogrammet men jag vet lite ändå om det där med att be om ursäkt och att det ingår. Vet bara inte om det är något för mig. Tack och med vänlig hälsning Tyghund

Jag kan bara inte låta bli. För äldsta dotterns skull. Hon har skickat en lista med länkar till sådant hon önskar sig i examenspresent. Jag väljer inte något från listan, jag är ju klar med presenterna. Men min mamma vill ge henne något också så jag väljer ut assietter från Rörstrand från listan, som min mamma kan få ge henne i present.

Sen skickar jag ett sms till barnens pappa om att jag har valt assietterna i examenspresent från min mamma och att jag själv redan är klar med mina examenspresenter till dottern. Det är åtminstone bättre än att skriva ”glöm inte examenspresent till din dotter”.

Kram 🐘

Måste bara reflektera över ditt jobbinlägg eftersom sånt intresserar mig. Tydliga mål tror jag är a och o för att en organisation ska fungera. Då kan man följa upp och folk vet vad som gäller. Mindre osäkerhet, mindre gnissel i leden, gemensamt mål och energin kan fokuseras där. Det ger också möjlighet att identifiera var bristerna finns.
Att identifiera målet är inte alltid så lätt. Att komma ihåg vad målet är, är också viktigt för det är lätt att glömma på vägen.
Samma sak i livet kanske när man börjar springa för fort. Känner så väl igen mig i din stress. Det är så lätt att glömma det viktiga och bara rusa. Jag försöker verkligen bromsa nu. Inte alltid så lätt när man har gjort annorlunda väldigt länge och gillar projekt och utmaningar. Får jobba hårt med det här eftersom jag har en syster och en mamma som är likadana och jag måste bromsa även dem.
Du gjorde helt rätt som åt frukost med gubben. Brukar fråga mig själv ibland vad som är viktigt. Och barnen trumfar allt där. Försöker klämma in mig själv på listan högt upp också. Det är svårare. Men det är en viktig fråga.

Du kan alltid sällskapa med SverigesRadio appen på promenaderna. Finns så mycket bra. AA förespråkar väl att man också tar tag i saker och ber om ursäkt till folk. Det ingår väl som en del i tolvstegsprogrammet. Tänker att det kanske kan vara värt att göra med någon ändå. Utan förväntningar och från hjärtat, men det kanske inte finns någon som det känns bekvämt med? Annars tror jag att det är en nyttig utmaning. Läskig men nyttig.
Starkt jobbat också att vända livet. Det gäller att ersätta alkoholen med positiva saker som man tycker om tror jag och lyssna på sig själv vad som passar bra. Du verkar ta det lugnt och reflektera i din nykterhet och det är nog klokt. Du har kanske varit jobbig, men du ÄR en annan nu. Nykterheten kräver kanske en del jobb med acceptans och sin självkänsla också men du är på god väg.

@Se klart skrev:"DÅ när jag hade behövt vila ett år- var jag som en jäkla maskin som aldrig orkade och vågade känna efter."
Känner verkligen igen det där och inte hjälpte alkoholen till för att underlätta. Låter mysigare nu med dina dagar och tänk om du istället hade druckit dina två glas. Undrar vem som nattats först?
Skulle kunna tänka mig ett par barnbarn faktiskt, men det är lite tidigt ännu för mina - undrar om man kan hyra några ett tag? De är så härligt här och nu.
Här ösregnar det nu på morgonkvisten. DET ingick inte i mina planer för dagen. Men får väl läsa ut min bok istället.

God morgon☀️
Ja, det undrar jag oxå. Hur man orkade med vinpimplandet. Så mycket enklare nu. Vi vaknar varje morgon med sinnet inställt på livet och inte på flaskan, behöver inte hålla upp någon falsk lättsam fasad fast man mådde sk*t inuti och undrade hur man skulle klara det till kvällen...😳
Tack för input i min tråd, är så värdefullt för mig! Kram🤗🐻🌼🌼🌼

God morgon☀️
Ditt stall åter som ett toppenställe! Vilket place att vara på istället för många av de stall där det är en massa statustänk. Promenerar så gärna dit med dig🚶‍♀️🚶‍♀️🤗🌼🌷🌼

Tack @Ase ❤️ Man ska fasen aldrig börja diskutera med tanken. Ja men ibland är det ju ok, när inte sonen är här osv. Det är då det blir farligt. Jag är inte redo att sluta med antabus det märks.

Se Klart⚘
Vilka givande inlägg
Väcker minnen hos mig också.
Nu behöver jag inte vara duktig,Jag duger ,känner mig okej,Det här är jag.
Jag upplever dig så också just nu.
Du är så bra på att uttrycka dig.
Jag får ofta något när jag läser här hos dig.En tanke,ett minne,ett skratt ❤
Kram Pilla

Känner igen er så väl både Pianisten och Charlie, när det som egentligen är något som ska vara kul ändå blir stressigt för att man ska leva upp till någon slags föreställning om en perfekt dag/kväll. Har försökt minska kraven lite. Och hos oss blir det aldrig perfekt så just den biten har jag fått lägga ner.
Tror din psykolog har rätt Pianisten, det räcker att dina barn har trygghet, omsorg och kärlek. Jag hade behövt sänka ambitionsnivån och jag tycker att du låter väldigt klok i dina funderingar och din förståelse för dig själv. Hur man hittar balans mellan barnens behov och sina egna är väl det som är viktigt, men att ständigt prioritera bort sig själv är ingen bra lösning. Dina barn är snart större och ändå rätt små om jag har förstått det rätt. Nåt gemensamt intresse kanske ni kan hitta, karate, orientering, fiske (@Torn), löpning, tennis.
Tänker att du kanske också är en sån som planerar för att allt ska funka och tar på dig ett stort ansvar för andras måenden. Skulle jag kunna ha sagt nåt till mig själv när barnen var små så vore det just att vara mer här och nu. Inte ständigt på väg i tanke eller i organisering. Så andas på Pianisten och känn efter i kroppen att du är med. Tror att man kan träna fram det här lugnet som vissa har.

Klart jag har hört låten, Torn. Jag har också fiskat rätt mycket som barn. Min morfar var en rastlös själ som älskade barn. Han älskade också fiske så vi fick åka med honom och fiska nästan varje kväll när vi var där. Nappade det inte på ena stället så åkte vi vidare. Därför fick vi nästan alltid fisk. Vi fiskade abborre. Ibland drog vi not, men då var det fler vuxna med och det roligaste för oss barn var att ta varsin miniabborre och stänga in dem i en egenbyggd damm. De hittade ofta ett hål och simmade ut. Hos farmor och farfar la vi nät och kastade efter abborre och gädda och pilkade strömming. Fick en del brax också på senare år tyvärr. Förstår vad du menar med både avkopplingen och den fullständiga närvaron när det nappar. För att inte tala om vattnet och himlen och kluckandet. Sån ro. Och sen hem och dricka en kopp te. Sånt orkar man göra när man inte dricker vin till middagen. Då kan man istället packa in sig i båten och åka ut och lägga nät eller fiska.

Skriver inte så mycket om värken. Försöker förtränga den. Det är periodvis bättre, periodvis sämre och jag hittar inga orsaker. Nu är det sämre och jag blir så jäkla less. Har inte tid och lust med en trilskande kropp. Ska jobba lite med andning och avslappning precis som du föreslår Torn. Det blir nog en ond cirkel också när det gör ont. Kroppen blir stressad. Har fått en remiss i alla fall, efter två år. Det är ju en bra sak med att vara nykter. Jag har ingen dold hemlighet som jag sitter och skäms för hos läkarna och då kan man ställa lite krav.

Tack för kloka tankar @Miss Mary Poppins. Ja det är knepigt att hitta sitt nya liv. Vad härligt det låter med promenader. Det kanske jag testar. Fast i mitt fall får jag gå själv, men det är en början! Hoppas att du får en trevlig helg! Det ska jag få! Med vänlig hälsning, Tyghund

Bara bra. Ingen alkohol.

@Ensam1984 Helt rätt beslut att tjöta med mig istället för att rensa tvätthögen 😊 Tvättkorgarna här i huset har svämmat över igen... och ännu är vi alla vid liv... 😉

Jag är nog litet lik dig vad gäller att upptäcka varför man ska störa sig på folk. Jag brukar också vara sen med reaktionerna. På jobbet är jag helt enkelt så fokuserad på mitt eget uppdrag att jag varken ser eller hör vad andra gör eller inte gör. Sen säger det plötsligt ”klick” och jag ser allt på en gång. Informationen om allt som pågår i periferin har lagrats undermedvetet och alla mönster uppenbarar sig. Och då blir jag tokförbannad. Jag vet varför människan på mitt jobb beter sig så vidrigt. Hen misslyckas kopiöst med sitt uppdrag och söker desperat efter orsaker utanför sig själv. Jag har hållit under armarna en hel del. Observerat, hjälpt, lugnat stormar och sådär. Med konsekvensen att hen försöker lämpa över de besvärliga bitarna av sitt uppdrag på mig. Permanent. Istället för att anamma de metoder och förhållningssätt jag visar hen, som skulle göra det möjligt för hen att vända situationen. Och när hen inte kan få mig att gå med på att ta över hens ansvar genom vare sig martyrbeteenden eller översittarfasoner så pyser hen ut sin stress genom att mobba andra som är svagare. Noll förmåga till stresshantering, helt enkelt. Och inte ett enda lågaffektivt ben i hela kroppen. Slå upp ”affektsmitta” i närmsta ordbok så bör du finna en bild på min kollega 😉

Något liiiiitet frö av nykterhets-eufori kanske jag känner ibland ändå, när jag tänker efter... Tex såhär på en fredagkväll när jag kurar i soffan med en bok och inser att jag inte behöver mitt vin för att känna mig ledig, avslappnad och nöjd med att ha helgen framför mig... Eller när jag vaknar 06 en lördagmorgon, pigg och redo för en lång ledig dag... Det finns en slags stillsam förnöjsamhet i det hela 😊

Kram till dig kära vän ❤️

Precis Se Klart..Tänkte på det häromdagen på mitt jobb..Jag och min brukare spelar och sparkar med en ballong inomhus, till musik..Jag studsar upp och ner, rör mig rejält för att det är bra för mig..Kom då att tänka på att sådana aktiviteter hade inte funkat så bra när jag drack..Dels var jag tjockare, men även bakis ofta..En person som är bakis studsar inte runt hur som helst, utan väljer det lugnaste som går. Skönt för våra familjer att slippa fylla..🍃💫🍃

Nu. Nu har dotterns pappa tagit över ansvaret en vecka. Äntligen. Jag överlevde tre veckor. Jag fick ihop det. Jag orkade. Nu kan jag stänga av ljudet på mobilen, vill helst ha den helt ljudlös.

Men vi träffas imorgon igen. Har bokat in oss hos ex-svärisarna på grillning imorgon. Premiärbada i sjön tänker vi göra också! I alla fall jag och yngsta dottern.

Chill helgkram 🐘

Men nu är antabusen tagen. Bra gjort!! Du vann 😊😊