Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart skrev:"jag längtar faktiskt till två år har gått."

Tänk så olika man kan tänka ändå. Min årsdag börjar hägra litegrann, men jag längtar inte alls dit. Det är såklart så att jag önskar att få uppleva den, till slut, men jag vill hinna med och uppleva så mycket annat innan dess.

@Se klart skrev:"Att få säga: Jag har inte druckit på flera år. "

Bam! Den målbilden tar jag med mig.

Kram 🐘

Jag benämner mig själv som alkoholist eller att jag har sjukdomen alkoholism om det passar bättre inför mig själv. För mig är det mer ett mindset än baserat på exakt hur mycket man dricker och vilka konsekvenser det får. Tex att jag inte kan sluta tänka på att dricka mer när jag börjat dricka, att det blir som en besatthet ungefär, det är ett tecken på min alkoholism. Jag känner många som har druckit mycket under perioder utan att vara alkoholister eller ens problemdrickare i min mening, så det går åt båda hållen för mig. Oavsett vad ser jag det inte som en negativ term, utan beskrivande. Med detta sagt säger jag det inte till andra icke-alkoholister (tex kompisar osv) eftersom jag testat det och de blir sååå obekväma och ska börja argumentera för att jag inte är det. Med detta sagt har jag aldrig varit på ett AA-möte så har ingen aning om hur det är där eller vad man ”måste” säga, säkert nån annan här som kan svara bra på det! Är själv nyfiken på AA men har inte riktigt kommit mig för. Berätta gärna vad du tycker om du går! Kram

@Sländan Jag har funderat på samma sak. Ogillar inte etiketter på något sätt.
I det här fallet tror jag att din motivation måste styra.

Är du beredd att blotta dig?

Du är inte ett ord/benämning. Du är din handlingar. Fundera på vad du vill. Jag vill inte. Jag vill inte ha någon etikett just nu.

🤷‍♀️

En fundering 🤔 jag har ju nämnt några gånger att kanske gå på ett AA möte för att få träffa likasinnade. Jag har läst och hört att personer som har alkoholproblem, inte klarar av det själv i det långa loppet.
Det här forumet är helt fantastisk, men jag skulle vilja träffa några människor fysiskt oxå. Jag är ju som sagt inte jättebekväm i att skriva.
Men till saken- jag kan acceptera att jag har alkoholproblem men inte alkoholist.
Man ska alltså sitta på ett möte och börja med att säga - hej jag heter ….. och är alkoholist. När jag inte känner mig som en sådan. Det blir inte lättare när jag gör självtester och jag får resultat som riskgrupps drickande.
Det måste väl kännas äkta och sant de man säger. Det är väl de att jag är livrädd, att jag ska lura mig själv att ta det första glaset.
Jag jobbar så med mig själv, så jag tror att det ligger lite bakom min utmattning som jag har nu.
Hur ser ni andra på era alkoholproblem, ser ni er som alkoholist 🤔
💕sländan

Mm, den balansen, den balansen @Tappadigen. Många år då jag inte visste vad det var.. Intressant att det finns ett så genomgående samband här. Allt eller inget, kontrollfreaks, perfektionister, hög producerande, högt självkrävande.

Att önska allt är omöjligt, man måste välja vad som har rätt att få sin energi. Resten får bli som det blir.

Sinnesröbönen; Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Vackert <3

Hej @charlie
Jag håller med dig om att forumet är väldigt viktigt i det här jobbet vi gör. Jag skriver nästan alltid varje dag och uppdaterar mig på mina vänner här.
Det händer att det går några dagar pga dels mycket att göra- men tänker också att det väl finns ett liv efter forumet, men där är jag inte än. Kanske kommer jag aldrig dit.
Jag mår bra av lite pauser ibland för jag känner mig självständig. Det är en bra känsla. Men precis som du blir jag väldigt störd av öppna flaskor, och ställer undan eller häller ut. Har inga problem när andra dricker men jag litar inte på mig själv helt och hållet.
Så länge jag känner så- och förstås att det är viktigt och fint att se hur det går för alla andra. Så fortsätter jag vara långliggare på detta universitet. Kram.

@torn!
jag missade din kommentar, tack och detsamma till dig brorsan 😍

@tappadigen ”Alla har inte dött än” är helt rätt inställning 😍 jag lovar att återkomma med lite rapporter- i helgen kändes det som om trädgårdslivet fick börja på riktigt. Mitt barnsbarn sa; det känns som du bryr dig mer om dina blommor än om oss...
Tack för alla fina grattisar, blev överraskande glad och nog betyder det för mig otroligt mycket, var och en av er här. Det är stort och en viktig del i mitt liv. Kan till och med känna sådär ”vad som än händer”-känslor. I vått och torrt. Helst torrt även fortsättningsvis.
@sisyfos ja hur orkade vi? Ett mysterium är detta för mig. @varafrisk tack för att du är här också, vet att du har mycket funderingar 🥰 @jullan @charlie @andrahalvlek tack- nu fortsätter vi ju bara framåt. Jag glömmer månadsdagarna men jag längtar faktiskt till två år har gått.
Att få säga: Jag har inte druckit på flera år. Den!
Kram 🤗

@TappadIgen Jag brukar köra samma väg. Mycket för att jag tidigare bodde i norra delen av kommunen och då var det pyttelite närmre att köra norrut. Har ju dessutom kört den vägen så många gånger att den känns kortare. Väldigt tydliga delmål på vägen dessutom. Precis halvvägs brukar vi äta på Max. Yngsta dotterns önskemål.

Jag brukar skilja på sug och tankar på alkohol. Sug känner jag typ aldrig, men tankar på alkohol kommer då och då. Vin-flashar. De kommer i situationer som brukar vara förknippade med alkohol, så de minskar naturligt med tiden. Känner ingen oro alls inför min andra midsommar tex. Tankarna kan också komma när tillfälle ges - om man får ett glas i näven plötsligt. Eller får fel öl på restaurang.

Jag tror att om man börjar förhandla med tankarna så kan det utvecklas till sug. ”Hm, kanske…” Man måste mentalt säga NEJ direkt. Aldrig börja förhandla!

Craig Beck brukar säga att de allra farligaste fem orden är följande: ”This one would not hurt”.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det finns ju huvudsakligen två vägar hem, där jag föredrar den som enligt google maps är kortast men har något längre restid oftast då den går lite tvärsöver. Inte på några småvägar direkt, men det är ju många fler rondeller på den vägen t.ex, samt 30-skyltar när man då och då kör igenom mindre samhällen. Där finns det också många sjöar!

En sak som jag missade att kommentera på när du skrev det var angående definitionen av sug. Jag minns inte om du skrev det i din tråd eller som svar på någon annan, men du hade lite intressanta funderingar om det och jag har tänkt på det en del själv. Det gäller väl egentligen alla tänkbara saker, men kanske mest intressant är det när det kommer till alkohol. Jag tänker mig ju själv t.ex att jag inte har något sug. Sen kan jag ju tänka på alkohol i en specifik situation på ett positivt sätt och som något jag skulle vilja uppleva, men utan någon som helst risk för att omvandla tanken till verklighet och i nästa stund är tankarna borta igen och resten av dagen flyter förbi utan att de dyker upp till utan igen. Det jag tänker är att om jag skulle definiera det som ett sug så har jag ju ett sug på så ofantligt många saker.

Det finns kanske inte en helt fast gräns för när något övergår till att bli ett sug. Men jag tänker att det ändå måste vara en återkommande tanke som kommer av sig själv och som man inte med lätthet kan vifta bort.

Har du någon bra definition? Jag minns inte exakt vad du skrev då.

@Pianisten Skönt att du är mer avslappnad nu. Det är svårt det här och det gäller att man kan hitta en balans mellan att vara disciplinerad och att kunna slappna av. Många, inklusive mig, kan ofta hamna i någon sorts allt eller inget-mentalitet som nog stjälper mer än det hjälper.

Sjutton så bra med 17 månader! Grattis! Jag tänker att Andrahalvlek är ju själv på 16 månader nu på onsdag och så tänkte hon kanske att hon hade gått om dig och Se Klart. :)

Härligt med 17 månader! Grattis! Det finns ju fortfarande saker att reflektera över trots att det ju ändå går bra för dig och det är nog bra att du gör det. Skulle vara intressant att se hur det går för dina plantor. För mig har det väl gått lite si och så med det där, men alla har inte dött ännu och jag har åtminstone mycket mer erfarenhet nu :)

Ja, mina mål är ospecifika nu och inte nått konkret mätbart. Jag tränar för att bli "starkare" - men hur stark?
Jag tränar för att få en "vältränad" och atletisk kropp - men vad är min målbild?
Jag skall nog ta och sätta de här målen nu annars är risken stor att målet succesivt flyttas fram. Det finns alltid någon ny att ta rygg på som är lite starkare, lite mer "rippad". Man vänjer sig vid sin spegelbild och hittar nya förebilder.

Har hört Ortorexi innan, har för mig det egentligen handlar om mani om "hälsosam" mat men har nog gått över lite till att innefatta träning också senare. Det är en hårfin gräns. Jag skippar ett pass av väldigt, väldigt få anledningar men jag kan, när det krävs. Samtidigt för att nå högre mål behöver man pressa sig själv, som ett litet ordspråk - vill man ha andra resultat än dem omkring sig måste man göra annorlunda än dem omkring sig.
Tror om jag känner av min känsla rätt att det faktiskt går åt det bättre hållet. I början var jag mycket mer orolig att missa ett pass men det hade ju också sina grunder att jag inte kunde lita på att rutinen satt och jag och hade MÅNGA misslyckade försök i bagaget. Nu är jag det och är mycket mer avslappnad och lugn om jag måste frångå ett pass eller två, eller blir sjuk.

@TappadIgen Exakt så är det. Bara börja skriva lite så löser sig resten sen.

Kram 🐘

Nu är det ett tag sedan jag skrev någonting igen, förutom någon kort kommentar någonstans. Jag läser ofta något jag skulle vilja flika in med en reflektion på och så tänker jag att jag gör det sen, men då har det blivit så många saker till slut att det blir övermäktigt. Ibland tänker jag att jag måste fundera lite till på någonting, men nu tänker jag att det kanske är bättre att hoppa in när jag har lite tid och skriva lite där jag hinner med istället för att inte skriva alls.

Fördelen med att skriva är ju att när man skriver ner vad man tänker så går ju tankarna ett varv till för man måste ju skriva så att man blir förstådd och då kan man ju i den processen själv hitta något eller inse något som man inte tänkt på förut.

Det är nog något du behöver fundera mer över. Att träna mot något som inte har en bortre gräns blir nog lätt maniskt. En del tränar för ett lopp eller dyl. Toughest tex, en hinderbana där det krävs styrka, smidighet och kondition. Man kan ju alltid utvecklas och utvecklas och utvecklas, men när det påverkar det övriga livet för mycket så ska man nog bromsa. Ortorexi är väl träningsmani typ, besläktad med anorexi?

Så illa däran är du förstås inte, men du ska nog fundera lite mer över ditt träningsmål. När är det nog liksom.

Kram 🐘

Precis så är det @Andrahalvlek. Det blir inte lyckat om man tvingar sig till att umgås bara för att och gör saker man inte gemensamt tycker är kul och givande. Micro-umgänge var en bra beskrivning som kan ge minst lika mycket om man är där till 100%
Funderar på vad det är för mål jag satsar mot i träningen. Har ju ständigt delmål men har faktiskt inte satt någon all time high nivå ännu där jag tänker att jag skall vara nöjd och kan gå ner till nån form av underhållsträning. Tänker såklart att träningen skall bli en del för resten av mitt liv och fortsatt en viktig del av min medicin men jag vill också så småningom ha tid till nya utmaningar och berika livet.

Ja, det gör ju det. Det funkar. Livet funkar nyktert. Tack för din hälsning ❤️

Kram 🐘

@Charlie70 skrev:"Nu har jag bestämt mig för att inte slarva med att hänga här (mina besök här har blivit glesare och glesare). Jag kanske helt enkelt ska göra en uppdatering per dag, minst (?)."

Den modellen kör jag. Minst ett besök på forumet dagligen, oftast blir det morgon, lunch och kväll. Skriver minst ett inlägg varje dag om ditt och datt. Men när jag skriver kommer plötsligt en aha-upplevelse krypande, gör sig synlig. När jag skriver staplar sig orden på ett sätt som gör att de inte bara är ord utan formar sig till en reflektion.

Det finns så mycket i livet som man bara kan låta passera, eller reflektera över. Som din beskrivning av den öppna vinflaskan. Det här nyktra jobbet är inte en baggis, vi blir aldrig safe - det sitter så inprogrammerat i oss och ibland kommer vinflashar vid helt fel tillfälle, och då är risken stor att man riskerar sin nykterhet.

Jag fick ju fel öl på restaurang i lördags. Skulle ha en alkoholfri öl men fick en halvliters 5,8 procent. Jag blev misstänksam direkt och läste på etiketten. Smakade aldrig ens. Men jag fick en öl-flash! En millisekund som jag tänkte ”äsch, en öl kan nog kvitta”. Men jag satt mitt emot äldsta dottern och hennes pappa, de två personer som IRL vet allra mest om orsaken till att jag inte längre dricker alkohol. Självklart drack jag inte. Hur jag hade gjort om jag var helt själv kan jag bannemej inte svara på.

Och nu fick ditt inlägg mig att reflektera lite ytterligare. ”Närheten till programmet”, eller snarare närvaro på forumet är vinn-vinn för alla parter.

Kram 🐘

@Strulan65 skrev:"jag bromsar stänger av världen, måsten och låter mig själv vara några dagar.
Sen fungerar jag igen"

Så gör jag också! Funkar förvånansvärt bra. Vila, vila, vila tills luften och drivkraften att göra återvänder, det är det sättet som funkar för mig. Jag tror att man blir bättre och bättre på det dessutom - allt man tränar på blir man bättre på. Alkoholen är en chimär, den laddade aldrig några batterier. Batterierna tog istället skada av alkoholen och laddade sämre och sämre med tiden.

Kram 🐘

När vi på hemvägen i går passerade en sjö med en remsa grönområde närmast mot sjön och betesmark närmast bilen sa äldsta dottern trött: ”Hade den sjön legat i närheten av Göteborg så hade det gått massor av folk precis där bredvid sjön”. Just nu är hon nog trött på att det är en massa människor överallt, som det alltid är i en storstad, eller på turistorter dit folk vallfärdar.

Jag brukar säga att mitt hemlän är det vackraste man kan tänka sig på många sätt men att dess allra största fördel är att det inte finns en jävla massa folk överallt. Att uppleva saker med flera tusen andra är verkligen inte min grej längre.

Kram 🐘

Grattis till 17 månader Se klart!! Hurra till dig och Torn!
Kram!

Grattis Torn!!