Senaste kommentarerna i forumet

Idag var det nära att jag drack igen. Fick antabus att ta själv idag. Var sjukt nära att skippa att ta och dricka vin istället. Men nu är antabus tagen och nykter är jag. Borde tagit antabusen i morse...

Jobbat idag inkl full fart här med mycket barn och dessutom regn. Haft mer toppen dagar. Vilar en kortis innan middag, trött och märker att det är ett måste för mig om jag ska klara att ha mycket i huvudet.
Skönt med fredag, skjuter upp diverse och tar det på söndag. Ps. Nuvarande känsla hade jag redan hunnit dricka två glas vin på. Ikväll ska jag lägga småbarn, vi ska hjälpas åt med middag men projektledning står jag för. Ska hinna torka köksgolvet och röja upp lite. Så svårt det måste ha varit att orka allt det här med inslag av dagligt vin-pimplande...

Det var ett tag sen nu jag skrev hos dig Mirabelle... skulle egentligen rensa tvätthögen... men seriöst... trodde någon att det skulle hända.. haha

Ang. din imbecill till kollega så håller jag med Andrahalvlek där. Alltid när jag möter en människa som inte "kan föra sig som folk" så tänker jag att de agerar som de gör utifrån sina förutsättningar. Eller att de bara har ett riktigt skitliv - att de är deprimerade, att deras ungar är skitstövlar, att deras mamma är sjuk, att mannen är vålsam.. eller att de sitter hemma i soffhörnet och dricker sig lulliga för att orka gå till jobbet och "orka ta skiten". ;)

Jag satt på en föreläsning för några veckor sedan. Föreläsaren var Anna Carin Engstrand som talade om människors kognitiva stil (vi har ju alla en kognitiv stil - inte bara jag och dina barn). Tyckte om uttrycket kognitiv stil för att förklara ens egna kognitiva styrkor och svagheter, ens resurser. I vilket fall. Hon sa något i stil med;

"Det finns inga idioter. De personer som till synes beter sig som idioter har inte tillgång till sina kognitiva resurser"

Det är precis så jag har tänkt jämt (fast inte om mig själv såklart, haha). Och i sådana situationer brukar jag tänka att jag får bete mig på ett sätt som hjälper personen som inte har insikt i sig själv eller sitt beteende. Jag får även lite översittarkomplex för jag tittar ner och tycker synd om personen som inte förstår hur den beter sig.

Men i ditt fall så vete tusan... jag är nog inte personen som ska ge råd i sånt, för jag märker ofta inte av sånt förrän någon annan påtalar det åt mig. Haha... jag hade en kollega som alla störde sig på i 3 år, sedan berättade en annan kollega för mig varför för de störde sig på kollegan.. och då började jag störa mig på kollegan... pust... så skaffa dig en eller flera NPF är mitt förslag, skämt åsido ;)

Det där med euforin och drickande har ju jag fått nu, men kan lova att första gången hade jag det inte. Men eufori och eufori är kanske fel ord, det är mer att man fattat att saker funkar utan alkohol... de funkar bättre... och jag har som du glömt bort hur det är att kännas lullig. Och jag är lite rädd för den känslan. Men samtidigt så har ju alkoholen varit en stöttepelare, en snuttefilt vid stress, glädje, förtivlan... ja precis alla känslor... så jag förstår precis!

Jag önskar att jag var mer som du, och kunde flytta på mig, trivs ju jättebra på mitt jobb, men är ju bekväm av mig och tycker ju att nya saker är ofantligt jobbigt. Men samtidigt, man kan ju inte utvecklas, växa om man sitter kvar i samma mönster.. eller jo det kan man om man har det bra som jag har.. men ibland skulle jag också vilja våga lite mer...

Snart når du dina 2 år, det är ju sååååå häftigt. Kommer ihåg det som det var i går när vi var här inne sommaren 2019. Min tråd finns ju inte kvar :( men minns så mycket av det du skrev, och att det främst var du som uppmuntrade mig till att ta hjälp. Den där första nyktra perioden var helt revolutionerande (men kanske inte euforisk) och jag kan säga att jag är glad att jag hade den bästa vid min sida - dig Mirabelle.

STOOOR fredags-kram (känn dig utvald, för jag kramar bara de jag har ett emotionellt band till)

I dag funderade jag på alkohol... när det är varmt så kommer tankarna lättare tror jag. Men tankarna kom och gick. Och när jag tillät tanken att stanna - tanken om hur det skulle kännas att vara lite salongsberusad så kände jag en rädsla för alkohol. Inte en rädsla av att jag inte kan dricka det, för att jag inte kan kontrollera det (det vet jag redan och är inte rädd för), mer en panikångestkänsla att vara full. En panikångestkänsla av att inte få leva i nuet och att inte vara autentisk. Det är svårt att förklara, men har aldrig känt så för något - inte ens cigaretter. För jag rökte dagligen i 7-8 år och slutade sedan tvärt. Jag saknar det inte alls så jag var färdig med det, men jag kan sakna den där tillfälliga kicken, tillfälliga belöningen det gav... mentolcigarretter kan jag sakna, speciellt när man dricker öl (alkoholfri såklart)... fast ändå inte.. nu finns ju inte mentolcigarretter längre och skulle aldrig röka vanliga så det är väl iof bra :) Men det är inte en känsla jag är rädd för... att vara full är jag rädd för.

Tror tankarna kring alkohol kommit upp då jag pratat med några personer om att jag inte dricker, jag har sagt att det är för att jag äter medicin och de har inte frågat mer, så jag känner inte att jag måste berätta mer. Dock är jag lite irriterad på mig själv, för när jag har sagt att jag inte dricker har jag sagt direkt att det är pga. medicin (vilket iof. delvis stämmer men sanningen är att det bara var min räddning/utväg). Sanningen är ju att jag skulle kunna dricka, de dagar jag inte tar medicinen, men det behöver jag ju inte säga.. eller för den delen tänka. Jag kan inte hantera alkohol och har druckit tillräckligt för en livstid (eller två). Sen brukar jag säga att jag tycker det är skönt att inte dricka, och listar upp alla anledningar till det. Men man måste vara försiktig där då de flesta normaldrickarna inte fattar det eller så är de inte normaldrickare... utan som jag var... normala på utsidan och plakat på insidan.

I vilket fall, i dag har jag popcornhjärna (det har jag jämt). Får inte ut alla mina tankar någon annan stans än här... ingen som vill höra det.. ingen jag kan reflektera kring om sånt här...

Visst är det lite knäppt ändå, att jag har blivit en sån där som är hög på att vara nykter... det känns nästan som man är med i en kult. Jag har iof. ingen aning om hur det känns - men jag har autism så det där med mentalisering är jag tydligen inte så bra på.. haha. Så "i min värld", som skrattretande nog alltid har varit mitt ledord (även innan jag fick mina diagnoser), så har jag hittat något som alla inte fattar.. som framförallt kanske bara personer här på Vidare livet fattar. Jag kan verkligen inte fatta att jag tidigare valde att vara så icke autentisk och valde att försvinna... jag vet varför jag gjorde det.. men jag kan inte se det i mig själv i dag.

Men vem vet, jag har ju inte stött på några större tester på dessa 7 månader. Jag har haft ett par möten som innefattat alkohol (då jag inte druckit). Det är jag iof inte rädd över i framtiden heller, dricka bland folk blev jag bättre på med åldern, det var inte det största bekymret. Mitt problem var ensamdrickandet. Och jag vet ju (genom en empirisk studie) att jag inte bara kan dricka bland folk och inte ensam... så därför väljer jag att inte dricka alls.

Som jag sa i början, jag känner ångest mot alkohol. Men en sak har alkoholen som jag kommer sakna, det är i sociala sammanhang. Jag kan ta för mig och bli mindre autistisk är jag dricker i sociala sammanhang. Sociala sammanhang är svåra, i vilket fall i de sammanhang där man träffar några nya personer. En person funkar ofta bra, men med fler personer så blir det jobbigare. Däremot då känns det superläskigt med bara en person, om den personen är av motsatt kön. Tanken att gå på en dejt utan att vara lullig skrämmer skiten ur mig. haha.

Innan mina diagnoser så fattade jag inte varför jag bara helt undvek det, det kändes bara allmänt jobbigt. Hur dumt det här kanske låter så har jag aldrig fattat att jag har svårt för det sociala samspelet, jag har alltid tänkt att jag varit superbra på det. Jag jobbade ju i butik, har varit säljare och kan kränga grejer (med allt det har ju utgått från ett manus i mitt huvud). Jag är väldigt bra på att kommunicera, bra på att uttrycka mig så andra förstår, lite långrandig (host host). Jag är duktig i tal och skrift. Även om jag förstår att någon höjer ögonbrynen nu då jag skriver som en kratta här, jag tillåter mig bara att skriva här.. formalia och akademiskt språk, skrivregler existerar inte. Jag skriver det som min hjärna tänker, i tal. Popcornhjärna!!! Pust... var är jag... var var jag... hjälp!

Jag borde ju fattat att jag inte var bra på det då många, speciellt killar höll sig undan mig när man gick på högstadiet och gymnasiet.. men jag trodde mer det berodde på att jag inte var tillräckligt snygg och att jag var en plugghäst, att jag var intellektuellt överlägsen dem och att de aldrig vann när jag argumenterade (för det gjorde de aldrig). Eller att jag kanske påtalade alla deras fel, och klagade på att de alltid var så högljudda till läraren (lärarna älskade mig). Det är såååå sjukt nu, men ingen har någonsin påtalat detta för mig, detta har jag bara fattat nu. Men jag tror ändå att jag smälte in bra... och i efterhand har jag fått reda på att det fanns de som var intresserade men jag fattade aldrig det. Haha.. man måste säga det eller visa det väldigt klart och tydligt för att jag ska fatta.. haha.. och inte ens då fattade jag...självförtroende, självinsikt och självkänsla var alla icke existerande.

Jag är inte naturligt bra på socialt samspel, men jag har mina stunder. Genom att analysera den sociala kontexten, så kan jag anamma det perfekta sociala samspelet. Problemet är ju att det är fake... min farmor var exakt likadan. Exempelvis, häromdagen så var jag med min mamma på hennes jobb för hon behövde hjälp med datorn där, då möte vi en av hennes kollegor som jag aldrig mött förut. Jag analyserade kollegan, utifrån utseende, social approach, röst, ålder så kunde jag hitta den perfekta sociala samspelaren för just den kollegan. Jag vet att det låter så sjukt (och självklart tänker jag inte på det - det bara händer). Min mamma la märke till det, för som hon alltid sagt "du kan om du vill". Senare sa min mamma att hennes kollega tyckte jag var så trevlig, rolig, vacker (det där med vacker behövde jag ju inte skriva här men vill bara lägga till det för att skryta lite, haha). Det är ju skönt att höra att ens "försök" lyckas, problemet är ju att jag inte är mig själv. Jag är påklistrad och fake. Men om jag skulle vara mig själv, så skulle jag inte ens ha hälsat på kollegan. Att bli prisad för sin sociala förmåga (som jag även fick som säljare) har nog gjort att jag har fått mycket om bakfoten. Det tar lång tid innan jag blir bra i olika sociala situationer, då jag måste öva. Det tog mig många år innan jag blev en riktigt bra säljare, då jag var tvungen att studera andra, höra deras fraser och ingångar. Detsamma gäller såklart med det sociala i grupp eller en date. Jag har alltid bara ungåtts med mina vänner i grupp, dater har jag nästan alltid flytt... eller varit lullig på... så att sätta sig på en sådan... utan någon mjukvara ELLER hårdvara... kan ni fatta... det känns så övermäktigt.

Saken är väl också den att jag inte borde tänka så mycket, det är väl det jag fått höra hela mitt liv. Tänk inte så mycket, tänk inte på det där. Vare sig det är något positivt eller negativt... men jag kan inte sluta tänka.. analysera.. spekulera... för det är så jag gör med allt, varje dag för att ta mig framåt och försöka förstå den här världen jag lever i.. som inte är skapt för en sån som mig...

Nu måste jag sluta skriva... skulle ha städat i dag.. har jag gjort det? Nej! Har jag däremot rensat skafferiet och organiserat te-påsarna efter färg..... svaret är såklart ja! För det känns som mycket viktigare än att dammsuga upp dammråttorna ;)

Ibland önskar jag att jag kunde vlogga om allt detta (det skulle ta betydligt mindre tid än att skriva), men skulle aldrig våga... vill ju helst inte synas... och det känns ju inte så himla vettigt då man har det jobb man har...

1..2..3... på 5 så ska jag ställa mig upp och sortera tvätten... 4.... eller ska jag vattna.. jag behöver ju egentligen sätta om den där blomman, fast jag har ju ingen blomnäring.. kanske ska åka och köpa det, kanske behöver jag något mer, kolla willys-appen, å de har billigt kött, kanske man borde grilla.. fast jag behöver en ny grill.. söker efter grill på datorn.. facebook-meddelande poppar upp... var var det nu jag höll på med?

POPCORNHJÄRNA!!!!

5!

Hej @Litenivärlden ! Bra strategi!!
Hur går det? Det var några timmar sedan du skrev. 💚🙏

Torn, du och mitt ex var lite lika där..Han satt också och spelade spel på datorn, och när klockan blev ”lagom” kom ölburkarna fram..Själv satt jag faktiskt och läste massor av timmar på alkohjälpen, och drack samtidigt..Läste många böcker om missbruk, och drack..Verkar ju konstigt, men det hjälpte ju på sikt..😅..Idag har jag spelat/tränat på ett fantastiskt spel som min son har köpt..Oculus qest 2. Då får man fäktas och stå upp, i en helt otrolig miljö..😁..Trodde inte jag skulle gilla det, men var jättekul..Träning samtidigt. 💪🏼..Idag tänkte jag såga isär en säng som jag ska elda upp..Skönt att bli av med gammal bråte. Planterat pelargoner ute i krukor och ska plantera mer framöver..Inga rabatter, som ska rensas..Dom har jag täckt med täckbark 🌺Lättskött är min melodi..🎼..Livet för mig och mina syskon ser lite olika ut..Träffade 2 av mina bröder idag..Den ena var småfull, den andra cyklade iväg på fisketur med sina pojkar..🐟..En syster till mig ligger på sjukhus med Corona. Hon hann aldrig få sitt vaccin..Hoppas hon blir frisk snart. 🍃💫🍃

@TappadIgen lycka till på svensexa, var på 20års fest förra helgen nykter o just den saken slog mig brukar jag bli sådär osammanhängande o gapig också , sannolikt , 21 dagar imorgon , snart en månad , känns ganska skönt har varit riktigt trött men det kanske är vanligt ... som sagt lycka till o be de som ev vill diskutera ringa imorgon om de vill snacka om det 😉 det va inte nån som ringde mig ...

Ville bara komma in hit för att se till att jag inte dricker. Har inte druckit mer än någon droppe i smaksyfte sedan den helgen i april 2019. Får definitivt klappa mig själv på axeln. Har inte haft något behov av att skriva men just nu är älsklingen arg på mig för en skitsak så alkoldjävulen tycker en sup eller 100 är en bra idé. Tycker inte jag så f**k him!

Efter samtalet med psykiatrikern har jag nu 2 diagnoser bipolär och borderline. En ny medicin fick jag med. Efter sonen fått sin utredning och ansökningar om assistans så ska sonens psykolog behandla mig för borderline. 🤣🙈

@Pianisten Andningen är nyckeln till mycket, ihop med sömnen. Tycker jag.

Chill helgkram 🐘

Jag har fått tid för vaccinering den 27/5, tjoho! Yngsta dottern får sin andra dos 8/6 och från den 21/6 räknar vi med att hon kan åka med kommunens chaufförer igen. I över ett år har vi skjutsat henne till och från daglig verksamhet pga smittorisken. (Vi tänker att chaufförer träffar mycket folk, och att sitta i en bil med andra är också en stor risk.) Lite i taget får jag en massa tid över. Tid att fylla med roligheter 😍

Kram 🐘

Andningsövningar är så underskattat. Ofta när jag känner mig stressad så märker jag att andningen sitter uppe i strupen, många gånger håller jag helt andan under korta stunder när jag försöker fokusera. Att ta tillbaka kontrollen över andningen, djupa intag, hela vägen från magen och långsamt ut genom munnen. Så lugnande och rofyllt.

@TappadIgen skrev:"jag känner mig inte alls oroad över att börja om på dag 1 idag med 10000 steg igen. "

Det där är riktigt sunt tänk. Man får inte låta friskhetsfaktorerna bli måsten också, då orkar man inte i längden.

I övrigt vad det gäller att bli mer chill med saker så är det delvis en träningssak. Allt man övar på blir man bättre på. Efter mina perioder av utmattningsdepression så har jag varit tvungen att bli mer chill, för min hälsas skull. Jag har tex aktivt tränat på att bjuda hem gäster utan att ha tokstädat innan. Det funkar utmärkt! Jobbigt som sjutton första fyra-fem gångerna, sen känns det naturligt.

Chill helgkram 🐘

@TappadIgen skrev:"Idag ska jag på Svensexa. Jag har ingen strategi upplagd och jag ska inte köra. Låter det naivt av mig? Jag känner mig inte orolig det minsta."

Du låter verkligen stabil i din nykterhet, och då fixar man sådant spontant. Svaret ”Jag dricker inte alkohol” brukar funka bäst säger min äldsta dotter (24 år), som aldrig har druckit alkohol och som därför har svarat på den frågan många hundra gånger. Vad ska folk säga om det liksom? Sannolikt så bryr de sig inte ett dugg. Och om någon vill prata vidare om det går det bra, OM man har lust. Annars kan man bara svara att man inte har lust att prata om det mer just nu, ens of discussion liksom.

Ha det så himla roligt på svensexan!

Kram 🐘

@Torn Haha, ja just diskning är jag oerhört chill med 😂

Jag tränar mig faktiskt aktivt på att vara lite mer chill, inte göra allt så himla noga jämnt. Låta det bero liksom, och som du säger inte störa mig på det. Min balkong städade jag igår lagom fint. Good enough. Det finns lite jord, löv och bös kvar i hörnen bakom krukorna, men där jag sitter i min stol är det fint. Istället för att slita som ett djur i två timmar med skurborste så sopade jag och dammsög och blev klar på en halvtimme. Det är ju snart smutsigt igen, en balkong utan inglasning blir ju det. Men det är mysigt ändå att sitta ute och njuta av solen och blommorna som jag har planterat.

Chill helgkram 🐘

@TappadIgen Jag trodde också först att det var en generationsfråga. Men min äldsta dotter (24 år) är mer noga med att låta bli mobilen när hon umgås med andra än hennes pappa (58 år) är tex. Hon kan säga att hon och pojkvännen hade en ”mobilfri netflix-kväll” ihop tex. Hennes pappa däremot kan inte ens låta bli mobilen vid våra gemensamma måltider. Då måste han ”checka in ölen” och sen måste han kolla vad alla andra dricker för öl. Dubbelsuck.

Kram 🐘

@TappadIgen Det är ju lugnt så länge man inte går och är irriterad på att det tex står disk framme. Min fru är helt hopplös på den punkten. Hon kan gå i taket om diskbänken inte är kliniskt ren dygnet runt. För min del spelar det ingen som helst roll om det står ett par tomma glas där ett par timmar. Alla är olika. Tandborstning ja, där hade det varit bra om jag la mer kraft förr i tiden.😬 Helt klart alkoholens fel att jag slarvade med det då. Nu är jag väldigt noga med att sköta munhygienen.

p.s Andrahalvlek är extremt chill när det gäller diskning.😂

Ha det så kul på svensexan, ser fram emot en rapport!

@Torn Det kommer garanterat bli rejält onyktert. Det blir ju faktiskt första gången jag testar något fullt så uttalat festande. Jag har ju tidigare hamnat i tillfällen där alkohol konsumerats, men inte i sådana mängder det kommer bli tal om ikväll. Det är väl mycket tack vare Covid det inte har blivit, antar jag.

Nu när jag tänker efter finns det faktiskt en sak som skrämmer mig. När den där insikten "Såndär var jag" slår en när man iakttar någon onykter person göra något endast en onykter person skulle göra. :)

Hej @Torn . Det där med att-göra listan i huvudet. Jag tänker att det ändå är ganska mycket som jag gör för att jag måste. Borsta tänderna t.ex är inte något som jag tycker är jättekul, men jag tycker om resultatet. Eller snarare, jag tycker inte om hur det blir om jag inte borstar tänderna. Om det fanns ett sätt att hålla munnen och tänderna fräscha och så att man inte får problem men dem utan att behöva borsta tänderna så hade jag gjort det. Jag har även börjat med mellanrumsborste nu och det är verkligen en vana jag måste tvinga mig till.

Likadant är det egentligen med disken. Det är inte det roligaste jag vet direkt, men resultat är ju bra. Det är ju inte så att jag lider av att borsta tänderna eller diska, men det är ju aldrig något jag ser fram emot att göra. Om jag hade haft en hushållerska som alltid tog hand om disken så hade det aldrig fallit mig in att "Nä, idag vill jag allt ta hand om disken själv".

Så jag har ingen fullt utskriven lista i huvudet, men står det smutsig disk på bänken så finns det en liten del av mig som alltid är medveten om den och att gå och ta hand om den alltid är ett alternativ.

Så jag behöver nog lära mig att chilla lite mer med just detta. Tack för att du delar med dig om hur du tänker.

Ha det så kul på svensexan! Du låter verkligen chill med det.😎 Annars så kan ju just svensexor innehålla en hel del alkohol. Jag har faktiskt inte varit i väg på någon aktivitet sedan jag blev nykter där det är vanligt att det dricks hej vilt. Jag är inte ett dugg orolig för att det skulle vara jobbigt, men som sagt, man vet ju inte förrän man har testat.

Tack @Andrahalvlek och @Torn för att ni delar med er av era reflektioner kring måsten. Det är något som jag funderar mycket på just nu, men flyttar de reflektionerna till min tråd och frågar Torn separat så att jag inte fyller upp denna tråden. :)

Härligt med bad utomhus redan! Vattnet har såklart inte på långa vägar kommit upp i några behagliga badtemperaturer ännu, men det är klart att det går om man vill. Det hjälper ändå med närvaron med ett kallt bad. Man blir helt klar i knoppen, tycker jag.

Det där med mobiler är tråkigt. Jag använder själv min alldeles för mycket, men lägger ner den när mitt fokus behövs någon annanstans. Jag har tidigare tänkt att det är lite av en generationsfråga. När jag studerade på college så var det en del studenter som kom direkt från high school och vid ett tillfälle under en lektion så ringde en telefon högt och ljudligt och jag tänkte oj, vad pinsamt att de glömt stänga av telefonen. Efter några sekunder så hör jag följande konversation

- Hallå.
- Det är bra och du?
- Jag sitter och har en lektion, vad gör du?
- Ok, vi kan höras senare.
- Hejdå.

Men nu ser man ju de som har fastnat i telefonen som är äldre också. Just i parken bredvid där jag jobbar när jag inte jobbar hemifrån, som du känner till och kanske har sett, så är det ofta ett gäng pensionärer och jagar Pokémon, men det tycker jag däremot är lite roligt. Där blir ju mobilen och spelet en facilitator till umgänge istället för ett hinder.

Det där med att vara mer chill som jag diskuterade i Andrahalvleks tråd igår är ett intressant ämne, för jag har verkligen lyckats bli chill med det mesta. Jag har ett rykande färskt exempel på det.

Jag har ju som mål att gå 10000 steg om dagen, men jag har det inte längre som ett måste. Senast jag missade var när jag var på jobbresa innan jul så jag var väl uppe i 143 dagar i rad. Oftast får jag mycker mer utan att tänka på det, men jag har sagt till mig själv att det inte ska vara ett krav. Så igår var en mer chill dag och jag kom inte utomhus förrän på eftermiddagen. Vi gick dit vi kände för och satte oss och åt lite medtagen mat och bara tog det lugnt i det härliga vädret. När vi kom hem vid 8-tiden så hade jag 9700 steg ungefär. Jag tänkte att jag säkert får ihop det ändå, men nä, det blev rätt lugnt. Jag hade ju enkelt egentligen kunnat gå runt några varv i lägenheten för att komma upp i det, men det hade känts väldigt krystat. Visserligen fick jag till ett antal steg till genom kvällsrutinen, men inte så att det räckte till 10000. Det är en sådan sak som de autistiska drag jag har inte skulle ha tillåtit hända innan, men jag känner mig inte alls oroad över att börja om på dag 1 idag med 10000 steg igen. Om jag får ihop det. :)

Idag ska jag på Svensexa. Jag har ingen strategi upplagd och jag ska inte köra. Låter det naivt av mig? Jag känner mig inte orolig det minsta. Jag kommer säkerligen få frågor, men det är inget jag har förberett heller utan det tar jag väl som det kommer. Jag har ju inget att dölja.

På det jag beskrivit än så länge så kan jag väl uppfattas som väldigt chill, men det finns som sagt fortfarande saker som kan gnaga. Bland annat är det där att ha saker jag skulle kunna göra, men istället ägna min tid åt avslappnande aktiviteter. För det finns alltid saker jag skulle kunna göra och finns det inte det så kan jag alltid komma på några. Är disken klar och golven torkade kan jag komma på att det är dags att städa ur kylen t.ex. Det är liksom inte konstant, utan det kommer och går och är kanske inte så farligt egentligen. Men jag önskar att jag kunde släppa sådant helt.

Har heller inte haft samtal med min terapeut på länge. Han verkar vara sjuk eller något.

Tack miss Mary. Ja det är klart det kan ta ett tag. Jag har heller inte riktigt tillit till läkaren. Hon vill ju inte göra utredning för än jag är stabil. Jag tänker att bra medicin sätter de väl inte in om jag inte har diagnos. Så jag kanske inte blir helt stabil. Ja tankarna snurrar lite. ❤️

Lycka till med läkaren. Det är en svår sjukdom och behöver kanske flera försök att hitta rätt medicin. Har en anhörig med bipolär sjukdom och det var en lättnad även för oss utanför när rätt medicin hittades. Men det går ej att skynda på.
Det är viktigt att man har tillit till sina doktorer, så hoppas det går bra idag 💚🙏