Senaste kommentarerna i forumet

Saknaden
Den tror jag man/jag behövt och behöver se i vitögat och göra upp med. Jag instämmer i behovet av gränslöshet, komma ”nära” ha väldigt lätt till skratt etc (skriver inte mer om detta) men det är ju ett aktivt val som måste göras om man som jag inte dricker alls. Eller om du möjligen väljer att göra det någon gång.
Det finns ju inga vägar runt att de tillfällena kan kännas väldigt bra/förhöja livskänslan.
Kruxet för mig är nog att när jag vaknar nästa dag bakis- och vill ta ett glas klockan 16:30 för att må bra igen. Då har jag sänkt livskänslan ungefär motsvarande grad.
Men viktigast är väl insikten om att för mig är det slutdrucket.
För mig kan de där situationerna aldriig väga upp det jag har fått ”istället” men oavsett det. Så vet jag i märg och ben att jag hör exakt till den grupp som redan druckit över gränsen. Det är både ett intressant ämne, och senast idag funderade jag på om det fanns så mycket att ångra kring mitt drickande. Jag gör ju inte det, ångrar.
Hade jag fortsatt i min accelererande tskt hade ångern varit min följeslagare:
Hoppas du har en fin och ledig dag!

Håller med om att det är ett jäkla tjat i dessa tider om boxar, rose och drinkar.
Jag inser att jag bara bläddrar förbi- liksom kisar och ser tusen flaskor- inget för mig. Lika om om jag råkar hamna i en bilspecial.
Idag var min man på systemet. Jag går ogärna med faktiskt. Jag tror inte jag skulle få något orimligt sug men vill inte umgås med flaskor. Eller med bedrövliga sorgliga människor som köper mer än de borde dricka. Sånt gör mig deppig. Sånt slöseri med liv.
Så skönt att du håller i detta viktiga och ger dina barn det de allra bäst behöver. Kram!

Det är mycket pengar i reklam och i alkoholmissbruk. Min röst vore ingenting om jag klagade.
Jag blir inte heller triggad av Systembolaget. Idag köpte jag en flaska mousserande vitt vin ’Campo Viejo’ 0,0%alk, på Maxi. På Systembolaget har de inget som är 0,0 då jag frågat. Jag har inte vågat köpa ens 0,2. Har av princip inte druckit minsta promille alkohol.
Är livrädd att triggas, även om det skulle vara omöjligt av så lite.

Så ikväll blir det grill. God mat. Familjen endast. Förhoppningsvis glada barn och såklart en nykter mamma. (Pappa dricker alltid sin öl.) Men i min värld är en nykter mamma det viktigaste jag kunde fått som barn. Så det ger jag nu mina! Tack livet, tack forum för allt stöd att vara nykter, med all lycka det för med sig!
🙋🏼‍♀️🌸🌞

@Vida ja det är verkligen helande när man kan prata om problem, verkliga såväl som upplevda, med sina nära. Läser dina fina uppdateringar med intresse.

Kram!

@JoYo Jag håller med om att det bitvis blir mycket reklam. Dagens Nyheter envisas till exempel med vinreklam på åtminstone tre sidor av tidningen. Toppas dessutom med lite vinrecensioner fram emot helgen. Förr läste jag med stort intresse. Nu får jag medvetandegöra och titta bort. Inte heller redo när det blir för mycket reklam. Ett besök på Systembolaget tycks däremot inte trigga mig. Förmodligen för att jag valt det själv och hinner förbereda mig. Det gör man inte när man bläddrar i en tidning och reklamen bara dyker upp.

Kram!

Grattis till dig FinaLisa för tre nyktra månader! Ser fram emot en uppdatering när du är redo.

Kram!

Skönt att få flytta, och till något lyxigt kan höra åldern till..😉..Nu har man oftast både ekonomi och kunskap om vad man behöver och inte..jag skulle mycket väl kunna bo lite flottare framöver, men vill inte ta mig ”lån över huvudet” ensam..Jag har 2 barn som har/ ska köpa hus, lägenhet, och visst har det blivit höga priser..Samtidigt får man mer om man redan äger något för det man har..Den ena av mina döttrar+ man är inne på sitt 4:e köp, i 🇳🇴 Norge..Och dom har gjort rejäla vinster varje gång..Tror att många vill äga sitt boende..Inte kul att betala någon annans dröm som en av döttrarna uttryckte det om hyreslägenhet. Grattis och ta tillvara på lyckan i ert nya hem..🍃💕🍃

Känner igen mig i så mycket som du skriver @Sisyfos. Har ju endast varit nykter 14 dagar så jag vet inte hur det kommer att bli för mig i framtiden. Tror dock att jag kommer behöva vara nykter livet ut men det är inget som jag behöver bestämma här och nu. Men jag tycker också om det "busiga"...i min värld har det ju varit mer så att man bjuder in på ett glas vin el öl...eller bjuds in...men förhoppningsvis kommer jag att hitta nya världar. Dock är det ju så att vi lever i ett land där alkoholen är så legitim...Under mina vuxna år så har ju alkoholen fått en mycket större plats i olika forum....och ingen rynkar ögonbrynen för det. För en tid sedan var det några som beskrev sin vardag i yrkeslivet som jag tror mer var inom företagsvärlden där det kändes som att alkoholen var en naturlig del tex vid lunchbjudningar. En stor del av befolkningen i Sverige har mer anammat den kultur som finns kring alkohol tex i övriga delar av Europa. Jag vet att jag generaliserar men det ligger en del i det. Har en fd kollega vars man är från Mallorca. De har en lägenhet där. Hon beskrev när hon kom hem att man ofta delade en flaska vin till lunchen att det ingick som tex när det finns AW-erbjudanden hos oss.

Tänker även på det här med skam...som Andrahalvlek skrev...att kunna beskriva att man är nykter vilket då inneburit att man har druckit, har haft ett problem. Så är det ju även med antabusen...man äter ju inte antabus om man inte har problem med alkohol. Det skulle vara så skönt att kunna säga på jobbet att jag är dödligt trött pga att jag nu har nyktra dagar och jag äter antabus men det känns långt ifrån att jag kan göra det. Jag vill inte heller bli inföst i ett fack som nykterist eller som alkoholist...lika lite som om jag hade haft diabetes ...jag skulle inte vilja vara en diabetiker. Jag är jag...men mina svårigheter och problem....jag är inte min diagnos...utan jag är Varafrisk.

Ha det fint!

Kram:)

Ja himmel, vad jag känner igen mig.
Allt man vill göra. Helgerna räcker inte till. Jag måste vila nu. Min kropp vill inte följa med. DET är oerhört irriterande ska ni veta. När jag hade järnbrist var knoppen också trött, då var vi mer i balans, men nu när hjärnan vill... Det blir mer påtagligt när kroppen säger ifrån. Jag lyssnar inte så bra på den heller men det kostar på sen.
Det är för mycket på jobbet också och svårt att hinna allt. Så jag vet att jag måste dra i bromsen och ta hand om mig men det är svårt. Och du skriver ungefär som det är. Det är så lätt att se vad andra borde göra och så svårt att lugna ner sig själv... när ska vi klämma in meditationen Soffi???
Lite lustigt att din häst är likadan.
Och sätt dig ner. På hela rumpan, inte på språng, vila, andas! Njut av gräsmattan.

Suget... ja var kommer det ifrån. Vad är det? Jag tycker att det är spännande att analysera det. Det där skavandet. Mitt kommer till viss del när jag inte vilar. När stressen gör att jag inte fokuserar, känner mig rastlös och ändå inte kommer igång. Tror att det är många saker som påverkar. Väder, ljus, temperatur, mat å så stress, vila, sömn etc.
Känner mig lugnare med det nu, det går över. Ha det bra!

Jag har ju två ”barn” - en 16-åring och en 18-åring. 16-åringen har missat när jag varit berusad vid fel tillfällen, men inte 18-åringen. Jag tänker att jag absolut inte får förbjuda dem att prata om det, hur pinsamt det än skulle vara. Sannolikheten att de säger nåt är minimal tror jag, för de vill troligtvis inte genera mig inför andra människor. Men nu ska ni också träffa personer som du tycker om. Lek med tanken på att det skulle komma upp. Vad vore det värsta som kan hända? Du har både slutat dricka OCH slutat snusa.
Jag var tvungen att ta ”samtalet” med ett par vänner jag har eftersom det blev uppenbart att jag var berusad vid fel tillfälle. Jobbigt samtal! men riktiga vänner låter inte det definiera dig heller, det är, trots att du tycker att det är en enormt stor och pinsam händelse ändå en liten parentes och en mycket liten del i det som är du. Troligtvis är det trevligare för er alla om ni fördjupar er i varandras framgångar istället. Bara dina tar nog rätt lång tid att prata om!
Jag har tänkt en del på det där med ”hemligheten” och jag tänker att det sämsta man kan göra för sina barn är att inte ge dem utrymme att prata. Minns när jag sa att jag berättat för min mamma och den lättnad min dotter visade upp när hon kunde prata med någon. Jag gav henne sen ”tillåtelse”att prata med andra (sa att hon inte behövde hålla saker hemligt och att hon fick prata om det kändes bra) vilket hon gjorde med en kurator och med kompisar. Inte så kul såklart, men det är inte deras börda att bära ensamma. Hehe flera av dotterns vänners föräldrar har förövrigt också problem med alkohol eller droger...
Man ska liksom inte tro att allt är så perfekt för andra. Och en av mina vänners make också för övrigt... det är sån information man får när man öppnar upp lite för att man inte är perfekt.
Hoppas ni får en fin kväll!

Min färd från skam till Frihet:.💫..Jag är ett mellanbarn nr5 av 8 syskon..Alla med samma mamma och pappa. Vi flyttade till Sverige när jag var 2 år, från Finland..Båda föräldrarna fick jobb direkt..Min pappa drack på helger, men var knappt aldrig hemma full, utan på krogen. Mamma fick nog och uppfostrade oss själv, efter skillsmässan. Jag drack inte speciellt mycket under ungdomen..Inte heller när jag träffade barnens pappa, som drack ofta på helger..Vårt förhållande var gungigt, vi var unga när första barnet föddes..21, och 22 år.Otrohet, och helgfylla gjorde att jag separerade och skilde mig från mannen..2002 blev vi ihop igen, och fick vårt sista barn 2003..Åren gick och jag märkte att mannen hade stora problem att vara nykter på helgerna..Vi började campa med husvagn, och där började även jag dricka mer..Vi hamnade i ett gäng där alkoholen flödade, men vi fiskade och gjorde även andra roliga utflykter tillsammans..Jag jobbade inom psykiatrin, och trivdes jättebra..Jag funderade om jag skulle prata med min chef om mitt problem med alkohol, men sköt upp det..Jag och mannen försökte under flera år att dricka mindre..Ha vita månader osv. Men det resulterade i att man klarade av det och snart började dricka lika ofta som innan.Dvs 3-4 ggr i veckan. Mina barn hade börjat skriva sms och brev om att jag måste sluta dricka, och att det var bäst om jag skiljde mig..Jag jobbade varannan helg, och då drack jag inte så mycket..Skulle ju köra på morgonen ibland..Livet hade inte blivit som jag ville, utan jag var fast i missbruk, och beroende..Jag öppnade ölburkar på toaletten, så det inte skulle höras..Jag smög med detta för att inte göra mina barn besvikna och ledsna..Mitt ansikte blev illrött ibland av alkohol, då sminkade jag över det, så dom inte skulle märka det..Mannen jobbade vardagar så han drack mer på helgerna..Min mellandotter som inte bodde hemma frågade mig ofta när jag skulle göra något åt drickandet..Jag berättade att jag hade läst och kollat olika möjligheter, men att min nya chef varit missbrukshandläggare, så jag skulle ta det med henne när hon började hos oss..Inget hände, jag försökte minska, dricka, svagare viner, bara helg..Inget funkade, utan jag åkte till olika städer för att inte bli igenkänd på ortens enda bolag, där dessutom en svägerska till mig jobbade..! Jag hade läst om missbruk, läst på Forumet ett tag, sett filmer, pratat med personer som slutat dricka, även varit på ett AA möte för några år sedan..Men hade inte förstått att även jag kunde sluta förstöra mitt liv..Detta år 2015, så skulle jag nu ha ett utvecklingssamtal med nya chefen..Där och då visade hon ett Mail från min dotter, om mitt missbruk..Hon skrev hur mycket jobbet betydde för mig, men även att jag var fräschare efter ett 24-timmars pass på jobbet, än en ledig helg hemma..Chefen var jätteförstående..Berättade om olika möjligheter som fanns, och om att var7:e person i Sverige hade missbruksproblem..Jag kände mig först överrumplad, men diskuterade olika möjligheter..Jag sa att jag skulle försöka själv först, därefter om det inte fungerade, så skulle vi gå vidare..Puh!! Jag läste mailet när jag kom hem..Det var riktigt svart på vitt hur läget var..Hur mina andra barn hade det..Jag drack aldrig innan klockan 17, jag har heller aldrig tagit en återställare..Var väl det sista man tänker på i bakrus? Men gräns efter gräns hade jag ju redan passerat så vem vet ? Jag hade 2 planerade fester dom närmsta veckorna. Drack vin den 21/11 -2015. Dagen före min födelsedag..Sonen 12 år frågade mig, om jag var tvungen att dricka? Jag svarade att idag dricker jag, sen blir det annat!! Det var första gången jag lovat honom något angående drickandet..Ingen idé att lova något man inte kan hålla..På den vägen är det..1 dag i taget..Läsa om alkoholism, se filmer om beroende, fråga andra som klarat det..Hur tänkte dom? Har dom varit nära att falla tillbaka, vad har varit hjälpsamt osv. Jag märkte efter några veckor att det var enklare att vara utan helt än försöka minska, vilket jag försökt 1000 gånger..Med samma dåliga resultat. Jag var även tvungen att skilja mig..Jag och exmannen, försökte vara utan att dricka båda 2, men han började smussla med A, och hade inte viljan eller styrkan att vara nykter..Idag mer än 5 år senare är jag glad ända in i själen, att jag är frisk, nykter, och har ett helt annat liv än då..❤️..Bra jobb, samma chef igen, som jag hade när jag blev nykter, eget fint hus med trädgård, fina barn som det går bra för, en särbo, fina vänner..Livet har fått en helt annan mening än tidigare..2015 handlade om när jag skulle dricka nästa gång, köpa lite gott till barnen så dom blev nöjda, smussla med pant och vinkartonger, sova brevid en lika illaluktande man som jag själv, ha dåligt samvete för mina barn, som mådde dåligt ibland psykiskt..Såklart dom gjorde, vem skulle inte göra det med föräldrar som förstör sina liv...🍃..Efter 1-2 år kändes det säkert att flytta över till Det vidare livet..Jag har turen som aldrig har haft psykiska problem..Dock en viss oro och dåligt mående när jag har drabbats av livskriser som otrohet, dödsfall..Men det har aldrig gjort att jag druckit mer..Jag förstod aldrig varför jag drack, tills någon skrev om fysiskt beroende..Ungefär som cigaretter..Min hjärna blev beroende av alkohol..Jag behövde inte ha alkohol för att känna mig säkrare, snyggare eller lindra något..Min hjärna behövde drogen alkohol för att den blivit beroende av det.Personen Miss-Lyckad ville inte dricka, men hjärnan styrde...Då trillade poletten ner..❤️ Forumet har varit mitt stöd natt som dag, helg som vardag..Sådana vänner är det bästa i Världen..Kramar från fortfarande Miss Lyckad utan bindestreck..😁😁❤️

@Se klart Precis! Så är det...Inte kan väl jag? Eller faktiskt jo det kan jag! Så himla kul att du och din man kan, Se klart! Så gott! Jag minns när min man och jag köpte vårt hus. Jag hade inget arbete då utan studerade på Komvux. Vi vann budgivningen och jag blev så stressad! Hur skulle vi klara det här?!?! Men så visste jag att dels att min man är oerhört seriös skulle aldrig utsätta sig för en ekonomisk situation som han/vi aldrig skulle klara dels att vi tillsammans är seriösa. Jag är nog lite mer en slösa än vad min man är...men är van liksom att rätta mun efter matsäck.

På tal om odla så är det ju väldigt många som gör det nu för tiden... i synnerhet nu i Coronatider..jag tar det lite försiktigt...men när krafterna kommer då kommer jag ev öka lite mer successivt..kanske inför nästa vår.

Ha en fin dag! Kram!

Grattis från mig också, några dagar försent!!!😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🌷😄

Åh, vad jag känner igen mig i mycket av det ni skriver och tankar kring odlande. Har att göra med min uppväxt där mor och farföräldrar hade det rätt knaper, det får en att tänka på min egen uppväxt och på mina barns uppväxt och vilka värden och erfarenheter jag vill att de får med sig. Odling är en sak. Och att äta nyskördade grönsaker och potatis kan ju få vem som helst att bli intresserad hoppas jag. Ännu visat de inte så mycket intresse, men jag tänker att det ändå kommer. De har i alla fall kommenterat mina plantor nu, båda barnen.
Grattis till lägenhetsköpet! Jag brukar tycka att det är så skönt när man bestämt sig och hoppat. Eventuella svårigheter och komplikationer får man lösa sen och det gör man. Spännande är det att börja på nytt, med tom lägenhet och tomma förråd och möjlighet att organisera. Så skönt. Borde flytta själv så att jag får lite ordning.
Men orkar inte... och trivs för den delen, får städa istället...
grattis igen! Så skönt när det är ett genomtänkt köp också. Det blir bra! Tänker att mycket har med inställning att höra och hur man hanterar eventuella saker som man missat eller som inte blir perfekt.
Gräma sig, eller se fördelarna.
Lätt val när man väljer.

Men berättelsen är ju så lång... Men summa summarum då... Jag är en proaktiv person i grunden. En sådan där som ser igenom rökridåer, pekar ut elefanterna i rummet, anser att problem är till för att lösas... Ni fattar. Men livet funkar visst inte så att man kan lösa allt genom sin egen proaktiva hållning. Mycket står man visst ändå maktlös inför, pga omständigheter, andra människors agendor, världsekonomin, närståendes hälsa, eller what ever. DET var nog den springande punkten bakom att mitt drickande eskalerade. Inte egentligen de trauman vår familj gick igenom under många år. Utan min egen vanmakt. Harmen över vanmakten.

Jag började nog hänga här på forum runt nyår 2017. Jag hade börjat inse att jag hällde vin över allt som skaver i livet. Och då var det så sjukt mycket som skavde, oroade och smärtade. Sorgen över allt som inte blev som det var tänkt, allt som gick käpprätt åt helvete trots min proaktiva hållning, låg som ett nattsvart moln över hela livet. Och jag kunde inte göra något åt något av det. Vanmakten åt mig levande. MEN jag kunde sluta hälla vin över eländet i mitt soffhörn. DET kunde jag faktiskt göra. Och det gjorde jag. För att ett drygt halvår senare smyga igång igen med ”socialt drickande”. Det gick skitbra. Några månader. Tills jag satt där i mitt soffhörn med vinflaskan som snuttefilt igen. Med min vanmakt och min harm. Dessutom hade jag diagnosticerats med utmattningsdepression (men aldrig sjukskriven pga fast övertygad om att jag kunde påverka min dysfunktionella arbetsplats åt rätt håll, men att frånvaro skulle frånta mig den kontrollen). Jag var dessutom på god väg att fastna i ätstörningar igen, efter 20 år som frisk. Utmattning, vinlull och allmän desillusion samspelade fint för att släppa ätstörningsmonstret löst.

Under våren 2019 började jag fundera igen. Vad KAN jag faktiskt förändra? Inte sorgen. Inte vanmakten över vissa aspekter av livet. MEN jag kan sluta hälla vin över eländet. Igen. Och jag KAN ta kontrollen över mitt yrkesliv. Jag är inte livegen. En dysfunktionell arbetsplats har ingen rätt till min lojalitet. Jag KAN mota ätstörningsmonstret i grind igen, innan hon äter upp den lilla livsgnista jag har kvar. Så jag gjorde slag i saken. Ätstörningsmonstret gav sig av med svansen mellan benen helt för egen maskin så fort jag genomskådade situationen, blev nykter och gick vidare i yrkeslivet. Efter tre månader bestämde jag mig för att flytta in i ”Vidare livet”, fortsätta den nyktra resan. Att prova att dricka med måtta var inget alternativ. Ätstörningsmonstret behöver nämligen inte mer än en marginellt försvagad impulskontroll för att kapa min hjärna igen. Och jag har fortsatt att ta, återerövra och utöva den kontroll över mitt yrkesliv som behövs för att hålla mig nykter och frisk. Sorgen och vanmakten över andra aspekter av livet finns fortfarande där, men intensiteten har bleknat avsevärt. Dels gör tiden som förflyter sitt. Dels litar jag på min förmåga att orka hantera konsekvenserna så länge som det behövs. För jag är nykter. Och jag håller mig frisk.

Tack för tankar @varafrisk
Det stämmer att det är galna priser i stockholm men när jag/vi köpte vår första lägenhet- för en hel miljon- (en femma i Stockholms innerstad) höll min pappa på att svimma.
Det skaver nog inte utan med en lite flowig känsla jag inte är så van vid. Förstår hur du menar med känslan att köra ny (leasad) bil. Det är kanske lite lika. Inte kan väl jag?
Eller det kanske jag kan?
Nu är väl ingen av oss lyxfällan-människor så det handlar nog mer om ett förhållningssätt.
Att ha sina tillgångar i jorden som du beskriver är ju idag den största lyxen av alla. Nya sommargäster i vår lilla by fräser upp stora land- stora drömmar. En gång i tiden var det inte ett lyxigt val av hobby utan ett sätt att överleva. Men det är mycket kunskap som gått förlorad när det kommer till min generation. Min morfar kunde odla- men jag hann aldrig lära mig. Är fortfarande i odlingens förskola. Men jag vill gärna att mina barnbarn ska bli bara lite intresserade, förstå hur det hänger ihop. Jord till bord och att ett litet frö blir hundra tomater med omsorg och kärlek.
Tack för grattis! Kram.

Jag håller med övriga. Och som Varafrisk skriver, det är historia nu. Din son är garanterat stolt och glad över att du inte dricker numera. Så han vill inte ”skada” dig genom att dra upp gammal skit. Dom är smartare än vad man tror.😅 Skulle det mot förmodan bli något prat om det så är det ju just så, det hände då pga alkoholen, nu dricker du inte, allt är frid och fröjd.

Jag minns i början att jag var väldigt nervös för att min son skulle säga ” dumma saker” till sina kompisars föräldrar, men det gjorde/gör han inte, för han är enbart glad för att jag inte dricker längre.
En gång frågade någon honom om jag gillade vin, whisky eller öl bäst, då de ville ge mig en present som tack för att jag ställde upp och tog ut grabbarna på fiske.

Då sade han tydligen att jag dricker inte alkohol längre, men att jag gillar lakrits, så då fick jag det!😍 Ingen stor grej alls. Och de föräldrarna är om möjligt ännu mer tacksamma nu.

Kram

@Torn Ditt liv låter så gott och så stabilt. Känns härligt! Jag är osäker på om jag kommer att bli så stabil för det har liksom alltid funnits en grundoro inom mig men vi får se! Härligt med killarna som hänger med och fiskar och även tar egna initiativ. Tänkte på det här med att köra. Min man och jag har alltid var de föräldrar som har kört. Mina föräldrar körde alltid mig men inte på det viset som föräldrar skjutsar idag. Jag var därför ganska van vid att sysselsätta mig själv som barn som ungdom blev det lite annorlunda. Tyckte verkligen inte om att bo långt ute på landet. Idag är ju även samhället lite tuffare, det finns flera faror. Men jag ska erkänna att från de år då alkoholen blev ett problem för mig var inte jag den som körde/hämtade det var min man. Är otroligt tacksam för det! Det är många gånger som vi har åkt och hämtat våra barn när de har druckit för mycket alkohol. Min dotter har råkat ut för alkoholförgiftning två gånger. Vi har hämtat henne 20 mil bort på natten. Min son har blivit lämnade kraftigt berusad av vänner. Mina barn har aldrig varit lätta att forma...så det har varit många många vakna nätter. Jag undrar vad jag hade gjort om inte min man hade kört?? Som sagt var jag är så otroligt tacksam över detta!! Idag är det så underbart skönt att veta att jag kan sätta mig bakom ratten när som helst! Vilken befrielse! Jag har sagt det förr men säger det igen. Så gott att son och andra kompisar har dig som förebild @Torn:)

Fortsätter att skriva lite i din tråd @Torn......Din känsla @Charlie70 att sakna samtalen föräldrar emellan känner jag igen från min närmaste vän. Hon har levt ensam med sina barn under tre år som idag är 11, 16 och 19 år. Hon fick ett sms av ngn bekant där det stod "vad håller T på med". Hon frågade sin sambo vad smset betydde. Hennes sambo sedan 29 år svarade jag vill inte leva med dig längre, jag har en annan och så lämnade han allt för att flytta in hos den andra kvinnan. Sedan dess har min vän och hennes fd sambo kunna prata på ett vuxet vis. Det äldsta barnet tar nu studenten och min vän sa ...jag önskar så att jag hade en pappa att kunna dela allt detta med. Jag tänker att det kommer gå bra idag @Charlie70.

Ha en fin lördag:)

Kram:)

Grattis och lycka till med den nya lägenheten! Kan förstå att det känns pirrigt. Tycker att hus- och lägenhetspriser är extremt höga i vår lilla stad. Det är inte enkelt för bla ensamstående, ungdomar att hitta ett boende i vår stad. Och är de höga hos oss så är det ju ännu högre priser i Stockholm. Min känsla är utan att veta att egentligen tycker du kanske att lägenheten är lite väl dyr...att det har skavt lite grann...är det så? Du beskriver hur ni har bott tidigare...kanske inte yta i överflöd. Men nu har ni denna möjlighet att kunna fixa det ekonomiskt..banken har sagt ja till att ta nya lån och nu är det verklighet. Kanske inte något du är van vid att bo så här men ändå att det känns som en lycka och en nystart på något vis. Stämmer det eller är jag helt ute och cyklar?? Är glad för din skull att du/ni kommer att få flytta in i en ny lägenhet. Åter igen Grattis!

Jag är starkt präglad av min uppväxt på många olika vis. Vad som tillhör "de rika" och vad som inte tillhör...för det innebar för mig många gånger att inte tillhöra. För "de rika" behövde inte vara superrika för de flesta hade det bättre ställt ekonomiskt än vad mina föräldrar hade. Vi hade dock allt i jorden, i grödorna, i köksträdgården, i fruktträdgården och i våra djur fast det gav mig ingen känsla av att tillhöra. Hur som helst så för två år sedan skulle vi köpa ny bil. Vi brukar ha bilar som är ca tio år ev äldre. Och min man fick nys om en BMW ...och jag kände ....jag kan inte äga en BMW...det låg djupt rotat inom mig. Idag äger vi BMWn..den är automat..och med turbo...så den är kul att köra. Men så körde ju vår dotter av vägen förra sommaren när hon inte mådde bra..som tur gick allt bra med henne...men motorn hade lossnat och det var bara att lämna in bilen. Då började min man prata om att leasa en bil...och det blev riktigt svettigt för mig...men idag kör jag även en T-ROC Volkswagen...splitter ny sedan i somras...sitter skitbra i bilen och tycker om att köra den. Men det satt långt in att jag skulle kunna göra denna klättring när det gällde bilar...fast nu känns det bra. Vi är 58 och 65 år ..och vi har nått den ekonomiska möjligheten att vi kunde göra detta.

Nu skrev jag långt i din tråd...ursäkta mig...men det bara kom!

Ha en fin lördag:)

Kram:)

Ja men precis.
Det kan ju hända att han säger något- av skäl som vi kanske inte förstår- kan ju vara behov av ”bara så ni vet så har vi haft det jobbigt men nu är det bra”
Inte alltid lätt att veta vad barn i tonåren behöver. Men som du skriver; fundera på hur du skulle hantera en sådan situation. Låt sedan tankarna vila. Så viktigt är det inte sett till hur livet är här och nu.
Hoppas ni får en fin kväll ihop!

Hej Charlie70!

Har funderat lite och instämmer med Se klart och Andrahalvlek! Med tilliten ni har mellan varandra tänker jag att det skulle inte finnas någon anledningen att dra upp händelsen i dec 2019. Han hade kanske gjort det om du inte hade slutat dricka och inte berättat om din problematik. Nu har du under över mer än ett år visat var du står i livet och ni har byggt upp en fin tillit till varandra. Så ha en fin kväll med din son och med dina vänner☀️

Kram❣️

God förmiddag,
Tyst i huset en stund, min man är sällan störande livlig men han skulle iväg för lite köp/byggmarknad. Jag blickar ut över soligt landskap- äntligen.
Har haft ett tema i huvudet den här veckan. Dels beror det på vårt lägenhetsköp som helt klart är åt det dyrare hållet med mer lån men också, att för första gången i livet ha möjlighet till något som inte har några uppenbara brister. Jag har aldrig haft råd med det ”finaste” (och nu pratar jag utifrån att denna medelklass som jag tillhör i någon mening redan har det finaste- aldrig trångbodda, alltid rent och relativt nytt).
Men vi har såklart alltid valt- det eller det- bott i trafikstörda lägen, knepiga planlösningar, stor familj och inga pengar i bakfickan/bagaget.
Den här lägenheten som har det som går att önska för oss, är på något sätt också att våga säga och tro, jag vill- nu kör vi.
Det kan bli tufft om räntorna går upp jättemycket. Såklart. Som för de flesta i det här landet. Men just nu funkar det bra och jag oroar mig inte och vi har inte liksom gått överstyr - banken säger ja vad bra.
Så nånstans tror jag inte att jag (vi- men också jag) hade gjort det här- om jag inte varit nykter.
Jag hade inte haft det uppdraget jag har, tror inte jag hade fixat det fokus som varit nödvändigt.
Jag tror inte heller jag hade haft stoltheten och nån sorts ökad självkänsla som gör att jag tänker att det nog går bra.
Ett par år innan jag slutade dricka kretsade mina tankar mycket kring att växla ner.
Nu känner jag mycket kraft i mig själv, tillit till självaste livet, att växla upp inte känns så konstigt. Jag är i min ålder, behöver inte vara ”ung”. Men jag vill inte vissna i förtid.
Så det som kan tyckas vara bara en lyxig grej (vilket jag är medveten om att det också är), har för mig en annan mening.
På jobbet är vissa saker så svåra att det känns som om huvudet snart sprängs av komplexitet i det vi ska göra framåt. Då är det oerhört skönt att också få vara i det vardagliga ledarskapet som handlar om produktion och passion.
Men även när det känns som det skvimpar över i skallen så har jag erfarit att det går bra. Det kommer en fredag kväll när jag inte vill gå och lägga mig för det är så skönt att få vara i att se fram emot ledigt.
Det kommer en lördag då jag som idag endast ägnar mig åt plock, fix, trädgård, i min alldeles egna takt.
Så rullar livet på just nu.
Kram på er!

Skön lördag, ensam hemma hela dagen.
Jag har haft ett vinsug hela veckan. Varför kommer det NU, jag är ju flera månader nykter! Inget jag kommer agera på såklart. Bara så jobbigt att inte vara fri från det...
@Miss Mary Poppins När jag fått mina sug nu det senaste har jag tänkt på dig o Soffi. Vår trio kan ju inte brytas. Såklart jag hänger i❤. Nej ärligt talat, jag kommer INTE dricka, aldrig ta första glaset. Och ja, relationerna här inne betyder jättemycket! Tack Sisyfos, Andra Halvlek o Se klart för grattis o reflektioner❤

Just nu skriver jag inte så mycket hos andra, känner inte att jag kan säga så mycket. Jag bara noterar att jag går igenom nån sorts puckel jag ska igenom. Nästa helg iväg på yoga igen 4 dagar. Längtar!

Kom igen nu girls and boys 😍 Dela med er av er berättelse. Hur tog ni er från ”förändra sitt drickande” till ”det vidare livet”? Vilka poletter behövde trilla ner för att gå vidare hit? Vilka utmaningar har varit mest utmanande tycker ni? Balansen mellan plus och minus, ge och få, aktivitet och vila skulle jag säga.

Kram 🐘