Senaste kommentarerna i forumet

Stort grattis till 15 månader!😍😍🤩 Jag hade inte glömt av det, vaknade lite sent i dag bara.😅 Havet är härligt ja, även sjöar duger bra tycker jag. Jag är ju ute på vatten var och varannan dag, och det är inte enbart pga fisket. Min svåger har en SUP, jag testade den förra året och det var riktigt härligt, särskilt när det är vindstilla och klart vatten. Så ser man botten med alla växter, fiskar mm glida förbi. 😍 Dock är de riktigt jobbiga att pumpa upp, men det ger ju bra motion. I dag blir det gös till middag här. Vi knep en på 4 kg i går.

Kram

@Charlie70 Men ... vad nära det kan vara, och samtidigt. Bra du inte gjorde som tankarna började övertyga dig om! Och att du skrev här också!

Ditt nej kommer göra dig starkare1

@Sisyfos Jag tycker att det är helt okej, och önskvärt, att alla gör precis som man vill. Jag gillar olika. Personligen tycker jag dock inte att det är värt risken att ens prova. Jag gillar att vara motvalls, och nu är jag en som inte dricker alkohol. Det är ovanligt i mina kretsar, så det passar mig.

Kram 🐘

@Sattva Just det, allt man gör måste ge mer än det tar. Då får man de marginaler man behöver för att bibehålla den viktiga balansen. Enkel livsregel, men inte alltid så lätt att följa.

Kram 🐘

@Ensam1984 skrev:"För wow vilken självinsikt jag fått, och jag känner att jag vågar och vill stå upp för mina värderingar och äga mina egenheter. Jag är stolt att vara annorlunda"

Jag blir SÅ glad av att läsa ditt inlägg. Du har landat i dig själv fullt ut - och nu är du redo att hjälpa andra. Som ringar på vatttnet sprider sig kunskapen vidare. Tack för att du delar med dig 🙏🏻

Kram 🐘

@Sisyfos @Andrahalvlek Ja, det är viktigt att det i slutändan ger positivt, som du säger Sisyfos. Tror du har sagt nåt liknande, AH, att det ska ge mer än det kostar?

@Sisyfos Jag tror även att man väger in väldigt mycket av sin personliga historia i sina tyckanden. Utan att kanske veta det själv. Tänkt en del på det gentemot mina känslor kring makens ev drickande. Jag är inte orolig att bli frestat, mer att jag hatar att vara i närheten av berusade människor. Och detta har med min uppväxt att göra. Lukten av alkohol på en annan människa väcker jättestarka obehags- och äckelkänslor. Så där är jag väldigt svart/ vit. Jsg gillar inte berusade människor. Inte ens lätt salongsberusade. (När jag själv är nykter då...)Men det har ingenting med egentlig logik att göra. Bara djupt betingade känslosvar.
Vet inte vad det blev för svammel nu. Det bara kom upp när jag läste det ni skrivit!

@Sattva Det låter mycket klokt! Prioritera dig själv ❤️

Kram 🐘

Startmotorn är visst icke-existerande i dag... välkommen till min värld.

Först vill jag tacka för gratulationerna på the big 2 0 0!!! I morgon tror jag även det är 7 månader... alltså wow... hur kan det ha gått så enkelt?

Den 4 juli är det 2 år sedan jag startade min resa här på forumet, tyvärr finns inte min första tråd kvar :( vet inte varför, hade så gärna läst i den igen då det fanns så mycket insikter, hjälpande ord och hjärtskärande avslöjanden där.

Jag har läst lite i min tråd från de senaste 7 ,månaderna nu på förmiddagen, och tanken har slagit mig så många gånger... tänk om jag aldrig hade hittat hit under sommaren 2019. Tänk om jag aldrig hade gjort det - då hade jag inte blivit inspirerad av alla här att ta tag i mitt liv. Det var NI HÄR som sa till mig att gå till VC för min RLS (restless legs) och det var utifrån min nykterhet som jag även där började tala om mina tankar kring ADD.

Jag kommer ihåg när jag ringde till VC, det var i augusti 2019. Jag pratade med en trevlig sköterska, och sa då att jag skulle vilja träffa en läkare då jag tror att det är något fel på mig, jag är alltid trött osv... och så vill jag kolla mina ben då jag tror jag har RLS. Sköterskan som var trevlig (men nog inte borde ge råd per telefon) frågade mig om jag hade ett jobb och hade klarat min skolgång... eftersom mitt svar var ja, så sa hon; "du är säkert bara en HSP-person, men jag ger dig en tid med en läkare för din ev. RLS".

Även när jag kom till läkaren och jag förklarade min trötthet/lathet (som jag alltid sett det som, för jag har aldrig fattat vad det är), så började han tala om antidepressiva, men han sa rakt ut att han inte trodde jag hade hade någon ADD eller annan NPF, då jag "fungerade", jag hade ju ett jobb och hade höga betyg i skolan. Han frågade om alkohol och jag började gråta, bröt ihop lite och sa att jag är nykter, jag dricker inget nu. Jag sa nej till antidepressiva då det inte har gett mig något förr, eller jag har känt mig väldigt meh... på det, jag var inte emot det men ville inte ha det som en första insats. Nu förstår jag ju att de gånger jag har ätit antidepressiva har inte varit för att jag varit deprimerad, utan snarare förvirrad, överstimulerad... för att jag varit på en plats/jobb/relation som inte varit adekvat med mina diagnoser. Då jag sa nej till medicin (men sa att jag kunde tänka mig det om inget annat skulle funka) så föreslog läkaren att jag skulle tala med en kurator.

Kuratorn var kurator på VC, innan allt detta så tänker jag alltid att de som jobbar på VC inte är de "bästa", de bästa har sin egen klinik, jobbar privat då de tjänar bättre... osv... och så kanske det kan vara... men vad/vem är den bästa egentligen!? Hon var bäst för mig. Egentligen har jag ganska svårt för personer som talar väldigt tyst och lugnt, som är överdrivet varma och lågaffektiva... som det knappt känns som de har någon ryggrad, som är så sjukligt förstående och framförallt... pratar med en som att man är 5 år... men jag vet nu att det är en sån jag behöver som kurator (har haft en annan samtalsterapeut för 15 år sedan och hon var likadan). Hon fick mig att öppna upp mig och känna mig trygg. Hon såg direkt tecken och gav mig ett test att göra hemma med frågor kring ADHD/ASD.. Hon sa till mig när vi gick igenom testet att jag fick ganska höga värden, men eftersom jag inte hade haft några yttre krångel eller kontakt med sjukvård/psykiatrin innan (det var 10 år sedan jag senast hade varit hos VC) så kunde det vara svårt att komma vidare. Men hon sa också... att bara för att det inte syns eller märks på mig så innebär det inte att jag inte förtjänar det lika mycket som andra, att hon skulle kämpa för mig. Det gjorde hon, och nästan exakt ett år efter jag gick till läkaren så hade jag min diagnos (det hade kunnat vara 7 månader om inte doktorn som höll i utredningen slutade och glömde lämna vidare mig till nästa).

Tänk vad sjuk ändå... utan er hade jag inte suttit här i dag... utan er här hade jag inte vetat vem jag är, känt att det är okej att vara som jag är... faktiskt gilla mig själv och ge mig själv personliga små mål och pepp istället för att jämföra mig med något som inte är jag. Förmågan och insikten - inte bara mina begränsningar, men främst mina styrkor. För wow vilken självinsikt jag fått, och jag känner att jag vågar och vill stå upp för mina värderingar och äga mina egenheter. Jag är stolt att vara annorlunda... jag tycker ju själv att slätstrukna människor som bara talar om väder, vind och deras ungar är så jädra odynamiska och saknar djup och mening (hoppas ingen tar illa upp, men skulle inte säga det om någon här inne då vi är transparanta med varandra - vi vågar om än bakom en skärm vara öppna och ärliga - vi skäms inte längre) så varför ska jag försöka vara som de?

Skulle ju aldrig säga detta rätt ut, att jag inte tål odynamiska människor. Min logiska, observerande sida har ju lärt mig att det inte fungerar - det kommer inte naturligt men genom mitt intellekt kan jag dra logiska slutsatser för att se vad som är gynnsamt.. Det kanske kan sägas vara en intellektuell social förmåga, vad vet jag. Och då kommunikation är mitt största specialintresse och det är min starkaste sida (som min chef ofta påtalat både innan han visste om mina diagnoser och efter) så har jag ju lätt för att "smälta in" i det sociala samspelet om jag måste, men jag avskyr det - och det känns framförallt onaturligt, det känns som att jag måste spela någon annan - ta mig an en annan person/ta på mig en personlighet som jag stulit från någon annan. Känslan är väl som att spela teater, men du avskyr pjäsen, känslan är lite som att ha på sig för små jeans, eller trasiga strumpbyxor... i vissa sammankomster är det okej att knäppa upp byxorna, att ta av sig strumpbyxorna... att lätta lite på masken, men ibland måste masken vara på... och då känns det rejält... det skaver.. och efteråt så är man helt matt.. för anspänningen att vara på topp, stå på tårna... vara redo... inte avslöjas... det gör mig helt orkeslös. Detta var en avstickare...

Jag vet inte var jag ville komma med allt detta, men det är tydligt från att jag läser andras inlägg att jag har haft en himla tur, ett flyt med sjukvården... även om vissa inte trott mig så hamnade jag där jag skulle...

Nu är mitt uppdrag att föra det vidare.. och det jobbar jag på varje dag... har startat ett projekt på mitt jobb (som ingen annan vet är ett projekt). Vi har en särskild undervisningsgrupp - en npf-grupp kan vi väl kalla det, där elever som behöver ett mindre sammanhang går - mitt mål är att speciellt lägga mycket fokus där - jag vill motivera dem, ge dem insikt och tilltro på framtiden. Jag har redan startat med många, och det sjuka är att jag får en helt annan kontakt med eleverna än alla andra... eleverna säger det, pedagogerna säger det... jag lägger mig på deras nivå, jag kör med igenkänning och reflekterar beteenden och känslor utan att tala om mig och mina diagnoser (för det ska inte handla om mig)... det är mitt projekt på jobbet... mitt livsprojekt vet jag inte riktigt än... men till sommaren ska jag försöka få in en bra rutin kring mat (för nu går jag bara ner i vikt för att jag glömmer att äta pga. medicinerna vilket inte är hälsosamt). jag ska även vara mer i mitt torp och kanske... kanske lägga lite mer fokus på att fundera på det där med en partner... om jag orkar... ;)

@Sländan Toppen! Du går verkligen från klarhet till klarhet, bra jobbat!

Kram 🐘

Tankarna kommer att fortsätta komma i situationer som tidigare har varit förknippade med alkohol. Allra helst om vi är lite sårbara pga stress, trötthet etc.

Det viktigaste är att inte bara mota bort dem - utan att istället titta på dem noga och sedan avfärda dem. ”Jaha, här kom du flygande från ingenstans, det var ju konstigt. Byebye.”

Känslor är bara känslor och tankar är bara tankar. De lyfter aldrig glaset till munnen. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

@Sattva Ja, det låter som om SUP kanske kan bli min nya hobby 😍

Kram 🐘

Låter som du har en skön helg AH! SUP håller var o varannan på med här där jag bor. Är själv inte aktiv dock. Finns en massa olika slags brädor tydligen. Och klubbar. Och tävlingar. Och SUPyoga!
Skönt m dottern o att alla i personalen nu känns trygga.
Ha en fortsatt fin helg😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️

Så bra du fixade det💪🏻Tänkte att det skulle lösa sig på ett bra vis för att du har gjort resan så bra tillsammans med din son🙏🏻Du har verkligen tagit ansvar❤️

Och tack både @Charlie70 och @Se klart att ni berättar om era tankar kring att dricka vin. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att de tankarna kommer tycker mer att det är konstigt när de inte kommer. För mig blir det mer mänskligt.
Nu tar jag ju antabus men jag skulle inte klara av om min man drack öl/vin eller om det fanns alkohol hemma. Min man säger att han får ingen lust att dricka alkohol när inte jag kan dricka men igår drack han två öl, en på 2,8% och en på 3,5%. Just nu känner jag mig tacksam för det🙏🏻

Ja...alkohol är en riktigt förrädisk drog😉

Men härligt att höra att middagen gick så bra❣️

Kram🦋

@Andrahalvlek skrev:"Hmm, låter misstänkt likt det som de flesta av oss här på forumet håller på med för fullt 🤔"
Men eller hur!! Lyssnade på en podd igår (det mörka sinnet) och de recenserade en bok. I boken fanns en mening i samma anda:
"Du är INTE helt perfekt som du är"
När jag hörde den meningen så kändes det som att jag fick lättare att andas. Alla kommer inte hålla med mig, men hos mig hände något
💚🙏💚🙏💚

@Soffi Ja, jag menar en stå-upp-och-paddla-bräda. Jag tänker att kajak är rätt så svårt, att ta sig i och ur en kajak verkar otroligt meckigt. En SUP kan jag nog slänga in i bilen till och med, till skillnad från en kajak. Jag tänker välja vikar med hyfsat stilla vatten, och här där jag bor finns det en massa stilla havsvikar. Flytväst på givetvis. Och allt man övar på blir man bättre på.

Man kan sitta ner på brädan och paddla i början. Stå upp och paddla ger träning för balansen och core-musklerna. En del utövar yoga på en SUP också. Billigare än kajak dessutom om jag skulle tröttna, men det tror jag inte. Här i länet finns en del kajakleder som vore spännande att utforska.

Jag älskar känslan av att ligga på en luftmadrass och guppa, så raklång på SUP:en ska jag givetvis ligga mycket också 😍

Kram 🐘

Vad skönt och även igenkänning att läsa om din kväll.
Igår kom som från ingenstans en tanke om att ”jag kanske bara kan testa att dricka någon gång”. På bordet stod min cola, makens glas vin. Till hälften drucket.
När han skulle ut och hämta ved sa jag; antingen får du dricka ur innan du går annars ställer jag det i kylen (??)
Kom från ingenstans. Men hade under tidiga kvällen ett stress-påslag oro i kroppen som jag sällan har.
Testade HALT men inget riktigt hjälpte.
När jag ätit ordentlig middag släppte allt. I morse som vanligt lycka-stund med mitt kaffe.
Det här är inte lätt, jag är väldigt glad att vi har forumen och varandra.
Förlåt nu skrev jag lite långt i din tråd. 😳

@Sisyfos Naturen och havet ger mig verkligen ro i själen. Det räcker med en-två timmar i naturen för att jag ska ladda mina batterier. Att kombinera ihop en egen ”vandringsrutt” av olika skogsvägar och stigar var väldigt roligt. Sen måste man hålla stenkoll på kartan också för rundorna är ju inte utmärkta, som jag normalt är van vid. Minsta böj på stigen måste man ha koll på. Varje besök i skogen ger mig flera wow-moments 😍

Kram 🐘

@Sländan Du får ge naturen fler chanser! Jag kan tipsa om hittaut-kontroller. Kolla på hittaut.nu om din kommun finns med. Leta efter 3-4 kontroller i taget är lagom, eller fler om man har mer tid. I kombination med att fika på något ställe så får jag med mig även yngsta dottern.

Kram 🐘

@TappadIgen Tack ❤️ Nä, 15 månader får inte passera obemärkt. Appen visar 455 dagar 😍

Kram 🐘

@TappadIgen Grattis! 🥳🥳🥳🥳🥳 Så otroligt romantiskt - och så himla mysigt med bröllop ❤️

Stort grattis på din 9:e nyktra månad också! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Charlie70 så skönt att tankarna vände ang vinflaskan 🙏🏻 När jag fick en sådan tanke för ett tag sedan blev jag livrädd, besviken på mig själv. Men med hjälp av bla Andra halvlek kunde jag tänka på ett annat sätt. Nu tänker jag: Det är inte mina
tankar, det är alkoholdjävulen som kommit på besök, och ska övertala mig att ta ett glas. Jag tänker nu ibland för att repetera om ” djävulen” skulle dyka upp.
Bara reflektera- Hej är du här igen, jag är inte intresserad så du kan sticka, byebye
Det hjälper faktiskt 🙏🏻💕

Det där med kostnader händer mig hela tiden. Jag kom på mig själv att tänka igår på middagen så tog min blivande fru någon slags glass-milkshake och när jag såg priset tänkte jag "Herregud, det är ju inte ens alkohol i den", vilket ju är en konstig tanke men jag hann med att tänka den. När det var alkohol i var liksom priset inga problem.

Härligt också hur det vände med dina tankar innan till hur det faktiskt blev. Jag tror att i princip alla här är bekanta med förhandlingen som sätter igång därinne i tankarna, men sen blev det till en ickefråga till slut. Nästa gång det händer kan du ju göra dig själv medveten om resultatet denna gång. När du börjar fundera kan du påminna dig själv "Jag ville ju inte ens ha något sist ändå".

Jag vet att du mer kika på jämna 100-tal dagar nu, men 15 månader får väl inte passera förbi ouppmärksammat? Grattis till det :)

Tack snälla ni för inlägg! Middagen var så trevlig som den kunde bli. Jag var på Systembolaget på fm och handlade en flaska vin och alkoholfria bubblor. Reagerade när jag skulle betala. 260 kr - till vad? Inte var det livsnödvändigheter i alla fall. På den tiden jag själv drack hade prislappen förmodligen hamnat på det dubbla eller tredubbla och jag hade betalt utan att blinka. Inga frågor om mina vinvanor från gästerna. En av gästerna drack ett glas rött och jag och mannen drack a-fri öl (HAN blev jätteglad att den fanns).

Sonen då. Stort tack för era reflektioner, hjälpte mig mycket och tog ned ett större problem till ett nästan-inget problem. SJÄLVKLART (som det kändes efter mitt inlägg och era reflektioner) regisserade jag inte honom öht. Däremot kände jag ett behov av att berätta att nu har jag varit och handlat vin för E vill nog ha ett glas, jag tänker inte dricka. Han ryckte på axlarna. Det rör honom inte i ryggen, finns inga känsligheter kvar längre. Han är inte rädd att mamma dricker för mycket och blir konstig. Han litar helt och fullt på mig. Den känslan fick jag och så himla skönt! Det har snart gått ett och ett halvt år. Inte så lång tid i mitt liv men i hans unga liv är det det.

Så kommer vi till det jobbiga - mina egna hemliga tankar kring den här vinflaskan. Dessa tankar upptog mitt huvud under em innan gästerna anlände. "Gästerna kommer att gå ganska tidigt, det betyder att jag kommer ha en stund kvar av kvällen. Vin kommer det att finnas. E dricker sällan mer än två glas. Så mysigt det skulle vara att sätta sig i favoritfåtöljen med ett glas vin, lyssna lite på musik, slappna av. Som på den gamla goda tiden, eller? Jag kan ju hälla upp vinet i en tekopp så inte sonen märker något. Jag kan ju inte dricka upp resten av flaskan då blir jag nog märkbart berusad och DET får INTE hända. Skulle krossa vår tillit totalt. Men ett glas. Ett glas räcker. Bara för att testa. Det kanske inte ens är gott längre? Hoppas det, HOPPAS att det inte är gott längre. Jag VILL inte dricka vin jag vill bara testa. Vaf*n ska jag testa det för? Har jag inte testat den grejen tillräckligt i mitt liv nu? Tänk om jag tycker det är jättegott, vill ha mer och köper mer och så har jag förstört allt som jag arbetat med så fokuserat under så lång tid. Tänk om mina idiotiska beroende-hjärnceller vaknar till liv av lite vin och så ska det ta 6 månader igen och släcka ned dem. VADHÅLLERJAGPÅMEDEGENTLIGEN??"

När vi sagt hejdå till gästerna var klockan 21.30 och ingenting av eftermiddagens tjat i huvudet fanns kvar. Vinet rör mig inte ryggen. Gjorde snabbt fint i köket efter oss. Bubblade en flaska vatten, tittade lite på TV och sedan natti. Precis som vanligt.

Kram!