Senaste kommentarerna i forumet

Surgubbar och surgummor betackar vi oss för nuförtiden. Jag minns att jag också kunde agera skyggt och lite avigt beroende på dagsformen. Nuförtiden är jag ju alltid nykter och klar och har inget att dölja. Dock en lite varning för det där med snusstopp kombinerat med diet. Ingen stämningshöjare i mitt liv direkt.

Kram!

Godissuget kommer efter en lunch/middag med snabba kolhydrater. Jag kan t.ex. inte äta lasagne och inte pizza längre för då kommer godissuget som ett brev på posten. En viktig lärdom jag dragit under min tid tillsammans med mattanten.

Så mycket jag känner igen min dotter i din. Det där med kläderna behöver man stöd med. Håller med att kvitta vad de har på sig, bara de håller sig varma eller lagom svala beroende på temperaturen. Hon gör snabba framsteg mot det egna boendet din dotter!

Kram!

Men grattis Jullan!!!! Ett år, då har du satt rutinerna för nykterheten ordentligt. Nu fortsätter vi, en dag i taget!

Kram!

@Soffi Grattis till 100 dagar! 😍 Vid 100 dagar började jag räkna månader, det var en viktig målstolpe. Jullan firar 1 år i dag, det var också en härlig milstolpe. Att döma av dit klockrena inlägg här i dag så vill jag påstå att du verkligen vet hur det fungerar i den här branschen nu! Du fixar ju det här galant, så njut av chokladpralinerna i kväll, det är du värd! 🥰

Stort grattis till 1 år Jullan! 😍 Det tar sin tid för hjärnan att programmeras om, det har vi märkt. Sakta, men som sagt säkert. Bäst att ta det säkra före det osäkra, och det har du gjort helt suveränt.

Kram 🤗

Tack 💕@Andrahalvlek

@Jullan65 Grattis på ettårsdagen! 🥳🥳🥳🥳

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. En dag i taget. Så enkelt egentligen 🤩

Kram 🐘

Dottern strålade som en sol i morse när hon kom ut till bilen klockan 7.30. Med frukost i magen och en god natts sömn i ryggen. Fick godnatt-sms igår men inget godmorgon-sms. Uteblivet sms från henne är alltid ett gott tecken - då är hon upptagen med andra trevligheter. Igår kväll cyklade de tydligen ihop, personal och boende. Hennes pappa har kört dit hennes trehjuling modell större. Det finns en massa fina villavägar i området att cykla runt på 😍

Ett enda smolk i glädjebägaren. Hon hade i morse på sig en tunn sommarklänning och tunna sommarskor utan strumpor. Jag konstaterade mest bara att hon kommer att frysa idag och att jag får jag sortera hennes kläder till helgen. Hon har för mycket att välja på, och framför allt har hon fel saker att välja på. Det är inte läge att gå till jobbet i tunn sommarklänning och sandaler än.

Hon får bestämma kläder själv och klänning är okej - om hon har byxor under. Vilka kombinationer som helst är okej. Jag brukar kalla henne ”Queen of missmatch”. Det är så mycket i livet som hon inte får bestämma, så sin klädsel får hon bestämma. Med en enda begränsning, kläder efter väder.

Hon kan inte avgöra lämplig klädsel med tanke på väder. Skiner solen passar det med sommarklänning tycker hon. Vi har försökt och försökt och försökt att få henne att förstå. Skickat henne utomhus för att känna efter hur kallt det faktiskt är och så vidare. Vi har gått bet. Fetbet. Så i helgen ska jag rensa ut alla sommarkläder och lägga i plastbackar och ta fram först när värmen är lite stabilare.

Kram 🐘

Så sant, inga surgubbar eller surgummor i sikte här inte. Men vad sjutton är en 😃nors???ha en bra dag

Vad bäst du är wow, snuset har jag inte vågat peta i riktigt, men det kanske kommer. Viktigt som du säger att ha förebilder. För mig är ni här inne förebilder och inspiratörer. Ha en fin dag.

Idag firar jag min ettårsdag nykter. Det har varit både lätt och svårt på samma gång. I början, så mycket känslor, så mycket skam. Sedan saknad, sorg och en del vrede. Perioder av eufori, lättnad. Vidare tacksamhet, acceptans. Allt blandat med sug som var galet jobbiga i början och ganska irriterande över lag. Jag kommer aldrig komma över detta till 100%, men sakta och säkert blir min hjärna inprogrammerad på nyktert. Jag saknar verkligen inte alkohol idag, det är bara min hjärna som inte hänger med riktigt, men jag läker, håller mig ifrån första glaset och tar en dag i taget. Då funkar det. Kram Jullan

Grattis till 100 dagar Soffi! Vilken fantastisk resa du gjort och fortfarande gör! Nu håller vi i det här! Själv har jag också just passerat 100 och håller med dig om att inte vilja tillbaka samt att resan är alldeles för dyr att göra om! Med facit i hand finns det inte något som blivit sämre med att vara nykter utan bara tvärtom👍

Jag är helt på din linje Charlie, jag är också trött på kroppens alla måste ha! De sitter ju i skallen på oss och som du säger så försvinner suget långsamt! Tror snussuget försöker lite då och då, för att se om du ändrar dig, men för mig blev försöken lättare och lättare att vifta bort.

Tvinga inte bort tanken, låt den komma och passera. Titta på den, iaktta den. ”Jaha, nu kom den tanken. Konstigt. Jaja, byebye.”

Kram 🐘

@Torn skrev:"Jag kom att tänka på hemvägen hur himla levnadsglad och social jag har blivit."

Nice 😍 Det är verkligen roligt att tjöta med folk, ett underskattat nöje. Slår det mesta faktiskt.

Min dotter sa häromdagen att hon bävar lite inför flytten till inlandskommunen i sommar. Hon säger själv att hon kan ”småprata” men att hon egentligen inte har behållning av det. Hon föredrar djupare samtal med goda vänner. Nu måste hon skaffa nya vänner, och allt börjar med småprat. Jag tänker att varje vänskapsrelation börjar med småprat. Att det är två sidor av samma mynt, som ger olika behållning. Jag älskar att tjöta med folk, men jag älskar också att ha djupare samtal med goda vänner.

Minns att min pappa också älskade att tjöta med folk. Minns från min barndom att han kunde snacka med allt och alla om allt och ingenting. Minns att han också de sista 10-15 åren innan han dog var nästan folkskygg och det krävdes alkohol för att han överhuvudtaget skulle våga prata med någon. Alkoholen gör oss sociala inledningsvis, men osociala på sikt. Tack och lov att vi slipper alkoholen 🙏🏻

Kram 🐘

Tack @miss lyckad 💕🙏🏻 Det är så skönt med er här i forumet, som har kommit längre på resan. Ni har så mycket erfarenhet som ni delar med er av 💕
De här 5 månaderna har jag inte haft tankar eller sug efter alkohol, förutom 1 gång då jag var helt förtvivlad.
I söndags kväll när jag kände mig så deppig och såg det här glaset vin på TV, så fick jag inte det där anti alkohol känslan som jag brukar få nu när jag ser alkohol.
Det gör mig riktigt besviken på mig själv, hur kunde jag tänka att det luktar gott att det smakar gott. Jag skulle inte dricka det om det stod på soffbordet, men bara tanken att det inte är så otäckt, som min hjärna nu har intalat sig, kändes inte bra.
Jag är väldigt sträng mot mig själv, och tänker nu att tanken kanske får finnas även om man inte dricker de.
Jag tänker att en sockerberoende, kanske får tänka att det vore gott med en choklad bit, men lärt sig misstagen att inte ta den.
Med alkohol känns det som helt tabu att ens tänka tanken. Då känner jag mig värdelös och misslyckad, som inte konstant känner den där avsmaken för vin.
Jag kanske får acceptera att det är helt ok att tänka tanken, även om jag inte vill dricka de.
Mycket är väll en rädsla, att tro att hjärnan nu har gått tillbaka och ska säga att det är helt ok att ta ett glas.
Men där kommer min egna vilja in och säger Aldrig! Jag hatar alkohol, den förstör mitt liv.
Jag får lära mig att acceptera dessa tankar, de kommer att komma. Och att jag är inte värdelös för de.
Ha en bra dag 💕 sländan

@Torn Då missade du ju ”Fiskeliv” på SVT igår kväll. Jag tittade, och tänkte på dig. Jag gillade verkligen kajaken som fungerade som en cykelbåt. En sådan vill jag ha 😍 Och det där fisket från branta klippor efter den bruna prickiga fisken jag inte minns namnet på verkade coolt. Påminde om när man fiskade efter krabbor från klippor och bryggor i barndomen. Och den speciella cirkelkroken, som alltid sätter sig i mungipan på fisken så att den inte skadas så att den kan släppas igen, var ju supersmart.

Jag fick med andra ord en liten inblick i din värld 🤩

Kram 🐘

I ett tidigare arbetslag jag ingick i fick gnäll allt för stor plats. Det dränerade mig på energi. På ett möte föreslog jag att vi skulle införa en ”gnällhalvtimme” dagligen då alla fick gnälla i munnen på varandra, men därefter skulle vi inte gnälla alls på resten av arbetsdagen för att inte förpesta stämningen. Det fick avsedd effekt, folk skärpte till sig med gnällandet. Några kastade dock arga och sura blickar på mig, men det bjuder jag på. Jag fick en massa ryggdunkningar också.

Kram 🐘

@Mirabelle G-S Andad, andas, andas. Håll ut. Snart är den arbetsplatsen och kollegan ett minne blott. På ditt avslutningssamtal med chefen kan du ju berätta vilket arbetsmiljöproblem den kollegan faktiskt är. Det är ju synd om avhoppen från arbetsplatsen fortsätter på grund av det. Kanske anser sig chefen nödgad att agera, kanske inte. Men då har du bidragit till en eventuell lösning i alla fall.

Kram 🐘

Grattis till 100 nyktra dagar! 🥳🥳🥳🥳

@Soffi skrev:"Det är en guldgrävarresa där alla med lite uthållighet finner guld!!"

Ja, så är det. Har man bara tålamod så hittar alla guld ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Kram 🐘

GRATTIS till 100 dagar!!! Såklart värt att fira🌞🌞🌞
@Soffi skrev:"För, nej, även om det varit en fantastisk resa så vill jag inte göra om den.
Jag vill inte åka tillbaka dit där jag kom ifrån." Så sant!!! Nej herregud, resan var alldeles för dyr för att börja om igen🙃
Nu ger vi oss in i den här dagen, i mitt jobb vet man heller inte riktigt vad som kommer att hända, men ännu just nu, har jag en helt lagom balanserad dag framför mig!
Vad som än händer idag så har du 100 dagar! Kram!!💪🧡😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🌷🧚‍♀️

100 dagar! 🎇✨🥳

Egentligen slutade jag räkna dagar när jag flyttade in här. Men om jag kan hitta något att fira så kan jag ju inte låta bli, den vanan behöver jag ju inte släppa 😅😂🤣.

Sista resan - en fantastisk resa!
Den har inte gått på räls. Den har periodvis varit tuff, otroligt tuff. Men de bitarna måste jag tänka till ordentligt för att minnas. Kanske är det bra att hjärnan fungerar så, att det jobbiga sorteras bort eller förminskas, att de bestående minnena är de positiva - vinster, glädje, lycka, nya vänner, samarbete, mindre stress, mera sinnesro, listan kan göras lång. Jag tar och ramar in den och hänger upp på väggen. Eller nej, jag skriver den direkt på väggen där det finns utrymme att fylla på mer, mycket mer, det kommer att bli fint! De jobbiga samlar jag ihop i en bok att ha i bokhyllan för att kunna ta fram och läsa "vid behov".
För, nej, även om det varit en fantastisk resa så vill jag inte göra om den.
Jag vill inte åka tillbaka dit där jag kom ifrån.
Jag bor här nu. Trivs här.
"Resan fortsätter", ja, så är det kanske. Men jag är mer kräsen nu, väljer noga i vilken riktning den går.

Med det sagt, att jag inte vill göra om resan, så kan jag ändå rekommendera den starkt för dem som bor kvar i min gamla by, eller jag menar stad, för där bor ju sååå många. Jag vill också uppmuntra till att fullfölja den! Det stod kanske inte i resebroschyren, inte så tydligt iaf: Det är en guldgrävarresa där alla med lite uthållighet finner guld!! Tips: Stå inte med knutna händer och stirra på flaskan där korken skruvats på. Gräv i högarna "nya lösningar" och "må bra-strategier", var nyfiken, prova nytt!

Dags att starta dagen. Hmmm, ser inte riktigt ut att vara en dag som jag önskar... Men, det kommer att bli bra! Egentligen är den ju ett helt oskrivet blad än!
Men... jag "måste" nog handla i em för att kunna fira.
Ja, chokladpraliner förstås 😅😋😍!!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

KRAM! 💖💖💖

@Andrahalvlek Den är bra... att vända irritationen till sympati. Den här människan känner sig tyvärr då ännu mer rättfärdigad i sitt beteende. Hen är så upptagen av sin bitterhet gällande sin egen förträfflighet i jämförelse till alla andras tillkortakommanden att ren otvetydig sarkasm går hen helt över huvudet. Ge minsta gnutta uppmärksamhet så spelar hen ut hela martyr-registret. För att hålla mig lugn tänker jag bara ”Aaaaaw... hen är dum i huvet... stackars...” och totalignorerar. Det har alltid funkat för mig tidigare i arbetslivet, men den här människan måste jag tyvärr ha ett nääääära samarbete med. Och det blir inte bättre av att vi som arbetslag måste sitta i en massa hemmasnickrade terapi-liknande möten som går ut på att älta problem. Om det var professionellt skött av proffs skulle det säkert vara utvecklande för alla. Men det är ju inte det. Nu längre. Efter att de nya effektiviserande in absurdum huvudmännen tog över. Det är billigare hobby-folk som liksom ska hålla i tömmarna. Tex vanliga dödliga, överarbetade lärare, som ”brinner för” något de egentligen vare sig har kunskap eller utbildning för 😝 Martyren får således hålla låda och manipulera fritt, medans hobby-folket ler saligt och känner sig duktiga som lyckas få oss att praaaaaata om prrrrooooblemen. Skapa hitte-på-problem istället för att se sig själv i spegeln och acceptera jobbiga sanningar more like. Dårhus.

Nej vi ska aldrig tillbaka och jag tror du gör rätt och klokt i att skriva ned dessa tankar. För att veta vad varje dag hade kunnat sluta i katastrof. Men nu är det inte så. Kram 🥰

Nyss hemkommen från att ha håvat nors. Jag kom att tänka på hemvägen hur himla levnadsglad och social jag har blivit. Det var mycket nyfikna människor på plats och vi pratade, drog fiskehistorier och skrattade som sjutton.😅 Och jag förklarade gladeligen för undrande ”amatörer” vad en Nors är för något. Så var det verkligen inte förr, jag var mycket mer tystlåten och allvarlig. Tom irriterad och sur för att folk ”störde”. Känns väldigt bra nu i vilket fall som helst, jag lever mycket mer på riktigt på något sett.😂

Var bara tvungen att få ner detta på pränt, i fall jag någon gång glömmer av hur det en gång var. Jag vill aldrig tillbaka dit, jag ska aldrig mer förtära alkohol. Det är passé. Den alkoholiserade surgubben är död. 😍

Tjoho!