Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår inte varför jag plötsligt känner mig så deppig. Allt kändes så bra i lördags fm, sedan vände de och jag kände mig trött och irriterad.
Hela söndagen kändes så meningslös, trist och ingen känsla för något.
Jag såg en serie på kvällen, och i den drack de vin till maten, de var till och med så att jag blev lite sugen. De kändes inte bra, första gången på 5 mån som jag kände så.
Den ända förklaringen till min känsla just nu, kanske kan vara att jag har hållit igen på gott och sötsaker i helgen. Jag kan inte äta sånt med måtta längre, utan frossar i mig godheter.
Jag vet att man kan byta beroende mot annat, så det känns som jag ska börja om med ett nytt beroende. Det känns tungt, jag måste ta tag i det här.
Idag måndag vill jag inte ens stiga ur sängen, jag känner mig så låg.
Jag skulle behöva gå till någon KBT som kan hjälpa mig. Men det är väldigt dyrt.
Kanske vårdcentralen kan hjälpa mig.
Eller så är det klimakteriet, jag är 50 år så det är mycket hormoner som spökar.
Jag ska börja med att gå upp och ta en kopp kaffe, försöka tänka positivt.

Det är nästan kusligt. Den person i personalgruppen som jag har identifierat som den svagaste länken har även dottern identifierat som densamma. Hon accepterar honom, men jag ser på hennes kroppsspråk att hon är skeptisk. Hon litar inte riktigt på honom. Hon tror inte riktigt att han fixar jobbet. ”Du får säga åt honom, mamma.”

Nu tänker ni att hon känner mina vibbar. Det är mycket möjligt, men jag anstränger mig verkligen för att vara både trevlig och tillmötesgående mot honom, jag hjälper honom lite extra.

Jag vill verkligen att han ska fixa det här, och han har verkligen en genuint vetgirig attityd. Han vill väl, men det är lite för mycket på en gång för honom. Han har tidigare endast jobbat med en brukare i taget - och nu har personalgruppen sex boende på en gång att jobba med, vars rutiner och behov måste synkas.

Fast just nu är det bara fyra boende som är på plats, och första veckan var det bara två, så personalen har en inkörningsperiod fortfarande. Jag kräver inte att det ska funka direkt, absolut inte, men dotterns skeptiska inställning till mannen ifråga både roar och oroar mig lite. Hon är en grymt duktig människokännare. Hon går mer på folks energier än på vad de uttrycker verbalt.

Dottern har inga problem med manlig personal generellt. Tvärtom faktiskt, hon gillar män generellt. Hon gillar överlag människor som är rakt på sak, som inte lindar in saker utan snarare pekar lite fint och tydligt med hela handen. ”Gå dit, gör så här, det här förväntar jag mig av dig” osv. Hon gillar människor som har snarlik energi som hennes mammas, faktiskt. Inte så konstigt förstås.

Blyga, lite veliga människor som ber fint om saker har hon inget till övers för. Hon kan bokstavligen vända ryggen till då och tydligt signalera ”du har inget att erbjuda mig”. Jag har sagt till personalen att de ska sluta uttrycka ”vill du...” och istället säga ”kom nu, vi ska...” Om hon absolut inte vill så protesterar hon. Om hon har behov av lugn och ro och vila så säger/skriver hon ”jag vill vara ifred.” Grymt bra faktiskt, att hon klarar av att stå upp för sina egna behov. Och att hon känner av dem.

Och idag har jag nackspärren från helvetet. Kombon annan kudde och för lite rörelseutrymme i sängen sannolikt. Hoppas innerligt att det rätt så snart funkar för dottern att sova själv sön-tor. Sova hos henne varannan helg fre-sön kan jag stå ut med ett tag.

Men först fixar vi dessa tre veckor. En dag i taget. Just nu äter jag frukost i stora köket medan personalen går igenom morgonrutinerna med dottern. Premiär för det idag. Lite i taget. En dag i taget.

Kram 🐘

Kram Soffi 💚🧚🌸 Fick en tanke när jag läste idag. Att man kan vara lycklig utan att vara glad. Jag vet inte vart den tanken leder, men ska fundera på det och kanske inte försöka vara så glad. Eller inte försöka göra andra glada. För man kan ändå inte göra någon annan lycklig... ...tror jag 🙏💚

Ha en underbar dag 🌸🙏💚🧚

@Soffi Ja det är väl så att det inte alltid går att veta varför man går lite upp o ner. Och så vill man ha svar på varför ändå, för att kunna åtgärda. Tålamod o uthållighet....så jäkla svårt! Och iblsnd kan jag känna att det finns ett krav att man ska vara glad o käck hela tiden. Men även om man mår bra o allt är bra så måste ju det inte innebära att man går omkring med ett leende hela tiden o kvittrar. Att må bra kan ju ta sig uttryck i ett lugn, ett jämnmod. Att man liksom är stabil över tid.
Kram!!😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️

God morgon!
@miss lyckad skrev:"Vissa dagar kan vara ungefär, upp som en sol, ☀️, ner som en pannkaka..😅..Men även tvärtom.."
@Sattva skrev:"Ja ibland är man påverkad. Som jag skrev i min tråd. Vi måste ju få vara det ibland också"
@Sisyfos skrev:"Alkohol är en quickfix som verkligen spårar ur. När man har fattat det så finns inte den lösningen på dessa downs men för mig finns det också ett lugn i det. Det är som det är. Det blir bättre. Om inte i morgon så om ett tag till. Det är inte bråttom.
Och då kommer den fram igen, den där glada människan som bor därinne."
Tack! Tack! Tack!🧡🧡🧡

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på helgen som varit.
Jag är nog mest full i skratt. Men det här är inte kul!
Humör. "Jag som är så jämn i humöret"...
Visst har jag kunnat vara låg och glad om vartannat. Men nu, som jag har fått bita ihop i helgen för att inte morra och fräsa 🙈🙈🙈 - innan jag "trallat och dansat" en stund...
Jag vet inte vad som är vad.
Visst har jag använt alkohol förut för att reglera. Öka, minska, dämpa, dölja, bota.... Inte minst på helgerna, fasaden för att dölja att det blev "lite för mycket" igår - ett påklistrat "jag mår fint". Så väl påklistrat att jag iaf trodde på det själv...
Kanske är det bara den tiden i månaden?
Kanske är jag bara trött? För jo, luften gick nog ur mig lite i fredags när jag kunde andas ut efter en stor anspänning, större än jag själv visste.
Kanske är jag bara stressad? Jordhögen ska vara utspridd om en vecka och jag har 13 ton kvar samtidigt som kroppen börjar säga ifrån, jag är inte 20 år längre...
Eller så ... 😱 är det "den åldern"...
Sömnbrist? Ja! Det måste det vara!

Jag får nog kosta på mig ett dubbelcitat idag:
@Sisyfos skrev:"Det blir bättre. Om inte i morgon så om ett tag till. Det är inte bråttom.
Och då kommer den fram igen, den där glada människan som bor därinne."

För det blev ju lite bättre redan igår em/kväll. Lite lugnare, lite mer "jag har gjort så gott jag kan".

Måndag nu, arbetsvecka.
Jag ser det sista av en stor rosa(!) måne försvinna bakom trädtopparna. Det är lugnt ute, bara lite krusningar på vattnet.
Jag tar med mig det lugnet när jag startar dagen. Jag har några saker den här veckan som jag verkligen ser fram emot 😊. Små motgångar kommer väl också, men inte mer och större än jag kan hantera.
Livet går inte på räls - och det vill jag ju inte heller!
Kanske får jag svar på en fråga idag också, om den fortfarande är aktuell?

Det blir vad det blir - det blir bra! 😍

Jag är okej som jag är!
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

KRAM! 💖💖💖

Har haft en rätt så loj söndag. Liten höneblund blev det, men är ändå trött nu. Imorgon hoppas jag få sova gott i egen säng. Men framför allt hoppas jag att dottern känner sig pepp och taggad på att sova själv i sin lägenhet ❤️

Jag är helt uppslukad av allt kring detta förstås, men har ändå kommit ut på två promenader idag också, totalt 8.500 steg åtminstone. Hittat några riktigt fina rundor.

Kram 🐘

@Sländan Jag tror också att man kan ha en sårbarhet vad det gäller just produktionen av serotonin. Min pappa var deprimerad i hela sitt liv, och jag har själv fått diagnos kronisk depression. Det kommer i skov.

Jag har tagit venlafaxin sen 2007. Varje gång jag slutat med medicinen blir jag deprimerad igen. Varje gång har jag enorma insättningsproblem, jag får enorm ångest. Mår dåligt innan, och mår ännu sämre de första veckorna när jag tar medicinen. Därför har jag inte vågat sluta på 14 år.

Nu när jag är nykter tror jag verkligen att hjärnkemin kan återhämta sig. Just därför är jag så noga med att trappa ut yttepyttesakta. Jag minskar stegvis från totalt 75+37,5 mg till noll under totalt 1,5 år. En liten minskning per månad typ. Sen har jag jobbat mycket med mitt tänk också.

Jag blev svårt deprimerad i tonåren och när jag kom in i förklimakteriet, så jag tror att könshormoner spelar roll också. Alla hormoner samverkar.

Kram 🐘

Tack @Sländan och Andrahalvlek. Ja det bästa under samtalet var att frun, trots att hon var så trött att ögonen gick i kors, stannade uppe tills vi kunde avsluta på ett bra sätt. Det visade att hon också ansträngde sig.

Det har varit en mycket aktiv och trevlig helg. Avkopplande trots fullspäck. Golfträning, trädgårdsarbete, grillning, soffmys, träning, golfrunda, inköp av materiel till trädgårdsprojektet.

Nu ska jag nog unna mig en skål med godis till TVn efter jag läst en liten nattsaga för mina kära barn.

Dags för ny vecka med nya möjligheter.

@Andrahalvlek Jag hade oxå svår insättning av min medicin 💊 venlafaxin.
Jag hade fruktansvärda panikångest attacker
Innan min medicinering. Min första läkare som satte in ett liknande preparat för ca 23 år sedan var väldigt noga att jag inte hade några självmordtankar eftersom man kan må ännu sämre ett par veckor.
Mitt fall var att jag blev så rädd att jag skulle dö eller tappa förståndet fullkomligt, så att de skulle ta mina 2 små barn av mig.
Tack och lov så gick det ett par veckor och plötsligt såg jag ljuset igen och alla panikattacker försvann.
Jag är väldigt tacksam över att det hjälpte mig, men som du vet så är det svårt att sluta med.
Jag kanske har fel,men jag har hört någon gång att vissa har svårt att producera tillräckligt med serotonin själv. Då kanske det inte är bra att sluta, eller kan hjärnan börja producera mer serotonin när man slutar med det? 🤔 många frågor som kanske ingen vet.
Självklart vill man klara sig utan, men jag blir rädd att det ska bli sämre igen.
💕 sländan

Jag önskar att jag kunde @Torn

Det är dit jag vill komma med terapi och medicin. Att kunna tänka positivt. Att vända ångest till något bra. Osv. Men jag har mått så här sen jag var 14 typ. Alkoholen var bara medicin. Sen har livet inte alltid varit rättvist.

Jag är dock redo att vända på det nu. Men jag behöver någon som vill visa mig vägen för jag hittar inte själv. ❤️

Tänk dig att du behöver psykologens hjälp att hitta orsakerna till att du drack. Jag tror att alla har orsaker, men att de inte alltid är så självklara som ett dåligt äktenskap, stress och oro etc. Ingenting förändrar kanske hur du mår och gör idag, men förståelse kan man komma långt med också.

Kram 🐘

@Kaffetanten88 Hej! Jag tänkte bara skriva att jag har följt din tråd och tycker du är en helt grym kämpe! ❤️ Jag har ingen erfarenhet av det du går igenom och har egentligen inga tips att ge. En sak som har varit avgörande för min del är dock den dagen jag började hylla alla positiva saker i mitt liv, och slutade lägga energi på de negativa, jobbiga och tråkiga.
Allt som inte går att göra något åt släppte jag. Jag slutade oroa mig för framtiden, allt löser sig på ett eller annat sätt. Det blir bara värre om man oroar sig. Det som däremot gick att fixa, tog jag tag i och löste. Lugnt och metodiskt. Det gav glädje. Sedan gjorde jag saker som jag tyckte var kul och mådde bra av. Denna omvändning i mitt tänk kom när jag hade varit nykter i ca 4 månader. Ungefär där du är nu.Jag önskar du kunde få uppleva samma sak. Det var så obeskrivligt skönt.

Men oavsett, du ska vara jättestolt för att du inte dricker alkohol längre.💪 Du är så jäkla stark! Kram

@TappadIgen skrev:"Jag dricker inte alkohol och behöver egentligen inte något ord för det, på samma sätt som jag inte behöver ett namn för att jag inte samlar på frimärken"

Underbar inställning 🙏🏻 Men för mig var det inte lika självklart i början. Jag ville absolut inte outa att jag numer är nykter eftersom skammen för att jag har druckit för mycket blev för stark. Tills jag kom till en punkt då jag istället kände mig stolt över att jag har tagit ansvar för mitt liv, där drickande numer inte ingår.

Kram 🐘

@TappadIgen Havstenssund, härligt! Jag är inte säker på att jag har varit där. Rätt nära Koster då. Västkusten är rätt lång ändå. Ska väl tillägga att de var de sista ca 5 åren som jag knappt åt mat. Fyllehunger var en klassiker innan dess.😅

Ångesten har börjat krypa sig på igen. Jag hoppas verkligen att det blir bra den här gången. 😔

😔❤️ Jag hoppas med. Men inte för mycket.

@Andrahalvlek Ja, jag känner omtanken i dina ord ❤️ Att du minns så mycket om andra och tar dig tid till dina forumvänner. Tack för att du bidrar med dina tankar.

Jag känner absolut samma saker som du och Torn gör med att hantera motgångar. Det gör ju inte att jag alltid kan hantera allt perfekt. Torsdag t.ex var en sådan dag som jag kände att det var svårt att känna mig uppåt, även med meditation, men det var ju inte speciellt farligt. Det rationella är ju egentligen att alltid hantera motgångar såsom Torn hanterade incidenten med släpkärran. Att skrika på en tappad mobil kommer aldrig att fixa den spruckna skärmen och jag är inte så säker på att man känner sig så mycket bättre efteråt heller(med tanke på argumentet att man kan må bättre av att lätta på trycket). Det kanske är ett giltigt argument, men det är lätt att man underhåller en negativ känsla en längre tid för att man går och ältar den när man egentligen mår bättre av att släppa den. Det är jag ju medveten om och mycket bättre på att se.

Jag kanske ska ta upp det där med självtesten för autism imorgon och se vart det leder. Dilemmat jag känner är ju att jag kanske gräver för mycket i saker och att det blir som en självuppfyllande profetia till slut. Om man känner efter för mycket finns ju risken att man hittar problem som egentligen inte fanns där.

Jag sällar mig till raden av människor som undviker ordet nykterist. Jag dricker inte alkohol och behöver egentligen inte något ord för det, på samma sätt som jag inte behöver ett namn för att jag inte samlar på frimärken. Jag tycker att det inte behöver vara märkvärdigare än så. På något sätt är det väl en ganska stor grej för oss föredetta problemdrickare då att inte dricka verkligen är en stor skillnad i våra liv, men samtidigt ser jag det som en icke-handling och vill att det ska vara så odramatiskt som möjligt gentemot omvärlden.

Ibland får ju folk för sig att kalla mig vegetarian och då blir jag tvungen att rätta dem. Jag äter inte kött nä, men jag är inte vegetarian för det.

@Kaffetanten88 Jag kan bara hålla med Andrahalvlek. Det är ju frustrerande att det ska ta sån tid, men kanske äntligen är du på väg mot en lösning.

@Torn Så olika man kan vara, när vi samtidigt har så mycket gemensamt. Jag har ganska länge haft koll på precis vad jag äter, till och med under alkoholens influenser men det var väl vid de tillfällena ibland som jag kunde bli fyllehungrig antar jag.

Till och med lite längre norr om Grebbestad faktiskt. Havstenssund är tanken, men sen får vi väl se hur det blir med Covid och sånt. Pigghaj låter väldigt bökigt! Makrill har jag tyckt om väldigt länge, men det är ganska länge sedan jag fiskade den nu. I min ungdom fiskade jag ju i Gullmarn, men det kanske jag redan har nämnt.

@TappadIgen Tjena! Jag äter nog överlag ganska nyttig mat. Pizza tex, blir det nog bara 2-3 gånger/år. Sjukt nog beror detta på alkoholen som jag drack förr. Var sällan hungrig och ville inte sabba alkoholens effekt genom att äta mycket.🥺 Därför har jag ingen vana av att äta skräpmat.

Härligt med Makrillfiske! Uppåt Smögen, Grebbestad då eller? Makrill finns det ju gott om numera. Från slutet av Maj och framåt. Väldigt mycket Pigghaj överallt nu också tyvärr. Den är ju fredad, och väldigt bökig att hantera eftersom man måste släppa tillbaka den levande. Den bits och sticks som sjutton! 😂

Ha det gött!

@Kaffetanten88 Måtte du få bra hjälp snart ❤️

Kram 🐘

@Nykter2021 Du ska vara jätteglad över att du inte upplever några problem vid insättning. Det är kanske vi som har ångestproblematik som får mest problem. En läkare sa det till mig en gång att om man har problem med svår ångest så är man extra känslig just vid insättning och utsättning.

Sen tror jag ärligt talat att en del av dina fördelar kommer av nykterheten också. Medicinen brukar inte verka fullt ut förrän inom några veckor. Bättre sömn, klarare tankar och mer energi är sådana fördelar som nykterheten kan ge också. Huvudsaken är att du mår bra!

Anledningen till att jag inte rekommenderar SSRI om det inte är absolut nödvändigt, som det var i mitt fall, är att det är så himla svårt att sluta med den senare. Även SSRI fuckar upp hjärnans kemi. Receptorerna för serotonin manipuleras med hjälp av medicinen så att hjärnan kan dra nytta av det serotonin som finns under en längre tid. Och det är förstås önskvärt att den regleringen fungerar naturligt som det är tänkt.

Jag tycker nog att läkare skriver ut SSRI lite väl lättvindigt med tanke på vilken kraftfull medicin det faktiskt är och att den är svinsvår att bli av med när man väl har börjat. Just därför trappar jag ut den yttepyttesakta, för att inte känna av några utsättningssymptom.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Sitter och funderar och läser lite fram och tillbaka. Ser nu att du skriver att du INTE rekommendera SSRI och jag har läst fel; att du rekommenderar SSRI. Man läser det man vill!!
Hur som helst så är det nog det bästa jag gjort. Inga problem med insättning, effekt ganska omgående i form av bättre sömn, klara tankar och en lite högre energi. Vågar inte dricka alkohol när jag medicinerar.
Jag är trött och sliten som innan men det har verkligen lyft mig ur mitt mörker. Det är nog väldigt individuellt hur mediciner verkar. Jag har ju ingen ångest - jag är rätt och slätt deprimerad. Skulle säga att jag är kroniskt deprimerad sedan 40 år tillbaka.
Har en väninna som nu berättat att hon ätit SSRI i 10 år utan problem och att det gjort att hon kunnat hantera sitt krävande arbete utan att bli alltför dränerad. Hon ska halvera sin dos nu för att se om det fungerar. Jag vet inte vad det kan bli för biverkningar om man fortsätter med medicinen. Jag får nog läsa på. Är det som jag känner nu så finns ingen anledning att sluta. Jag vill aldrig tillbaka till det jag har känt under vintern.
Fortsättning följer.

Nu efter att ha brutit ihop och pratat med en jättesnäll sköterska på telefon. Så har jag skickat en egen remiss till Ewa mottagningen. Sen ska jag be beroendecentrum skicka remiss till wemind. Så får vi hoppas att detta är vändningen för mig. Vågar inte hoppas för mycket denna gång.