Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att man mentalt faktiskt kan bestämma sig för hur man vill vara och åtminstone sträva efter det. Tänker på olika sätt att se och tackla världen. Åkte en gång på en resa med personer jag inte kände så bra och första kvällen tyckte de allt var fel. Fula stränder, dåligt hotellrum etc etc. Vill minnas att det också blåste lite kallt. Jag blev verkligen alldeles förskräckt för så orkar jag inte resa, med folk som bara ser det som inte är bra. De bytte hotellrum och sen var det frid och fröjd. Pust!
Men jag tänker att vi faktiskt kan vända fokus på det som är bra. ”Kåt, glad och tacksam”… eller kanske omtänksam, snäll och glad. Jag har en kollega där känslorna ligger utanpå. Hon äter energi. Hon fokuserar på och går ”all in” i elände och oförrätter. Men hon har också sina ljusa stunder. Ingen man slappar med eller vill resa med dock.

@Andrahalvlek skrev:"Jag fotograferar efterhand saker som jag ser och upplever och delar med mig till döttrarna, så på ett sätt är de med mig ❤️"
Ja, det är väl den digitala tidens stora fördelar tycker jag. Man kan skapa små grupper med familj, vänner etc och kommunicera. Det är skönt att ha lite koll på och vara med sin mamma.

@Torn skrev:"Tyvärr hamnar forumet lite i skymundan när det vankas mycket socialt umgänge ”live”.Men jag kikar in när tid finnes. Ni kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta! 🥰"

Kan inte låta bli att dra lite på munnen åt det här. Ska bli lite skönt faktiskt när även forumtempot går ner under semestern. Ni är så intressanta och har så mycket fina tankar men plötsligt efter ett par dagar har man 44 olästa inlägg i din tråd och 38 i AHs för att inte tala om de andra som jag också läser och egentligen vill kommentera ibland. Ha en fin semester Torn för du ska väl ha semester? Dina fisketurer låter väldigt harmoniska och jag blir så inspirerad. Har gjort i ordning båtmotorn och ska försöka göra lite sånt här i år. Låter sjukt mycket mysigare än vin till middagen och efterföljande seghet.
Tänkte på det i midsomras när ungdomarna efter maten ”gick igång” som småbarn och började spela nåt bollspel och vi andra satt kvar, lite sega. Jag hade ju inte druckit och man får sig en liten tankeställare om hur det var. Jag har ju växt upp under relativt nyktra förhållanden och då drog ju även de ”rastlösa” vuxna igång aktiviteter efter middagarna ibland. Väldigt kul!

@Kaffetanten88 skrev:"Men de ljusa stunderna är ju så mycket bättre utan alkohol. Dejten var den bästa jag haft och utan alkohol fick man ju verkligen uppleva den med."

Ja, tänk det är verkligen så här tycker jag. Jag har haft lite svårt att förstå de som kör alkohol i alla trevliga stunder. Skidåkning, stranden , konserter etc. Det känns mest som en grej, en ovana. De ljusa stunderna är så mycket bättre utan en dimma av alkohol. Och en dejt med nån man gillar likaså.
Vad trevligt att du fick uppleva dejten och hoppas att du snart hittar din balans. Skönt att sonen är bättre också.

@Motorbreath skrev:"när jag läser det du skrivit så känns det ju som en tanke.."
Ja ... TACK! Tack för din omtanke! ...du hörde väl musiken 🤔😅
@Motorbreath skrev:"Kunde skrivit en hel novell, men jag tror att det räcker precis så här."
Vi säger så.
Fast ... på semestern kommer jag att ha tid att läsa hela romaner ... då har du ju en hel vecka på dig att skriva en till mig 😁😉😉😉
Jag hoppas att du mår bra?!!
KRAM!

@Sisyfos Tack för att du lyfter min korkade "ursäkt" och frågan om att börja om på noll igen eller inte ... Nu fick jag tänka ett varv till 😊. Vet inte hur många varv jag kört den där frågan 🤔🤔😣 ... Det är inte "bara" att ett glas slinker ner, det är inte "bara" att gå vidare... Jag har ju nollat förut - många gånger! Jag tror faktiskt att det är det man "ska" göra om man vill bli nykter ... fast allas våra vägar är ju olika ... var och en får hitta sitt sätt ...
I morse när jag vaknade så slog det mig: -Jag behöver inte ursäkta mig!
Mitt mål är ju inte att bli nykter! Det finns inget egenvärde för mig i att bli helt nykter.
Mitt mål nu är ju att må bra! Att vara nykter en dag i taget är en av mina strategier för att nå dit. Det har varit min framgångsfaktor ....den här gången ... att "sluta stirra på alkoholen"
På ett sätt har jag dubbel tideräkning. Nykterhetsdagar i följd är inte 173. Och det är inte heller det jag påstår ovan . Det är "medveten strävan mot att må bra"-dagar, dagar då jag söker nya lösningar, som är 173. Antal dagar utan att tänka att jag kan lika gärna dricka - för jag vet så väl att jag inte mår bra av att dricka. Känner det nu också, fick en erfarenhet av det, att alkohol får mig att må dåligt även i små mängder. Det är ju ett jätteframsteg för mig!
Så, nej, jag tror inte, jag vill inte, jag längtar inte efter att "kunna dricka måttligt". Varför skulle jag? Jag ser INGEN anledning.
Jag har inget sug. Jag har tankar om att dricka, och ja de har ökat igen efter det där glaset, men jag har ingen illusion om att det skulle ge mig något bra. Så länge jag tänker kan jag avfärda tanken. Det är när jag inte hinner tänka som jag gör saker jag inte mår bra av. Det gäller inte bara alkohol. När jag gör något dumt så får jag göra om och göra rätt. Ingen mening med att slå på mig själv - då mår jag ju bara ännu sämre.
Jag önskar så att nykterhet var det "trollspö" som fick mig att må riktigt bra. Att det "bara" (nej, jag vet, det är inte "bara" för någon) var att inte ta första glaset ... Nykter mår man finfint!
Ja, nykter mår jag så mycket bättre, men det räcker inte ... jag har mer jobb att göra ... mycket skit att vädra ut som legat under "alkoholfilten". Och då kan jag inte stirra mig blind på att bara hålla mig nykter. Allt är viktigt. Men jag kan inte göra allt samtidigt.
Det viktigaste först! Ja, det är nykterhet. OCH att vara snäll mot mig själv.

Jaha ... det blev en längre utläggning än jag trodde ... och fortfarande kanske obegripligt för några.
Men för mig själv så klarnade det nog faktiskt lite till iaf 😁😅.

@Sisyfos skrev:"Vi kanske borde ses några stycken och gråta ut tillsammans förresten 💙💦💧."
Ja, kanske det 🤔 ... men det sitter nog långt inne ... för dem av oss som behöver det ...
Jag bröt ihop på jobbet igår ... det var inget "stilla sommarregn" ...
Jag försöker tänka att "det kanske var bra" ... men jag vet inte jag ...

@Sattva skrev:"Att det är tufft betyder säkert att det är en utveckling på gång! Huvudsaken är att du i grunden mår bra, och det gör du ju om jag tolkar rätt."
Det tar jag med mig idag, "suger på karamellen" - vad har den för smak egentligen? Jo, jag mår mycket, mycket bättre nu än när jag drack. Grundnivån har höjts rejält. Glad för det!!
Men, på ett annat sätt ... Jag är på väg, nej jag är där nu, där jag "klappar ihop" på både det ena och andra sättet ...
Så trött att jag riskerar att somna på väldigt fel ställen...
Så ledsen at jag storgråter (på fel ställen??)
Ångest som stundtals verkligen river.
...
Ja, det är nog utveckling. Att jag faktiskt kan vara i det nu.
Tills det går över så att jag får riktigt fina sköna må bra stunder också 😅😍.
Som nu! 🥰😎
Och snart är det semester! 😅😅😅

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

@Andrahalvlek skrev:"Jag tror att du är trött. Eller så är du uttråkad och behöver gå igång på något nytt."

Det ligger nog mycket i att jag är trött, jag är sjukskriven även nu under min semester för utmattningssyndrom. Innan alla runt omkring mig fick semester så fick jag ju egentid. Nu får jag inte vara ifred 1 sekund- och det rings hela tiden. Mycket från min yngsta son som har dubbeldiagnoser. Asperger + ADHD han tycker inte om när alla åker iväg på semester. Han är oerhört envis och ger sig aldrig, han har nya projekt hela tiden och vill ha hjälp.
Sedan är det mina gamla föräldrar, som absolut vill komma och bo hos oss på landet. De har en sjövild hund som rymmer iväg hela tiden, men dom är för skruttiga att hämta honom så det blir jag och min man, som får springa omkring och hämta hem hunden.
Dessutom har vi lovat äldsta sonen och tjej att bo hos oss, medans de bygger sitt egna hus. Det har dragit ut på tiden, så det kan bli trångt ibland. Jag orkar inte med det här, och det är knappt början på semestern.
Jag håller på att försöka hitta en plan hur jag ska göra. Jag måste bara få egentid, annars kommer min nykterhet ryka.
Jag kanske ska ta min sup och bara åka iväg själv ibland. Åka iväg själv på små utflykter mm -sedan kanske jag ska ha telefontid. Jag kan inte vara tillgänglig 24 Tim om dygnet. Men min son kommer bli väldigt upprörd om jag inte svarar. Han kan ha svårt att sätta sig in i andras känslor/ tankar.
Jag tror även att den alkoholfria ölen som jag tog för att stå ut idag , triggade igång längtan efter snus, som jag oxå slutade med i samband med alkoholen.
Jag känner mig stark som stod emot både snusen och starkölen som stod i kylen.
När jag sa till min man att nu tar jag en öl och snus, svarade han väldigt bestämt- De tycker jag inte. Han brukar inte säga emot mig, men det var bra. Han själv tog ingen öl ikväll.
Jag kan sova gott inatt och kryssa i ytterligare en nykter dag i min app
Kram 💕 sländan

Hörde att man skulle behålla byxorna på första året som nykter(singel) för att just nya kärleksrelationer gör oss människor obalanserade..Kan nog ligga lite i det..Jag stötte på en kvinna som varit nykter i 10 år som sa att hon fortfarande blir obalanserad i kärleksrelationer..Tänker man efter så är det ju mycket känslosvängar i kärleken åt alla håll..Vi alla är värda fin kärlek..❤️..Jag tycker att det verkar som att om jag är obalanserad så träffar jag liksinnade, är jag i balans så träffar jag balanserade män..En slags kemi?💫💖💫

@Andrahalvlek Eller som du brukar säga, man är mycket mer ”chill” numera.😍

Kram

@Torn Riktigt skönt att det blir lugnt på jobbet innan du går på semester. Då hinner man varva ner lite innan man går på semestern. Min upplevelse är att alla typer av projekt ligger ner sommartid, man slipper en massa möten, inga uppdateringar i it-system ska göras osv. Man fokuserar på huvuduppgiften, det man behärskar allra bäst. Vikarierna tar förstås lite tid att handleda, de är ju inte lika självgående. Men de bidrar å andra sidan med positiv energi, som gör att man orkar hjälpa dem med bibehållet humör.

Semestern är verkligen helig i Sverige, trots att vi inte längre har den klassiska industrisemestern. Man kan undkomma nästan allt med hänvisning till att man ha semester.

Jag hade också svårt att ta det lugnt på jobbet i mitt tidigare liv. Jag tänker att det kanske berodde på att jag på grund av dåligt samvete ville överprestera? Nu njuter jag mer av lugnare perioder, även om de är sällsynta.

Semester har jag i alla fall till hundra procent. Kollar inte ett mail, svarar inte på ev jobbsamtal. Några få chefer vet hur jag nås om det blir riktigt kris och panik, men de vet också att jag litar på att de reder ut det som måste göras. Den som är i tjänst jobbar - de som har semester ska helst inte störas alls. Det skulle mycket till för att jag skulle kontakta en annan chef om jag jobbade och den chefen hade semester. Företagets konkurs eller världskrig typ.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Vad kul att det blev som du ville, att det gick bra! Jag paddlade också en del som ung. Minns hur hisnande det var att sitta så nära havsytan o veta att det är jättedjupt hav under en...Säkert liknande känsla när man blir så säker på SUPen att öppet hav är ett alternativ.😎😇😃

@Torn Gott låter det! Perfekt läge inför semestern. På mitt jobb är det också lugnare under sommaren.
Kram!!🧚‍♀️😊💫

Jag tror att du är trött. Eller så är du uttråkad och behöver gå igång på något nytt. Hitta en ny hobby - som SUP till exempel 😉 Två timmar av paddlande, med pauser, gjorde mig helt mör i både kropp och knopp. Det gick inte att fundera så mycket på annat där.

Jag tänkte inte ens på hur jag såg ut - jag var bara tacksam för att min kropp funkade. Att jag kom upp i stående, att jag tog mig fram, att jag kunde vända. Runt, runt i viken paddlade jag. När tekniken sitter lite bättre ska jag bannemej utforska varenda sjö och havsvik i närheten 😍

Kram 🐘

Tack @miss lyckad 💕 så skönt att det har gått bra för din bror.
Det jag menar att jag inte passar in, är att det känns som jag går bakåt nu. Ni andra verkar vara kvar i känslan hur skönt det är att vara nykter. Det har jag oxå känt i 7 1/2 mån. Nu bara så där till semestern slog det till för en vecka sedan. Man känner sig dålig och misslyckad, varför kan inte jag vara som er andra, vara nöjd och tacksam över sin nykterhet.
Jag hoppas att jag kan få min hjärna att styra om, att gå den där jobbiga, krokiga vägen. Jag har ju läst om att hjärnan tar den invanda vägen.
Jag gör detta inte enbart för mig själv, mina vuxna barn är viktiga för mig. Jag vill vara en bra vuxen förebild.
Tack för dina kloka ord, det betyder jättemycket 🙏🏻💕
Kram 💕 sländan

Tack ☺️❤️

@Kaffetanten88 Härligt! Var så stolt du bara kan, det är du verkligen värd! 🤗

@Andrahalvlek Härligt!😍 Ja du tränar nog upp en hel del muskler också, bästa sättet, förena nytta med nöje! Det blir ju klockrent sen när du får din egen bräda, bara att välja fina dagar med lite vind, och bra platser med fint vatten. Testa olika ställen att utforska.😍

Ha en skön höneblund! Kram

@Kaffetanten88 Heja dig!

Kram 🐘

Yes! Jag klarade det 😍 Jag fick till tekniken och lyckades komma upp i stående 10-12 gånger, ramlade bara tre gånger och då fick jag simma in till stranden med brädan skjutande framför mig. Upp på brädan på grunt vatten, tack. Jag fick till tekniken och kunde paddla både framåt och vända. Det fanns ingen publik alls i viken, det hade algblomningen satt stopp för. Det såg riktigt äckligt ut, men det är ju bara att undvika att ta kallsupar.

Det är samma teknik som när man paddlar kanot, och det har jag gjort rätt mycket i min ungdom. Det är typ som att stå upp och paddla kanot. Jag hade hyrt brädan i fyra timmar för 200 kr, men efter två timmar var jag rejält trött i hela kroppen. Fötter, ben, armar, skuldror - allt fick jobba. Och coremusklerna i mage/rygg också förstås. Skallen är trött också.

Nu ska jag sova två timmar innan jag åker till dottern. Sova i egen säng 😴

Kram 🐘

Nu har jag avslutat min behandling med antabus!!!! Kommer fortsätta ta prover en gång i månaden. Och ha möte med sköterskan någon gång i månaden ett tag. Skulle jag börja bli sugen igen var det bara att höra av sig. ☺️❤️ Men känner mig stolt!!

Jag jobbar den här veckan och allt är frid och fröjd. Det märks att semestern är nära och folk gör bara det som måste göras. Det är märkligt, men det är då produktionen går som bäst. Jag tror det beror på att det sker mindre misstag och färre felaktiga beslut tas när folk inte stressar eller försöker överprestera. Det har alltid sett ut så här de drygt 30 år jag har jobbat på firman. Det är lite som ”rör inte det som fungerar” 😂 Jag trivs i alla fall när det är lugnt på jobbet. Det var mycket värre förr då jag hade svårt att sitta still pga den ständiga längtan efter alkohol. Då blev jag lätt uttråkad när det var för lugnt.

Ha det gött!

Jodå, nu är han nykter sedan 8 år. Han går på AA möten emellanåt..Du passar visst in Sländan..🍃🌸🍃..Klart att våra hjärnor som är alkoholberoende, ställer till det för oss..Tidigare så drack vi för att vi var glada, ledsna, trötta, eller vad som..Nu får vi hantera dom känslorna utan sinnesförändrande medel..Jag hade sug varje vecka ett tag. Med tiden blev jag ”automatisk” När suget kom, så tänkte jag på min fyllesvullna kropp, eller något annat otäckt som alkoholen orsakat..Mina barn var en stor drivkraft mot ett nyktert liv..Har ju genom jobbet träffat många föräldrar som inte har vårdnad om sina barn..Även vuxna barn som mår dåligt av föräldrars drickande..Sätter man inte stopp i tid, så går det utför..Min bror som jag nämnde var a-beroende redan när han var 25 år. Han har en mycket alkoholmottaglig hjärna.Jag var närmare 50 år innan jag blev beroende..🍃

@miss lyckad skrev:"Hans återfall höll i sig över 1 år.."
Fy så sorgligt 😞 efter 4 år som nykter. Hoppas att han mår bra idag, alkohol är verkligen ett hemskt och lurigt preparat.
Det visar verkligen att man inte kan gå säker trots flera år med nykterhet.
Jag vet inte riktigt vad det är med mig nu, jag känner mig små deppig. Alkohol fick mig att må så otroligt bra i stunden. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha för substitut nu.
Visst mår jag bra i det stora, men det känns som om det fattas något.
Samtidigt så vet jag att jag inte ska ta någon alkohol mer. Jag vill inte tillbaka till mitt tidigare liv heller.
Just nu frossar jag i godsaker och badar. Hoppas att mina tankar är normala, det måste ju finnas flera än jag som tänker på alkohol ibland, även om man inte tänker dricka den. Det är de som känns så dubbelt. Jag avskyr alkohol men vill samtidigt ha känslan av ruset och glädjen, och det går ju inte. Jag har läst på forumet att det är flera på slutet av sin alkoholmissbruk, inte fick den känslan längre.
Jag kanske inte passar in i det här forumet, jag funderar på att göra en ny tråd i kanske någon annan del av forumet. En del kanske blir provocerade av de jag skriver. I det vidare livet, ska man kanske ha kommit över känslan som jag beskriver.
Jag ska börja med att motionera, det vet jag att jag mår väldigt bra av. Bara kämpa på 💪🏼
En dag i taget - ta aldrig första glaset
Kram 💕 sländan

Smart Sländan att avvakta med ”svåra situationer” I behandlingssammanhang talar man om fällor..Dvs ställen, personer eller situationer som kan vara en fälla för återfall..Ibland hamnar man i något man inte räknat ut innan. Jag har själv varit med om några tillfällen..Skulle efter några månaders tid som nykter åka och hämta pizza. Där inne på Pizzerian satt massor av mina vänner, och drack och lyssnade på trubadur..Stämningen var hög, och en bekant gav mig sitt vinglas..(rödvin, som jag avskyr)..Nej tack sa jag..Sätt dig ropade dom..Stanna kvar, och ha kul..Nä, sa jag ska bara hämta pizza. Pizzorna var klara och jag åkte lättad därifrån..😅..Hade det varit tidigare, så hade jag ringt sambon och han hade också kommit dit..Vi hade mutat barnen med något, (13 och 19.)och kommit hem sent, fulla..😳😳..Min bror tog återfall på en jobbresa, när nya arbetskamrater till honom, beställde in öl till alla..Dom visste inte att han var a-beroende och nykter sedan 4 år.Han kunde inte motstå den kalla stora starköl som kollegerna beställt åt honom...Hans återfall höll i sig över 1 år..

Ingen som har hört av sig, men tror jag har landat i situationen lite. Gjort min gamla hederliga helomvändning och försökt se sakarna ur olika perspektiv - inte bara mitt.

Tack tack tack Sisyfos och Andrahalvlek. Era ord var något jag behövde. Har ju aldrig vågat (eller kanske inte vetat hur) talat med någon om sånt här. När man var lite och gick i skolan berättade jag aldrig vem jag hade en crush på - ALDRIGT, när alla kompisar att och var betuttade och beundrade killar (eller tjejer) så var jag bara tyst eller försökte tänka på annat. När folk tjatade (ja för de tjatade förr) om man träffat någon, hur det kändes osv.. så styrde jag alltid bort samtalsämnet. Jag har varit LIVRÄDD för nära relationer ända sen jag var liten - hela livet. Men sen har livets hårda skola och (som jag nu vet) min autism satt käppar i hjulet för mig. Jaja..

Det är blandade känslor med detta, jag har ju förtryckt den känslan i såååå många år (och det ska ju sägas att jag "bara" är 36, njae.. snart 37 år). Har förtryckt eller rymt från det sedan jag var 23 ungefär, sen kanske jag har känt något litet ibland men aldrig vågat tro att jag - att jag skulle kunna ha något sånt. Vet att det låter helt sjukt för andra, men jag har under hela mitt liv känt att jag är oälskbar, att jag inte är värd att älska. Och det var nog något som den där killen sa när vi umgicks som fick mig att tänka till kring det. Han sa något i stil med att man ju aldrig kan få några djupa relationer om man inte vågar vara sårbar. Det är ju såklart självklart i allas öron, men för mig var det som att jag hörde det för första gången. Så jag måste dela med mig av mig själv - av den riktiga **** för att kunna få en djup relation. Och så trodde jag att jag gjorde det och fick nobben av det. Det är nog mest det som känns nu tror jag, att jag bra slängde mig ut och vågade... det känns som att om jag bara hade varit lite mindre "jag" så hade jag kanske han hade känt samma... men hur ska man veta sånt!? Och skulle jag verkligen vilja vara med en människa som inte skulle vilja ha hela mig? Svaret är ju nej - jag vill ju ha någon som inte kan få nog av mig, och som inte jag kan få nog av. OMG.. jag vill ha det - har nog inte "sagt" det ens till mig själv. Har intalat mig så länge att jag VILL vara Ensam... att jag är Ensam (ja se bara mitt namn).. att jag trivs Ensam... att jag är Ensam i allt... men det stämmer ju inte. Visst, jag föredrar ensamhet före umgänge 9/10 gånger men det är väl mest för att umgänget mest tar energi. Men de gånger då jag har haft en partner, varit förälskad, varit älskad - då har jag velat vara med den personen varenda minut. Men det är få gånger.

Det känns som jag ytterligare en gång håller på att omprogrammera mitt inre, min inre sanning. Allt jag har intalat mig själv för att jag inte vågar vara sårbar, inte sårbar mot andra och våga visa att jag blir ledsen och har känslor... sårbar för mig själv då jag inte kan hantera känslor. Känslor av att inte lyckas.. att försöka.. att vilja ha.. att andra ser.. och man bara misslyckas och aldrig hittar det där. För det är nog det värsta, det jag varit mest rädd för, och så har det alltid varit. Är så rädd att inte få tillbaka kärlek jag ger, så jag ger ingen, jag utsätter mig inte för det, jag letar inte, jag tittar inte, jag märker inte ens runtomkring mig där det finns potential. Jag bara stänger av och skapar mina egna sanningar för att skydda mig själv. Jag vet hur ont det gör att bli bortvald, hur mycket man kan skada sig själv och hur lågt man kan sjunka när man blir så beroende av en annan person, hur tankarna om att inte kunna leva mer för det gör så ont är... det jag känner nu är INGENTING! Men jag är så rädd att komma till den där andra platsen igen.. för detta är sanningen jag står fast i... Ingen kärlek i världen är värd att man mår som jag gjorde då. Jag har i alla fall inte upplevt den kärleken. Nu svamlar jag bara...

Andrahalvlek, "Resten av ditt liv".. haha... älskar Timbuktu och när jag bodde i Malmö för 100 år sedan så hängde han ofta på den pub jag gick på, snackade med honom någon gång.. fördelen när man inte blir starstrucked. Det kanske var 2004 och hans låt "Ett Brev" var en sån stark sång som jag lyssnade på repeat.. och är än i dag.. fortfarande lika viktig. Men "Resten av ditt liv" är en klockren, kanske inte känner så för han killen då han inte gjort något fel - vi har ju ändå inte lovat varandra något men... känslan!

Jag slutade dejta och började istället dricka ;) Inte riktigt då jag drack innan också men i ärlighetens namn så började ensamdrickandet efter jag flyttade, tappade vänner och gav upp om kärleken.. gav upp om det där som alla andra hade.

De senaste åren, ja de 2 senaste åren sen jag slutade dricka (4 juli 2019 var min första start) så har jag gått mer och mer från att inte vilja träffa någon, att ha det bra själv, till att inte veta om jag vill vara själv för att jag inte vet eller vågar tro något annat, för att jag ljuger för mig själv eller om jag vill vara själv men inte vågar stå för det då det inte är accepterat i vårat samhälle. Jag har väl hoppats på det första - att jag är en anomali, att jag sticker ut och faktiskt fungerar annorlunda än i prinvcip alla andra (det var även därför det inte funkade första gången jag var nykter i 5-6 månader - jag trodde någonstans att jag var den där som kunde återgå till att dricka normalt. Jag är inte en sån, det finns ju såna, även om de är få förunnat.. fast jag vill inte vara förunnad.. inte nu... nu är jag mest lycklig att inte vara besatt av det.. att ens behöva tänka på det.. allt ljugande, kontroll, flaskor, personlighetsförändringar, svettande, spillande, blåmärken överallt, undanflykter, spyor, huvudvärk, bakfylla och så mycket mera. Med detta vill jag väl få sagt att jag nog inte är så speciell som jag ibland vill tro att jag är... självklart är jag speciell, vi är alla speciella... men jag har svårare med känslor och har svårare att visa, att kommunicera sådant och att tolka andra.. och det är just det som är mitt krångel - min autism. Sen kan jag kommunicera i tal och skrift, diskutera, analysera och vägleda andra väldigt bra - men då utgår det inte från mig direkt. Full circle känner jag nu!

Förresten, efter jag satt och skrev här i går så googlade jag efter min tidigare tråd, trodde den hade försvunnit, men den hade bara blivit låst. Jag hittade den och OMG vilken underbar, hjärtskärande läsning. Orkade bara med 1,5 sida, sen blev jag mentalt helt färdig och tuppade av. Det var mycket jag tog med mig därifrån. Så härftigt att läsa om sin resa, skrev ju varje dag i 170 dagar eller vad det nu var. Men det var ett par saker som jag tog med mig lite extra från den första månaden eller så.

1. Ironwill skrev "man kan bara bli omtyckt eller beundrad för sin fullständighet, men man blir älskad för sin ofullständighet". Då tror jag inte helt att jag fattade vad han menade, på djupet. Nu vet jag! Är inte mycket för inspirerande ord på väggar och sånt, men den skulle jag vilja sätta upp - kanske på jobbet!

2. Men jag skrev att jag sett någonstans att man faktiskt kan välja att vara lycklig. Det kommer jag ihåg att jag levde kring under min första nyktra period. Under den perioden mådde jag så himla bra.

3. Jag skrev och beskrev väldigt tydligt mina symptom kring ADHD och Autism.. det är nästan som en textbook, men check på den, på den, på den... när man läser min "dagbok". Då visste jag ju inte att jag hade några diagnoser. Jag skämtade om att jag nog hade högfungerande autism...väldigt roligt. Men det var inte förrän ett inlägg 2019-08-09 som den resan startade. Och det var såklart Mirabelle G-S som varit min spegel här på forumet - my person. Hon bara skrev rakt upp och ner "Lite ADD-varning"" efter mitt utlägg om mina eskapader och tankar. Hon skrev såklart mer, hon har en sån ofantlig förmåga att sätta ord på.. mig. Samma dag ringde jag till VC och beställde tid. Det var för vad Mirabelle skrev, hade inte det hänt så hade jag inte gått igenom mitt livs resa, vetat vem jag är, varför jag är som jag är... jag hade inte fått medicin som gör jag jag mår bättre, inte kan eller känner längtan efter att dricka, som ger energi och som jag gått ner i vikt av så jag känner mig bekväm i mitt eget skinn. Det är ju ändå rätt så häftigt :)

Lägger in länken till min första tråd så jag lättare kan hitta den nästa gång jag behöver boosta mig själv, och påminna mig om hur det var.. jag gjorde såna djupa analyser... jag var precis lika rå och ärlig då som nu... och det svängde... såklart... https://alkoholhjalpen.se/comment/232707#comment-232707

I kväll kommer en kollega som är i pensionsåldern hem till mig, hon är som min mamma på mitt jobb, fast hon är inte särskilt mammig av sig, hon är smart.. för smart för sitt eget bästa och för arbetsplatsens, hon är rak och ärlig och det älskar jag. Hon och jag ska dricka vin på min balkong.. mitt blir alkoholfritt... i morgon ska jag på AW men en vän i min egen ålder, då ska vi till en stor stad i närheten.. jag kör.. men det ska bli kul att komma ut och få sminka sig.. titta på folk :)

Och den där killen... jag hoppas att ditt vin blir till vatten, blixtar prickar dig, hälsa till satan.. vi hörs ;) nevars.. men det jag skulle komma till tidigare var att jag gick in i min gamla tråd och hade skrivit om någon hemsk ångest jag hade. Men hade då valt att sitta i ångesten - känna den, tillåta den att ta plats och inte trycka ner - men bara i 5 minuter. Efter 5 minuter så släppte jag det. Gjorde det i går också, och det funkade. Kan nog inte släppa det helt men med en inandningsövning och med vetskapen att jag har gjort det jag har gjort, det jag kan ha gjort i min värld.. det är inte upp till mig, jag kan inte tvinga någon annan till något... jag vill inte behöva tvinga någon.. jag vill inte va med en sån person... kanske finns inte den personen för mig.. men då är det ändå okej med mig. Jag tillåter inte någon annan att ha makten över mitt mående och min dag!

@Lim skrev:"Men nu idag är det som om årets stress och ångest sitter i väggarna hemma och skriker åt mig. Jag känner mig så ledsen och grå."

Jag tror att vi måste bejaka de perioderna som kommer när ”allt annat är över”. Man kämpar på så länge man måste, orkar mer än man tror sig orka. Och sen i pausen mellan det ena och det andra blir det liksom lugnt ett tag. Smärtsamt lugnt. Och man blir så trött och låg och energilös. Då är det lätt hänt att man lägger i ännu en växel, för att inte tvingas landa i intet.

Men jag tror att vi behöver bejaka intet-stunderna, när det har slutat blåsa. Sitta på en stol och fånglo. Bara vara. Okej, okej, okej. Orken och lusten kommer tillbaka, ha tilltro till det. Kontrasterna behövs för att vi verkligen ska uppskatta det positiva.

Kram 🐘