Senaste kommentarerna i forumet

@Miss Mary Poppins Tack detsamma Mary P! Tänk, för 4 mån sedan kände vi inte ens varandra, nu har du ett utseende för mig! Du är mörkhårig, lite österländskt utseende/ vacker, normallång o normalviktig. Snabb i tanke o rörelser, livlig. Nära till skratt, påhittig. Ha ha, som taget ur en kontaktannons! Men så ser jag på dig😍😂🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️

@Andrahalvlek Tack! Du har varit ett ovärderligt stöd genom resan! 😍🙏

@VaknaVacker Ska kolla upp PAA, aldrig hört talas om det!

Jäklar, sov till 11 idag! Jag ÄR nog väldigt trött helt enkelt! Bara att ta hand om, inte ignorera men inte heller överanalysera.
4 mån!! Så skönt. Jag har faktiskt lagt märke till en längtan efter vin de senaste dagarna. Men ni kan vara lugna som läser, jag kommer INTE agera på det. Jag vet ju att alkohol inte fungerar för mig. Jag är en beroendepersonlighet i läkning och detta är bara min kropp o knopp som signalerar att jag behöver....vila? Uppskattning på jobbet? Bekräftelse?
Vill inte vara rädd för känslan av längtan efter vin. Man får känna den. Den står för något!
Jag känner verkligen att det bara är fördelar att vara nykter! Det var valborg igår. Ungdomarna hos oss denna veckan. Yngste sonen hemma, dottern hos vänner (hennes "cluster", ok ur coronaläget för oss). Iaf, hennes pappa skickar sms vid 23 o undrar var dottern är eftersom det är stökigt i området. Jag kan svara klockrent tillbaka. Förr var jag nojjig att inte svara vettigt. Plus att det känns oerhört tryggt att veta att OM något hade hänt, hade jag kunnat rycka ut mitt i natten. Nu kunde jag ist ha en nykter sms-kontakt m dottern då o då.
Jag ser på min mentala svacka som att "det som går ner måste gå upp igen". Att det är övergående. Det kommer bli bättre!

@Charlie70 Det sköna med de där helt opepp perioderna när man är ointresserad av livet i allmänhet är när det plötsligt släpper. Plötsligt är det som om dimman skingras och man ser med fräsch och klar blick på livet igen. Jag fattar inte hur det händer riktigt, bara att det plötsligt händer, och att det inte går att forcera fram. Nästan som om att man måste vältra sig i eländes elände ett tag för att kunna lyfta blicken, se och uppskatta både stort och smått som inte är eländigt. Kanske är det livets sätt att lära oss tacksamhet, genom att kasta oss mellan kontraster...

@Andrahalvlek skrev ” Det är som att jag bra dagar laddar mitt batteri till 70 procent, för 100 uppnår jag typ aldrig. Under sämre perioder kommer jag kanske bara upp i 40 procent - och då tar det snabbt slut. Inga reserver finns kvar alls när jag drösar i säng framåt kvällen.” Spot on! Det är PRECIS så det känns. Och så undrar man varför euforin över nykterheten inte infinner sig 🙄 när man dragit ner på allt ”må bra”, följt av många ”borden” som trots allt finns på behovstrappans första steg... Tidspress är även min fiende. Arbetsdagen sönderhackad av eviga möten med bara spillkvartar emellan till att verkligen få något jobb gjort. Fan och hans moster och hennes jäkla hund som avbryter de spillkvartarna för att de vill nåt, behöver nåt, eller bara anser sig i behov av att ösa galla över nåt. Flowet i kärnuppdraget infinner sig inte alls under betald arbetstid. Vad gör man?

Vad fint med 4 månader. Grattis till det🤗🌹
Jodå alkoholrelaterade obalanser kan finnas kvar länge. För mig var det så och jag vet inte var jag befinner mig i det nu. PAA heter det. Men det går inte att beskriva fördelarna av att vara nykter!! Har tänkt att bättre än så här kan det inte bli. Och sedan igen: jodå, det blev det!🙂kram

@Miss Mary Poppins Tack MMP ❤️ Och jag ser ju dig som en stor förebild. Jag må ha avhållit mig från alkohol längre, men du har kommit så mycket längre på andra vis, livsviktiga vis. Du har en förändring i taget landat i ett hållbart liv som lämnar utrymme för eufori... Inte illa pinkat min kära. Briljant till och med 😊❤️

Du är verkligen en förebild 💚🙏🌸 Så synd att du inte fått känna på "euroforin" . Jag är helt kär i livet sedan några veckor. Men bra att du påminner oss om att alla inte blir lyckliga per automatik.

Tog mina första osäkra steg med dig och är dig evigt tacksam 🌸🙏💚 Dina grönkålschips räddade mig. Jag var Cocaholic 🤣🥳 Nu går vi båda med egen motor. Du är långt före mig, men jag är nöjd så. ❤

@Mirabelle G-S skrev:"Det är väl så att nykterheten leder till beredskap att förändra, att en förändring i taget frigöra energi och utrymme för de där roligheterna som ger stunder av eufori i livet."

Spot on!

Kram 🐘

@Sländan Verkligen gulligt att de hade med sig alkoholfri öl till dig. Min närmaste omgivning anstränger sig också och köper hem alkoholfri öl och vin till mig när vi träffas. Jag dricker gärna sådant eftersom jag är nyfiken på alla alkoholfri alternativ som inte är läsk. Det är för sött för mig.

Det är otroligt skönt när man inte längre bryr sig om att andra dricker tycker jag. Minns det speciellt från julafton. Min mamma drack några glas vin och barnens pappa drack några öl och whisky. Och jag vet inte ens hur mycket det var kvar i vinflaskan när kvällen var slut. Tidigare hade jag stenkoll på sådant, alltid hade jag ”nästa glas” i sikte. Så skönt att slippa det!

Så skönt är det också när omgivningen känner sig bekväm med att dricka alkohol, även om jag inte dricker. Den typen av hänsyn vill jag inte att de ska behöva ta, även om jag själv undviker vissa situationer där jag vet att det dricks massor. Typiska fylleslag har jag ingen behållning av längre, av naturliga skäl.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Mm... bekymret blir ju då problem som man inte kan fixa, eller lära sig att leva med. Utan vinets förlovade dimma blir man illa tvungen att förändra istället, sig själv eller situationen. Det är väl så att nykterheten leder till beredskap att förändra, att en förändring i taget frigöra energi och utrymme för de där roligheterna som ger stunder av eufori i livet.

Stå på dig. Tjuriga barn är vi mammor vana vid, det är bara att fösa dem framåt sakta i all välmening. Vi vet vad som är det bäst för dem och sen får vi invänta att de upplever det själva också bara.

Andas, andas, andas.

Kram 🐘

@Charlie70 Duktigt att sluta snusa! Det är jag absolut inte redo för. Jag har slutat förr. Längsta uppehållet var på fyra år, då vi bodde i ett land som det var riktigt jäkla besvärligt att föra in snus till... En flytt till ett land där processen snusinförsel var enklare var allt som behövdes för att jag skulle återgå till vanan 😬

Stor igenkänning på stråk av harmoni! Nu för tiden klarar jag av att ”bara vara” på ett sätt jag aldrig fixat förut. Inte sedan jag blev vuxen iaf. Att bara vara, utan att göra nytta, brukade kräva den där vinaren och dimmig glömska. Kanske finns ett frö till euforin där i den nyttolösa harmonin.

Grattis till 4 månader! 🥳🥳🥳🥳 Det har verkligen varit så inspirerande att följa dig på din nyktra resa. Och den fortsätter!

Kram 🐘

@Sisyfos Tack Sisyfos. Ja, jag tror också att jag hade hanterat den toxiska stämningen på jobbet annorlunda om jag fortfarande bedövat den inre rösten med vin. Jag hade druckit och stått ut. Inte för evigt, men definitivt för länge. Jag begriper mig inte på folk som är så detaljfixerade att ALLT framställs som gigantiska problem och dödssynder. Vi har ett stentufft jobb i en emellanåt farlig arbetsmiljö. Det finns gott om saker att oroa sig över, stöta och blöta, förebygga och krishantera. Då tänker jag att man kan andas och glädja sig när man lyckats vända de värsta stormarna till en hanterbar bris. Men nej. Då ska det snackas skit och attackeras över skitsaker. Hysteriska anklagelser över att det är oordning i pussel-hyllan, papper på golvet i toaletten eller att någon stackars kollega är ondskan själv pga gick in med skor, använde för litet rengöringsmedel när hen städade bort en olycka, eller fyller inte på toapappret lika ofta som vederbörande. För mig framstår människan som patetisk och imbecill, och det är en källa till evig förundran hur andra tar larveriet på allvar, ”lyssnar in”, tar till sig och hjälper till att lyfta tramset på allvarsamma möten. Mest förundrande är hur villiga annars vettigt funtade människor är att lyssna på outsinliga tirader av skitsnack om andra vettigt funtade människor. Hela gruppdynamiken är en stor besvikelse faktiskt. Det är ju inte bara det toxiska fanskapet som är problemet, utan alla jamsare runt omkring som stryker medhårs (tex chef och två arbetslagsledare). Den chef (och samtidigt arbetslagsledare) vi hade för två år sedan hade vett att vänligt (oftast iaf) men bestämt hålla den här människan kort och inte ge utrymme.

Jag tänker att euforin nog kommer först när vi fyller livet med roligheter. Roligheter som vi inte hade orkat med under vårt förra liv. För då orkade vi ingenting mer än att dricka. Drickandet var lösningen på allt. Men livet blir verkligen ingen räkmacka bara för att man slutar dricka, problemen kan hopa sig ändå. Men i alla fall jag tar mig an problemen med ett större lugn, ”okej, nu hände det, nu får jag fixa det”.

Och precis som @charlie70 känner jag ofta stråk av harmoni och nöjdhet på ett sätt som jag inte känt på evigheter. Jag är mycket mindre rastlös, kan verkligen njuta av att bara vara. Och hopar det sig alldeles för mycket så vet jag numera att sova är den allra bästa medicinen.

Jag tänker också att din nuvarande jobbstudion hindrar dig från att uppleva euforin, och att det nya jobbet nog kommer att ge dig större chanser att umgås med de positiva känslorna ❤️

Kram 🐘

Samma misstag varje gång. När jag upplever ökad press så drar jag ner på sådant som inte är egentliga ”måsten”. Som mina dagliga promenader på totalt 12.000 steg. Veckans steg ligger på 5.600 steg i snitt. Uruselt. Och då är det inte prestationen som är viktig, utan att promenaderna och naturen laddar mina batterier. Jag gör samma misstag varje gång - drar ner på sådant som ger mig energi, när jag istället borde göra precis tvärtemot.

Jag drar dessutom ner på en massa ”borden”. Det ser verkligen ut som kriget hemma. Jag orkar inte. Kan inte förmå mig. Då får det se ut som det gör, det är åtminstone ingen annan som behöver se eländet. Och just nu när jag är hos dottern så slipper jag se det också. Och det spelar förstås ingen större roll, men det är ett typiskt symtom på att jag inte hinner ladda batterierna ordentligt.

Det är som att jag bra dagar laddar mitt batteri till 70 procent, för 100 uppnår jag typ aldrig. Under sämre perioder kommer jag kanske bara upp i 40 procent - och då tar det snabbt slut. Inga reserver finns kvar alls när jag drösar i säng framåt kvällen. Jag behöver ladda upp mitt batteri med må-bra-saker och dit hör promenader, naturupplevelser och att umgås och skratta ihop med någon tex. Något man gör för att man har lust - inte för att man måste eller borde.

Jag gillar inte att passa tider. Det är en rest efter mina sjukskrivningar. Har jag en tid att passa innebär det alltid en form av anpassning av det som jag håller på med. Flowet infinner sig inte, det trivs inte alls under tidspress. Samtidigt upplever jag att omgivningen bara vill ha och ha av mig, men jag upplever inte att jag får någonting tillbaka. Det blir en tydlig obalans.

Varje stackars medarbetare kan förstås inte veta att just deras önskemål om besked kan kännas som droppen som får bägaren att rinna över för mig. Jag måste förstås bemöta alla med ett snällt ”jag ska kolla på det och återkommer med besked”. Och sen hittar jag inte tiden att titta på just det, så jag kan inte ge besked och det gör också att jag känner mig tidspressad.

De tjatar inte ens, det är jag som förväntar mig att kunna ge dem besked så snabbt som möjligt. Men de är så många och för att kunna se delar av pusslet så måste man först få tid att se helheten. Och för att se helheten måste jag slippa känna mig tidspressad - och få tid till att låta flowet blomma. Det trivs inte under tidspress, då kryper det ihop som ett skrämt rådjurskid.

Andas, andas, andas.

Vi har sovit gott, gick och la oss kl 22 och gick upp kl 8. Nu har vi ätit frukost och jag har skickat ut dottern till stora tv-rummet/köket där de andra håller hus. Själv ska jag ta bilen och köra iväg och ta en långpromenad i skogen. Hört talas om en runda i närheten som jag verkligen vill utforska. Promenera runt här på villagatorna i byn har jag redan tröttnat på. Jag behöver riktig natur omkring mig.

Kram 🐘

@Mirabelle G-S skrev:"Sorry, but I don’t feel it. Livet är precis det samma. " Jag ler när jag läser din text. Jättebra att du tar upp just detta att det kanske inte blir fyrverkeri och bomber för alla som slutar dricka. Min erfarenhet från alkostoppet är dock lite euforisk. Det lugn och de stråk av harmoni jag kan känna nu har jag inte upplevt sedan jag var barn och hade aldrig kommit om jag fortfarande druckit. Har just slutat snusa också och där kan jag inte känna EN ENDA positiv grej med stoppet. Fyra månader senare består avsaknaden av nikotin fortfarande bara av stor jvla saknad och ett sug från hlvetet. Men jag slutar ändå eftersom jag numera är betydligt mer påläst inom områdena beroende och psykisk hälsa. Nikotinstoppet kommer att bidra till bibehållen psykisk hälsa, normal ämnesomsättning och förhoppningsvis insomnade beroendereceptorer i skallen (vill inte mata dem åtminstone).

Kram!

Grattis till 4 månader ❤🙏🥳 Så glad jag fått göra resan tillsammans med dig!! Kram!!

@Soffi Visst är det så, man måste skratta åt det också. Potatisskalare är viktiga grejer. Det tycker tydligen dottern också 😂 Fast numer äter jag ju inte potatis så ofta, då det rimmar illa med min kosthållning, så jag offrar mig gärna 😉

Kram 🐘

@VaknaVacker hänger inte med i svängarna här. Ska maken flytta ut? Varför?

Kram!

God morgon!
Välkommen hit🌼🌼🌼
Så sant det du skriver. Man måste fortsätta hålla koll på sina tankar och triggers om alkoholen så man inte faller för den efter längre tids nykterhet.
Kollade på tv igår och tänkte att vid varje reklampaus på den kanalen så var det reklam för vin. Så jobbas det för att man skall dricka😳
Och komma ihåg att tänka aktivt på alla otroligt fina fördelar det är med att vara nykter. Det är så många. Säger bara: aldrig mer alkohol för mig💪🐻
Ha en fin dag o kram🤗

@Andrahalvlek Tack! 🧡
Ja, jag jobbar mycket med "tänket". Och på att ta hand om mig fysiskt, ja, det har jag väl alltid gjort, varit aktiv och tränat och så, men jag gör det på ett annat sätt nu, tror jag 🤔.
@Sattva skrev:"Vet inte riktigt var jag själv befinner mig mentalt just nu🙃🙄" Ja.. det kan ju växla ganska fort, även för mig...🤔

Jag är i alla fall så himla glad att jag redan i början av året satte mitt mål att "må långsiktigt bra" och inte "att sluta dricka" 😲
Dra bort fokuset från alkoholen liksom, så att den succesivt blir en ickefråga.

Igår hade jag en helmysig Valborgsmässoafton 😍.
På kvällen satt gubben och jag, skitiga av jord och "lagom" svettiga efter jobb på tomten, och grillade korv över en liten eld i solnedgången. 💖💖💖
Funkar förresten fint med te till grillkorv 😊, har ni testat det?

Idag ska jag bara vara och njuta av solen! Med spaden i hand förstås 😂😂😂.
Snart är det klart!
Livet ÄR härligt!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

KRAM!🧡🦢🧡

The show must go on...
Vaknade ruskigt tidigt och trodde det är arbetsdag. Känslan när man inser det är lördag😅
Maken kollade på lägenhet förra veckan och får besked om han får den snart. Han vill inte flytta men jag säger det är ett test så får vi se... han är som ett tjurigt barn. Försöker se på mig själv med objektiva ögon. Det är verkligen så otroligt svårt. Vill inte prata med någon om detta heller, fast jag skulle behöva det. Är det så att jag projicerar allt typ att om han flyttar så löser sig allt i livet? Undrar också på vilka plan behöver jag honom. Och hur behöver han mig? Suck. Haft det tufft tidigare i äktenskapet med barnens pappa, är rädd att detta är en känslomässig repetetion av det om jag inte bryter.
Men inser så tydligt att han måste flytta.
Hade jag fortsatt dricka hade jag utan tvivel levt med honom resten av livet!
Igår hade jag månadsdag. Precis så länge jag varit medlem här. Ett år och 4 månader som nykter💪🐻