Senaste kommentarerna i forumet

Ouch, den sorten är vidrig. Jag tycker att du gör helt rätt som markerar att du varken vill höra skitsnack om andra eller tar någon skit själv från vb. Att alla andra på din arbetsplats inte gör likadant är inte ditt ansvar. Du lider dock av det. Jag brukar vara hjälpt av att inte gå i svaromål alls utan istället tänka ”stackars hen, det måste verkligen vara svinjobbigt att vara så bitter”. Jag vänder irritation till sympati istället. Skruvat, men det funkar. Ibland, när det är riktigt illa, tänker jag det inte bara utan säger det även till vederbörande. Då brukar hen bli tyst. Hur bemöter man att någon tycker synd om en liksom?

Kram 🐘

@Tofu skrev:"Jag skäms inte för min historia. Den lär mig hur jag bör agera i framtiden för att hitta genuin lycka och tillfredsställelse i det lilla."

Det är så otroligt skönt när man har kommit ut på andra sidan och har slutat skämmas, och istället är stolt över den nyktra resan man gjort och gör. Vi har tagit ansvar för våra liv ❤️

Kram 🐘

Precis, som Andra Halvlek skriver..Våra beroendehjärnor försöker få oss att inta substansen hjärnan är beroende av. Det är ju därför när man är väldigt nere i träsket, kan bli av med både barn, jobb, partners mm..Det är ju ingen frisk människa som väljer alkoholen framför sina barn eller jobbet..Men eftersom hjärnan styr, och den vill ha sin substans, så förstör många av oss hela livet..Men vi som kommit på hur man kan låta bli, hur man kan tänka, och ev, ta hjälp, så kan vi fortsätta att avhålla oss från substansen alkohol, som våra hjärnor blivit beroende av..Och sen med tiden, blir livet oftast lättare och mer behagligt..Själv känner jag mig både glad och stolt, över att jag lyckats bli nykter..🍃🍒🍃

Först sov jag en timme på lunchrasten. Sen åt jag kebabtallrik med pommes till middag. Och sen sov jag tre timmar till. Och min hjärna skrek högljutt: ”Jag vill ha chooooklad”.

Nu har hjärnan fått vaniljglass och nutella, som jag lite oväntat hittade i ett skåp. Hoppas den nöjer sig med det. Hoppas jag sover i natt. Skönt att hjärnan inte skriker efter vin i alla fall.

Fick sms av dottern precis: ”Nu ligger jag i min säng”. Fick påminna henne om att mobilen ska ligga i tv-rummet och inte finnas inne i sovrummet alls. ”Just det ja”. Sötnöt ❤️

Kram 🐘

@Torn Torn har kanske rätt 😊 Att gå till en psykolog som mest repeterar och sen avslutar mötet ger ju inget heller.

Nu är jag förvisso bortskämd som gått till samma psykolog i många år, men vi fortsätter i princip samtalet där vi slutade. Jag vet aldrig vad jag ska prata om när jag går dit. Det som kommer ut ur munnen behöver komma ut.

Vi pratar mycket om relationer - till kollegor, mina barn, mina ex. Vi pratar om hur jag ska förhålla mig till min stress-sårbarhet som jag har i bagaget. Jag berättar hur jag tänker och psykologen kommer med sina infallsvinklar. Hon bidrar med sin erfarenhet, konkreta fakta om forskning, en del tips/trix på hur jag kan tänka och agera. Varje gång har jag aha-upplevelser med mig därifrån.

Vi har däremot ALDRIG pratat om mitt drickande. Märkligt egentligen. Även någon som är så transparent som jag är har tydligen en gräns. Kanske dags snart?

Kram 🐘

@Miss Mary Poppins Ha ha, jag jobbar ju med såna där cirklar med stress/ utmattningspatienter! Har dock aldrig fyllt i en för egen del🙈. Men givet är att jag inte får tillräckligt med återhämtning....Ja hur mycket ska man orka?? Det är som om ålder inte ska spela in, men det gör det ju🧡
@Charlie70 Vad trösterrikt du uttrycker det, kroppen o sinnet läker och jag har bättre förmågor att uppfatta dem!😍

Harm harm harm haaaaarm 😤😤🤬🤯
En av anledningarna bakom mitt snuttande på vinflaskan brukade nog vara harm. Jag tycker mig minnas att jag satt och kokade så att det började osa bränt ur öronen... men så halvvägs genom första vinglaset lade sig lugnet inombords. ”Mehhh spelar roll... ork bry...” Ungefär så var tankegången. Synd att det inte stannade halvvägs genom första glaset vin, utan att man ville hålla i den där loja känslan, och därmed var nödd och tvungen att hälla i sig mer vin. Annars kanske det hade varit en skitbra strategi. Vad vet jag.

Idag har jag harmat hela dagen över en über-toxisk pucko kollega. En sådan där som aldrig har något att säga annat än att kritisera hur andra gör sitt jobb. In i minsta triviala lilla skitdetalj. Bakom ryggen. Givetvis. En sådan där som alltid måste passa på att sista minutrarna av ett möte dela ut tjuvnyp, för då finns ju inte tid att på riktigt lyfta frågan och ge något intelligent svar på tal. Mig har människan passat sig för, efter att jag bitit ifrån ilsket vid de tillfällen hen försökt. ”Åsikten är fri. Själv tycker jag det är larvigt att bli så detaljfixerad” har jag kort och gott kontrat med. Då hoppar människan till på stolen och ser ut som om man klappat till hen. Sen måste alla resa sig från mötet och rusa vidare. Men hen måste alltid attackera någon, och det finns dold kritik i precis allt hen yttrar till, och oftast OM dem som står jämlika eller under hen i hierarkin. Eftersom jag biter ifrån när hen försöker så har hen iofs slutat snacka skit om andra till mig. Desto mer skit snackar hen om mig. Givetvis. Arbetslagsledare, chef och dylika kysser hen däremot i arslet dagen lång. Idag har jag varit så in i bängen trött på fanskapet och alla tjuvnyp hen delar ut till folk som kommer till sitt skittuffa jobb varje dag och gör så gott de kan. Deras enda brott är att de inte räcker till, för det GÅR INTE. Det toxiska fanskapet räcker inte heller till. Hen misslyckas ganska spektakulärt varje dag. Men ingen jävlas med hen, kritiserar eller snackar skit för det. För alla andra är normalt funtade människor. Om ack det vore socialt acceptabelt att fläta till fanskapet varje gång hen yttrar sig nedlåtande till/om någon... Men nä. Istället harmar jag. Utan att dricka vin.

@TappadIgen Tjena! Nu har ju jag aldrig varit hos en psykolog, men helt ärligt så tycker jag att du nog inte behöver gå till en psykolog. Jag tycker du verkar må bra så det räcker och bli över.😅 Det är den uppfattningen jag har fått av dig i alla fall.
Du funderar och klurar ju ut saker och ting bra själv.

Tandläkaren ja, där finns en sak jag måste ta tag i.😬 Jag har lågprioriterat tandläkarbesök tidigare, alkoholen var viktigare. Tänkte lägga en slant på att fixa till ”käften” lite grann.

Ha det bra!

@Sattva nykterheten ger oss möjlighet att känna kroppens signaler på ett sätt som vi inte gjorde när vi drack. Jag var också trött i flera månader i början av nykterheten. Kropp och knopp läker efter lång tids misshandel. Det tar sin tid! Det bästa du kan göra är att försöka vila när kroppen säger att du behöver det.

Kram!

Jag har också funderat på det där med tröttheten. Att hur mycket ska man orka i min ålder. Det kanske är så att det är normalt att behöva vila mer. Det finns så mycket med arbete, familj, fritidsintressen och annat. Ingen är en supermänniska som orkar allt. Vissa kan försöka orka lite till med hjälp av A eller andra droger, men inte vi 🙏💪💚

Eller vad tycker du? Om du skulle göra en cirkel och fylla i dagen som du spenderar den. Hur stor del av dagen går åt återhämtning och hur mycket går åt att tömma batterier? Det kan bli tydligare då.

Hoppas att du hittar nya sätt att vila och att tröttheten ger sig snart ❤🙏❤🙏❤

Sisofys!
Välkommen till det fortsätta livet.
Tack för ditt tänkvärda inlägg,vet inte om vi hörts av nåt tidigare.Jag blev glad över att vi nu har hörts av i allafall.Har läst lite i din förra tråd och känner en beundran över din enorma envishet💪Tack för boxarna.Har nu lagt alla mina kollegor tillsammans i en😊
Kram Pilla

@Li-Lo Nu känner jag i efterhand att jag fiskade lite. :o Men jag är tacksam att du säger så ändå. Det betyder ju också verkligen att ni läser allt :) Jag är glad att ni finns.

@Andrahalvlek Tack för pepp igår. Det var ju ett tag sedan jag hade en tid. Jag tänkte att vi börjar med de frågor han har och ser vart det leder konversationen. Innan vi hann komma till den första saken jag tänkte ta upp så var det dags att runda av. Det blir väl förmodligen inte så många gånger till som jag går känns det som, och kanske är det bra så. Jag vet inte. Jag vet inte hur sådana här saker ska fungera.

Det är inte så att jag ser ett stigma i att behöva psykologhjälp. Jag träffade t.ex på ett par bekanta inne i staun idag och när min bokade tid närmade sig kände jag inget konstigt med att berätta i vilket ärende jag var tvungen att rusa vidare i. Kanske är det så att jag inte behöver det däremot?

I övrigt har jag ryckt ut en visdomstand idag också. Det var tydligen hål i den och jag fick frågan om jag inte hade ont i den. När jag berättade att jag inte hade haft det så tyckte de ändå att det var bra att dra ut den i förebyggande syfte. Nu har det börjar göra ont dock för första gången, där visdomstanden satt.

Jamen precis så. Det är sent, men inte för sent. Jag vill trots att det gör ont, se det som läkande tårar, som jag måste igenom för att komma mer levande ut på andra sidan.

Kommer bli en fortsatt spännande resa, helt klart.

Blir inte riktigt klok på min trötthet. Det finns liksom inget mönster i det. Eller så gör det det? Tog det jättelugnt igår, yoga på fm o sedan bara lyssnade på podd o stickade. Hundpromenad. Någorlunda i tid isäng. Dödstrött då jag vaknade men känt mig pigg när jag väl kommit till jobbet. Min man sa att jag behöver fler dagar som igår. Ja det är säkert så. Gårdagen gjorde gott.
Just nu är tröttheten min största utmaning. Särskilt när jag insett hur viktig sömnen är, återhämtningen.
Svårt att hitta vad som egentligen ger energi o inte. Trial and error kanske är enda sättet att veta. Finns ingen kokbok.

Har fått vaccintid för dottern imorgon tisdag kl 11.20, tjoho! Helt otroligt glad är jag. Under över ett år har vi ansträngt oss för att begränsa hennes kontaktytor, och det verkar som vi slipper snubbla på mållinjen.

Vågar dock inte ropa hej riktigt än. Dotterns bästa kompis tillika snart granne, som har downs syndrom, blev vaccinerad den 6/4. Helgen därpå, den 10-11/4 blev hon inlagd på sjukhus pga covid/andnöd. Sannolikt blev hon smittad strax innan hon fick sprutan. Men nu är hon frisk och jag hoppas att hon flyttar in på lördag 🙏🏻

Kram 🐘

Hur gick det ?

@Vjlo Fint att läsa ditt inlägg ❤️ Det är en viss sorg i mycket - att allt blev som det blev liksom. Allt som inte blev gjort. Vi är ju båda i den åldern nu att vi dessutom får sätta fart om vi vill någon annanstans. Vill vi det? Den frågan är inte lätt att svara på. Och sorgen behöver komma ut och klappas om tror jag. Tröstas lite. Så att man till slut kan landa i acceptans, och kanske ta emot en förändring med öppna armar. Stor eller liten förändring. Eller ingen förändring. Ibland får man bara ”välja om” det man har.

Kram 🐘

TappadIgen

Och upplockad. Vill mest säga:

@TappadIgen skrev:"Eller nu när jag tänker efter så kanske Magnus, Li-Lo och Kristoffer måste läsa allt så att jag inte skriver något tokigt :o Men ibland hoppas jag att jag har något att bidra med i alla fall."

Vi är så glada att läsa det du delar och att ha dig här!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

@Sattva skrev:"Ja det är väl så att det inte alltid går att veta varför"
Sant. Det är väl så, jag kan ställa frågan, men finns det inget svar att hämta så finns det inte.
@Sattva skrev:" Att må bra kan ju ta sig uttryck i ett lugn, ett jämnmod." Jo, bästa sättet att hantera det mesta. Det är ju ingen mening att morra och fräsa som jag tenderade att göra i helgen 🙄😅.

@Miss Mary Poppins skrev:"Att man kan vara lycklig utan att vara glad." Ja, så brukar jag också tänka, men vart tanken leder 🤔 det vet jag inte 😂.
@Miss Mary Poppins skrev:"man kan ändå inte göra någon annan lycklig" Nej, det är tydligt. Jag kan försöka glädja någon annan, men ibland är tom det svårt om personen inte är mottaglig... Man kan ju inte göra mer än så gott man kan där heller.

Samtidigt, lycka är kanske smittsamt det också?
Bäst att börja med sig själv, en bit i taget - "som vanligt" 😊

🌺🌺🌺

Kort om min resa.

Det går bra, rent beroendemässigt. Jag är övertygad det kommer bli bättre o bättre framöver på jobb och privat. Jag försöker odla vänskapsrelationer just nu(vilket ju nästan är omöjligt i pandemitider...), och vara på jobbet och umgås. Istället för sitta hemma o försöka hitta på saker.

Det verkar som det är mycket sorg som ska ut, i perioder är jag inte bara lite, utan mycket gråtmild över kanske till synes småsaker, eller stora saker, som att åren gått osv osv... Det känns sådär under tiden, efteråt bättre :)

På jobbet - där får jag bra stöd i det jag säger, och har ju stöd privat också (vänner, o samtalspartners). Faktiskt så är en av de stora skillnaderna för mig mot för ... mindre än ett år sen, att då skulle jag klara allt själv o vara stark i allt. Nu är läget mer att jag förstår jag inte måste vara stark själv (även om jag måste välja o vilja själv fortfarande) så är allt mkt mkt lättare o bättre då det på alla möjliga nivåer går få stöd :-D

Ha en fin vecka!

Wow! Det måste varit ett riktigt inspirerande samtal! Han har ju liksom gått före.

*kram*

Hej Tyghund!

Vilket rörande inlägg. Det är några dagar sedan du skrev det och som du kanske läst i andra trådar kan det ta ett tag innan en ny tråd tar fart. Utifrån inläggets innehåll hoppas jag att den här kommer igång. Viktig fråga.

Att byta riktning i livet kan få oanade konsekvenser och som du skriver så kanske det är en tillitsfråga. Du är stark som valt att bli nykter och nu liksom står med hatten i hand.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Mina relationstips ska du ta med en nypa salt för jag kör mest stoppa huvudet i sanden i mitt eget liv. Jag vill bara problematisera lite kring några saker du skriver:
@Pianisten skrev:"Hon menar att hon känner sån press att möta de behoven jag saknar. Pressen leder till att det låser sig."
@Pianisten skrev:"Jag sa att jag tycker inte hon har ansträngt sig på ett sätt som visar att hon vill satsa så som vi sa. Jag menar att kanske med lite vilja så kan man vända den pressen till att knyta näven och ta tag i sin egen del av planhalvan. "
@Pianisten skrev:" Jag känner att hon väljer att hitta luckor bara för att inte försöka förstå."
Jag och min sambo har svårt att nå varandra i diskussioner, vi med. Vi grälar sällan för det känns som om det inte är så stor mening med det. Vi fungerar precis som ni väldigt bra ihop när vi gör saker tillsammans och har gemensamma praktiska mål. Jag är en grubblare och hen är mer tyst så i våra försök till gräl är det en stor obalans. Hen blir bara väldigt ledsen och arg.
Jag tycker ändå att din fru förklarar lite hur det känns. Hon känner press och du skriver på flera ställen att du inte tycker att hon ansträngt sig. Du har också i många inlägg skrivit om din rastlöshet och inneboende oro. Min sambo är uppväxt i ett inte så stabilt hem, mycket av hens sätt att agera har sin utgångspunkt i det får man väl ana, för hen pratar inte om det. Jag är en rastlös själ och får jobba med det. Tror att hen läser av min rastlöshet ibland.
Vi borde såklart gå i terapi tillsammans hen och jag men jag har inte orkat dra i det, har haft nog med att jobba med mig själv.
Så när du skriver att ni bestämt er för att satsa och sen inte riktigt ser varandras insatser utan nu kanske tycker att ni gör mycket på varsitt håll kanske ni ska konkretisera vad ni tycker att ni gör. Om hon läser av din sinnesstämning och känner att hon har ett ansvar i den är det ju svårt. Jag har fått jobba mycket med min tendens att försöka ta ansvar för min sambos mående. Jag tycker att du har så mycket kloka insikter och kloka tankar Pianisten och det finns kanske en obalans hos er där du är längre fram i de här tankarna. Du har skrivit tidigare att hon är nöjd som det är och ser ingen anledning att ändra sig. Men det kanske inte är riktigt så. Om hon faktiskt försöker nu och känner sig otillräcklig. När man som ni som du beskriver har en relativt stabil båt och säkert också haft en nära och kär relation så är det kanske bra att börja i de konkreta saker som man älskar hos varandra. Med småbarn, projekt etc så blir det så lite tid för att arbeta på relationen. Men jag tänker att även den behöver vård och omsorg. Tänk om jag levde som jag lär 🥲.

Tack @Andrahalvlek 🙏🏻❤️ Du är så klok och har så mycket positivt i all bedrövelse.
Du har så rätt, det där med känslor som triggar igång. Den där alkoholdjävulen får man nog ha lite extra koll på nu, den verkar dyka upp när man minst anar de. Men jag ska nog ta kål på den någon dag, även om det tar år.
Ha en fin dag 💕

Det är psykisk abstinens. Just nu drar alkoholdjävulen fram alla typer av känslor i ljuset för att få dig att dricka. Arg? Ledsen? Nedstämd? Irriterad? Känsla av meningslöshet? Kan någon känsla få dig att dricka möjligen?

Näst på tur är positiva känslor. Känslan av att vilja fira är ett trumfkort. Den känslan är du SÅ van att dricka vin på. Man kan fira vad som helst. Att man överlevt dagen till och med.

Håll ut, ha tålamod. De första månaderna är det en känslomässig berg- och dalbana. När det känns motigt - back to basic. Kost, motion, vila. Fokusera på allt positivt, minsta lilla vitsippa.

Kram 🐘