Senaste kommentarerna i forumet

@Sländan Jag håller med de andra, det låter helt fruktansvärt. 😒 Att ta hand om sig själv måste vara prio 1 om man ska må bra. Jag hade aldrig pallat att ha så mycket annat att stå i under det första året. Inte nu heller för den delen. Det bästa hade nog varit som du är inne på, att dra iväg själv några dagar och göra något som du tycker är kul. Tex Paddla SUP. Fly fältet!

Kram 🤗

Alltså vad är fel på mig... det känns som att jag har sovit i 10 år och nu vaknat igen och börjat känna saker. Just nu (även om jag inte känner mig lycklig och tillfreds) så känner jag mig för första gången på LÄNGE som mig.. eller som den jag var när jag var yngre. Det är jättekonstigt, men den här känslan jag har i kroppen, av att att känna saker, att vara frustrerad, att det gör lite ont i hjärtat, att få gå ut men en vän på AW, att få fixa iordning sig.... att dricka alkohol... den känslan har jag inte känt.. på säkert 10 år. Kan inte riktigt förklara mer, men jag känner mig som någon annan, inte så krånglig, inte så j-a svår och skadad. Jag känner mig som vilken tjej som helst (jag vet att jag är en kvinna men har som sagt emotionellt fastnat runt 15-20-årsåldern i mångt och mycket vad gäller känslor). Denna känsla har jag alltid druckit på, men på den tiden drack jag inte på det sättet. Då var alkohol något som gav guldkant. Nu ska jag iof. inte glorifiera detta för jag har varit en sån som ALLTID blivit packad, aldrig har kunnat sluta dricka.. som ofta blev utkastad för att jag var för full, som hade minneluckor... men jag var aldrig en sån som gjorde något dumt... mot andra. Men gjorde mycket dumt mot mig själv. Jag var ju inte lycklig då såklart.. men jag kände mig mer som vem som helst... inte så mycket som någon som stod utanför och tittade in. Men guldkanten är förbi mig, alkohol har jag lyckats förstöra... och de senaste månaderna har jag känt en tacksamhet av att inte behöva dricka.. en vilja att inte göra det. Just precis nu i denna stund så skulle jag vilja dricka. Jag skulle vilja göra det så jädra mycket, sitter i känslan nu och bara känner det. Men jag VET att det inte går, det går inte pga. mina mediciner, har hjärtproblem i släkten och tar jag alkohol med mina mediciner kan jag tuppa av och dö, och jag hatar känslan av att vara drogad. Just nu skulle jag vilja bli salongsberusad, så där lyckligt ovetandes, sådär som jag vet att jag skulle kunna bli första gången jag drack på 9 månader... för att man är så medveten. Men jag VET att 3 dagar senare så är allt borta. Allt jag jobbat för, allt jag kämpat, all självkänsla, all tillit till mig själv. Allt kommer vara förstört. Det önskar jag ingen. Jag vet att jag kan börja om, jag kan börja om 100ggr... vet inte riktigt om det blir svårare och svårare MEN jag sjunker djupare och djupare ner i hålet.

Jag måste sluta fly från saker. Jag måste sitta i denna jävla känsla, tillåta mig att vara ledsen... besviken.. ensam.

Och jag vet att denna killen (mannen) är inte därför jag mår så här, det var han som var katalysatorn. Det var han som drog igång maskinen igen. Det som gör så ont är att jag igen känner någonting som jag förtryckt i mig själv så djupt, som jag hade kommit tillfreds med, att jag inte skulle träffa någon, att jag aldrig mer skulle känna något någonsin mer. Att jag bara skulle stänga av för att inte behöva bli sårad eller ännu värre.. mista någon igen. Men nu känner jag just det (sen har jag ju inte mist något - hade inte något från början). Det är sjukt att jag har kunnat förtrycka dessa känslor i 10 år. Hur har jag lyckats? Och jag har glömt bort hur det känns... det gör ju i princip fysiskt ont. Jag som är handlingsförlamad i vanliga fall pga. min ADD, just nu är det stört omöjligt att göra någonting.. jo, jag kan skriva romaner här.

Hoppas som sagt inte ens att någon läser min jädra svammel, för det är bara svammel. Det är mina tankar så fort de kommer. Jag kan ju inte skriva sammanhängande och det blir som rundpingis i huvudet... popcornmaskin. I vilket fall är det skönt att få ut det när man inte kan prata med någon om det. Ska se om jag kan prata med min vän i kväll, men hon är inte riktigt en sån person. Hon är jättefin men vår världsbild är väldigt olika, jag är mer hennes psykolog och ledsagare. Men jag ska försöka då jag ändå ska försöka öppna mig lite mer.

Känner att jag kommer behöva vara här inne nu. Har inget önskan att dricka eller göra något annat dumt som att börja röka eller göra något annat bara för att fly men jag känner ett sug för det. Eller jag känner ett sug för att fly från min nuvarande situation, eller det är väl ingen situation alls egentligen... ingen förändring.

Det är så sant som ni skriver, att man nog inte ska datea första året, jag är mer rädd att jag aldrig kommer komma dit. Det kommer aldrig kännas normalt för mig och visst alla människor tycker det är svårt att läsa av läget... och detta kanske bara är i min värld... men jag tror jag har ännu svårare pga autimen. Men vad vet jag... i min värld så är det naturligt att jag hör av mig och ställer frågan rätt upp och ner - typ "Det känns som du tagit avstånd, det är lugnt, men så du vet så kände jag något förra gången vi sågs så det skulle vara schysst om du bara sa att du inte var intresserad så jag kan gå vidare" eller "gillar du verkligen mig? Jag gillar dig, bara så du vet - no pressure" eller "vad var det som gick fel?" men så kan man ju inte skriva. Jag skulle inte ha några krångligheter själv att skriva det, jag behöver tydlighet, jag behöver ramar och ärlighet. Allt det här andra spelet, eller ignorerandet eller vad fan det må vara... det tär på mig. Vi känner ju inte varandra så bra än att han vet sånt, för jag tror han är en schysst kille, eller det vet jag utifrån tidigare erferanheter, men jag skulle vilja veta om det var något jag sa... så jag kan lära mig. Även om jag är väldigt aklimatiserad till den neurotypiska världen så är det ju ändå så att jag ibland inte riktigt fattar när jag säger något man inte ska säga... som ingen ska säga. Jag brukar alltid vara trevlig såklart men ibland när jag säger saker så märker jag inte ens reaktionerna, men har i efterhand fått höra genom andra.

Sisyfos, du säger Skam s2, har nog sett Skam sisådär 200 ggr - Jag skämtar tyvärr inte. Det var min obsession under ett par år (inget man skryter med direkt). Det finns så mycket att lära i de serierna, så många vändningar. Det är inte alltid som man förutser - men det är ju också serier... Men känner lite som Vilde i s1 med William... innan hon ska ta tillbaka sin värdighet och lämna tillbaka tröjan till honom, när hon blivit dissad om och om igen, hon säger något i stil med: "Jag vet att om en kille inte är intresserad så ska man tänka att det inte är ens egna fel, det är hans problem... men jag tänker alltid att det är mig det är fel på". Så känns det ju såklart. Men jaja...

vad är väl en bal på slottet... kanske alldeles alldeles underbar.

Måste iväg nu men fortsätter säkert skriva sen, kommer som sagt inte dricka i dag.. ska på AW men ska köra och har redan förberett min vän på att jag är nykter. Jag måste få ut min frustration... den här hemska j-a känslan i kroppen... det känns som för 2 år sedan, när jag gjorde slut med alkohol... det är en pirrande, ständigt närvarande känsla i kroppen... fast det är en jobbig känsla... som man sitter på nålar... som man bara vill fly... men jag ska inte fly. Jag ska se detta i vitöga och gå vidare.

Förresten så hade jag en supertrevlig kväll i går med min äldre vän, hon sa något så bra som jag tar med mig. Att hon bestämt sig för att nu ska hon bara leva för sig själv och verkligen värna om de vänskaper hon uppskattar (därav att vi möttes) och det ska jag också göra. Jag ska starta och värna om mina vänskaper och försöka göra de djupare, våga dela lite mer än förut... kanske inte så mycket som jag delade med den där killen... eller mannen kanske man ska säga... men jag är ju typ 15 år i hjärnan var gäller sånt...

Fortsättning kommer...

Var hos en av mina bröder idag.Han har ett långvarigt alkoholmissbruk...Han har flera barn och har tagit återfall dom senaste åren..Tyvärr har han blivit av med sitt jobb Pga han vägrade att fortsätta med antabus. Idag såg han stabil ut..Berättade att han fått nytt jobb!! Att han undviker våra gamla vänner som dricker. Han vill leva nykter igen! Jag blev så glad så jag gav honom en present..Detta var en mycket fin nyhet..Tyvärr så har en annan bror till oss börjat dricka igen..Han har ett chefsjobb, och är mycket uppskattad där..Jag har ändå en känsla av att även den brodern kommer att sluta dricka..Men alla har vi våra egna vägar och val..Förstår ni hur djupt och sjukt detta beroende är? Vi riskerar både hem, jobb och familj för att få bli fulla..🥺..Och detta försöker mångmiljard-bolag locka oss med genom sin reklam..Jag är rejält trött på alkoholreklam..Tänk om dom visade filmer om hur det ser ut hos oss som drack/ dricker..Hur barnen går undan, och är oroliga och rädda..Hur dom skäms i skolan eftersom dom vet att detta inte är normalt familjeliv, att ha en full mamma och / eller pappa som går omkring hemma..Må fan ta alla som medverkar till detta..Och som försöker normalisera alkoholen mer och mer i vårt samhälle..Jag åker till min kille idag..Han ska bygga på sin bastu, och vi ska äta gott och mysa..❤️..Skönt att sommaren är här..🍃🌺🍃

Sländan, det låter som om du måste dra i handbromsen och det hårt nu…Råden du får är jätte bra från både Sisofys och AH. 💖..Men nu måste du tänka på hur DU ska må bra..Egentid= tiden för dig själv, som du sedan kan dela med dig av till andra..Har du ingen ork och energi, så kommer din hjärna automatiskt ta dom dåliga valen, som du förmodligen kommer att ångra..Du har så lång och fin nykterhetstid nu, och kan fortsätta må bra, om du tar egentid..Köp lättlagat, säg till övriga gänget att du måste ladda batterierna, be om hjälp..💫🍃..Jag håller tummarna för att du klarar det, och får en skön och vilsam sommar. Sommarkram..🍃🌸🍃

Härligt med Friskvård och motion i ett..Skulle gärna vilja se hur du njuter av ditt paddlande på SUPen. 😁..Fint att du kommer på nya roliga saker att ägna dig åt. ❤️

@Sisyfos Instämmer med @Tofu att risken är minimal att man känner sig tillrättavisad av dig. Du använder orden med försiktighet men ändå alltid med en otroligt klok innebörd och känsla. Du får mig att tänka till.

Önskar dig en fin dag☀️

Kram🥰

Grattis till 17 månader!

Vilken tur att jag satte mig och läste här just idag (44 nya inlägg 🤪) 😅.
Tack för att du finns här och delar "allt och inget" 🧡

Kram!

Som det kanske märks skriver jag inte så mycket här återigen. Det handlar väl kanske ofta om att jag vill skriva och svara på så mycket, men så har jag inte tid till precis allt jag vill skriva om så blir det inget istället. Men nu får det bli lite pö om pö och det är roligt att ni fyller på i min tråd. :)

@miss lyckad Det är ju svårt att veta hur mycket forumet har hjälpt. Jag hade väl egentligen bestämt mig när jag hittade hit första gången, men det är klart att det har hjälpt att konkretisera det samt att det har hjälpt med så mycket annat. Jag skrev ju här samma dag som jag registrerade mig. Jag hade mycket ångest på den tiden och var sökande efter något, men jag är ju väldigt glad att jag hittade hit.

@Sisyfos När jag blev ombedd att beskriva mig själv med 3 ord så var annorlunda ett självklart val. Jag ser det också som något oerhört positivt. När jag skrev inläggen om självbild, det är väl det senaste jag har skrivit i princip här, så frågade jag min sambo hur hon upplever att jag har fel angående min självbild och hon sa direkt att jag nog upplever mig själv som betydligt mer unik än jag faktiskt är och det kan kanske stämma, till viss del. Alla människor avviker ju från genomsnittet på något vis i alla fall, vad det nu än kan vara.

Jag förstår också vad du menar om att det är jobbigt att skriva när det inte går bra. Jag tror dock att jag skulle kunna göra det idag, men det är ju svårt att säga också innan man är där. Allt går ju upp och ner såklart och det skriver jag om litegrann, men just alkoholen har ju inte varit något problem på ett bra tag. Inga dikeskörningar, vilket jag är oerhört tacksam för, för jag vet hur lite kontroll över det jag egentligen har. Sen behöver du inte be om ursäkt för att du kommer med dina reflektioner här. De är uppskattade! :)

Jag läser dina kloka ord 🧡.

Jag har inte så mycket att kommentera.
Men jag tar till mig och funderar ...
... det är så lätt att förivra sig i viljan att hjälpa andra ...
... känslan av hudlöshet ... hur man/jag nästan vrider sig som en plågad mask i försöken att förklara och "ursäkta" mig ... när jag bara känner mig mer skyldig och mår sämre av det ...

Vi är bra som vi är!
För ... vem sjutton orkar med en människa som är perfekt i allt? 😂
Hyggligt räcker långt, både för andra och en själv.😅

KRAM! 🌺

@Andrahalvlek Den där matten klarade du ju dock galant! Ja det är 11 månader idag. Det känns bra faktiskt.

Jag tar mig ju inte tid att skriva så ofta längre och ligger lite efter med att läsa just nu, det skrivs ju ganska flitigt på forumet, vilket förstås är bra, men jag kom faktiskt ihåg Se klart och Torns 18 månader häromdagen och tänkte skriva sen men det blev inte av och såg senare att det nästan hade glömts av här på forumet så idag kände jag att jag var tvungen att rädda upp situationen.

Gone fishing är väl skylten som passar @torn mer än mig, men en liknande skylt sätter jag upp i min hjärna nu och inför kommande vecka.
Föregående vecka har ägnats åt att röja och rensa pappas lägenhet. Och så menar jag från morgon till kväll. Men det är klart nu. Vaknade på landet i morse. Tusen grejer att ta hand om men det ska göras i chockerande långsam takt. Kanske inte alls.
Mitt vanliga liv; en vecka uppenbarar sig utan besök, antigen 1) bjuder in till besök 2) bjuder in oss på besök/åker och hälsar på vänner.
Mitt ovanliga nya liv 3) ser chansen att gå ner i varv på riktigt. En vecka utan måsten. Så bra. Läsa böcker. Eventuellt laga mat.
Den börjar nu tror jag. Kram 🤗

Kikar in och önskar god start på semestern! Vet inte hur chill jag är men på god väg att växla ner iallafall. Är inte heller inne på mailen, min närmsta medarbetare är i tjänst och vet var jag kan nås om det krisar. Jag ska bara sitta under min korkek nästa vecka, hoppas du med 🤗 Kram så länge!

Grattis till 17 månader och till premiär på SUP, världens bästa träning ju!
Jag tränar idag, enligt en imaginär instruktion från dig, på att bara Ta Det Väldigt Lugnt. Övar och övar. Blir bättre och bättre. Tänk vad du och forumets medlemmar betyder mycket för mitt mindset. Kram (chill) ☀️

Fram med megafonen Sattva!

Jag läste häromdagen här och tänkte att så där vill jag också skriva, typ "Båtturer, lugnt och skönt, mår bra, inget i övrigt att rapportera.."
Du ger "dem som har det lite tufft" en fin målbild att sträva emot.

Och även nu. En påminnelse om att man kan välja mindset. Man kan må fint, vara positiv och glad - OCH vara på riktigt! 😲😉😉🤣🤣

Kram!🧡

@sattva och @sisyfos, jag tror verkligen på att gödsla och vattna de goda tankarna. Det finns väl nån sån sägning om en varg på varje axel? och vilken av dem som kommer att överleva (den du matar)
Det är i stort min hållning genom nykterheten- jag är verkligen ingen pollyanna-typ men hela första året tvingade jag mig dagligen att skrapa ihop dagens fördelar och tacksamhet, som en metod.
Ibland tröttnar jag på mitt eget tankesätt, jag kan också känna längtan efter att få försvinna, vara ansvarslös och gränslös. Tyvärr är detta inte för mig mer. Men fördelarna överväger, finns ingen tvekan om det. Jag har slutat sörja det mesta kring det tidigare livet. Men inget liv blir ju eller är perfekt. Men vi har makten att välja förhållningssätt, det är det som liksom är avgörande. Kram på er. 🌸

@Sländan skrev:"Jag håller på att försöka hitta en plan hur jag ska göra. Jag måste bara få egentid, annars kommer min nykterhet ryka."
Jag blev trött bara av att läsa din beskrivning av hur du har det. Som du vet trillade jag dit för ett par veckor sedan efter en intensiv period. Jag vet inte om jag kunnat säga stopp, men när det blir alltför mycket blir man tillslut så utmattad att besluten blir automatiska. Det jag såklart borde ha gjort var att sopa undan en del.
Vad kan du sopa undan? Du kanske kan bestämma med din son när och hur han får kontakta dig. Det är kanske bra även för honom att det finns gränser. Jag har en kompis som städar åt sin vuxna ADHD son. Tror det hjälper honom att klara sin vardag, så det tror jag är bra. Tänker att vi aldrig blir fria från barnen men vi måste sätta lämpliga gränser, både för deras och vår egen skull.
Hunden får väl sitta i koppel? Skaffa ett långt. Kanske inte går, men det låter inte som om du får någon avkoppling.
Kan du och mannen åka bort själva? Nu vet jag inte hur det är för dig Sländan men jag har prioriterat mig själv väldigt långt ner. Borde ha tagit mer egentid. Jag hoppas du är klok och säger stopp nu.

@Sländan Jösses. Jag blir trött bara jag läser om alla åtaganden du har. Egna utflykter med SUP:en rekommenderas, och ”telefontider” låter kanon! Om du förklarar för sonen varför så förstår han nog. Trots sina diagnoser så kan han nog förstå hur du mår. Jag sätter gränser mot min dotter, annars skulle jag inte orka. Vi kör fortfarande varannan ”ansvarsvecka” för henne. Kan sonens pappa steppa upp mer?

Kram 🐘

Vilken klok son du verkar ha Tofu. Känns lite som min dotter som lägger upp en del saker på bordet. Vi grälar, förklarar oss etc, men även hon har svårt att gräla med sin pappa. Det går liksom inte att gräla med någon som inte svarar eller som bara blir jättekonstigt arg och tappar orden. Jag har försökt ibland, men det är som att jag får sköta arbetet för oss båda och jag orkar faktiskt inte det och vet inte om det är möjligt. Ungefär som nån som försöker tvinga nån annan att bli nykter… man måste ju jobba själv och hitta sin egen väg. Jag säger ibland att han borde prata med barnen om sin uppväxt men han säger att han inte vet hur, så jag har berättat de delar som de måste veta. Känns inte helt bra.

Jag är lite kluven till att ”kritisera” forumet för jag tror att det är jag som mottagare som främst måste jobba på mina känslor och reaktioner. Ungefär som i vanliga livet, men det skrivna ordet är så hårt och definitivt. Just återfall är extra könsliga. Många slår hårt, hårt, hårt på sig själva i den stunden istället för att faktiskt analysera skeendet innan. Samma personer är oerhört kloka och förstående gentemot andra i samma situation. Jag tänker att hur jobbigt det än är så måste vi vara där och rota i varför vi känner som vi gör gentemot oss själva. Jag har jättesvårt att visa och acceptera mina svagheter. Vissa går såklart bra, men jag vill gärna också vara en duktig självständig individ och gärna uppnå den idealbild jag har. Fast så långt har jag ändå kommit att jag insett att det finns ingen som är sådär perfekt. Skrapar man lite på ytan kommer det fram maskar både här och där. Vi är människor helt enkelt. Bra och mindre bra!
Båda mina föräldrar var i grunden osäkra tror jag. Trots bra jobb och fina barn 😂. Så nu jobbar jag mycket med att acceptera mig själv i alla sammanhang. Jag är faktiskt rätt bra! Långt ifrån perfekt, men rätt bra ändå. Jag ska inte ha några fler återfall men om det händer ska jag utmana mig med att skriv direkt.

@Soffi Ditt inlägg är inte ett dugg obegripligt. Tvärtom. Så här tänker jag:

1) Som nykter måste man lära sig hantera ALLA känslor på ett annat sätt. Ofta bara låta dem härja runt i kroppen och knoppen en stund. En kort stund eller lång stund. Bryta ihop, gråta, skratta.

2) Man måste välja om sitt nyktra ställningstagande då och då på den nyktra resan. Precis som i varje relation, eller för den delen arbetsplats. Göra plus- och minuslistor.

3) Att höja ribban för grundglad, grundnöjd, grundharmonisk är bra i sig. Men för att må riktigt bra måste man ta itu med det som finns under ”alkoholfilten”.

4) Att bli nykter handlar mycket om att lära känna sig själv. Vem är jag? Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Under många år har vi spelat en roll - gjort allt och lite till för att passa in. Behaga andra. Den självpåtagna ryggmärgsreflexen, att passa in i alla lägen, kastar man inte bort i en handvändning.

Kram 🐘

Hej "Four Winns"!

Här startade du en tråd och bad om erfarenheter om livet efter att ha gått i terapi. Vill du får du gärna skriva lite mer och berätta om din situation och vad du undrar över!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@TappadIgen Tack ❤️ Ja, den mattehjälpen och påminnelsen behövde jag. Det är nog första gången jag höll på att missa en månadsdag. (Fast klockan är ju bara 7.50 så jag hade nog kommit på det.) Och grattis till dina 11 nyktra månader (väl? 😂) Snart ett helt år ju!

Kram 🐘

@Torn Exakt! Man blir mer chill som nykter helt enkelt. Och mer nyfiken på livet så man vill prova på att göra både nya och nygamla saker. Som att paddla SUP eller svetsa/pulverlacka en ställning till hängmattan. Man får ta det lite växelvis - dansa 🕺 pausa 🕺 dansa 🕺 pausa.

Kram 🐘

Jag tänkte att eftersom du enligt egen utsago inte är så bra på matematik så börjar jag dagen med att hjälpa dig med detta. Det är alltså 17 månader du firar idag. Grattis! :)

Du kan ju passa på att titta på Skam, säsong 2. Där kommer man väldigt nära en förälskelse fast på lagom distans.., Hjälper säker om man tycker att huvudpersonen är söt och påminner om ett tidigt Ex. Tyckte att det var lite som att återuppleva den sena tonårstiden att se den. Med känslostormar och allt. Utmattande!
@Ensam1984 skrev:"Det är nog mest det som känns nu tror jag, att jag bra slängde mig ut och vågade... det känns som att om jag bara hade varit lite mindre "jag" så hade jag kanske han hade känt samma... "
Jag är ungefär 20 år äldre än du ungefär. När jag tänker på nu och då, då grämer jag mig istället över att jag hela tiden försökte gissa mig till vad som var rätt och vad som passade bra istället för att bara köra.
Det hjälper ju ingen i relationen om man inte kan bli accepterad som man är. Så jag tänker att du gjorde helt rätt. Om du börjat gissa och anpassa dig hade det i alla fall kanske inte varit något att bygga vidare på.
Tänker att det är bra att reda ut vem man är innan man går in i en relation och du har förändrat mycket på kort tid.