Senaste kommentarerna i forumet

Förra året spårade mitt drickande ur totalt. Jag var otrogen flera gånger utan att jag ens minns det. Sista gången jag drack mig extremt berusad hade jag dessutom sex med min kompis kille. Jag minns det knappt, det enda jag minns är att det kändes som ett övergrepp och att jag ville därifrån. Jag hade otroligt ångest, min sambo märkte att något var fel direkt.. jag sa att jag hade blivit våldtagen. Min sambo fick panik och ville att vi skulle anmäla men jag kunde inte det då jag inte kan säga att det var en våldtäkt med all säkerhet. Tillslut berättade jag vem det var och att jag inte kunde säga att det var en våldtäkt. Min sambo tyckte jag skulle prata med min vän om detta vad hennes kille och jag hade gjort. Men jag vägrade, för dom har ett litet barn ihop och även om mitt samvete skulle bättras så är det inte bara mig denna händelse detta drabbar utan även deras barn. Jag har fortfarande inte berättat för min vän och planerar inte att göra det. Dels för att jag vet att hon inte kan se det från min synvinkel, jag mådde psykiskt dåligt under denna period, jag drack mig så berusad att mitt medvetande lämnade min kropp och gjorde saker jag aldrig skulle kunna komma på tanken att göra nykter. Jag har istället valt att försöka bryta kontakten med med min vän, något jag ändå tänkt göra med tiden då jag inte anser att vi har så mycket gemensamt längre. Sen får jag leva med skam och skuld för resten av mitt liv men det är väl smällen man får ta när alkoholen tar över till den nivån?

Jag slutade inte dricka efter detta men jag lät mig aldrig bli så berusad att jag tappade kontrollen. Sedan blev jag gravid i årsskiftet och har nu inte rört alkohol sedan dess, jag är inte sugen och är peppad på att fortsätta ha avstånd från alkohol. Jag har fortfarande ångest för hur min sambo blivit behandlad genom åren av mitt alkoholdrickande och hur dåligt jag fått honom att må för det. Men jag är peppad på mitt nya liv och våran framtid med våran lilla pojke som anländer till hösten.

Jag kommer aldrig vara berusad kring mitt barn, som jag fick se mina föräldrar vara när jag var liten och leda dom hem vissa kvällar när dom varit på fest. Jag tror min uppväxt kring alkohol bidragit lite till att jag varit för svag för att stå emot vad den kan göra med en när man mår psykiskt dåligt.

Med det sagt så är mitt nya liv utan alkohol fantastiskt, jag saknar det inte och önskar att allt jag gjort på fyllan kunde raderas ur minnet (det lilla man minns) .. Men någonstans känner jag att jag också får skylla mig själv och ta lärdom utav det.

Det finns en ljusare framtid utan alkohol ❤

Jag brottas med min kluvenhet att tiden inte räcker till men jag har insett att jag inte kan backa med min träning nu. Jag måste få uppnå de målen jag satsar mot nu och känna känslan av att ha slutfört något till toppen. Nu eller aldrig och jag tänker att det kommer stärka mig för resten av livet.
Sitter här och försöker smälta att synen börjar bli sämre. Skaffade terminalglasögon för nått år sedan och häromdagen märkte jag att det även kändes oskarpt vid TV:n och att det är höger öga som inte håller skärpan längre. En liten men tuff insikt att man trots ringa ålder inte är odödlig, 40h i veckan framför datorskärmar är kasst för synen och börjar ta ut sin rätt.
Det ger mig ännu mer bränsle att slutföra mitt mål. Alkoholen stal tyvärr alldeles för många år innan man fick hitta det man ville göra och om några år kommer kropp och tillväxthormonerna inte att gynna träningsresultaten längre och jag kommer få acceptera att ha träning enbart för att må bra och bibehålla styrkan utan några inspirerande mål..

På tal om tiden så insåg jag också igår att det ändå går att göra mycket med väldigt lite. Främst är det ju tid med barnen jag känner att jag försakar. Efter jobbet tog jag spontant cykeln bort till skolan och mötte dem vid hemgången. Vi tog en tur i byn, ut till ett grönområde där dottern fick visa en koja de byggt på fritids. Lillgrabben ville visa en ny lekplats på andra sidan byn och sen tog vi en liten sväng förbi affären. Hemma var det sedan det vanliga med matlagning o.s.v men efter maten sa jag; ska vi inte gå ut på gräsmattan och kasta lite boll? Så vi gjorde det och fick ytterligare en liten stund till varandra, sen avslutade vi med en saga i sängen. Med ganska små och oavancerade medel så fick vi förhållandevis mycket tid tillsammans igår. Det går ju bara man är lite kreativ.

Hmm 🤔 Undra om det är vanligare bland kvinnor att totalt strunta i hur bilen ser ut?Det är nämligen samma sak med min fru, Inne i vårt hus så ser hon minsta fläck på tex badrumsdörren, och undrar argt vem som har orsakat den, medans bildörren kan vara helt lerig utan att hon reagerar alls. 😅

Jag håller med om att bilar bara ska fungera. I går fick jag lämna in min bil på verkstad igen pga en oförklarlig punktering. Händer det något med bilen nästa vecka så börjar jag nog bli smått irriterad.😏

I eftermiddag ska jag putsa alla fönster på huset, sådant är kul, eller hur @Andrahalvlek. 😂

Kram

Något som är kul, är att vi är rätt många nu som knäckt koden..😎..Dvs slutat att lalla med tanken om att kunna dricka måttligt..Det är ytterst få beroende personer som kan det, utan ångest och ett jäkla räknande, och dividerande..Är det lätt, så är det rätt..👍🏽💫😁

Just det var så kul att komma hem igår...not..sambon hade inte ätit och var hungrig och grinig. Han ville ha en maträtt. Då behövde jag åka och handla jag vägrade efter eftersom det krånglade med sonens medicin som inte fanns på apoteket osv. Då blev han surare. Sen sa jag åt han att skärpa sig. Då gjorde han visserligen det men jag var ju redan sur. Senare så börja han hålla på om att jag inte tagit ut hundarna när jag kommit hem och att jag borde gjort det för de saknar mig osv. När han såg att jag blev sur sa han att han skämta. Asså jag orkar inte. Måste man vara elak för man mår dåligt? Eller är hungrig? Eller är trött?

Syrran mådde dåligt hela min uppväxt så det är väl en typ av medberoende. Inte en normal uppväxt iaf.

@Sisyfos Tack för ditt svar. ❤️ Ja du har rätt och jag försöker faktiskt att inte ta på mig sambons mående för att just inte braka av den anledningen. Han måste ta tag i det själv. Jag vet ju själv att man blir inte bättre för än man tar tag i det själv.

Inte medberoende direkt eller pappa har alltid druckit mycket men jag har inte tänkt så mycket på det. Där emot så har min syster haft stoooora problem med psyket och det var alltid massa daltande med henne. Jag fick vara storasyster fast jag är 5 år yngre. Om man mådde dålig var mamma alltid dålig på att trösta utan hon blev ledsen själv så jag har alltid tagit hand om mig själv. Har nog kompenserat med att ta hand om andra kanske. Mamma är dock mycket bättre nu. Ställer alltid upp. När jag brakade slängde hon sig i bilen och kom och tog sonen när jag åkte in med ambulans osv. Så det är bättre men man är ju skadad från barndomen. Håller mycket inne tills det är för sent typ.

Grattis till barnbarnet och fortsatt nykterhet!
Passar ju bra när du vill vara barnvakt åt (illbattingen :) miraklet senare.
Trist med exet, men var och en måste ju välja sin väg själv. Men det är ju maximalt synd när barnen, vuxna eller små, måste uppleva det. Att min son frågade om mitt drickande var/är en av de större skälen till att hålla mig på banan. Att vara en kass förebild skavde oerhört. Ville inte att han skulle minnas mig från sin barndom med en burk i handen jämt och småsluddrigt plastglad. Vet själv att jag ser ner på min pappa för hur han varit och är.

Stöktolerans är så personligt, min fru är något stökigare än jag men vi är båda ganska stökiga. Vi håller köket och vardagsrummet i ordning men resten är kaosigt i perioder. Testade en dammsugarrobot men den kan ju tyvärr inte plocka undan efter barnen eller sortera skor… än. Men katten gillar att leka med den så helt bortkastat var det inte.
Renovering är ju kaos i sin renaste form 😀 Gör man själv tar det lång tid, och gör nån annan så blir det leriga skor över hela stället och diverse spill och höga (fakturor) mobilsamtal om nästa jobb.

Men det låter ju som det är under kontroll här! Till nästa gång, fortsätt ta hand om dig och kram.

Haha, nej var startar räkmackorna? De har jag inte heller hittat. Ja, jag tror att målbilder kan vara bra. Men då gäller det att veta vart man vill, eller så spelar det inte så stor roll för målet kan förändras på vägen ändå. Det där bananskalet kan vara lite oberäkneligt.
@Soffi skrev:"Fast... ljuger jag inte lite nu 🤔... "förmåga att se det som är bra.." 🤔"
Vet du att den där är lite svår märker jag när jag blir för stressad. Jag fick saker gjort i helgen, men var liksom ändå inte nöjd med det. Det blev inte så bra som jag tänkt mig och jag är långt ifrån klar med nåt och har alldeles för mycket att göra. Det är där skon klämmer tror jag för mig i svårigheten att sortera tankar. Och det blir svårt att se det som är bra. Det bara är så. Men jag tänker att jag har identifierat problemet. Det här är definitivt känslor som jag brukar dricka på, men det är bättre att försöka hitta mer hållbara strategier nu. Tyvärr verkar det inte finnas någon Quick fix utan det verkar krävas arbete och tillämpning av de strategier som jag kan i teorin. Sakta blir det nog bättre.

Hej IW! Kul att du har utvecklat ditt liv till något väldigt bra..🥰..Jag har också tittat på personer som kommer och går från bolaget. Många ser slitna ut..Jag är också tacksam att slippa alkoholen. Att fira årsdagar är ju individuellt..Eftersom jag slutade på min födelsedag, så firar jag både och..Du inger en trygghet när du skriver IW..💫🍃..Så verkligen fint att du hänger på forumet..Önskar dig ett fortsatt gött liv..🌺😎🌺

@IronWill Jag väljer att fira årsdagen, 100-dagar och fortfarande även nyktra månader som något av det bästa jag har gjort. Vi har alltid ett val. Å ena sidan, å andra sidan. Halvfullt eller halvtomt.

Kram 🐘

Du skriver en del saker som gör mig lite bekymrad eftersom jag känner igen mig själv litegrann i det och det är något som har kostat på.
Du tar ett stort ansvar för din son och du håller just nu på att återhämta dig från en rejäl svacka. Nu mår din sambo dåligt och du skriver att det beror på dig. @Kaffetanten88 skrev:" Jag vet också att det är mitt fel att han nu mår dåligt. Pga min diagnos och alkoholberoendet. Han är ju medberoende och har brutits ner av mig. "
Det är möjligt att du under perioden när du mådde dåligt betedde dig illa, men hans mående är inte ditt fel. Du kan inte och bör inte försöka kompensera det som hände då med att ta extra stort ansvar eller hänsyn nu.
Lika lite som vi kan skylla att vi dricker på någon annan, lika lite kan vi lägga ansvaret gör att vi dricker eller mår dåligt utanför oss själva. Som vuxen måste man ta ansvar för sitt eget mående. Du kan inte ta ansvar för hans. Du kan stötta honom i att söka hjälp, men du ska inte bära honom. Det är inte ditt ansvar och jag tror inte ens att du gör honom en tjänst. Jag skriver det här eftersom jag har tagit på mig så mycket ansvar för andras mående under hela mitt liv och det är för arbetsamt. Jag kan se mönstren från när jag var yngre nu. Det gick så långt att jag försökte gissa mig till sambons behov och det känns ibland när du skriver som om du gör samma sak påse när det gäller sonens pappa och din nya sambo. Du orkar, du gör, du tar ansvaret...
Det här går kanske bra i perioder när du mår bra. Känns skönt att läsa det förresten, men var lite klokare än jag. Ställ krav! Du gör ingen en tjänst genom att låta dem komma undan ansvar. Att dra växelvis som AndraHalvlek beskriver kan absolut vara nödvändigt under perioder av nedstämdhet eller kriser, men det är också nödvändigt att sparka lite på den andra för att den ska ta sig upp. Som vuxen kan man inte bara lägga sig ner, du vet ju det. Även andra har sitt ansvar och du har ingen skuld att betala igen för att du under en period inte orkade. Ett steg är att förstå och förlåta sig själv för att det blev tokigt en period. Men om nån skyller sina problem på dig då är det dags att säga ifrån. Deras liv, deras ansvar. Men jag vet att det är skitsvårt i praktiken och det låter som om du också är väldigt van att ta hand om andras mående... har du varit medberoende på nåt sätt i din uppväxt?

@Tofu Sån är jag med 😂 Höjer ljudet på bilstereon! Hinner inte städa eller tvätta bilen heller, det ser ut som jag kör runt med en sopcontainer. Tänker varje gång jag sätter mig i bilen:”Jag borde verkligen städa och tvätta bilen”. Glömmer det varje gång jag kliver ur bilen. I helgen ska barnens pappa åka med mig tur och retur Gbg, så jag får väl plocka undan allt godispapper åtminstone 😉 På golvet bakom förarstolen samlas det lätt en del.

Kram 🐘

@miss lyckad @Sisyfos
Ja, så lika vi verkar ha det. Blandat. Utmaningar i vardagslivet, "jakt" på god sömn och vila, men en ny (ny iaf för mig) förmåga att se det som är bra. - Det är ju faktiskt jättebra! 😍💖
@Sisyfos skrev:"Jag är övertygad om att du klarar det utan alkohol. Jag klarar det utan alkohol."
Javisst klarar vi det här! Min pendel slår just nu åt hållet att övertygelsen snarare är att "det här skulle jag aldrig klara om jag drack som förut.." 🤔😅😅
Dock väl medveten om att det är just en pendel. Som inte bör få mer fart om den ska stanna i ett stabilt läge så småningom...

Fast... ljuger jag inte lite nu 🤔... "förmåga att se det som är bra.." 🤔
Idag snurrar många tankar.
Det är bra att skriva ner dem för att se dem tydligare och reflektera. Men, jisses, jag har suttit i över en timma utan att lyckas formulera dem fullt ut, jag får inte riktigt fatt i dem...
Okej, då får det väl vara så 🙄😂..
Just här och nu mår jag bra!
Jag har lite issues över framtiden, men - den blir som den blir!
Jag "borde" försöka skapa en tydligare målbild vart jag vill ... eller???
Kanske "halkar jag på ett bananskal" igen ... för räkmacka har jag aldrig åkt ... men det är nog bara kladdigt där med all majonnäs 🤣🤣

Snurrigt. Japp. 😁😎
Men - jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

Dubbelpost.

@Andrahalvlek såg att du också bytt jobb efter ganska lång tid, också modigt. Och att du också varit nykter en längre tid 💪
Jag blir ofta tvungen att gå förbi bolaget i jakt på snus men det har mest känts upplyftande att slippa ställa sig i kön.
Att glömma hur lång tid det gått är nog lätt hänt eftersom det känns som evigheter på vissa sätt och jag är inte speciellt intresserad av att fira årsdagen då den också markerar en botten och mycket ångest och elände. Lite konstigt om man tänker efter, att en dag kan representera både det sämsta och det bästa man gjort på samma gång.

@IronWill Wow, tänk när man har kommit så långt i sin nykterhet att man minns fel på ett år hit eller dit 🙏🏻 Jag mindes fel på en månad en gång, och det kändes märkligt när jag kom på det. Tur att vi har en app att tillgå!

Grattis till att du har valt ny inriktning i livet även på andra sätt, genom att välja att göra vad du vill göra, istället för att göra det som normen kräver. Modigt! Och mycket mer hållbart i längden.

Det var länge sedan jag passerade så nära ett systembolag att jag såg de långa ringlande köerna in i lokalerna. Var nog ett år sedan senast jag såg det. Men jag håller med dig, himmel vad skönt att slippa delta i det racet.

Kram 🐘

Mare of easttown om ni inte sett- gör det!
(Kanske inget pigg-piller men vi är ju så pigga ändå)
För att krydda ner livet lite ytterligare lyssnar jag just nu på en bok som heter Är mor död? av Vigdis Hjort. Ja ni hör ju.
Idag tog jag fram en hink att samla sniglar i.
”Jag kommer att göra det i år” deklamerade jag till min man.
Måste bara klura på var man slänger kadavren sen? komposten?
Ska upp väldigt tidigt för att hinna in till stan på ett par möten.
Önskar er alla en god natt. I helgen behöver jag vända min stress- hitta förhållningssätt så att diverse frågor inte gnager sig in i min livsenergi. Det viktigaste jag har.
Kram på er.

Kul att se att det går bra för dig och att du inte dricker i skuggorna längre. Så många som hejjar på dig så jag tror inte jag kan säga något som inte någon annan sagt bättre :)

Det var bara det, och kram på dig.

En del tekniskt strul har jag haft idag. Hur kan saker bara hända helt plötsligt utan att jag har ändrat någonting? Jag blir så trött. Jag är duktig på att använda vissa programvaror, men allt runt omkring stressar mig massor. Det är med datorer som med bilar - jag gillar att använda dem och rattar dem helt okej, men hur de funkar under huven skiter jag fullständigt i. Och jag kan noll om det.

Att bli uppringd av en supportkille som sitter 30 mil bort är smidigt men också jobbigt. Hade det funnits diskettstationer kvar i datorerna hade han garanterat trott att en kvarglömd diskett var felet typ. Och ja, jag har startat om datorn. Två gånger för säkerhets skull.

Nåväl det löste sig till slut, fjärrstyrning är smidigt. Teknikstrul slukat en hel del energi dock. Jag vill ju dessutom alltid veta varför det har blivit som det har blivit. Varför har inställningar för ljud och kamera plötsligt kajkat ur? När jag har haft videomöten med samma dator nästan dagligen i över ett år och det har funkat varje dag, men inte idag. Som om någon har smugit sig in här hemma i natt och meckat med min dators inställningar. Suck. Ni hör att det slukar mycket energi!? Några svar på mina varför fick jag inte heller.

Nåväl, jag har gjort ett bra jobb idag också. Heja mig! Känns som min planering håller, så att jag slipper rusa med andan i halsen in i ledigheten på fredag. Jag vill känna mig hyfsat klar, och med vissa saker överlämnade till andra. Imorgon introducerar jag en ny vikarie på video, och då är det bra om min mick och kamera funkar 😉

Kram 🐘

Hej eventuella kvarvarande forumkompisar.

Tråden är nu felrubricerad och jag är inne på år 3 🤔 ja 3 är det (kollade appen, fick för mig att det var 4 men så duktig hade jag inte varit).
(Edit: Jo jag är ju inne på år 4 men har varit nykter lite drygt 3.)
Det här är lite av ett skryt-inlägg så det kanske inte passar alla.

Tänkte skriva att livet är rätt bra nu!
Alkoholen är nästan ett avlägset minne men såklart kommer ett litet sug då och då när andra dricker (kopiöst) men kröken är spolad och förblir så. Jag tror dock att har man en gång provat alkohol så är det en känsla som man vet finns där ute, och den lämnar en kanske aldrig helt och hållet. Men det är ändå på ett annat sätt en minst lika bra känsla att ha gjort rätt val för en själv.

Jag gjorde också en del drastiska beslut i arbetslivet och hamnade på villovägar som var nödvändiga för att till slut hitta rätt. Man kan säga att jag slutade göra vad jag borde (enligt normen) och har gått över till vad jag vill. Det gjorde under för min mentala hälsa. Det får ju lite konsekvenser här och där men ändå relativt smärtfritt.

Livet är ju inte gjort för att må bra jämt men just nu gör jag det i alla fall. Inga mer hallgolv och knappt existerande ångest.
Ska jag klaga på något så är det väl att jag nog behöver öva efter corona på att umgås med allmänheten. Känner mig som en surgubbe varje gång jag är ute, och måste ta mig i kragen för att inte gå och muttra för mig själv. Näven är i alla fall knuten i fickan. Men ge det ett år med ryggsäckar i ansiktet på pendeln och bluetooth-högtalare med extra diskant på bussen så återfår jag nog min glasartade blick och inre dialog ute i världen. Hård hud igen 😁.
Har nog avverkat alla som undrar om bristen på mitt drickande nu och de flesta frågor är besvarade. Kommer väl nån ny då och då men ärligt så skiter jag i vad nya människor anser om mitt drickande. Om de förväntansfullt avvaktar efter att jag sagt att alkohol inte är för mig så väntar de än om de inte själva frågar. Och då har jag ”svar på burk” att ge tills de fattar att det inte är välkommet att gräva i. Men i ärlighetens namn är medelsvensson ganska vettig och bara accepterar.

En annan sak är att fan vad bra det har känts att gå förbi långa corona-köer till bolaget. Inte så att jag ser ner på någon som står där, bara att jag är jävligt glad att slippa. Också att slippa hinna dit. Jag har mitt snus att jaga med jämna mellanrum och det räcker bra som last.

Jag hoppas verkligen att ni också hittar perioder av lugn och återhämtning. Och att jobbet med att dra ner eller sluta i alla fall ger en ökning av positiva konsekvenser och mindre ångest. Eller kanske rent av funkat helt ett längre tag. ”Worth it” säger jag. Ångest, fyllekonsekvenser och dåligt samvete ÄR värre än brist på alkohol.

@Pilla Håller med! Jag var verkligen en helt annan person då. Creepy.

Kram 🐘

Jag kan inte förstå att jag hade så svårt att acceptera att jag inte kunde dricka alkohol.
Och inte heller att jag orkade dricka.
Tack för Grattis alla fina trogna forumvänner🧡
Pilla

@Torn Jag går och lägger mig 21.30 och släcker kl 23. Somnar kring midnatt, går upp kl 6. Så jag skulle behöva släcka kl 22 och somna innan kl 23. Men jag blir inte trött nog för att släcka innan kl 23.

Höneblund på lunchrasten är bäst när man jobbar hemifrån. Helst inte längre än 30 min, då påverkas inte nattsömnen.

Men trötthetssvackan kl 16-19 får jag kanske leva med. Det bästa brukar vara att aktivera mig, inte vila just då. Om jag vilar just då kan jag inte låta bli att ta en höneblund, och då har jag svårt att komma upp igen.

Men min sömn är numer mycket bättre än tidigare förstås. Perfekt lär den nog aldrig bli.

Kram 🐘

@Se klart En sak är säker, även om jag kan ha det jobbigt och tråkigt nu med ibland, så är det aldrig ens i närheten av hur det var förr när jag trodde att alkoholen var ett botemedel. En ond cirkel som bara gjorde allting värre visade det sig. Jag blev totalt grundlurad från den dagen jag smakade alkohol för första gången.

Fy fan för det lömska rävgiftet!😫

Kram