Senaste kommentarerna i forumet

Läst o känner med dig!!! Inte för att jag är i samma läge, utan för att jag tycker om dig o vill att du ska må bra!
Så skönt med hästen, phu!
Göra en sak i taget räcker gott. Du går på "höga varv", som någon jag pratade med uttryckte det. Försök sänka varvtalet😘. Tur din särbo kan det🌞
Här en dag med lite sköna måsten. Maken är iväg under dagen, ungdomarna hos sin pappa. Jag kan bara skrota runt. Ska baka rawfoodbröd. Momsredovisa. Yoga.
Kram!!😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️

@Pianisten den där balansen alltså. Livets eviga utmaning tycks det som. För egen del handlar det om att få ut så mycket som möjligt som jag mår bra av med lagom mycket insats. Stor utmaning. I kväll middagsgäster hos oss till exempel. Mitt gamla jag hade planerat maten långt i förväg och ställt ganska höga krav på menyn. Hade varit många stressade tankar om vad som duger och blir det bra nog. Nu helt annorlunda. Gäster bjöds in i går. Jag håller fast vid att fixa bolognesen på två kg köttfärs som jag planerat göra i dag, med eller utan gäster. Det "fina" för kvällen blir att jag åker och handlar lite annan pasta. Efterrätt, blir helt enkelt chokladbit från fin chokladkaka. Räcker till oss. Viktiga är att vi ses och pratar. Bomull för min själ. Kanske andra utmaningar i sak än du har i ditt liv men för mig handlar det väldigt mycket om vad som blir bra nog för andra, vad behöver jag och vad kan jag inte ta igen senare i livet (barnen). Middagsbjudningen i kväll är bara ett exempel och eventuellt en parentes i sammanhanget.

Kram!

@Andrahalvlek Tack!

@Se klart ja, det låter så självklart när du skriver det Se klart. Att jag ska lita på honom och vår relation. Inte försöka regissera den. Skulle han säga något - då hanterar jag så klart det som den vuxna människa jag är. Vad kan hända liksom? Att vännerna aldrig vill ses igen? Tror inte det, de är smartare än så. Däremot kan min relation till pojken få lite pyspunka om jag börjar småregissera vad som "får" sägas eller inte när vi har bjudning. Hmmm...

@Se klart Jag tror att jag håller med Se klart. Se kvällen nästan som ett prov på er ömsesidiga tillit. Att han vet vad som är läge att säga och inte. Prata gärna om det sen efteråt. Att du verkligen uppskattade att han inte sa något. Och skulle han som sagt säga något förfluget så behöver det nog komma ut.

Att väcka diskussionen med sonen innan riskerar bara att ni hamnar i läget ”tror du att jag är dum i huvudet eller?” Kanske. Hur ska jag kunna veta? Jag känner inte alls din son, försöker bara tänka mig in i hur det skulle vara mellan mig och äldsta dottern då hon var i den åldern. Å andra sidan var hon oerhört mogen för sin ålder tidigt och jag vet ju inte hur mogen din son är.

Fundera mer över din reaktion om du får frågan varför du inte dricker, och hur du reagerar om sonen plötsligt berättar din hemlighet. Hur reagerar du då? Genrepa lite repliker inför kvällen är nog klokt. I värsta fall har du bara genrepat i onödan.

Ha det så trevligt ikväll!

Kram 🐘

@Se klart grattis till lägenheten! Marknaden är ju brännhet just nu så jag hade nog hamnat i chocktillstånd ganska snabbt om jag varit tvungen att ge mig in i en budgivning. Har liksom inte vant mig vid den "nya" prisnivån. Galet vad det här viruset har lett till. Du hittar hem till DIG i nykterheten på olika plan. Fint att få följa!

Kram!

@Torn läser att läget är stabilt här, härligt! Jag har i dag lyft ett dilemma inför vår lördagkväll. Tänker att du som pappa till barn i liknande ålder som min pojke eventuellt kan ha något att bidra med. Ja, jag saknar samtalen föräldrar emellan, alltså det man har som par med gemensamma barn. Så, jag rycker i rockärmar lite här och där!

Kram!

@Mirabelle G-S vaknar också tidigt nuförtiden. Inte konstigt egentligen. Jag lägger mig inte senare på fredagar än på vardagarna. Vi är färdigsovna helt enkelt! Känns sunt och friskt.

Intressant med din nya roll på jobbet. Välbehövligt med nya utmaningar då och då.

Kram!

@Vjlo låter fint! Vi håller i med snus och alkostopp. Resten kommer efterhand. Steg för steg.

Kram!

God morgon Charlie
Igår kväll när jag torkade av köksbordet och plockade i köket tänkte jag på dig, dels att det var några dar sedan vi hört från dig, men jag tänkte mycket på de utmaningar med snusstoppet som du genomför, går igenom. Det är en otrolig prestation, och det finns en ovanlig egenskap i detta att inombords vara säker på vad som är rätt- vad som måste göras. Och göra det. Genom dagar som inte direkt varit en promenad i parken. Jag ville bara säga det, du gör väldigt starkt intryck med din stadiga ”core” som är så viktig i pilatesen eftersom den bär hela kroppen.
Nu ska jag fundera på det du frågar om. Men jag vet inte riktigt om jag har några bra tips. Det ord som kommer framför mig är tillit. Något vi nyktra fått kämpa med varje dag- och så småningom lärt oss att vila i. Stor sak för mig.
Jag tänker att relationen mellan dig och din son är mycket tillitsfull, har blivit- sedan den där händelsen förra vintern.
Du har gjort allt som kan förväntas av en ansvarsfull förälder.
Jag tänker spontant att din son känner det starkt och därför finns inget skäl för honom att ”larma” med förflugen kommentar- medveten eller omedveten.
Tänker att er bottenplatta där ni står är trygg. Så tryggt det blir med en tonåring.
Jag skulle försöka vila i det. Att det i sig blir ett förtroende- snarare än att prata om vad din son inte bör säga.
Om han sedan gör det... mot det finns kanske inga samtal eller förmaningar som kan hindra. Kanske finns behov att berätta, kanske kan han inte förstå den skam som det i någon mån skulle innebära.
Det går ju inte riktigt att styra över.
Allt du kan styra över, det gör du.
Önskar att du kan landa i den storheten och ta eventuella beslut därifrån.
Kram!

@Andrahalvlek jodå! Vi är visst vakna! Vilka veckor du har haft nu. Ni är beundransvärda både du och dottern. Våren tar tid på sig. Jag uppskattar kylan eftersom man hinner med att njuta av lövsprickningen. Nästa vecka blir det varmare och du kommer förhoppningsvis få lite mer tid för dig och vila huvudet.

Kram!

I dag är jag på en fin plats i livet. Säger i dag eftersom det går lite upp och ner sista tiden. Mestadels beroende på snusstoppet och dieten som påverkar mig väldigt, men som jag envist håller fast vid för jag ser så tydligt vad som finns där borta. Startade dagen med en fin promenad i solskenet. 05.30 gick jag ut. Skönt att slippa trängas på promenadvägarna som det brukar vara nuförtiden i Stockholms stadsdelar. Njuter i fulla drag av att slippa vara bakfull, att orka, kunna tänka klart, inte vara rädd att möta någon jag inte vill se i ögonen med mina av alkohol, röda, svullna och trötta ögon, känslan av att den jag är, den är JAG - UTAN någon som helst påverkan av alkohol.

Har bakat frallor till min älskade pojke. Tyvärr får jag inga, men så är livet. För mig blir det kvarg med lite färsk frukt och musli. Håller mig mätt längre på det. Det är proteinet i kvargen som är nyckeln. I kväll får vi gäster. Vet inte när det hände sist. Så himla skönt och normalt det känns att kunna bjuda hem ett par färdigvaccinerade vänner. Har det inte varit covid har det varit flickan som satt P för besök här hemma. Så himla bakbunden jag har känt mig när vi inte kunnat underhålla vårt sociala liv. Hoppas det kan bli en ändring för flickans del framöver. Återkommer om det. I helgen är hon hos sin pappa.

Utmaningen för kvällen är då att detta är viktiga vänner av äldre modell (ålder) som är viktiga som förebilder för min pojke. De har funnits i hans liv sedan födseln och värnar om honom mycket. Men. De är mycket moderata i sitt drickande och en av dem brukar dessutom köra bil. De är inte heller särskilt "nyfikna" av sig när det gäller privata angelägenheter då de har hög integritet själva. Det är fullständigt uteslutet att jag berättar om alkoholproblem för dem samtidigt som jag behöver kunna bjuda på ett glas vin. Så är det bara, finns inga argument mot detta faktum. Jag kommer därför dra till SB i dag för andra gången sedan jag slutade dricka. Där ska inhandlas vin för kvällen och alkoholfri öl och bubblor. I mitt huvud håller jag nu på och genrepar vad jag ska säga i kväll om det behövs sägas något och hur pojken kommer att agera. Funderar på om jag ska prata med pojken på 16 år i förväg eller inte. Vill inte att han börjar prata om att jag kommit hem dyngrak från puben när jag haft ansvaret för honom och att det är därför jag har slutat dricka. Jag pratar öppet med honom om det men nu vill jag verkligen och av hela mitt hjärta att den fulla sanningen undanhålls. Hur gör man egentligen? Kan jag kräva av honom att han inte får säga något? Ska jag luta mig tillbaka mot att han självklart inte kommer att säga något för att han värnar mammas rykte eller helt enkelt tycker frågan är ointressant. Jag har ju inte druckit på länge nu. Önskar jag kunde känna mig trygg med det senaste (vilket jag högst sannolikt kan) men jag gör inte det riktigt. Pojken är intelligent, klok och inkännande men fortfarande "bara" 16 år. Finns tips och tankar tar jag oerhört gärna emot dem under dagen.

Nu kaffe och läsa ikapp här på forumet. Händer mycket när man inte är inne på några dagar!

Kram!

@Andrahalvlek skriver: ” Jag känner inte heller samma behov av att skapa feststämning på helgen, varken med mat eller dryck. Jag är ledig och det är fullt tillräckligt för mig. Nöjer mig med betydligt mindre helt enkelt.”

Bingo! Tänk om man bara hade fattat det då i början av nykterheten, när man trodde att man skulle hitta något att ersätta feststämningen och alkoholen med. Det räckte ju gott att bara plocka bort det och vara ledig 😊

Har läst i din tråd, vilken häftig resa du gör och har gjort Vjlo. Otroligt spännande med känslorna som dyker upp extra mycket när du även slutar snusa. Får mig att fundera över vad de där drogerna som vi använder egentligen påverkar. Jag har ju tack och lov aldrig börjat snusa el röka, men funderar över alkoholen och hur även små mängder sällan där kanske påverkar.
Jag tror verkligen att du kommer ur det här mer hel på andra sidan. Acceptans för sig själv. Det är a och o och svårt. Men då tror jag att det är nödvändigt att inte stänga in sin sorg. Minns när jag var yngre och drogfri och var med om en rätt dramatisk händelse. Jag tryckte undan det en vecka och var sen ensam en helg och grät hela helgen. Tänk allt man tränger undan sen dess (jag är också runt 50). Så det finns nog en del sorg som man kanske inte har tid med. Skönt att det känns bättre.
Och vilken häftig tråd du har med så många insikter.

Att vakna kl 06:00 på lördag morgnar och inte somna om... Är det livet efter 40? Eller är det effekten av sommarhalvårets förlovade intåg? Skönt är det iaf. Vakna utsövd, långt innan det är nödvändigt att vakna. Att inte sova tills man blir ofrivilligt väckt, och fortfarande utmattad motivera sig att orka ännu en dag.

Jag var på möte med nya chefen i veckan, och rollen jag ska ha nästa läsår utkristalliseras allt tydligare. Tydligt är att jag står inför rent intellektuella utmaningar. Jag längtar! I många år har de utmaningar jag stått i mer handlat om etiska aspekter, förhållningssätt, riskanalys, krishantering, bemötande, relations- och omsorgsperspektiv... Jag har definitivt utvecklat min karaktär, men mitt intellekt har fått ligga på hyllan och samla damm. Jag ser fram emot att få spänna de musklerna igen 😊 Om ca fyra månader kommer jag att leva i fullkomlig panik över allt jag inte kan, och så kommer jag lära mig det, med skräckblandad förtjusning ta kontroll över en aspekt i taget och bli skicklig på all det där jag inte kan. För många kanske det låter som en levande mardröm. För mig är det ett liv som levs, ett verk som spelar någon roll.

Vad ska jag skriva om alkohol då? Ingen aning. Eftersom jag inte nyttjar det så finns det inte så mycket att skriva. Jag vet inte om jag tänkt mer på alkohol på senaste tiden. Ibland känns det så. Men tankarna rör sig inte om huruvida jag ska dricka eller inte. Svaret är ju liksom inte. Enkelt och bra. Tankarna är mer en undran och nyfikenhet. Hur kändes det egentligen att vara berusad? Är berusningen verkligen en sådan emotionell lättnad som jag upplevde att den var? Jag vet inte... Så här när jag närmar mig två år nykter känns berusningen som fenomen mest otäckt. Stuka kontrollen över de egna tankarna, känslorna och det egna beteendet... Nej tack. Jag vill vara jag. Tänka som jag gör. Känna som jag gör. Uppföra mig som jag gör.

@Soffi skrev:"En sak i taget. Känna mig nöjd över det som faktiskt kommer att bli gjort om jag börjar. Inte slå på mig själv om jag inte hinner allt."

Du vet precis hur du ska göra. Jag lägger till att du kanske behöver lära dig meditera 😉 Som ett verktyg att använda när hamsterhjulet snurrar på lite för snart. Det spelar ingen roll om hjulet snurrar för snabbt pga roligheter eller tråkigheter, det är själva hastigheten på hamsterhjulet som är destruktivt i längden. Vi fixar det kortare perioder, men sen måste vi tillbaka till ”basstationen” och ladda batterierna.

Kram 🐘

Sovit som en stock i natt 😴 Nu sover jag bättre hos dottern än hemma, vojne vojne. Snacka om att mina cirklar rubbas. Vaknade blixtepigg kl 6.30 dessutom, hungrig och kaffesugen. Så den sovmorgonen blev kort, typ obefintlig. Får ta igen det med en rejäl höneblund i eftermiddag istället.

Här under ”Det vidare livet” är det väldigt tyst på fredagkvällar. Då pustar vi ut efter jobbveckan, vilar så som vi har lärt oss att göra utan alkohol. Det är fullt möjligt att få vila utan alkohol. Det tar lite längre tid att gå ner i varv, men när nedvarvningen väl kommer så rullar den stora tröttheten in. Då känner vi hur trötta vi faktiskt är. Kl 22.30 igår kväll höll jag på att gäspa käken ur led.

Jag går numer och lägger mig ungefär samma tid på vardagar som helger, med någon timmes förskjutning fre-lör. Orkar inte med något nattrumlande nykter. Jag känner inte heller samma behov av att skapa feststämning på helgen, varken med mat eller dryck. Jag är ledig och det är fullt tillräckligt för mig. Nöjer mig med betydligt mindre helt enkelt.

Den senaste tiden har hamsterhjulet snurrat lite för fort. Det har varit svårt för mig att hejda farten. Mitt jobb har krävt sitt och logistiken kring dottern har krävt sitt. Jag har valt bort allt annat typ, det var vad jag kunde göra. Förra helgen var naturen oerhört läkande, och naturen ska få göra sitt jobb även den här helgen. Trots sämre väder ska jag söka mig till havet. Ska drömma om den SUP som jag tänker köpa framåt sommaren. Ska gå en kurs först bara.

På lördagsmorgnar brukar aktiviteten här under ”Det vidare livet” vara betydligt högre, men ni har förstås inte vaknat än och det är helt okej 😉

Kram 🐘

STOPP!🛑
Dagen börjar inte bra.
Jag kan se vad jag skrev igår: @Soffi skrev:"🤔hur ska det här gå ...
Morgonpratet kommer (om jag hinner)"
Det går för fort. Jag vill för mycket. Jag är stressad. Och jag är så förbenat TRÖTT.
Andas. Det är en fantastiskt vacker morgon med sol och spegelblankt vatten. Jag ser också min nya gräsmatta utanför som kommer att bli så fin (okej, jag ska vattna - SEDAN, efter jag har skrivit, en sak i taget, sitt still).
Försöker se mig själv lite utifrån - jag är inte klok! Kliver upp klockan fyra en lördagsmorgon, okej, det gör jag alltid så det är ju inget fel med det, men jag brukar njuta av mina morgontimmar där jag bara får vara, idag är jag redan stressad av att "helgerna är för korta". Var ska jag börja? Får tilt i skallen när jag försöker planera och få in allt jag vill göra idag. Så ofta det slutat med att jag inte fått gjort något vettigt alls, framåt eftermiddag/kväll slutkörd av alla borden och måsten som snurrar i huvudet, missnöjd av att allt är ogjort, värd tröst och avkoppling....
Så, hur var det? Om jag börjar göra så blir någonting gjort? En sak i taget. Känna mig nöjd över det som faktiskt kommer att bli gjort om jag börjar. Inte slå på mig själv om jag inte hinner allt.
"Onödigt" att "bara sitta här och skriva" just nu?
NEJ! Det är just nu, när jag dragit upp tempot för mycket, vill för mycket, är trött och "orkar för lite"(🙄 suck, det borde stå "vilar för lite" va'?) som jag absolut INTE ska släppa kontakten med forumet, för man ska aldrig lita på en alkis. Det sista jag vill är att komma på den "briljanta idén" 😤 att lösningen finns på flaska.

Andas, landa.
Okej, jag erkänner, jag har precis varit uppe och "sprungit" lite, satt på vattenspridare, diskmaskin och tvättmaskin. Hunnit med att röka två cigg...
Läser igen vad jag skrivit. Det hjälper verkligen att skriva av sig (mig). Se svart på vitt. Påminna mig om varför jag är här, varför jag skriver just på alkoholhjälpens forum.
Här finns mina vänner, de vänner som vet och kan förstå hur jag är/har varit.
Nu tror jag att jag hittat lite lugn så att jag kan svara er, inte för er skull, utan för att jag vill, för att ni är viktiga för mig 😉😉😍. Det får ta den tid det tar 🤩.

@Sattva skrev:"Jag tror vi alla har olika grundenergi. Du behöver nog röra på dig. Inget fel med det, våra kroppar är till för rörelse! Då är stillasittande o övervikt ett mycket större problem än att man rör sig för mycket, generellt i samhället alltså. "
Ja, jag är tacksam och glad att jag är en energisk person, att jag tycker om att röra mig och inte är överviktig (även om jag vill ha bort de där nykterhetskilona...). Så det är dumt att "gnälla" över något som i grunden är positivt. Det är ju bara det att jag fortfarande inte fått ordning på min sömn. Jag är trött. Jag tänker att lite rörelse/motion hjälper mig att sova bättre och det gör det nog - i lagom mängd. Inte när det är ren oro och trötthetsrastlöshet som driver ut mig på ytterligare en promenad... Då vore det nog bättre om jag kunde klara att koppla av? Å andra sidan, i skogen försvinner många av mina måsten... Ja, jag vet inte...

@miss lyckad skrev:"Vad härligt att du är så nöjd med huset Soffi"
Ja, jag älskar det alla dagar!!! Jag fick möjligheten att uppfylla min dröm - och det blev bättre än jag vågade hoppas innan 😍😎!

@Miss Mary Poppins skrev:"Jag skulle behöva lite av det som gör dig så positiv och glad 😂😍👌 Du verkar ha det så bra 🙏💚🌸"
Oj 😶... Ja, det kan ju vara lite blandat det där som du ser.... Men, även bortsett från dagens inlägg så blir jag lite förundrad 🤔. Forumets solstråle Mary behöver lite positivism och glädje - av mig!?! Eller rättare, av det som gör mig positiv och glad för det mesta numera. Du har det redan Mary! Det är nykterhet! Det är "all in" må bra-strategier. Och, jo, just ja, hmmm, det är lite chokladpraliner också 😉😋😁. Så visst har jag det bra!!

Tack alla för att ni bryr er om min häst!
Hon är frisk!!
Energin har återvänt efter feberhängigheten. Tusen myror i brallan, typ 😂. Veterinären var tvungen att ge henne lugnande för att kunna undersöka hennes skadade ben, inte för att hon var dum utan för att det var såååå svårt att stå still 🙄🤣. Skadorna har läkt som de ska 😅! Ordination "Smyg igång träningen med skritt ett par veckor och öka sedan succesivt så kan ni nog vara fullt igång om ett par månader" 🤩🤩🤩🤩!
Fast... smyg igång 🤔... över 500kg dynamit som är less på att vara stilla och bara vill springa fort...
Nåja, kanske tur att hon har en matte som förstår känslan av att behöva röra sig. Som vet att det inte finns något illvilligt alls i det...
Nästa inlägg skriver jag kanske ifrån någon trädtopp, inte mer med det 🤣🤣🤣

Nu är det dags att hänga upp tvätten. Dammsuga efter det. Har jag tur så kommer gubben tidigt idag och vill "fika nu igen 🙄" dvs hjälpa mig att pausa 😅😂, annars får jag öva själv.

Jag är okej som jag är.
*Jag gör så gott jag kan - det räcker bra. *skrivet med fetstil och understruket idag.

KRAM! 🌼🦢🌼

@Sländan Det låter klokt att uppsöka läkare för att få hjälp med dina diagnoser. Att självmedicinera med alkohol är väldigt vanligt, och där vill du inte hamna igen.

Kram 🐘

Det händer väldigt mycket i min hjärna nu.
Jag har lagt all min tid på att bli helt nykter, eftersom det blev mer och mer alkohol.
Det jag helt glömt bort eller förträngt är min (ADHD )eller ADD som jag fick när jag gjorde en utredning i vuxen ålder.
Troligtvis så har jag självmedicinerat med alkohol, hjärnan blir lugnare och man tänker saktare. Vilket är väldigt skönt att få lite lugn och ro i hjärnan.
Till problemet är nu att jag börjar känna av symtomen på ADHD mycket mera.
Visst har jag mycket mera ork och idéer på dagarna, men sedan är jag totalt urlakad efter kl 15. Sista veckan har jag sovit nästan all min lediga tid.
På Tisdag har jag fått tid till en psykolog på vårdcentralen, och en tid till min läkare i slutet av Maj.
Jag måste få hjälp med någon KBT för att hantera min ADHD utan alkohol.
Jag är väldigt glad att jag började med problem nr 1 Alkohol- nu ser jag hur jag fungerar och mår på riktigt.
Jag provade en ADHD medicin - concerta för många år sedan. Den fungerade väldigt bra i början, jag kände mig väldigt lugn och harmonisk. Men det avtog efter en tid och jag slutade. Det var väl där min alkohol tilltog, antar jag.
Helst vill jag inte äta mer mediciner. Jag äter redan venlafaxin mot depression och utmattningssyndrom.
Nu läser jag allt om alkohol och ADHD, resan fortsätter 🙏🏻💕

@Andrahalvlek It passed. Allt som behövdes var sömn. Oftast verkar det vara just det som felas mig när marken börjar gunga under fötterna... Sömn. Kram

Minns också det när jag drack, att jag ville hämta mina barn så tidigt som möjligt, från kompisar..Fotbollsträningar och matcher på helgerna, så var det nästan alltid jag som körde dit..Stackars ungar, vad mycket alkoholen gjort att dom inte blev prioriterade. Så fantastiskt att vi kan ändra riktning, och göra vettiga val i stället..Idag såg jag och sonen på nya ”Mäklarna” med Kjell Bergqvist..Det är så mysigt att se på något gemensamt..Förr var hans pappa med..En riktig familjeserie..Vi hade några stycken vi alltid kollade på..Nya tider nu..Mest på gott faktiskt..🍃🔥🍃

@Soffi Tack! 🤗 Ja det behövs inte mycket egentligen för att ungdomarna ska hamna på rätt/ fel spår.
Min son går det bra för i nuläget, men den kompisen som varit med oss och fiskat senast ( och som han ska ut och fiska med i dag) har varit ute på farliga stigar med ”fel” kompisar tidigare. Hans föräldrar är så otroligt tacksamma för att jag ” ställer upp” och tar med deras son ut. I kväll ställer de dock också upp och ska åka och hämta dem sent i kväll. Det är förresten en sak jag har märkt. Min dotter med kompisar är alltid iväg på fredagskvällarna på en fritidsgård som ligger på ” bilavstånd”. Det sitter väldigt hårt åt för hennes kompisars föräldrar ( även min fru) att köra och hämta dem sent på fredagskvällen. Fredagsvinet/ ölen är verkligen jätteviktigt för dem.🤨 Jag var ju likadan förr tyvärr.
Ungdomarna blir bortprioriterade av alkoholen. Inte alls bra tycker jag, nu när jag ser det med nyktra ögon.

Så oftast är det jag som åker och hämtar tjejerna, och det gör jag med glädje.😍

@miss lyckad, jag har också en V60! Det skulle vara bra med fyrhjulsdrift i bland när jag drar upp båten från branta ramper. Men än så länge har jag klarat mig.😅

Jobbar i kväll, har faktiskt inget emot det alls, men kollegorna muttrar alltid just på fredagskvällar. Fredag= alkohol sitter som gjutet i deras skallar. Stackare.😜

Kram

@Andrahalvlek Vandrande zombies har jag har talats om, men inte bilkörande zombies. Fy, vad läskigt det låter.😧 Tur att jag tror mig veta att du tar kål på zombien under helgen.❤️

Kram 🤗

@Se klart Stort grattis till lägenheten!😍 Vad skönt att du fixade budgivningen galant!😎Känner igen det det där när man har flyttat förr, alltid något som man egentligen inte var helt nöjd med. Det är konstigt men det är väldigt mycket som blir helt perfekt numera tycker jag. Jag tror det har med nykterheten att göra. Tacksamhet, acceptans, självkänsla och positivt tänkande har kommit fram på ett helt annat sätt.

Ha en mysig fredag! Kram 🥰