Senaste kommentarerna i forumet

Jag skrev och berättade för psykiatrikern med. 😞

@Soffi skrev:"Visst är det så att det är inte antalet timmar på jobbet som räknas utan mängden och kvalitén på leveransen?"

Så är det! Man blir dessutom inte störd hela tiden när man jobbar på hemmaplan så man hinner lika mycket och ibland mer på kortare tid.

Älskar dina sprudlande inlägg 😍 Man kan använda de inläggen som marknadsföring av forumet - hur man kan förändra sitt tänk radikalt om man verkligen bestämmer sig för att prova fullt ut själv. UppLEVA.

Kram 🐘

Igår var nog värst jag har inget minne av kvällen alls. Läskigt. Men tar tabletterna för att fly från ångesten. Litar inte på psykiatrikerns plan. Hon envisas med att säga att jag nog mår bättre nu när jag inte gör det. Nu har jag iaf inte kvar några starka ångestdämpande. Men jag jag kan inte ens ta min morgonmedicin för killen har gömt allt.

Dags för erkännande här. Jag har inte druckit en droppe. Men jag har hållit på med riktigt alkis beteende....

Jag fick en ask oxascand utskrivet mot kraftig ångest. Min beroende hjärna tänkte direkt att tjohej vi tar mer än va doktorn sagt. Tog 4 dagar att äta upp 50 tabletter. Har däckat och haft problem med minnet. Pojkvännen fick ta hand om sonen igår.

Sambon har kommit på mig nu och är besviken på mig och det förstår jag. Han har gömt alla mina mediciner dock så jag måste gå till honom när jag ska få. Lite onödigt för den som går att knarka är ju slut.

Jag är så jävla dum. Nu förstörde jag lite tillit mellan oss pga det här. Det var verkligen alkoshjärnan som tänkte. Eller beroendehjärnan. Jag ville bara bort från känslor. Så nu har jag inget att ta till istället. Fyfan va dum man är. Och fyfan va dålig mamma man är.

@Andrahalvlek 🧡

@miss lyckad Jag förstår att du också har mycket projekt hemma. Jag får titta över och läsa lite mer. Men visst är det skönt att inte behöva gå till gym! Och praktiskt att kunna låna gubbar när man behöver. Särbo för mig är att plocka russinen ur kakan, men det är klart, är kakan långt bort så kan det ju vara trixigt att få tag på russinen när man vill ha dem. Men hellre det än att tugga knäckebröd varje dag... Eller hur? 😉🧡

@Se klart skrev:"klar med att förändra- det är då det börjar, något annat, stort!" @Se klart skrev:"Och det bara fortsätter." Njuter redan av det, anar att det kommer ännu mer!
@Se klart skrev:"Ser fram emot att kampera ihop här! 🤗" Tack!

@Sattva skrev:"Du låter helt enkelt lycklig Soffi" @Sattva skrev:"applicerar sinnesrobönen fullt ut"
Ja, så är det 😍🧡.

Det är lite konstigt(?) att jag faktiskt känner mig genuint lycklig.
Men det kommer av att jag är nykter OCH att jag överdoserat må bra tips och strategier i några månader nu, inte bara läst och lyssnat utan också provat. Det är ju inte farligt att prov nytt!
Jag törs knappt tänka på om jag fortfarande varit aktiv alkis... Men, jo, jag gör det ändå. Om jag hade hamnat i det här läget med flaskan i hand, med alkohol som enda lösningen... Visst hade jag förstått att jag borde/måste sluta dricka. Jag betraktar mig som normalintelligent och det är enkelt att förstå att jag inte ska dricka. Men det är ju inte så lätt. I ärlighetens namn vet jag inte om jag klarat att göra rätt val. Det hade ju varit "så synd om mig". Första veckan utan alkohol. Den är ju rent vidrigt, helv..iskt för jä..ig för mig. Jag har vanans makt emot mig liksom obalansen rent kemiskt i hjärnan, hormoner och belöningssystem helt ur lag. Rädsla och ångest de luxe. Hjärnan tror ju att den ska dö och vrålar efter mer alkohol, "återställd ordning". Hade jag klarat den första veckan ovanpå det här? Mycket tveksamt. För jag hade ju inte heller haft mina nya strategier att tillgå... Lägg till att det kunde ha varit i mörka, kalla, leriga november när jag helst inte vill gå ut utan blir sittande inne och grubblar... Hua 😱.
Jag tänker på dem som sitter fast, som förstår att de inte bör dricka, som förstår att hälsan tar stryk ordentligt, men som inte klarar att ta steget. Hur kan man hjälpa dem över tröskeln? Jag vet inte. Jag vet ju inte ens om jag hade klarat mig över tröskeln själv...

Så jag är otroligt tacksam och glad över att jag kommit så pass långt på min resa som jag ändå har. Att jag kan känna mig lugn och ha sinnesro. Att jag har nya "lösningar" och vågar prova ännu fler.
Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Det jag kan påverka är hur jag mår, se till att vara i så god kondition som möjligt, samla kraft och ta hand om mig. Bygga och fixa så jag har något att se fram emot. Men njuta av livet NU.

Idag blir det en strålande dag - igen! 🌞😍
Jag har bestämt mig för att jobba hemifrån så att jag kan ta en promenad i solen på lunchen. Vem vet... kanske, om jag lyckas jobba undan ordentligt på fm... så kan jag "jobba hemma" på em... Skotta ut mer jord till blivande gräsmatta är väl jobb? 😏 Och det är motion som får mig att må bra. Sol och friskluft är nyttig medicin 😎.
Visst är det så att det är inte antalet timmar på jobbet som räknas utan mängden och kvalitén på leveransen?
Vi säger så.
Hög tid att sätta igång.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

KRAM! 💖💖💖

Jag har börjat att meditera igen, bara korta 5-10 min på morgonen och kvällen. Jag har Mindfulness appen i min mobil med många olika meditationer.
Jag kan hålla koncentrationen bra, men jag drar mig lite för jag tycker att det är ganska tråkigt.
Jag vill hellre lyssna på mina appar och ljud böcker om att utveckla sig själv.
Just nu lyssnar jag på en kvinna som heter Marie Bengtsson, hon har en webbsida som heter Blimeradu.se
All min egentid går nu åt till att hitta mig själv, och framförallt utveckla mig själv.
Det som jag måste komma igång med nu är motionen. Den har fått stått tillbaka en del, det tar bara så emot. Jag rör mig mycket på jobbet, men den riktiga pulshöjande behöver jag. Jag mår så mycket bättre då.
Jag har gått upp i vikt, det började redan innan jag slutade med alkohol, jag skulle behöva gå ner 8-10 kg. Man blir så mkt piggare och rörligare. Men just nu måste jag fokusera på mitt nyktra liv.
🙏🏻❤️💕

Inget nytt under solen. Ny jobbvecka (ledig dag igår). Sol. Livet rullar på🤗🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️😍

Grattis!!! Tror knappast du behöver fundera två veckor till!!😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️

Grattis!!😍😍👍👍 Säg ja till jobbet för sjutton! Ett nytt jobb och snart över 20 kilo lättare. Och så nykter på det, kan inte bli bättre ju!

Kram

@Torn Lika mycket till vill jag gå ner. Och plötsligt känns det inte omöjligt. Då väger jag mindre än jag gjort på jättelänge, dock fortfarande väldigt många fler kg än jag vägde i 20-årsåldern. Jag har att ta av 😂

Men, och det är ett stort men, jag gör inte det här för utseendets skull. Jag gör det här för att orka röra på mig som jag vill, för att kunna vara så aktiv som jag vill vara kommande 20 år och lite till. Jag tror att kroppen hittar sin nya trivselvikt någonstans på vägen, och sen kommer jag nog inte längre.

Kram 🐘

Visst är det häftigt!? Man blir mer chill som nykter 😍 (Du är nog lite extra hjälpt av meditationen också, det är verkligen ett magiskt verktyg.) Som jag skrev i Soffis tråd igår: Vi vill leva NU. Vi vill verkligen LEVA nu. Igår och imorgon är en annan dag. Idag är idag, och vi förvaltar dagen på bästa sätt. Vi löser det vi kan lösa, och resten får vara.

Och du, släpp det där med rubriken. Rubriker är numer ett minne blott på forumet 😉 Man får gå direkt på essensen i sin första mening istället.

Kram 🐘

På. Jag tycker att du är jätteduktig på att förklara vad du menar i andras trådar. Det är inte enkla saker vi försöker förmedla.

För några månader sedan, på vårt utvecklingssamtal tror jag, sa jag till min chef att jag ville göra något annat. Jag har jobbat på företaget i 29 år, just i april faktiskt, och på den här tjänsten i 15 år. I julas täckte jag upp för en kollega som var ledig och blev då inkastad i verksamheten hej och hå. Tillbaka till ursprunget nästan. Och det var så roligt 😍 Jobbigt, och mycket övertid just då under julen, men så roligt.

Det jag vill göra är att chefa för den verksamheten. Den behöver styras upp lite 😉 Plus att jag får utlopp för min kreativa sida, som jag verkligen har saknat. (Även om det är kreativt att lösa schemaproblem också ibland.) Men just nu jobbar jag med min 15:e sommarrekrytering. Jag gillar mitt jobb, men lite träligt känns det allt. Det som har gjort att jag nyligen ”valt om” mitt jobb är att det bekymrar mig hur det ska lösas efter mig. Vem ska ta över liksom?

Nåväl, idag fick jag frågan: Vill jag bli chef för den verksamheten? Och jag blev helt kall och varm, och jag har ju precis ”valt om” mitt jobb, hur gör jag nu? Sen pratade vi en stund till och min chef sa att någon ska rekryteras till min tjänst, och hon vill att jag delger vb all min kunskap och att jag finns kvar som ett bollplank i de svårare frågorna. Men jag ska INTE sköta två jobb. Sen sa hon också att hon ställer frågan igen om två veckor, så att jag får fundera.

Då sa jag JA. Ingen är oumbärlig. Jag vill göra något annat. Gör jag inget annat nu efter 15 år så är det en tidsfråga innan jag drar någon annanstans. På vinst och förlust. Jag vet att jag har mycket att bidra med på den andra tjänsten, framför allt för att jag är beslutsför och duktig på att kommunicera både internt och externt. Och ”tydlig” är mitt mellannamn - och det behövs på den tjänsten.

Visst är det lite mer bundet för mig, det handlar ju om daglig produktion. Men det ger mig stor tillfredställelse, jag får ett synligt kvitto. Nu när dottern flyttat så är jag inte i lika stort behov av flexibilitet på jobbet längre, jag kan jobba lite mer strikt efter schema och när jag väl får rulle på verksamheten och delegerar saker dit det faktiskt hör hemma, så tror jag inte att det blir någon övertid att snacka om. Jag har heller inga problem med att göra mig av med ”tidstjuvar”, allt måste ge mer än det tar.

Allra bäst, när jag går hem så går jag hem. Jag har typ bara en person att ha personalansvar för, en person som idag känner sig helt chefslös och inte är bortskämd på den punkten. Jag jobbar i daglig produktion och behöver inte bära med mig saker i skallen dygnet runt. Händer något oförutsett kan jag själv fixa det. Jag går till jobbet, och sen går jag hem. Och jag kan sköta det jobbet hemifrån hur bra som helst också.

Men som sagt, jag har två veckor på mig att säga JA en andra gång.

Kram 🐘

Jag kommer kommer ihåg det. Du blev riktigt upprörd då.😅 (med all rätt!) En del bryr sig inte för fem öre, så länge pengarna rullar in så är allt tillåtet verkar det som.

Fasiken vad många kilon du har blivit av med nu!😍 Hur många till vill du bli av med innan du är nöjd?

Kram

Transportsträckor

Det går inte att sätta rubriker på inlägg här men jag tänker att om jag skriver ett ord och trycker på Enter-knappen två gånger innan jag fortsätter att skriva så blir det som en rubrik. Jag är inne och skriver lite i andras trådar men märker att jag har svårt att hålla tråden då jag då och då drabbas av nåt jag vill förklara(men utan att lyckas särskilt väl). Så jag tänkte att jag hoppar in min egna tråd för mina utsvävningar istället.

Jag läser ofta kloka och välformulerade tankar här på Alkoholhjälpen och en sak jag funderat lite extra på är Andrahalvleks ord om hur livet tidigare mest var en transportsträcka mellan fyllor. Det är något jag verkligen känner att jag vill och kan undvika nu. Jag tänker att det såklart är bättre att ha något annat än alkoholen för livet att fungera som transportsträcka till, men ännu bättre är det att ha ingenting alls. I början av min nykterhet kunde jag se fram emot att kunna fira jämna veckor/månader nykter, men sen jag skrapat ihop 6 månader känner jag att jag inte har det behovet längre. Jag vill kunna njuta av den här dagen och den här stunden som är nu. Det tror jag också att jag kan på ett sätt som jag inte kunnat tidigare.

Idag på jobbet hände det något riktigt frustrerande. När dagen var klar kände jag att jag bara behövde få komma utomhus men allt var upp och ner och kaos kändes det som. När jag tog de första staplande stegen ut i solen kände jag en ilska som började slå rot i mig och sprida sig ut som bubblor igenom hela min kropp men det vara bara ett par sekunder innan jag identifierade känslan och ströp näringen till den och känslan byttes mot ett lugn. Det kändes så overkligt att kunna göra så. Jag visste inte ens att det gick att göra så. Jag la några tankar på att imorgon innan morgonmötet så fixar jag det som går att fixas så gott det går, med det som var frustrerande idag, och resten låter jag vara för det går inte att fixa det helt eftersom det är utanför min kontroll. Sedan fortsatte jag min promenad och lyssnade på Språket i P1 som idag hade idiomatiska uttryck som tema och skrattade gott åt det och njöt av solen. Jag längtar inte till helgen eller semestern eller någonting utan jag lever idag. Det känns så konstigt att det fungerar! Inte hela tiden såklart. Jag blir också disträ och visst hamnar mina tankar både i det förflutna och i framtiden. Men det är ju här jag hör hemma, här och nu. Mitt gamla jag hade nog upplevt det jag beskriver som klyschigt och idealistiskt, men nu försöker jag ju faktiskt bara att beskriva det som det är. Det går nog inte riktigt att förstå det utan att uppleva det.

Angeläget!
Vetenskapens värld ikväll handlade om de fantastiska trädens liv på jorden!🌲🌳🌴 Hur livsviktiga de är för både djur och människor.
Väldigt intressant och viktig dokumentär!

Godnatt kram 💚 😴💤

@Vjlo Gött! Du jobbar på i lugn och ro. Bli nykter och snusfri är grymt bra, men det är ju resan som börjar därefter som gör skillnad på riktigt.

Vet du, häromdagen sa jag för första gången ”förlåt, jag har inte hunnit och behöver lite mer tid” utan att känna mig urusel. Jag kände mig bara mänsklig ❤️

Skönt att höra ifrån dig!

Kram 🐘

Minns ni LSS-handläggaren som jag höll på att få ett rejält ilsket utbrott på för ungefär ett år sedan? Hon som uppenbarligen hade använt en annan persons utredning och bara klippt in några meningar här och där som stämde in på min dotter?

Nu har kommunen blivit JO-anmäld för två beslut om personlig assistans, där just hon har gett avslag med samma effektivitet som hon beviljade min dotters insats. Och man kan ju fundera över hur många fler ärenden hon har hunnit med på ett drygt år.

Handläggaren har tydligen startat eget bolag och erbjuder ”tjänster inom socialsektorn”. Hon skor sig på desperata kommuner som pga personalbrist inte hinner med och tvingas hyra in konsulter.

Fy fan. Eller som äldsta dottern uttryckte det: ”Jag kan inte förstå hur man kan utbilda sig till ett yrke och sen inte ha respekt för yrket”.

Personligen är jag bara glad att dottern är inflyttad och klar, för det kommer sannolikt att storma rejält i kommunhuset nu. Men de lär ju knappast riva upp verkställda positiva beslut.

Kram 🐘

Jösses vad du sliter @miss lyckad 😳 Men du förenar verkligen nytta med nytta!

Kram 🐘

Tack @Miss Mary Poppins ❤️ För mig är vikten en hälsofråga i allra högsta grad. Men idag tog jag på mig dotterns jeans (hon har så många har vi upptäckt) i två storlekar mindre än jag haft tidigare - och de passade! (5 kg brukar motsvara en storlek.) Då svävar man iväg till jobbet 😍

Kram 🐘

Backa med släp övergår mitt förstånd fullständigt. Har försökt några gånger utan att få till det alls, så nu planerar jag istället körningen med släp så att jag slipper backa.

Roligast var när äldsta dottern så där besserwisseraktigt som bara döttrar kan säga sa ”hur svårt kan det va?” Sen provade hon själv och kunde inte heller få till det 😂 Då blev hon tyst!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag har varit ledig idag också, men det blev inte så mycket vilande ändå.😅 Fixat med ett stenprojekt och varit iväg och testat båten en sväng. Bara 6,2 grader i vattnet ännu såg jag.🥶
@miss lyckad Ha-ha, ja att backa med släpkärror kan vara lite trixigt. Jag har ju min båt på trailer, så den går det bra med för att jag har övat mycket. När jag sedan kör med en vanlig kort släpkärra så blir det därmed ett himla rattande.😂 Men tar man det bara lugnt så brukar det gå bra. Det gjorde jag dock inte för någon månad sedan och då rök några brädor av mitt trästaket.😂

Nu ska jag slappa resten av kvällen.😍

Ha det bra!

Om jag visste ett sätt som ser ut som självmordsförsök men att jag överlever skulle jag fasen göra det. Att jämt bli ifrågasatt hur dåligt man mår tar på krafterna. 😢❤️

Bra jobbat @Andrahalvlek! Jag har inte tappat vikt alls. Lite besviken eftersom jag gjort så stora förändringar. Men jag behöver inte gå ner i vikt, mer en kosmetisk fråga. Men glad för att det fungerar för dig 💚🙏👏👏👏

Gött Andra Halvlek..😅👍🏽..Det är lättare å leva både nykter, och mindre att bära på..🌟🌟🌟..Jag har burit en massa Sten idag, och får fortsätta tills jag har hämtat allt..Ingen vedhuggning på vår-sommar, då får man hitta på annat..Kram..🍃💫🍃

Hej,
Nu förekom du ju mig.

Jag sitter på min varma (pust) balkong och väntar på att ett möte ska börja så jag tänkte jag skulle gå in och i alla fall skriva kort här och ge ett livstecken.

Alltså... att inte ha tillgång till snuttefiltarna kan vara otroligt jobbigt och smärtsamt, jag vet inte hur myket jag ibland lipat de här senaste veckorna. Men samtidigt så mår jag bättre och bättre.

Det känns okay på jobbet, lite mer ordning där, lite mer saker som jag vet hur de ska förändras. Inget i mål än, men en jättelättnad se att jag får stöd.

Sedan privat, saker sitter ju ihop. Jag håller på lär mig att inte måsta vara "perfekt". Inte så jag smygdricker eller så för att det är okay, men mer att ja ... alltså... jag behöver inte vara duktig utan kan säga som saker är.

Kort o gott - det är okay här.

Det är dock för mycket inom mig som behöver få landa för att jag ska vilja skriva detaljer :)